Skrivet av: Gunnel | 15 mars, 2016

Civilkurage

Det har hänt, att jag slagit larm. De var när det bara var så få läsare, att jag jämförde med andra bloggare. Sofia hade tusentals läsare och Clara har ändå fler. För att inte tala om Stefan Swärd! Nu vet jag, att jag fått en ny läsare bördig från Finland. Därför tänker jag skriva om civilkurage i min släkt. För att en blogg skall bli bättre bör jag sätta in lite bilder och piffa upp den. Det lär hjälpa. Och jag hade klagat om att avtalet upphör till brefvet.com

Bilden är på min äldste farbror Jonatan, när han var finklädd på kalas. Hans kära livskamrat i allt arbete från början på gården fyllde 90 år. Min kusin Per har väl tagit fotot, när allt lugnat ner sig och släkt och vänner farit till sitt. Jonatan var född den 2 april 1885 och bland syskonen hade han placering 3/8. Detta skriver jag med minnet av min psykiatriska journal från september år 1956. Där jag har placering 6/6 i syskonskaran. Egentligen är jag 7/7 för en broder till mig dog vid födelsen med placering 2/7. Nu är jag redan framme vid poängen. Farbror Jonatan hade bil och körkort först av alla. Systrarna tog aldrig något. Inte min pappa David heller. Där fattades det pengar och möjlighet att övningsköra i Trollhättan. Farbror Jonatan lärde mig köra bil på åkern. Det var en nödvändig kunskap för att kunna arbeta ”och få nåt gjort”.

År 1957 talade vi aldrig om sorgen i mitt liv. Släkten på min fars sida är inte talföra på mitt sätt med arv från andra sidan. (Prästgenen jag berättat om…) När jag blivit utskriven från ett av landets största sinnessjukhus och sen av praktiska skäl tagit körkort – ja, så fick jag inget. Jag skulle fortsätta och ha den sjukdom, som de ansåg, att jag hade. ”Bör icke betror med körkort”. Det var lagbokens formulering.

Detta brydde sig inte min farbror Jonatan om. Han kände mig och sin släkt bakåt i tiden. Jag fick köra hans Volvo Duett ändå och ända till Öland, när han ville fira med sin vackra hustru Hilma senare i tiden. (Faster Hilma fyllde 75 år och hade stiliga hattar till skillnad från min mors enkla.)

Ja, det var en parentes med stiliga hattar. Tillbaka till bilkörning och körkort. Detta kallar jag civilkurage! Vi skulle kalla det övningskörning, tyckte de och min synskadade kusin satt bredvid i bilen. Jag fick köra hela resan Falköping – Öland tur retur.
Mina djupa sår sved mindre under resan. Släkten kände mig och trodde på mig!

Jonatan164


Responses

  1. Åh vilken vacker bild på en stilig man med mycket värdighet.

    • Visst är bilden fin?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: