Idag blir det bara nostalgi och citat ur det gamla förrådet. Det är som om jag ville dra ihop säcken. Ibland tycker jag, att jag sopar upp efter mig. Ja, jag vet, att det är svårt att fatta, vad jag vill ha sagt, när det blir flera ämnen samtidigt.
Så kom denna bild på Facebook tagen av Peder Sjöberg eller hans fru Ulrika. Jag fick Peders löfte att använda den. Peder är en av mina tidiga kontakter i Örnsköldsvik. Han hörde till de unga och jag som enskild till en mycket äldre generation och som blev bjuden att vara med i IMPAKT. Då är vi 20 år tillbaka i tiden. Precis som då är bibeltexter mitt stora intresse…
Så försöker jag förklara hur jag tänker men lyckas inte så bra. Då är det bara att börja om igen och igen…
Jag har ett förhållande till den bibeln, som blev min den 5 december år 1958. Jag önskade en bibel i mjukt skinn med övervikta kanter och hade så många syskon och en moster som alla skickade 50 kr i ett brev utan att jag bett om det. Det räckte exakt till denna fina bibel.
Där textade jag längst ner i ett hörn: ”Tänk icke på vad fordom har skett. Se jag vill göra något nytt säger Herren” Jes 43:18 och 19
Många år senare i en svår kris hittade jag vad jag skrivit med bläck på en bakre pärmsida. Det är nästan osynligt nu: ”Löftet som jag gav i unga dagar vill jag troget hålla år från år.” och Predikaren 5:3 – ett löfte som inte var roligt att hålla långt senare.
Vad har ett löfte från mig för betydelse inför en mäktig Gud? Det undrade jag och började sätta in datum i bibeln varje gång han svarat med regnbågen ”end to end”. Jag har haft ett förhållande till just denna bibel och haft med den i min handväska i många svåra uppgifter, som ett skydd över mitt liv och den uppgift jag fick. Den har blivit sliten så utan eget fodral i handväskan bland allt annat. Nej, jag avgudar inte en bibel, som ärkebiskop K G Hammar påstod under en viss tid att vissa av oss gör och genom heta debatter runt år 2000. Jag har ofta tryckt den mot mina läppar. Det är hans kärlek, som mött mig gång på gång och jag har bara gensvarat.
”Min båge sätter jag i skyn…” ”När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den skall jag tänka på det eviga löfte som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.” Ur 1 Mosebok kap 9
Där finns det datum och årtal i kanten på textsidan 1965, 1972, 1973, 1996. Den senaste gången hade vi fyra vänner varit på Hinsebergs kvinnofängelse och besök två tjejer från forna Jugoslavien, som fått långa straff. Ingen märkte att det plötsligt blivit blixthalka på motorvägen. Regnbågen stod ”end to end” över oss lika plötsligt som en liten bil körde mycket sakta. Det var ingen trafik för övrigt och fyrfilig vägbana och en stor, stark Volvo. Föraren var mycket van vid stora motorvägar i Europa och tryckte på gasen för en omkörning. Bilen slog runt och hamnade i ett dike med fören åt andra hållet – där vi kom ifrån. Ingen blev skadad.
Jag har ifrågasatt mycket under alla mina levnadsår. Tycker att jag ingenstans kommit utan bara blivit bromsad genom sjukdom i en svag, dålig rygg och med kronisk värk långa tider. Så jag frågade Gud en dag vad han menade med sin kallelse – den jag försökt hålla – den jag så gärna ville ha som tonåring…
Vill Skapelsens Gud bekräfta detta på något sätt?
Tycker han om att sätta upp sin båge i skyn då och då och tänka på sina löften?
Gunnels plats i rymden 