Gud eller Allah i Sverige ( från 18 dec. och framåt…)

Det är natten till den 19:december. En dag gick hon förbi mig och vi hejade. Hon frågade hur jag mådde. Mitt svar var, att jag mår bra efter mina omständigheter.

”Ja, var och en får sköta sin näsa,” blev hennes svar.

Nu är jag uppe mitt i natten och sköter min. Och hostar emellanåt och dricker varmt. Det gick inte att skriva färdigt min nya bloggpost igår. Jag kom av mig. Vet jag inget om vad en religionsdialog innebär? Det som står på Facebook är offentligt. I en tråd fick jag inspiration till rubriken: ”Gud eller Allah i Sverige”

Efter det har jag nämnt namnet på tre kvinnor: Gunnel André är präst och exeget. Sofia Camnerin är pastor och teolog. Ingrid Svensson är präst och teolog. Anne-Jorid Ahgnell är musiker och pastor. Sen är det en femte kvinna, okänd för mig, som står för frågan om språket i Gud eller Allah. Kvinnor kan. Året var 1958, då jordens undergång började i och med att första kvinnan prästvigdes. Detta är en parentes för all begåvning kommer från Gud och kan förvaltas bra. Vi skulle kunna hjälpas åt med information! Där börjar gårdagens bloggpost. Sen kommer jag att fylla på bibelhänvisningar fram till julafton kanske…

Så enkelt! ”Det är bara olika språk!”

Hur ofta har jag inte hört, att vi ber till samme Gud! Var det inte så att vi fick den ena religionsdialogen efter den andra i svensk television för många år sen? Vi skulle mötas för att se hur mycket vi har gemensamt. Vi bekännande kristna skulle ligga lågt och bara välkomna andras religioner. Mångfald som berikar oss. Vi skulle vara generösa och tiga med hur vi tror. Det är bara olika språk Gud eller Allah.

Så har åren gått och vi bekännande kristna har tappat mark. Varför skall vi vara tysta? Varför skall inte bibeln vara med och läsas och studeras?

Det är ju så enkelt att undersöka källan! Det är bara att öppna böckernas bok och läsa innantill. Ingen är utesluten ur Guds kärleksplan. Det är bara att titta på olika kartor över området och studera platserna, när Gud sagt vad till sina profeter och folket. Platserna finns ju kvar! Judar som följde den uppståndne Jesus började att kallas kristna. Det var i Antiokia. Stavningen ändrades i och med Bibel 2000 på namnen. Tyvärr. (Varför skulle vi som bor i Sverige säga Copenhagen till exempel?)

Samtidigt som jag tvättar mitt livs trasmatta i harmoniska, milda färger hemifrån i en tvättstuga, så kommer jag att fylla på med bibelhänvisningar. Det finns mellantid. Det finns ett försoningens mellanrum angående teologi: Sofia Camnerin. Det finns en exeget, som jag kommer att fråga på orden: Gunnel André. Det finns ett manus sammanställt av Ingrid Svensson, som jag stavar på angående förlåtelse och försoning. Den föreläsningen fick vi (några frivilliga) lyssna till för ett år sen i Betlehemskyrkan.

Det är Anne-Jorid Ahgnell och hennes man Lars, som sammaställt all musik från hela världen i glädjen från Smyrna internationella församling den tredje advent.

I denna julkonsert medverkar alla med olika bakgrund och hemländer. Det som är gemensamt är inte språket eller kulturen. Det som är gemensamt är tron på ljuset och glädjen från himlen. Det profeterna sagt har kommit en frälsare från Davids stad.

Den 19:e kl 14

När två nya bibelöversättningar kom ut runt år 2000, så blev det omtumlande för mig. Där det stod ”gudsfruktan” i 1917 års översättning står det ”religion” i Bibel 2000. För mig innebär ”gudsfruktan” respekt för Gud men inte skräck för honom. På svenska språket hör ”Gud” till historiens och bibelns Gud. Allah betyder också gud men inom Koranens texter. I Sverige har vi religionsfrihet men muslimer, som konverterar till kristendomen får mycket att frukta. Så det finns mycket att samtala om. De som väljer, att bli kristna kan också få möta stort motstånd från anhöriga. Men det är inte jämförbart.

Den 20:dec

”Var och en måste sköta sin egen näsa.”

Det uttrycket hade jag aldrig hört förut. Så jag hann fundera. Varför skulle jag gå runt och snora? Det kanske var för tio dagar sen, då inga baciller hade nått mig. Nu sköter jag min egen näsa och går inte runt bland folk.

Idag har Israel och Moses namnsdag. Detta är inte politik men ett stort under, att namnen får vara kvar. Sen kommer Tomas, Natanael, Johannes, Adam och Eva. De sprider minsann inga baciller i vår omgivning!

Jag hinner undra över hur mycket tid alla kyrkor skall satsa på den lindade dockan i en krubba. Verkligheten är ju hos Kristus! Hur skulle han kunna bli en baby igen, gå in i sin moders liv och födas på nytt? Det är ju vi, som måste födas på nytt till ett nytt hopp! Han lever och går ibland oss!

Därför behöver vi utsättas för Guds ord

Den 21 december:

När Rune W Dahléns doktorsavhandling kom år 1999, så sträckläste jag halva och njöt av att kunna förstå texten, känna igen namnen på SMF:s ledare och kände mig hemma totalt. Sen kom vemodet. De lärde hade olika uppfattningar om tolkningar och blev oense. Det visste jag inget om. Det blev en kuslig känsla, som satt i tills jag läst färdigt boken. Och sitter i ännu. Avhandlingen heter:

”Med bibeln som bekännelse och bekymmer – Bibelsynfrågan i Svenska Missionsförbundet 1917 – 1942 med särskild hänsyn till Missionsskolan och samfyndsledningen.”

Sen dess har vi fått Intranät och bloggar, som jag följer bredare än före detta Missionsförbundet: Stefan Swärd, Mikael Karlendal och Dag Sandahl. I alla dessa bloggar har jag varit med och frågat eller ifrågasatt. I alla dessa tre har jag skrivit, att det är bibelkunskap som fattas. Inte debatter typ: ”Jag har rätt. Du har fel”.

Jag gör bort mig gång på gång, men Paulus påstår att frimodigheten har med sig stor lön. Summan av frimodigheten har blivit, att jag fått kontakt med kvinnliga teologer och exegeter. En liten strimma av ljus har fallit in i min lya. Jo, männen har svarat också men kanske ledsnat på frågorna, när jag inga förkunskaper har (om till exempel helvetet 🙂 ): ”Efter detta”.

Jag är inte hjälpt med ord på latin eller grekiska.