Kategori: Personliga reflektioner

Älta eller forska

På nyårsafton kan vi se tillbaka på året som varit och till och med längre tillbaka. Tolvslaget är en skarv mellan det som varit och det nya. Så fortsätter jag att vara personlig och tänker inte älta längre.
”En kvinna föds man inte till. Det blir man,” har någon kvinna sagt.
Det är färdigältat nu, att jag är kvinna och att Paulus säger, att en kvinna inte skall undervisa. Jag har löst det alldeles själv och tänker fortsätta att berätta om Jesus. Vi kvinnor får berätta, att Jesus lever.
”En kvinna skall underordna sig sin man,” säger Paulus och hon skall fråga honom hemma inte störa i ett församlingsmöte. Nu är det som det är och jag har ingen man att fråga hemma. Och som en kvinna sa i ett sammanhang bland andra kvinnor:
”Och det är inte mitt fel, att jag är ogift!”

Räddningsmissionen i Göteborg har fyllt 60 år. 20 av de åren var jag ”gift” med Räddningsmissionen och 40 av de 60 åren har vi hållit ihop en stor del av det gäng som kallades ”Källan” runt år 1970 och framåt. Igår kväll var vi samlande och åt tillsammans och samtalade. Alla har haft sitt att gå igenom som jämnåriga med Räddningsmissionen. Alla har varit unga och drömt om en framtid. Framtiden kom men var inte förutsägbar. Många av oss som möttes i början av 70-talet hade en frikyrkobakgrund. Vi hade sjungit samma sånger och haft nästan samma sångbok. Igår kväll föreslog jag fria associationer under de tre minuter som Charlie Norman spelar melodin till en andlig sång. Alla var tysta de tre minuterna. Ingen fick tala om sångens namn och innehåll under tiden han spelade ”Hur ljuvligt det är att mötas…” Se förra bloggen

Hur skall de gå när församlingens ungdomar idag inte sjunger in de långa innehållsrika sångerna? Jag har aldrig läst teologi men tydligen fått en stor portion genom sångerna. Det är skillnad mellan syndabekännelsens innehåll ”Jag fattig syndig människa…” och den glada sången:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig
vad nåd du städs mig skänker jag får ju allt av dig
Då blir jag hjärtligt glader då lockas lover fram
Hav tack min hulde herde hav tack Guds dyra lamm.

Du döden för mig smakat du mina synder bar
och över mig du vakat i alla mina dar
Vad hade av mig blivit om du ej handlat så
Om du ej nåd mig givit jag måst i döden gå.”

Innan jag träffade mina vänner igår kväll läste jag igenom ”Fjärde väggens” mest lästa Blogginlägg med över 1300 besök. Nog fanns jag med där med min kommentar! För att inte tala om Sofia Lilly Jönssons svar till mig!
Ja, vem som helst får dra slutsatser om mig! Om det är så att jag behärskar P.P. Waldenströms bibellära, då är det ett mycket bra arv. För den nya ”Tidskriften Evangelium”s andra numret har temat ”Arvet”.

Jojo. Som om Svenska Kyrkan har en egen bibel en egen försoningslära!

Det är en skarv mellan det året som gått och det nya. I början av året trodde jag, att jag var en attitydambassadör inom (H)järnkoll. Den villfarelsen blev jag tagen ur och fick veta, att det var mitt fel, som inte anmält mig till en vidareutbildningsdag. Så lätt går det att bli struken och inte vara det man tror att man är.

Nu är det ett nytt år. Jag ältar inte längre men tänker fortsätta att forska. I Kina lär man ha ett tecken i två delar som betyder både kris och möjlighet i det samma. Svenska Akademiens almanacka börjar nya året ”I Jesu namn” igen oaktat humanisternas stora framgångar senaste tiden. Det är tryggt. Dagens löfte i min gamla bibel är:

4 Mos 23:19
Gud är ingen människa, han ljuger inte,
han är ingen dödlig, som ändrar sig.
Vad han sagt, det gör han,
vad han lovat, håller han.

Charlie Norman

Nej, det skall inte handla om en duktig musiker. Det är ett område, som jag inget kan om. Det skall handla om associationer. Jag har en go´ vän före detta arbetskamrat på Räddningsmissionen, Göteborg, som inte gillar när Big Band spelar på Smyrnakyrkans gudstjänster. Han är genuin pingstvän men har varit ”ute i världen” en period av sitt liv och får så tråkiga minnen från kroglivet med mycket sprit samtidigt som han påminns om krogmusik. Detta är känsligt för jag är en genuin ”missionare” och släkt med tre av de duktiga musikerna. Det är mina pojkar så att säga och jag vill se och höra dem i Smyrnakyrkan – inte vara ensam från vår släkt.

Å andra sidan har jag aldrig varit ”ute i världen”. Jag får inga associationer alls åt det hållet. Och så gillar jag jazz. Nu var det sagt. Denna blogg skall inte alls handla om Charlie Norman, för jag kan ingenting om musik i den meningen. Det skall handla om associationer. Det skall handla om en CD, som jag äger. Den heter:

”En salig röra” med Charlie Norman

Just det! Där fortsätter jag och första stycket ger mig bara associationer till min barndoms gudstjänster i Missionskyrkan. Vi var inte många men sjöng ändå av hjärtans lust:

”Hur ljuvligt det är att mötas på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem.
Det är som en fläkt från ovan som Herren oss sänder ner
att stärka den trötte vandrarn som upp emot him(me)len ser.

Det finns inget jordiskt släktskap, det finns ej vänskapsband
som binder hjärta vid hjärta så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp,
att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp.”

Två av fyra versar ur texten av Kirsten D Hansen, Aagaard 1871
Så jag blir salig av Charlie Normans sätt att spela musiken till den text jag älskar och är ett med.

Gott Nytt År!
I Jesu namn

Läsa in eller läsa ut

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.

Det finns ett förr eller nu

En fartblind datanörd

Detta är en personlig blogg som sagt men inte privat. Det är inget att sticka under stol med var jag hör hemma. Det sägs, att den som är hemma i sig själv är hemma överallt. Jag känner mig hemma i Smyrnakyrkan, Göteborg och får tidningen Dagen dagen efter av mina vänner. Alldeles gratis. Nu står det ”I korthet” den 18:e dec.
Pingst vill se mer kreativa församlingar
Det fattas inte aktiviteter, som jag ser det och förslaget är ett nytt projekt tydligen, som är på gång. Läs gärna förslaget. Citat:

”Nu skall dans och drama, sång och skrivande ta större plats i gudstjänsten i pingstförsamlingar…”

Så nu vågar jag hänvisa till Danmarks Folkekirkes julhälsning också. Vad är det som håller på att hända? Detta är mycket av humor men inte Pingströrelsens behov av dans i en gudstjänst.
Som jag ser det.

(Länken fungerar inte längre)

Ekumen

Till och med det ordet ekumen kan debatteras som rätt eller fel i kristna sajter. Ekumenisk… Nu är det som det är, att jag är uppvuxen i ett hem utan teologiska debatter. De som ville låna Missionskyrkan för att ha en gudstjänst fick göra det. Även stora kyrkan, som vi kallade Svenska Kyrkan. Under min tonårstid minns jag, att de skulle ha en passionsgudstjänst under fastan i annan lokal. Det var enda ekumeniska mötet, som jag minns och på deras villkor. Vi som kyrkfolk hade våra trädgårdar sida vid sida och en av grannens ”barn” enda flickan bland bröder blev präst.

”Ur led är tiden” skriver professorn i systematisk teologi Ola Sigurdson i en lång recension/artikel i nättidskriften Evangelium angående boken:
Människa du är någon! av Ulla Karlsson

Grannen och jag har alltså vuxit upp sida vid sida på landsbygden utan att en enda gång varit osams angående allt som står i bibeln. Vi hade inte ens olika tolkningar, när jag som 19 åring lät döpa mig. Traditioner inom olika kyrkor är något annat än det som står. Vi har fortfarande telefonsamtal om läget inom våra olika kyrkor. Så jag önskar av hela mitt hjärta, att det skulle finnas en plats motsvarande Stefan Swärds Blogg för kvinnor och bibelsamtal.

Den första kvinnan jag skulle vilja bjuda in är Ulla Karlsson, Aspeboda församling.
”Finns det inga kvinnliga teologer,” frågade jag för många år sen pastor Torsten Åhman på en Hönökonferens:
”Är det fult att vara kvinna och så intresserad av bibeltolkning, som jag är?”
Han tänkte en stund och sen sa han, att Frälsningarmens grundare William Booths hustru Chatrine var teolog.
Det var också en tröst! Är vi inte i slutet av 1800-talet då?

Jo, jag är skolad ekumen. Så småningom blev det arbete på Räddningsmissionen i Göteborg och som sagt dit kom ungdomar från olika samfund och kyrkor och ville vara med i ett frivilligt arbete. Kanske i släkt med det som fanns på 1800-talet?

Igår var jag så rädd för isfläckar och trottoarer, som lutar fel i sidled, att jag stannade hemma från gudstjänsten. Det ingår inte i min uppfostran hemifrån att stanna hemma, när det är gudstjänst! Tack, Anna och David för att ni lärde mig vägen till Guds hus som ett post scriptum!

Nu finns det radio och dator så nog kan jag få lyssna på Tomas Sjödins predikan idag.
”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord,” citat fritt ur minnet.

En präst eller pastor skall tåla en fråga sen. Var fick du det ifrån som du sa?
Var står det skrivet? Vad står det skrivet?
Det är inte så dumt med 1800-talets frågor.

God Jul, Ulla Karlsson, Aspeboda

Det är dags att skriva julkort. Mitt första blir till dig, Ulla Karlsson.
God Jul och Gott Nytt År!!

Ja, jag skulle vilja skriva: ”Nu är det jul igen och nu är det jul igen. För det var inte sant, för det var inte sant för däremellan kommer påska.”

Det var ju påsken, som gjorde dig så förtvivlad med sina texter och psalmer år 2011. Du bad om en debatt och fick ett fasans rabalder. Ja, jag var upprörd också till max. Vad är detta för biskopar, som inte hjälper sina präster att förstå påskens budskap! Vad är detta för undervisning i teologi från början på universiteten?

Nu har jag lugnat ner mig. Det kom ingen enda kommentar från dig på mitt öppna brev. Jag gör ett nytt försök. Tack för din bok! En bra bok läser man inte bara en gång. Boken har även en professor i exegetik läst och kommenterat. Jag gissar att det är tack vare Lilly Sofia Jönsson, Fjärde väggen. Där fanns ett upprop att skriva ett brev till dig som tröst tidigare. Jag vägrade skriva på. Vem skall tröstas med vad? Om Kristus inte uppstått från de döda hade vi varit de mest ömkansvärda av alla. Men nu har han uppstått!

Visst, du kan Paulus också men jag begriper mig inte på förre ärkebiskopens tolkningar av uppståndelsen. Nu är det sagt igen. Jag begriper heller inte dessa exegeter, som skriver på ett obegripligt sätt för mig arma ”frikyrkotant i ljusblå blus”. (Det finns bildbevis på att jag inte begrep hur jag måste vara klädd, när jag förkunnade Guds ord i min hemkyrka).

Vad har jag gemensamt i texttolkningar med Svenska Kyrkan? Det är precis det jag undrade över för några år sen och kom på att Lammet står högst upp på altaret nära taket med sin segerfana i min hembygds kyrka. Den blödande Jesus på korset är svunnen tid för mig. Jesus lever och vi umgås ständigt. Jag för min del behöver bibeltexterna om hans blodiga död men inte som altartavla. Där har du rätt i vad du skriver i din bok: ”Människa du är någon!”
Ta ner honom från korset. Predika en levande Jesus mitt ibland oss. Fortsätt med det.

Din bok är skriven till slut i Rättvik i maj 2012. Gissar att den är skriven under många år och börjar på Västra Hamngatan i Göteborg. Det känns tryggt för mig, att vi varit i samma bokhandel. Där har jag sökt efter ”Systematisk teologi”. Skrattretande nu hur jag slösat med pengar på det jag inget begriper av. Tragiskt kanske är bättre uttryckt för mitt högmod blev inte botat. Jag gav bort den till en bibellärare som tjänstgjort i Smyrnaförsamlingen, Göteborg.

Sen dess har jag tagit mig igenom många obegripliga analyser av bibeltexter. Det är verkligen inte bra för mitt humör.
Ha det nu bra och svara gärna. Det är ingen prestigeförlust att våga samtala om bibeltexter.

Gunnel Bergstrand

Julen varar ända in i påska

Min länklista

Sent omsider fattade jag mitt beslut, att gå ut med min egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det satt långt inne men efter att ha sett utställningen. ”Psyket under 4000 år…”, så tog jag kontakt med projektledarna för utställningen och fick senare vara med på utbildningsdagar till att bli attitydambassadör. Det var och är en härlig gäng! De som har egen hemsida finns på min länklista.

Igår kväll hittade jag vackra bilder på facebook och en liten förklaring, att det var faktiskt skönt att sitta i kyrkan med egna barn och andras. Läs själv och njut. Madelein är en av alla duktiga informatörer om hur det är att leva med ADHD och fungera.

En annan mamma med egna erfarenheter och diagnoser hos barnen är Carina. Carina var först ut att kommentera i min blogg och acceptera min kristna tro. Den hade jag innan jag gick kursdagarna. Den hade jag innan jag började min utbildning till sjuksköterska och fick en sömnrubbning och utmattning år 1956. Och vad är problemet? Psyke heter själ på svenska och själen kan bli trött, orolig och rastlös.

Vi närmar oss poängen. Carina berättade i sin kommentar på min blogg, att hon gått i söndagsskola som barn och var mycket livlig och frågvis. Så hon fick inte svar på sina alla frågor och var inte välkommen att vara med. Hon störde. Som jag uppfattade kommentaren. Jag har berättat gång på gång, att jag inte fick vara med i http://www.bibelsajten.nu för jag störde för mycket och var för gammal dessutom. Tvärtom så klart och mera finkänslig förklaring. Då år 2000 visste jag redan, att jag ville börja en söndagsskola på nätet. Fast jag kunde inget hur man använder taggar och bokstäver rätt det vill säga HTML. Blir det inte rätt så blir det inget att komma med. (Då var det inte på tal med färdiga ramar där man inte behöver tänka själv för att få ut meddelandet.)

Det är bara två år sen kursdagarna. Madelein var en av lärarna och väntade sitt sjätte barn. Milla var redan pepparkaksgumma igår, så tiden går fort. Jag för min del kämpar på att förstå vad ”de stora pojkarna” har lärt sig vid universiteten. Ibland glimmar det till hos mig för jag vet, att det är bibeln de skriver om i Stefan Swärds Blogg och texterna de debatterar.

Idag var det faktiskt riktigt roligt. Johnny Lithell skrev om poängen i bibeln, som jag uppfattat den. Han skrev om Jesus i Gamla Testamentet.
(Se min länklista. Där finns präster och pastorer med.)

http://madelein.se/2012/december/luciatag-jobb-jobba-over-och-luciafirande.html

Bibeltrygghet

Det är tidig morgon och dags för att se efter dagens löfte på min gamla bibels baksidor. Och jag som har så nära till skratt tänker på allas önskan om mer enighet än det ser ut i debatter. Men jag drar inte ens på munnen, fastän jag älskar får och getter. Getterna går sin egen väg. Fåren måste ha en herde för att klara sig.
Nu tänker herden skipa rättvisa bland fåren! Där är jag med.

Hes 34:22
Men jag skall rädda mina får, så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

En lång debatt om bibelsyn och bibeltolkning i Stefan Swärds Blogg

Adventskalendern

Ikväll har jag sett på adventskalendern för första gången. Den är för barn men inte för små barn. Där har det gått ut en varning:
”Hoppas inte att små barn sitter själva och ser!”
Ja, men det är ju det känt faktum att små barn sitter själva och ser och föräldrar vet inte vad barnen ser. Luckan för idag har ett kors. Inget mer. Någon är död. Det var visst en ökenråtta som dött. Små barn har ingen förförståelse om spöken och människoskelett efter döden. Jag har heller ingen förförståelse för denna adventskalender. Får det heta adventskalender förresten? Advent betyder ju ankomst men inte för spöken, när barn skall sova. Detta är märkligt. Lucka 11 och ett tomt kors. Någon är död.

Igår loggade jag in på nättidningen ”Tidskriften Evangelium”. Där behövs också förförståelse. Min första fråga var: Har vi läst samma bok av Ulla Karlsson professorn i teologi Ola Sigurdson och jag? Så varken en lättläst bok, som jag själv rekommenderat för samtal eller en adventskalender för barn fattar jag längre! Var skall detta sluta?

I frikyrkor finns det ofta en tomt kors på fondväggen. Det förebildar att Jesus Kristus varit korsfäst och död men uppstod från de döda och lever bland oss. Ulla Karlsson skrev i sin bok: ”Människa du är någon!” om att ta ner honom från korset. Så långt är jag med. Sen idag har jag läst Ola Sigurdsons recension igen och igen. Hur kan ett teologiskt språk bli så komplicerat?
Är det samma bok vi läst? Läser inte teologer bibeln på samma barnsliga sätt som jag läser den? Det var väl ändå inte meningen att tolka texterna till att bli obegripliga?

Bli vän med universums Gud!

I vanlig ordning rör det runt i huvudet av alla olika tankar. Eller också står det still som någon brukade säga i min barndom. Med ålderns rätt har minnena stor chans att virvla runt.
Allt som virvlat runt senaste veckan är förstås alla nya begrepp inom exegetiken. Jag var ju klar med den tidigare och hade tappat allt förtroende för den och teologi. Det var ett besviket:
Teologi och exegetik kan vara vad som helst tydligen!

Nu kan det tydligen inte det längre. Allt som gick runt i mitt huvud går inte runt längre. Nu står det still på min utgångspunkt år 2000 och framåt bland alla lärda män.

Jag har en relation med Gud, med Jesus, med den helige Ande och med bibeln!
Som om den bekännelsen inte skulle räcka? Som om alla troende måste räkna ut i procent sanning hur många det gäller angående bibelns ord! Det har varit minst sagt slitsamt att kunna förstå debatten mellan två exegeter i Stefan Swärds Blogg.

Som sagt. Nu står det still i stormens öga och andra advent närmar sig.

Vad är du rädd för?

Historiens Gud berättar i förväg vad som skall ske för sina vänner. Ja, då gäller det att bli vän med Gud, Jesus, den helige Ande och bibeln.

Det går att gräla om allt men det var faktiskt han som började och inte vi. Han vill ha denna vänskap! Han vill, att vi lämnar vår ovänskap med honom. Han är ljuset och vill att vi skall lämna mörkret.
Sen är det fråga om att älska ljuset eller att älska mörkret mera. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Det påståendet är mycket, mycket äldre än från Luther visst.

Vad är du rädd för?
Det finns inget bättre än att få vara innesluten i hans kärlek och omsluten på alla sidor. Det är lättare att leva i nuet där.

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…
citat ur profetian om Jesus som skulle komma och kom och som lever och ber för oss.

Vad är du rädd för?

”Vad är du rädd för?”

Hon upprepade sin fråga gång på gång och varje gång svarade jag med orsaken till mina rädslor. Det gällde min berättelse. Det gällde att våga eller fega ur. Det gick inte att tänka igenom hur eventuellt läsare av boken skulle kunna bli ledsna, sårade eller uppmuntrade av att inte vara ensamma med en svår upplevelse.

Vad är du rädd för? Till slut höll det inte med alla mina förklaringar.
”Du har allt att vinna och inget att förlora,” sa hon också. Det var väl ändå att ta i!

Så tänker jag på humanisterna och skolverkets personal och skulle vilja fråga:
”Vad är du rädd för?”

Josef fick aldrig den frågan för snart 2000 år sen. Han blev förekommen av en kunskap om honom själv ungefär som…

”Jag vet hur du tänker! Du är så rädd för vad andra skall säga och tycka och fantisera!”

Så himmelens Gud förekom Josef i en dröm och med ett änglabesök som förkunnade med innehållet:
”Var inte rädd, Josef!”

Tänk att himmelens Gud upprepat detta i alla tider tydligt:
Jes 41:10
Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.

(Dagens löfte i min privata samling av löften)

Kan det vara så att en stressad småbarnsmamma skulle behöva höra det idag eller en gammal tant, som är rädd för mera värk? Eller rädd för att inte platsa i gänget längre? Hur är det nu med (H)järnkoll? Räcker inte min utbildning för att få vara med? Eller är psykiatrin livrädd för att tala om själens behov av Gud i stället för psykets?

Tunnelseende eller vidvinkel

Sagor och myter

Det kom en provöversättning år 1991 av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia. I den boken letade jag efter en inledning skriven av Karl-Gustaf Hildebrand. Mer än hans namn visste jag inte då. Det var orden ”sagor och myter” i mitt minne, som jag letade efter i inledningen. Ordagrant står det:
”Man kunde till exempel pröva en renodlad sagostil. Det skulle passa bra på vissa punkter men djupare sett hade den varit en förfalskning. Det är sannerligen inte bara sagor det rör sig om.”
Visst detta är ett lösryckt citat ur en lång inledning till en provöversättning men för mig är det ordet ”sagor”, som inte ens är tänkbart i bibelsammanhang. Nu kan jag söka på Google på namnet Karl-Gustaf Hildebrand. Det är viktigt med historieforskning. Det är också viktigt med sanningen om den person man skriver om. Det har historieforskaren Herman Lindqvist fått erfara i dagarna. Professor Karl-Gustaf Hildebrand skrev sin inledning till provöversättningen av tre bibelböcker med stor respekt för bibeltexterna. Hur relaterade Hildebrand till sagor? Det var det jag ville kontrollera.
För mig sammanföll detta med tidningsuppgiften om Herman Lindqvist memoarer, som blev indragen av Bonniers. Det är viktigt, att uppgifter är korrekta och ingen person blir smutskastad med lögn.

”Metaforen är ett bildligt uttryckssätt där ett begrepp tillfälligt byts ut mot ett begrepp som liknar det ursprungliga. Likheten är beroende av sammanhanget och metaforer fungerar därför endast då lyssnaren har tillgång till sammanhanget. Ordet metafor kommer från grekiskans metapherein där meta betyder ”över” och pherein betyder ”att bära”. Översättningen blir då ”överföring”. Man säger också att en metafor bör gå över till ett likartat ting på begripliga grunder. Det ska inte ske på ett planlöst eller ivrigt sätt, inte heller till något alldeles olikartat.[1] Metaforen är en av retorikens fyra huvudtroper och kan bestå av ett eller flera ord.”
Från Wikipedia

Det är intressant, att lyssna till kunniga personer till en viss gräns. När jag för min del följt en debatt för länge, så blir jag nedstämd och tappar lite av balansen. Den som är van vid debatter på akademisk nivå kanske klarar det bättre. För mig är en myt det samma som en berättelse, som kan vara påhittad eller en berättelse som går från mun till mun och ändrar innehållet på vägen.

Den muntliga Torahn för Israels folk fick absolut inte ändras på vägen. Så nog tycker jag, att det är bättre med innantilläsning av bibeltexter från olika bibelöversättningar än alla dessa tolkningsmodeller. Om en präst eller pastor har en textutläggning eller bibelförklaring så skall den tåla granskning. Den skall tåla samtal efteråt.