Personliga reflektioner – Sida 19 – Gunnels plats i rymden

ADHD?

ADHD

Detta är verkligen inget att skämta om! Det finns så många, som vet hur det är att leva med. De finns flera, som gett mycket bra beskrivningar. De har som det heter ”gått ut” med information i böcker och genom föredrag. En eloge till vänner genom kursen i (H)järnkoll, som berättade.

I en av de kurser, som jag fick gå där alla berättade egna upplevelser, så mötte jag Mona. Nu på morgonen har Mona lovat, att jag får använda ett foto från Indien, som hon tagit. Tack!

Nej, ingen av oss har diagnosen ADHD men mina tankar kommer från precis alla håll och ändå måste jag leva med det. Om detta fungerar i Indiens som på bilden, så kan också jag fungera med alla impulser från olika minnen och olika tider.

Vid nyår berättar WordPress hur många bloggar jag skrivit och antalet besökare. Jag blir inte så värst imponerad utan tänker på röran av ledningar. Hur kan detta fungera? Och knappast ingen frågar: ”Hur tänker du egentligen?”

Flest besök har berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Den ligger fortfarande på Västbanken i Samarien för att använda ett gammalt välkänt namn. Ändå äldre namn än Sykar är Sikem. Närmaste stad i nutid är väl Nablus. Så den mest besökta bloggen handlar om flera generationer, som vandrat där i dalgången mellan bergen Ebal och Gerissim. Berg och berg. Det ena är lägre än det andra.

En annan ofta besökt blogg är: ”Skökan i bibeln”. Varför förstår jag inte, eftersom ingen frågar, hur jag tänker egentligen.

Så om det fungerar i Indien alla kopplingar så kan tankarna som kommer från alla tider fungera i mitt huvud. Det finns en central och jag är bara mottagaren. Kraftcentralen där allt utgår ifrån är bibeln. Ja, många får kortslutning av att läsa den. Då vill jag berätta att det finns en transformator som förhindrar överslag. Jo, min mamma var född i slutet av 1800-talet och kunde berätta om den dag, då de fick elektrisk ström i hemmet. Barnen sprang runt, runt huset för att se hur det lyste i rummen. Var de inne släckte och tände de för att se undret igen och igen. Så fanns det andras rackartyg också. Någon kunde gå till en transformator och skruva lite på en propp. Så blev allt mörkt i huset. Gården hade egen transformator. Bara ett halvår innan mor Anna dog mätt på dagar, så kom hennes fars Bondepraktika fram. Hon läste och blev så glad över att se hans handstil. Ja, så kom berättelsen om ljuset. Hon levde upp. Och jag fick ihop det.

Män kan väl inte föda barn? Ändå finns det systemet i släktregistren i bibeln – från far till son. Från Abraham till Isak till Jakob…och Esau är inte nämnd i Matteus kapitel 1. Det hoppar värre än i mitt tankesystem. Jakob hade tolv söner men bara Juda är nämnd. En av tolv söner – så klart att alla tolv inte kan bli far till Peres. Plötsligt finns en kvinna nämnd för första gången. Det finns en kvinna som fött sonen! Läs och häpna!

Det var år 1981 som det blev svårt att skilja på impulserna från bibelns budskap. Svenska Bibelkommissionen var klar med Nya Testamentet och hade moderniserat uttrycket från far till son eller rättare sagt uttrycket i att det fanns kvinnor, som födde söner. Se vilken parentes – ”vilkas mor vara Tamar”! Undra på att tankarna rusade. Skulle det bli ordning i mitt huvud varför en av två tvillingar fick vara med i Jesu släkttavla? För det handlar om den.

Nej, jag fick inte någon kortslutning! Tiden har gått sen Nya Testamentet kom ut i ny översättning. Jag har hunnit sen dess att läsa historien om alla parentesernas mödrar. Jag har hunnit att älta under åren som gått minsann. Vem blir utvald av Gud? Vad hade Tamar gjort för att få bli nämnd under tusentals år sen dess. Jo, hon lurade sin svärfar! Vad gjorde skökan Rahav för att få bli nämnd? Jo, hon ljög för ett par väktare i staden Jeriko. Vad gjorde att en hednisk kvinna från ett fiendeland till Israel får vara med? Jo, hon förlorade sin make och hade inga barn fått med honom ens. För att inte tala om Batseba. Där i parentesen finns en omskrivning eller illa dold sanning, att det var kung David, som gjort sig av med Batsebas man Uria. Jo, det är långsökt och besvärligt att leta upp och läsa om i Gamla Testamentet. Profeten med rätt retorik heter Natan. Han tog ett samtal med David. David fick en fråga av honom och fick svara själv på frågan. Svar: Döden.

Ja, så är vi framme vid jul och änglabesök både till Maria och till Josef. Var och en hade en så svår situation att vänta. Så svår att var och en behövde separata besök:

”Detta är Gud!”

God Jul!

Vad är sanning och vad är lögn om bibeln? Del 2

Go´ morron!
”Vad är sanning eller lögn om bibeln?”
Den rubriken valde jag för en bloggpost. Plötsligt fick jag nästan 200 besök eller läsare. Jag går inte på ”den lätte”, som göteborgare säger. Sanningen är att några läser vad jag skriver.
Denna gång gäller det författaren Gunilla Thorgrens nyutkomna bok: ”Det olydiga revbenet”. Den är alldeles för dyr att köpa för att få läsa om hennes bibeltro och slutsatser. Kvinnoföraktet i vårt samhälle börjar från början i bibeln. Det är bibeln som är orsaken till alla ruskiga övergrepp mot kvinnor! Enligt hennes upptäckt…
Så jag har sett ”Malou efter tio” som länk tre gånger för att lyssna in tre kvinnors längtan efter bildning och försök på egen hand att läsa bibeln. Gunilla Thorgren och författaren Ebba Witt Brattström är tydligen båda forskare i ämnet kvinnoförtryck. Gunilla Thorgren hade frågat präster om råd hur hon skall kunna läsa bibeln. Det borde vara en präst bredvid för att förklara fick hon till svar. Och tyvärr har de svårt att förklara…
Så hon skulle minsann läsa själv från början. Hur många har inte stupat sen? Min skolkamrat från realskolan blev skadad för livet som femåring. Hon var duktig redan då och kallades senare i realskolan för klassens geni. En bitter nästan blind släkting ville att Karin skulle sitta hos henne och läsa om de ruskiga krigen i Gamla Testamentet. Hon fick 25 öre varje gång. Det var mycket pengar år 1941.
Kvinnan hade visst som ung blivit försmådd av en präst. Så hämnden på prästens Gud var att impregnera ett barn mot bibeln. Det smärtar mig fortfarande. Vi brukade ta en promenad på Hunneberg tillsammans den gång jag besökte min hembygd. Det var bara åren 1988-1993 som vi fått kontakt igen. Då var jag ”pastor” i hennes hembygd. Sista gemensamma promenaden var på hennes bygds kyrkogård. Där hade jag aldrig gått förut. Plötsligt sa hon:
”Här ligger Sofia begravd!”
Jesus sa, att det var bättre med en kvarnsten runt halsen på någon som förför en av hans minsta. Karin ändrade inte inställning till bibeln och dog plötsligt några veckor efter vår promenad.
Nej, jag tyckte inte om denna Sofia. Men på vinden på gården i ett röj fanns en gammal bibel i tre delar med förklaringar av Peter Fjellstedt. Den fick jag syn på en gång i Karins bokhylla vid ett besök och blev så glad, att jag fick låna dem. Till slut hade jag varit så glad, att jag fick dem: ”Dom kan du behålla!”
Inte förrän nu har jag fattat vad jag fick den gången. Vem vet? Jag kanske kan få kontakt med författaren till ”Det olydiga revbenet” och berätta för henne om Guds kärlek som poängen?
Vem vet? Än brinner elden att få berätta om Guds kärlek genom hela bibeln till alla. Ondskan kommer från annat håll.
Allt gott
önskar
Gunnel

P.S. Ta metoo på allvar i kyrkan D.S.

Min mentor är en syster

Idag är det måndag och den sjunde dagen. Min mentor är sjuksköterska och ”Sahlgrenare”, som jag trodde jag skulle bli. Vi möttes en kväll, när jag var ledsen och ingenstans kom:
”Jag hjälper dig,” sa Rose-Marie och såg till att jag kom ut på nätet.

Så dog min skolkamrat, en sköterska plötsligt. Jag fick inte in någon minnesruta i en tidning, om hur bra hon varit i sitt liv som sköterska på Restad Sjukhus. Ja, då skrev jag och berättade på min nya blogg, om hur det var att bli patient på det sinnessjukhuset, där hon var elev år 1956. Karin dog år 2006 bara 70 år gammal. Det har gått med snigelfart sen dess, för ingen orkar lyssna på hur patienterna hade det. Och har det år 2017. Det har jag förstått av alla berättelser.

Därför gav inte jag upp med mina försök att säga:

”Så gör man inte mot en patient!”

”Nu har Evert och jag oxå sett filmen. Så bra Gunnel, och så sakligt och fint du berättar. Mycket bra film som är sevärd av alla. Minns oxå min elevtid på Lillhagen och vill inte tillbaka till den tiden. Bra jobbat Gunnel”. Tack för den recensionen, Rose-Marie!

Detta är mina syskon. Alla är äldre. Jag var inte född då sommaren 1935. Jag har tillsammans med dem vuxit upp under bra och trygga omständigheter. Storebror precis som vår far tyckte inte om att tala om sjukdomar. De mådde illa av ett sådant samtalsämne och besök på sjukhus. Ändå kom storebror och hälsade på mig, när jag var 4½ år och hade kört en trädgårdgrep genom bara foten och när jag var 20 år och hade en sömnrubbning. De andra har också gjort besök och stöttat mig under åren som gått. Nu finns ett SOS på Youtube. Det handlar om så otroligt många andra men inte mig.

I morgon är det den åttonde dagen filmen kan leva sitt eget liv i rymden. Jag kan få fortsätta att berätta om honom, som såg mig redan i min moders liv. Han sammanfogade mig också som alla andra! Han vet vilka tankar han har om mig och alla andra till att ge mig och oss en framtid och ett hopp.

”Vi åker dit och gör ett studiebesök, så att vi får en punkt på historien!” Så sa projektledaren Annica Engström, Stiftelsen Gyllenkroken våren år 2013. ”Men det kan inte bli förrän till hösten.”

Den förlorade hösten år 1956 blev en vår. För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa.

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Telefonen ringde. Det var min sjukgymnast. Numera är det inget ovanligt eller märkvärdigt att få en höftprotes. Hon meddelade, att jag var färdigbehandlad som patient. Ett positivt meddelande att allt gått bra. Ansvaret var mitt sen att träna och åter träna.

Det hon inte visste var, att ordet ”patient” och ”färdigbehandlad” rev upp ett gammalt, stort sjok av minnen och smärta. Nu eller aldrig måste jag ta itu med detta!

Den 12 december år 2007 kom kopian av min gamla sjukjournal från år 1956 i rekommenderat brev att lösa ut med betalt svar, att jag mottagit brevet. Sen gällde det bara att ligga plant på sängen för att slippa ryggsmärtan och börja läsningen. Då ringde telefonen och frågan kom om vad jag gjorde.

Tio år har gått snart sen den stunden, då jag började gråta. Tio år har gått och många har fått lyssna med eller mot sin vilja. Nu är det över. Min förhoppning är att någon skall finna tröst och få upprättelse precis som jag fick till slut…

Efter 50 års bearbetning av traumat och nu 60 år senare finns dokumentären att se på Youtube. Varsågod! För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Bottenlös skam

Det fanns inget ord för det. Så jag hittade på ett själv – skammad. Så kom frågan: ”Vad är det för ett ord? Det har jag inte hört förut.”

Nu har alla bitar fallit på plats. Den 10 oktober är över. Det var hennes födelsedag, som antagligen hade ADHD. Vi – mina vänner och jag kunde inga bokstavskombinationer på den tiden i slutet av 60-talet. Vi såg bara beteendet och missbruket – det som senare i tiden kallas ”självmedicinering” med alkohol eller andra droger. ”Vi” hörde till dem, som vissa kallade personer ”Med Jesus i vårdsvängen”. Fyndig rubrik på ett nummer av ”Pockettidningen R”.

De unga som följde med mig på besök på Hinsebergs kvinnofängelse var unga i 20-årsåldern. På den tiden var det tillåtet att frivilligt gå till gudstjänst från avdelningarna tillsammans med vakter. År 1972 var de intagna en rätt publik för min del att berätta vad jag varit med om. Det är teknik att få en publik att skratta och slappna av för att sen kunna lyssna. Efter det berättade jag om en Gud, som känner oss människor och inte sätter felaktiga omdömen och diagnoser. Jag berättade om den tröst, som jag hade fått genom bibeln gång på gång, att Gud känner mig och har sammanfogat mig i min moders liv och älskar mig.

Skammen över det, som jag berättat var så stor att ingen av mina vänner som var med visste något. Det var ren överrumpling. Efteråt berättade kuratorn lågmält: ”Jag har den sjukdomen.” Anna Myhrman och jag höll kontakt under alla hennes år i tjänst och efter hennes pensionering. Jag har sparat sista julkortet för jag anade en djup depression.

Vadå skam? Om tjejerna blivit ”skammade” i sitt liv kan jag försöka sätta mig in i. Men jag eller deras kurator som varit så skötsamma? Den 10 oktober är över för i år och jag har fortfarande inte fattat vilka som uppmärksammar denna dag och varför.

Ett år köpte jag en blomma och tog med till Stiftelsen Gyllenkroken i Göteborg. Personalen var frågande. Till slut efter lunchen frågade jag en kille, om de inte firar den 10 oktober. Han blev lika frågande och jag fick påminna om att det var psykiatrins dag. Till slut fattade han och gav en motfråga:

”Menar du den dan då läkemedelsbolagen tog över vården?”

Ja, vad är det vi firar? Jag fattar fortfarande ingenting. Alla mentalsjukhus över hela världen tömdes på patienter, därför att medicinerna blivit så bra! Tro det den som vill! Skammen är bottenlös! Jag bjuder på detta nya ord ”skammad”! Jag själv blev skammad för livet den 5 september år 1956. Och fick inte berätta något om hur vården varit och vad som följde av den vårdens diagnoser för mig senare. Men de lärde med makt föreläser för varandra och överträffar varandra i kunskap om människas själ.

Den 10 oktober år 2017 släppte Stiftelsen Gyllenkroken sin film: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” till Youtube. Det är bara att söka på berättarens namn. Eller gå in på deras hemsida: http://www.gyllenkroken.se och söka på filmer.

Jesus sa en gång, att själen är ovärderlig. Ingen kan ge något i lösen för sin själ och rädda den. Det hjälper inte med millionbelopp! Vi är alla ”skammade” på olika sätt. Det visste Jesus och tog på sig vår synd, skuld och sjukdomar upp på korset. Det lär vara ett juridiskt begrepp i ordet ”nåd”. Den som vill ha strafflindring på ett fängelse måste gå till högsta instans kungen för att be om ”nåd”.

Den som ber Jesus kungars kung om nåd, kan bli frikänd både nu och få en frikännande dom efter döden på domens dag. Ett testamentet blir inte giltigt förrän den som skrivit det har dött.

Logisk kunskap. Jesus har dött, uppstått och står för sitt testamente.

En marginalanteckning

I min gamla bibel finns marginalantecknigar. Ibland obegripliga med bara ett datum men inget minne av vad som hände. Ibland som idag minnet av Christa-Maria Lyckhage, som höll ett bibelstudium i slutet av 60-talet på studenthemmet Jeriko. Enda anteckningen är två siffror i rött: 4:2. Resten är minnet av vad hon talade om och boken hon varit medförfattare till: ”Bakom stängda dörrar”.

Christa-Maria var gift med dåvarande föreståndaren för Stadsmissionen Knut Lyckhage. Det var hennes uppgift att undervisa unga, som ville bli besökare på fängelser. Så läste hon ur Jeremia kapitel 1 och visade på förhållandet mellan verben: upprycka, nedbryta, förgöra och fördärva i vers 10 i motsats till de positiva verben att uppbygga och plantera. Hennes egen livserfarenhet var hur fort det gick att förstöra allt, som varit bra från början i unga människors liv men hur svårt det var att bygga upp igen, det som var raserat.

Så kunde jag komma ihåg det hon sagt och åka runt i Göteborg och fotografera rivningshus med sönderslagna fönster. Inte bara dem utan även följa grävskoporna hur fort allt jämnades med marken och forslades bort. Det var lätt att koppla till familjer, som gått i sönder och barn som farit illa.

Det bästa jag kan göra nu är att rekommendera en nyskriven bok av Eva Edberg. Författaren berättade på måndagskvällen där jag fanns med om hur hon som 4-åring försökte rädda sin pappa och även sin mamma. Det arbetet och den drömmen fortsatte upp i vuxen ålder. Boken är mycket läsvärd, aktuell och sanningsenlig men fiktivt skriven. Det handlar ett barn, som försöker bygga upp en fungerande familj. I verkligheten för övrigt handlar det om väldigt många barn som kämpar med att få ihop en familj.

Eva Edberg 001

Med ryggen åt det förflutna

Det finns delade meningar om vad som är lämpligt att berätta. Egentligen är det försent att ändra på berättandet. Statistiska Centralbyrån har funnits så länge. För att inte tala om sjukjournaler. I forskningssyfte begärde jag en kopia av min första egna journal från Vänersborgs lasarett år 1940. Jag ville se med egna ögon hur kirurgisk sjukvård beskrev en svår skada under nio vårddygn jämfört med en sömnrubbning år 1956 med psykiatrisk vård tre månader. Sexton års skillnad i tid.

Det står i princip ingenting i den första journalen mer än att det gällde vänster fot och latinska namn på var trädgårdsgrepen trängt igenom min fot. Mitt enda minne är smärtan vid knäleden, när det skulle klippa upp gipset. Sen fanns bara muntlig information, att barn inte fick besök, därför att de skrek så när mamma gick därifrån. Och ett vykort sparat från dem hemifrån. Jo, de löste problemet själva med att storebror kunde hälsa på en vuxen från byn, som låg på den avdelningen. Dessutom tänkte min far ut att be en möbelhandlare att gå på besök med en docka. Han var ju en känd man i staden och inte anhörig. När han gick sin väg skrek ju inte jag, som aldrig sett mannen. Så tänkte de hemma. Jag var fyra år men inte fem.

Är det lämpligt med dokumentation? Är det lämpligt att forska för att kunna sticka hål på fördomar? Är det finare med artros i båda knälederna, så att jag inte kan gå varken upp eller ner för några trappsteg utan räcke än problem att inte kunna sova, när det blir fullmåne? Jo, jag vet vad värk smakar men blir trodd, om jag säger det.

Därför är det ett viljebeslut från min sida att stå på deras sida, som sällan blir trodda men ändå har värk – värk i själen.

smal Restad kopiera

Det gäller att hitta en bra titel för den som vill skriva en bok och få den såld. Det finns en boktitel, som jag inte fattat så där direkt. Den är: ”Med framtiden i ryggen” av Mikael Tellbe. Min boktitel blev min ironi: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Så brukar det stå i sjukjournaler. Teologen berättar i sin bok om Saul från Tarsus, som en gång förföljde de kristna på en grymt sätt men fick möta Jesus, som han förföljde. Det var genom en uppenbarelse på Damaskusvägen så ljusstark, att Paulus blev blind några dygn. (Detta gissar jag, att teologen berättar utan att jag läst boken ännu.) Det gäller titeln nu som är så bra! Paulus kunde aldrig glömma sitt förflutna hur han förföljt de kristna och till och med sett på när Stefanus stenades till döds för sin tro. Paulus måste lämna plågsamma minnen bakom ryggen! Framtiden väntade honom. Livet med en Jesus, som är uppstånden från de döda. Precis som alla skrifter berättat och inte minst alla ögonvittnen! Det berättade Paulus om med risk för både tortyr och en hotande död för tidigt.

Där är jag med min boktitel frisk och pigg för övrigt med ryggen åt gamla sjukhusbyggnader. Det finns en framtid bortanför kyrkogården. Det är rätt att berätta, om vad jag vet om himlen som väntar! Nu är jag inne på ett mycket känsligt område. Det är inte tillåtet som personal inom sjukvården att inleda ett andligt samtal. Det kan bli ett ”fasa rabalder”. Det är däremot tillåtet att föra in olika Österländska religioners tankesystem från buddismen. Nu är jag gammal och överårig – säger som det är.

Detta är en enkel brasklapp bara. Säg det inte för någon! Men den 2 september är det planerat, att jag skall få komma till före detta Restad Sjukhus och visa en dokumentär från år 1956 – det vill säga min egen upplevelse av vården då. Personalen har sin egen berättelse och sina egna minnen. De som lever ännu. Anhöriga kommer ihåg annat…

”Vem var 2611” är min fråga fortfarande. Numret står på ett av alla korsen på kyrkogården bakom den före detta stormavdelningen. Det står ett ”k” också så jag förstår, att det varit en kvinna.

Är det jag som skall skämmas?

Judendom Kristendom och Islam

Det handlar om tre världsreligioner. De har var sin lära om den sista tiden (eskatologi). Så nu får du en karta av mig, hur jag tänker. Det har inte gått på en dag. Drömmen har varit att följa Abraham i hans spår. Drömmen har varit att följa blodspåren sen Edens lustgård. Du skrev, att jag får lov att berätta för dig. Det kan ju bli omodernt att följa någons berättelse…

Bra om en läsare finns kvar.

001

I min blogg finns mycket av bildspråket från bibeln. HERREN säger till Israel, att han kommer ihåg hur de följde honom genom öknen som en brud följer sin brudgum. Innan dess kan vi följa Abrams släkt i egen tankegång från Edens lustgård till kaldeiska UR vid Persiska viken. Först blev han buren. Senare vandrade han själv med sin brorson Lot och hustru Sara. De hundra åren är en lång historia. Bibelns texter är en uppenbarelse från Gud till Mose långt senare i tiden. Bibeln texter är en uppenbarelse framåt i tiden också genom profeterna. Budskapet prövades och fortsätter att prövas. Det håller att prövas!

Till sist uppenbarade Gud sig genom sin Son. Det säger ”ja” och ”amen” inom den, som vill ha Guds kärlek.

Vill du ha bibelhänvisningar om VÄGEN, så fråga bibeln. Ikväll kanske jag får lust att ge någon anvisning. Vem vet?

Tack för att du vill följa min vandring i texterna!

Prästkrage från Sonja 17 07 29

Det är svårt många gånger att ta sig igenom Gamla Testamentet med alla krig och ruskigheter. Idén att följa namnen i en kartbok eller i slutet av en bibel eller via internet är bra. Så såg jag efter på floderna Eufrat och Tigris för att få en ungefärlig uppfattning om var Edens lustgård låg en gång i nuvarande norra Irak. I 1 Mosebok kap 2 och vers 10 får vi veta, att från Eden utgick en flod, som sen delade sig i fyra mindre och vattnade lustgården. En av de fyra heter Pison. Den flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.

Ja, sen får fantasin hjälpa till på vandringen ner till kaldeiska Ur. Långa perioder fanns ingen relation med Gud som Skapare. De dyrkade solen och månen. En dag för länge sen drömde jag om att följa Abrahams vandringar via kartboken från min skoltid. Från och till växer intresset för hela området.

Idag vet jag lite mer än i min ungdom. Vi lever i tiden mellan femte och det sjätte inseglet i Uppenbarelseboken kapitel sex.

Bokmal eller Linnéa boreális

Som sagt: Det gäller att hitta en bra rubrik för att kunna få läsare! Sen kanske jag tappar tråden i vart fall och till sist poängen. I vart fall kan jag prata för mig själv och få upprepa tankarna igen och igen. Svara på mina egna bloggposter om någon klickat på en gammal. Som ett exempel. En bloggpost handlade om att ”döstäda”. ”Forskare” anser, att det bör man börja med i 30 – årsåldern. Att flytta är bra. Då måste det till ett röj.

Några unga vänner fick chans att söka böcker i mina bokhyllor. De är som en pepparkaksdeg och samlingen av böcker blir större och större, hur jag än försöker förminska och ge bort. Nu är jag på bokmal. Den anses vara en bokmal, som ger sig på böcker och slukar dem. I gamla hem förr i tiden växlade det med vinter och sommartemperatur kraftigt. Vissa rum var oeldade, som det hette. ”Salen” till exempel. I min barndom bodde många fattiga i köket tillsammans. Det gick åt för mycket ved att elda i rummet också. Där kommer poängen. Jag tiggde mig till de gamlas fina bibel inbunden i ljust fint skinn med hårda pärmar och mönster i ytterkanterna. De var först efter det att två av tre dött. Kvar var Olle, som var handikappad sen födelsen och inte kunde bo kvar längre i mitt föräldrahem som hyresgäst. Olle var ingen bokmal. Han hade slitit hårt på en liten gård och haft en ”släpa” efter hästen, när han satte potatis eller grävde diken. Efter hand som han arbetade slängde han sig upp på släpan och hästen gick en bit framåt. De två arbetade bra tillsammans.

Olof Petter Johansson var född den 13/12 1868 står det på försättsbladet och bibeln är lika fin som ny så när som på bokmal. Det är några fint borrade hål genom skinnet på hårda pärmarna. Det sägs att översättningen före år 1917 var bättre och närmare grundtexten – mer mustig utan omskrivningar. Därför kan jag tänka mig, att ge bort den också till teologie studerande. Det finns en plats på Facebook dit jag blev bjuden att annonsera ut mina böcker. Det sägs att dessa små inkräktare från 1800-talet inte tål moderna bostäder med jämn och betydligt högre centralvärme. Ingen is på fönsterrutorna på morgnarna här. Så jag vågar ha kvar böcker med spår efter bokmal.

Frågan är när blomman kom dit? Det låg en pressad liten Linnéa mellan bladen, när jag öppnade bibeln nyss 57 år senare. Hade deras piga plockat den i skogen för att få ha med fram till samhället år 1935 eller hade hon hittat den i närmaste skog nära samhället? Ester dog år 1959.

Jag har aldrig träffat någon Linnéa boreális hur jag än letat!

Olle i Aspet079

Olle Petter sista dagen i Solhem år 1959. Så mycket de gamle har lärt mig av förnöjdsamhet.

Pröva profeterna

Falska profeter kan hålla att tro på under en viss tid. Sen håller de inte längre med sin lära. Som ett enda exempel kan nämnas den fria kärleken, som till och med gick på export till USA genom filmen: ”Hon dansade en sommar”. Det rörande vackra i filmen var visst två nakna ungdomar på en strand. Det var visst bara en sommar och det gripande i filmen var visst, att hon dog efter en motorcykelolycka med de två älskande. Det var år 1955, om jag inte minns fel.

Sanna profeter kan hålla att tro på under alla tider. Deras budskap är också kärlek. Deras budskap är frihet och lycka. Salighet är ett mycket starkare ord. Det säger mycket mer. Det är också fråga om en ljus tid och drömmar om framtid för de älskande. Det är fråga om en han och en hon som kan bli ett.

Bibeln berättar rakt igenom om en Skapare och människan som föremål för kärleken. Nu gäller det från pärm till pärm. Nu gäller det begynnelsen och slutet. Det står mycket mer än så. Det står om en annan makt, som vill och kan förstöra denna relation. Skaparen och människan var tänkt att leva i harmoni med hela Skapelsen och allt som var gott.

Det är precis meningslöst att debattera den fria viljan att lyssna på Gud eller på Lögnaren från begynnelsen. Nu är det som det står. Vem som vill får vända och vrida på orden, ta emot summan av hela budskapet eller förkasta det. ”Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?” Ingen säger bibeln och motiverar rakt igenom alla böcker, att han sände sin egen son för att hjälpa oss, rädda oss och upprätta oss. Detta är intressant!

Någon bad om ett enda bevis på att bibeln är sann. Den som fick frågan svarade: ”Judarna.” Så pröva vad sanna profeter förutsagt och som blev en verklighet. Pröva orsak och verkan mellan att lyssna på Gud eller Satan, Åklagaren, Djävulen, Ormen som Lögnaren. Vem talar Sanning? Vem ljuger och fördärvar?

”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Med all rätt. Jesus är från Juda stam, av Davids hus. Genom deras sanna nerskrivningar av historien är inget sopat under mattan! Gud har upprepat sitt förbund gång på gång genom tiderna och förklarat sin kärlek och vilja att leda. Gud har hållit sina löften om hjälp och frälsning genom sin Son. Bibelns profeter talar sanning. Jesus är Sanningen från Gud. Hans sanning kan befria oss människor nu och ge upprättelse. Satan, Djävulen, Åklagaren, Ormen från begynnelsen förstör fortfarande Guds tanke med oss och framtiden!

För snart 30 år sen fick jag syn på en gammal bibel i en bokhylla hos en före detta skolkamrat. Vi hade tagit upp kontakten igen efter alla år som gått. Först fick jag låna de tre delarna av Peter Fjellstedts ”Bibel och Bibelförklaringar” tryckt år 1878 och den sjätte upplagan. Senare fick jag dem. Hon hade inte förstått värdet. Och inte jag heller förrän nu. En period tappade jag allt förtroende för teologer för de var så osams i kristna debatter på nätet. Jag trodde, att jag läste in rätt och läste ut rätt ur bibeltexter. Det blev så omtumlande med alla olika tolkningar och teologier.

Så nu tittar jag i gamla psalmböcker också och testar texterna en del skrivna för flera hundra år tillbaka. Och blir lycklig när de tänkt som jag gör!

Det är något visst med det. Peter Fjellstedt tänker som jag gör. 🙂 Pröva profeterna!

Jesus lever. Sanningen skall göra oss fria!

Sanna profeter

Det har varit natt länge. Midsommartiden är över med sina allra ljusaste nätter. Så tänker jag börja denna blogg om motsatsförhållandet natt eller dag – mörker eller ljus. Har Gud skapat ljuset men inte mörkret? Är dagens hans men inte natten?

”Varde ljus och det vart ljust!”

Så klart, att det inte är nya tankar om Gud som ljus och att inget mörker finns i honom. Så klart att tankarna snurrar runt om Skapelsen och var ondskan kom ifrån. Det som är nytt för mig är att slippa tanken på att Djävulen är en fallen ängel. ”Var står det? Vad står det?” Det var Paul Petter Waldenströms frågor i slutet av 1800-talet. Några bibelkunniga män tolkade bibeltexterna på olika sätt. Och strid uppstod på jorden.

Och strid hade uppstått i himlen innan dess. Det var innan min tonårstid var slut men just då fick jag ett namn på den tiden. Antagligen blev det mitt första ord på latin – pre. Före Adams tid var det med andra ord en strid i himlen. Om vi inte kan förklara var Gud kommer ifrån så borde vi kunna inse, att vi inte vet var Djävulen kommer ifrån heller. Det Gud skapade var gott. Ormen var inte god. Det står ingenstans, att han varit en fallen ängel. Det står ingenstans, att han varit en rik och mäktig kung före Adams tid. Det är tolkningar.

Så jag för min del lämnar påståendet om Djävulen som en fallen ängel och accepterar, att jag inte kan hitta bibelställen som bekräftar läran. Något anlag till ondska från en god Gud kan inte ha gått över till någon kerub eller kung och utvecklats till ett djävulskap! Det rör sig om två olika makter utan likvärdig styrka. Jag för min del fattar bättre nu hur orimlig villoläran är, att Gud skall bli allt i alla en dag. Då hade inte Jesus behövt gå igenom alla dödens kval för oss. Det kunde ju ordna sig ändå på slutet…

Det hinner att bli morgon innan jag fått ner mina tankar. De tål att tänka på. Vissa bibelverser har landat, som jag hunnit stava på under ett långt liv. Jag prövar fritt ur minnet…”Ingen skall säga när han blir frestad att det kommer från Gud som inte kan fresta någon.” Var det rätt citerat? Nästan. Då citerar jag Svenska Folkbibeln: ”Ingen som frestas skall säga: ”Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar heller inte någon.” Jakob 1:13

Det finns ingen att skylla på. Inte ens på ormen som Eva gjorde i Lustgården. Aposteln Jakob förklarar att frestelsen kommer inifrån människan. Människan fick en fri vilja att lyssna och lyda eller trotsa Guds röst. ”Två väldiga strida om människan själ att den i sin lydnad taga Den ene vill hennes eviga väl Och kommer med tukt och aga; Den andre vill se henne fången och snärd Han villar med smicker han villar med flärd Och tänker blott på att bedraga.” (A.T. Strömberg 1820 – 1889)

Det var ingen lovsång precis. Men gamla har visst svårt med närminnet 🙂 och jag tänker läsa på de andra verserna, som jag inte minns.

Ha en bra dag, som de säger i alla affärer.

”Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?”

Ingen

Falska profeter

”Men varför håller du på att anmärka på Svenska Kyrkan så,” frågade hon. Ja, varför anmärker jag jämt?

Det är några år sen vi hade en ärkebiskop, som satte en ära i att nå de, som inte kan tro. Vad var det för konstigt med det? Vill inte alla troende försöka nå de som inte kan tro? Jo, visst! Men detta gällde Kristendomens fundament. Det gällde Kyrkans trosbekännelse. Nu är det tyst i den frågan om Jesus kan vara avlad i jungfru Marias moderliv genom helig Ande. Det är relativt tyst om Jesu uppståndelse från de döda också. De falska profeterna fortsätter med sin förkunnelse dock. Den grymme guden i Gamla Testamentet har blivit lite bättre eller mycket bättre i Nya Testamentet genom Jesus.

De falska profeterna fortsätter sin förkunnelse på briljanta sätt. Gud är kärlek. Allt kommer att ordna sig till slut och Gud blir allt i alla. Vi skall bara muntra upp varandra med allas lika värde i alla färger i huden och under huden. Alla har rätt till kärlek (kanske några undantag de allra mest nergångna narkomanerna. Det är min inflikade undran och ironi och alla utförsäkrade har inte mycket av värde).

Det falska profeterna fortsätter sin förkunnelse. Visst är det högt tempo i samhället och alldeles för höga krav. Men det finns så mycket hjälp att få genom frigörande dans eller avslappningsövningar. Nej, det är inte religionsbyte! Vi har ju inte Kristendomen och inget att byta till! Absolut inte – bara tomma kyrkor med torn, som visar vägen uppåt till en Gud, som vi övergett.

”Det är aldrig för sent,” sa en pastor till mig. Är jag inte för sent ute med alla mina anmärkningar? Vem vill umgås med gnällspikar i församlingen/kyrkan? Skall jag verkligen fortsätta att tro på Herrens dag? Det är söndag. Lönar det sig att gå till kyrkan? Har den grymme guden i Gamla Testamentet verkligen blivit bättre i Nya Testamentet? Inget svar. Skall vi fortsätta ha överseende med min frustration?

När jag var ung och gick i en bibelskola sa en av bibellärarna:

”Unga kommer fram till mig och vill ha förbön för andedop och tungotal. När jag frågar dem, om de läser bibeln svarar de ärligt ”nej”. Då svarar jag, att den helige anden är i bibeln.” Sen tillade han till oss elever: ”Om du vill ha en tro, så läs Gamla Testamentet. Så får du tro på vad Gud kan!”

Det är aldrig för sent! Om det vore så väl ändå. Som jag ser det finns det ingen tid för eftertanke, tid att fråga vart vi är på väg utan Gud.

”Jag vill inte ha en sån Gud,” sa hon ”som är i Gamla Testamentet!” Är jag för sent ute, som skulle vilja berätta, att Gud är densamme igår, idag och i evighet? Han har gjort allt som behöver göras för att vi skall räddas undan död och dom. Det står om hur och genom vem överallt i Gamla Testamentet.