Det kom en provöversättning år 1991 av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia. I den boken letade jag efter en inledning skriven av Karl-Gustaf Hildebrand. Mer än hans namn visste jag inte då. Det var orden ”sagor och myter” i mitt minne, som jag letade efter i inledningen. Ordagrant står det:
”Man kunde till exempel pröva en renodlad sagostil. Det skulle passa bra på vissa punkter men djupare sett hade den varit en förfalskning. Det är sannerligen inte bara sagor det rör sig om.”
Visst detta är ett lösryckt citat ur en lång inledning till en provöversättning men för mig är det ordet ”sagor”, som inte ens är tänkbart i bibelsammanhang. Nu kan jag söka på Google på namnet Karl-Gustaf Hildebrand. Det är viktigt med historieforskning. Det är också viktigt med sanningen om den person man skriver om. Det har historieforskaren Herman Lindqvist fått erfara i dagarna. Professor Karl-Gustaf Hildebrand skrev sin inledning till provöversättningen av tre bibelböcker med stor respekt för bibeltexterna. Hur relaterade Hildebrand till sagor? Det var det jag ville kontrollera.
För mig sammanföll detta med tidningsuppgiften om Herman Lindqvist memoarer, som blev indragen av Bonniers. Det är viktigt, att uppgifter är korrekta och ingen person blir smutskastad med lögn.
”Metaforen är ett bildligt uttryckssätt där ett begrepp tillfälligt byts ut mot ett begrepp som liknar det ursprungliga. Likheten är beroende av sammanhanget och metaforer fungerar därför endast då lyssnaren har tillgång till sammanhanget. Ordet metafor kommer från grekiskans metapherein där meta betyder ”över” och pherein betyder ”att bära”. Översättningen blir då ”överföring”. Man säger också att en metafor bör gå över till ett likartat ting på begripliga grunder. Det ska inte ske på ett planlöst eller ivrigt sätt, inte heller till något alldeles olikartat.[1] Metaforen är en av retorikens fyra huvudtroper och kan bestå av ett eller flera ord.”
Från Wikipedia
Det är intressant, att lyssna till kunniga personer till en viss gräns. När jag för min del följt en debatt för länge, så blir jag nedstämd och tappar lite av balansen. Den som är van vid debatter på akademisk nivå kanske klarar det bättre. För mig är en myt det samma som en berättelse, som kan vara påhittad eller en berättelse som går från mun till mun och ändrar innehållet på vägen.
Den muntliga Torahn för Israels folk fick absolut inte ändras på vägen. Så nog tycker jag, att det är bättre med innantilläsning av bibeltexter från olika bibelöversättningar än alla dessa tolkningsmodeller. Om en präst eller pastor har en textutläggning eller bibelförklaring så skall den tåla granskning. Den skall tåla samtal efteråt.