Okategoriserade – Sida 9 – Gunnels plats i rymden

Syftningsfel

Under en period av mitt liv skrev jag små inlägg i Räddningsmissionens tidning ”Din Nästa”. Redaktören och föreståndaren för tidningen Wiktor Norin anmärkte aldrig på texten eller mitt sätt att skriva.

En dag vågade en modig man, som var vaktmästare, husfar och allt i alla berätta, att han hade svårt att förstå det jag skrev. För jag hoppade påstod han. Själv visste jag inget om syftningsfel. Ingen sen tiden på realskolan hade antytt något sådant. Men nu minns jag det! Och är tacksam över Jims påpekande. Igår blev det nog ett syftningsfel. Gissar jag. Det var på Facebook, som jag hade med ett gammalt citat tagit ur sitt sammanhang. Det bara stod där längst bak i min egna sångbok Segertoner.

”Den som mött Jesus går alltid en annan väg.” Harry Hjörne i Göteborgs-Posten angående de vise männen.

Ja, det gick väl an för mig, att skriva ner detta bara, som fattade vad syftningen står för. Hur går det nu att läsa detta citat? Harry Hjörne lever inte längre och Google klarar inte av att hitta detta citat. Vad menade han?

Skulle jag kunna skriva detta om mig, som mött Jesus, att jag alltid går en annan väg? Hur stämmer detta i så fall med att jag önskade bli sjuksköterska, barnmorska och missionär i Kongo? Gick jag från Jesus och en annan väg sen?

Här är sista fotot augusti år 1956 från den utbildningen. Jag hade mött Jesus och mötte en kvinna, som inte ville ha fler barn. Hon var ogift, men jag var så glad i barn och tog med min rumskamrats kamera. På den tiden kunde det ordnas dop på en KK-avdelning. Jag ville, att hon skulle se sitt fina barn!

Så har jag själv blivit döpt. Jag är det sjunde barnet och den enda som är född på ett BB. Mina äldre syskon är alla födda ”hemma i sängera” (storebrors uttryck en gång i tiden). Som sagt. ”Den som mött Jesus går alltid en annan väg.” Det är citatet, som jag hittade igår, när jag sökte efter sången:

”Svenska folk du borde tacka Gud för landet han dig gav…” Det var ju Sveriges Nationaldag och på Facebook, där jag ville skriva sången, förekommer så mycket negativt. Och det är så mycket otacksamhet i mitt eget liv tyvärr. Jag tappar sammanhanget. Det blir syftningsfel!

De vise männen hade mött Jesus. De hade sett hans stjärna, gick efter den och frågade sen efter barnet som var fött. De frågade fel person på fel sätt. De hamnade hos barnets störste fiende, som lurade i dem att komma tillbaka, när de hittat honom den blivande kungen. Herodes vill också ge barnet sin hyllning! (Detta är min utläggning 2000 år senare i tiden.) De vise männen fann barnet och bar fram sina dyrbara gåvor.

”De som mött Jesus går alltid en annan väg.” Nu kanske det passar för sammanhanget för vägen tillbaka var livsfarlig! Fienden är fortfarande fiende och den som mött Jesus går alltid en annan väg.

En period efter min elevtid och efter min tid som patient på ett mentalsjukhus, så såg jag en vacker men så kuslig film om hur en huggorm hittar sitt byte, sin mat. Det var filmat stund för stund på ormens rörelser och en liten skogsmus, som sprang hit och dit och närmare och närmare tills den blev paralyserat av ormens ögon och gick rakt in i gapet.

Ja, det var ju så skräcken att bli sjuk igen fungerade i mitt liv! Minnena paralyserade mig!

Men den som mött Jesus går alltid en annan väg.

Mors dag

Tvåbenta böcker (länk till tidigare bloggpost)

Varenda gästparkeringsplats brukar vara upptagen på eftermiddagen en sådan här dag. I alla höghusen bor många gamla. Många har bott här sen husen blev byggda i början av 60-talet. I den lägenhet jag har påstod hon att faster bott en gång. Hon är samma huvudperson som i förra årets blogginlägg: Tvåbenta böcker.

Så jag fortsätter där jag slutade. Kalla det gärna att jag ältar. Det ordet har jag accepterat nu. Visst jag har gått många skogspromenader ensam ”hemma” och ältat. Det fattade jag idag, när någon bjöd via Facebook på en vacker skogsstjärna ensam i mörk, grön skog. Visst henne hade jag mött plötsligt i mitt ältande med huvudet sänkt mot backen! En liten, vit skogsstjärna, som lyste upp allt dystert i tankesystemet!

Läs den gärna igen berättelsen om Gustaf och Hanna, som inte gav upp och aldrig fick höra något om bälte runt midjan på små, små barn! Det var när Gun skulle ge feedback på mitt manus, som hon började prata om sitt eget och tårarna rann utför hennes kinder. Jag hade aldrig sett några tårar tidigare!

Bitarna hade fallit på plats med berättelsen från Vidkärrs barnhem för henne. Som baby hade hon och de andra inte fått vara uppe mer än vid matning och blöjbyten. Sen hade alla haft ett bälte runt midjan för att ligga still. Detta visste inte fosterföräldrarna, när Gun sprätte till varje gång de försökte lägga henne i spjälsängen. Hon grät och grät och Gustaf fick gå uppe halva natten och bära henne. Varken Hanna eller Gustaf lever. De berättade utan att veta orsaken. Det finns många fosterföräldrar, som inte ger upp. Trots att de inte får veta orsaken till gråten eller annat sätt att uttrycka det som varit.

Så det finns många kvinnor idag att fira på ”Mors dag”. Idag skall jag inte skriva om min mor Anna bara nämna alla inom sjukvården, som varit lika henne. De har stått ut med gråten utan att veta vad orsaken varit till den. De har lyssnat utan att fatta. Det har stått ut ändå.

En blomma till dig, som är lik Hanna i ditt sätt att vara. (Jag glömmer aldrig berättelsen om Gustaf heller!) En blomma till dig, som överlevde Vidkärrs barnhem under sju hemska år och nu hjälper andra! En blomma till din syster, som skyddade dig från det allra värsta under den tiden och senare i livet!

Kanske att jag kan få löfte om fotot på Skogsstjärnan innan kvällen. Vem vet?

Då är det en blomma till mig själv också.

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6 och 5 Mosebok kap. 19

Så blev spåren efter mig…

Det är Annandag Påsk och jag lider av predikosjukan men har ingen talarstol. En gång i yngre dagar fick jag förtroendet att predika i Nossebro Missionskyrka. Eftersom min far var med den gången och så minnesgod, så berättade han 10 år senare om den text jag valt att predika över. (Eller om den var föreslagen enligt kyrkoårets texter?)

Texten intresserar mig fortfarande på ålderns höst och gäller förvaltarskap. Det är Jesu liknelse om den orättrådige förvaltaren, som inte kunde få vara förvaltare längre. Han hittade på ett eget sätt och gick ut och skrev ner andras skulder. Lukas kapitel 16

Med mitt förvaltarskap har det varit si och så. Som gammal nu är jag faktiskt uppsagd: Jag kan inte få vara förvaltare längre…

En gång i tiden var jag söndagsskollärare och sen SMU-ledare i Grästorp. Där kommer dagens poäng för Grästorp hör ihop med Nossebro, Essunga. Ja, se själv frukten av mitt ledarskap! En sen kväll kom en lång, tonåring och promenerade vid min sida. Det var på en orientering för hela distriktet. Han hade en allvarlig fråga:

”Hur har du tänkt dig, att du skall klara dig i Göteborg utan ôss?”

(Länken till Essunga som landets tråkigaste kommun fungerar inte längre. Men den var rolig enligt mitt sinne för humor. 3 febr. 2018 tog jag bort den.)

”Bibeln på mina egna villkor…”

Jag följde en länk igår på Facebook till Dag Sandahls blogg. Trots att han finns redan i min favoritlista bland länkar! Den pensionerade prästen fortsätter att analysera Svenska Kyrkans fall. Som jag uppfattar bloggarnas innehåll. Och jag lär visst slå på samma spik vad nu det innebär.

Det är natt och en vecka kvar till Långfredagen. Det var visst årets längsta dag förr. Alla skulle låta bli allt och nöjen till och med. Enda biofilmen som fick visas var ORDET av Kaj Munk. Det var då det i min barndom med mitt filter.

”Bibeln på mina egna villkor – En studie medierade kontakter med bibeln med särskilt avseende på ungdomar och Internet”
Detta är en doktorsavhandling vid Uppsala Universitet skriven av Anders Sjöborg om en förändrad bibelsyn och bibelläsning. I försättsbladet till den står det: ”Gåva av författaren 13 mars 2006”. Det har jag skrivit. Striden var över för min del och hade varit det i två år. Förannonseringen hade skett i bibelsajten. Boken har inte ramlat ut ur min bokhylla. Jag vaknade och hämtade den och en till: ”Människa du är någon!” En försvarsskrift av Ulla Karlsson tryckt på Recito Förlag år 2012. Detta är inte nytt, att jag slår på samma spik. Vad nu det innebär?

Jo, på Kyrkans Tidnings webbplats fanns en artikel den 24 mars år 2011 om de blodiga psalmerna under fastetid, som borde bort och var motbjudande. Som ett exempel citerades ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” Fanns det inte fler, som ansåg, att dessa psalmer borde bort? ”Vi behöver inget offer! Vi är bra som vi är!”

”Vi tycker olika,” har jag fått till svar i den Pingstförsamling, som jag tillhör. Därför kan vi inte ha bibelsamtal på vårt interna Intranät. Och jag är så egen och har en alldeles egen uppfattning att detta hör ihop. Vi är bra som vi är och behöver inte något blodigt offer. Vi behöver inte lugna ner oss och läsa Tredje Moseboken tillsammans. Den går ändå inte att fatta! Kan det vara så att bibeln skall tolkas i tiden? Ingen förstår talet om blodet, som renar från all synd.

Synd får vi inte tala om. Så då är allt logiska konsekvenser.
Det är en vecka kvar till Långfredagen.

Civilkurage

Det har hänt, att jag slagit larm. De var när det bara var så få läsare, att jag jämförde med andra bloggare. Sofia hade tusentals läsare och Clara har ändå fler. För att inte tala om Stefan Swärd! Nu vet jag, att jag fått en ny läsare bördig från Finland. Därför tänker jag skriva om civilkurage i min släkt. För att en blogg skall bli bättre bör jag sätta in lite bilder och piffa upp den. Det lär hjälpa. Och jag hade klagat om att avtalet upphör till brefvet.com

Bilden är på min äldste farbror Jonatan, när han var finklädd på kalas. Hans kära livskamrat i allt arbete från början på gården fyllde 90 år. Min kusin Per har väl tagit fotot, när allt lugnat ner sig och släkt och vänner farit till sitt. Jonatan var född den 2 april 1885 och bland syskonen hade han placering 3/8. Detta skriver jag med minnet av min psykiatriska journal från september år 1956. Där jag har placering 6/6 i syskonskaran. Egentligen är jag 7/7 för en broder till mig dog vid födelsen med placering 2/7. Nu är jag redan framme vid poängen. Farbror Jonatan hade bil och körkort först av alla. Systrarna tog aldrig något. Inte min pappa David heller. Där fattades det pengar och möjlighet att övningsköra i Trollhättan. Farbror Jonatan lärde mig köra bil på åkern. Det var en nödvändig kunskap för att kunna arbeta ”och få nåt gjort”.

År 1957 talade vi aldrig om sorgen i mitt liv. Släkten på min fars sida är inte talföra på mitt sätt med arv från andra sidan. (Prästgenen jag berättat om…) När jag blivit utskriven från ett av landets största sinnessjukhus och sen av praktiska skäl tagit körkort – ja, så fick jag inget. Jag skulle fortsätta och ha den sjukdom, som de ansåg, att jag hade. ”Bör icke betror med körkort”. Det var lagbokens formulering.

Detta brydde sig inte min farbror Jonatan om. Han kände mig och sin släkt bakåt i tiden. Jag fick köra hans Volvo Duett ändå och ända till Öland, när han ville fira med sin vackra hustru Hilma senare i tiden. (Faster Hilma fyllde 75 år och hade stiliga hattar till skillnad från min mors enkla.)

Ja, det var en parentes med stiliga hattar. Tillbaka till bilkörning och körkort. Detta kallar jag civilkurage! Vi skulle kalla det övningskörning, tyckte de och min synskadade kusin satt bredvid i bilen. Jag fick köra hela resan Falköping – Öland tur retur.
Mina djupa sår sved mindre under resan. Släkten kände mig och trodde på mig!

Det kom ett foto…

Det kom ett foto, som gjorde mig så glad per mail. Det var så länge sen jag såg en domherre. Det går att räkna talgoxarna. Så fick vi äntligen snö i Göteborg en natt. (Ja, vi har åsiktsfrihet i Sverige ännu.)

Ja, än så länge är det tillåtet att tro på ende Guden och älska hans ord.

”Har du varit vid snöns förrådshus…”

Det frågade Herren Job en dag. Han har många frågor till oss fortfarande.

Tvångströjan

Han såg ut att vara i 60-årsåldern i filmen Kings Park – Stories from an American Mental Institution. Han var en av några före detta patienter, som Lucy Winer lyckats få tag på och som var villig att berätta om övergreppen inom mentalsjukvården i slutet av 60-talet 0ch 70-talet i USA. Han hade rymt från en fosterhemsplacering och kom ur askan i elden. I filmen vände han ryggen mot kameran och grät, när han berättat om vårdares sadism. De satte på honom en tvångströja och hissade upp honom mot en vägg. Efter det blev de än värre. Lucy Winer verkar vara i hans ålder och dokumentären tog 11 år att göra tillsammans med Karen Eaton och många flera.

Jag för min del har bara burit på en osynlig tvångströja på grund av felaktiga diagnoser och yttranden. Jag blev ”skammad” år 1956. Den osynliga skammen gjorde jag synlig genom att ge ut berättelsen år 2011. Berättelsen blev filmad på plats två år senare 2013. Nu är jag fri och upprättad offentligt! Så till poängen! Jag är kvinna och vill inget hellre än att predika. Detta trots att det enligt vissa är ett ämbete endast för män.

Två år efter traumat år 1956 hade jag fått pengar från mina syskon till födelsedagen. Det räckte precis till en bibel i mjukt skinn med övervikta pärmar. Jag hade många syskon och en moster som också gav.

Sen hittade trösten mig alldeles särskilt i Gamla Testamentet. ”Jag har kallat dig vid namn. Du är min.” ”Han vet vilken väg jag vandrat.” ”De själar som jag själv har skapat.” ”Oläklig är den skada du fått…Se, jag vill läka dina sår.”

Vem kunde tro, att detta skulle bli så segt? Det jag vill är ju egentligen att få berätta om den långa vägen till insikt om försoning och vad den har kostat Guds son att förmedla. Evangelisten Matteus börjar sin släkttavla över Jesus med Abraham och går ner till Josef Marias man. I den uppräkningen av delhistorier står det mellan raderna, att det lagen inte kunde åstadkomma – det gjorde Gud. Ingen klarade av att lyda och hålla sig felfri. Genom Guds löfte till Abraham föddes SONEN – bara i kraft av ett löfte.

Mycket märkligt att Matteus börjar med Abraham och går ner till Jesus född genom en jungfru Maria. Där tar evangelisten Lukas vid och börjar nerifrån och vandrar ända upp till Adam född av Gud. Gud skapade Adam utan någon kvinna. Jesus blev till genom helig ande från Gud utan en man. Så ser frälsningsplanen ut och äran tillhör Gud och ingen annan än SONEN. Allt som behöver göras är gjort för att vi skall kunna få himmelriket redan nu! All skam blev lagd på honom och tagen med upp på ett kors. Han blev gjord till synd på förbannelsens trä, som om han varit en rövare han också. Det får inte glömmas!

Ja, jag har varit upptagen av min egen historia, mitt eget trauma och dagarnas innehåll på en filmfestival i Göteborg. (se http://www.drivinguscrazy.com och http://www.madinamerica.com) Det var skönt att få feedback bland så många, som känner till olika kränkningar inom sinnessjukvården världen över. Men hälsan och läkedomen har jag hittat i bibeln. Såren har gått upp många gånger under nästa 60 år sen år 1956. Ett arbetsnamn på min berättelse var:

”Sår som inte läker – Om läkedom i såren” Nu heter den: Pat. är frisk och pigg för övrigt

Jag blev avrådd att skriva om något från bibeln. För då skulle den som såg det slå igen boken direkt. En dag kanske någon längtar efter att få höra om läkedom i Jesu sår.

Vem vet?

Jag väntar men inte hur länge som helst – väntar bara på att bli saktmodig.

Fundamentalist och fanatiker

Det är många år sen, som jag blev kallad för fundamentalist. Det var mer än en gång och det obehagliga var, att jag inte förstod innebörden av ordet. Så jag haffade en språklärare och ställde frågan. Hon gav mig det enkla svaret att fundament betyder grund. Om jag blev kallad för fundamentalist kunde jag vara glad. Det vill säga, att Jesus är den enda grund som kan läggas och som redan är lagd en gång för alla.

Det förutsätter naturligtvis att den som fick frågan kan sin bibel. ”Ty en annan grund kan ingen lägga än den som är lagd Jesus Kristus.” 1 Kor 3:11 Som sagt.

Erkänner att jag är snarstucken men det var ändå svårare att fatta innebörden av ”fanatiker” på mig. Är jag fanatiker därför att jag älskar bibeln? Undrar just om det inte är några bibelverser från söndagsskolan, som fattas en mörk kväll i Sverige? Det är väl fler än jag, som tar åt oss och blir ledsna över den kunskap som saknas?

Jesus sa med all rätt att frälsningen kommer från judarna. Det är bara fyra ord att lära in och kunna utantill. ”- frälsningen kommer från judarna.” Joh. 4:22 Jag tänker på hur politikerna krånglar till det och inte kan krångla sig ur all sin okunskap. Det finns inget annat folk i världen, som varit så noga med sin historia och fört sina släktregister som Israels folk. Jesus kommer inte ur Levi stam, som var en prästsläkt. Han kommer ur Juda stam av Davids hus. Han kommer på ett omöjligt sätt. Helig ande kom över jungfrun Maria och hon blev havande. Han kommer via ett löfte till Abraham och Sara som var överårig och när hennes moderliv var som dött. Den vägen tog Gud och Melkisedek hade inte heller han ursprung, som gick att förklara biologiskt. Han en av tre som kom med bud till Abraham…

Nu är vi där! Räddningen för hela världen kom från Gud via Jesus Kristus. Han är av Juda stam, av Davids hus och Isak är löftessonen till Abraham och Sara i släktledet bakåt. Detta poängteras som frälsningshistoria, att en människa kan vara född till frihet genom den vägen eller född till slaveri på ett naturligt biologiskt möjligt sätt som Hagar erbjöd. Född enligt köttet eller genom ande. Obegripligt för den som inte vill ha historiens Gud, Israels Gud och vår Gud. Gal 4:23 (Araber kan bli födda på nytt genom helig ande och tro på Jesus Kristus.)

Jag är precis tvungen att prata för mig själv i kväll. Så upprörande har det varit i dag på Facebook med alla länkar till politikers utlåtanden, som blivit missförstådda och tagna ur sitt sammanhang.

Och Israel skall inte vara så snarstuckna. Tydligen.

Vänner kallar jag er…

Som sagt. På Facebook har jag 293 vänner numera. Det kan öka om någon söker vänskap med mig eller tvärtom. Där finns en ruta med nio särskilt utvalda men inte av mig och jag tror inte på slumpen. Ett av allt som gör mig frustrerad är när jag inte fattar hur något gått till. Hur länge kan någon få finnas i den rutan utan att försvinna nästa dag? Berit Simonsson har varit där. Urban Ringbäck någon eller några dagar. Jo, jag är högfärdig och skulle vilja ha några kändisar i min ruta.

Det är en annan Gunnel, som visat mig på att jag är svag för de högt utbildade inom teologi. Visst, jag samlar ju på doktorsavhandlingar, som jag begriper mer än en sida i. Rune W Dahlén vinner så klart. Sträckläste tills mitten av nästan 500 sidor. Där blev det tvärstopp och jag greps av vemod och besvikelse. Kan några vara proffs på att studera bibeln och sen nästan ta livet av varandras heder? Sen fortsatte jag att läsa till slutet och ändrar inte min egen uppfattning åt något håll. Kivens icke på den VÄGEN!

Är det bra eller dåligt att ha 293 facebookvänner och nio utvalda i en särskild ruta med namn och foto? Inte vet jag. Jag har aldrig sett mitt eget foto i någons ruta. Är det bara jag, som försöker roffa åt mig många vänner utan att vara en själv? Finns det någon, som är trygg i mitt sällskap? Eller älskar jag att provocera?

Vänner kallar jag er om ni gör som jag säger! Kan detta vara så? Kan det stå i bibeln? Det går inte att tvinga någon, att tycka om bibelstudier hellre än så kallade symöten. Nej, jag gillar inte att sy. Gärna prata och umgås men bibelstudiet får inte försvinna helt bland bekännande kristna. Eller vill jag lära andra utan att vilja ta emot undervisning själv? Så här hos mig fick mina vänner var sin ros en gång med en bibelvers på en lapp fastsatt. När det närmade sig slutet av kvällen fick var och en berätta ”sin” vers och en läste upp efterhand ur bibeln. Det blev en ros kvar för en kunde inte komma till symötet. Jo, då tyckte de, att jag borde också få en ros med en bibelvers.

Jag har ingen lust att berätta vad det stod för vers eller varför alla skrattade så hjärtligt. Eller hur det kunde bli så fel.

Det finns typer som styr och ställer och vill att andra skall lyda.

Religiöst oberoende

Det finns ord som irriterar mig. Ett av dem är ”frireligiös”. Hur är man då? Fri från det religiösa? Eller religiöst oberoende? Politiskt oberoende tror en tidningsredaktion, att det går att vara. Eller fattar jag inget av innebörden?

Stiftelsen Göteborgs Räddningsmission/Fyrbåksexpressen kunde inte skriva ”Religiöst oberoende” i sin presentationen. Jag har varit med i skarven av förändringar som anställd. Räddningsmissionen var bara beroende och stack aldrig under stol med det. Så kom en period av stort beroende från Göteborgs kommuns sida. Ungkarlshotellet Klippan blev alldeles för svårt att driva. Ingen personal klarade av alla slagsmål. De ville ”köpa” platser av Räddningsmissionen för sina ”gäster”. Det började så vidlyftigt med de boendes rätt till integritet när Klippans ungkarlshotell var byggt. Ingen skulle ha åsikter om de boendes alkoholbruk. Jag känner fortfarande Bertil Krook och Jim Simonsson och minns deras stora respekt för de boende på Fyrbåksexpressen. Ingen hindrade någon att köpa sprit men flaskan fick stå på kontoret under natten. På morgonen lämnades den tillbaka till ägaren.

”Religiöst oberoende”. Alla människor är religiösa och blir påverkade både av sol eller åskväder eller hur samhället fungerar mot de allra mest utsatta. Hur fungerar en stiftelse som är religiöst oberoende? All sjukvård skall drivas utan inblandning av något religiöst. Ändå släpper sjukvården in New Age i olika former utan att granska källan. Skolor släpper in yoga som avslappningsmetod och förnekar källan. Västvärlden och Östern har inte samma tänkesätt. Det som närmar sig det okulta i östern blir en affärsmetod i västländer. För visst kostar det alla dessa kurser? (Detta är inte jämförbart med att ge frivilligt av sina pengar i en kyrka.)

Nej, jag är inte frireligiös och oberoende. Jag är i allra högsta grad beroende av andra människor och deras åsikter. Ibland blir det nervöst. Vad har jag gett mig in på? I vilket sammanhang syns jag? Vad står http://www.drivinguscrazy.com för? Vad står http://www.madinamerica.com för när jag söker på deras adresser? Vad står http://www.familjevardsstiftelsen.se för som arrangerade Driving us crazy i Göteborg?

En kväll och tre hela dagar fick jag träffa människor från många delar av världen. Tillsammans såg vi den ena filmen efter den andra, lyssnade på intervjuer, lyssnade på samtal mellan olika personer med samma bakgrund i stort sett. Detta var första gången i mitt liv, som jag mötte kvinnor i 70-årsåldern, som gått ut med sina berättelser från olika sinnessjukhus. Som likt mig fattat beslutet att bita huvudet av skammen. Jag har frågat:

”Är det jag som skall skämmas över att jag legat i bälte, fastspänd under flera dygn?”

Jo, förklaringen var i förebyggande syfte för ingen visste hur en patient skulle bete sig. Patienten kunde ju bli våldsam.

Dorothy var bara 19 år, när hon blev inlåst tre år och misshandlad med insulinchocker och ECT och värre än så. Lucy var bara 17 år, när hon låstes in på Kings Park. Ingen kan bära så svåra minnen ensam hur många år som helst! Lucy Winer gick tillbaka och ”tog tjuren vid hornen”, grät, filmade, lyssnade på före detta personal, läste på och dokumenterade en del av den stora psykiatrireformens följder. Om jag fattat rätt…

Vår oberoende religiösa kontakt är inte två veckor ännu. Dorothy Dumas är snart 75 år gammal. Hon gav mig sin genomgång av sjukjournalens olika anteckningar i form av ett collage. Hon fick min bok på svenska: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Gåvor och gengåvor. Lucy Winer gav oss sin film ”Kings Park” till Stiftelsen Gyllenkroken.

Försök med det att vara oberoende religiös! ”Min hjälp kommer från Herren som har gjort himmel och jord.” Ur Psaltaren

Grattis prästen!

”Det är inte fråga om vad man säger utan hur man säger det!”

Det har jag fått höra mer än en gång. Det kan vara sant det jag sagt men sägs på ett fel sätt. Hur skall jag då tala om att jag är ledsen? Tidningen Dagen hade en krönika om pastorn, som borde få ägna sig åt det han skall och inte allt annat. Det är många år sedan Lilly Sofia Jönsson tog upp detta angående präster och biskopar i synnerhet. Det var i hennes blogg ”Fjärde väggen”, om jag inte minns fel. Nu skrivs det av en man och kanske blir viktigare. Och sägs på rätt sätt.

En av mina bloggar heter: ”Grattis prosten!” Johnny Hagberg var präst i Åsaka en gång och Norra Björke min hembygds kyrka/församling. Det var så jag hänvisade till Bibel 2000, som konsekvent bytte ut ordet ”församling” mot ”kyrka” för det är samma ord i grekiska språket. (Jag har en BIBELKONKORDANS till NT 81, som jag kan slå i). Så jag skrev ungefär att två församlingar kan bli en (hopslagen) men två kyrkor av sten kan inte bli en. Jag sörjer över situationen med tomma kyrkbänkar. Får jag lov att skriva att jag är ledsen? Det var i ”BloggarDag” uppgiften fanns om Johnny Hagbergs kunskap om katolska kyrkan. Igår gratulerade jag pensionären Dag på hans födelsedag via Facebook.

Den vänligheten varade inte länge. För idag blev jag arg igen och skrev med anledning av hans egna skrivande om stora dagar i livet. De som inte gratulerade igår kan gratulera idag.

”Annandagen är bäst i kyrkoårets föreslagna bibeltexter då Jesus själv som uppstånden gick igenom allt varför Messias måste dö för våra synder. Jesus delar inte sin ära med någon präst.”

I Mikael Karlendals blogg har jag skrivit många gånger, att det är bibelkunskap som fattas svenska folket. Inte kunskap i kyrkohistoria. Det är inte fråga om vad man skriver utan hur.

Visst!

Jag har skrivit, att jag är ledsen över att män har fått ämbetet att förkunna Guds ord och sen sysslar med annat.

Detta står jag för.

Skriv en kommentar…