Mötet med det förflutna Kapitel 5

”Jakob bereder sig att möta Esau

1 Mosebok kap 32: 1Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom. 2När Jakob såg dem sade han: ”Detta är Guds skara”, och han kallade platsen Machanajim.

3Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom, 4med detta uppdrag: ”Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu. 5Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.” 6Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berättade: ”Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.” 7Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror. 8Han tänkte: ”Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.

Jakob bad: ”Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’ 10Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. 11Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen. 12Du har ju själv sagt: Jag skall låta det gå dig väl och göra dina ättlingar oräkneliga, de skall bli som sanden vid havet.” Citat från 1 Moseboken B2000

Där är vi nu på vandringen i bibelberättelserna. Detta går aldrig! Skall jag ge upp efter snart tusen bloggar? Och detta hoppande hit och dit i associationer, tankar eller verklighet ibland med bibelcitat! Varför i så fall? Jag har ju varit ärlig hela tiden och berättat var det blev stopp i utbildningen till missionär eller pastor! Så det jag läst i bibeln har gått genom hela min varelse – min resonanslåda. Referensram om du så vill.

Häromdagen fick jag se att tvillingarna bråkat med varandra redan i moderlivet. Den blivande mamma frågade Herren hur det kom sig. Det fanns inte ultraljud på den tiden men däremot de som trodde på en Skapare och hade ett förhållande med honom. Där börjar mångas problem angående svaret.

”Var tvillingarna förutbestämda att bråka med varandra?” Eller kan det vara så att Herren vet hur framtiden kommer att bli och vilka val människor gör? Esau föddes först. Om fadern dog skulle den förstfödde sonen ta över ansvaret för familjen. Hur stort det ansvaret kunde bli berodde ju på hur stor familjen blev och hur länge barnen fick ha sin far i livet. Detta var väl inget att bli avundsjuk över som vuxen! Men Jakob ville ha faderns välsignelse som hörde till förstfödslorätten.

Detta går att läsa om i 1 Mosebok kapitel 25 och början på vers 19. I kapitel 27 kommer Jakobs list och svek och en mor som redan var partisk. Därifrån gör jag en lång vandring i bibeltexterna fram till där mina tankar finns för närvarande.

Farfar hette Abraham. Då var Sara tvillingarnas farmor och jag försöker sätta mig in i hur Jakob kände det, när han skulle möta sitt förflutna. Tänkte han på farfars stora prövning, när han äntligen fått den son, som Herren lovat? Visst var de överåriga för att få barn! Tänkte Jakob på sin farmor, där han gick i sin ångest? Får vi någonsin veta vad hon kände inför Herrens prövning: ”Tag din ende son Isak, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” 1 Mos 22:1-2 (SFB)

”Var fanns farmor?”

Det vet jag inte! Det jag vet är, att denna bibeltext hjälper mig att stå ut med min brottning om förstfödslorätten och välsignelsen som Esau uppskattade så lite. Det hjälper mig att se ”himlastegen”, som gick från jorden ända upp till himlen i drömmen, som Jakob fick när han var dödens. Bibeltexten hjälper mig att se Jesus och hans livsverk hur jag skall kunna nå himlen! Får jag läsa bibeln personligt? Får jag känna igen Jakobs ångest i att gå det förflutna till mötes?

För nu är jag framme vid dagens poäng. En gång i tiden fick jag lämna Universitetssjukhuset och alla drömmar om att få Herrens välsignelse att bli missionär – sjuksköterska och barnmorska – först så klart. Trettio år senare började jag längta efter att få möta psykiatripersonalen och möta det förflutna som blev. Så kom ångest. Så kom rådet, att det skulle jag nog inte klara. Bäst att vara tyst om längtan efter försoning! Nej, försoning var inte aktuell bara anklagelser.

Det gick tio år till. Det gick tjugo år ytterligare. Sen blev det utbildning till att bli den högstes sändebud – ambassadör. För det var ett regeringsuppdrag! Ut i samhället och berätta om era erfarenheter! Möt dem, möt det förflutna!

Hur det förflutna än ser ut, så är det änglar som drar ut till hjälp för den rädda, ångestfyllda.

Jullovet är över. I min barndom lekte vi blindbock. En hade bindel för ögonen och en skulle hålla sig undan med skramla med en nyckelknippa ibland. Den blinde skulle fråga:

”Jakob var är du?”

Det lekte personalen en gång på avdelning 10B på Restad Sjukhus med oss patienter. En liten go´ gumma, som var helt senil fick skramla med nyckelknippan: ”Jakob, var är du?”

Så kan det gå!