Pröva profeterna

Falska profeter kan hålla att tro på under en viss tid. Sen håller de inte längre med sin lära. Som ett enda exempel kan nämnas den fria kärleken, som till och med gick på export till USA genom filmen: ”Hon dansade en sommar”. Det rörande vackra i filmen var visst två nakna ungdomar på en strand. Det var visst bara en sommar och det gripande i filmen var visst, att hon dog efter en motorcykelolycka med de två älskande. Det var år 1955, om jag inte minns fel.

Sanna profeter kan hålla att tro på under alla tider. Deras budskap är också kärlek. Deras budskap är frihet och lycka. Salighet är ett mycket starkare ord. Det säger mycket mer. Det är också fråga om en ljus tid och drömmar om framtid för de älskande. Det är fråga om en han och en hon som kan bli ett.

Bibeln berättar rakt igenom om en Skapare och människan som föremål för kärleken. Nu gäller det från pärm till pärm. Nu gäller det begynnelsen och slutet. Det står mycket mer än så. Det står om en annan makt, som vill och kan förstöra denna relation. Skaparen och människan var tänkt att leva i harmoni med hela Skapelsen och allt som var gott.

Det är precis meningslöst att debattera den fria viljan att lyssna på Gud eller på Lögnaren från begynnelsen. Nu är det som det står. Vem som vill får vända och vrida på orden, ta emot summan av hela budskapet eller förkasta det. ”Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?” Ingen säger bibeln och motiverar rakt igenom alla böcker, att han sände sin egen son för att hjälpa oss, rädda oss och upprätta oss. Detta är intressant!

Någon bad om ett enda bevis på att bibeln är sann. Den som fick frågan svarade: ”Judarna.” Så pröva vad sanna profeter förutsagt och som blev en verklighet. Pröva orsak och verkan mellan att lyssna på Gud eller Satan, Åklagaren, Djävulen, Ormen som Lögnaren. Vem talar Sanning? Vem ljuger och fördärvar?

”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Med all rätt. Jesus är från Juda stam, av Davids hus. Genom deras sanna nerskrivningar av historien är inget sopat under mattan! Gud har upprepat sitt förbund gång på gång genom tiderna och förklarat sin kärlek och vilja att leda. Gud har hållit sina löften om hjälp och frälsning genom sin Son. Bibelns profeter talar sanning. Jesus är Sanningen från Gud. Hans sanning kan befria oss människor nu och ge upprättelse. Satan, Djävulen, Åklagaren, Ormen från begynnelsen förstör fortfarande Guds tanke med oss och framtiden!

För snart 30 år sen fick jag syn på en gammal bibel i en bokhylla hos en före detta skolkamrat. Vi hade tagit upp kontakten igen efter alla år som gått. Först fick jag låna de tre delarna av Peter Fjellstedts ”Bibel och Bibelförklaringar” tryckt år 1878 och den sjätte upplagan. Senare fick jag dem. Hon hade inte förstått värdet. Och inte jag heller förrän nu. En period tappade jag allt förtroende för teologer för de var så osams i kristna debatter på nätet. Jag trodde, att jag läste in rätt och läste ut rätt ur bibeltexter. Det blev så omtumlande med alla olika tolkningar och teologier.

Så nu tittar jag i gamla psalmböcker också och testar texterna en del skrivna för flera hundra år tillbaka. Och blir lycklig när de tänkt som jag gör!

Det är något visst med det. Peter Fjellstedt tänker som jag gör. 🙂 Pröva profeterna!

Jesus lever. Sanningen skall göra oss fria!

Sanna profeter

Det har varit natt länge. Midsommartiden är över med sina allra ljusaste nätter. Så tänker jag börja denna blogg om motsatsförhållandet natt eller dag – mörker eller ljus. Har Gud skapat ljuset men inte mörkret? Är dagens hans men inte natten?

”Varde ljus och det vart ljust!”

Så klart, att det inte är nya tankar om Gud som ljus och att inget mörker finns i honom. Så klart att tankarna snurrar runt om Skapelsen och var ondskan kom ifrån. Det som är nytt för mig är att slippa tanken på att Djävulen är en fallen ängel. ”Var står det? Vad står det?” Det var Paul Petter Waldenströms frågor i slutet av 1800-talet. Några bibelkunniga män tolkade bibeltexterna på olika sätt. Och strid uppstod på jorden.

Och strid hade uppstått i himlen innan dess. Det var innan min tonårstid var slut men just då fick jag ett namn på den tiden. Antagligen blev det mitt första ord på latin – pre. Före Adams tid var det med andra ord en strid i himlen. Om vi inte kan förklara var Gud kommer ifrån så borde vi kunna inse, att vi inte vet var Djävulen kommer ifrån heller. Det Gud skapade var gott. Ormen var inte god. Det står ingenstans, att han varit en fallen ängel. Det står ingenstans, att han varit en rik och mäktig kung före Adams tid. Det är tolkningar.

Så jag för min del lämnar påståendet om Djävulen som en fallen ängel och accepterar, att jag inte kan hitta bibelställen som bekräftar läran. Något anlag till ondska från en god Gud kan inte ha gått över till någon kerub eller kung och utvecklats till ett djävulskap! Det rör sig om två olika makter utan likvärdig styrka. Jag för min del fattar bättre nu hur orimlig villoläran är, att Gud skall bli allt i alla en dag. Då hade inte Jesus behövt gå igenom alla dödens kval för oss. Det kunde ju ordna sig ändå på slutet…

Det hinner att bli morgon innan jag fått ner mina tankar. De tål att tänka på. Vissa bibelverser har landat, som jag hunnit stava på under ett långt liv. Jag prövar fritt ur minnet…”Ingen skall säga när han blir frestad att det kommer från Gud som inte kan fresta någon.” Var det rätt citerat? Nästan. Då citerar jag Svenska Folkbibeln: ”Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar heller inte någon.” Jakob 1:13

Det finns ingen att skylla på. Inte ens på ormen som Eva gjorde i Lustgården. Aposteln Jakob förklarar att frestelsen kommer inifrån människan. Människan fick en fri vilja att lyssna och lyda eller trotsa Guds röst. ”Två väldiga strida om människan själ att den i sin lydnad taga Den ene vill hennes eviga väl Och kommer med tukt och aga; Den andre vill se henne fången och snärd  Han villar med smicker han villar med flärd Och tänker blott på att bedraga.”  (A.T. Strömberg 1820 – 1889)

Det var ingen lovsång precis. Men gamla har visst svårt med närminnet 🙂 och jag tänker läsa på de andra verserna, som jag inte minns.

Ha en bra dag, som de säger i alla affärer.

”Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?”

Ingen

Falska profeter

”Men varför håller du på att anmärka på Svenska Kyrkan så,” frågade hon. Ja, varför anmärker jag jämt?

Det är några år sen vi hade en ärkebiskop, som satte en ära i att nå de, som inte kan tro. Vad var det för konstigt med det? Vill inte alla troende försöka nå de som inte kan tro? Jo, visst! Men detta gällde Kristendomens fundament. Det gällde Kyrkans trosbekännelse. Nu är det tyst i den frågan om Jesus kan vara avlad i jungfru Marias moderliv genom helig Ande. Det är relativt tyst om Jesu uppståndelse från de döda också. De falska profeterna fortsätter med sin förkunnelse dock. Den grymme guden i Gamla Testamentet har blivit lite bättre eller mycket bättre i Nya Testamentet genom Jesus.

De falska profeterna fortsätter sin förkunnelse på briljanta sätt. Gud är kärlek. Allt kommer att ordna sig till slut och Gud blir allt i alla. Vi skall bara muntra upp varandra med allas lika värde i alla färger i huden och under huden. Alla har rätt till kärlek (kanske några undantag de allra mest nergångna narkomanerna. Det är min inflikade undran och ironi och alla utförsäkrade har inte mycket av värde).

Det falska profeterna fortsätter sin förkunnelse. Visst är det högt tempo i samhället och alldeles för höga krav. Men det finns så mycket hjälp att få genom frigörande dans eller avslappningsövningar. Nej, det är inte religionsbyte! Vi har ju inte Kristendomen och inget att byta till! Absolut inte – bara tomma kyrkor med torn, som visar vägen uppåt till en Gud, som vi övergett.

”Det är aldrig för sent,” sa en pastor till mig. Är jag inte för sent ute med alla mina anmärkningar? Vem vill umgås med gnällspikar i församlingen/kyrkan? Skall jag verkligen fortsätta att tro på Herrens dag? Det är söndag. Lönar det sig att gå till kyrkan? Har den grymme guden i Gamla Testamentet verkligen blivit bättre i Nya Testamentet? Inget svar. Skall vi fortsätta ha överseende med min frustration?

När jag var ung och gick i en bibelskola sa en av bibellärarna:

”Unga kommer fram till mig och vill ha förbön för andedop och tungotal. När jag frågar dem, om de läser bibeln svarar de ärligt ”nej”. Då svarar jag, att den helige anden är i bibeln.” Sen tillade han till oss elever: ”Om du vill ha en tro, så läs Gamla Testamentet. Så får du tro på vad Gud kan!”

Det är aldrig för sent! Om det vore så väl ändå. Som jag ser det finns det ingen tid för eftertanke, tid att fråga vart vi är på väg utan Gud.

”Jag vill inte ha en sån Gud,” sa hon ”som är i Gamla Testamentet!” Är jag för sent ute, som skulle vilja berätta, att Gud är densamme igår, idag och i evighet? Han har gjort allt som behöver göras för att vi skall räddas undan död och dom. Det står om hur och genom vem överallt i Gamla Testamentet.

 

Joh. 3:16

Tänk, att jag kunde med att fråga teologer vad en kontext är för något! Det var runt 10 år sen. Jag har fått lära mig att ”och” är ett bindeord. ”Men” är ett delningsord. I Psalmer och Sånger, som är gemensam sångbok för flera frikyrkor finns de föreslagna predikotexterna för de tre årgångarna. (Andra utgåvan 1987 har jag.)

Plötsligt fick jag se ett ”och” som början på den föreslagna evangelietexten för den söndagen. I bibeln står det ”men” och skiljer två händelser från varandra. Och jag skulle predika! Utan teologiska förkunskaper…

Så går tankarna till alla segelbåtar på väst- och östkusten, som har Joh. 3:16 på sitt stora segel. Ja, det är ett sätt att evangelisera om alla kan versen utantill, som man bör kunna. Det är bra, att inte veta vad en kontext innebär kanske, för det finns en vers före Joh.3:16 och en vers efteråt. Versen och verserna efteråt är inte trevliga. Så då räcker det att kunna den i mitten. Den viktigaste.

Plötsligt kommer jag att tänka på det ord, som jag stavat på för att kunna imponera med kunskaper, som jag inte behärskar: apokatastasis.

Minnet flyter upp från ändlösa debatter om kristen tro mellan åren 2000 – 2004. Det var totalt meningslöst att kunna Joh. 3:16 utantill och citera. Där fanns alltid någon som påstod, att Guds kärlek var villkorad. Vaddå villkorad? Jo, debattmotståndaren kunde verserna efteråt:

”Ty inte sände Gud sin son för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom…” Så enkelt var det nu inte med Guds kärlek att frälsa hela världen. Det kommer en fortsättning med dom över den som inte vill tro på Guds son!

Jaha. Budskapet är givet från sändare till mottagare. Och mottagaren måste tänka själv! Inte nog med det. Det finns en vers före denna stora kärlek. Det finns en historia bakåt i tiden om en orm, som hängdes upp på en påle i öknen. Den som såg upp på den kopparormen kunde bli räddad undan döden och blev det också. De som framhärdade i olydnad dog.

Inte nog med denna stora räddningsauktion i öknen för ett stort folk Israel. De gick vidare genom öknen till ett givet löftesland undan Faraos träldomspiska. De var på väg och bar med sig denne kopparorm, som räddade livet på de som varit olydiga och trotsiga. Bara någon generation senare var allt glömt och kopparormen blev en avgud med motsatt verkan. I bibeln heter han Nehustan. (Finns att läsa om i 2 Kungaboken 18) Det är lätt att glömma en poäng och ändra budskapet.

Nu är vi där år 2017 och ändrar lite här och lite där i bibelns budskap. Kvar är Guds kärlek men inte versen före eller efter. Nehustan nu för tiden heter, att det ordnar sig nog och Gud blir allt i alla till slut. Med ett längre namn: Apokatastasis.

Så älskade Gud. Så nonchalanta kan vi vara utan att svara ens på inbjudan.

Citat ur Joh 3:14-18 (Svenska Folkbibeln)

”Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”

 

”Förbannad är var och en som är upphängd på trä.”

Alla har nog en syndabock. Kanske tillsammans med andra på företaget eller i skolan eller i föreningssammanhang. Men ingen klarar av den rollen. Ingen vill ha den.

Bibeln berättar som sagt, att Israels folk behövde två syndabockar att lägga över sin synd på. De var medvetna om att de behövde befrias. De var medvetna om att de överträtt Herrens bud. Han ville lära dem tillit. Han ville lära dem tro på vad han lovat. Så ville han ge dem att äta för varje dag. De skulle samla in det manna han gav för familjens dagsbehov. Nästa dag fick de för den dagen. De hade han lovat. På fredag skulle de samla för den dagen och för sabbatsdagen som var lördag. Men inte mer.

Den läxan blev för svår för många och de samlade på sig extra. Då sände Herren giftiga ormar, som bet dem och de blev sjuka. (Det var inte bara en gång de klagat mot Herren.) Till slut fattade de orsak och verkan. Mose fick ta emot deras klagan och bekännelse, att de varit olydiga och syndat. Mose får i uppgift av Herren att göra en orm av koppar och hängde upp den på en påle. Sen fick de en ny chans att tro eller inte tro.

”Den som har blivit ormbiten och ser på den får leva.” 4 Mos 21: 4-9

Hur skall en nutidsmänniska kunna fatta Guds makt att kunna befria ett helt folk ur slaveri i Egypten och sen bara pröva dem till bristningsgränsen? Det verkar ju som att de måste lyda blint annars blev de dödade? Hur skall en nutidsmänniska kunna fatta detta med profetiska budskap? Eller fattar vi mer än vi erkänner, att det finns en som vill oss väl och en annan som är ute efter oss – önskar oss döden?

Ökenvandringen är DÅ-tid med alla prövningar. Kopparormen upphängd på en påle var en profetia om framtiden dessutom. Det hjälpte inte med någon kopparorm att se upp till och bli befriad. Det hjälpte inte med varken en eller två syndabockar att lägga sin synd på.

Så kom Guds son, som hade och har bärkraft och berättade:

”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh 3:14-16

Det är mycket, som vi inte kan förstå i Gamla Testamentet. Helheten hjälper oss att fatta, att striden fanns redan i himlen, där en ängel gjorde uppror mot Gud och blev nedkastad tillsammans med andra upproriska. Det upproret mot Guds goda vilja kan vi läsa om från början av bibeln i skepnad av en orm: ”Skulle då Gud ha sagt?”

Så lovade Gud, att en av kvinnans säd skulle komma att trampa på ormens huvud. Och hur gick det med förbannelsen då? Fortsätter inte bibeln att berätta om att ”näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid”? Fortsätter inte bibeln att berätta om Guds son, som tog på sig alla våra synder och sjukdomar? Han blev gjord till synd för vår skull på förbannelsen trä!

Detta tål att tänka på! Tempot går på högvarv i dagens samhälle. Drag i handbromsen innan det är för sent!

”Där är Guds Lamm som tar bort världens synd!” Lär känna Guds son, som kom till oss från himlen! Han återvände till den härlighet han haft hos sin far. Först presenterade han i allt för oss vem Gud är som fader och gjorde hans vilja – gick i döden i vårt ställe till och med…

Dolda skatter

God Jul och Gott Nytt År!

Summan av alla bloggposter under åren som gått är att det finns dolda skatter och bortgömda rikedomar. (Datorn tycker, att det finns en felstavning. OK. Ett annat ord är bortglömda.) Jag vet inte vem som läser. Ibland kommer det en bekräftelse. Det jag vet är, att jag fått en plats, som är min i rymden, där jag kan få tala rakt ut i luften!

I en av alla gamla bloggar har jag berättat om året 1957, då alla framtidsdrömmar var krossade. I Åby utanför Norrköping gick jag ut på en promenad över ett okänt fält. Där stod en tom, ensam predikostol. Och lusten att få predika kom över mig…

Hur hanterar en ungdom det? Det kom män och varnade mig och frågade, om jag inte sett skylten. Jag var på väg över ett skjutfält!

Nu är jag inte ung längre och tiden på barnhemmet i Åby är minnen bara. Det går mindre bra att gå med rollator över gräsfält numera. Hemvärnsmän är väl också ett avlägset minne?

Tack för i år till dig läsare, som ser skatten eller inte har upptäckt den ännu. Tack vare tekniken, så kan vi läsa bibeln tillsammans via Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen”. Det är bara att söka medlemskap och ta hem bibelläsningsplan, som passar individuellt. Det är bra med datum. Det är ju gemensamt för oss alla. Även om jag måste undra mer än en gång över dag och datum…

Gissar att jag kommer att undra över allt möjligt annat också och prata rakt ut i luften.

dold-skatt

Kallelsen

Igår fyllde denna lilla lucia 31 år. Det fanns orsak att få njuta av gamla minnen. Och jag bjuder på några fler. Kökssoffan fanns till vänster i köket från fotot räknat. Den har varit med i olika bloggposter.

ida-o-david-001

Situationen är arrangerad för lucian kom på rätt dag den 13 december år 1986 och hade inte fyllt ett år. Den gången hade jag inte med min kamera. Ida var yngst i byn och min far den äldste. Så Idas storebror hade konstaterat, att det var nästan 100 år mellan dem. Så vi fick göra om detta luciafirande. Lucian kunde stå på benen lite stadigare i januari men lite osäkert var uppdraget.

Klicka på fotot så syns den lilla hyllan utanför spisen, som min far gjort. Den var av aluminiumplåt för att kunna ställa undan varma kastruller på med färdig mat. De kunde mellanlanda där från spisen till stora matbordet och alltid hungriga barn.

Just där stod min syster och jag en söndagseftermiddag. Vi var ovanligt eniga den gången och ville inte gå med till ”kôrkan” det vill säga Missionskyrkan mitt i byn. ”Är vi tvungna att gå med,” frågade vi. Då rann det en tår ner för vår mors kind. Så sa hon något obegripligt:

”Den dan kommer då ni ingen kyrka har att gå till!”

Hur skulle jag kunna fatta detta? Det enda jag fattade var, att hon blivit ledsen och hennes kärlek till oss. Jag var runt 10 år och vet inte, om vi gick med eller inte den gången. Det jag vet är, att jag tyst inom mig fattade ett beslut att stå på samman sida som våra föräldrar. Ett viljebeslut. Kalla det gärna för en omvändelse. Kalla det gärna för att komma till insikt. Jag ville inte vara emot.

Det har hållit under alla år som gått med upprepade omvändelser. Upprepade tysta viljebeslut. Vem vet? En dag kanske jag berättar något mer. Pappa David levde fram till i maj år 1987. Bara några månader till efter detta fina besök. Det var absolut inte hans stil att sitta inne i en fåtölj en vanlig vardag.

ida-och-david-2-001