Kategori: Personliga reflektioner

Ekumen

Till och med det ordet ekumen kan debatteras som rätt eller fel i kristna sajter. Ekumenisk… Nu är det som det är, att jag är uppvuxen i ett hem utan teologiska debatter. De som ville låna Missionskyrkan för att ha en gudstjänst fick göra det. Även stora kyrkan, som vi kallade Svenska Kyrkan. Under min tonårstid minns jag, att de skulle ha en passionsgudstjänst under fastan i annan lokal. Det var enda ekumeniska mötet, som jag minns och på deras villkor. Vi som kyrkfolk hade våra trädgårdar sida vid sida och en av grannens ”barn” enda flickan bland bröder blev präst.

”Ur led är tiden” skriver professorn i systematisk teologi Ola Sigurdson i en lång recension/artikel i nättidskriften Evangelium angående boken:
Människa du är någon! av Ulla Karlsson

Grannen och jag har alltså vuxit upp sida vid sida på landsbygden utan att en enda gång varit osams angående allt som står i bibeln. Vi hade inte ens olika tolkningar, när jag som 19 åring lät döpa mig. Traditioner inom olika kyrkor är något annat än det som står. Vi har fortfarande telefonsamtal om läget inom våra olika kyrkor. Så jag önskar av hela mitt hjärta, att det skulle finnas en plats motsvarande Stefan Swärds Blogg för kvinnor och bibelsamtal.

Den första kvinnan jag skulle vilja bjuda in är Ulla Karlsson, Aspeboda församling.
”Finns det inga kvinnliga teologer,” frågade jag för många år sen pastor Torsten Åhman på en Hönökonferens:
”Är det fult att vara kvinna och så intresserad av bibeltolkning, som jag är?”
Han tänkte en stund och sen sa han, att Frälsningarmens grundare William Booths hustru Chatrine var teolog.
Det var också en tröst! Är vi inte i slutet av 1800-talet då?

Jo, jag är skolad ekumen. Så småningom blev det arbete på Räddningsmissionen i Göteborg och som sagt dit kom ungdomar från olika samfund och kyrkor och ville vara med i ett frivilligt arbete. Kanske i släkt med det som fanns på 1800-talet?

Igår var jag så rädd för isfläckar och trottoarer, som lutar fel i sidled, att jag stannade hemma från gudstjänsten. Det ingår inte i min uppfostran hemifrån att stanna hemma, när det är gudstjänst! Tack, Anna och David för att ni lärde mig vägen till Guds hus som ett post scriptum!

Nu finns det radio och dator så nog kan jag få lyssna på Tomas Sjödins predikan idag.
”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord,” citat fritt ur minnet.

En präst eller pastor skall tåla en fråga sen. Var fick du det ifrån som du sa?
Var står det skrivet? Vad står det skrivet?
Det är inte så dumt med 1800-talets frågor.

God Jul, Ulla Karlsson, Aspeboda

Det är dags att skriva julkort. Mitt första blir till dig, Ulla Karlsson.
God Jul och Gott Nytt År!!

Ja, jag skulle vilja skriva: ”Nu är det jul igen och nu är det jul igen. För det var inte sant, för det var inte sant för däremellan kommer påska.”

Det var ju påsken, som gjorde dig så förtvivlad med sina texter och psalmer år 2011. Du bad om en debatt och fick ett fasans rabalder. Ja, jag var upprörd också till max. Vad är detta för biskopar, som inte hjälper sina präster att förstå påskens budskap! Vad är detta för undervisning i teologi från början på universiteten?

Nu har jag lugnat ner mig. Det kom ingen enda kommentar från dig på mitt öppna brev. Jag gör ett nytt försök. Tack för din bok! En bra bok läser man inte bara en gång. Boken har även en professor i exegetik läst och kommenterat. Jag gissar att det är tack vare Lilly Sofia Jönsson, Fjärde väggen. Där fanns ett upprop att skriva ett brev till dig som tröst tidigare. Jag vägrade skriva på. Vem skall tröstas med vad? Om Kristus inte uppstått från de döda hade vi varit de mest ömkansvärda av alla. Men nu har han uppstått!

Visst, du kan Paulus också men jag begriper mig inte på förre ärkebiskopens tolkningar av uppståndelsen. Nu är det sagt igen. Jag begriper heller inte dessa exegeter, som skriver på ett obegripligt sätt för mig arma ”frikyrkotant i ljusblå blus”. (Det finns bildbevis på att jag inte begrep hur jag måste vara klädd, när jag förkunnade Guds ord i min hemkyrka).

Vad har jag gemensamt i texttolkningar med Svenska Kyrkan? Det är precis det jag undrade över för några år sen och kom på att Lammet står högst upp på altaret nära taket med sin segerfana i min hembygds kyrka. Den blödande Jesus på korset är svunnen tid för mig. Jesus lever och vi umgås ständigt. Jag för min del behöver bibeltexterna om hans blodiga död men inte som altartavla. Där har du rätt i vad du skriver i din bok: ”Människa du är någon!”
Ta ner honom från korset. Predika en levande Jesus mitt ibland oss. Fortsätt med det.

Din bok är skriven till slut i Rättvik i maj 2012. Gissar att den är skriven under många år och börjar på Västra Hamngatan i Göteborg. Det känns tryggt för mig, att vi varit i samma bokhandel. Där har jag sökt efter ”Systematisk teologi”. Skrattretande nu hur jag slösat med pengar på det jag inget begriper av. Tragiskt kanske är bättre uttryckt för mitt högmod blev inte botat. Jag gav bort den till en bibellärare som tjänstgjort i Smyrnaförsamlingen, Göteborg.

Sen dess har jag tagit mig igenom många obegripliga analyser av bibeltexter. Det är verkligen inte bra för mitt humör.
Ha det nu bra och svara gärna. Det är ingen prestigeförlust att våga samtala om bibeltexter.

Gunnel Bergstrand

Julen varar ända in i påska

Min länklista

Sent omsider fattade jag mitt beslut, att gå ut med min egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det satt långt inne men efter att ha sett utställningen. ”Psyket under 4000 år…”, så tog jag kontakt med projektledarna för utställningen och fick senare vara med på utbildningsdagar till att bli attitydambassadör. Det var och är en härlig gäng! De som har egen hemsida finns på min länklista.

Igår kväll hittade jag vackra bilder på facebook och en liten förklaring, att det var faktiskt skönt att sitta i kyrkan med egna barn och andras. Läs själv och njut. Madelein är en av alla duktiga informatörer om hur det är att leva med ADHD och fungera.

En annan mamma med egna erfarenheter och diagnoser hos barnen är Carina. Carina var först ut att kommentera i min blogg och acceptera min kristna tro. Den hade jag innan jag gick kursdagarna. Den hade jag innan jag började min utbildning till sjuksköterska och fick en sömnrubbning och utmattning år 1956. Och vad är problemet? Psyke heter själ på svenska och själen kan bli trött, orolig och rastlös.

Vi närmar oss poängen. Carina berättade i sin kommentar på min blogg, att hon gått i söndagsskola som barn och var mycket livlig och frågvis. Så hon fick inte svar på sina alla frågor och var inte välkommen att vara med. Hon störde. Som jag uppfattade kommentaren. Jag har berättat gång på gång, att jag inte fick vara med i http://www.bibelsajten.nu för jag störde för mycket och var för gammal dessutom. Tvärtom så klart och mera finkänslig förklaring. Då år 2000 visste jag redan, att jag ville börja en söndagsskola på nätet. Fast jag kunde inget hur man använder taggar och bokstäver rätt det vill säga HTML. Blir det inte rätt så blir det inget att komma med. (Då var det inte på tal med färdiga ramar där man inte behöver tänka själv för att få ut meddelandet.)

Det är bara två år sen kursdagarna. Madelein var en av lärarna och väntade sitt sjätte barn. Milla var redan pepparkaksgumma igår, så tiden går fort. Jag för min del kämpar på att förstå vad ”de stora pojkarna” har lärt sig vid universiteten. Ibland glimmar det till hos mig för jag vet, att det är bibeln de skriver om i Stefan Swärds Blogg och texterna de debatterar.

Idag var det faktiskt riktigt roligt. Johnny Lithell skrev om poängen i bibeln, som jag uppfattat den. Han skrev om Jesus i Gamla Testamentet.
(Se min länklista. Där finns präster och pastorer med.)

http://madelein.se/2012/december/luciatag-jobb-jobba-over-och-luciafirande.html

Bibeltrygghet

Det är tidig morgon och dags för att se efter dagens löfte på min gamla bibels baksidor. Och jag som har så nära till skratt tänker på allas önskan om mer enighet än det ser ut i debatter. Men jag drar inte ens på munnen, fastän jag älskar får och getter. Getterna går sin egen väg. Fåren måste ha en herde för att klara sig.
Nu tänker herden skipa rättvisa bland fåren! Där är jag med.

Hes 34:22
Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

En lång debatt om bibelsyn och bibeltolkning i Stefan Swärds Blogg

Adventskalendern

Ikväll har jag sett på adventskalendern för första gången. Den är för barn men inte för små barn. Där har det gått ut en varning:
”Hoppas inte att små barn sitter själva och ser!”
Ja, men det är ju det känt faktum att små barn sitter själva och ser och föräldrar vet inte vad barnen ser. Luckan för idag har ett kors. Inget mer. Någon är död. Det var visst en ökenråtta som dött. Små barn har ingen förförståelse om spöken och människoskelett efter döden. Jag har heller ingen förförståelse för denna adventskalender. Får det heta adventskalender förresten? Advent betyder ju ankomst men inte för spöken, när barn skall sova. Detta är märkligt. Lucka 11 och ett tomt kors. Någon är död.

Igår loggade jag in på nättidningen ”Tidskriften Evangelium”. Där behövs också förförståelse. Min första fråga var: Har vi läst samma bok av Ulla Karlsson professorn i teologi Ola Sigurdson och jag? Så varken en lättläst bok, som jag själv rekommenderat för samtal eller en adventskalender för barn fattar jag längre! Var skall detta sluta?

I frikyrkor finns det ofta en tomt kors på fondväggen. Det förebildar att Jesus Kristus varit korsfäst och död men uppstod från de döda och lever bland oss. Ulla Karlsson skrev i sin bok: ”Människa du är någon!” om att ta ner honom från korset. Så långt är jag med. Sen idag har jag läst Ola Sigurdsons recension igen och igen. Hur kan ett teologiskt språk bli så komplicerat?
Är det samma bok vi läst? Läser inte teologer bibeln på samma barnsliga sätt som jag läser den? Det var väl ändå inte meningen att tolka texterna till att bli obegripliga?

Bli vän med universums Gud!

I vanlig ordning rör det runt i huvudet av alla olika tankar. Eller också står det still som någon brukade säga i min barndom. Med ålderns rätt har minnena stor chans att virvla runt.
Allt som virvlat runt senaste veckan är förstås alla nya begrepp inom exegetiken. Jag var ju klar med den tidigare och hade tappat allt förtroende för den och teologi. Det var ett besviket:
Teologi och exegetik kan vara vad som helst tydligen!

Nu kan det tydligen inte det längre. Allt som gick runt i mitt huvud går inte runt längre. Nu står det still på min utgångspunkt år 2000 och framåt bland alla lärda män.

Jag har en relation med Gud, med Jesus, med den helige Ande och med bibeln!
Som om den bekännelsen inte skulle räcka? Som om alla troende måste räkna ut i procent sanning hur många det gäller angående bibelns ord! Det har varit minst sagt slitsamt att kunna förstå debatten mellan två exegeter i Stefan Swärds Blogg.

Som sagt. Nu står det still i stormens öga och andra advent närmar sig.

Vad är du rädd för?

Historiens Gud berättar i förväg vad som skall ske för sina vänner. Ja, då gäller det att bli vän med Gud, Jesus, den helige Ande och bibeln.

Det går att gräla om allt men det var faktiskt han som började och inte vi. Han vill ha denna vänskap! Han vill, att vi lämnar vår ovänskap med honom. Han är ljuset och vill att vi skall lämna mörkret.
Sen är det fråga om att älska ljuset eller att älska mörkret mera. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Det påståendet är mycket, mycket äldre än från Luther visst.

Vad är du rädd för?
Det finns inget bättre än att få vara innesluten i hans kärlek och omsluten på alla sidor. Det är lättare att leva i nuet där.

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…
citat ur profetian om Jesus som skulle komma och kom och som lever och ber för oss.

Vad är du rädd för?

”Vad är du rädd för?”

Hon upprepade sin fråga gång på gång och varje gång svarade jag med orsaken till mina rädslor. Det gällde min berättelse. Det gällde att våga eller fega ur. Det gick inte att tänka igenom hur eventuellt läsare av boken skulle kunna bli ledsna, sårade eller uppmuntrade av att inte vara ensamma med en svår upplevelse.

Vad är du rädd för? Till slut höll det inte med alla mina förklaringar.
”Du har allt att vinna och inget att förlora,” sa hon också. Det var väl ändå att ta i!

Så tänker jag på humanisterna och skolverkets personal och skulle vilja fråga:
”Vad är du rädd för?”

Josef fick aldrig den frågan för snart 2000 år sen. Han blev förekommen av en kunskap om honom själv ungefär som…

”Jag vet hur du tänker! Du är så rädd för vad andra skall säga och tycka och fantisera!”

Så himmelens Gud förekom Josef i en dröm och med ett änglabesök som förkunnade med innehållet:
”Var inte rädd, Josef!”

Tänk att himmelens Gud upprepat detta i alla tider tydligt:
Jes 41:10
Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.

(Dagens löfte i min privata samling av löften)

Kan det vara så att en stressad småbarnsmamma skulle behöva höra det idag eller en gammal tant, som är rädd för mera värk? Eller rädd för att inte platsa i gänget längre? Hur är det nu med (H)järnkoll? Räcker inte min utbildning för att få vara med? Eller är psykiatrin livrädd för att tala om själens behov av Gud i stället för psykets?

Tunnelseende eller vidvinkel

Sagor och myter

Det kom en provöversättning år 1991 av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia. I den boken letade jag efter en inledning skriven av Karl-Gustaf Hildebrand. Mer än hans namn visste jag inte då. Det var orden ”sagor och myter” i mitt minne, som jag letade efter i inledningen. Ordagrant står det:
”Man kunde till exempel pröva en renodlad sagostil. Det skulle passa bra på vissa punkter men djupare sett hade den varit en förfalskning. Det är sannerligen inte bara sagor det rör sig om.”
Visst detta är ett lösryckt citat ur en lång inledning till en provöversättning men för mig är det ordet ”sagor”, som inte ens är tänkbart i bibelsammanhang. Nu kan jag söka på Google på namnet Karl-Gustaf Hildebrand. Det är viktigt med historieforskning. Det är också viktigt med sanningen om den person man skriver om. Det har historieforskaren Herman Lindqvist fått erfara i dagarna. Professor Karl-Gustaf Hildebrand skrev sin inledning till provöversättningen av tre bibelböcker med stor respekt för bibeltexterna. Hur relaterade Hildebrand till sagor? Det var det jag ville kontrollera.
För mig sammanföll detta med tidningsuppgiften om Herman Lindqvist memoarer, som blev indragen av Bonniers. Det är viktigt, att uppgifter är korrekta och ingen person blir smutskastad med lögn.

”Metaforen är ett bildligt uttryckssätt där ett begrepp tillfälligt byts ut mot ett begrepp som liknar det ursprungliga. Likheten är beroende av sammanhanget och metaforer fungerar därför endast då lyssnaren har tillgång till sammanhanget. Ordet metafor kommer från grekiskans metapherein där meta betyder ”över” och pherein betyder ”att bära”. Översättningen blir då ”överföring”. Man säger också att en metafor bör gå över till ett likartat ting på begripliga grunder. Det ska inte ske på ett planlöst eller ivrigt sätt, inte heller till något alldeles olikartat.[1] Metaforen är en av retorikens fyra huvudtroper och kan bestå av ett eller flera ord.”
Från Wikipedia

Det är intressant, att lyssna till kunniga personer till en viss gräns. När jag för min del följt en debatt för länge, så blir jag nedstämd och tappar lite av balansen. Den som är van vid debatter på akademisk nivå kanske klarar det bättre. För mig är en myt det samma som en berättelse, som kan vara påhittad eller en berättelse som går från mun till mun och ändrar innehållet på vägen.

Den muntliga Torahn för Israels folk fick absolut inte ändras på vägen. Så nog tycker jag, att det är bättre med innantilläsning av bibeltexter från olika bibelöversättningar än alla dessa tolkningsmodeller. Om en präst eller pastor har en textutläggning eller bibelförklaring så skall den tåla granskning. Den skall tåla samtal efteråt.

Ett personligt besök

Det är dagen före första advent. Den dagen var betydelsefull för mig en gång för många, många år sen. Räddningsmissionen, Göteborg har firat 60 år och jag är en liten del av den. Utslagen bland andra utslagna. Fast det syntes inte på min utsida. Skammen då tycker nog inte jag är så värst mycket mindre 2012, än den var år 1956 över att kunna bli psykiskt sjuk vid något tillfälle. Nåväl jag dolde noga mina minnen och sår och skämtade mycket. Var en glad en. Och allvarlig när det behövdes som dagen innan en predikan.

Min förste chef var Wiktor Norin. Det dröjde inte länge förrän han ”delegerade”, som det så fint heter. Jag fick uppgiften själv att predika och församlingar som gästades de gav kollekten till Räddningsmissionens arbete. Fram till år 1986, som jag minns det fungerade arbetet enbart genom gåvomedel utan kommunala bidrag. Vi var ute en grupp frivilliga medarbetare och jag och hade möten ibland.

Texten från Gamla Testamentet var från Jesaja denna gång, att det skall bli slut på ångest. Där mitt i mina förberedelser fick jag ett provocerande telefonsamtal. Det är lätt, att irritera mig. Frågan var vad jag gjorde och sen vilken text jag skulle predika över. Tredje frågan var som sagt den som fick mig i obalans. Vad hade jag att komma med? Vad visste jag om ångest?

Det är fula trix att komma ifrån en obehaglig, svår fråga genom en motfråga. Men det trixet tog jag till. Frågade först vänligt, om jag fick ställa en fråga. Ja, det gick bra och den löd:

”Varför är du så rädd för att dö?”

Sen minns jag inte mer av vårt samtal. Svenska Kyrkans kör och Missionskyrkans kör sjöng dagen efter tillsammans i Trädets Missionskyrkan och jag kunde med frimodighet meddela:

Se din konung kommer till dig i din situation just här och nu!

Det är ju hela bibelns sammanlagda budskap idag också precis som på profeternas tid. Oavsett att missionsförsamligar dör ut eller slås ihop med andra församligar. Den gången första advent var det fullsatt i Trädets Missionskyrka.
(Ja, jag lider av predikosjukan.)

(men kan lyssna också…)

Vi har olika bibelsyn. Det är bara att acceptera. Det är tillåtet dessutom.

f.d. RäddningsmissionenDet är lätt att riva ner men svårare att bygga upp. Räddningmissionens fastighet rivs på Husargatan 34 – 36

Gemensam framtid

Det skall handla om mitt förflutna. Inte om sammanslagningen mellan Missionskyrkan, Baptistkyrkan och Medodistkyrkan. Det skall inte handla om val av namn tillfälligt heller utan om en gemensam framtid, som inte finns. Eller som inte var tänkbar i vart fall.

Det är inte roligt, att bli placerad i ett fack. Jag tycker inte om det. Ändå gör jag det själv placerar andra i ett fack: de som tror och de som inte tror och de som ännu inte tror.
Paulus skriver om detta till församlingen i Korint:
2 Kor 6:14
Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret?
Not i B82
6:14 5 Mos 22:10; Ef 5:7, 11
6:14 Gå inte i par GT:s förbud mot att plöja med två olika dragdjur samtidigt (5 Mos 22:10) tillämpas här bildligt på samlevnaden mellan kristna och icke-kristna. — Då det följande stycket (6:14-7:1) tycks bryta sammanhanget, har somliga utläggare antagit att det är en del av något tidigare brev, infogad i oriktig ordning (jfr 1 Kor 5:9). Paulus kan dock mena att församlingen gör honom personligen en glädje (v. 13; 7:2) genom att följa den här anförda regeln.

Här är hänvisningen till gammal, sträng frikyrkohistoria, att inte gifta sig med en ”ofrälst”. Den stränga regeln har inte förekommit i Svenska Kyrkan eftersom alla spädbarnsdöpta räknas som kristna utan egen bekännelse på Jesus som Herre.

Detta var en lång inledning till ett av alla val under mitt liv. Det räckte inte med en förälskelse. Det räckte inte med ömsesidig kärlek en gång i min ungdom. Vi hade ingen gemensam framtid. Det räcker inte att en tror. Det skulle halta. Kvar är alla debatter om tron på Jesus Kristus som människa och perfekt lärare och pedagog eller tron på Jesus som Frälsare från synden. Kvar blev min ångest. Hur går det för den som dör och inte ville ha Jesu försoning med Gud? Kvar är alla olika tolkningar.

Jes 9:1-2
Men natten skall vika där ångest nu råder.
Om den förste slog bara lätt mot Sebulons land och Naftalis land, så har den siste slagit med full kraft västerut, mot landet på andra sidan Jordan, mot de främmande folkens område.

Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.

Detta är en gammal profetia, som har gått i uppfyllelse. I Sverige skall inte skolbarn få höra sången om ljuset i våra vackra kyrkor under skoltid. Att mörkret inte fått makt över ljuset är farlig förkunnelse! Tydligen. Vi skall vara tydliga och fortsätta med religionsdialog. Debatterna med humanisterna skall fortsätta på sitt höga intellektuella plan.

De höjderna når jag aldrig! Det är där problemen sitter, att vissa är så intellektuella att de inte kan tro mer än deras förstånd förklarar för dem.
Gud kan inte stiga ner från himlem och bli människa utan en mans medverkan! Så där stannar vår gemenskap. Gud kan inte skingra mörkret i bråkdelen av en sekund heller.

Hans dårskap är visare än människors förstånd. Så han gjorde som han ville och sa sitt:
Varde ljus!

Och det vart ljus och är ljus i mörkret.

Neka Guds son att vara med i kyrkan på advent

Tydligare än så här kan det väl inte presenteras dagens okunskap! Skall vi gråta eller skratta åt Skolverkets formuleringar inför skolbarnens eventuella besök i någon kyrka?
I den församling som jag får tillhöra bjuder skolelever själva in sina klasskamrater (i 3:an eller 4:an om jag minns rätt) till en julmusikal i Smyrnakyrkan, Göteborg. Det är helt frivilligt att läraren anmäler att klassen vill komma på någon av föreställningarna. Det blir många klasser minsann och det är 100 barn som gestaltar julens budskap i dekor, text, sång och dans.

När Malin Nyström skriver om detta i sin Blogg är rubriken:
Nedräkning pågår
Vi är så många som ser fram mot att det skall börja och barnen skall komma till musikalen!

Och varför inte berätta mer om festen, som skall komma i himlen senare? En enda stor fest!
Nedräkning pågår. Ljuset har segrat över mörkret! Det sjunger vi om…

Nu så kommer julen

Miriam Wredén Klefbäck präst i Svenska Kyrkan: ”Skolverkets halvtuggade pepparkaka”

Elisabeth Sandlunds ledare i Dagen

Herden

Kyrka = församling

Vem sorterar vad som är skräppost? Det blir jag mer och mer intresserad av. Vem bestämmer vad som är tjafs bara på nätet eller i sammanträden?

Min blogg hade väl inte överlevt utan inläggen på Fjärde väggen. Där fick jag länkar till flera, som är lika engagerade som jag för att Kyrkan skall överleva och få nytt liv och inte behövas säljas ut. Det finns för många kyrkor! Kommer det inga gudstjänstbesökare, så kan muslimer få köpa kyrkan. Eller får jag inte skriva så? Skall jag knuffas in i ett fack då med sjuka fobier?

Och varför skriver jag inte om min egen församling, där det sjuder av liv med människor från så olika nationer? Hade det inte varit bättre och mera positivt än mitt tjat om Kyrkan med stort K och som svensk?

Nej! Det är skillnad på kunskap om en organisation och hirearki och bibelkunskap! Det är inte Svenska Kyrkor som fattas utan bibelkunskap, som ger kraft att leva och hoppas och tillit till Gud som Gud och EN, Jesus som Gud och den helige Ande som Gud.

Det behövs inget mer tjafs om vem som tolkar bibeln mest rätt. Det behövs bara bibelstudier! Herren talar om för sina vänner vad som skall ske i framtiden. Det har han alltid gjort men inte för fienden. Mose fick veta att fienden måste gestaltas i en kopparorm och hängas upp på en påle. Den som såg upp på kopparormen blev frisk igen. Olydnaden mot Guds bud hade resulterat i giftiga ormar, ormbett som gav dödlig sjukdom. Men de som såg upp mot kopparormen på pålen fick liv igen! (4 Mos kap 21) Det är med facit i hand en tydlig förutsägelse om Guds son, som måste spikas upp på en kors – förbannelsens trä för att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv. (Joh 3: 15-16).

Israels folk glömde av berättelsen om kopparormen upphängd på en påle och de sjuka personerna, som fick liv igen, om de trodde på budskapet. Följden blev att de kunde på ett ungefär sin historia senare att kopparormen kunde hjälpa och hade kraft i sig. Så blev kopparormen en avgud som tillbads och som fick namnet Nehustan. Kopparormen fanns kvar i Israel men inte budskapet om lydnad för Herrens undervisning.

Kyrkan finns kvar men inte budskapet om en korsfäst Jesus som lever. Som Ulla Karlsson skriver i sin bok: ”Ta ner Jesus från korset!”

Välsigna Jerusalem!

Tankar i natten