Kategori: Kristen tro

Kyrkostressen

Det är inte lätt när andras intelligens övergår mitt förstånd! Så har det varit för mig i flera debatter och sen gör jag bort mig totalt. Jag har inte fattat poängen och skriver en kommentar om mitt ”tänk” igen och igen. Tills någon moderator ledsnar totalt. Så får jag sitta här och skämmas över att jag lägger mig i det, som jag inte har med att göra. Jag har ju egen plats att prata för mig själv på utan att någon avbryter med andra infallsvinklar.

Jag har inte med Svenska Kyrkans ekonomi att göra! Jag gick ur som ung precis som jag blev rekommenderad. Anser man att Svenska Kyrkan är ett samfund, så bör man inte tillhöra två. Alltså tillhörde jag Svenska Missionsförbundet inte genom spädbarnsdopet utan genom bekännelsen att Jesus är Herre. Redan där studsar jag. Är han Herre eller Herren i mitt liv?

Nu har jag äntligen fattat, att det gäller pengar hur Seglora tankesmedja har kunnat få millionbelopp till sin tankeverksamhet. EFS är kvar inom Svenska Kyrkan som en väckelserörelse men får väl inte lägga sig i debatten. Jag lämnade ”Fjärde väggen” för att jag inget fattade av poängen med Evangelium på ett nytt sätt. I min församling den jag tillhör går det inte att få igång något bibelsamtal på nätet heller. Det gick då rakt inte i Skutan efter det att ”frågan” var avgjord. Sen fanns det inget att samtala om. Det står tydligen inget mer i bibeln än om just det problemet. Missionskyrkan och Baptistkyrkan fegade ur som jag ser det.

Och jag har haft en lång period av mitt liv, som jag varit besviken och bitter. En söndagskväll var det tältmöte i Mölndal och dr. Sven Reichmann skulle predika. Det gjorde han också med den noggranhet, som är typisk för en forskare. Texten som valt honom var Psaltarpsalmen 73 och som han förmedlade i rätt tid med rätt skärpa till bland andra mig. Bitterhet är synd.

I torsdags kväll hade den texten valt förkunnaren Daniel Halldorf också. Inledning till en bönetimma i Smyrnakyrkan blev Ps 73. Jag hade med Bibel 2000 och hajade till:
Vart har Israel tagit vägen?
Ps 73:1
A Psalm of Asaph.
Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.
King James Bibelöversättning

Ps 73:1
En psalm av Asaf.
Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
En reviderad översättning 1982

Ps 73:1
En psalm av Asaf.
Ja, Gud är god mot den rättrådige,
mot den vars hjärta är rent.
Bibel 2000

Vår stressade tid har inte med någon gudstjänst längre på Annandag Påsk. Där går vi miste om en viktig undervisning, när Jesus visar på att han finns överallt i Moseböckerna, hos Profeterna och övriga skrifter. Med andra ord finns Jesus i Israel.
Vi har heller inte tid att fira Kristi Himmelfärdsdag och tänka igenom vad Jesu lära innebär och att han skall komma tillbaka.
Hur kan någon vara rädd för honom, som älskar så mycket att han dog i vårt ställe?

Stressar vi ihjäl oss i våra kyrkor och hinner inte se vad evangeliet innebär? Det handlar inte om pengar eller livet.

Granspira

Det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet var i min hembygd, som jag mötte en liten Granspira. Många år senare letade jag på exakt samma plats men fann ingen. Promenadslingan genom skogen, på vägar och stigar blev för det allra mesta medsols. En natt i drömmen gick jag den motsols. Den drömmen är ganska lätt att förstå för mig. Inte för någon annan. Precis därför att jag har facit till mitt liv och mina känslor. Jo, skillnaden på dag och natt kan alla fatta. Skillnaden på att vara i gott sällskap, när faran dyker upp eller ensam är också begriplig. Jag har varit i gott sällskap hela livet även om han verkar vara osynlig tidvis. Så var det i drömmen, när jag vaknade med lite ångest. Vi hade kommit ifrån varandra. Det var en obehaglig fara framför på vägen. Rättare sagt: Jag märkte inte, att jag lämnat honom och gått iväg själv. Det var då faran mötte mig. Och det var natt och fullmåne. Drömmen hade valt en man, som jag hade tillit till men kunde inte hans språk. Vi gick bara sida vid sida ordlösa. Han var mörk. Det är bara jag och de äldre i min hembygd, som minns den stora skogsbranden där innanför i skogen, när åskan slagit ner. Det är egna associationsbanor. Det var inte enda åsknedslaget och brand i min barndom. Elden som metafor är både positiv och negativ.

Jesus sa, att han kommit för att tända en eld på jorden…

Varför skriver jag detta? Jo, för att det finns ett obegripligt språk, som jag tragglat på HTML.
Sen stämde ingenting på min datorskärm, när jag vill förmedla budskapet. Dessutom upptäcker jag, att en länk fattas, som jag nästan är säker på att jag satt hit. Hur har nu det gått till? Då blir ju mina associationsbanor ändå rörigare för läsaren! För jag vill bara berätta om min Skapare, som är andras Skapare också och som talar sitt tydliga språk i naturen. Hela skapelsen vittnar om vem Gud är!

Visst det finns automatiska mallar utan bekymmer men jag hade lärt in reglerna för att förmedla en text och bilder med HTML – ett för mig obegripligt språk! Om jag lyder, så fungerar det. Nu när jag är gammal och inte kan promenera i skogen som förr då fungerar datorn. Nyss hittade jag en Granspira på nätet. Någon annan har fotograferat och förmedlat budskapet från Gud till mig och andra. För bilden av en liten Granspira gör mig så glad!
Nu är det bara att följa min länklista till höger. Där står Blommor
I Göran Schmiths Hemsida finns så mycket mer. Och Göran Schmith kan dessuton det obegripliga språket som kallas tungotal. Vi tillhör samma församling.

”När den helige ande kommer över er skall ni få kraft att bli mina vittnen först i Jerusalem sen över hela världen.”
Där är poängen! Det finns ingen ursäkt för att inte lära känna Gud, som ende Skaparen! Det finns biblar tillgängliga och i texterna finns den helige ande villig att öppna upp hela förrådet. Kanaans tungmål är inte det samma som obegripliga språk kallat tungotal. Kanaans tungomål som läsarna behärskade bättre förr innebär, som jag fattar det, en så gedigen bibelkunskap, att de visste vad ”rättfärdiggjord på grund av tro” innebar och kunde redogöra för det. Det innebar, att de visste vad det innbar att få vara ”under blodets beskydd”.

Under dina vingars skugga jublar jag. Det är en annan metafor.

Här är en Granspira Foto: Göran Schmith

Kanaans tungomål

Jakob som lever nu på 2000-talet efter Kristus har lärt mig mycket om ett helt omöjligt språk. Inte nog med att jag skulle lära mig vad bokstäverna stod för utan först borde jag kunna lite engelska. Det blev ett dubbelt handikapp. Det blev tredubblat, när Jakob påstod, att jag inte får styra mina läsare, hur taggad jag än är.

”Den som läser skall få välja själv!”

Vi känner inte varandra Jakob och jag mer än att jag fick rekommendation till en som kan språket, som gör det möjligt att nå andra. Jakob träffade en öm punkt hos mig ganska snart. Visst är det bra om andra tänker som jag gör? Men bestämma över dem, som läser mitt brefvet.com, min Hemsida, det fick jag inte.

Alltså skulle det finnas minst tre valmöjligheter efter varje berättelse – fyra om jag har fyra olika avdelningar. Snopet att jag skulle behöva tänka om och tänka till och vara tvungen att lära mig mera av detta obegripliga språk! För någon färdig ram är det inte fråga om. Det blev aldrig det från början. Det var försent med genvägar, när nästa datalärare tog över. Då visste jag redan vad ”Hyper” står för och att inte ett enda jota får vara fel. Punkt får inte fattas och inte placeras fel heller.

När Isak var mogen nog att få en hustru sände Abraham sin mest trovärdige tjänare att hämta en åt honom. Tjänaren hade samma tillit till Herren som hans herre. Slutet på historien är att Rebecka fick svara själv, om hon ville gå med in i det okända och följa en främmande tjänare till sin blivande man.
1 Mosebok kapitel 24

Här börjar ett svårt språk att lära sig. Här fortsätter det nästan omöjliga språket med sina bokstäver, som står för något och som inte kan stå hur som helst utan måste vara i rätt sammanhang för att bli begripliga. Ja, för att kunna förmedlas begripligt generation efter generation tills tiden tar slut och det ingen tid finns mer.

Kärleken kan aldrig tvinga sig på. Kärleken kan följa någon in i det okända och gensvara på denna kärlek. Gud har älskat oss först. Därför vågar vi följa och ge vår kärlek tillbaka. Han är inte alltid inom synhåll minsann men språket är givet en gång för alla. När tiden var inne blev sonen ORDET personifierat och presenterade faderns kärlek till oss genom syndernas förlåtelse och kraftgärningar. Han hade fått mandat från fadern att lösa den fångne, öppna blindas ögon, ge förlamade kraft. Vinden lydde honom och döden kunde inte behålla honom.

Så gav han löfte om ett nytt språk att kommunicera med innan han for tillbaka till den härlighet han hade hos fadern innan han kom hit till jorden.

Läs om Maria som också vågade gå in i det okända

Egyptens fångenskap

För judar är inte Egyptens fångenskap något okänt begrepp. Fångenskap är motsatsen till frihet och friheten från Egyptens fångenskap firas fortfarande varje påsk. Påsk står för något och det är inget okänt begrepp för judar. Påsk står för något över hela världen, som känner till bibelns historia.

Babylon står också för fångenskap och en fångenskap, som judar känner till men inte många utanför judendomen som religion. Läsarna för 100 år sen hånades för sitt ordval från den bibliska historien. Läsarna talade Kanaans tungomål och var obegripliga för utomstående. Ingen behöver vara utomstående! Ibland väljer människan själv att vara exkluderad i stället för inkluderad. Ingen kan bli född jude eller judinna utan en judisk mor. Däremot kan vem som helst ta emot kunskapen från Gud och hans lust att upprätta oss som människor och sätta oss i rätt sammanhang i frihet.

Det var en liten inledning till poängen. Jag har köpt och läst fredagen den 18 majs DN (Dagens Nyheter). Den kostade trettio kronor. Trettio silverpengar om jag betalat med kronor. Det var priset på en slav på Jesu tid. Det var vad han fick, som förrådde Jesus till översteprästerna. Sanningen är den, att ingen kunde ta Jesu liv. Han gav livet alldeles frivilligt, för det finns inget annat sätt att befria oss människor ur vår fångenskap.

Det var en fortsättning på väg till poängen. Att bli lagd i bälte inom sjukvården och tvångssprutad är en fångenskap en viss tid på grund av slentrian inom psykvården eller tillfällig nödåtgärd. Att leva med sina minnen av behandlingen kan bli en lång fångenskap. Plågsam.

En dag år 2007 stod inte jag ut längre med mina plågsamma minnen av bältesbehandling helt i onödan och tvångsmedicinering från år 1956. Jag fick hjälp att komma ur en lång fångenskap och ville sen berätta, att jag är fri nu. Det kan man göra på olika sätt genom (H)järnkoll, om jag blir godkänd att göra det om jag kan få uppdrag genom dem. Idag har jag bett Anneli Jäderholm skriva en Gästblogg här. Anneli berättade mycket i DN i fredags och via TV4 tidigare och genom föredrag under några år. Jag för min del har lust att lämna (H)järnkoll. Det har med inkluderad eller exkluderad att göra.

Poängen är i vanlig ordning en hälsning från bibeln:

Jer 40:4
Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig

Innanför eller utanför

Nu är det som det är. Jag är gammal och har sjungit sången i ungdomen många gånger utan att reflektera på hur skadlig den kan vara.
”Innanför eller utanför var skall du stå en gång…”
Det var farligt med högljudda predikanter tydligen. Det har jag bara ett enda minne av från min tonårstid. Det var en kraftfull stämma predikanten hade och han upprepade gång på gång:

”Och det blev åter morgon!”

Det var ju illa nog, när jag hade de första sömnproblemet och blev rädd för att det inte skulle bli morgon någon mer gång. En del är rädda som barn för att somna. De har ingen kontroll över vad som händer sen. Men jag triggade upp mig av rädsla, att morgonen inte skulle komma. Nu vet jag, att den skall komma!

Nåväl i vuxen ålder frågade jag min mamma vad han hette, som var så högljudd. Farligare än så var det inte. Jag kan räkna ut själv, att han predikade en påskdag i ”min” missionskyrka. Det är en stor dag, när ljuset segrar över mörkret och livet över döden genom Jesus.

Det som är värre då är att vara högljudd och skrika, att Jesus skall komma tillbaka. Ser till min förtjusning, att jag köpt en doktorsavhandling till. Den är oläst för jag kunde ju sången och fattade ungefär vad avhandlingen handlar om:
”Innanför eller utanför” av Nils Gunnar Holmberth.
Snart skall det bli av och jag plöjer den också. Inte blir jag intelligent för det! 🙂

Det är en annan bok jag sökte i bokhyllorna den om alla anmälningar till domkapitlet. Prästen hade haft ett samtal med varje konfirmand om hur de uppfattat undervisningen och om de trodde på Jesus som Guds son. Ja, det var väl om de kunde vara med i kyrkans trosbekännelse, gissar jag. Två eller tre pojkar vågade svara ärligt ”nej” och prästen föreslog, att de skulle vänta med sin konfirmation ett år. Detta gick inte hem hos föräldrarna och därmed blev prästen E.J. Ekman avkragad så småningom och den förste föreståndaren i Svenska Missionsförbundet lite senare. Så enkelt var det på den tiden att bli avkragad! Än så länge har jag inte hittat den boken där detta finns nerskrivet.

Så enkelt var det att hamna utanför Kyrkans dörrar. Det står inget i bibeln om Svenska Kyrkan eller om Frikyrkan. Det står däremot att Jesus skall komma tillbaka precis som han har lovat.

Och som du for du komma skall
O Jesus hit tillbaka
Jag akta vill uppå mitt kall
jag bedja vill och vaka
Jag vet ej tid jag vet ej stund
men dagligt dig förbidar jag.

Citat fritt ur minnet. Den som vill får kontrollera. No comments ändå.

Kyrkan i Sverige

När jag fyllde 50 år höll en av mina arbetskamrater på Räddningsmissionen i Göteborg ett fint och trevligt tal. Det avslutade han med, att han inte alltid förstår vad jag menar. Det berodde på att jag kunde prata om tre saker på en gång (ett litet säreget släktdrag på utdöende hoppas jag). En del kallar det tjat. I internetvärlden kallas det troll, om någon bara saboterar och pratar om annat än ämnet.

En av presenterna från två väninnor var en stor tung Bibelkonkordans. Jag skriver ”väninnor” medvetet eftersom det ordet inte ingår i min vokabulär vanligtvis. Antingen är det vänner eller inte vänner för mig. Vänskap eller ovänskap. Den presenten de gav mig stod oanvänd i min bokhylla i 15 år eller nästan 20. Det innebär, att jag fattar lite trögt ibland och behöver god tid på mig.

Bättre sent än aldrig. Nu har jag fattat vilket fynd boken är. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket utom i Apg 5:21 står det bland annat. Under tre år har jag medverkat i Fjärde väggen med mina kommentarer men straffade ut mig här om dagen. Det har inte gått hem det jag skrivit om församlingen som en byggnad av kött och blod och upprättade syndare.

Det kanske behöver upprepas också att själ och psyke är det samma. Själen är mer en fin andlig term och psyket kan hamna på psyket lite havererat. Så skulle det inte vara! Kroppsliga sjukdomar går alltid före en sjukdom i själen trots att själen är oersättlig.

Vad hjälper det en människa, sa Jesus, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.

Jag är konfirmerad i Svenska Kyrkan och fick detta som minnesord av min konfirmationspräst.

Ingen kan tjäna två herrar både Gud och mammon. Det är också Jesusord. Min personliga uppfattning är att Mammon styr Kyrkan och Sjukvården. Den åsikten får stå för mig.

Jesus kom för att vi skulle ha liv och övernog.

Läs mer här

Nyckeln till dödsriket

Skriv, skrivare, skriv…Min dikt gäller en konung! Min skrivare är en snabb penna. Orden går inte att hejda! Orden finns i boken i huset, som blev mitt hem. Orden finns i boken, som fanns i morfarfars hem och morfars. Orden finns i boken, som fanns i farfar och farmors hem…Jag vaknade och de bubblade inom mig. Ibland i fel ordning. Då är det bara att kontrollera. Hur står det egentligen? Hur står det i senaste översättningen? Hur står det i Olle i Aspets bibel med den gamla stilen?

Det är inte bara jag, som orden flödar ur. Det är inte bara jag, som skriver. Min bok kom ut den 17 september 2011 och började med en hänvisning till målet för mitt skrivande. Fast om jag hade bibelcitat från början, så skulle jag tappa intresserade läsare, fick jag höra. Vem vill gå och leta efter en bibel, om det finns någon? Vem vill leta upp var citatet kan finnas?

Jag vaknade och börjar om igen på en fortsättning:
Skriv, skrivare skriv! Min dikt gäller en konung…!

”Att du inte lämnar det bakom dig! Det är ju över 50 år sen!”

Ja, vad gör jag, när det finns andra, som kommer ihåg från andra hållet? Det finns ju andra, som tvingas berätta sin historia! Så nu tar jag mig friheten att citera Anneli Jäderholm från Facebook igår:

”JAG VILL BERÄTTA – Artikel i DN är klar och publiceras någon dag den här veckan. Läser ni så ge mig en hint! Jag har gjort allt jag kan för att beskriva min upplevelse och känsla. Precis allt! Idag fick jag den bästa present jag någonsin fått. En bältesnyckel som har sina anor ända från 1970 talet! Symboliken gör mig mycket rörd och sentimental. Mannen som gav mig den hade bältat patienter i trettio år men först i mötet med mig påmints om att det var människor han bältat! Kära vänner! mötet mellan människor är undergörande! Delandet- KÄNSLAN och UPLLEVELSEN. Jag beundrar hans mod, styrka att så rakryggat och ärligt möta mig. Låt det sprida ett ljus över framtiden.”

Vad har detta med med min konung att göra?. Jo han fanns i huset, som blev mitt hem, innan jag kom dit. Han fanns långt, långt tillbaka i tiden och hade nycklarna till dödsriket och har dem kvar. Han kan låsa upp den värst fjättrade människan eller den som är bunden av silkesfina trådar.

Jag vet vad jag skriver om. Jag vet vem jag vill ge min hyllning för hans makt, att befria från dödens grepp. Han är med i dödsskuggans dal. Han är med i varenda situation och kan hjälpa om han får.

Min dikt gäller en konung! Hans ord gäller idag också att aldrig överge oss utan att ge oss en Hjälpare (försvarsadvokat). Det står i presens. Han skall påminna oss om vad han lovat. Det står i boken, som fanns i huset, som blev mitt hem. Boken följde med till olika hus, där jag bott. Boken ligger på mitt köksbord oöppnad ännu. Jag vet, att i den finns beskrivningen av min vän skönare än tio tusen.

En bältesnycket inom mentalsjukvårdenBilden av den nyckel Anneli fick som gåva

Gilla

Hur farligt är det egentligen med Facebook? ”Storebror ser dig!” Och hur mycket information går det att samla in via datorer? Vad händer med mitt impulsiva klickade på ”Gilla” och vad gillar jag då? Ja, kaffe tidigt på morgonen!
En dag kom frågan från en go´ vän eller påståendet, att jag klickar mycket Gilla på en viss person.

Ja, då måste jag tänka till och fråga mig vad det är jag gillar. Kan jag följa upp hur detta tolkas eller misstolkas. Bara en i min församling har klickat på ”Gilla” på det jag skriver. Betyder det, att de i församlingen inte ser mig eller ogillar mitt nya engagemang i Hjärnkoll?

Så nu klickar jag på ”Gilla”, att det skall bli en Jesusmanifestation i Stockholm idag. Jag klickar ”Gilla” på tidningen Dagen, som tidigare år gett oss så fina bilder över uppslutningen och berättelser i text. Hoppas någon annan stockholmstidning fattar hur stort detta är, att det finns Jesustroende kvar i Sverige i tusentals i olika färger och traditioner med olika språk.

Vi är många som tror på Jesus som vår ende Frälsare

En ny dag

En ny dag med ny nåd från Gud. Som om den nåden inte fanns igår, när det bara regnade och allt kändes så trögt och tråkigt. Och kvällen innan dess mötte jag en man, som ville samtala och bjuda på ett traktat. Han hade fem olika, så jag blev inte påtvingad något. Jag kunde få välja själv och valde i så fall hans traktat om Jesus.
I så fall…
Därmed var samtalet igång och slutade med att han föreslog, att den av oss, som inte ljög skulle uttala förbannelse över den som talade osanning.

Då kände jag igen mannen och gick därifrån. Först fick han veta, att det inte går, för jag lever under blodets beskydd och Jesus är Guds son.
Det handlade inte om något samtal. Det var två olika religioner. Hans islam mötte min gudsfruktan. Det är inte olika språk och samme Gud.

En Blogg skall vara spontan och jag skriver direkt fritt ur minnet. Sen kollar jag var det står, som jag hänvisat till. Det kan jag inte ur minnet och inte någon senare bibelöversättning. Tyvärr. Nu gäller det fortsättning på min frustration över de som får lång universitetsutbildning till arbetet som förkunnare. Men vad hjälper det att vara frustrerad, när ingen vill ha ett samtal? Då är det bara att upprepa för sig själv ”medan det ännu var mörkt” eller ”innan solen hade gått upp”…

Det låter som en paradox, att såren är oläkliga enligt Herren och att samme Herre påstår, att han vill läka såren. Skadan är oläklig och ingen tar sig an skadan. Vilken hopplös situation! Det går ju inte att backa i tiden och få något ogjort! Om finns men det hjälper inte.

Om ändå Israels folk hade fattat profetian om ormen, som skulle hängas upp på en påle, så hade det aldrig blivit en avgud i senare generationer!
Om Israels folk inte hade haft sådan respekt för Herren, så hade vi inte haft historien om ormen!

Men nu har vi den sammanlagda historien om honom, som krossade ormens huvud och vann en evig seger på ett kors. Förbannelsens trä var en påle, där all synd spikades genom Guds sons händer och fötter för hela världens skull. Skuldbrevet revs i sönder och visades för alla som vill se det.

En ny dag med ny nåd oavsett att det regnar igen. Guds nåd är det att det inte är ute med oss.

P.S. Om någon vill följa mina tankegångar och se själv vad det står att läsa om ormen, som vår fiende så hänvisar jag till:
1 Mos 3:15
Adam och Eva fick lyssna på Skaparen eller ormen av fri vilja.
Israels folk fick lära sig lyssna till Herren i öknen eller ta konsekvenserna av sin olydnad 4 Mos kap 21 och möjlighet till helande.
Efter några generationer var Guds under bortglömda och undret med kopparormen upphängd på en påle blev en avgud kallad Nehustan
2 Kungaboken kap 18:4
Jesus hänvisar till händelsen från början. Det går att läsa om i Joh.kap 3:14-15
I Galaterbrevet står det att läsa om förbannelsen och befrielsen
Gal.kap 3 och i Kolosserbrevet kap 2:13-14. Skadan är oläklig men det finns läkedom i Jesu sår. Där är paradoxen. D.S.

En enda väg

Är det högmod hos mig, att jag önskar en kommentar från någon kändis i den teologiska världen?
Före påsk vågade jag skriva ett mail till pastor Niklas Piensoho, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och fråga efter ett manus. Jag vet, att pastorer har datorer. Jag vet, att pastorer måste förbereda sina predikningar. Jag vet, att det är svårt på kort tid, att förklara varför Jesus måste dö för våra synder. Nu är påsken över med påminnelsen om blodigt offer.

Det kom inget svar. År 2000 var jag så naiv, att jag trodde att någon av fem olika pastorer från olika samfund skulle svara på min fråga per brev om vad teologi är för något.
Ingen svarade. Jag hade lyssnat på den lärde teol.dr. Krister Brandt och vågat ställa en fråga i ett offentligt sammanhang. Frågorna haglade över mig i stället offentligt. Det kan inte jag svara på hur lärda män diskuterat på 300-talet efter Kristus!

I debatter på nätet om kristen tro har det tydligen varit viktigt att få in motparten i ett hörn och så en diagnos. Fundamentalist. Ja visst! Omöjlig att samtala med!

Det är bara det, att då visste inte jag vad en fundamentalist är för något. En språklärare fick hjälpa mig med ordets betydelse. Fundament betyder grund.

Så bra då! Jag har en grund för min tro och trosbekännelsen, som jag fortfarande kan utantill. Den håller. Det är kortast tänkbara sammanfattning av bibelns lära. Där finns allt det som ifrågasätts i debatter. Hur det gick till och hur det skall gå i framtiden. Jag har ledsnat totalt på debatter om kristen tro och stannar inte i något hörn och skäms över min tro på bibeln som summan av Guds ord.

Allt som behöver göras för att vi skall kunna nå Gud alltings Skapare är redan gjort genom sonen. Han var till innan jordens grund var lagd. Han var till före Abraham står det skrivet. Han var till före Noa. Och efter detta finns det bara en enda väg att nå Gud och det är genom Jesus Kristus Guds son.

Vi som förkunnar skall få en strängare dom och där är jag med också som kvinna. Det går inte att glida på orden och ge dem en annan innebörd. Jag rekommenderar inte Seglora smedja eller Kyrkans tidning!

Dubbla budskap

En barnpsykolog skrev en gång, att det finns inget, som skadar barn mer än dubbla budskap.
Hur är det nu med Göteborgs-Postens journalister? Hur var det före jul med helsidor om drickandet, som inte var så farligt för barnens skull? Det var inte bara en artikel!
Och nu kommer den ena helsidan efter den andra om öppen langning och spritbussar vid Stigs center på Hisingen.
Och polisen gör inget!
En gång hörde jag en mamma ropa med silkeslen röst till sin 6-åring:
”Vad är det älskling?”
Bara några år senare till samma barn:
”Jag hatar dig! Jag mördar dig!”

Är det inte i den stilen som journalisterna uttryckt sin kärlek till spriten före jul (eller var det objektivt) och avsky nu efter jul?

Hur var det när Göteborgs politiker friade till Räddningsmissionen och köpte behandlingsplatser för alkoholister? Det lät inte på samma sätt tidigare, när Klippans ungkarlshotell byggdes. Då stod det mycket att läsa om integritet. Det var självklart, att den boende som ville dricka sin alkohol skulle få ha med sin flaska. Allt annat var intrång i integriteten. Antagligen en syftning till Fyrbåksexpressens fina arbete där Bertil Krook eller Jim Simonsson bad att få ha den eventuella flaskan på expeditionen till nästa morgon. Utanför tåget kunde ingen lägga sig i drickandet.
På 70-talet kom pockettidningen ”R” med ett nummer som hette:

”Med Jesus i vårdsvängen”

Det kanske inte är så dumt med raka budskap och sanning? Det var det ”Sten Jesus” hade mött och blivit totalt upprättad. Sen ville han hjälpa andra som sov under presenningar med flaskan som enda tröst. Han hade mött bättre tröst och ett helande.

Det är nog dags med lite historia om brännvin och 1800-tal och väckelse. Hade kvinnorna druckit som männen gjorde, så hade Sverige gått under enligt en alkoholforskare. Då höll kvinnorna uppe hemmen.

Det skulle vara bra om prästen Dag Sandahl ville förklara sig, vad han menar med väckelsesånger och splittring från Svenska Kyrkan. Det är som att någon känd man inte kan tänka sig att skriva i någon annans Blogg. Här är det sällan någon kommentar hur jag än försöker provocera. Det gäller ju även pastor Torsten Åhman och Stefan Swärd. Helvetet finns här på jorden för många människor inte minst oskyldiga barn.

Det är inte farligt med olika uppfattningar. Sanningen skall göra oss fria enligt Jesus.

Våga tala om psykisk ohälsa

Idag är en särskild dag för manifestationer över hela landet.

”Våga tala om psykisk ohälsa!”

Christina Ahl skriver:
”BRYT TYSTNADEN!
Nu är det dags igen! Den årliga (H)järnkollskampanjen torsdag 3 maj! Över hela landet pågår aktiviteter för att öka kunskapen och påverka attityder kring psykisk hälsa och ohälsa.

Göteborg – manifestation med tältsamtal 3 MAJ
Hjärnkolls ambassadörer arrangerar samtalsgrupper i ett tält vid hotell Avalon.
Plats: Korsningen Vallgatan, Östra Larmgatan, Östra Hamngatan, framför hotell Avalon
Tid: kl. 10-14”

Ifjol snöade det för fullt denna dag på morgonen innan så många röda ballonger gick i luften…de svarta ballongerna hade budskap om fördomar om psykiskt sjuka eller om personer med neuropsykiatriska handikapp. De fördomarna skulle stickas hål på. De föll till marken. Det positiva budskapen skulle lysa rött.
Efteråt kom en kastvind i Göteborg och lyfte undan hela tältet och det haglade för fullt. Full dramatik. Idag är en ny chans.
”Våga tala om psykisk ohälsa!”

Vem vill läsa gamla Göteborgs-Posten? Jag fick fyra tidningar på en gång igår och budskapet var värre än någonsin. ”Våga tala om psykisk ohälsa!” Helt ogenerat görs reklam om drickande och jag är moralist så klart som varnar! Nu var det sida upp och sida ner om langning och smuggelsprit och i vanlig ordning gäller det att hitta en syndabock.

”Polisen struntar i spritbussarna!”

Inte nog med det för min del. Jag läser den kände prästen Dag Sandahls Blogg och tycker mig se, att han saknar respekt för den väckelse, som drog fram på 1800-talet i Sverige. Hela Sveriges befolkning var ju nersupna inklusive präster och klockare! Och så skriva om splittring på grund av tolkning av bibeltexter!

Nu blir jag riktigt taggad! Är det 20 år sen som Erik Edin predikade i Smyrnakyrkan i Göteborg och vädjade till församlingsmedlemmarna att låta bli alkohol med tanke på alla som varit alkoholister? Jag trodde inte mina öron! Skall pingstvänner behöva uppmanas att låta bli alkohol?

Ef 5:15-18
”Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande…”

Visst är det märkligt med bara en mening ur bibeln? Den som dricker vill ha avkoppling och komma i bättre sinnesstämning och få bättre självkänsla. En del måste ta lite för att våga träffa andra – måste ta lite före festen – måste ta lite dagen efter när depressionen kommer – en del drömmer om nästa tillfälle…
Och i en och samma mening visar bibelns budskap på att detta vi längtar efter av fest, avkoppling, självkänsla och glädje kan den helige Ande ge oss.
Bara ta emot gratis.

Dag Sandahl om väckelsen på 1800-talet

Den 3 maj 2011 från mitt fönster