(H)järnkoll – Sida 2 – Gunnels plats i rymden

Nu kommer poängen…

Alla behöver någon att skylla på. I min bokhylla finns gamla biblar. En av de äldsta är inte en utan i tre band och tryckt år 1882:

”Biblia, det är All den heliga skrift, med förklaringar af P. Fjellstedt”

Där har jag stavat mig fram i de gamla tryckbokstäverna om de två bockarna. Vi kallar dem syndabockar, eftersom allt Israels folks synd skulle placeras på dem . Detta skulle upprepas varje år under fyrtio år i öknen. Där är poängen! Det är ingen poäng, att inte ha någon referensram till berättelserna i bibeln. Det är ingen poäng, att inte ha någon bibelkunskap.

Den mesta teologi jag kan har jag sjungit in i olika frikyrkor som: ”Nu är försoningsdagen kommen för världen all. Kristus fullbordat lagen, Satan har bragts på fall. Tallösa skaror ilar hem till sin arvedel, nu har de funnit vila, läkdom för sargad själ. Kör: Dig o, Guds Lamm ske ära att du vårt offer blev och med den stungna handen skuld-brevet sönderrev. Och utav oss ett evigt rike av präster gjort. Bland alla namn på jorden endast ditt namn är stort.”

I vuxen ålder har jag läst bibelns berättelse i 3 Mos kapitel 16. Så kom en dag då jag fick P. Fjellstedts Förklaringar. De tre banden stod i min bokhylla trettio år, därför att jag inte gitte lära mig den gamla stilen. Ingen ursäkt. Ingen ursäkt heller att under den tiden leta efter syndabockar – någon eller några att skylla min skada från 1956 på.

Nu kommer poängen! P. Fjellstedt förklarar de två olika bockarnas funktion och lotteriet vem som skulle dö och vem som skulle jagas ut i öknen. Asasel är fortfarande inte förklarad! Detta är värt att läsa om! Den som påstår, att han ingen synd har är en lögnare. ”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga. (Ps 119:160) Kung David fick besök av profeten Natan och fick själv uttala domen över den rike mannens synd som tagit den fattige mannens enda får för att laga till gästabud.

”Dödens är den man som gjort så.” Andras synd kan vi studera. Israels folk skulle placera all sin verkliga eller eventuella synd på två olika bockar. Här är poängen! Israel är grymma. Två lärjungar flydde från allt de varit med om i Jerusalem en påsk. De trodde, att de kunde gå ifrån allt. Med ryggen åt det förflutna.

Då dök en främling upp vid deras sida som inget visste av vad som hänt och varför de såg så bedrövade ut. De fick berätta allt de varit med om. Hur kunde detta grymma som hänt i korsfästelsen av deras Mästare gått förbi någon? De två kunde tydligen Skrifterna och främlingen hade bara att relatera till bland annat de två syndabockarna. Det gissar jag. Läs själv Lukas kapitel 24:13-31.

Det står inget om att det var två män, som flytt från sitt förflutna med Jesus. Det står inget om deras synder under denna tid. Det står bara, att det som skett under påsken i Jerusalem måste ske. Det är det som är så svårt att fatta! Poängen i allt mitt tjat om behandlingen på Restad Sjukhus år 1956, som var så fel gjort mot mig! Det fanns syndabockar att lägga skulden på!

För nu är jag den namnlösa lärjungen, som lämnat påsken i Jerusalem! Jag orkade inte se allt lidande och blod!

”Kom igen nu, Gunnel,” sa han till mig, så vill jag förklara att detta måste ske!

Påsken alltså. En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han skulle bära ut den i öknen så långt från mig som möjligt. Platsen där jag försöker gräva upp den gång på gång heter Asasel. Då får jag veta, att Jesus vunnit seger i öknen en gång för alla över Djävulen. Åt andra och åt mig.

En syndabock fick jag att lägga all synd på. Han måste dö sen på ett altare. Lite av blodet skulle sen översteprästen bära in i det allra heligaste inför Gud åt mig och alla andra. Åren har gått. Plötsligt fattar jag de gamla skrivtecknen bättre i Peter Fjellstedts förklaringar! Det rör sig om min synd, som måste bäras inför Gud! Det rör sig om min synd, som inte skall grävas upp i öknen Asasel!

O, evangelium!

”Då träda synden fläckar fram Jag blir med rövar´n släkt.”

Vi kanske inte behöver så många nya sånger…

Med ryggen åt det förflutna

Det är bara jag som vet, att det kommer tre personer i början av gatan från administrationen till avdelning 10 A och 10 B på f.d. Restad Sjukhus, Vänersborg. Jag står med ryggen åt mitt förflutna och fotograferar.

**Vem bjöd mig på en märklig dröm en natt, som jag vågade dela bland vänner? Nu eller aldrig tänkte jag ta vara på drömmarna och våga lära känna mig själv!**

Jag drömde att tre ansiktslösa män bar in ett stort järnsjok i min lägenhet. Jag stod i dörren till sovrummet med ryggen åt det och bara tittade på. Mina möbler fattades och det placerade järnsjoket tog upp stor del av rummet. Det hade vassa kanter och var väl 2 mm tjockt, ovalt och lätt kupat. Det fanns en sträng som av runnen tenn likt silver. Den som gick förbi kunde skada sig på kanten. Den vita gungstolen fanns inte men bokhyllan stod där. De tre männen syntes inte mer.
Jag vaknade.

Jag fick frågan av vännerna varför jag öppnat dörren för dessa män och släppt in dem. Jag förnekade, att jag öppnat dörren utan de bara kom in. Jag fick veta, att de mjuka, vackra möblemanget var borta. Drömmen påverkade oss alla. Efteråt bad jag om enskilt samtal med ledaren, pastorn och psykoterapeuten. Tio år senare ringde jag upp honom och frågade, om han kom ihåg min dröm. Sen frågade jag och konstaterade, att om man drömmer om sig själv, så är det ju jag, som släppt in detta hårda järnsjok i mitt liv.
Kunde jag ta det så var det ju bra…

Åren har gått och en dag fick jag nytta av mina svåra livserfarenheter. De tre ansiktslösa männen, som bar in detta hårda, stora, kalla järnsjok i mitt vardagsrum, som andra kunde skada sig på om de gick förbi blev mitt ansvar! Både pastorn och jag kunde associationen till bibeln och att Abraham en gång fick besök av tre män. Är Gud den samme alltid och kan besöka vilken människa som helst med information om nutid och framtid? Det var så länge som jag skyllde på andra. Andra hade gjort fel mot mig. Om en syndabock dog så klarade jag av att skylla på nästa…
Det var synd om mig som drabbats så hårt och orättvist.

En dag fick jag för mig att slå upp i Biblisk Ordbok på ordet synd för att se var det står första gången. Det blev mycket intressant. Det är i HERRENs samtal med Kain. HERREN Gud undrade varför Kains blick var så mörk. Kain fick veta, att han borde råda över sina tankar. Annars lurade synden vid dörren.
Om jag fattat rätt lade Gud över ansvaret över vad som kunde ske annars på Kain. Gud är ljus och inget mörker finns i honom.

Så blev det med den upplysning om synd i tankesystemet! Kan det vara så farligt med lite syskonavundsjuka? Kain var avundsjuk på att HERREN uppskattade Abels offer men inte hans. Jag å min sida hade ju verkligen velat ge HERREN allt av min ungdom och framtid! Verkade inte som han sett något av allt detta!

Så jag fortsatte att offra till HERREN år efter år tills han satte ner foten och förklarade, att han inte är intresserad av mina offer och jag hade tydligen på mig offerkoftan.

En dag fattade jag, att han ville ha min kärlek.

Att det skulle vara så svårt att fatta!

En social Krutgumma

Igår kom det ett blomsterbud med frågan om inte några blommor skulle kunna pigga upp en social Krutgumma. Två vänner från projektet ”Inre Rum” står bakom. Så var den associeringskedjan igång!

Bilden har allt och är tagen av Linda Weichselbraun och ladugården är på Elings ark i Vedum, där Anneli Jäderholm var värd för anhöriga till psykiskt sjuka en heldag. Programmet var späckat och vi såg filmen tillsammans:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Runt om i lokalerna var utställningen: ”En annan tid”

Vilken ambition! Det var så jag mötte dem inom (H)järnkoll. Full fart att gå ut i samhället och ge information om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp år 2011. Senare startade de ”No more” på Facebook i syfte att få bort bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så nu till valet av huvudbild till min blogg: ”Gunnels plats i rymden”

Bilden är tagen med ryggen åt Hinsebergs Kvinnofängelse i Frövi. Där har jag gått flera gånger och väntat på att tiden skulle bli inne att få besöka någon. Det var i en samling/gudstjänst i slutet av 70-talet, som jag gick ut för första gången offentligt, att jag legat i bälte på Restad Sjukhus och hade en sjukjournal med diagnoser jagande mig! Jag valde publik noga och hade inte varnat någon av mina vänner, som var med från Göteborg. Men tjejerna på Hinseberg visste vad det smakar. De skulle förstå, att allt som skrivs om en inte är sant!

Det var på den tid då kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och före strejken med branden i Tidaholms fängelse. Efter det fick det inte vara stora samlingar. Nåväl. Anna Myhrman och jag hade god kontakt och efter den samlingen berättade hon, att hon också hade den sjukdomen bipolär. Jag hade ju tvingats att acceptera det fack som psykiater ansåg, att jag hörde hemma i. Jag levde med en osynlig psykiatrisk tvångströja med skräck för behov av vård på ett sinnessjukhus på den tiden. Det är på gott och ont att ”gå ut” med sin egna berättelse. Det gjorde alltså jag för tjejerna på Hinsebergs Kvinnofängelse. Men nu är detta över år 2020.

Kvar är minnet. Vi var sjutton i gruppen en söndag på besök och fick gå två och två på avdelningarna före samlingen. Det var tjejernas önskan, att det skulle vara rättvist, att alla avdelningar fick ett besök. Jag fick besöka en enskild och vi fick sitta i ett litet hus, där biblioteket fanns. (Nu är visst alla små hus rivna.) Plötsligt ville hon visa vad hon höll på att sticka. Vi gick över en gräsmatta. Vi skötte oss och frågade tjejerna på avdelningen om det var OK, att jag var med in.

Så kom vi tillbaka och satte oss på stolarna utanför lokalen till biblioteket. En vakt kom in och var så upprörd och frågade var vi varit. Så kom hans slutkläm:

”Besöket skall sitta på angiven plats!”

Där är vi nu! Tappa inte poängen bara! Bara en och en lämnar sitt fängelse för att komma ut i frihet! Och man får inte väga för tungt…

Besöket sitter nu i karantän 84 år gammal och får inte gå ut bland folk. Skall bara vara inne och tvätta händerna, så att jag inte dör.

Detta fick Linda och Anneli syn på sociala medier och skickade blommor igår.

Där sitter hon ensam och får köra sitt race…

Men då hade Hanna kommit in i bilden med sitt käcka i ”No more”-tråden:

”Kom till oss och kör ditt race!” Underförstått inte behöver du sitta ensam.

Nej, jag har inget för att jag ramlat och klagar lite. Och detta får och denna höna på fotot ger mig så klart massor av hänvisningar till bibeln.

Ritningen är klar Del 2

God morgon!
Här kommer ett nytt försök att göra mig förstådd.
Bibeln är en kontext. Gud är en och har en tanke. Han visade sin vilja till samarbete med sin Skapelse. Hans rike är ett. Han vill leda sitt folk.
Abraham och Lot kom till ett vägval. De såg samma syn framför sig. Nya Testamentet skriver på ett ställe ”den rättfärdige Lot”. De valde i höger eller vänster. Lot fick välja först. Vi kan följa hans väg.
Långt senare ville ett stort befriat folk vara som alla andra. Valet stod mellan Gud eller en kung som ledare. Vi kan följa valutgången.
Saul blev avsatt och Gud valde en herde som ingen räknade med. I detta Guds rike blev det en strid, som troende i alla tider räknat som alltid nuvarande – den mellan Saul som kung och 3.000 krigsmän mot Guds vilja i David. Guds vilja instängd i en mörk grotta.
Är det rätt att undanhålla de unga denna kunskap på liv eller död? Gud är en. Människan är en. Kroppen är en. Församlingen är en. Vi har inte fått en höger eller vänster-skala att välja mellan utan skall gå rakt fram i namnet Jesus.
Som jag uppfattat det.
Frid!
Hälsningar
Gunnel

Kroppen som tempel åt den helige Ande

Detta är ett foto tagit av Mona Molnar på resa i Indien vid detta tillfälle. Jag har fått hennes tillåtelse att använda det. Och frågar inte en gång till. Det är bild på en huskropp men många ledningar till och från. Det finns många religioner i Indien. Det finns många svenskar, som reser dit för att lära sig sinnesro via deras religioner. Gudarna är många och har olika namn. Det finns teknik att lära in hur själen skall öppnas. Det finns en kroppsställning som gäller. Då har jag väl inte avslöjat, att jag kan för lite för att påstå detta? En av mina vänner född i Indien menar, att svenskar kan mera om yoga till exempel än hon kan som född där. Varför? Jo, Jesu lärjungar blev spridda åt alla håll efter pingsten i Jerusalem. Då hade de blivit fyllda av kraft att bli Jesu vittnen. De hade fått uppdraget före denna händelse till och med att gå till jodens ”ändar” med evangelium. Så hade det glada budskapet nått Kerala via aposteln Tomas. Där finns Kristendomen som en av alla religioner sen dess generation efter generation…

Undrar just varför Tomas skall kallas ”Tomas Tvivlaren” i alla tider? En människa har väl rätt att tvivla under en månads tid och lite mer under sitt liv? Det var ju ingen måtta på vad berättelserna sa honom Jesus som död på korset och begraven! De andra vännerna sa, att de träffat honom igen! Och igen! Det ville han se själv och få sticka handen i märkena och se hålet i sidan… Sen skulle han tro.

Och gjorde det också. På något sätt tog han sig enligt uppgifter till Indien. Gud vakar över sitt eget ord och sina budbärare i alla tider.

Tabernaklet uppställning 001 ( Denna skiss av Tabernaklet i öknen och hur lägerplatserna kunde tänkas se ut är ur K.E.Abrahams bibelstudium och bok från år 1936. K.E. Abraham var från Kerala i Södra Indien och grundare till Pingströrelsen där. Vem som var först med grundliga studier om detaljerna och tillämpningen av Tabernaklet som ritning till kyrkan/församlingen i alla tider vet jag inte. Vid detta tillfälle var det Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som fick lyssna till hans undervisning.)

Bibeln talar om ande, kropp och själ (psyke). Bibeln talar om kroppen som ett tempel åt den helige ande. Jesus var templet från himlen i sin kropp. Han profeterade att templet i Jerusalem skulle rivas ner men han skulle bygga upp detta tempel inom tre dagar. Obegripligt den dagen lärjungarna hörde det. Begripligt när de mött en uppstånden Mästare! Obegripligt att förskrämda, desillusionerade lärjungar skulle kunna få kraft att gå vidare i livet efter att Jesus blev korsfäst mellan två rövare. Begripligt efter att Anden fallit över dem på pingstdagen i Jerusalem.

Och nu lite personligt. Det är så lätt att läsa in och läsa ut ur en text det som inte står där. Det är så lätt att missuppfatta mina texter därför att jag tänker och hoppar över vissa upplysningar. Det är ett släktdrag att överskatta lyssnaren. Ingen kan ju veta hur jag egentligen tänker och vad jag vill ha sagt.

Mona är en av många som jag mött under en utbildning inom (H)järnkoll. Detta var ett regeringsuppdrag, att de som hade egen erfarenhet kunde få utbilda sig att ge information vidare om psykiatriska handikapp eller sjukdomar. (Varken hon eller jag gick vidare till nästa undervisningsdagar och krav för godkännande som attitydambassadör inom (H)järnkoll. Detta ändrar ingenting, att vi inte har erfarenhet av själen. Efter kursen år 2012 har vi inte mött varandra mer än via Facebook.)

Så jag talar för mig och har berättat om mycket svår ryggvärk under långa tider av mitt liv. En lång period fick jag mycket starka värktabletter, som slog ut förmågan att känna. Det var en kuslig upplevelse. Jag trodde, att allt jag upplevt tidigare andligt var båg och inget annat. Jag kunde inte ens tro, att jag var frälst, som alltid tillhört Gud sen barndomen! (Senare kom varning för dessa starka värktabletter hur farliga de var för njurar. Också! De sattes ut omedelbart.)

Så det jag vill ha sagt är, att så kallade läkemedel kan slå ut förmågan att känna. Vad är det annan än i själen/psyket? Alla människor har behov av kontakt med någon starkare än det egna jaget och söker i andevärlden i himlarymderna. Inom det sökandet finns bland annat meditation och nyandlighet av olika slag.

När dånet kom från himlen den första Pingstdagen i Jerusalem efter att Jesus fullbordat hela ritningen till frälsning genom tro på hans blod – då kom kraften till att bli hans lärjungar! Efter det blev många omvända som varit fiender till och med till ”den vägen”.

Paulus berättar utförligt i Nya Testamentet om ande, kropp och själ och skillnader och helhet. I min blogg har jag berättat många gånger, att det är fel att dela på själ och kropp inom sjukvården. Det står jag för. (Det är lika fel i förkunnelsen i kyrkor att dela på psyke och ande.)

Som jag ser det. (Min kropp är bräcklig men ändå ett tempel åt den helige Ande. Anden är en gåva av Gud genom hans Son. Psyket kan spela en många spratt 🙂 )

Glad Annandag Pingst! Nu börjar fortsättningen!

ADHD?

ADHD

Detta är verkligen inget att skämta om! Det finns så många, som vet hur det är att leva med. De finns flera, som gett mycket bra beskrivningar. De har som det heter ”gått ut” med information i böcker och genom föredrag. En eloge till vänner genom kursen i (H)järnkoll, som berättade.

I en av de kurser, som jag fick gå där alla berättade egna upplevelser, så mötte jag Mona. Nu på morgonen har Mona lovat, att jag får använda ett foto från Indien, som hon tagit. Tack!

Nej, ingen av oss har diagnosen ADHD men mina tankar kommer från precis alla håll och ändå måste jag leva med det. Om detta fungerar i Indiens som på bilden, så kan också jag fungera med alla impulser från olika minnen och olika tider.

Vid nyår berättar WordPress hur många bloggar jag skrivit och antalet besökare. Jag blir inte så värst imponerad utan tänker på röran av ledningar. Hur kan detta fungera? Och knappast ingen frågar: ”Hur tänker du egentligen?”

Flest besök har berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Den ligger fortfarande på Västbanken i Samarien för att använda ett gammalt välkänt namn. Ändå äldre namn än Sykar är Sikem. Närmaste stad i nutid är väl Nablus. Så den mest besökta bloggen handlar om flera generationer, som vandrat där i dalgången mellan bergen Ebal och Gerissim. Berg och berg. Det ena är lägre än det andra.

En annan ofta besökt blogg är: ”Skökan i bibeln”. Varför förstår jag inte, eftersom ingen frågar, hur jag tänker egentligen.

Så om det fungerar i Indien alla kopplingar så kan tankarna som kommer från alla tider fungera i mitt huvud. Det finns en central och jag är bara mottagaren. Kraftcentralen där allt utgår ifrån är bibeln. Ja, många får kortslutning av att läsa den. Då vill jag berätta att det finns en transformator som förhindrar överslag. Jo, min mamma var född i slutet av 1800-talet och kunde berätta om den dag, då de fick elektrisk ström i hemmet. Barnen sprang runt, runt huset för att se hur det lyste i rummen. Var de inne släckte och tände de för att se undret igen och igen. Så fanns det andras rackartyg också. Någon kunde gå till en transformator och skruva lite på en propp. Så blev allt mörkt i huset. Gården hade egen transformator. Bara ett halvår innan mor Anna dog mätt på dagar, så kom hennes fars Bondepraktika fram. Hon läste och blev så glad över att se hans handstil. Ja, så kom berättelsen om ljuset. Hon levde upp. Och jag fick ihop det.

Män kan väl inte föda barn? Ändå finns det systemet i släktregistren i bibeln – från far till son. Från Abraham till Isak till Jakob…och Esau är inte nämnd i Matteus kapitel 1. Det hoppar värre än i mitt tankesystem. Jakob hade tolv söner men bara Juda är nämnd. En av tolv söner – så klart att alla tolv inte kan bli far till Peres. Plötsligt finns en kvinna nämnd för första gången. Det finns en kvinna som fött sonen! Läs och häpna!

Det var år 1981 som det blev svårt att skilja på impulserna från bibelns budskap. Svenska Bibelkommissionen var klar med Nya Testamentet och hade moderniserat uttrycket från far till son eller rättare sagt uttrycket i att det fanns kvinnor, som födde söner. Se vilken parentes – ”vilkas mor vara Tamar”! Undra på att tankarna rusade. Skulle det bli ordning i mitt huvud varför en av två tvillingar fick vara med i Jesu släkttavla? För det handlar om den.

Nej, jag fick inte någon kortslutning! Tiden har gått sen Nya Testamentet kom ut i ny översättning. Jag har hunnit sen dess att läsa historien om alla parentesernas mödrar. Jag har hunnit att älta under åren som gått minsann. Vem blir utvald av Gud? Vad hade Tamar gjort för att få bli nämnd under tusentals år sen dess. Jo, hon lurade sin svärfar! Vad gjorde skökan Rahav för att få bli nämnd? Jo, hon ljög för ett par väktare i staden Jeriko. Vad gjorde att en hednisk kvinna från ett fiendeland till Israel får vara med? Jo, hon förlorade sin make och hade inga barn fått med honom ens. För att inte tala om Batseba. Där i parentesen finns en omskrivning eller illa dold sanning, att det var kung David, som gjort sig av med Batsebas man Uria. Jo, det är långsökt och besvärligt att leta upp och läsa om i Gamla Testamentet. Profeten med rätt retorik heter Natan. Han tog ett samtal med David. David fick en fråga av honom och fick svara själv på frågan. Svar: Döden.

Ja, så är vi framme vid jul och änglabesök både till Maria och till Josef. Var och en hade en så svår situation att vänta. Så svår att var och en behövde separata besök:

”Detta är Gud!”

God Jul!

Bottenlös skam

Det fanns inget ord för det. Så jag hittade på ett själv – skammad. Så kom frågan: ”Vad är det för ett ord? Det har jag inte hört förut.”

Nu har alla bitar fallit på plats. Den 10 oktober är över. Det var hennes födelsedag, som antagligen hade ADHD. Vi – mina vänner och jag kunde inga bokstavskombinationer på den tiden i slutet av 60-talet. Vi såg bara beteendet och missbruket – det som senare i tiden kallas ”självmedicinering” med alkohol eller andra droger. ”Vi” hörde till dem, som vissa kallade personer ”Med Jesus i vårdsvängen”. Fyndig rubrik på ett nummer av ”Pockettidningen R”.

De unga som följde med mig på besök på Hinsebergs kvinnofängelse var unga i 20-årsåldern. På den tiden var det tillåtet att frivilligt gå till gudstjänst från avdelningarna tillsammans med vakter. År 1972 var de intagna en rätt publik för min del att berätta vad jag varit med om. Det är teknik att få en publik att skratta och slappna av för att sen kunna lyssna. Efter det berättade jag om en Gud, som känner oss människor och inte sätter felaktiga omdömen och diagnoser. Jag berättade om den tröst, som jag hade fått genom bibeln gång på gång, att Gud känner mig och har sammanfogat mig i min moders liv och älskar mig.

Skammen över det, som jag berättat var så stor att ingen av mina vänner som var med visste något. Det var ren överrumpling. Efteråt berättade kuratorn lågmält: ”Jag har den sjukdomen.” Anna Myhrman och jag höll kontakt under alla hennes år i tjänst och efter hennes pensionering. Jag har sparat sista julkortet för jag anade en djup depression.

Vadå skam? Om tjejerna blivit ”skammade” i sitt liv kan jag försöka sätta mig in i. Men jag eller deras kurator som varit så skötsamma? Den 10 oktober är över för i år och jag har fortfarande inte fattat vilka som uppmärksammar denna dag och varför.

Ett år köpte jag en blomma och tog med till Stiftelsen Gyllenkroken i Göteborg. Personalen var frågande. Till slut efter lunchen frågade jag en kille, om de inte firar den 10 oktober. Han blev lika frågande och jag fick påminna om att det var psykiatrins dag. Till slut fattade han och gav en motfråga:

”Menar du den dan då läkemedelsbolagen tog över vården?”

Ja, vad är det vi firar? Jag fattar fortfarande ingenting. Alla mentalsjukhus över hela världen tömdes på patienter, därför att medicinerna blivit så bra! Tro det den som vill! Skammen är bottenlös! Jag bjuder på detta nya ord ”skammad”! Jag själv blev skammad för livet den 5 september år 1956. Och fick inte berätta något om hur vården varit och vad som följde av den vårdens diagnoser för mig senare. Men de lärde med makt föreläser för varandra och överträffar varandra i kunskap om människas själ.

Den 10 oktober år 2017 släppte Stiftelsen Gyllenkroken sin film: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” till Youtube. Det är bara att söka på berättarens namn. Eller gå in på deras hemsida: http://www.gyllenkroken.se och söka på filmer.

Jesus sa en gång, att själen är ovärderlig. Ingen kan ge något i lösen för sin själ och rädda den. Det hjälper inte med millionbelopp! Vi är alla ”skammade” på olika sätt. Det visste Jesus och tog på sig vår synd, skuld och sjukdomar upp på korset. Det lär vara ett juridiskt begrepp i ordet ”nåd”. Den som vill ha strafflindring på ett fängelse måste gå till högsta instans kungen för att be om ”nåd”.

Den som ber Jesus kungars kung om nåd, kan bli frikänd både nu och få en frikännande dom efter döden på domens dag. Ett testamentet blir inte giltigt förrän den som skrivit det har dött.

Logisk kunskap. Jesus har dött, uppstått och står för sitt testamente.

Med ryggen åt det förflutna

Det finns delade meningar om vad som är lämpligt att berätta. Egentligen är det försent att ändra på berättandet. Statistiska Centralbyrån har funnits så länge. För att inte tala om sjukjournaler. I forskningssyfte begärde jag en kopia av min första egna journal från Vänersborgs lasarett år 1940. Jag ville se med egna ögon hur kirurgisk sjukvård beskrev en svår skada under nio vårddygn jämfört med en sömnrubbning år 1956 med psykiatrisk vård tre månader. Sexton års skillnad i tid.

Det står i princip ingenting i den första journalen mer än att det gällde vänster fot och latinska namn på var trädgårdsgrepen trängt igenom min fot. Mitt enda minne är smärtan vid knäleden, när det skulle klippa upp gipset. Sen fanns bara muntlig information, att barn inte fick besök, därför att de skrek så när mamma gick därifrån. Och ett vykort sparat från dem hemifrån. Jo, de löste problemet själva med att storebror kunde hälsa på en vuxen från byn, som låg på den avdelningen. Dessutom tänkte min far ut att be en möbelhandlare att gå på besök med en docka. Han var ju en känd man i staden och inte anhörig. När han gick sin väg skrek ju inte jag, som aldrig sett mannen. Så tänkte de hemma. Jag var fyra år men inte fem.

Är det lämpligt med dokumentation? Är det lämpligt att forska för att kunna sticka hål på fördomar? Är det finare med artros i båda knälederna, så att jag inte kan gå varken upp eller ner för några trappsteg utan räcke än problem att inte kunna sova, när det blir fullmåne? Jo, jag vet vad värk smakar men blir trodd, om jag säger det.

Därför är det ett viljebeslut från min sida att stå på deras sida, som sällan blir trodda men ändå har värk – värk i själen.

smal Restad kopiera

Det gäller att hitta en bra titel för den som vill skriva en bok och få den såld. Det finns en boktitel, som jag inte fattat så där direkt. Den är: ”Med framtiden i ryggen” av Mikael Tellbe. Min boktitel blev min ironi: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Så brukar det stå i sjukjournaler. Teologen berättar i sin bok om Saul från Tarsus, som en gång förföljde de kristna på en grymt sätt men fick möta Jesus, som han förföljde. Det var genom en uppenbarelse på Damaskusvägen så ljusstark, att Paulus blev blind några dygn. (Detta gissar jag, att teologen berättar utan att jag läst boken ännu.) Det gäller titeln nu som är så bra! Paulus kunde aldrig glömma sitt förflutna hur han förföljt de kristna och till och med sett på när Stefanus stenades till döds för sin tro. Paulus måste lämna plågsamma minnen bakom ryggen! Framtiden väntade honom. Livet med en Jesus, som är uppstånden från de döda. Precis som alla skrifter berättat och inte minst alla ögonvittnen! Det berättade Paulus om med risk för både tortyr och en hotande död för tidigt.

Där är jag med min boktitel frisk och pigg för övrigt med ryggen åt gamla sjukhusbyggnader. Det finns en framtid bortanför kyrkogården. Det är rätt att berätta, om vad jag vet om himlen som väntar! Nu är jag inne på ett mycket känsligt område. Det är inte tillåtet som personal inom sjukvården att inleda ett andligt samtal. Det kan bli ett ”fasa rabalder”. Det är däremot tillåtet att föra in olika Österländska religioners tankesystem från buddismen. Nu är jag gammal och överårig – säger som det är.

Detta är en enkel brasklapp bara. Säg det inte för någon! Men den 2 september är det planerat, att jag skall få komma till före detta Restad Sjukhus och visa en dokumentär från år 1956 – det vill säga min egen upplevelse av vården då. Personalen har sin egen berättelse och sina egna minnen. De som lever ännu. Anhöriga kommer ihåg annat…

”Vem var 2611” är min fråga fortfarande. Numret står på ett av alla korsen på kyrkogården bakom den före detta stormavdelningen. Det står ett ”k” också så jag förstår, att det varit en kvinna.

Är det jag som skall skämmas?

Brandnäva eller Svedjenäva

Det gäller att hitta bra rubrik för att kunna väcka intresse! Det gäller att få någon att läsa min blogg! Så nu gäller det, att få ordning på tusen tankar, som flyger i olika riktningar. Så vi börjar med bilden från den stora skogsbranden i Västmanland. På Facebook fick vi se flera bilder av Eivor Lindström inom gruppen ”blommar.nu”. Där bad jag om löfte, att få ge bilden vidare i denna blogg.

20526252_493293461006920_3716576260633641034_n

Mina tankar kretsar kring svårigheten att göra mig förstådd i mitt egotrippade tillstånd. Jag vill nå den som varit med om en stor förlust i livet. Jag skulle vilja ge tröst av den tröst jag själv har fått av Gud. Mitt ämne passar inte var som helst eller hur som helst. Då måste jag fråga mig fram.

Passar det att ”Fråga doktorn” vad post-traumatisk stress är för något? Jag skulle så gärna vilja ha en snyggare diagnos på allt mitt ältande! Jo, om jag får säga det själv att jag ältar, så är det OK. Men andra skall inte komma med det. Tycker jag.

Så programledarna för TV-programmet ”Fråga doktorn” fick min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” samt den filmade berättelsen och frågan: ”Vad innebär det att ha posttraumatiskt stress? De svarade aldrig. En av mina vänner förstod, att det var för känsligt material, som jag skickade och att programmet skall ha underhållningsvärde. Mitt ältande underhåller inte utan bara irriterar. I fel miljö.

Med stor spänning lyssnade jag på kommande program i ”Fråga doktorn”. Det finns ju stunder då jag tycker, att jag själv är intressant med mina frågor. Jo, de tog upp branden i Västermanland för alla de drabbade och tidigare drabbade av stora eldsvådor. Hur många år som helst efter en sådan katastrof väcker en doft av brandrök svåra minnen. Det kan bli traumatiska minnen…

Efter en skogbrand eller fula skogsavverkningar och vägarbeten kommer grönt sly och Mjölkört väldigt snart och läker såren. Det blir så vackert. I jorden kan det ligga frön under många år till små blommor, som blommar först efter en brand. Det visste jag men inte namnen. Det gäller, att våga fråga och rätt person. Det gäller att dela ut frågorna på många så chansen att få svara blir lite rättvis.

Så nu kommer min poäng. Det finns så många som varit med om stora katastrofer i livet där förlusten kom inom några timmar eller mycket kortade tid. Sen var den ett faktum med ett förstört område. Det dröjde år innan det vackra kom fram av liv, som fanns gömt i det svarta avbrända.

Behöver jag säga mer? Det finns så många människor, som fått stora skador och förluster på grund av psykiatrisk vård – likt en präriebrand. Värdet av det förstörda går inte att uppskatta i pengar. Det förblir en förlust. Kvar är livet i den brända jorden. Möjligheterna till en ny blomning.

Igår fick jag möta blommor, som jag aldrig sett förut. Och så klart redan glömt namnet på. Men det är tillåtet i min ålder. Deras berättelse minns jag.

Det var före Hibernalen

Dagarna går. I morgon har det redan gått en vecka sedan samtalet om gamla tiders vård på sinnessjukhusen i Sverige i ”Sagorummet” på Frölunda bibliotek. Jag vet inte hur många gånger jag hört uttrycket ”före Hibernalen”. Med andra ord kom det en tid då all personal fick en egen ”Frälsare” på heloroliga avdelningar. Det var år 1956, som jag tvingades lyssna och försöka lära in något av systemet. Men som sagt: Det var först år 1978, då konstvetaren Irja Bergström kom ut med sin doktorsavhandling, som jag fick en aha-upplevelse om flytten mellan olika avdelning för patienterna. Boken handlar om Ester Henning, som var inlåst mest hela sitt liv och vårdad.

Söndagen den 19:e mars hade ”Kampen mot ondskan” som rubrik över de föreslagna bibeltexterna under kyrkoåret. Är ångest det samma som ondska i samma mening som ondskan i alla krig i Gamla Testamentet? Min fråga gick vidare i morse till en exeget.

Till dess svaret kommer om olika bibeltexter, så måste jag tåla mig.

Den 23:e mars. Då svarar jag själv. Det var rubriken som inte stämmer med föreslagen predikotext från Markus kap 9:14-32. Eller stämmer det, att vi kämpar men misslyckas? Det stämmer inte, att vi ser ett stumt barn, som får anfall som ond! Så det är svårt för barnet som drabbats. Det är svårt för de anhöriga. Vem känner inte igen sig i frågan till Jesus i ett annat sammanhang:

”Är det denne som syndat eller hans föräldrar?” ”Vad ont har jag gjort som drabbas av sjukdom?” Det är nyttigt att läsa de föreslagna bibeltexterna i kyrkoåret. Texten från Gamla Testamentet handlar om Baalsprofeterna som var 500 mot en Elia ensam troende på Israels Gud som ende guden. 1 Kungaboken kap 18: 26-29, 36-39.

Bibeln texter är urgamla och samtidigt lika aktuella. Det var dit jag ville komma att kampen är lika komplex nu som på bibelns tid. Kan Israels Gud hjälpa idag och befria en lidande, kämpande människa?

Frispråkig eller fåordig

Dagen kom och dagen gick. Den började dramatiskt med att det inte kom någon färdtjänstbil. Svaret var, att jag kunde klaga på måndag. Ja, det var så dags, när dagen äntligen hade kommit!

Gud visste tydligen var jag stod utanför vår dörr till höghuset. Så ett par vänner skulle visst gå ut på promenad i det vackra vädret och jag hann med tåget tack vare dem. Och tack vare Gud… Ingen av oss anser något annat än att det var hans ingripande. Så dagen blev ett enda leende och tack till honom, som varit med de senaste sextio åren! För detta gällde gudstjänsten i Velandakyrkan. Inte kan det vara så vanligt, att en åttioåring ringer och ber att få komma och predika?

Ett kort referat av predikan blir ordet utvärdering, när livet ligger bakom. För så var det en dag för min far, när han var ensam och över 90 år. Han fanns som vanligt i sin verkstad vid hyvelbänken. Jag hade kommit hem och gick in där. Då kom summan av hans tankar. Jag har haft tre områden eller om han sa intressen: familjen, fabriken och församlingen. I vilken ordning han nämnde dem minns jag inte. Sen fick jag tänka själv. Han var inte frispråkig, som jag är. Han var fåordig.

Så var jag tillbaka i Göteborg och hade fått de tre orden. Detta var en utvärdering av ett liv, som gick mot sitt slut. Möbelfabriken hade inte varit någon framgång. Den brann ner i de allra värsta depressionsåren på 30-talet. Det fanns knappast några försäkringar. En granne fick till slut sin far att berätta om de svåra åren tillsammans med små eller stora barnfamiljer och arbetslöshet. Missionsförsamlingen dog ut år 1987 med min far som siste medlemmen och alla barnen och barnbarnen bodde alldeles för långt borta från honom. Det är normalt med utvärdering.

Så kom sista veckan i hans liv, då han inte fick vara frisk utan behövde läkarvård och en plats på sjukhuset. Jag kom på besök och han sa nästan direkt, där jag stod innanför dörren:

Läs för mig! Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. På fönsterbrädan låg en av Gideoniternas Nya Testamentet med stora bokstäver men jag visste inte var detta stod att läsa och hittade inte textsammanhanget. Han kunde det utantill. Nu var det bara det väsentliga kvar. Vägen till Gud kunde han sen barnsben, att den är genom Jesus Kristus.

Därför valde den texten mig! Tre ord att minnas men inget om någon möbelfabrik, som inte gick att sälja till slut eller en missionskyrka, som antagligen skulle komma att rivas efter honom…Tre ord att minnas efter mitt besök i söndags i Velandakyrkan: Vägen, sanningen, livet.

Där är poängen! Inte vad jag sagt utan vad Gud sagt i alla tider genom alla generationer och på alla platser. För han talar genom himlen och naturen, om det inte finns bibeltexter som bok eller förmedlat på annat sätt. Vägen till Gud är beskriven på olika sätt genom olika profeter och olika händelser. Vägen skulle hållas i ordning så att den jagade skulle hinna fram till en fristad i tid och bli räddad! Fristäderna skulle vara på båda sidor av Jordan och ligga strategiskt tre på varje sida. Den jagade skulle kunna hinna fram undan blodshämnaren. Ja, kalla honom gärna annat: ormen från urtiden, åklagaren Satan eller Djävulen. Han som jagar är en och den samme och fristaden är en och den samma Jesu kors för alla i alla tider.

Vilken lycka att få sjunga tillsammans om Jesu försoning! Hoppas att sången om Jesu blod inte tappar sin innebörd och bara blir ett mantra som upprepas med hjälp av trummor och strängaspel…

Fråga mig gärna vilket nummer sången om försoningsdagen har, som finns i Psalmer och Sånger eller i Segertoner.

Bibelhänvisningar den 5:e dagen efter: Joh 14:1-5, 5 Mos 19, (vägen) Jer 30:12 -17, Jes 43:18-19,(sanningen) Joh 11:25 – 25 och livet).

Öppet brev till mina barn (om jag hade några)

De unga som valde mig är i 30-årsåldern. Därför kom det en dag, då jag insåg, att jag fått ”barnbarn”. En kort period av mitt liv hade jag en fosterson. Efter den perioden ringde en förtvivlad mamma till mig med en vädjan:
”Kan inte du bli mormor här?”

Jag blev helt ställd, för det fanns redan en mormor på nära avstånd. Behövde hon två? Så småningom fattade jag, att mormor var alkoholist. Själv orkade kvinnan till 50-årsåldern och hennes dotter bara till 20-årsåldern. Båda tog överdoser.

Jag blev en dålig mormor min period och ansåg, att hon var min dotter i så fall. Om jag var mormor? Jag blev en dålig mamma, för jag blev arg på spriten och tog barnen i försvar. Fattade inte, att hon själv varit barn i samma situation med sprit och slagsmål. Såg du det? Jag fattade inget! Inte förrän det var försent.

Där är jag nu och har erkänt, att jag inte fattar detta med nerver och öl eller sprit eller narkotika. För nerver finns det med och det lugnar visst med en ”cigg” också.

”Mitt hjärta är oroligt i mig…” eller med dagens uttryck ”mina nerver!” Så jag glömmer aldrig någonsin, när jag skolat om mig till arbetsterapeut och livet rasat för mig. Då förklarar en av mina patienter för alla de andra i terapilokalen:

”Jag hade aldrig klarat denna sjukdom, om jag inte haft min tro på Gud!”

Där stod jag tyst och stigmatiserad med diagnosen manodepressiv psykos själv! Tänk, om ändå psykiatrin kunde tänka om och släppa in Gud i stället för all nyandlighet på gränsen till det okulta! Och i stället för så mycket av vanebildande mediciner. De mediciner som behövs säger jag inget om.

Jag har ingen låtsasdotter längre. Hon förberedde mig noga på att hon tänkte avsluta lidandet. Vi hade kommit överens om att skriva en bok tillsammans om hennes historia. Jag har kvar breven och löftet, att jag får berätta allt jag vet. Det är inte mycket men det handlar om en som varit ett barn en gång och utsattes för värsta övergreppen hemma och sen av samhällets representant.

Denna kunskap hade jag aldrig orkat med utan min tro på Gud! Det är en sjukdom i samhället! Vad skriver jag då till mina barn, om jag hade några?

Släpp in historiens Gud i ditt liv och inte vilken gud som helst! Israels Gud går före och kan hjälpa idag också! Berättelserna finns att läsa fortfarande med barnbarnen och andra…

Det är visst livets efterrätt att få barnbarn. Jag är lycklig!