Ikväll har jag sett på adventskalendern för första gången. Den är för barn men inte för små barn. Där har det gått ut en varning:
”Hoppas inte att små barn sitter själva och ser!”
Ja, men det är ju det känt faktum att små barn sitter själva och ser och föräldrar vet inte vad barnen ser. Luckan för idag har ett kors. Inget mer. Någon är död. Det var visst en ökenråtta som dött. Små barn har ingen förförståelse om spöken och människoskelett efter döden. Jag har heller ingen förförståelse för denna adventskalender. Får det heta adventskalender förresten? Advent betyder ju ankomst men inte för spöken, när barn skall sova. Detta är märkligt. Lucka 11 och ett tomt kors. Någon är död.
Igår loggade jag in på nättidningen ”Tidskriften Evangelium”. Där behövs också förförståelse. Min första fråga var: Har vi läst samma bok av Ulla Karlsson professorn i teologi Ola Sigurdson och jag? Så varken en lättläst bok, som jag själv rekommenderat för samtal eller en adventskalender för barn fattar jag längre! Var skall detta sluta?
I frikyrkor finns det ofta en tomt kors på fondväggen. Det förebildar att Jesus Kristus varit korsfäst och död men uppstod från de döda och lever bland oss. Ulla Karlsson skrev i sin bok: ”Människa du är någon!” om att ta ner honom från korset. Så långt är jag med. Sen idag har jag läst Ola Sigurdsons recension igen och igen. Hur kan ett teologiskt språk bli så komplicerat?
Är det samma bok vi läst? Läser inte teologer bibeln på samma barnsliga sätt som jag läser den? Det var väl ändå inte meningen att tolka texterna till att bli obegripliga?
Gunnels plats i rymden 