Kategori: gunnels blogg

Tackbrev till Gud

Det blev så svårt att fortsätta mitt bloggande utan respons. Så klagade jag offentligt och fick till svar:

”Skriv ett tack till Herren!”

Det var länge sen och jag blev blyg. Hur formulerar jag det, så andra kan läsa? Sen trampade jag på men glömmer inte förslaget! Så många gånger i livet, som jag försökt skärpa mig och bli tacksam och positiv!

Jojo! Nu skulle det bli av och jag förklarade detta för en god vän, som kom på besök: ”Nu skall jag bli en ny människa! Tacksam och positiv!” Hennes svar kom blixtsnabbt:

”Ja, bara vi känner igen dig sen!”

Käre Gud!

Är det någon som kan alla mina tappra försök att bli det, så är det ju du! Vi kanske kan börja idag och sätta en ”dedline”, när min prenumeration går ut i september? Tekniken är ju sådan, att jag betalar för ”Gunnels plats i rymden” på WordPress.com. Som om inte du gett mig allt jag har i tillgångar?

Skall vi börja där, att jag äntligen vid så hög ålder fattat lite av din insats i förhållande till mina ansträngningar att arbeta för dig? Ja, du minns ju mitt tjat om mina 20 år i Räddningsmissionen? Nej, jag skall inte påminna med att sätta in foton från den tiden – mina pangfoton i svart/vitt framkallade och kopierade av mig själv. Jag var ju bara sjuk i ryggen och stod inte ut att bara ligga plant på hård bädd. På den tiden var det rekommenderat mot akuta ryggskott. De kom ju tätt under vissa år. Det var väl ändå min idé, att jag kunde lära mig något under tiden? Jo, jag minns noga, att du ville prata med mig angående mycket…

Tack för att jag fick ställa alla mina frågor om Nehemja! Jag tycker om dina raka, höga, lite fyrkantiga bokstäver. Men jag tycker nog att bokstäverna på persiska böljar fram lite mjukare, lite konstnärligt snirkligare. Fast då är vi inne på att jag vill tacka dig för Esters bok också. Det var ju, som den lilla flickan sa en gång om sin alkoholiserade mamma: ”Det var bara ett ljug!”

Haman ljög om judarna!

Det kan aldrig bli vackert! Så dina bokstäver Gud är som att ”ja” är ”ja” och ”nej” är ”nej” raka. Jag kan ju bara svenska och lite olika skrivstil under åren som gått. Tack för att du själv gett mig ett hemligt språk också! Det kan bara du själv än så länge. Jag har inte fått någon översättning. Än så länge är mitt tack till dig ett mummel mest…

Ja, nu var vi nere på 70-talet. Tack gode Gud för detta intensiva, omvälvande 70-tal. Jag kunde ju mycket hemifrån om helnykterhet och svagdricka på jul i en kagge. Men bara då. Senare i frikyrkodebatten lärde jag mig volymprocent och en gräns för svagdrickan som blev lättöl. Där ungefär började synden i mitt tidsperspektiv. Men redan i början av 60-talet var jag arbetsterapeut bland psykiskt sjuka män med olika diagnoser, fast de flesta var ”alkoholrelaterade”. Ja, du märker vilka proffsiga ord jag kan numera. Alla männen var olika med olika arbetsplatser i det civila och olika kunskaper. En av dem bad jag lära mig spela schack. Det verkade så intressant. Senare vågade han säga ”du” till mig, fast det inte var tillåtet och tyckte dessutom att jag var ojämn i humöret.

Ja, det låg något i det. Tack Gud för att du klarat mina humörsvängningar, som det heter på fackspråk. Latin kan jag inte och stannar där tror jag. Tekniken är ju sådan, att jag kan få gå in och redigera. Om jag stannar vi 60-talet idag och tackar dig för hela det, så kan ju jag få återkomma?

Det är så mycket jag vill tacka dig för! Det är tydligt planerat för mina sjutton syskonbarn, att på min begravning vill jag ha sången:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig. Vad nåd du städs mig skänker Jag får ju allt av dig…”. Den som inte kan den sånger får lära sig den dagen! Och så lite gospel som solo: This world is not my home…

Tänk då Gud, och det hoppas jag, att då blir det mäktig församlingssång! De gamla kommer att få sjunga sitt lov till dig som en enig skara!

Tecknar din LN Gunnel 2024 03 18

Rättfärdiggjord av tro

Hon hade haft diagnosen Alzeimer under några år men reagerade enbart positivt på begreppet ”minnesträning”. Så satt vi där en tidig morgon vid hennes köksbord.

”Ska vi ha lite minnesträning nu?”

Hon sken upp och sa: ”Ja, det tar vi!”

Jag skissade upp linjerna på tabernaklet i öken på ett papper och började med ingången, som var öppen. Innanför ritade jag platsen för offeraltaret, där folkets synd skulle placeras på en syndabock, som måste dö. Så fortsatte jag lite om brödet och frågade, om hon hängde med. Sen blev jag så förvånad och tyckte, att hon fattade så fort…

”Ja, men det kommer jag ju ihåg allt hemifrån!”

Kan detta vara möjligt?

”Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led Visa mig vägen till graven där han steg ned. O, vilket under av kärlek Det var för mig som han dog Det var för mig som han uppstod Herre, min Gud det är nog.”

Det satt i hemifrån. Men söndagsskolan då? Hur var det, när vår pappa blev så rörd, när han kom till poängen i bibelberättelsen och grät lite? ”Ja, då grät jag också!”

På Facebook finns en ”privat grupp”, som redan har 2.400 medlemmar med intresset: ”Missionshus – Ett stycke svensk missionshistoria.”

https://www.facebook.com/groups/413684202424300

Vi är många som minns över hela Sverige! Jag vet, att det är många upprepningar i min egen blogg. Det var ju året 1957, som jag såg en tom, ensam talarstol på ett nertrampat gräsområde. Jag observerade inte en skylt, där det stod, att det var ett skjutfält. En man ropade på mig och varnade mig att gå över där. Det pågick övning! Minns bara min lust att få vittna om Jesus! Hade det varit tältmöte tidigare kanske? Jag var ny på platsen. Lusten att vittna finns kvar. Min lite äldre syster var en tacksam åhörare den gången vid hennes köksbord. Böckerna finns kvar hos mig, som jag hittade övergivna efter auktionen i vår mors föräldrahem.

Detta är inte privat arv! Det var ingen på auktionen, som ville köpa religiösa böcker. Och jag var inte där förrän efteråt. Det har inte gått på en dag att fatta, att Gud gjort allt, som behöver göras, för att jag skall kunna bli frälst/räddad!

Men nu sitter det där!

Rättfärdiggjord av tro och inte av gärningar. Guds gåva är det!

Egenrättfärdighet

Tekniken har utvecklats. Dagny över 100 år önskade en ny mobil, där man sätter två fingrar och förstorar bilden. Visst sa hon så i ett TV-program? På min tid under utbildning var det en ruta med bokstäver horisontalt från A till J 1 cm breda och siffror vertikalt i kanten 1 – 10 en cm höga. Eller tvärtom med en figur tecknad inuti. Det fungerade som mönsterförstoring att öka storleken på rutorna och placera in bilden därefter. Pixlar är obegripligt för mig. Även förkortningen DPI, eftersom det är ett annat språk, som jag inte behärskar. Däremot är jag envis och viker inte en tum :-). En aln på vårt loft hemma var 60 cm och i bibelns förklaringar på mått i 1917 års översättning är den 50 cm. Jag kan sätta upp en väv på den gamla sortens varpa! Det är min ”referensram”. Det hände längre fram i livet, att jag mötte detta främmande ord – utan att ha erfarenhet av dem från ”mönsterförstoring”.

Jojo. En man sa i en stor pingstförsamling, att han gör så gott han kan. ”Sen får Gud göra resten”. Han hämtade de gamla medlemmarna i sin bil och till bönemöten i hemmet och körde dem hem efteråt. De gamla dör och ”böneringarna” dör ut också. Kvar är hans ord och min förvåning över brist på bibelkunskap!

Men nu finns Facebook! Minsann att jag kan få hjälp! Denna innebörd finns i en psalm – hör och häpna av Johan Olof Wallin år 1816. Jag hade frågat om någon mer än jag hört frikyrkobekännelsen:

”Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten!”

Någon tyckte, att det är väl riktigt, att göra så gott man kan? Nästa inlägg blev svar:

”…fast många, inte bara frikyrkofolk, var ledsna på Wallin för att han i sin psalmbok skrev: ”Gör väl! Gör rätt, i döden! Det övriga gör Gud.” Man hänvisade bl a till Paulus ord om att det är Gud som också verkar vilja och gärning i oss. Britt G ändrade wallinversen 1986: ”Var trofast intill döden / och hoppas allt av Gud.”

(Information var psalmen finns fick jag av kantor Andreas Holmberg: 298 i 1937 års psalmbok, 247 i ”nya”. Allt gott)

Tabernaklet i Gamla Testamentet kallas i Nya Testamentet för den mönsterbild som vi fått. Där kommer min envishet in att jag kan faktiskt ändra mig och ser orden i bibeln: ”…som en aln är nu.” Däremot är en bräda en bräda och inte en planka. Mose fick efter 40 dagar fasta och bön inför HERREN en uppenbarelse hur en boning skulle byggas, där HERREN Gud kunde bo mitt ibland sitt folk. Och Israels folk gjorde i allt som HERREN sagt!

Med ålderns rätt får jag vara ”gaggig” och tjatig numera. Åttioåtta är en fin ålder. Åtta står för att något nytt börjar. Veckans sju dagar är över. Jag är snart framme vid målet…

Hitta poängen!

Ett raserat bygge

Det var bara fem år sedan jag skrev den bloggposten men kom inget ihåg idag att jag skrivit den. Så fick jag den hjälp jag behöver i mitt raserade egenbygge! Det är så här, att jag ritat och ritat för att kunna förklara för andra, som inte fattar hur det känns för mig, att vara upprättad efter 60 år av slit i tankarna!

Jag försökte rita bibelversen två fotstycken av silver, som står för Guds ord renat minst sju gånger – trovärdigt. Ja, sen skulle brädan med två tillfogade tappar ritas. De två tapparna står för trons gåva av Gud enligt bibellärare och missionär Wilhelm Bergling på 70-talet. Brädan är kvistig med sin egen teckning och har samma mått i bredd och höjd, som den andra upprättade, stående på de två fotstyckena under sig. Nu gäller det att se detaljerna! 2 Mosebok 26:28! Där skall det stå ”i” ”inuti” på mittenstången enligt W.B. inte ”över” som i 1917 års svenska översättning. ”Guds ord skall inte vara något utanpåverk,” repeterar jag W.B. igen. Guds ord skall genomborra oss troende. Vi är upprättade sida vid sida enligt Guds ritning till Mose! Det gäller en mönsterbild i alla tider: Försonad med Gud, förlåten alla synder genom Jesu blod, syndabocken på altaret och syndabocken, som bär bort alla våra synder och gräver ner dem långt ut i öken. Och tillträde till Fadern…

Asasel. Jesu kamp mot Djävulen i öknen för allas synder.

Det är för dig också som upprättelsen gäller! Här får jag hålla bibelstudium! Här är min betalda plats några månader till. Vi är den levande gudens tempel tillsammans!

Visste du inte, att din kropp är ett tempel åt den helige Ande?

Ett omodernt budskap

”Huset som blev ett hem” är en av mina rubriker. Det var i byggnadsställning i övre delen av det gamla fotot från år 1919 eller 1920. Einar som sitter ner var 90 år, när vi två började samtala om vår gemensamma hembygd och sågverket som låg snett mellan våra hem. Einar berättade, att det var en mycket svår storm år 1917. Då blåste mycket av skogarna ner och måste räddas som timmer. Så kom sågverket till gissar jag och flera arbetstillfällen. Jag fick låna svågerns foto och repro-fotografera. Det blev en så kallad ”sjukdomsvinst”, när jag inte orkade arbeta.

Det har jag däremot orkat som ung och varit med och räckt fram läkt som barn och sen arbetat med en man och lagt bräder eller plank för tork. Det var den mannen, som tyckte det var roligt senare i livet, att påminna mig om den tiden, hur tyken jag var och skämtade om att orka mest. För övrigt har jag haft stor nytta av minnet av sågverket och hur bräderna gick genom olika maskiner på möbelfabriken senare. Onödig kunskap? Nej, inte alls. Det kom en dag då jag var 29 år men inte 30…

Det kom en dag, då jag lämnade hembygden mer än några få mil. Jag kom till storstaden och kunde få lyssna på kända bibellärare som missionär Wilhelm Bergling. Han hade skrivit små böcker om ”Tabernaklet i öknen” efter bibelns detaljerade beskrivningar. Om detta undervisade han själv och andra. Jag blev alldeles tagen av en preposition, som var fel översatt i svenska bibeln och antecknade i kanten av min bibel år 1970 var detta står. När Svenska Folkbibeln kom december år 1998 tittade jag bums. Var det rätt nu? Bibel 2000 kom året efteråt men inte ens i den var det rätt med ”i” ”inuti”. Då var det bara min envishet kvar och ett samtal till en av bibelöversättarna. Hon gjorde en undersökning i de stora arken med grundtext och bekräftade, att de skall vara ”i” mer än ”utanpå” 2 Mos. 26:28

Än sen då? Jo, jag är stolt över att kunna skillnad i tjocklek på bräder eller plank. Ett tag trodde jag till och med att det fanns fler fel i översättningen. För hur kunde tunna bräder ha två tappar av trä, som skulle passa i två fotstycken av silver? 2 Mos kap. 36 Hur kan annars ritningen vara trovärdig till Nu-tid i församlingsbygge? Poängen i undervisningen var och är att varje enskild människa, som tar emot bibelns budskap om försoning med Gud genom Jesus Kristus blir upprättad som en bräda i ett tempel. Det templet är vi tillsammans! Min kropp är ett tempel åt Gud i sig själv enligt Romarebrevet kapitel 12:1 och enligt 1 Kor 6:19 tillsammans med andra.

Här upprepas den omoderna förkunnelsen, som jag själv ältat under 50 års tid! Ordet är ”upprätt”. Det var upprättelse, som jag gick och längtade efter som ingen kunde ana. Om jag inte fick bli det jag önskade i livet, så hade jag väl ändå rätt till upprättelse? Men den sjukvård som knäckte mig totalt år 1956 kommer aldrig att erkänna en fel behandling och felaktig diagnos! Då kom svaret genom bibelundervisning i antingen subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära!

- Om ”förövaren” ”gärningsmannen” inte fattar vilken skada han gjort och aldrig ber om förlåtelse vill det till ett viljebeslut hos den drabbade att stå kvar i Jesu försoningsgärning!

Ungefär så föll orden i god jord och bar frukt i mitt liv! Plötsligt föll bitarna på plats med bräderna, som skulle stå ”upprätt” på två fotstycken av silver. Silver står för Guds ord, som är renat ibland sju gånger. Berättelsen orsak och verkan i mitt liv finns i olika bloggposter. ”OM ni förblir i mitt ord och jag i er…” sa Jesus. En medlem i en Guds församling kan bli upprättad genom syndernas förlåtelse i Jesu blod och få fullt värde – varken bredare eller högre än de andra men upprättad! Jag har inte lyckats förändra psykiatrik vård och inte nått fram till någon psykiater med undervisning från bibeln om ande, själ (psyke) och kropp under alla års tjat och ältande efter de 50 första åren av skadan!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge i lösen? Har jag haft pengar nog att gå hos någon psykolog under dessa 50 år av sorg? Kunde jag övertyga mig själv att sjukvården gjort fel?

Nej, aldrig! Det fanns aldrig pengar nog till upprättelse och hälsa.

”Vem kan läka hjärtesåren, lossa mig från syndens band? Kärleksfullt avtorka tåren…” Jag återkommer med en länk och förväntar mig ett bibelsamtal med någon läsare. Min tid är ute snart. Tycker jag.

Efter bibelstudiet finns sången: ”Vem kan läka hjärtesåren…”

Här är länken till ”Ritningen till en kyrka finns i bibeln:

Sista lasset

Ett prov bara…

Provet består i att jag glömt det jag kunnat. Och vill inte ha en smal textspalt och foto som är bredare! Jag betalar alldeles för mycket till WordPress utan att kunna engelska och få hjälp. Min vision nyår 2000 var att få nå unga, som inget kan om kristen tro via nätet. För en blogg måste jag ha en målgrupp. Hur hittar jag en lyssnare? Hur får jag till ett samtal? Än har jag inte lyckats och tänker avsluta bloggen. Då lärde jag mig HTM4 och ville bygga själv. Det gick för långsamt och blev för svårt men hemsidan blev snygg! Crossnet blev för dyr och WordPress är ändå dyrare…

Löftesbågen i skyn

Hissen är trasig! Än sen då? Det är nya hissar i höghuset där jag bor. Det är krångel ofta. Inte ens en av två fungerade, då jag skulle till ”Vardagsrummet” i ett annat höghus – en ekumemisk ”kyrka”, där olika församlingar hjälp åt.

Denna gång gäller det hissen upp till gudstjänstlokalen i församlingen, där jag är medlem. Det är inte vilken söndag som helst utan kyrkoårets mest besökta. Vi behöver få sjunga sångerna i advent! Vi behöver få uppleva stillhet innan jäktet inför julen börjar!

Här sitter jag och är tacksam över uppväxten inom en frikyrka, tacksam över söndagsskolan och alla berättelser ur bibeln, tacksam över ramsan vi fick lära oss över Jakobs alla tolv söner: ”Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Aser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin”.

Nu kommer poängen!

Idag skulle jag få läsa ”inledningsorden”, som vi kallar dem. Men jag kan inte gå i trappor! Och hade drömt om att få använda 1917 års översättning av Jesaja kapitel 9: 1-7. De finns där år från år och första söndagen i advent och vi läser!

Här är orden ur 1917 års översättning Jesaja kap 9:1-7:

”Dock, skall icke förbliva, där nu ångest råder. I den förgångna tiden har han låtit Sebulons och Naflalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

vers 2. Det folk som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus, Ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. vers 3. Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man gläjes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.

vers 4 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav likasom i Midjams tid.

vers 5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.

vers 6. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd,

Väldig Gud. Evig Fader, Fridsfurste.

vers 7. Så skall herradömet vara stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike från nu och till evig tid.

HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.”

Frågan är om detta är lämpligt att läsa om Israel, när kriget rasar i områdena? Varje morgon och kväll följer jag rapporterna via Youtube. Gaza är totalt sönderbombat av Israel. Hamas hade och har underjordiska gångar överallt fulla med vapen. Israel skall plånas ut! Men Israel har lokaliserat stora områden.

Frågan är om bibelns budskap är lämpligt att läsa? Jag har svårt med höger och vänster. Det hade folket i Nineve också. Då kan jag få hjälp av teo.dr. Peter Fjellstedt den kände bibelläraren på slutet av 1800-talet. Han berättar, att Genesarets sjö räknades som hav. Om då Jesaja profeterar från Galileen, så blir det lättare med den andra sidan väster ut – hedningarnas område.

Än är det inte försent att läsa på i min ålder! EN står för att vi har EN GUD. Tre står för att Fadern, Sonen och den Helige Anden är eniga i allt. Sex står för det mänskliga och sju för det gudomliga (angående färger i olika regnbågar…)

När veckans sju dagar är slut börjar något nytt på den åttonde…

Den som lever får se!

Dagens mannakorn Hebr 12:28

”Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.”

Lärjungen

”Herre vad tänkte du på när du kallade mig? Menade du att mitt liv skulle vittna om dig? Nog kan du förstå, att en sådan lärjunge som jag inte…”

Där sviker minnet mig av fortsättningen av Dan Inge Olssons sång. Jag skriver alltid spontant utan manus först. Det är min blogg med rätt att redigera. Nu går filmen ”Jesus Revolutionen”. Den passar exakt i tid till när sången var som mest populär i mitt liv att lyssna på. Och på den orsaken år 1972 med Jesusfolket fick jag frågan vad jag hade för utbildning, som blev anställd till ledare för unga inom Räddningsmissionen. Ansvarig föreståndare då var den kände Wiktor Norin, SMF. Bättre chef har jag aldrig haft. Han trodde på mig! Han tog itu med mig! Wiktor lever inte längre.

Meningslöst att ställa honom ansvarig! Jag minns i vart fall, att jag blev omskolad till arbetsterapeut år 1964 och senare kompletterad. Det var rekommendation från näste rektor på Missionsskolan, Lidingö, att jag skulle bli något annat först än det jag ville bli.

Så kan det gå för en lärjunge sådan som jag!

JAG och Gud

Kan du se oss två stå där i Haga – ett rivningskvarter i Göteborg. Det hade varit min fasta punkt Räddningsmissionen hopslagen med före detta Fyrbåksexpressen. ”Nu skall hela rasket rivas…” Nu skall 34 – 36 bort på Husargatan och hörnet Pilgatan. Inte nog med att fastigheten med alla minnen skulle bort. Jag skulle bort också ur arbetslivet bara 52 år gammal och få hel sjukpension. Det var absolut ingen lättnad. Bara ett enda stort frågetecken: Vart tog kallelsen vägen, som jag fått av Gud och ville ha som tonåring? Kvar var mitt stora JAG, ett stativ för kameran för skärpans skull och så Gud.

En gång fick jag se att någon tagit bort mitt namn vid numret till ”Ungdomsmissionen” ur senaste telefonkatalogen. Det gjorde också ont förutom all värk i ryggen. Hela den var dålig och gick inte att operera var ortopedens svar. I min bibel finns en anteckning 4:2 efter ett bibelstudie som Christa Maria Lyckhage hållit år 1970. Hon tog ur en eller två verser i kontexten, som det heter och stannade där:

9. Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10. Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nerbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera.” Jeremia kapitel 1 (1917 års översättning).

Enda anteckningen är i svagt rött numera siffrorna 4:2. Resten minns jag som i går. Vi satt några unga på studenthemmet Jeriko och drömde om att bli besökare på kvinnofängelset Hinseberg, oavsett hur långt från Göteborg det ligger. Det är en riksanstalt. Där blev unga från Göteborg placerade ofta på grund av narkotikabrott. Boken ”Stängda dörrar” var på gång, som hon skrivit tillsammans med sin man Knuth Lyckhage och Caroline Krook. De unga kände inte jag men de tillhörde 68-rörelsen. Jag för min del var äldre och blev senare placerade i gruppen: ”Med Jesus i vårdsvängen”. Christa Maria Lyckhage, som var kurator på Stadsmissionen undervisade oss i de fyra verben i bibeltexten hur lätt det var för unga att bli uppryckta ur ett bra sammanhang, nerbrutna genom missbruk av droger, dödade eller fördärvade. Till slut visade hon på hur mycket svårare det var för dessa unga att komma igen och bli upprättade.

En dag stod JAG och Gud på angiven tid och följde hela rivningsarbetet i stadsdelen Haga där Räddningsmissionen haft sin fastighet och arbete! Husen revs ner och jag som sjukskriven och nära hel sjukpension upplevde hela rivningen under tre dagar inom mig själv. Hela min insats, alla mina drömmar revs ner bit för bit. Kvar var mitt stora JAG, stativet och kameran. Jo, kvar var min envishet och ”sjukdomsvinst”. Minsann att jag lärt mig framkalla och kopiera svart/vitt under många långa sjukskrivningar. En stund då och då men mest liggande plant på hård bädd för att slippa ryggvärken. Tänka fick jag och läsa fototidningar bildmässigt – läsa gick dåligt, titta på bilder gick bra.

I min bokhylla längst ner finns resultaten av min envishet i album: en släkthistoria från kriget på min fars sida, en släkthistoria från min mors sida ner till ”Roparna” och kopierade brev långt före dess ner till år 1823, en nutidshistoria om tiden inom Fyrbåksexpressen/Räddningsmissionen i färg och svart/vitt. Gud fanns före min tid i Göteborg och allt fördärv och missbruk. Jag började min släktforskning med frågan vem som var först att bli omvänd till Gud. Trodde att det hette farsarv och morsarv. Numera måste jag stava på engelska språket om ”mad heritage” och kulturarv.

Jojo! Jag är högfärdig också förutom att jag kunde reprofotografera gamla bilder, framkalla, kopiera och skriva texter. Jag ville kunna läsa doktorsavhandlingar också. Jag ville kunna förstå men fattade inget! Detta har irriterat mig. Om det finns en doktorsavhandling, som handlar om den första tidens ungdomsnarkomani i Göteborg från år 1955 till ungefär min pensioneringskris 1987, så borde jag väl fatta! JAG hade ju första boendet så nära Skanstorget, som det gick att komma år 1966! Jag såg inga narkomaner där eller handel. Boken heter: ”Vänskap värden vandel – Avvikelser och återhämtningsstrategier hos Göteborgs första generation narkomaner”. Författaren är Christer Ahlman som följt femton men tio av dem ingående under återhämtningen. Vi möttes på slutet av 60-talet och har gemensamma minnen och ser allt från diametralt olika håll. JAG och Gud fotograferade rivningen av Haga och har många fina bilder. JAG fick många barn utan att ha någon man precis som bibeln beskriver en övergiven kvinna. Jag har fotograferat dem från slutet av 60-talet. (Någon finns på Facebook utan att jag frågat om lov). Det finns en hel bok med mig som fotograf och författare som heter:
”Det hunden Rasmus fick veta”

Jag längtar efter att ”mina” barn skall få upprättelse! En efter en tills alla är med på VÄGEN…

Blodomloppet

Tidigt i morse valde jag igen att komma med en repris. Nu från den 3 december 2010. Det är precis vad jag skulle vilja undervisa om idag! Jag önskar av hela mitt hjärta, att det skall komma en hunger efter Guds ord, som det är presenterat genom hela bibeln. Det är ingen snabbmat.

Profilbild för Gunnel BergstrandGunnels plats i rymden

Det har gått över 50 år sen den stränge professorn i anatomi lyckades sätta lite skräck i mig och kanske i de andra eleverna också.

Han sa, att även om vi blev väckta mitt i natten, så skulle vi kunna beskriva blodomloppet. Så viktigt var det och uppräkningen började i vänster förmak.

Har blodomloppet någon början och ett slut? I bibeln finns det också ett blodomlopp, som jag ser det. Vänster förmak får då motsvara Edens lustgård, då ett oskyldigt, fläckfritt offer dog för att Herren Gud skulle kunna kläda människan och ta bort hennes skam. 1 Mos 3:21

Blodet utgjutet som ett offer cirkulerar i bibelns texter fram till Jesu död på korset. Då förklarade Jesus, att det var fullbordat och gav upp andan. Joh 19:30

Kan någon fatta blodets betydelse och innebörd? Jag kan inte utveckla mina tankar ner till de första århundradena om hur olika män tolkat bibeltexterna. Jag har…

Visa originalinlägg 228 fler ord

Både en och två syndabockar

Det är dags igen att söka en syndabock. Gärna mer än en. Och det har jag så klart lyckats med under alla års ältande om hur det kunde bli så fel allting år 1956.

Så kom ju en dag då det gått så väldigt många år sen allt hände, att syndabocken den gången dog. Vem skulle jag då skylla på? Hur skulle jag kunna hitta en ny bärkraftig, som kunde argumentera och säga emot? Fast år 1956 sade man inte emot en rektor. Det gällde att välja ord för tunga.

Alla jagar efter någon att skylla på om det inte är bra i samhället, på arbetsplatsen eller i närmaste omgivningen. I vart fall den som är ärlig hittar orsaker utanför egna ansvaret. Så kom bakslaget att allt var mitt fel. Det var inte bra det heller. Det gav modlöshet och tog på krafterna.

Idag är jag så gammal och handikappad, att jag har rätt att få städhjälp viss tid varannan vecka. Så om här är dammigt, när vännerna kommer på besök, så är detta inte mitt fel. Det är bara att ursäkta sig med kommunal städhjälp. 🙂

Vem vill erkänna synd? Vem vill ta de orden i sin mun? Jag har syndat och behöver hjälp av en syndabock – jag behöver någon att skylla allt på! Så bra då. Jag hittade en syndabock ute på nätet i Stockholm. Där gick en ung tjej på en bibelskola och frågade sina lärare om vem Asasel är. Tydligen hade detta med syndabockar att göra. Deras svar tillfredställde inte mig! Frågan har legat kvar. Vem är Asasel? I en av nya bibelöversättningarna finns hans namn inte med. Då blev det så klart än mer intressant!

Åren har gått och jag måste lära mig läsa den gamla tyska skriftstilen. Där kan jag få veta något om att ha en syndabock och till och med två. Där i de gamla bibelförklaringarna av Peter Fjellstedt förmodar han, att Asasel har med Satan att göra – den nerkastade ängeln, som gjorde uppror mot Gud en gång.

Nu ljusnar det plötsligt för mig. Jag har fått både en och två syndabockar att skylla på när jag inte kan ta ansvar själv för vad jag gjort och tänkt! Så bra då, att ha en syndabock – någon som tar över och där placerar jag allt! Allt detta kan man läsa om i 3 Mosebok kapitel 16.

Detta är ju lika aktuellt idag, att det finns EN, som har bärkraft inför en helig Gud – en som kan ta på sig all synd och med sitt eget blod försona allt inför Gud. Detta tål att tänka på! Jesus hade dubbla uppgifter både ta på all synd i sin egen kropp på korset och sen dö i vårt ställe. Den andra uppgiften var att bära bort vår skuld från oss en gång för alla, när den är förlåten.

Där kommer namnet Asasel in. Jesus kämpade en strid mot Djävulen ute i öken en gång för alla och vann seger (Matt kap 4:1-11). Den segern gäller idag ockå när Djävulen retar oss med hur dåliga vi är och har misslyckats. Peter Fjellstedt skrev sin förklaring i slutet av 1800-talet. Den sjunde upplagan, som jag fått är tryckt år 1882. Nu har jag fått en aha-upplevelse! Visst är det intressant med olika tolkningsmodeller! Men vad är detta mot att fatta lite av vidden av ett uppror mot Gud från tidernas början och som pågår? Om fienden är som skepnad av en orm som kunde tala eller är myt eller historisk händelse bryr jag mig inte om. Skepnaden har växlat genom tiderna och är aktiv.

Idag far Asasel runt i mitt livs öken för att kunna gräva upp gamla synder, som Gud förlåtit för länge sen! Det är den andra syndabocken, som jag och många andra med mig behöver för att vara fri och glad.

För att bringa försoning för folkets synd skulle en syndabock slaktas och lite blod skulle översteprästen bära in i det allra heligaste inför HERREN.  Den andre syndabocken skulle bära ut allt folkets synd i öknen en gång för alla. Så långt bort från minnet av Egyptens träldom som möjligt. Egypten stod för träldom för Israels folk. Öken står fortfarande för brist på liv, mat och vatten. Motsatsen till liv är inte död har någon sagt utan synd.

En julsång ringer inom mig: ”Att dö för vårt syndiga släkte och bringa rättfärdighet fram.” Det upprepas i 3 Mos kap 16 gång på gång  ”…för att bringa försoning.”

”Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom.” 3 Mos 16:10

P.S. Här är dagen efter som jag fick hjälp med städning. Vad gör då jag under tiden? Jo, jag gick och värkte på att få sitta vid datorn och skriva en blogg och berätta om Jesus, som han verkar idag. Så då frågade jag: ”Vet du vad en syndabock är för något?”

”Det är någon man skyller ifrån sig på!” Svaret kunde inte komma snabbare än det gjorde. Jag berättade bara, att jag vill skriva en blogg och vet inte hur jag skall klara av att berätta historien om syndabockarna. Hur kan det bli begripligt, att Jesus på korset är den syndabock, som måste dö i vårt ställe? Där kan min synd häftas nu idag också! Han kom för att bringa försoning för vår synd! Han kom för att öppna vägen in i det allra heligaste till Gud!

”Var glad var glad i din Herre och Gud…” Nr 108 i Psalmer och Sånger.  Gärna nya sånger men inte på bekostnad av försoningen genom blodet! D.S.

Uppgörelsen – Upprättelsen Del 3

Detta flyttar jag från Facebook i morse. De personer, som är markerade med rött är offentliga föreläsare med egna företag engagerade inom NO MORE och (H)järnkoll bland annat. Båda har markerat, att de läst mitt inlägg. Signaturen Christina har också läst och godkänt gårdagens blogg. Jag för min del funderar på hur jag skall fortsätta mitt bloggande. Den 22 augusti år 2013 hade tidningen TTELA (f.d.Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad) helsida om tävlingar i en kulvert på Restad Gård lämplig för svensexor och skolungdomar med namnet: ”Fånarna på Restad” Jag kontaktade arrangörerna och berättade, att jag är en av fånarna på Restad. Sen dess hände allt mycket fort med inspelning av min berättelse från år 1956. Den var redan planerad.
Så till citatet från Facebook:
”Gott Nytt År! Finns det någon som är intresserad av att jag ”bloggar”? När statistiken är nere på två eller tre på en dag, så börjar jag undra. När det fanns ett vackert foto på Anneli Jäderholm och mig på Facebook, så kom det plötsligt över hundra besök både första och andra dagen efteråt. Så nu måste jag ro båten i land. Filmen: ”Pat. är frisk och pigg förövrigt” börjar med en sjuksköterskas fråga: ”Vart vill du komma? Och sen hennes uppmaning: ”Att du inte lämnar detta bakom dig! Det är ju över 50 år sen.”
Denna film såg två andra sjuksköterskor på Stiftelsen Gyllenkroken en dag och kom fram och kramade mig direkt efteråt. En frågade: ”Har du slutat att skämmas nu?” Bra fråga. Obegriplig varför de, som har en psykiatrisk sjukdom borde skämmas. Jag skäms över att jag inte hade mod att ställa upp förrän Anneli gick ut i Göteborgs Posten och berättade hur det är att leva med schizofreni. Det var år 2010. Så träffades vi igen när Linda Weichselbraun höll en timmas saklig information om bältesläggningar inom sjukvård. Det är mycket begärt, att jag skall lägga det bakom mig, hur det var att bli tvångsbehandlad över 3 månader för en sjukdom, som jag inte har! Hur jag skall gå vidare i kampen mot övergrepp inom psykiatrin vet jag inte. NO MORE gäller bältesläggningar men inte engagemang.” Slut citat
Jag erkänner öppet, att jag inte kunnat hur psykiska sjukdomar fungerar att leva med eller hur det är att leva med neuropsykiatriska handikapp. Det är ingen ursäkt bara en förklaring till att mitt engagemang kommit så sent i livet. Kvar är att berätta om all tröst jag fått genom min personliga bibelläsning.