Kategori: Okategoriserade

Som sagt. Det är inte lätt att göra sig förstådd. Ingen vet ju mina egna associationer. Å andra sidan har kanske den som läser egna upplevelser om brunnar på tomten och problemet att hitta en bra åder. Det var så det var hemmavid. Grannen på västersidan hade en bra brunn med gott vatten. När vi fått en djupvattensbrunn på tomten i mitt föräldrahem sjönk vattennivån längre bort i byn för ett hushåll men inte för våra närmaste grannar. Detta har intresserat mig. Långt bort i tiden kunde det vara en öppen källa i marken bara. Men den måste hållas igång – användas.

Det skulle kanske vara bra med en karta över tomten, där mitt föräldrahem låg. Enligt lagfarten år 1919 gick tomtgränsen bara 2 meter framför huset. Sen var vägen till nästa hus. Senare med annan ägare gjorde de upp grannar emellan och bytte mark enligt muntlig överenskommelse. Det gick bra tills det kom en alldeles okänd granne till byn, som började läsa sin lagfart och mäta ut sina gränser alldeles nära vår utbyggda veranda. Det var inte roligt. Problemet löstes genom en dålig brunn. Grannen kunde få anslutning till en ny djupvattensbrunn i stället för marken framför vårt hus. Sen gällde ny dyr lagfart bara.

Nu närmar jag mig poängen med Abimelek och Abrahams tjänare, som blev osams om en brunn. 1 Mos 21:22-34. Platsen fick sen namnet Beer Sheba.  Det underlättar med en skiss över området, där Abraham vandrat som nomad. Det är bara att läsa på – ta fram bättre kartor och studera namnen på platserna. Nu finns stora möjligheter via datorer. Bibeln finns i olika översättningar på nätet och kartor. Det finns sökrutor.

Ja, det är ständiga strider i detta området. Nu gäller det eviga värden. Ett testamente blir inte giltigt förrän den som skrivit det är död. Jesus hade flera gräl med de skriftlärda och fariseerna. Vem stod bakom den kraft i vilken han drev ut onda andar? Vem hade grävt källan bildligt talat, som han hämtade sitt vatten ur? Abraham hade sett hans dag påstod han i ett av grälen. ”Inte kan väl en källa ge både sött och bittert vatten?” Det frågar aposteln Jakob senare i tiden. Kunde Jesus driva ut onda andar ur en kvinna med hjälp av Belsebul?

Alltså. Abraham vandrade från plats till plats flera hundratals mil i förbindelse med Gud – en källåder med levande vatten bildligt talat! Det uttrycket kommer först i och med Jesus, som kunde sin historia bakåt i tiden hur långt som helst! Joh kap 4:1-30  I det samtalet med en samarisk kvinna vid Sykar satt de vid en brunn, som Jakob (barnbarn till Abraham) grävt och marken hade han gett åt sin son Josef. Abimelek och Abraham dyrkade inte samma Gud. Abimelek erkände, att Abraham hade grävt källan. Sju lamm fick stå vittnen till uppgörelsen och var en gåva till Abimelek.

Ja, vad betyder de sju lammen som står där? Allt pekar fram mot den eviga källan, som skulle komma med levande vatten för alla törstiga!

Det finns många olika sätt att släcka sin törst på. En del sätt kanske tillfredställer för stunden men väcker mer begär. Det finns många olika sätt att tro. Det finns många olika religioner. ”Var och en blir salig på sin fason.” Så fick jag lära ett uttryck. Det skulle verka som ett skydd mot reklam för tro på Kristus: ”Stör mig inte!”

”Det som är sant för dig är inte sant för mig.” Och så vidare…Fråga gärna då! För mig har källan fungerat under alla år som ligger bakom. Den Abraham som trodde på Gud och slutade att dyrka det skapade framför Skaparen är min Gud också.

Det är visst svårt många gånger att förstå mina tankegångar. Nyckeln är inte för att förstå bibeln utan mina associationer i bloggposterna. Bibelberättelserna är bäst som de är.

När jag var barn hade vi ont om dricksvatten. Inte var det så gott som grannens heller. Min far lät gräva en brunn på mer än ett ställe. Ändå sinade vattnet på sommaren och dessa ständiga uppmaningar att spara på vattnet. Till slut blev det tvunget med en djupvattensbrunn och kanske spränga i berg. Sen var det inga som helst problem för oss att få vatten. Däremot sjönk vattennivån i en källa längre bort i byn. De fick problem att hämta upp vatten. Där blev också nödvändigt med en djupare brunn. Grundvattnet är gemensamt över hela jorden. Det är en fascinerande tanke. Det skall inte handla om rättvisa nu. Det går inte att tala om. Det skall handla om ursprung. En gång var hela skapelsen god.

Det finns ett intressant samtal mellan Jesus och judarna i Johannesevangeliet. De hade satt tro till honom. (Joh kap 8:31-) Han förklarade, att de var hans lärjungar, om de stannade kvar i hans ord. De skulle på så sätt förstå sanningen och den skulle göra dem fria.

Där skar det sig. De menade sig vara fria som äkta barn till Abraham. Jesus hade en annan uppfattning. Han visste mycket väl, att de var Abrahams barn. Han såg mer än så. Han såg synden, trotset och hatet mot sanningen.  ”Om nu sonen gör er fria blir ni verkligen fria.” De ville döda honom för att han sagt, att han kom från fadern. De påstod sig veta, att de inte var födda utom äktenskapet. Detta var noga. Abraham var deras far i släktled ända upp till Adam.

Vilken tydlig markering! Abraham trodde på Gud. Det gjorde honom rättfärdig. Abraham höll fast vid Guds löfte trots att svaret tog tid. Så får de veta, att Abraham jublade, när han fick se Jesu dag. Undra på att samtalet skar sig ändå mer. Jesus profeterade bakåt i tiden omkring 2000 år.

”Du är inte femtio år än och Abraham har du sett.” Detta blev för mycket för judarna. De tog upp stenar och vill stena honom. Jesus hade kallat sig ”JAG ÄR” samman namn som HERREN använt om sig till Mose.

Det var så jag fick syn på brunnen, som Abraham hade grävt en gång till sin boskap……(1 Mos 21:22-31)

Abimeleks herdar lade beslag på brunnen och blev osams med Abrahams herdar. Det var så jag kom till insikt om trons källåder. Det måste bli en uppgörelse om äganderätten. Det var så jag fick syn på de sju lammen, som skulle stå still och vara vittnen i uppgörelsen mellan Abimelek och Abraham.

Sju lamm är sju gånger så många som ett felfritt lamm senare i tiden, när det var dags att lämna träldomen i Egypten och bli skyddade mot döden. Då skulle Israels folk ta ett felfritt lamm i varje hushåll, slakta och stryka lammets blod på dörrposten. Så att döden gick förbi det huset.

Bibeln sammanlagda burskap är att Abraham blev gjord rättfärdig genom tro. Precis på samma sätt blev skökan Rahav gjord rättfärdig genom tro och den namnlösa kvinnan vid Sykars brunn som var en äktenskapsbryterska.

Judarna fattade inte att de brutit mot Herrens förbund genom otro. De trodde, att de hade Abraham till far men Jesus satte dem på plats och sade dem, att Satan var deras far. Samma källa kan inte ge livets vatten eller dödens.

(Nyss har kyrkoårets föreslagna texter handlat om Livets vatten. Jag rekommenderar fortsatt läsning om detta vatten.)

Statistik är intressant. Statistik kan visst läsas på olika sätt. Statistik kan vara missvisande sägs det. Det är årets sista dag och dags för statistik över årets bloggar. Igår undrade jag över om jag misslyckats totalt. Inte för att det var få besök utan tvärtom fler än vanligt.

Av 72 lästa bloggposter var det 49 besök på ”Skökan i bibeln”. Det var 10 på ”Jakobs tolv söner” och 7 på ”Skökan”. Så klart jag undrar vad det var som var bra i just de bloggposterna!

7 x 7 = 49. Vilken association ger det? 10 står fullhet eller? En gång sände Jesus ut 72 lärjungar…Vilken referensram har du, som läsare av min blogg? Har jag misslyckats totalt, när intresset finns för skökan i bibeln? Då måste jag börja om från början. Faktiskt.

HERREN ÄR EN. Budet lyder: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. 2 Mos 20 Förbundet gällde och gäller mellan de två HERREN och ISRAEL likt ett äktenskap. (Där alla hans rikedomar och skydd blir hennes.) Israel fick två alternativ att lyssna och bli välsignade i allt eller att inte lyssna och tvingas ta konsekvenserna av förbannelse. Mitt emellan bergen Gerissim och Ebal finns en dalgång. En gång grävde patriarken Jakob en källa där, som blev historisk mark i bibelns berättelser. Där mötte Jesus en namnlös samarisk kvinna och gav henne livets vatten – en  egen källa. En kort sammanfattning, som jag vill visa på. Nyckelversen är att HERREN minns sitt förbund och hur ISRAEL följde Herren som en brud som följer sin brudgum. Herren har hållit sitt förbund men Israel blandade ihop sig, blev ett med  andra folks gudar under ökenvandringen och senare. En dag fick Israel ta konsekvenserna av sina val. Herren tog bort sin hand över dem och assyrierna invaderade deras område. Senare invaderades Juda rike och Benjamin av babylonierna.

Är sju gånger nog att förlåta äktenskapsbrott för HERREN? Nej, Jesus föreslog 7 x 70…

Och vem får vara hans utvalda idag och följa honom förutom Israel? Den som sagt ja till HERREN Jesus Kristus.

Vem är otrogen idag och följer nyandligheten som yoga eller astrologin?

 

Året var 2000 och jag har då som nu lätt att gå upp i varv. Det hade kommit två olika bibelöversättningar nästa samtidigt. Svenska Folkbibeln invigdes i Filadelfiakyrkan i Stockholm söndagen den 5 dec. 1998. De ville komma ut före Bibel 2000, som kom advent 1999.

Sen var det bara att jämföra översättningar för den intresserade. Och där började min frustration. Eftersom en grupp arbetat under 30 år med att finna bästa möjliga översättning och ordval bland synonymer, så borde läsaren vara tacksam!

Detta är ett borde, som hänger över mig jämt! Tycker nog jag. Jag borde vara tacksam och sen hittar jag bara sådant som finns att anmärka på. Barnsligt! Ungefär som ”mamma vafför de´?” Frustration till max när pastorer rekommenderar en parafras senare i tiden i stället för att förklara orden!

Ingen behöver ta år sig. Jag vet, att jag är grinig och otacksam men vänskapen går utanför samfundsgränser. Och de har flyttat hem till Gud, som stod ut med alla mina frågor. Kvar finns de böcker som dessa rekommenderade. Kvar finns nätvänner. Bara denna exeget tänker som jag gör, så kommer vänskapen att fortsätta att fungera.

Finns det ingen förkunnare, som tycker det är bra om någon lyssnar på deras förkunnelse och vill fråga?

Natten har gått över i morgon. Tidig morgon är min tid. Tankarna har inte slutat att snurra om detta globala ledarskap. Varför skall det hämtas en verktygslåda från Chicago? Är det där Rick Warren verkar?

Så jag plockade ner ”Den inre missionens historia – Från början af 18:e årh. till nuvarande tid” af  E.J. Ekman. Jag har upplagan inbunden i gult och sen fick jag den första utgåvan i blått från år 1896. Den gula upplagan kom år 1921 och är reviderad av N.P. Ollén.

I den guldgruvan hade jag tänkt att hitta den gamla tanten i Ockelbo, som brukade sitta på första bänk i kyrkan och lyssna på predikande präster. Om någon var ny, så blev han hembjuden till henne och hon gick igenom hans predikan och förhörde sig om hans förståelse av bibeltexten. Fattade han vad Paulus menade? Fattade han vad han själv sagt? Fritt ur minnet var den nye prästen Erik Jakob Ekman, som fått den teologiska utbildningen i Uppsala och den andliga förståelsen av texterna hos den gamla tanten.

Hon hade mod att leda! En dag kommer jag att hitta berättelsen igen om henne. Till dess läser jag igen om herrnhutarna, som hänvisade till Jesu Guds sons blod.

”För oss utgivet” – ”För dig utgivet”. De hade mod att leda till källan.

Ja, det finns obegripliga sånger också utan förförståelse – sånger till Lambsens lof. Obegripliga utan referensram.

P.S. I Oskar Ternings bok: ”Man i hård vind – En bok om E.J. Ekman” berättar författaren om en grupp läsare i Ockelbo pastorat i Åmots finnbygd, där Ekman blev kapellpredikant. Där var ”Kersti-Moster”, som inte kunde vänta ens till inträdespredikan på söndagen utan gick till prästgården för att förhöra nye prästen ”om han levde med Gud”. På söndagen satt hon framför predikstolen och Ekman berättade, att hennes ansikte var som en barometer som visade fint väder eller åska och storm.

Så kom måndagen då han skulle få ”Kersti-Mosters” omdöme om predikan, ”som i det stora hela var rätt god”. Sen följde genomgången och till sist ville hon bara säga, att han skulle lägga av sin ”lärda apparat” och bli en ”riktig bibelläsare”. Ja, det var nog en ängslig vandring upp till hennes stuga den första måndagen. Det skulle blir fler genomgångar av hans predikningar. D.S.

I min lilla, lilla värld och min nedräkning inför söndagen är det dag 3. Det är jag själv, som bett om att få predika en gång till i livet. Finns det något bättre sätt än att välja några ord bara, ofta citerade. Då borde ju alla minnas den predikan! Själv lever jag nästan utan närminne. En ny fas i livet.

Jesus sade: Jag är vägen, sanningen och livet… Då gäller upprepning!

Vägen fanns redan för min del väl upptrampad och väl underhållen. Det skulle den vara enligt beskrivningen i Gamla Testamentet. Den fick inte vara snårig. Den som var hotad av hämnaren skulle kunna hinna till närmaste fristad i tid och bli räddad. Mina föräldrar hade gått vägen innan. Mina far och morföräldrar likaså. Så jag minns tydligt var vi stod hemma i köket och jag själv valde den vägen. Utan att förstå vad detta skulle innebära. Utan att fatta att det var VÄGEN som valde mig.

För alla de som gått vägen före hade det gällt steg för steg och uppmärksamhet vid alla möjligheter att vika av och gå en bekvämare väg. Så bra har jag haft det, att jag kunnat lita på vägen, som mina föräldrar rekommenderade. Den fanns från urminnes tider. Det är beskriven på olika sätt i olika tider av olika författare. En gång var det genom en märklig händelse om en man gick ut i skogen för att hugga träd och ofrivilligt tappade yxjärnet, som träffade en annan och orsakade den mannens död. (5 Mos kap 19). Där finns berättelsen om blodshämnaren och behovet av fristäder. Sträckan för den jagade fick inte vara för lång. Vägen skulle hållas i ordning och allt pekar fram mot Jesu kors.  Lagen fordrade vedergällning.

”Hur skall jag kunna förstå om ingen förklarar för mig?” Den etiopiske hovmannens fråga är lika aktuell idag! Apostlagärningarna kap 8:26-40

Dag 3 har börjat i min nedräkning inför söndagen. Det är bara att arbeta vidare, sortera bort en massa egna tankar och försöka komma till poängen:

”Han är försoningen för våra synder.” 1 Joh 2:2  Inte för andras synder utan för våra. Inte för en institutions alla fel mot mig utan Jesus är försoningen för min synd.

Det blev något att bita i för en stolt människa!

 

 

 

 

En kristen tidning hade en annons om en fototävling för länge sedan. Den hette om jag inte minns fel: ”Gud i sökaren”. Bidragen fick vara i färg eller i svart/vitt. Det vinnande bidraget blev en stor överraskning för mig. Kvaliteten var den högsta och färgerna vackra. Motivet var från en kyrka. Så långt kunde det ju vara Gud i sökaren. Det var ju en stillbild så rörelserna gick inte av avgöra eller farten på en clown, som gick fram mot altaret. I kyrkan fanns inga andra. Hur kunde det bli en vinnarbild? Var fanns Gud i sökaren?

Så en gång till tar jag fram min gamla systemkamera och mäter den lilla gluggen, som kallas sökaren. Den är liten och fortfarande 10 x 16 mm. Det var inget digitalt tänkande på den tiden. Det är det inte nu heller för min del med stor sökarruta och snabba resultat. Hur tänkte juryn? En clown springer, hoppar eller dansar fram mot altaret i en kyrka?  Skulle detta likna Gud genom fotografens kamera? Eller var vinnarbilden lite profetiskt in i vår tid? En ensam clown går upp mot ett altare i en kyrka? Och i dagens nyhetsflöde läser jag att en av Svenska Kyrkans präster inte längre orkar vara präst i den  på grund av mobbning. Hon hade sett Gud i sökaren och tog initiativ att berätta detta tillsammans med två andra modiga präster. Sen kom förföljelsen genom ord och åter ord…

För så är det att på den tiden hade mitt fotografi inte en chans att bli en vinnarbild. Juryn i fototävlingen såg inte vad jag sett i min sökare. Jag hade heller inte sett någon Gud där. Det hände först fem år senare i en djup depression. Eller vanlig sorg efter en förlust. Jag satt på min kökssoffa och bestämde mig för att äntligen börja kopiera svart/vita negativ. Sorgen måste ju brytas på något sätt. I pärmen med negativ hittade jag ett negativ, som jag aldrig försökt ens att framkalla.

Ja, Gud borde ju vara i kyrkan men kunde han finnas i min sökare, som jag inte hade en aning om? Kan det få bli en vinnarbild idag i Svenska Kyrkans tidning till exempel? Eller provocerar Gud alla med klippan i Gamla Testamentet, som kunde och kan gå före ett helt folk? Provocerar bibeln med sin uppenbarelse om framtiden, att kärleken vinner över hatet och döden?

En eloge till tre kvinnliga präster som tagit initiativ till ”Mitt kors” och startat en Facebookgrupp som stöd för alla kristna som förföljs eller mördas för sin tro särskilt i Mellersta Östern.

”…och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa, och den klippan var Kristus.” 1 Kor 10:4

Största irritationen för mig personligen är ramar som hot. I alla kristna debatter har det gällt att få in en ny debattör i en ram eller i ett fack. Som jag upplevt debatterna. Sen har det inte varit roligt längre. ”Jasså, han är sådan!” Eller: ”Jasså, hon tycker så!” Sen var det att ge upp debatten. Om vad? Och varför ge upp?

När jag försökte lära mig HTML-språket var det för att få bygga själv. Det går ju an om det hade fungerat med minnet. Nu är det färdiga ramar som gäller. Valet av uppsättning kan variera förstår jag. För att överleva sommaren, när nästa alla under pensionsåldern lämnar staden, så behöver jag ett projekt. En sommar trodde jag, att jag bara kunde gå ut och fotografera blommor och göra ett herbarium på datorn. Att gå med rollator på ängar fungerar inte. Att hitta blommor mellan asfalt och gräs har inte varit det lättaste. Att böja sig till dom ändå svårare. Så det projektet gav jag upp.

Ett av mina barnbarn på låtsas har gjort i ordning ramar åt mig för bloggen för denna sommar. Det var han i gruppen, som föreslog lite struktur. Nu skall det bli det i ”Ett rött snöre” och så fick jag tomma ramar med Kapitel 1 till Kapitel 5. Om någon undrar varför där varit tomt.

År 2011 utbildades jag till attitydambassadör inom (H)järnkoll. Där var det precis som ute i debatter. Det gällde att få in varandra inom en ram. Så upplevde jag det. För jag passade inte i sammanhanget men är envis och anser fortfarande, att jag bör få vara med. Detta visar sig i mina inlägg på Facebook. Och Google glömmer aldrig! Det finns ett system med ”taggar” åt alla håll.

Så jag är taggad att tala om synden. Den får ingen tala om för den irriterar. Kan det vara så att det egentligen är brist på bibelkunskap? Paulus påstår att alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Ja, men då så! Är det en härlighet som vi förlorat borde vi väl kunna samtala om hur vi skall få tillbaka den?

Eller hur? Detta är det tänkt att det röda snöret skall handla om. Det är obegripligt precis så länge som jag själv är likgiltig för Herrens härlighet.

Det är min uppfattning. Andra tycker att den utvecklas. Men det jag kunde på förra datorn kan jag inte på nästa. Jag känner inte igen mig. Och vet heller inte, att det är jag som skrivit bloggarna. Jo, iögonfallande rubriker kommer jag ihåg. Jag är inne i en ny fas i livet. Tiden går inte att hålla fast i. Dagarna försvinner utan att jag märker det eller vilken datum dagen igår hade. Än sen då?

Jo, jag har fått en liten digitalkamera, lätt och behändig och den ger inga utgifter. Ändå blev jag så besviken. Det skulle ju bara vara att hålla kameran ner mot några små blommor nu. Utan besvär i ryggen och bara trycka. Det blev varken färg eller skärpa. Den 10 juni hade jag äntligen hittat de små nästan osynliga blommorna, anspråkslösa mellan asfalt och kantsten. Äntligen trodde jag på ett nytt pangfoto!

Idag fick jag för mig att titta en gång till på resultatet. Det var bara att klicka på bilden så fanns både färgen och skärpan. Denna lilla Rödnarv, som överraskat mig så många gånger genom att bara finnas där!

Vilken förmåga den har att göra mig glad!