Kategori: (H)järnkoll

Psykiatrireformen 1988/89

Det var alldeles för långa skoldagar för min del att resa tidigt med tåg till Trollhättan och komma hem sent även på lördagar. Under de fyra åren till realexamen fick jag en vän för livet men bara under lördagar. Då väntade Karin på bussen till Gärdhem och jag på tåget mot Nossebro, som gick ändå senare. Under skoltidens raster hade Karin en annan att byta tankar med. År 1990 tog vi upp vår relation. Karin var ledig varannan måndag samtidigt som jag fanns i hennes hemsocken som predikant.

Den måndagen på förmiddagen blev det ofta utflykt till Hunneberg och vandring där. Tyvärr fick Karin bli mitt bollplank och stå för alla fel, som gjordes mot mig år 1956 på Restad Sjukhus. Hon var fortfarande i tjänst och en mycket omtyckt mentalsköterska. Karin är alltså den andra syndabocken efter den första, som var rektorn för Göteborgs Sjuksköterskeskola.

År 2006 dog Karin plötsligt bara 70 år gammal. Jag tvingades våga läsa min egen sjukjournal från år 1956 och sen ta ansvar för inte bara deras alla fel mot mig utan också alla mina egna mot mig själv!

Det var då jag blev i behov av både en och två syndabockar, som verkligen kunde ta över och bära skulden och skammen dit där den hör hemma. ASASEL. Före detta överläkaren på Restad Sjukhuset hade uppmanat mig i ett brev att skriva en bok om mina erfarenheter. Karin hade lovat, att jag fick berätta precis allt jag ville tidigare. Överläkaren skrev i ett av sina brev, att kan man inte sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.

Precis vad jag gjorde den 5:e september år 2013. Ensam med en kaffekorg i bagaget på den hyrda bilen. En ensam målare var vittne och tog foto på mig med min kamera inne på den öppnade rastgården. Huset renoverades att passa för flyktingar undan krig.

Muren är tre meter hög fortfarande. Den har en glipa bara. Jag har slutat resa dit för fotografering. Egotrippad som jag är.

Patienten är frisk och pigg för övrigt och finns på Youtube.

Dörren har slagit igen!

Detta är makt, som jag råkar ut för den andra gången i mitt liv. META/Facebook ger ett nytt val med nya regler. Om jag vill slippa, att det material jag bjudit på frivilligt används måste jag betala varje månad. Jag får ett val!

”Vilddjuret är här redan” har teologen Sven Almkvist bjudit på som ett bibelstudium via Youtube. Gratis eller att han själv får köpa och bjuda på platsen i rymden. Bara att skaffa ett konto.

Jojo! Det hette ”Sociala medier” i början och fungerade blixtsnabbt med kontakter över hela världen. Jag blev mer och mer imponerad och bjöd och bjöd på mitt livs rikedom i text och bild. Varje år fick vi erbjudande att köpa fotoalbum på det vi bjudit på under året. Öppna flotta erbjudande…

Men igår slog dörren igen abrupt: ”Du har ett val.”

Så generöst att det är jag som avgör!

Sista bilden jag bjöd mina vänner i min hembygd på med exakt angiven plats, så att de kan hitta dit själva och bada i Kvarnsjön uppe på Hunneberg. Jag hann få kontakt med femton av dem…

Den bilden fogar META över numera men minnena är mina. De kan ingen blockera med nya val. En gång i tiden var det ett barn, som behövde min närvaro och den trygghet som jag kunde ge honom.

Kleopas hustru Del 2

Natten är över. Det blir en ny dag av nåd. Den nåd som inte gick att fatta som ung. Då ville jag så mycket och trodde, att jag kunde förverkliga mina drömmar. Jag ville hjälpa Gud och dela med mig av den trygghet jag fått som barn och ung. Den kvällen glömmer jag aldrig, när jag äntligen fick den kallelse, som var så nödvändig för att orka! Jag var 17 år.

Så kom tider av motgångar. Inget nytt återfall i mitt berättande nu. Det finns över nog och övernog om min knäckta stolthet. När dagen äntligen grydde läste jag på min mobil i en sluten grupp om en som bad om vägledning i akut situation och som undrade var hon skulle kunna söka hjälp.

Fattar du? Jag fick tre intensiva månaders utbildning som omyndig på en stort mentalsjukhus, när jag själv kunde som mest efter ett år på sjuksköterskeskola! All den lärdomen togs ifrån mig på det mest bryska sätt och jag kläddes av naken och blev placerad i bälte. Trots att jag kunde knäppa upp min vackra blus själv! Nu var det deras kunskaper som gällde om vad jag inte kunde och inte fick!

Nu är det mina kunskaper som gäller. Psykiatrin har vägrat under alla år sen 1956, att släppa in Skaparen, som kan varje liten människa. Jo, på min tid hette det ändå ”sinne” och inte psyket! Märk väl hur hemskt det låter att ”åka in på psyket” eller ”åka in på dårhus”!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Den versen gav min konfirmationspräst mig i bibeln vi fick i konfirmationen. Det blev han som körde bilen frivilligt med min mor och mig och grannen som jag ville skulle följa med den gången. Då visste jag inte, att denne granne också varit patient på detta ökända sjukhus. Min konfirmationspräst fick jag lära mig var också sjukhuspräst där. Jag tror inte på något öde! Mitt långa liv ligger bakom och bästa sköterskan dog för några månader sen – hundra år gammal och dement men lika kärleksfull in i det sista enligt barnbarn. Det kan bli omvända roller.

Än har jag inte lärt mig att vara ”patient”! Jag vill hellre vara personal!

Där är poängen! Guds eget folk fick veta, att de skulle vara huvud och inte svans!

Fortfarande är det så att frälsningen kommer från judarna! Jesus var jude och när han kommer tillbaka skiljer han mellan ljus och mörker, kärlek och hat.

Titta på min hemmagjorda karta! Mellan berget Gerissim och berget Ebal finns en dalgång. Där finns en djup källa där Jesus finns och är KÄLLAN med levande vatten. Det är skillnad på konsekvenser av att lyssna på HERRENS ord eller att inte lyssna.

För den som vill dricka finns en källa…

Den stora skräcken

Det är natt igen. Och jag vill inte använda sömntabletter. Så jag tänker berätta igen om året 1956. Då blev skräcken för den behandling, som jag fick sju gånger värre än själva diagnosen på en mentalsjukdom! Skräcken för en sömnrubbning satt i hur många år som helst, att somnar jag inte strax efter det att jag lagt mig, så kommer sjukdomen! Skräcken för vård på ett mentalsjukhus triggade igång sömnlöshet. I min hjärna satte hela filmen igång och jag var tvungen att se varje minne tills filmen var slut. Skräcken blev så svår, att jag till och med sökte vård frivilligt. Jag hann ju bli 21 år och myndig. Den som sökte frivilligt på egen begäran kunde bli utskriven på egen begäran! Grubblandet fortsatte i hur sjukdomen ser ut och hur den verkar, eftersom jag tagit körkort och kunde köra bil men blev nekad körkort. Detta är viktig information, som jag upprepar! Tror sjukvårdspersonal, att det inte går att samtala med en patient är det något sjukt hos någon!

”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt.” Det är möjligt, att jag minns lite fel angående ”fortfarande”. Men situationen minns jag väl. Jag drog sängkläderna över huvudet och grät stilla. Äntligen hade jag fattat, att jag inte kom därifrån utan var inlåst! Jag kände inte mig själv! Och då rakt inte att min mamma gjorde det! Det var bara personalen, som kunde allt om sjukdomar!

Det var så jag lovade att rita en karta på ondskan – förbannelsen i motsats till välsignelsen. Det finns en ”andlig geografi” enligt en kännare av landet Israel. Där finns fortfarande Jakobs brunn på Västbanken. Den är fortfarande mycket djup. Där har Jesus varit och samtalat med en samaritisk kvinna, fast judar inte skulle göra detta. Där har jag varit, fastän det var mycket farligt att vara turist där och då. Då kunde jag inget om dalgången och den kulle som kallades berg på den ena sidan. (I TV-sändningen meddelades, att Gunnar Edmans grupp i Jerusalem var i stor fara. (Mina föräldrar hade ingen TV då 1974 och missade nyheten. Andra såg och bad för oss.)

*************************

”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Min far hade varit frisk hela sitt liv och kunnat arbeta obegränsat. Så fyllde han 90 år och var så tacksam för livet som låg bakom. Han kunde många bibelverser utantill. Den här kanske inte var så rolig för mig att höra den gången. Men en annan gång påminde han mig om Emil Gustavssons korta liv.

Det gick en naturfilm på TV, som hjälpte mig mycket. Den handlade om en stor huggorm, som väntade in sin mat av en liten rädd, ynklig skogsmus. Det var ormens ögon, som var så vackra och spännande. Den lilla musen sprang runt från stor cirkel till mindre och mindre tills den stod framför ormen helt paralyserad och blev ett byte. Jag kom till insikt om mitt eget skräckmönster!

Det är inte farligt att bli gammal och inte kunna sova på grund av kramp i vader! Jag har skräck för rullstol numera. Inte ett dugg lättare. Och för kläder vilka jag skall ha på mig på ”hemmet”, trots att garderoberna är fulla av sådana jag inte använder. Före detta panikköp på fem minuter. Det är inte min grej, att gå i klädaffärer! Och inte min grej att slänga…

Berget Gerissim ligger kvar i Löfteslandet lika väl som Ebal. När David måste fly undan för kung Saul, som blivit avsatt på grund av ohörsamhet, så var det 3.000 fiender runt grottan där David gömde sig längst in med kung Saul i öppningen.

”Men Gud gav honom inte i hans hand!”

(Jag tror nu, att jag själv förstår detta jag berättat denna natt. Morgonen är min tid. Den är nu.)

Oandligt

Det är mycket som flyter upp ur minnets vrår. För många år sen skrev författaren, teologen och pingstpastorn Peter Halldorf om sitt samfund. Det var oandligt, att föreslå sig själv! Pastorn skulle vänta på någons kallelse.

Så klart att detta etsade sig fast i mitt hudlösa psyke! En säger inte att en gärna vill komma till en församling och predika! Detta är oandligt! Lewi Pethrus uppfattningar gällde långt efter hans död med teologisk utbildning på knä i bön inför Gud och bibeln! Som jag ser det…

Men jag är uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet! Där klarade jag mig länge genom att ha någon ingift släkting eller kusin i någon församlings styrelse.

”Kan inte jag få komma till er och predika över texten om Emmausvandrarna? Den finns bara Annandag Påsk enligt föreslagna bibeltexter!”

Till slut vädjade jag: ”Ni har ju ingen utbildad pastor! Kan inte jag få komma en gång i vart fall?”

Så hände det, att jag fick predika. Och i den predikan hänvisade jag till läkaren och pastorn Sven Ahdrian, att jag minsann frågat honom först på ett ord i grundtexten! De hade haft en gemensam gudstjänst tillsammans med Pingstförsamlingen i någons kyrka. På eftermiddagen fick jag veta vem jag minsann skulle få träffa dagen efter! De har en expert på ord i församlingen! Exeget heter yrket.

Jojo! Jag är petnoga som min far var i sitt snickeri! Det skall vara noga i citat från bibeln också. För att inte tala om prepositioner! En gren som ympas in i ett fruktträd skall inte vara hos trädet. Gäller det en parafras skall det inte stå på baksidan att det är en översättning!

Som jag ser det.

Jag lever det fördolda livet i Kristus. I honom finns allt jag behöver! Han har gjort allt som behöver göras för mig och alla andra. Det finns inget att lägga till eller dra ifrån.

Själen eller psyket

Det kom en uppmuntran, att jag kan skriva så länge jag orkar. Tack! Jag tycker att det är svårt att skriva rakt ut i luften, utan att se någon som vill lyssna. Där står minnet av den tomma, ensamma talarstolen i Åby utanför Norrköping på en äng. Ängen hade en skjutbana med skylt om varning att gå tvärs över. Den skylten såg jag aldrig. Jag kunde inte platsen år 1957. (Men jag skulle vilja vittna om Gud, när jag såg den…)

Det har jag fått bli varse minsann! En kvinna går inte in på männens revir hur som helst utan att se sig för! Texten om skjutbanan på skylten var dessutom bara på svenska. Jag borde ha läst och förstått!

Där är poänget direkt! Mannens anmärkning att det var ett skjutfält drabbade min hudlösa själ. Jag hade varit ett dygn på psyket hösten innan. Jag hade inte som slangspråket blev senare ”åkt in på psyket”. Jag hade gått sida vid sida i lugn och ro tillsammans med en sjuksköterska som hette Inga-Lill. Hon var sjuksköterska för hela skolans elever. År 1955 och före dess var det gott om sjuksköterskor. På insidan av broschen var graverat: ”Det är trohet Herre dina ögon söka”. Den broschen hann jag aldrig få. Det hade bara gått ett år plus provtiden. Jag blev tvungen av avsluta den utbildningen på grund av…

En vacker höstdag eller kanske vi var inne i november men där på Restad Sjukhus år 1956 hade jag fått syn på en ung flicka som gick på en gräsmatta. Hon hade så kallad frigång. Det hade jag lyckats tjata mig till att få gå ute ensam! Då exakt upplevde jag, att jag inte behövde klara språkstudier i Belgien för att sen resa till Kongo och bli missionär. Jag behövde inte den ena utbildningen efter den andra. Mitt framför mina ögon såg jag ett annat arbetsfält än inom Svenska Missionsförbundet – en ung flicka som var psykiskt sjuk och gick med nedsänkt huvud…

De kanske behövde min berättelse?

Detta måste mamma få veta! Hon kom troget på besök med kaffe och hembakat. Det tog en hel dag med tåg och två bussbyten. Det kom en dag, då vi fick gå ute tillsammans och prata om vad jag hade sett och upplevt inom denna okända så kallade vård. Jo, det hade pappa och hon talat om:

”Nu kanske Gunnel får se något annat!”

”Psyket” är något helt annat än själen! ”Min själ är orolig till dess den finner sin vila i dig, o Gud.” Psyket är byggnader inom ett sjukhusområde. ”Psyket” är inte det samma som ”dårhuset”. Där går skillnaden mellan neuros och psykos! Fast deras manual för medicinska eller psykiatriska termer ändras för varje år tror jag.

Där går mitt livs protest! Förstör inte unga människors liv med snabba diagnoser! Hur kan Sverige ha så många barn med ADHD? Hur kan psykiatrisk vård få fortsätta bakom stängda dörrar med bältesläggningar av barn? Som jag har längtat efter en upprättelse och efter nästan 70 år bara tjatat mig till en remiss till en ortoped!

Det var en facebookvän som skrev utförligt här om dagen om sitt skav i själen på META och jag tröstade. Hon trodde, att jag kände till dessa symtom. Jag svarade, att mina problem är inom ortopedin. Då bad hon högt för mig som resignerat totalt!

Gissa om Gud hörde hennes bön?

Lite småprat

Alla behöver uppmuntran någon gång eller ofta. Anmärkningar stöter bort och låser den som lyssnar tror jag. Men syskons uppriktighet har varit oersättlig för mig. Det vill säga systrarnas. Bröderna har varit mer överseende utan att anmärka.

Så när jag meddelat, att jag försöker avsluta bloggandet och har långt liv bakom mig, så kom uppmuntran. Jag trodde att det var mest sökmotorer, som håller på med min blogg!

https://gunnelsplats.com/2025/04/03/det-skall-bli-frid-pa-var-jord/?_gl=1*1croyno*_gcl_au*OTE2MDY2ODMzLjE3NDU4MzU3Mjc.

Tack Alma-Lena! Jo, jag orkar skriva mer men klarar inte av att få struktur på det jag vill ha sagt som viktigast. Jag vill inte lura någon med New Age – kärlek, ljus och positivt tänkande. Bibeln har med, att det förekommer hat, mörker och negativt, destruktivt tänkande. Bibeln beskriver ondskan, när det är som grymmast och en kvinna blir utlämnad åt missbruk till döds och sen blir styckad i tolv bitar. Ser du, att jag kan historien om leviten? Jag såg programmet på TV4 fem gånger, när tre lärda kvinnor fick samtala mot Gud! Senare köpte jag en författares dyra bok, som var huvudperson:

”GUDS OLYDIGA REVBEN GUNILLA THORGREN”

Denna desinformation om Gud får fortsätta i svensk TV utan stopp. Vi måste ha någon att skylla på! Då ansåg Gud själv, att det behövs två syndabockar. Det räcker inte med en. Det behövs två. Detta gav Gud själv beskrivning av under 40 års undervisning i ökenvandring för sitt eget folk. Andra folk fick/får berättelserna.

Bara ingen rör till det för mig med objekt eller subjekt, så fattar jag utmärkt att jag behöver båda – en som dog för mig och en som förde bort min synd till öknen för att aldrig grävas i. En del kallar detta för ”fiske förbjudet” om det gäller vatten.

Jag tror det heter Asasel. Var och en lär ha egen teologi. Jag har positiv gudsfruktan.

Uppbrott

Det finns de som varit med om eldsvåda i egna hemmet utan att kunna rädda mer än sig själva. Det har varit stora skogsbränder i Sverige med kuslig följd för boende i området det gällt. Hur hanterar dessa sina minnen?

Så försöker jag trösta mig själv, som inte kan slänga något! Tänk, om det varit eget hus och jag varit tvungen att bara rusa från allt hopsamlat i kära minnen? Jag trodde, att gamla möbler är värdefulla och fick veta, att inte en människa vill ha sådana här, som jag har. Och böcker då? Nej, unga läser inte en bok nu!

Vem skall tröst Knytett? (Rätt eller fel barnbokstitel?)

Min kökssoffa vill jag ha med till nästa boende. ”Nej, det går inte! Den får du inte ha med!”

Konstigt. År 1996 då Bostadbolaget skulle totalrenovera fick vi hyresgäster bo i baracker under ett ½ år eller byta bostad. Jag tittade på en mindre lägenhet men där fick inte min kökssoffa plats. Det blev avgörande och jag fick kritik för den gamla kökssoffan, som avgjorde så mycket. Det skulle förvåna mig om inte jag vill gå runt med min fars tumstock och mäta väggar på äldreboende en dag! Det är ju han, som både ritat och varit med i tillverkningen av soffan!

Det heter att vi får välja boende själva. Vem fattar hur många minnen det finns i och med mitt barndomshem i den? Får en inte ta med minnen? Mina två äldsta bröder låg skavfötters på halmmadrass i köket, när vår pappa väckte dem och sa, att mamma måste åka till sjukhus. Dagen efter frågade den äldste hur mamma mådde och fick ett kärvt svar:

”De´ får I veta sen!”

De hade trott att familjen var färdig och stor nog. Så kom det en till att passa!

Nostalgitripp i Haga – Del 3

https://www.svtplay.se/video/jxy3JxK/albert-och-herberts-julkalender/5-mitt-och-ditt

Här är gatan från andra hållet och med en del av Albert och Herbert innanför på denna gård.

Nu är det spännande om deras suveräna rollspel och mina minnen går ihop. För jag tänker citera en bibelvers ur minnet, som jag haft mycket svårt att förlika mig med under årens lopp:

Inga andra frestelser har mött eder än sådana som vanligtvis möta människor och Gud är trofast. Han skall icke tillstädja att I bliven frestade över er förmåga utan när frestelsen kommer skall han bereda eder en utväg där ur.

Jo, jag fick för mig att vara ett undantag och frestad över min förmåga. Jag ville så gärna falla för frestelsen men först skulle jag då vara ärlig och gå ur Smyrnaförsamlingen, där jag var medlem. Sen skulle jag dessutom säga upp min tjänst på Räddningsmissionen och söka arbete som arbetsterapeut igen…

Hur gick detta då med min ärlighet? Jo, jag berättade, att jag har dålig rygg och kan bara arbeta halvtid, när jag sökte en annan tjänst.

”Om du har dålig rygg, hur skall du då kunna jobba här?”

Det var frågan lika ärligt.

Det var snopet och frestelsen fick vara.

Esra – ett bönesvar!

Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)

Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.

Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.

HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.

Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.

Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.

Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…

Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…

”En vekrygg”

Det går att snappa upp ord och begrepp och såra sig själv med. ”En som bara springer hos läkare…” är ett annat. Det normala är att göra rätt för sig, arbeta och inte ligga samhället till last.

Det kom en dag då jag måste ta emot hel sjukpension på grund av min dåliga rygg. Året var 1987 och sammanföll med att min och syskonens far dog och föräldrahemmet såldes. Kvar var Missionskyrkan med en liten lägenhet uppe i tornet. Då säger den privata ortoped jag gick hos, att jag var ett statistiskt undantag, som arbetat så länge med så dålig rygg. Jag var inte van vid beröm! Och en i byn sa:

”Du kan få vara med ôss!” Så fick jag barn att fotografera i svart/vitt och lite roligt i huvudet och händerna med framkallning och kopiering.

Den före detta överläkaren på Restad Sjukhus, som jag sökte upp i Norrland gjorde inga fel, skrev inga fel i vår brevväxling senare än år 1964. Hon ledsnade på alla mina anmärkningar på vården, som varit år 1956. Hon skrev i ett brev:

”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.”

En dag ganska nyligen kom det en akvarell från Norrland som gåva med ett svart ganska smalt litet streck i nedre delen med texten tre meter och 50 år sen. Resten i akvarellen är öppet landskap med himmel.

Ja, muren är kvar och är tre meter hög men har en öppning numera där jag gått in och låtit mig fotograferas av en målare den 5 september år 2013.

”Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste HERREN på den dagen Israel…” och mig!

Jag älskar Nehemja och snart Esra också!

…jag skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång…

En Satans törntagg i köttet

Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!

Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…

”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.

Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:

”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”

Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…

Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:

”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”

Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!

Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…

P.S. 25 05 20

När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.