Som gamla ofta har det, så är minnet långt bak i tiden tydligt och detaljerat. Men vad jag skrivit i min artikel: ”Skammens resa” kommer jag inte ihåg. Ändå var det en vånda över ett år, för jag ville inte berätta någon mer gång. Och allt drog ut på tiden och rev upp mer och mer bottenslam sen år 1956. Då började resan i en antologi med många andras berättelser:
”Mad studies…”
Runt år 1990 och fram till 1995 ungefär tömdes alla mentalsjukhus på patienter. Läkemedlen hade blivit så bra att sluten vård inte behövdes längre. Det fanns många vackra tankar om frihet och eget boende. När jag trodde, att 10/10 ”Psykiatrins dag” skulle firas sa en erfaren:
”Menar du den dagen då Läkemedelsbolagen tog över vården?”
I vart fall blev det en plats kvar i parken på nuvarande Restad Gård år 1956, då jag som 20-åring fick gå ute på promenad tillsammans med min mor. Jag förklarade för henne, att nu hade jag fått syn på ett annat ställe att arbeta på i framtiden. Precis detta hade hon och min pappa samtalat om där hemma. Det blev en plats kvar, som jag kan peka ut var vi befann oss, där jag kommit till ny insikt. Det märkliga är, när jag läst min sjukjournal 50 år senare och vet, att jag grät stilla en gång under filten. I journalen står det, att jag fortfarande inte hade någon sjukdomsinsikt vid detta tillfälle. Jag minns som igår, att jag kom till insikt om att jag var inlåst utan makt att ta mig därifrån. De skulle följa en sjukdom, som jag inte har. Var jag uppåt eller var jag neråt?
Där är jag nu utan så kallat ”närminne” men bra långt/borta/minne. Jag trodde, att jag passerat gränsen. Men så är det inte. Tekniken krånglar och är inte följsam. Det går trögt numera. WordPress.com är för stort företag och går nästan inte att nå. Jag anser, att det är deras sak att uppdatera, när jag betalt ett stort belopp för att vara här. Funktionen ”Redigera” finns fortfarande inte.
Nåväl. Det är språksvårigheter. HTML är över hela välden. Det språket ville jag lära mig runt år 2000. Och lärde mig till en viss del i brefvet.com. Den bloggen blev så väl genomtänkt och vacker tills jag inte kunde hakar och bokstäver i rätt ordning längre. Då gick det att stjäla mitt namn brefvet.com. Nu har jag garderat mig för år 2023 och betalt i förväg: gunnelsplats.com. Så när jag klickar på ”skicka” är det 1000 bloggar i siffror.
Min goda tanke var en gammal stavning även om den inte var rätt. Mitt budskap skulle vara som breven i början av 1800-talet mellan syskon om allt möjligt i jorden eller i himlen. De var syskon. De var från ett torpställe. Hon blev ingift i/till en gård. Han blev präst femton mil bort från deras hemsocknen. Jag ville följa Roparna år 1847 – 1850 och tiden innan. Vem i släkterna kom till personlig tro först och fri från det hejdlösa supandet?
Jag har både ett morsarv och ett farsarv som alla andra.
Gunnels plats i rymden 