Då grät jag

Min far hade dött och i och med hans död dog även Missionsförsamlingen. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Så utan någon medlem i en församling kan det inte vara någon kyrka.
Denna insikt var värre att bära på än att ens gamla föräldrar skulle dö. Kan en kyrka dö?
 
Det dröjde inte länge förrän frågorna från grannar kom. Hur går det nu med Missionskyrkan? Vem äger den?
"Är det ni syskon?"
Frågorna var så tydliga, att jag ansåg, att det måste till en sista gudstjänst med bara information om vad en Missionskyrka är för något. Senare revs den på en timma och fem minuter enligt närmaste granne. Den var inte längre en profil längs bygatan. Den hade bara torpargrund och tunna väggar och ingen konst utöver det tomma korset, som var målat direkt på fondväggen.
 
Siste medlemmen hade dött och ingen ville sköta trädgården eller huset – Herrens hus. Då grät jag på den sista gudstjänsten. Byborna finns kvar. Svenska Kyrkan finns kvar sen 1200-talet. Den står sig och får finnas kvar men den får inte heta församling längre. En församling är en kyrka med levande människor. Det måste vara fler än prästen, kantorn och  kyrkvärdarna, som firar gudstjänst.
 
Så har jag äntligen fått svar på mina frågor om alla dessa tomma kyrkbänkar. Det finns ingenting att fira! Folk dör ju bara. Eller gifter sig i en mysig liten landsbygdskyrka. Eller vill ha en högtid, när nyfödda barnet får ett eller flera namn…..
 
"Vi har nu samlats till gudstjänst….."
Vaddå gudstjänst? Det finns ju inte mycket att fira eller ingenting alls? Det kommer ju ingen!
 
Herren Gud lovade en av kvinnans säd, som skulle trampa sönder ormens huvud. Genom bibeln får vi tydlig förklaring på vem denne orm är. Han kallas ibland åklagare, djävul, fiende eller satan. Han uppträder i olika skepnader till och med som ljusets ängel. Allt för att lura och bedra oss människor. Han har bara en enda målsättning och det är att slakta och förgöra det som tillhör Herren Gud.
 
Herren Gud förberedde en räddning undan denne fiende under många, många år om bara människor ville vända om från sin ondska till sin Skapare. Ritningen till denna räddning genom tro finns i Noaks lydnad och bygge av en ark. Hur länge blev den mannen hånad för sin tro på Herrens ord? Det kom ju aldrig något regn! Det var ju bara löjligt, att tro på en osynlig Gud och vad hade sagt!
 
En dag var det slut på Herrens tålamod med ondskan. Han ångrade allt de goda han tänkt och stängde igen dörren till arken utifrån. Ritningen finns kvar om räddning genom tro på Herrens ord men inte arken.
 
Herren Gud förberedde räddning genom tro gång på gång genom alla tider och visade, att han är mäktig att hålla sina löften. En dag var tiden inne.
En dag var tiden inne!
Finns det ingen präst, som fattar hur mycket vi har att fira? Skall präster med sitt intellekt plocka isär bibeln till obegripligheter? Skall vi som lyssnar inte få känna igen oss?
 
Nej , jag känner inte igen den Gud som Jonas Gardell har beskrivit så utförligt och som teologiska fakulteter skall ha som lärobok. Jag har en sång inom mig. Den har jag fått i min Missionskyrka. Den kan inte dö och inte rivas.
 
"Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig
Vad nåd du städs mig skänker
Jag får ju allt av dig.
Då blir jag hjärtligt glader
då lockas lovet fram
Hav tack min gode herde
hav tack Guds rena Lamm."
 
 

Kyrkans budskap

I min hembygds kyrka, som lär vara från 1200-talet finns det ingen bild på någon krigsgud från Gamla Testamentet. Högst upp på altaret finns däremot ett lamm med en segerfana.
I min hembygds kyrka har jag varit med i en barnkör och senare blivit konfirmerad. Där finns mina föräldrars gravplats på kyrkogården. En dag fick jag ett intresse för min hembygd och vilka som levt och verkat där före mina föräldrar.
Jag fick gåshud, när jag stod på ett biblioteket i Göteborg och letade efter Gunnar Wennerberg och såg namnet Lärkebo på gården, där han var född. Plötsligt var jag hemma men ändå inte hemma. Plötsligt hörde jag ihop med sockenbor, som levt förr.
Den som besöker en adventsgudstjänst i en kyrka med solist, kör och orkester kan få lyssna till:
”Gören portarna höga och dörrarna vida
att ärones konung, att ärones konung
må draga därin, må draga därin….”
Det var Gunnar Wennerberg junior, som tonsatte psaltarpsalmen 24. På hans farfar och farfarsfars gravsten fanns Kristus på korset uthugget i den liggande stenen och i varje hörn symbolerna för de fyra evangelisterna – symboler hämtade från Danielsboken och Hesekiel. Symbolerna har vittrat sönder så småningom men finns att läsa om i en bok om Gunnar Wennerberg junior.
”Vem är denne ärones konung stark och mäktig?”
Ja, det är inte den krigsgud, som Jonas Gardell beskriver i sin bok ”Om Gud”. Det jag fick lära mig i min barndoms söndagsskola var att herdepojken David vägrade att ta på sig en krigsutrustning, när han mötte filisteernas gud representerad av Goljat.
Det jag fått lära mig är, att Lammet och herden är synonyma i bibelns berättelser. Det jag fått lära mig är, att bibelns berättelser hör ihop från början till slut.
Konstigt att det är tillåtet i sagor med så mycket kamp mellan det onda och det goda – så mycket grymheter beskrivna för barn! Tänk, till exempel på sagan om Rödluvan och vargen. Var det inte så att jägaren skar upp magen på vargen och räddade rödluvan? Var finns alla djuraktivister och vargvänner?
Bibeln berättar från början till slut om kampen mellan liv och död och använder krigstermer, nakna beskrivningar om kriget mellan Herren som ende guden mot andra folks gudar. Det är nakna beskrivningar av seger eller nederlag. Det är grymma berättelser många gånger.
Se Guds lamm som tar bort världen synd! Lammet segrar när det lider. Lammet har segrat en gång för alla oavsett vad Jonas Gardell och andra skriver och förkunnar om en grym krigsgud i Gamla Testamentet..
Om Jesus inte är Guds son, så har kyrkan ingen funktion. Då finns det inget evangelium att förkunna – ingen segerherre.
(Skrivet med hänvisning till Majas bibelblogg och frågan vem som gör en gudstjänst och var folket finns.)

Åsiktsfrihet

Precis så är det. Vi har frihet att ha vilken åsikt som helst om bibelns berättelser som ett enda exempel. Vi har inte några tvångsdop för att kristna alla i Sverige. Visserligen är det aktuellt att avdöpa sig. Eller är det redan glömt detta med den rosafärgade hårtorken på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg? Det var möjligt för personer som ville det, att bli av med sitt dop som skett i faderns, sonen och den helige andes namn genom lite annat vatten och en som sagt rosafärgad hårtork.  Det var möjligt att avsäga sig en handling, som föräldrar valt till sitt barn i späd ålder.
 
Vi har åsiktsfrihet. Vi har yttrandefrihet även om det inte är genomtänkt eller lämpligt att säga. Vi har religionsfrihet i vårt land, som vi kanske inte fattar vidden av.
 
Det är tillåtet att läsa bibeln hur som helst och tolka den hur som helst. Det är tillåtet. Det är tillåtet att påstå, att det är sagor och myter. Vi har åsiktsfrihet i Sverige och ett enda stort vakum efter bibelkunskap. Det är farligt att vara historielös. Det är farligt, att inte ha någon kunskap om vad Gud sagt. Han låter inget ske utan att ha talat om det i förväg. Han hade/har berättat i förväg, att när tiden var inne skulle han sända sin son – inte för att döma välden utan för att frälsa den……
 
Så älskade Gud världen. Så älskar Gud fortfarande, att han talar om i förväg vad som skall ske. Det står att läsa i bibeln. Vi har åsiktfrihet. Vi har yttrandefrihet. Vi har religionsfrihet.
 
Idag har Johannes namnsdag och Johan.  Igår var det Stefan. Stefanos var den förste kristne som stenades till döds för sin tro på Jesus. Innan dess hann Stefanos att berätta om en öppen himmel och Jesus som stod och hurrade på för hans mod.
 
Bäst att kolla vad jag skriver!

Inkarnationen

En gång läste jag i en kristen tidning om en undersökning om vad som predikades i gudstjänsterna. Resultatet blev att det var så förutsägbart. Det var med andra ord ingen överraskning – inget som tog tag. Förutsägbart. Känn på det ordet. Inget spännande? "Det där har jag hört förut…"
Vad predikade alla präster och pastorer om i natt? Det blir ju mer och mer vanligt med julbön eller midnattsbön i stället för julotta i tidig morgonstund. Var det förutsägbart om barnet i krubban? Vem är han? Gör han någon skillnad i min vardag?
 
För säkerhets skull tog jag fram Bonniers Ordbok Lexikon för att se vad som står på ordet: inkarnation. Gissa om det var förutsägbart? Inte alls. Det står inget av vad jag tänkt mig skulle stå. Det står ett motsats exempel "han är inkarnationen av allt ont" "han är det onda personifierat – i honom finns allt ont samlat" jfr reinkarnation (slut citat).
 
I  ett Teologiskt lexikon är det förutsägbart för mig och några andra. Där står det om människoblivande och syftar på Jesus "köttblivande". "Inkarnation innebär att Sonen den andra personen i Treenigheten, har antagit mänsklig gestalt i Jesus Kristus." Slut citat
 
I bibeln står det, att Gud inte låter något ske utan att först ha talat om det. Är inte det förutsägbart? Gud hade och har meddelat i god tid vad som skulle ske. När det sen skedde var bara några få människor förberedda, som hade väntat intensivt på att det skulle bli av det som var sagt och lovat genom profeterna. När har dom namnsdag måntro Elisabet, Sakarias, Hanna och Simon? Idag är det Juldagen rätt och slätt. Ingen har namnsdag.
 
När tiden var inne sände Gud sin son.
Ordet blev kött och tog sin boning bland oss.
Nu är den välbehagliga tiden – nu är frälsningens dag.
 
 

Orgelbyggaren

Det är många år sen, som jag mötte den gamle mannen och såg honom på ryggen i en tom Missionskyrka. Han befann sig i en svår livssituation, när hans älskade hustru hade dött och inget tycktes vara roligt längre. I sin ungdom hade han byggt en piporgel. Den hade också blivit gammal och tjänat ut i hans församling. Det var tid för en ny, bättre, större piporgel. Det kanske inte hade varit så roligt att följa nedmonteringen av ett av hans livsverk. Vad vet jag? Det är bara ett försök nu från min sida att tänka mig in i hans situation.
 
Den gamla orgeln blev till salu och blev köpt så småningom av andra. Det var inte så enkelt att montera upp en piporgel i en annan kyrka, så den gamle mannen fick komma och hjälpa till. Varje pipa skulle intoneras. Alla pipor skulle stämma tillsammans vare sig materialet var i trä eller metall. Den gamle mannen tycktes vara ett med sitt livsverk. Det var inget roligt att bli gammal och icke godkänd längre. Det var svårt, att få det att stämma i en annan miljö.
 
För mig blev det en bra upplevelse med tanke på alla olika medlemmar i en kristen församling, som skall intoneras och ljuda tillsammans. Så många olika pipor det finns i en kyrkorgel! Så många olika register och manualer! Så många olika personligheter det finns i en församling, som skall stämmas efter grundtonen från himlen!
 
Vi närmar oss jul och i bibeln finns det många, många personer, som blivit stämda efter himlens grundton – enskilda personligheter som ljuder rent och klart tillsammans generation efter generation från plats till plats genom budskapet i texterna. Tidlöst och i Guds tid.
 
"När tiden var inne sände Gud sin son….."
 
"Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt….
 
Var glad, var glad, var glad i din herre och Gud….."

Nutid, dåtid och framtid

Vem var 2611?
Den frågan ställde jag i min Blogg den 6 september och sen dess har alla dessa två tusen anonyma döda patienter fått en gemensam gravsten.
Som ett slags upprättelse. Det är nutid. Det är dåtid, att jag som 20-åring fick inblick i deras tragiska situation. Det är ingen framtid utan bara en vacker begravningsplats strax bakom den så kallade stormavdelningen. Det finns tydligen en annan ingång till kyrkogården också, som jag inte upptäckt ännu.
Om den begravningsplatsen kommer det aldrig att bli någon strid. Det är det däremot om Abrahams gravplats. Oavsett att han dog och begravdes för flera tusen år sen. Detta är märkligt. Eller är det inte märkligt alls för vissa anhöriga? Jag kanske måste vara anhörig för att förstå striden om den dödes Abrahams begravningsplats?
 
Nu har jag en orienteringstavla för min egen del. Jag vill veta var jag är i tiden och det är nästan det enda positiva, som står beskrivet om mig i min sjukjournal från år 1956. Det står, att jag är orienterad.
 
Abraham vandrade ut ur ett sammanhang och en släkt som dyrkade solen och månen det skapade framför skaparen. Det går att studera olika folkslags gudsdyrkan under olika tider. Abram som han kallades först och vars namn finns på de gamla stentavlorna fick ett tilltal av Herren Gud att gå därifrån mot en okänd framtid. Det som förväntades av honom var, att han skulle tro bara. Ändå blev han mycket rik under vandringens gång. Och respekterad av andra folks kungar. Hans stora problem var vem som skulle få ärva alla hans rikedomar.
 
Det här med arv är ju alltid ett problem. Det var det då också. Största problemet var, att han närmade sig 100 årsdagen och inte hade fått några barn med sin hustru Sara. Kan någon annan ärva en tro? Det var ju tron på Herrens ledning han levt av hela sitt liv under alla vandringar kors och tvärs. Hur skulle vi kunna klara oss utan kartor? Dåtiden går att följa genom alla platser som Abraham och Sara stannade till på. Nutiden går att följa genom arvingarnas strider om Abrahams gravplats bland annat. Vi kan till och med strida om Abrahams tro. Vad är rätt tro på Herrens ord och vad är fel tro.
 
Visst är detta märkligt! Abraham och Sara fick till slut genom ett löfte av Herren Gud en son Isak. Det var absolut biologiskt omöjligt. Det var övernaturligt.
Innan dess tog Sara till den tidens sed och gav sin man åt sin tjänstekvinna Hagar för att hon skulle föda en arvinge. Och hon födde Ismael.
 
Detta blev ett vägskäl för alla tiders vandrare. Det blev två olika vägar att vandra in på – två obegripliga vägar. Den ena vägen går mot det okända under Herrens Guds ledning. Den andra vägen går mot det kända med instinkter som ledstjärna – stundens ingivelse. Båda vägarna går mot döden till slut. Trons väg leder till evigt liv i gemenskap med Herren Gud. Och innan dess ett liv i frihet under Guds stjärnhimmel, när det är mörkt runt omkring.

Orienteringstavlan

Han kom från Irak och bar ett halssmycke av guld det så kallade uppståndelsekorset. I motsats till krusifixet med Jesus på korset, så är det ett tomrum i korset, som skall vittna om att Jesus är uppstånden från de döda. Om jag inte minns fel, så finns orginalet till detta "uppståndelsekors" i ett stort träkors i Limhamns Missionskyrka i Skåne och konstnären är Leif Tollefsen.
 
Det Bloggen handlar om idag är från ett kort möte på ett sjukhus i korridoren. Han var personal och jag kom gående på två kryckor och var en nyopererad patient. Han sa, att han var tankeläsare. Det gjorde mig nyfiken men jag hade inget att dölja och kunde ställa frågor tillbaka lite senare på söndagseftermiddagen. Det var lugnt på avdelningen och vi satte oss i matsalen.
 
När jag fått veta, att han kom från Irak och dessutom ställt frågan vad halssmycket stod för så berättade han, att Jesus dött för honom och var hans Frälsare. Han tog tillbaka sitt uttryck, att han var tankeläsare och berättade, att han upplevt, att jag också var kristen. Märkligt hur det kunde synas i min ostadiga situation!
 
Där kommer min orienteringskarta in. Jag vill veta var jag är!  Det finns ett då och ett nu. Han var från det kaldeiska Ur vid Persiska viken, där Abram en gång fick sin kallelse att tro på Gud som den ende guden och bryta upp från avgudakulturen runt omkring. I tid skiljer det flera tusen år. Detta var ett märkligt möte för mig. Jag har inte ens ett namn på den tillfälligt anställda mannen på en sjukavdelning för ett par år sen. Hans mormor var från Nineve. Och Jesus Kristus hade dött för hans skull och var hans Frälsare nu.
 
Vi närmar oss jul och ses i Betlehem. Visst är det bra att kunna orientera sig i tid och rum? Visst är det lätt att memorera en karta med så livsavgörande platser som bibelns! Visst är det lätt att tänka in en triangel från Edens lustgård i nuvande norra Irak till Kaldeiska Ur vid Persiska viken å ena sidan och till Gosen i Egypten å andra och baslinjen från Kaldeiska Ur till Egypten.
 
Om det inte är lätt att läsa bibelns berättelser så underlättar det i vart fall att konstatera att platserna finns kvar. Och Jesus är densamme igår, idag och i evighet.
 
 
 
 

Resan

 
 
Snart är det jul. Min Blogg-post var klar men försvann som genom ett tekniskt under. Det är bara att börja om från början med andra ord och andra funderingar. Men allt hör ihop med allt. Jag hör ihop med mitt liv, som ligger bakom av minnen, resor och möten med människor. Så är det väl för oss alla. Andra kan inte styra vilka associationer som flyter upp. Var och en har sin egen referensram. Ingen kan leva livet åt en annan människa.
 
Jag har en enda resa att minnas till Jordanien och Israel. Andra har varit där många gånger. Det är bra med kartböcker och reseguider. Det är bra att veta i vilken tid resan går. Kartorna ritas om. Några av de platser som mitt resesällskap fick besöka julen 1974 går inte att besöka numera.
Vi möts senare i Betlehem.
 
 

Monumentet

 
Som sagt. Jag är min egen webmaster och kan ta bort en Blogg, som jag inte accepterar.
Det gjorde jag med "Monumentet". Det var bättre att vänta tills tidningens uppgifter kom över händelsen. Och att jag lär mig hur man skall göra för att få ett snyggt hänvisningsord "Här" i stället för långa länknamnet. (!) Här har jag berättat om kyrkogården med nästan 2000 anonyma patienter begravda under åren 1906 till år 1957 på Restad kyrkogård.
 
Igår köpte jag TTELA och läser "Minnesten hedrar anonyma döda". På vad sätt hedras dessa anonyma döda? Vore det inte bättre med ett rejält röj inom psykiatrin och studier av Lex Maria? Där står det om att felbehandlingar skall anmälas för att inte upprepas. Vem är det som skall skämmas? Skall jag skämmas över att personalen hade den rutinen att klä av en patient naken och sätta på en patientskjorta och sen lägga i bälte? Skall jag skämmas över att jag ansåg, att det gick att samtala med mig om behandlingen och mediciner?
Skall jag tiga med detta för min familjs skull? Hjälper det att byta namn från sinnessjukhus till mentalsjukhus och sen till Psykiatrisk klinik och tro att allt går rätt till sen mot utsatta, sjuka patienter?
 
Samtidigt läser jag i Göteborgs-Posten om indragningar i vården. Sen några år tillbaka finns det en eller två psykologer på Vårdcentraler. Där skulle tydligen gå att dra in på kostnader. Är det bättre med kemiska preparat att dämpa minnen av olika övergrepp än att någon lyssnar och bekräftar kränkningarna?
 
Ja, billigare för sjukvården eftersom patienten får betala i slutändan.

Stanna till!

Det handlar inte om många minuter att stanna till i dagens jäkt och rädda någon annans dag.
Igår gick jag med min rollaror i snabb takt enligt mina förhållanden och det kom en dam, som kunde gå ändå snabbare så klart. Hon var tydligen på väg till sitt jobb och sent ute.
Ändå stannade hon upp och tittade åt sidan på mig och gav mig en uppmuntran för mitt sätt att gå rak i ryggen. Så enkelt med en liten kommentar till en okänd medmänniska! Så gott det gjorde mig, som nyss bestämt mig för att inte skämmas över att inte kunna gå själv och snyggt!
 
Vi bytte några ord så många som hon hann med och allt kändes så mycket mer hoppingivande efteråt. Jag hann också med många ord utan att vara i underläge – vårdtagare gentemot vårdgivare.  Vi lyssnade på varandra utan att ha sett varandra tidigare.  Än är inte sista ordet sagt, trots att hon skyndade vidare.
 
Vänlighet sprider sig som ringar på vattnet.

IRL (in real life)

Så snart någon talar ett annat språk känner jag mig utanför. Eller intresserad men inte nyfiken. Eller frustrerad över att inte kunna vara med i samtalet. Jag vill vara med!
 
I debatter om kristen tro, så har jag blivit utanför och frustrerad till max ute i rymden. Hur kan det hänga ihop, när jag har en kristen tro och andra säger sig ha det också?
En präst blev irriterad på mig många gånger och klarade att uttrycka det. Slutklämmen var, att han undrade, om jag var sån i IRL också som ….  ja i rymden där vi alla kan tappa fotfästet mer eller mindre (min egen formulering). IRL är hans kunskaper i förkortningar och i ett annat språk. Så därmed hade han exkluderat mig hurudan jag var och när.
 
Tack och lov!  Det blev kyrkkaffe efter en gudstjänst och jag satte mig hos en före detta arbetskamrat. Han presenterade en ung, vacker tjej som sin blivande sonhustru och mig vid mitt namn. Nu vet jag vad IRL "i verkliga livet" är för något!
 
 – Det är jag som är god_cares, sa hon.
 
Så intressant att få möta en signatur livs levande i IRL och dricka kaffe tillsammans! Och fira gudstjänst i samma församling och ha samma tro!
 
Det gäller att ha en hotmail-adress tydligen för att få lite fotfäste här.  Visst "sol" fanns i en debatt och "sol" och jag hade våldsamma debatter en gång i tiden, eftersom bara jag tolkar bibeln rätt (självironi). En kväll lyste hennes gröna lampa i detta systemet. Jag hade aldrig chattat tidigare så detta hennes "hej, är det du," blev en glad överraskning. "Sol" fick en presentation här precis som Maja fått. Och nu har jag fått en egen Bloggpost i Majas bibelblogg.  "Till Gunnel"  http://majasbibelblogg.blogspot.com/
 
Det behövs bara ett enda ord för att jag skall trigga igång: "bibelsajten" "bibelblogg" eller två "Om Gud"
Just boken "Om Gud" har gått ut i 50 – 100 tusen exemplar, så jag borde kunna få ange sidnummer och hänvisningar. Jag är också beläst men på ett annat sätt med bibeln först och aldrig utombibliska, nerbrytande infallsvinklar. Jonas Gardell är mycket kunnig i mytologi. Det finns sanna och falska myter men läran om Gud är sann och det berättande, som gick vidare bland Israels folk fick inte vara några sagor. En profet skall kunna prövas under sin tid i verkliga livet och i kommande tider som nu.

Integritet

Maja är en rikti´ Maja och har integritet. Jag fick lov, att länka till hennes Blogg och fick svaret, att så går det ju till. Visst, men jag hade inte tänkt Blogga eller länka till andras Bloggar. Däremot är jag debattglad. Det är männens revir att debattera. Sällan att de släpper in mig med mindre än att de får undervisa i faderlig ton. Mitt temperament passar inte för en sån överlägsenhet.
”Sakta för han moderfåren fram” och än är inte jag saktmodig.
Maja har satt myror i huvudet på mig och min intelligens räcker inte till. Det är väl därför som jag inte begriper KG Hammars teologi och att Maja vurmar för honom. Dom två är inte bara intelligenta utan intellektuella också. Jag har lite sunt bondförnuft, tror jag. Och det är väl på grund av mitt häftiga temperament, som jag blir rasande på Jonas Gardells teologi och exegetik. Det är en sak att 3-4 % av befolkningen har en homosexuell läggning men den skall inte styra Svenska Kyrkans hela bibeltolkning! Den skall heller inte styra Svenka Missionskyrkans hela bibeltolkning!
Nu var det sagt. Ur en debatt citerar jag detta. ”Jag är glad att det finns en person där “på andra sidan” som Michael Helders. Han har det som de allra flesta som skrivit här saknar: integritet.”  (Ur kommentarerna i Mikael Karlendals Blogg)
Det har jag också men blev inte nämd. En gång var jag mycket ung och tonåring på sista versen. Då lyssnade jag på mina bibellärare i Svenska Missionsförbundet och glömmer inte den viktiga undervisningen. Gunde Raneskog, som hade undervisningen i Nya Testamentet det året sa, att Jesus alltid hänvisade till vad som står skrivet om honom (Jesus) i skrifterna det vill säga det vi kallar Gamla Testamentet.
Citaten ur bibeln ”Som det står skrivet” eller ”enligt skrifterna” var ord, som är inpräntade i mig.
Så jag hängde  på låset till bokhandeln den morgonen som Jonas Gardells bok ”Om Gud” kom ut. Jag hade fått veta, att det var hans teologi som gällde. Jojo. För vem? Boken är såld i  många 1000-tals exemplar och har inte en enda hänvisning om Jesus till Nya Testamentet – Jesus som lammet som blev slaktat – lammet som tar bort världens synder. Lammet som är herden som är livets vattenkälla……
Nu var det skrivet. Teologi och exegetik får inte se ut hur som helst. Bibeln är inte skriven på mina villkor. Nu är det skrivet.