Kategori: Personliga reflektioner

Det var en gång en professor, som inte ville rätta sig i ledet. Han ville inte acceptera det som var politiskt korrekt att påstå.
En enda gång vid ett enda tillfälle fick jag lyssna på denne lärde man, som kunde tala grekiska obehindrat. Ett enda ord fastnade i mitt minne. Det räcker långt även om jag glömt professorns namn. Det var ordet ”tjänare” i texten i Filipperbrevet 2:5-8

Fil 2:5-8
Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Han visade på ursrunget i ordet tjänare i betydelsen slav. Mitt stora intresse är Jesus förebildad i Gamla testamentetes texter och mina bloggar handlar om detta. Jakob förebildade Jesus, när han tjänade hos Laban för Rakel under sju års tid. Han var som en slav och underordnade sig i allt. Så kär hade han Rakel, att han tyckte att sju år gått fort.

Tidigare hade Jakob fått ett profetiskt budskap genom en dröm. Det var en stege, som räckte ända upp i himlen och änglarna gick upp och ner för den. Den drömmen hänvisade Jesus till om sig själv, som förbindelsen till himlen och fadern.

I gårdagens förslagna bibeltexter finns denna gripande texten. Josef var också en förebild till Jesus. Bibelns texter hör ihop med full harmoni trots att det är så många olika författre under olika tider:

1 Mos 50:15-21
När Josefs bröder tänkte på att deras far var borta sade de: ”Kanske Josef hyser agg till oss och vill ge igen för allt ont vi har gjort honom.” Därför skickade de bud till Josef och lät säga: ”Innan han dog bad din far att vi skulle säga till dig: ‘Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.’ Så förlåt oss, din fars Guds tjänare, den synd vi har begått!” Vid dessa ord brast Josef i gråt. Sedan kom också bröderna själva och föll ner inför honom och sade: ”Vi är dina slavar.” Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Jag är ju inte Gud! Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.” Så talade han lugnande och uppmuntrande till dem.

Hur skall det gå för oss nu för tiden, när Jesus är korsfäst och död, korsfäst för världens synder? Hur skall det gå nu, när det ingen synd finns längre utan bara lite brustenhet? Ytan har krackelerat lite och jag var inte så bra, som jag trodde. Egentligen.

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige. En del har många åsikter. Andra har färre eller inga. Som sagt: År 2000 fick jag åsikter om teologi. Tidigare hade jag bara haft en enda i detta ämne, att teologi är läran om Gud. Efter år 2000 blev allt omtumlande på grund av utbildade och icke utbildade teologers strider om vem som tolkar rätt. Tolkningar och teologi kan inte vara samma sak.

Än så länge har vi rätt att ha bestämda uppfattningar i Sverige utan att vi skall tvingas in i den politiskt korrekta fåran. Offentliga personer måste tåla granskning. Enligt bibeln är det prästen, som man skall ta itu med först och främst. Det är hans uppgift att tolka skrifterna och förmedla ett begripligt budskap om Gud.

Nu är jag där igen! Jag har bestämda åsikter om mycket och en bestämd uppfattning om skillnaden på teologi och på egna livserfarenheter. Med det vill jag ha sagt, att jag inte tänker läsa Jonas Gardells senaste bok: ”Torka aldrig tårar utan handskar”
Däremot har jag sett de två senare avsnitten i serien i TV med samma namn. Det är ett stycke tragisk nutidshistoria.

Samme författares bok: ”Om Gud” är lögn och inget annat eller kalla det okunskap kanske om Gud. Så är jag mycket snäll. Blanda inte ihop personlig medkänsla i anledning av hans tidigare berättelser om grova sexuella övergrepp med hans undervisning i teologi!

Varje församling har rätt att hålla fast vid sin bibeltolkning än så länge. I den frikyrkoförsamling jag tillhör är bibeltolkningen, att dopet skall ske efter egen fri vilja och bekännelse. Är det diskriminering att säga ”nej” till medlemskap för en spädbarnsdöpt? Bör detta anmälas till Diskrimineringsombudsmannen? Kvinnan ifråga tror ju på sitt barndop och på Gud, Jesus och bibeln! Det är en bra fråga i dessa förvillade tider utan referensramar till summan av Gud ord.

Jag har hittat en länk till Seglora tankesmedja om diskriminering inom Frälsningsarmen. Jag har ingen som helst lust att länka till den tankesmedjan.
Det är fortfarande tillåtet i Sverige att tro på Gud som Skaparen och äktenskapet som ett föbund mellan man och kvinna.

Välsigna Jerusalem! Det är fortfarande platsen där försoningen blev fullbordad.

Den som vill deltaga i debatter på nätet får inte bli arg. Den regeln visste jag inget om förrän två år hade gått för mig ute på nätet. Och jag var kroniskt arg det vill säga vreden gick inte över innan solens nedgång. Oandligt med andra ord. Obibliskt.

När jag var som värst arg svarade jag med orden kvalificerat struntprat utan att kunna stava rätt till det ens. Det var illa. En sann nätvän berättade hur det skall stavas. Så nu vet jag det och är tacksam för mänsklig stavningshjälp. Datorn bjuder ju på det om jag bara prövade.
Det är visst en manlig egenskap att kunna tänka logiskt enligt någon uppställning från mellanöstern. Jag vill ändå tänka logiskt med risk att vara okvinnlig. Som om vi helst skulle vara lite charmigt veliga.

I vart fall är det skadligt med dubbla budskap för barn. Föräldrar skall inte säga ett och mena ett annat. Det skapar osäkerhet. Med den enkla utgångspunkten trodde jag, att bibelsajten skulle handla om just vad som står i bibeln och inte hur man nonchalerar det som står där.
”Det som är sant för dig, är inte sant för mig,” var en stående kommentar i avdelningen bibeltolkning. Nej, jag blev inte omtumlad bara. Jag blev arg och sen argare. Och sen avstängd.
I ett logiskt tänkande är det väl föräldrar, som kan mer än tonåringarna inte sant? Svaret var upprepat: besserwisser
I ett logiskt tänkande är väl ändå prästerna lärare för Svenska Kyrkans Unga? Utan att vara präst ville jag vara en andlig moder. Det är enligt bibelns undervisning möjligt och behövligt.

Idag i Stefan Swärds Blogg uttrycker han sin förvåning över åt vilket håll kritiken går över hans teologi. Jag är inte ett dugg förvånad. Den som anser, att Guds ord står över den egna personens tolkningar blir klassad som fundamentalist. Minst sagt.

Det märkliga är, att vi har religionsfrihet i Sverige. Det märkliga är att vi har åsiktsfrihet. Det som inte är bra är om någon håller fast vid Gud, Jesus och den helige Ande, som bibeln lär oss om. Då bör vi marginaliseras.

Stefan Swärds tankar om att bli placerad i ett fack

”Alla har väl någon gång plockat kastanjer,” frågade Madelein Larsson Wollnik på Facebook igår. Och många får associationer. Jag brukar också plocka och ha minst en i fickan, som får finnas där länge.
Tidigare frågade Madelein, om det är rätt att raljera över diagnoser. Hon hade hört ett radioprogram med underbaraclara – en mycket känd bloggare fredag den 26:e oktober. Det skall bli spännade att följa samtalet. Blir fördomarna mindre av att någon raljerar över diagnosen ADHD till exempel? Hur menade Clara Lidström?

Så i morse plockade jag ner sju olika böcker från min bokhylla alla skrivna av författare med egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Nästan alla har jag mött under vår utbildning till attitydambassadörer inom (H)järnkoll i syfte att gå ut i samhället för att sticka hål på fördomar om till exempel neuropsykiatriska handikapp eller någon sjukdom med svår ångest.

Jag för min del tyckte inte, att jag kunde något, innan jag kom till kursen. En sak är att höra och veta teoretiskt, att det finns dessa diagnoser. En helt annan upplevelse var att höra någon berätta om innebörden av diagnosen. Jag fick ställa frågan: ”Vad är OCD”? Så slarvigt det är att säga. ”Jag har nog lite ADHD,” utan att veta ett dugg av vad det innebär som hinder i vardagen!

Nu är jag framme vid poängen, att kunna se det sköna i naturen och plocka kastanjer. Det är några ord ur en predikan på 70-talet, som kommer för mig. I varje kastanjenöt finns en arketektonisk ritning till en ny kastanj inte lik någon annan som funnits förut! Där svindlar tanken på denna ritning inuti den kastanj jag bär i fickan ibland. Den ligger där för den är så slät och fin men blir heller inget annat utan att få dö i den svarta jorden och utvecklas.

I varje embryo finns en arketektonisk ritning till en människa. Ingen lik den andra. Vilken livsstyrka och livsglädje, som kan utvecklas trots fysiska eller psykiska begränsningar! Ingen är lik den andra eller andre! Vi har en mångfald av träd i skapelsen. De finns där utan att grubbla över sina olikheter. Det märkliga är att träden är med i samma utveckling och sen förgängelse som vi människor är med i. Skapelsen suckar och våndas till och med. Men en dag skall träden klappa i händerna och vara med i en lovsång till Skaparen.

Om den dagen står det skrivet i bibeln så klart.

Mathilda har plockat kastanjer