Jag ger upp! Det är sant på ett sätt. Det är sant på andra sätt. Det kan gälla att släppa taget om det obegripliga. Det kan gälla acceptans: Nu är det som det är och jag är inte ung längre.
Den fjärde fastlagstiden är här sen chocken kom. Jag för min del vill ha kvar de psalmer, som vi fick lära oss i skolan utantill. Jag för min del skulle fortfarande vilja ha kontakt med en kvinnlig präst, som önskade få bort de blodiga psalmerna. ”Vi behöver inget offer,” skrev hon. ”Ta ner honom från korset!”
Visst! Jag måste tänka till. Hon måste tänka till. Alla måste tänka till. Nu är det bråttom! Ingen kan leva i ett vakuum utan grundkunskap eller leva med fel kunskap.
”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid o Jesus.” Psalmen är från före år 1529
Det var en personlig fråga för mig som frikyrklig vad jag hade för gemensam teologi med Svenska Kyrkan och min hembygds kyrka, där jag är konfirmerad. Då letade jag upp denna psalm och hänvisade för många år sen till Lammet högst upp på altaret med segerfanan. Var finns detta lamm med segerfanan nu i Norra Björke kyrka? Jag har letat förgäves på ett fotografi med hela altaret ända upp till taket.
Förstår du mig, att jag undrar? Var finns undervisningen om lammet, som blev en herde, som blev en brudgum till en brud, som följer frivilligt?
”Jag ger upp!” Så skrev en ung kvinna med anledning av bibelläsningen i tredje Moseboken med alla sina blodiga offer. Vi är många, som läser bibeln gemensamt nu i en Facebookgrupp: ”Anta utmaningen”
Jag för min del inser, att jag inte fattar. Men jag ger inte upp ”i en tid som denna” = (citat ur Mordokajs ord till Ester i en farlig tid). Islam är inte så gammal som religion. Jesus sa till sina rädda lärjungar:
”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”
Det är uppbrott många gånger i livet. Om man får leva blir man gammal, sägs det. Så jag har varit med om många trevliga och mindre trevliga uppbrott. I min barn- och ungdomstid tältade zigenare i hembyn. Det är först på senare år, som jag försökt sätta mig in i deras situation. Det är fortfarande ofattbart, att de tältade på vintern och under de kallaste vintrarna till och med. Då när kriget var inpå knutarna. Minns inte vem som hade makt att köra iväg dem till nästa ort. Det fanns väl kanske i deras ryggmärg med högst tre månader på samma ort.
Den här bloggen skall handla om ett frivilligt uppbrott i stor skala. Först vill jag påminna om ”drömmaren” Josef. Jag saknar feedback på min blogg och en som skrev kommentarer förr ibland tycker inte om när jag skriver om drömarbete. Så jag passar på att skriva om Josef igen. Går det bättre, om det gäller drömmar från bibeln? Om jag fattat rätt, så finns det seriöst arbete med drömmar och oseriöst. Josefs bröder använde Josefs dröm oseriöst enligt dagens forskning. Enligt Ullman och Zimmermans undervisning så lånar man drömmen och gör den till sin. Tolkningen och känslorna står för den som lånar drömmen och uttrycker dem. Sen tillhör drömmen den som fått den och drömt den och sen kanske historien. Josefs dröm var hans dröm. 1 Mos kap. 37 Bröderna fick höra den, lyssnade och tolkade den ur sitt eget perspektiv: ”Vi vill inte buga oss för dig (underförstått din bortskämde unge och skvallerbytta!”) ”Skulle du bli vår kung?” Ja, då reagerade Josefs far Jakob också men blev rädd om den informationen.
Se http://www.smyrna.se och följ serien om Josef. Den började i söndags med Tomas Sjödin som förkunnare.
I http://www.antautmaningen.se går det att få vara med och läsa bibeln tillsammans med många andra. Det finns bibelstudieplaner att välja bland och är inga krav på redogörelse. Bara som stöd och inspiration. Jag valde enklaste en kvart, eftersom jag inte kan detta med koncentration. Sen kan man ta hem de andra bibelstudieplanerna ändå och följa andras läsning. De som valde att läsa bibeln på ett år är nu i 2 Mosebok. Det är via min blogg, som jag fått Göran Larssons bok ”Uppbrottet” rekommenderad. Det är aldrig farligt att erkänna bristen på kunskap. Jag kan inte Egyptens olika gudar och förstod inte vilka gudar Mose skulle gå emot. Så nu är det bara att ta fram boken igen och läsa på. Och rekommendera… Den som är gammal måste eller i vart fall bör göra sig redo för uppbrott. Spännande värre! Lite mer sånger om Sion, om jag får be!
Nytt blad i samma ämne: Gud eller Allah i Sverige. ”Det som är skrivet på nätet är offentligt.” Jag behöver inte fråga om lov för att citera från Facebook. Om Gud och Allah är samma fast olika språk, då fattas det bibelkunskap! Där fortsätter jag från igår och förrgår…
Jag vet på ett ungefär vad en religionsdialog betyder. Igår fanns det en timmas program i TV1 klockan 20: ”Runda bordet: religion”.
Företrädare för de största religionerna var ärkebiskop Antje Jackelén från Svenska Kyrkan; Awad Olwan, iman från muslimska föreningen i Nacka; Maynard Gerber, kantor i judiska församlingen i Stockholm; Trudy Fredriksson, ordföranden i Sveriges buddhistiska samarbetsråd; och Willy Pfändner, hindu.
Programmet förlöpte precis som jag minns TV-programmen i samma ämne med Per-Arne Axelsson som samtalsledare. Igår kom frågorna skrivna på skylt, så vi kunde följa dem utan en programledare. I samtalet mellan ärkebiskop Antje Jackelén och Marcus Birro på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg var det en frisk fläkt och spänning. Igår var alla precis lika väluppfostrade och avbröt inte varandra eller höjde tonläget. Allt var så vänligt.
Är Kristendomen så totalt urvattnad och utan källanvisningar? Är Allah så vänlig och kärleksfull enligt Koranen, att vi kan ha gudstjänster inom samma byggnad? Är det bara lite dialog som fattas?
Det är natt och jag är bara uppe en stund och hostar. Igår såg jag hela musikalen från Smyrnakyrkan, Göteborg, i söndags i repris. Den finns som video i förra bloggposten. Vi fick veta, att det finns 40 olika nationaliteter bland församlingens medlemmar. De har olika språk, kommer från olika kulturer men har vi olika namn på den Gud vi tillber?
Har vi 40 olika bilder av Gud fast färgade av olika kulturer inom samma församling? Vad innebär åsiktsfrihet?
Det är natten till den 19:december. En dag gick hon förbi mig och vi hejade. Hon frågade hur jag mådde. Mitt svar var, att jag mår bra efter mina omständigheter.
”Ja, var och en får sköta sin näsa,” blev hennes svar.
Nu är jag uppe mitt i natten och sköter min. Och hostar emellanåt och dricker varmt. Det gick inte att skriva färdigt min nya bloggpost igår. Jag kom av mig. Vet jag inget om vad en religionsdialog innebär? Det som står på Facebook är offentligt. I en tråd fick jag inspiration till rubriken: ”Gud eller Allah i Sverige”
Efter det har jag nämnt namnet på tre kvinnor: Gunnel André är präst och exeget. Sofia Camnerin är pastor och teolog. Ingrid Svensson är präst och teolog. Anne-Jorid Ahgnell är musiker och pastor. Sen är det en femte kvinna, okänd för mig, som står för frågan om språket i Gud eller Allah. Kvinnor kan. Året var 1958, då jordens undergång började i och med att första kvinnan prästvigdes. Detta är en parentes för all begåvning kommer från Gud och kan förvaltas bra. Vi skulle kunna hjälpas åt med information! Där börjar gårdagens bloggpost. Sen kommer jag att fylla på bibelhänvisningar fram till julafton kanske…
Så enkelt! ”Det är bara olika språk!”
Hur ofta har jag inte hört, att vi ber till samme Gud! Var det inte så att vi fick den ena religionsdialogen efter den andra i svensk television för många år sen? Vi skulle mötas för att se hur mycket vi har gemensamt. Vi bekännande kristna skulle ligga lågt och bara välkomna andras religioner. Mångfald som berikar oss. Vi skulle vara generösa och tiga med hur vi tror. Det är bara olika språk Gud eller Allah.
Så har åren gått och vi bekännande kristna har tappat mark. Varför skall vi vara tysta? Varför skall inte bibeln vara med och läsas och studeras?
Det är ju så enkelt att undersöka källan! Det är bara att öppna böckernas bok och läsa innantill. Ingen är utesluten ur Guds kärleksplan. Det är bara att titta på olika kartor över området och studera platserna, när Gud sagt vad till sina profeter och folket. Platserna finns ju kvar! Judar som följde den uppståndne Jesus började att kallas kristna. Det var i Antiokia. Stavningen ändrades i och med Bibel 2000 på namnen. Tyvärr. (Varför skulle vi som bor i Sverige säga Copenhagen till exempel?)
Samtidigt som jag tvättar mitt livs trasmatta i harmoniska, milda färger hemifrån i en tvättstuga, så kommer jag att fylla på med bibelhänvisningar. Det finns mellantid. Det finns ett försoningens mellanrum angående teologi: Sofia Camnerin. Det finns en exeget, som jag kommer att fråga på orden: Gunnel André. Det finns ett manus sammanställt av Ingrid Svensson, som jag stavar på angående förlåtelse och försoning. Den föreläsningen fick vi (några frivilliga) lyssna till för ett år sen i Betlehemskyrkan.
Det är Anne-Jorid Ahgnell och hennes man Lars, som sammaställt all musik från hela världen i glädjen från Smyrna internationella församling den tredje advent.
I denna julkonsert medverkar alla med olika bakgrund och hemländer. Det som är gemensamt är inte språket eller kulturen. Det som är gemensamt är tron på ljuset och glädjen från himlen. Det profeterna sagt har kommit en frälsare från Davids stad.
Den 19:e kl 14
När två nya bibelöversättningar kom ut runt år 2000, så blev det omtumlande för mig. Där det stod ”gudsfruktan” i 1917 års översättning står det ”religion” i Bibel 2000. För mig innebär ”gudsfruktan” respekt för Gud men inte skräck för honom. På svenska språket hör ”Gud” till historiens och bibelns Gud. Allah betyder också gud men inom Koranens texter. I Sverige har vi religionsfrihet men muslimer, som konverterar till kristendomen får mycket att frukta. Så det finns mycket att samtala om. De som väljer, att bli kristna kan också få möta stort motstånd från anhöriga. Men det är inte jämförbart.
Den 20:dec
”Var och en måste sköta sin egen näsa.”
Det uttrycket hade jag aldrig hört förut. Så jag hann fundera. Varför skulle jag gå runt och snora? Det kanske var för tio dagar sen, då inga baciller hade nått mig. Nu sköter jag min egen näsa och går inte runt bland folk.
Idag har Israel och Moses namnsdag. Detta är inte politik men ett stort under, att namnen får vara kvar. Sen kommer Tomas, Natanael, Johannes, Adam och Eva. De sprider minsann inga baciller i vår omgivning!
Jag hinner undra över hur mycket tid alla kyrkor skall satsa på den lindade dockan i en krubba. Verkligheten är ju hos Kristus! Hur skulle han kunna bli en baby igen, gå in i sin moders liv och födas på nytt? Det är ju vi, som måste födas på nytt till ett nytt hopp! Han lever och går ibland oss!
När Rune W Dahléns doktorsavhandling kom år 1999, så sträckläste jag halva och njöt av att kunna förstå texten, känna igen namnen på SMF:s ledare och kände mig hemma totalt. Sen kom vemodet. De lärde hade olika uppfattningar om tolkningar och blev oense. Det visste jag inget om. Det blev en kuslig känsla, som satt i tills jag läst färdigt boken. Och sitter i ännu. Avhandlingen heter:
”Med bibeln som bekännelse och bekymmer – Bibelsynfrågan i Svenska Missionsförbundet 1917 – 1942 med särskild hänsyn till Missionsskolan och samfyndsledningen.”
Sen dess har vi fått Intranät och bloggar, som jag följer bredare än före detta Missionsförbundet: Stefan Swärd, Mikael Karlendal och Dag Sandahl. I alla dessa bloggar har jag varit med och frågat eller ifrågasatt. I alla dessa tre har jag skrivit, att det är bibelkunskap som fattas. Inte debatter typ: ”Jag har rätt. Du har fel”.
Jag gör bort mig gång på gång, men Paulus påstår att frimodigheten har med sig stor lön. Summan av frimodigheten har blivit, att jag fått kontakt med kvinnliga teologer och exegeter. En liten strimma av ljus har fallit in i min lya. Jo, männen har svarat också men kanske ledsnat på frågorna, när jag inga förkunskaper har (om till exempel helvetet 🙂 ): ”Efter detta”.
Jag är inte hjälpt med ord på latin eller grekiska.
Igår skrev jag på Facebook på min egen tidslinje:”Tänker att pröva koordinationen, som ändå finns via Facebook, Google o.s.v.
Min tanke år 2010 var att satsa fullt ut på (H)järnkoll. Det är fortfarande mitt intresse med allas lika värde och då upprättelse för de, som behöver detta. Julens stora budskap är, att natt inte skall förbli där ångest råder. Så det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Ljuset i mitt liv är Jesus Kristus.”
Så blev det natt och jag kan inte sova. Hur skall någon kunna fatta hur jag tänkte i den senaste bloggposten? Skall jag ta bort länken, som jag gav till pensionerade prästen Dag Sandahl angående ämbete? Hur fungerar skanning av alla mina texter? Hur kommer uppställningen till höger till? Mest lästa inlägg?
Mitt i natten snurrar tankarna på kopplingen om Guds välsignelse till alla. Sen avslutade jag med en länk till Dag Sandahl om ämbetet endast för män. Hur tänker jag?
För mig som har facit till mitt eget liv är tankegången tydlig. Jag är kvinna och fick i tonåren en bekräftelse av Gud. Precis som jag önskade och väntade på. Den var så enkel. Jag ville bara få vara med och dela med mig av vad jag fått av trygghet i tron på Gud och hans ord.
Senare fick jag en utmattning och sömnrubbning under min utbildningstid till sjuksköterska. Efter en felaktig diagnostisering och behandling blev det stopp överallt för mig. Kvar var en krossad framtidsdröm. Kvar blev ett virrvarr av andras uppfattningar om mig, som inte stämde med vad Gud sagt genom sitt ord. Där är jag nu och det är natt.
Om prästen Dag Sandahl vill fortsätta hävda sina egna tankegångar om Svenska Kyrkans fel mot vissa, så är det hans sak. Året det blev fel var 1958 och jag själv hade fått ”nej” till en pastorsutbildning. Det har blivit många ”nej” sen dess.
Men Gud har sagt ”ja” till mig.
Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara…
Bilden är från Psalmanackan av Charlotta Folkelind, då systersonen Ruben Lind var lite mer än fem år men inte sex och fick hjälpa till med sina bokstäver. (Klicka på bilden, så syns hans fina bokstäver bättre. Det händer bara en kort period i livet…)
Det har gått många år nu sen debatten var aktuell om rätt ordval till översättningen av 1 Mosebok kapitel 12 och vers 3. Måste det vara ett antingen eller? Måste det vara ett rätt eller ett fel översatt? Frågan gick till en kvinna – en ny kontakt via facebook. Frågan kunde också ha gått till en annan kvinna, som var med sju år i översättningsarbetet till Svenska Folkbibeln.
Det är morgon och jag har läst Dag Sandahls bloggpost: ”Frågan”. Det gäller inte samma fråga. Hans gäller ämbetet. Min fråga gäller välsignelsen, som var förutbestämd av Gud, att den skulle gå genom Abraham. Hur kan det då översättas, som om vi idag skall vara aktiva och önska oss den?
Första advent är över då så många önskar att få höra de vackra adventssångerna i någon kyrka. Den söndagen har blivit den stora kyrksöndagen. Stressen i samhället har ökat så mycket att det är svårt att vänta tills någon julotta för att få denna stillhet med alla ljus och sånger.
”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna Davids son välsignad vare han…”
Frågan då? Jo, för min del med mitt vaknade intresse för tolkningar, så var den språklig om rätt eller fel i vanlig ordning ur min personlighet. Svaret blev både ock. Svaret tar jag min friheten att citera och kommer att fråga sen. Frågan gick till en exeget. Här är inte man eller kvinna, jude eller grek, träl eller fri. Alla är vi ett i Kristus. Eller hur?
”Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelsen som du (Abraham) har fått.” (Bibel 2000)
”I dig (Abraham) skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (Svenska Folkbibeln)
Frågan som exegeten Gunnel André besvarade lyder så här:
”Den hebreiska verbform (nifal) som hebreiskan har på detta ställe kan dels uttrycka passivum (så har 1917 och de andra översättningarna tagit det) eller reflexivum såsom Bibel 2000 stannat för. Det finns även fler möjligheter. De gamla svenska översättningarna valde det passiva “välsignas”, “bli välsignad”, medan Bibel 2000 har valt det reflexiva “välsigna sig” och båda är rätt. Men svenskarna skulle säkert protestera kraftigt mot översättningen “alla ska välsigna sig” och det av det enkla skälet att det inte är begriplig svenska.
Så här förklarar sig Bibelkommissionen i den fullständiga utgåvan Statens Offentliga Utredning, SOU 2000:100: “välsignelse. Ryktet om att Abram blivit rikt välsignad av Herren skall nå så långt att alla folk kommer att nämna Abrams namn och önska sig lika stor välsignelse som han fått. Utsagan upprepas i 18:18; 22:18; 26:4: 28:14. En annan tolkning, “alla folk på jorden skall bli välsignade genom dig”, finns i Septuaginta och har övertagits av NT (Apg 3:25; Gal 3:8).”
Hoppas det klarnar lite av detta. Gamla översättningar är långt ifrån alltid “mer rätt”. Numera vet man mycket mer om både bibelmanuskript och hebreiska.”
Den ritning, som Gud själv gett håller under alla tider. Pröva själv! Ingen kan leva sitt liv åt en annan människa. Ingen kan ha så mycket empati, att det går att ta över en annan människas tankesystem och känsloliv. Ingen kan ta över en annan människas fysiska smärta heller.
Gud gav en ritning till hur var och en skall få komma till sin rätt – bli upprättad. På vilken grund? Ja, en del påstår att det är på klippan Petrus och millioner och åter millioner människor över hela världen kallar sig katoliker. Andra påstår annat och oenigheten fortsätter via internät eller lokalt inom kyrkan. Tills Kyrkan faller isär bildligt talat på grund av politiskt tillsatt kyrkoråd och uppbyggd administration, som slukar alla pengarna. En liten grupp håller på den judiska teologin. En kort period var det Jonas Gardells teologi, som skulle råda.
Nej, vi talar inte om att Jesus skall komma tillbaka! Då kan det bli stora gräl om ersättningsteologin. Har judarna rätt, som väntar på Messias för första gången eller har kristna rätt, som väntar Messias för andra gången? För att inte tala om den bekväma läran, att döden är en illusion bara. Vi utveckas bara till det bättre genom nästa liv och sen nästa liv. Om vi inte lyckats så bra på denna sidan döden… Eller läran om att alla blir utan någon ondska bara vi dött och hamnar i himlen. Gud bli allt i alla hux flux.
Vi skall vara positiva! Om alla människor tänker positivt, så skulle det aldrig bli några krig. Det är bara att sätta igång att tänka positivt! Ta ansvar. Se framåt. Inte älta gamla ledsamheter. Det finns många variationer och en del säger, att var och en blir salig på sin fason.
Bibeln säger, att man blir salig om det håller. Eller har jag fattat fel? Pröva gärna från början. Gud ångrar inte sin kallelse och sina löften vare sig till judar eller greker, män eller kvinnor. Han kan inte ångra, vad han gjort för oss genom Jesus Kristus. Han håller fast vi sina löften oavsett hur många de är.
Så det som är Israels egen historia kan bli vår frälsningshistoria. När deras träldomstid i Egypten var slut och de hade kommit ut på sin ökenvandring till ett eget land, så fick de instruktioner av Herren Gud själv. Nu är det bara några detaljer, som jag tänker påminna om. Orsaken till detta är alla gräl om vem som tolkar bibeltexterna mest rätt i olika bloggar och kommentatorfält.
De befriade israeliterna skulle samla ihop allt silver de erövrat från egyptierna efter vars och ens förmåga. Undantagna var de under 20 år. Detta silver kallades försoningssilver. Här gäller det att läsa på! Här gäller det att tro, för summan av Guds ord är sanning och alla hans domar är rättfärdiga.
Under varje bräda i bygget till ett flyttbart tabernakel skulle de sätta två fotstycken av silver. (2 Mosebok kapitel 26) Två pastorer från olika samfund har undervisat mig och andra utförligt om den överförda meningen till Nya testamentets undervisning och till funktionen i vår tid av församlingsbygge. Denna undervisning fick jag i början av 70-talet och repeterar. Ritningen håller! Upprättelsen sker genom att vi får en försoningsgrund under våra fötter och blir upprättade tillsammans. Vi är den levande gudens tempel i vår tid! Skall jag då gräla om vilken grund han eller hon står på vid sidan om? Om en katolik håller fast vid vad Jesus gjort för oss genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse, så har han eller hon fått exakt samma grund under sina fötter att stå på som jag fått. Petrus är ingen försoningsgrund att stå på men silvret står för att Guds ord är renat i eld, prövat. Jag är upprättad på Guds löften både i gamla testamentet och i nya. Ingen kan ändra på den upprättelse, som jag har fått i Jesus Kristus. Jag är inte upprättad på någons teologi! Och fungerar bra tillsammans med alla dem, som också är upprättade i Jesus Kristus på ORDETs grund. Av dessa enskilda ”bräder” kan det bli en Guds församling – flyttbar till och med som helgedom åt Gud. Kyrkor är fastigheter byggda för ändamålet att medlemmarna tackar och prisar Gud för hans väldiga gärningar.
(Svenska Kyrkan har ett orimligt system att lösa ut präster, som inte vill tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Först har de blivit marginaliserade utan chans att bli kyrkoherde eller biskop. Vad är det annat än med skattebetalarnas medel, eftersom de flesta blivit medlemmar i Svenska Kyrkan utan att fatta innebörden? Enligt bibeln har Kristus betalt allt som behöver betalas för vår frälsning.)
Det finns gnällspikar i den församling, som jag tillhör. Och jag tillhör. (Det var väl ändå inget syftningsfel?) De är dom, som bara klagar på än det ena och än det andra. Dom har blivit gamla och gaggiga. Och jag får naturligtvis skylla mig själv, som blev det och inte kan engelska.
”Tala för dig själv du,” får jag höra.
Ja, visst skall jag göra det. Jag får skylla mig själv, som blivit så gammal och bara klagar över att jag minns hur det var förut. Minns inte någon annan det hur det var att få sjunga en sång av Lina Sandell i gudstjänsten till orgel? Minns ingen mer än jag, hur melodin går till psalmen/sången:
”Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå… Jag följer korset och lämnar världen…”
Visst , jag får skylla mig själv, som blivit så gammal och en gnällspik. Det var Hillsong, som bytt ut melodin och introducerat den i församlingen, som jag tillhör. Detta fattade jag igår i reprisen av deras gudstjänst och jag vill inte vara en gnällspik. Utan fortsätta vara lite charmig och med mitt pastorsfjäsk. I den församling som jag får tillhöra…
Även om jag närmar mig åttio, så fattar jag, att det skall vara rörliga färger nu som sveper över estraden, där unga hoppar och dansar.
Jag är inte avundsjuk bara lite rörelsehindrad. Annars gillar jag färger och glädjeskutt.
Men inte teater. Verkligheten finns hos Kristus.
Lite nostalgi bara. Syskonbarnen Anna, Ulrika och Ninnie vid sin farmor Annas orgel.
Och så nästa generation med andra instrument. Storebrors barnbarn Linnea, John, Anna och Simon.
Nej, så vill inte prästerna kallas, som är emot att kvinnor utbildar sig till präster. För de tycker inte illa om kvinnor snarare älskar men inte inom deras eget revir framför altaret.
Nu var det skrivet. Om nu kvinnor ändå framhärdar och tjänstgör som präster, så är detta ett tecken på jordens undergång.
Nu är det skrivet. Alltså. Ta nu ert ansvar och förkunna vad bibeln säger oss om den yttersta tiden! Det är väl det minsta jag som kvinna kan förvänta mig av er präster!
Den 2 augusti 2012 skrev jag bloggen: ”Grattis prosten!”
grattis Johnny Hagberg!
”Påvlig orden till prosten Johnny Hagberg
Johnny Hagberg, kyrkoherde och prost i Järpås församling i Skara stift, har av Vatikanen tilldelats Gregorius den Stores orden för sitt mångåriga arbete inom Skara stifts historiska sällskap som står bakom utgivning av ett flertal böcker med medeltida tema. Två av böckerna har även fått plats i Vatikanbiblioteket, Skaramissalet och Horae de Domina (Vår frus tider). Johnny Hagberg var 1992 med och startade Skara stifts historiska sällskap som hittills har gett ut 41 volymer.
Den 15 februari kommer Johnny Hagberg att ta emot den påvliga utmärkelsen av den apostoliske nuntien i Sverige, ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.
Läs mer i Katolskt magasin 3/2009.”
Anders Gunnarssons väg till Rom får inte samma stora konsekvenser, som det blev efter pastor Ulf Ekmans långa väg till Rom. Och inte heller efter andras noggranna studier och väg dit.
Om vi inte skall gå alldeles vilse, är det dags att ta fram kartan över bibliska städer och orter. Det skulle finnas sex fristäder strategiskt placerade, så att den jagade hann fram undan blodshämnaren. Vägen dit skulle hållas i ordning för att underlätta flykten undan döden som straff. Det är dags att studera bibeln och sammanhangen! Det är dags att hjälpa de jagade att hitta VÄGEN.
(4 Mos kap 35 och 5 Mose kap 19)
Vägen till Rom behöver inte hållas i ordning. Ingen kan städa i luftrummet även om det bara är en timmas flygresa dit. Vägen till korset behöver hållas i bättre ordning, hur nära den än finns oss!
Det är bara den som blivit slagen och sargad, som kan och har rätten att ge försoning och förlåtelse.
(Tack Niklas Piensoho för en bra predikan på Hönökonferensen ett år för länge sen om varför Jesus måste dö för oss.)
Nu är min mentor hemma igen. Men det var en privat upplysning. Jag tillhör om jag förstått rätt fria församlingar i samverkan inom Pingströrelsen. Det är andra, som rört till det för mig. Så klart att det är andras fel med allt tjafs! Så bra som jag började med en ordentlig redogörelse i min privata kyrkohistoria med hjälp av HTML. Detta blev http://www.brefvet.com. Till det fordras min mentors datakunskap. Inget tjafs.
Inga ”gubbs” heller. För det är mitt uttryck oss emellan per mail. Jag berättar sakligt vad de ”store” diskuterar på nätet. Frågan kommer direkt:
”Hur orkar du?”
Jo, jag orkar för detta är viktigt. Hur kan en församling planera ett nytt kyrkbygge eller en stor reparation utan att läsa ritningen tillsammans?
Skall en och en sitta med det i sin egen lilla vrå och läsa ”bibeln på mina egna villkor”? ”Vi tycker inte lika!” Är det en ursäkt för att inte läsa tillsammans? Är inte det viktigt nog att fråga tillsammans var vi befinner oss i tiden i förhållande till Israel? Kan man vara både för och emot läran? Och vems lära skall vi följa? Vems tolkningstradition skall gälla?
Min mentor har fått veta gång på gång i vilka kretsar jag rör mig ute på nätet förutom på Facebook – förutom i en gammal bok (jämngammal med mig) om tabernaklet i öknen. Där är ritningen till en församling i alla tider.
Min fråga var en tolkning senast i Mikael Karlendals blogg: ”Varför skriver du om Maria?” Räcker det inte snart med allt prat om Katolska Kyrkan? Det är ju ändå möjlighet att tycka olika, läsa och tolka som passar mig bäst och mina intressen. Menade Jesus att Petrus var en klippa att bygga på eller var Jesus själv enda klippan? Det är bara ett av alla svårtolkade bibelställen.
Frågan från mig gick vidare till en exeget i hebreiska språket i synnerhet och kunnighet i de andra grundspråken. Det är bara att googla på namnet Gunnel André, som svarade och låter mig sätta in svaret:
”Hej Gunnel B från Gunnel A!
Saken gäller Matteus 16:18, där det med gravt förenklad transkription står i mitt grekiska NT: ”kago de soi lego hoti su ei Pétros, kai epi tautä tä pétra oikodomäso mou tän ekklesian…” , dvs ”du är Petrus och på denna Petra ska jag låta min församling husera (bokstavligen ”bygga hus”).
Här får Petrus sitt nya namn, konstruerat utifrån Petra. MEN, observera att denna ordlek bara är möjlig på grekiska. Latin har inget med saken att göra! Däremot konverserade Jesus med sin omgivning inklusive lärjungarna på arameiska och vi har inga grundtexter kvar på originalspråk, vare sig till GT eller till NT. Vi har översättningar eller i GTs fall avskrifter av avskrifter av avskrifter efter en ursprungligen muntlig tradition.
Ingen vet den exakta ordalydelsen på det Jesus sa på SITT språk!
Som expert på biblisk hebreiska har jag alltid antagit att Jesus – PÅ SITT EGET SPRÅK – för ordet i grekisk översättning ”petra” använde ordet ”säla” (OBS inte sela i Psaltaren!). Och när jag nyss kollade med mitt till hebreiska översatta NT, så konstaterar jag att man valt just den glosan. Alltså, ”weaf-ani more eläka ki atta pätros weal-hassäla hazzä ävnä ät-qehillati…
Jesus följde en gammal tradition att konstruera namn utifrån en företeelse som gav namnet dess mening, t ex Adam från ”adama, dvs jord, Mose från ”dra upp” och de flesta såna här konstruktioner är snarast folketymologier. Substantivet ”säla” förekommer 57 ggr i GT, som namn i Dom 1:36 (Sela vid Akkrabimbranten), 2 Kung 14:7 (staden Sela, som kung Amasja döpte om till Jokteel) och Jes 16:1 (från Klippan i öknen till Sions berg). Det finns inte belagt som personnamn!
Alltså finns namnet Säla enbart belagt som geografiskt fenomen och av sammanhangen att döma stora välkända klippor, definitivt inga stenar!
Vi kan också med 99,9 procents säkerhet säga, att Jesus i sin arameisktalande omgivning ALDRIG använde egennamnet Petrus. Jesus måste ha sagt: ”Du är Säla (eller en för oss okänd variant av denna glosa) och på denna Säla ska jag bygga min församling.”
Bästa hälsningar
Gunnel”
Förra julen fick jag i julklapp av mig själv boken:
DET STÅR SKRIVET
Med inblickar mellan raderna
Av Gunnel André
Förlag: Bibelsällskapet
Mycket bra julklapp året om och lättläst enligt författaren. Med andra ord tillbaka till bibelns texter!
Frågan har gått till prästen och pastorn Mikael Karlendal i hans blogg. Jag kan inte se något svar mer än på annat.
Jag har också skrivit om Maria. Det tål att upprepas med bibelhänvisningar:
”Tänk om Maria sagt nej…
Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag! En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovade utan helig ande skulle komma över henne.
Tänk om Josef sagt: – Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt? Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet? Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…
Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt: – Nu orkar jag inte mer! Eller om Josef sagt: – Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!
Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna. – Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga! Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem: – Visste ni inte att jag bör vara där min fader är? Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud: – Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!
Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen: – Din mor och dina bröder är här för att söka dig…
Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade: – Vem är min mor och vem är mina bröder? Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt: – Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden! Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt: – Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!
Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen…”
Frågan från mig har gått till pensionerade prästen Dag Sandahl också. Om det skall vara en man, som förkunnar Guds ord, därför att Jesus var man och apostlarna, så varför inte göra det då? I hans blogg är det bara om felaktigheter i Svenska Kyrkan som organisation.
Jo, det är ju en blogg kvar, där jag ställt frågorna. Jag har undrat varför Stefan Swärd provocerat teologerna och exegeterna inom vår frikyrka. Då blev jag förvirrad och skvallrade för en dam, som heter Sofia Camnerin.
Om nu hon kan få vara med i Sverige och förkunna Guds ord och inget annat!
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.