Svar av Alma-Lena på Judeen, Samarien och Gallileen

”Kartan över berget Gerissim, det heliga berg där israeliterna genomförde de välsignelseriter som Mose föreskrivit (på Ebal utförde man förbannelseriterna som du så riktigt minns). Förmodligen valdes dessa berg eftersom de ligger centralt i det utlovade landet (vilket visar vilket pytteområde moderna dagars Israel har till förfogande) när de först kom till landet Gud lovat dem, Det är så intressant för det ligger ganska långt norrut om man skulle vandra från Egypten. Alltså gick de en omväg för att utföra dessa riter. De gjorde det inte vid första bästa vadställe över Jordan. Gud jäktar inte och tar lika gärna senvägar som genvägar.

Samarierna tycker ju fortfarande att det är den plats som Gud utpekat som helig, inte det ”moderna påfundet Jerusalem” Ja, samarierna var så konservativa på denna punkt att de tyckte övriga folket avföll när de flyttade arken till Silo. Samarierna anser att det är berget där Abraham nästan offrade Isak (där Gud först visade att blodiga offer inte är vad han önskar sig) och även de första berget i världshistorien där Noa strandade med arken och som ser ut över floden Jordan. Samarierna tror ju som bekant att de fem Moseböckerna är hela Biblen och erkänner varken profetrena eller de historiska böckerna i Tanakh. Det kanske inte är så konstigt för de förtalas ju ofta i dessa böcker men Jesus upprättar samarierna på löpande band.

Och kvinnan vid Sykars brunn, som förmodligen bodde hos en manlig släkting efter att ha blivit övergiven eller änka fem gånger, tar naturligtvis upp detta med Gerisim eftersom judarnas vicekung Johannes Hyrcanus, överstepräst av Mackabéer-familjen, lät förstöra deras tempel ca 112-111 f.Kr. Samarierna hade fler skäl att ogilla judarnas politiska ledarskap (saddukéer) under denna period. Exempelvis genomförde de masstvångskonverteringar av iduméer vilket ju är helt förbjudet i judendomen (fariséerna motsatte sig detta) och förstås bland de superkonservativa samarierna- Du kan knappt bli samarier hur du än kämpar än idag om du inte är jude som gifter dig med en samarisk man och går igenom en lång konverteringsperiod. Samariska kvinnor gifts sällan bort med icke-samarier, inte ens med judar

Det måste ha varit en välsignad olivkvist för samariskan att höra att platsen vi ber på är ointressant. Hon känner ju genast igen Jesus som den messias-profet samarierna väntade på, Barnbarnet till tvångskonverterade iduméer, Herodes, som var allt en jude eller samarier inte ska vara, styrde landet med våld och hade som sagt var ett arv av hårda nypor mot samarierna. Genom att Jesus säger att det inte är platsen som räknas tar han alltså avstånd från det våld samarierna utsatts för utan att för den skull förneka judendomen utan han framställer den som en minst lika ren lära som samariernas. Samarierna är ju än idag ett slags judendomens gammel-laestadianer, schartauaner eller Plymouth-bröder som anser att alla andra vandrat fel i alltför modern riktning och lämnat den sanna tron bakom sig .

Det är också ett ställningstagande mot Hyrcanus, den judiska översteprästen och vicekungen, övervåld mot samarierna, och i förlängningen Herodes ännu våldsammare styre, Jesus gör genom att säga sanningen om bönen. Samarierna tas ju ständigt i försvar av Jesus och evangelisterna och med samariernas historia i bakhuvudet inser man ännu mer hur absolut orädd Jesus var, hur han kom med ett sant evangelium till de mest föraktade och varför han blev så hatad av dem som hade makten i landet. Detta visar också att kristendomen från början var global, I Jesus vänder sig Gud till hela mänskligheten.”

Tack, Alma-Lena, att du delar med dig av din kunskap!

Lovsång i natten

Äntligen är det morgon! Hur skall jag klara dagen? Och nästa?

”Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. Och idag hjälper HERREN!”

Fortfarande kan jag skanna och lura den förvalda mallen av misstag. Där är så smal spalt. Den första mallen jag valt var lite bredare. Sätter jag in ett foto först får textraden anpassa sig. En får ge upp mer och mer av det, som fanns av kunskap förut…

Kvar är minnet av år 1957. Då var hela min planerade framtid slagen i spillror. Kvar var en okänd äng framför mig i ett okänt område med en upptrampad stig. Kvar efter någon samling, som varit tidigare fanns en ensam talarstol. Det högg tag i mig den gången, när jag såg den:

”Tänk, att få berätta om Jesus!”

Där är vi nu! Männen som fanns i närheten på hemvärnsövning finns inte längre. Ingen ropar varnande längre, att det var stor fara att gå där över ett skjutfält!

”Kvinnan skall tiga i församlingen!”

Jag älskar vad Paulus skrivet och kan gå hans ärende ännu med hans brev om hur det är att vara i Kristus.

I Kristus är det som vi rör oss och är till.”

P.S.

Den 15:e juni 2025

Ibland lovar jag att återkomma senare på natten, då jag skrivit nattetid. Sen kommer min morgontid 4.30. Då har jag glömt mitt löfte. Då är det en ny dag.

Idag har jag missat soluppgången! I natt har jag inte skrivit något. Min dag börjar med att lära ur en app med Svenska Kärnbibeln – bara den som är ”en kvart”. Det blir ingen bibelkunskap av så lite läsning! ”Bibeln tar ett helt liv att läsa,” påstod Sven Ahdrian en gång, läkare och pastor. Han var visst fem år, när han fick sin första bibel. Det var visst lite för tidigt enligt honom…

Nåväl. I morse fick jag se detta som skiljer Svenska Folkbibeln från B2000 – stavning av ett av Guds namn: Herre med stort eller lite h. I 1917 års översättning är det konsekvent HERREN. Så nu idag upptäckte jag att Svenska Kärnbibeln har ”Herren” på ett ställe för Jahve…

Jag återkommer. Inte den samma …

Nostalgitripp i Haga – ”Dö´n ska på nôt ställe börja…”

”…is on its way.”

Husargatan taget från hörnet av Pilgatan/Husargatan

Min moster berättade om läkarens besök hos min mormor. Hon hade fått så svår värk i en axel. Han hittade inget fel och hon konstaterade bara, att dö´n skall på nôt ställe börja. Så är det för mig nu fast i vänster höft. Så nu är det bråttom!

Jag tänker berätta om ”Mosters” den så kallade moster, som hade ett café, där missbrukare hade en hemvist i Haga. Nej, mer än så behöver jag inte skriva, än jag skrivit förut, att det var gott om ”knarkarkvartar” i Haga. Då blev Mosters ett centrum för kontakter.

Det finns något som heter tystnadsplikt. För vem? Är det för barnens skull? Är det för samhällets skull? För vems skull är det? Är det för min egen skull, att jag har tystnadsplikt, som längtat efter barn hela mitt liv! Invandrarkvinnor frågar mig alltid först hur många barn jag har. Har jag tystnadsplikt då?

Två av alla ”mina barn” har jag hittat på nätet. En dag skrev den ena på Facebook, att jag är den enda i hennes liv, som träffat alla tre syskonen. Storasyster hade dött, som jag sökte upp tillsammans med mamman i början av 70-talet. Nej, jag tänker inte tiga och gömma mig under någon så kallad tystnadsplikt! Vem var det som fick bära lidandet av fädernas svek och mammornas missbruk om inte barnen?

”…is on its way.” Så står det att läsa i ett E-postmeddelande. Det gällde en bok med sammanfattningar under tio år på Facebook på det jag bjudit på av bilder och text.

Jessica Netterbladt (red) är inte anonym och har inte tystnadsplikt. Hon satte upp en lapp på en anslagstavla en gång och frågade om någon ville berätta. Senare efter en dokumentärfilm ”MonaLisa Story” kunde hon fortsätta ett projekt på Hinsebergs kvinnofängelse tillsammans med de, som ville berätta. De som var mammor fick berätta om längtan efter sina barn.

Eller var det mer längtan efter narkotika?

Det är dags att fråga ”mina barn” nu om deras längtan efter mamma. ”Mina barn” är som sig bör över 60 år gamla…

Jag älskar dem lika mycket som riktiga mammor älskar sina barn.

Jag ser inga fel på dem!

Esra – ett bönesvar!

Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)

Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.

Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.

HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.

Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.

Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.

Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…

Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…

Det skall bli frid på vår jord

Det skall bli frid på vår jord en gång! Hur otroligt det än låter, så sjunger Artur Erikson den sången, som jag börjar denna blogg med.

Det är natt igen, när jag inte kan sova. Tankarna virvlar och igår hittade jag en blogg, som jag följde förr men hade tappat. Den heter ”Job 25 Masken” av Daniel Lundgren. Den bloggen väcker många minnen.

För många år sen läste jag om maskars betydelse för jordens mylla. Det gällde landskapet Skåne och de mycket tunga skördemaskinerna bland andra tunga jordbruksmaskiner, som plattar ihop den fina myllan år efter år, så att maskarna blir störda i sitt viktiga arbete att luckra upp jorden.

Plötsligt fick jag en aha-upplevelse till en bibelvers i 1917 års översättning. Fritt ur minnet till att börja med:

”Frukta ej du mask Jakob. Jag skall göra dig till en tröskvagn med skarpa piggar…”

Vem är Jakob om inte Israel? Vem är Israel om inte Guds folk judarna? Vem är judarna om inte de nertrampade och åter nertrampade i världen genom förföljelse? Vilket är hans land om inte ISRAEL? Vem har lovat frid på vår jord i tusen år om inte HERREN? Och med vem skall han regera då med om inte en kvarleva av Israel?

Jag skall läsa på nu och återkommer senare på natten. Gud hjälper när morgonen gryr!

Lammets brud

”Säg: Så säger HERREN: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.” Jer 2:2

(Min rörelseyta blir mindre och mindre. Jag kommer snart ingenstans. Ändå vågar jag fortsätta med hjälp av den kontakt, som jag fått via min blogg och i verkligheten.)

Nu börjar jag ana skönheten i den brud, som följer Lammet som blev en herde! Det är fritt fram att säga emot. De fyra kvinnorna som fick sina namn med som mammor till söner i Jesu släkttavla har något gemensamt. Eller hur? Det är inte en frikyrkotant, som kokar kyrkkaffe söndag efter söndag i ljusblå blus enligt Jonas Gardells ”Söndagsskola” i ett TV -program tidigare. Jo, jag har varit mycket irriterad över mycket under åren som gått…Och skrivit om det.

Tamar kommer ur ett bottenläge och borde stenas!

Rahav var den mest föraktade i Jeriko som vågade trotsa sin kung och sitt folk.

Rut moabitiskan hade absolut ingen framtid som barnlös änka i fiendelandet till Israel i Moabs land. De hade inget att komma med – ingen social status.

Var det inte så att alla dessa tre satte ner foten och visade, att de ville vara med i Israel? Israels Gud själv har gjort allt som behöver göras för att få vara med hans folk!

Kung David såg till att döda Uria för att ta hans hustru. Kung David bekände sin synd inför Gud och fick förlåtelse.

Där är jag nu och vågar rekommendera Nehemjas bok som läsning. ”Lever du det nya livet uti Jesus dyra blod? Står ditt namn i himlen skrivet skall du i Guds rike bo?” En så gammal sång som väl är bortglömd?

”Gläds över att edra namn är skrivna i livets bok,” sa Jesus till sina upprymda lärjungar, när de kom tillbaka och märkt att andarna var dem underdåniga.

(En kopia ur Studiebibeln Steg för steg – Svenska Folkbibeln och från ”Anta Utmaningen” på Facebook.)

Tamar – Alma-Lenas svar på min vädjan

”Jag hittar sällan utombibliska källor om kvinnorna i Bibeln. Drottningar som Vasti och Ester/Hadassa är undantag. Däremot hittar jag tex rabbiner som tar upp den judiska tolkningen av texterna, det vidgar alltid perspektiven. Vi ser ju tex Tamar som Jesus förmoder och lägger stor vikt vid att hon inte var hebré precis som Judas fru . Den här rabbinen, Pamela Barmash, som jag nu läst har ett helt annat fokus, nämligen lagen och hur berättelsen löser en situation när lagen inte åtlyds men inte heller är nedskriven i sin helhet. Tamar är förstås icke-judisk även i denna utläggning men det är inte textens huvudpoäng tycker denna rabbin. Huvudpoängen är Tamars överlevnad i en kultur där kvinnor har noll makt över sitt eget liv enligt lagen.

Juda följer inte lagens bud av rädsla för att även hans yngste son ska dö. Han har fått för sig att det är Tamars fel att Er och Onan har dött. Texten är tydlig med att det är Ers och Onans orättfärdighet som dödar dem, men Juda verkar inte ha förstått det utan tror Tamar är orsaken och undanhåller därför sin yngste son från att gifta sig med henne. Hon hamnar då i ett rättsligt limbo i samhället och får återvända hem till sin familj.

Rabbinen framhåller också att Tamar verkar sakna en förmyndare en bror eller far, som kan tala för hennes sak. Barmash tycker texten tyder på detta, speciellt när Tamar blivit gravid då hon ensam får föra sin talan genom panten hon tagit av Juda när han trodde att han utnyttjade en prostituerad vem som helst när han klippte fåren. Den där lilla passusen om att klippa fåren och dess betydelse är däremot något jag läst mig till från arkeologin. Under bronsåldern var ullen viktigare än bronset och att klippa fåren måste ha varit en viktig företeelse eftersom ullen var så värdefull och en viktig exportvara från Mellanöstern. Ett ullplagg tex en långkjol, var värd lika mycket som hundra svärd av brons. Fåren var alltså väldigt speciella och de ullproducerande fåren fanns bara i trakterna kring östra Medelhavet; Anatolien och Mesopotamien.

I denna produktion och handel var kvinnorna viktiga och de hade en större makt än man kan tro. En kvinna i Mesopotamien styrde hushållet som producerade ylletyger av ull köpt från tex Judas hemtrakter. Därför borde det vara en stor händelse när det var dags att klippa fåren och sälja den långt bort och nära för en god förtjänst. Endast de rikaste hade råd med ylle och Juda måste ha varit förmögen pga sina får. Man sålde alltså mycket ull långt bort så det måste ha samlats folk från när och fjärran vid fårklippningen vilket gör det mindre konstigt att Juda tror att Tamar är en främmande prostituerad som han aldrig kommer att behöva träffa i vardagen. Och vi vet ju hur kvinnor klär sig idag i strikta konservativa muslimska familjer, då är det inte märkligt att Juda inte vet vem hon är.

Rabbinen framhåller också att Tamar är en av alla dessa barnlösa kvinnor som Bibeln lyfter fram. Gud har ju ett särskilt gott öga till dessa kvinnor. Tamar skiljer sig dock från patriarkernas fruar som alla hade svårt att bli gravida och fick sina barn sent i livet. Tamar är ung och har inga fertilitetsproblem, hennes problem är att männen sviker Gud och henne. Ers synd specifieras inte men tydligt är att Onan inte vill göra något för sin bror när lagen om levirat-äktenskap, dvs att en bror ska gifta sig med sin brors änka för att ge brodern en avkomma, ska följas. När Onan vägrar ge sin bror ett barn dör han pga detta lagbrott.

Tamar måste då hitta en lösning på egen hand på den socialt svåra situationen att vara en förskjuten barnlös änka . Hon får idén att utnyttja folklivet och festligheterna kring fårklippningen för att lura till sig ett barn av sina makars familj. Det lite ovanliga att hon ska brännas på bål av Juda, inte stenas, kan bero lite på att Juda såg henne som den som orsakat sina söners död eller bara på att han var påverkad av de andra folken som använde eld som avrättningsmetod.. Han är ju nära vän med en adullamit: Chira. Tamar räddar sitt liv genom sin smarta åtgärd med panten för killingen hon skulle ha fått som lön.

Detta hände ju innan Mose skrivit lagen om att ”ingen tempeltärna ska finnas hos er” men även ”tempelbolare” och det senare verkar ju vara bortglömt senare. Däremot verkar denna prostitution inte förekomma när Jesus driver ut månglarna(bolarna) ur templet. Juda bröt alltså inte mot lagen när han gjorde Tamar gravid och inte heller Tamar eftersom hon höll sig till sina makars familj. Genom att Juda inser att han är far til barnet löser alltså Tamar sin barnlöshet inom lagens ramar.

Det är ju också typiskt Gud att Tamar inte bara får ett barn utan två som belöning för sitt rådiga handlande. Dessutom är det den första tvillingen som blir den siste och Peres, som trängde sig förbi sin bror blir också förfader till David som också är yngst i syskonskaran. Detta tar inte heller rabbinen upp. det är nog typiskt oss kristna att se hur detta visar på Guds konsekventa inställning till mänskliga hierarkier.

Det är ju Jesus som säger ”de första ska bli de sista”. Och just det bibelstället Matteus 19:30 föregås faktiskt av att Jesus säger att man ska belönas rikligt om man försakar barn. Då kan han knappast mena att man ska överge sina barn eftersom Petrus är gift och tar med sin fru på missionsresorna senare. Dessutom finns det ingen i antikens värld som lyfter fram barnen så tydligt som Jesus gör. Nej, Jesus menar sannolikt den som avstår från barn helt och hållet eller av andra skäl förblir barnlös livet igenom. Lite motsatsen till vad Tamar måste göra för sin överlevnad. När Jesus kommit och visat hur allt ska vara får vi också leva välsignade av Gud som barnlösa och måste inte desperat få barn som försörjer oss.

Den tanken är revolutionerande och det blir extra tydligt när man ställer dessa ord av Jesus mot Tamars desperata åtgärd för att få ett barn.”

Slut citat

Det är natt fortfarande hemma hos mig. Någonstans i bibeln står det, att Gud hjälper när morgonen gryr. Tack Alma-Lena, (https://barockbloggen.blogspot.com/) för ditt utförliga inlägg! Jag ser undren i Herrens lag. Så står det också någonstans.

Det är många under i släktregistren! Tillsammans kan vi visa på dem.

Av hennes säd…

Nu får det bli 1917 års bibelöversättning. 1 Mosebok 3:15

”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan mellan din säd och hennes säd.”

Där blev det problem med ny översättning på vetenskaplig grund. Där blev det olika bibelsyn till uppenbarelsen i en annan översättning. Gissar jag oskolad som jag är i olika språk. År 2000 kom jag ”ut på nätet”, som det heter och mötte så småningom Alma-Lena i kristna samtalsforum. Efter många år fann vi varandra, därför att män inte låtsade om de vi skrev. Jag fick besök på min blogg och hjälp av hennes kunskap på hennes blogg.

I verkliga livet som förkortas IRL på nätet fick jag hjälp av Rose-Marie. Då var jag i bottenläge, för jag var för gammal redan då att vara bland de unga 12 – 20+. Rose-Marie ordnade en egen plats åt mig i rymden och skrev en första blogg-post. Ute på nätet i ”Anta Utmaningen” en Facebookgrupp, där vi läser bibeln enligt bibelläsningsplaner, mötte jag Marita. Vi tre var redan med i samma församling.

Så nu till Nehemja. Nehemja har jag älskat ända sen tidigt 70-tal. Då lade en vanlig bibellärare ut texten med tillämpning spontant i en liten grupp. Vi som lyssnade hade det gemensamt, att vi arbetade bland unga, utslagna genom narkotika. Mer än en bibellärare den perioden visade på hur lätt det var att riva ner men svårt att bygga upp. Här kommer mitt senaste inlägg angående Nehemja och släktforskning:

”Nu gäller det lite finlir med Marita Lundin, som fött fem söner och jag som ogift utan man och barn. Judas äldste son var så ond, att HERREN måste döda honom. Tamar hustrun hade inte hunnit föda någon son. Judas andre son fuskade och ville inte ta över broderns ansvar för ätten. HERREN måste döda honom också. Tamar hade inte hunnit föda någon son som hustru enligt seden. Då skulle hon vänta in tredje sonen, som inte var vuxen. Det löftet hade hon fått av svärfar. Det löftet glömde han som änkman. Tamar visste, att hon måste föda en son och visste hur hon skulle få till det! Lot hade bara två döttrar. De visste också hur de skulle få till det och frukten blev därefter i alla tider. I Nehemja står inget om allas lika värde. Det står om brodern Hanani, att han var extra utsedd på grund av sin stora respekt för Gud och pålitlig mer än de andra. Av Israels 12 stammar var detta Juda och Benjamins stam mer än de tio övriga. Alla kallas ”dottern Sion” i bibeln. I ett kapitel kallas Samaria för skökan Ohola och Jerusalem också för skökan Oholiba. (Hesekiel kap 23) Mindre smickrande namn. Profeten Hosea fick i uppdrag att äkta en hora och äktenskapsbryterska och älska henne och friköpa henne ur slaveri. För att använda ett manligt uttryck i bilkörning förr, så slirar inte Herren på kopplingen i ordval! (Män kör bil bättre än kvinnor som bekant.) Jag är glad över alla bibelsamtal med Marita och Rose-Marie Harrysson är min mentor som puffat fram mig, när jag var i botten och ingen fattade vad jag vill säga. Av kvinnans säd lovade Gud, att det skulle komma en som krossar ormens huvud! I Nehemja står om en man som bara hade två döttrar…” Slut citat ur Anta Utmaningen

Alma-Lena är mycket intresserad av dessa bibliska personer som Vasti i Esters bok och mycket annat. Att Hagar blev våldtagen av Abraham tror jag inte håller enligt god exegetik (som det heter i de lärdas område).

Gud har sagt ”ja” till mig!

Det hände efter en mörk period av mitt liv. Jag tvingades ta emot hel sjukpension och var bara 52 år gammal. Kampen med Försäkringskassans frågor var över. Det fanns för många röntgensvar och utlåtanden av ortopeder, som bekräftade problemen att arbeta fullt ut.

En av mina vänner i styrelsen på Räddningsmissionen var ute i sin trädgård, då jag kom gående på besök och förklarade:

”Gud har sagt ”ja” till mig!”

Där är vi nu nästan fyrtio år senare att livsviljan finns kvar och tron på Guds kallelse. Jesus sa: ”Det är inte ni som utvalt mig utan jag har utvalt er.” Där är vi nu med olika bibelsyn. Gäller bibeltexten bara lärjungarna, som var judar? Till vem talade Jesus den gången? Får jag vara så egotrippad, att jag tror och trodde att bibeltexten gäller även en utslagen 52 år gammal, besviken, desillusionerad kvinna en gång?

Mina känslor häromdagen var, att jag är döfärdig, skrev ett SMS och frågade en mycket engagerad projektledare: ”Kan jag få träffa dig en gång till på din lunchrast?” Det blev så bra, att det blev bra foton också på mig – döfärdig.

Snart föll alla bitar på plats. Jag har inte bara varit sjukskriven långa perioder av mitt liv! Jag har trott på min Gud och hans ledning! Annica Engström filmade min berättelse på plats i gamla mentalsjukhuset i Vänersborg. Marin Olsson tog upp ljudet och en tredje klippte, kokade ner allt mitt berättande till 35 minuter. Detta var 12 september år 2013. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt.” Så heter boken som är manus. Så fick filmen heta. Det är tolv år sen Annica sa, att jag måste vänta till hösten, innan hon skulle hinna att följa med på ett studiebesök.

Så kom jag hem från den ”en gång till”- träffen och läste Facebook. Alla bitar föll på plats! GUD ÄR KVAR I MITT LIV MED SITT ”JA” TILL MIG. Jag läste om en storasyster, som dött som systrarna inte fått leva tillsammans med…

**************************

”Ett under, att jag hittade en Östlund på Facebook och chansade, att det är rätt! Det är så rätt det kan vara! Jag som längtade efter barn och ni två längtade efter er mamma! Jag som mött er storasyster på mitt initiativ runt år 1970 eller senare. Nu är jag inte döfärdig längre sen i fredags…Grattis, Yvonne, som skrev och frågade vem jag är.”

I min chiffonje sparar jag värdepapper, som de gjorde förr. Där finns ett papper på tre poäng på universitetsnivå i teologi. Där finns också ett brev från Norrland, dit barn kunde bli fosterhemsplacerade från Yvonne. Hon undrar vem jag är. Och vad jag har med dem att göra.

Sin mamma upp i dagen tyckte jag då på 70-talet och skrattade. Mamman ville inte bli frälst och sa, att jag måste tôla mig. Vi pratar så i Västergötland.

Mose var hetlevrad som ung men saktmodig i 80-årsåldern står det i bibeln.

Ny dator

Min prenumeration går ut snart. Det jag lärt mig genom åren är hur viktig adressen är – efternamnet. Datorn glömmer aldrig och bolag går att byta. Om nu mor Anna var ansvarigt för en liten Telegraf och Telefonstation och jag är uppvuxen i den bredvid vårt kök, så är detta inget att komma med som berättelse. @telia.com

Jo, hemsidan var så väl genomtänkt med gammaldags stavning på ett bref. Brefvet.com

Eftersom min mors släkt var så rädda om sina brev, så kunde jag ta med den lilla skokartongen till Landsarkivet en gång för att ställa några frågor. Precis så. Mannen bakom disken blev intresserad och frågade försynt vilken socken det gäller. Ja, så berättade han, att hans chef just gett ut en lärobok i släktforskning. Valet av socken hade med prästen att göra, om han kunde skriva tydligt. Min mor skrev också mycket snyggt och tydligt. Märkligt att en handstil också kan vara sig lik sig hos olika släktingar! En dag för längre sen kom ett brev genom dörrens inkast och låg på golvet. Jag kände igen handstilen direkt men visste inte, att det var från en för mig nästan okänd syssling.

Den dagen blev mycket värdefull för mig. Jag fick veta, att den försvunna bondepraktikan, som min äldre syster letat så efter fanns i Stockholm. Snart skulle den komma tillbaka till Västergötland. Ja, då levde min mor och fick se den och utbrast:

”Å se! Här har far skrivet!”

Så svepte hon lätt med sin hand över texten och kunde börja kommentera. Det var i grevens tid – ett halvår innan hon fick ”hembud”, som troende uttrycker det.

Där stannar jag nu. Prenumerationen på WordPress får fortgå ”också detta år.” En av mina vänner ansåg, att jag bör tänka mig för annars…

”Vad skall du göra om du inte får skriva?”

Mitt egna bygge…

Igår söndag fick jag boken i litet, behändigt format. Reklam för den har jag fått tidigare av författaren. Utan att ha läst, så berättar jag min historia som nördig. Nyårsdagen år 2000 satt jag i en gudstjänst och fick en idé, att jag ville dela med mig till unga utanför kyrkan av min bibelkunskap. Jag hade dator sen år 1991 men bara som skrivmaskin. ”Jag har en bok i huvudet,” svarade jag en arbetsterapeut och kurskamrat, när hon frågade vad jag tänkte göra som sjukpensionär. Jag var bara 52 år den gången och i botten, för jag ville bara arbeta! Helt käckt svarade hon, att jag skulle skaffa en dator.

”Utan pengar?” Hon satte upp ett finger rakt upp i luften och sa:

”Det är väl inga problem för dig, som har sådana kontakter!”

Så blev det med kontakterna. När jag varit ”ute på nätet” några år bland mycket unga, så var jag i botten igen. Den gången var det ingen arbetsterapeut och kurskamrat utan en sjuksköterska som sa om all datakunskap som fattades mig:

”Jag hjälper dig!”

En enda kväll på ett bönemöte hade jag mött henne och jag beklagade bara min brist på framgång via datorn. Vi hade bara olika uppfattning om hur det skulle gå till. Jag ville bygga en Hemsida själv med HTML4 utan datakunskaper. Min envishet fick segra till att börja med. Jag gick två dyra kurser i webbteknik utan att kunna grunderna i data. Men snyggt blev det: ”Huset som blev ett hem”. Alla länkar skulle gå till centrum. Inte en tagg fick fattas. Men det glömde ju jag och det blev svårare och svårare. Det tog längre och längre tid, innan det kom en ny berättelse i ”Brefvet”. Så fick jag ge upp för inget ”webbhotell” kunde hjälpa en så envis kund. (Stort tack till Crossnet.com, som hjälpte mig till slut att rädda mitt egna bygge! Det jag inte fattade var, att det går att betala för namnet bara och sen kunna behålla innehållet.)

Natten är över och jag har fattat ordet ”nördig”. På 1800-talet hette det ”predikosjukan” i mitt ämne, som jag delar med andra. Numera finns några bra moderna bibelöversättningar på svenska. Jag behöver inte ens kunna engelska! Det finns ordböcker dessutom och en Bibelkordans till NT81, som jag fick på min 50-årsdag. Bara att jämföra formuleringarna och försöka fatta innebörden.

Självklart att bibeln inte är till för blivande teologer eller exegeter! Självklart att det är bra att veta vad författaren menar och vill ha sagt till sina läsare! Ja, visst! Men då är det fråga om vilken bibelsyn en har också. Min bibelsyn som tonåring var, att Gud kunde trösta mig, när jag var ledsen. Det var så jag fick min första positiva respekt för Guds ord. (I 1917 års översättning står det ”gudsfruktan”. I B2000 står det ”religion”.)

Så boken i litet behändigt format kommer att passa mig bra. Här är en bild från min första Hemsida ”brefvet”. Den är arrangerad och skall föreställa att gå från rum till rum med förväntan. Orgeln betyder väldigt mycket i mitt liv och min frikyrklighet. (Orgeln finns på bild till höger på originalet.)

Precis som jag pratar och hoppar från ämne till ämne, så skriver jag…

P.S. Bibeln har ett rikt bildspråk. I boken om bibelhacks varnas det för allegorier – att förandliga det som inte står i texten. Det kommer att bli mycket för mig att bita i. Om huset som min morfar byggde på 1800-talets slut hade en vacker veranda med snickarglädje, så kanske inte jag skall förandliga eller romantisera brädorna och hänvisa till tabernaklet i öknen? D.S.

P.P.S.

2024 01 26

Som redaktör för mig egen blogg lägger jag till hela min frikykohistoria i bild, som den låg i en kista på vinden då huset var sålt och gick ur släkten år 1982. Min morfarfars slitna Nya Testamente, predikningar, själaskatt och lovsång till Lammet. D.S.

Öppet brev till den som orkar höra…

Mig lurar de inte med ord på engelska! Hör hur fint det låter: Servicehus…

Vi västgötar säger som det är: Ålderdomshem

Men så får inte jag säga! Jag fick inte säga ”sinnessjukhus”, fast det var det år 1956. De bytte namn till mentalsjukhus, som om skammen skulle försvinna så enkelt. De bytte bort själen och sinnesro mot ”psyket”, som sen kunde åka in någonstans för vård.

Såren från år 1958 har blivit fula ärr men de är läkta! Gud har sagt ”ja” till mig och bekräftat sin kallelse oavsett vackra förklaringar från Missionsskolan på Lidingö. Min envishet rubbade ingen men rektorn gick i pension och jag fick möta näste i Borås. Det var närmare hemma för mig.

Han tyckte jag skulle utbilda mig till något annat först…

Svenska Missionsförbundet är min ”moder”, som jag älskar trots 50 år i Smyrna i Göteborg och nu Alliansmissionen. Alliansmissionen hade David Hedegård, men det har få fattat! Då berättar jag om Missionsskolan på Lidingö.

Och teologiska strider.

Ja, det finns bibelstudiegrupper, som är bra via Facebook också. Problemet är att jag är ”döfärdig” och fortfarande en ledartyp, som ingen vill ha.

Inte 88 år längre…