Psykiatrireformen 1988/89

Det var alldeles för långa skoldagar för min del att resa tidigt med tåg till Trollhättan och komma hem sent även på lördagar. Under de fyra åren till realexamen fick jag en vän för livet men bara under lördagar. Då väntade Karin på bussen till Gärdhem och jag på tåget mot Nossebro, som gick ändå senare. Under skoltidens raster hade Karin en annan att byta tankar med. År 1990 tog vi upp vår relation. Karin var ledig varannan måndag samtidigt som jag fanns i hennes hemsocken som predikant.

Den måndagen på förmiddagen blev det ofta utflykt till Hunneberg och vandring där. Tyvärr fick Karin bli mitt bollplank och stå för alla fel, som gjordes mot mig år 1956 på Restad Sjukhus. Hon var fortfarande i tjänst och en mycket omtyckt mentalsköterska. Karin är alltså den andra syndabocken efter den första, som var rektorn för Göteborgs Sjuksköterskeskola.

År 2006 dog Karin plötsligt bara 70 år gammal. Jag tvingades våga läsa min egen sjukjournal från år 1956 och sen ta ansvar för inte bara deras alla fel mot mig utan också alla mina egna mot mig själv!

Det var då jag blev i behov av både en och två syndabockar, som verkligen kunde ta över och bära skulden och skammen dit där den hör hemma. ASASEL. Före detta överläkaren på Restad Sjukhuset hade uppmanat mig i ett brev att skriva en bok om mina erfarenheter. Karin hade lovat, att jag fick berätta precis allt jag ville tidigare. Överläkaren skrev i ett av sina brev, att kan man inte sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.

Precis vad jag gjorde den 5:e september år 2013. Ensam med en kaffekorg i bagaget på den hyrda bilen. En ensam målare var vittne och tog foto på mig med min kamera inne på den öppnade rastgården. Huset renoverades att passa för flyktingar undan krig.

Muren är tre meter hög fortfarande. Den har en glipa bara. Jag har slutat resa dit för fotografering. Egotrippad som jag är.

Patienten är frisk och pigg för övrigt och finns på Youtube.

Privat eller personligt

”Du får göra vad du vill,” sa fotografen till de fina fotona. Eric Strand var 90 år, när vi möttes första gången och pratade Toddestorp. Det var bara ån mellan husen. Kvarnen som blev hans en dag hade min morfar byggt på andra sidan och min berättelse fortsätter. För mina dagar är räknade och min Gud och deras Gud skär ner mig från bommen.

Precis där vill jag fortsätta berättandet och nedräkningen till den 5:e september. Den dagen firar jag efter många års kamp med orden förlåta eller glömma. Den ena syndabocken efter den andra dog, som jag kunde skylla allt ledsamt som hänt på. Sen blev frågan om det kanske är något fel på mig – min skuld till lidandet. Försonad och förlåten blev som hjärtslagen. Blodet pumpas ut i hela kroppen med ett kraftigare slag. Det från förmak till kammare lite otydligare. Så har mitt hjärta fortsatt att slå troget dygn efter dygn.

Ingen dör av artros minsann men opraktiskt är det att inte få gå upp på en stege längre! För där är alla överskåp. Överfulla. Min storebror hann att få barnbarns barn medan han levde. En av hans söner kom på att hans barnbarn i sin tur kunde hjälpa mig att städa. Sagt och gjort. Äntligen kunde jag få veta vad som fanns i vissa överskåp! Det hade jag inget minne av! Där fanns en tjock bunt med över hundra brev inom packar med gummiband. Min berättelse som blivit ett stycke kultur går ihop med hennes, som fick 10 års fängelse på Hinseberg en ruskig dag. Så satte jag mig att läsa brev för brev, innan jag slängde dem. Mina brev till henne är sparade i en annan del av Sverige. Som väl är…

En dag när jag undrade över vem som läser min blogg tänkte jag igenom bilden för bloggen. Jag står med ryggen åt Hinsebergs kvinnofängelse, landet största centrala fängelse för kvinnor. Besökare måste ta sig en lång väg från Skåne eller Norrland oavsett anhörigas önskemål om lite längre besökstid. Jag ville ha en bild på den förflutna fångenskapen och friheten, som ligger framför. Där finns ett vatten mellan med en pontonbro. På 70-talet var det tillåtet för en bil i taget. Senare fick jag tag på en bra bok för unga som heter ”Broar så byggs de”. Med hjälp av den kunde jag ”bygga” andakter till himmelriket i frihet från en fångenskap i psyket på jorden.

Där är jag nu. Jag tålde inte bibelversen för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Jag orkade inte med sången: ”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus för att hjälpa dig i nöden är han där…”. Det fick vara måtta på alla skuggor under många år. Tyckte nog jag.

Min morfar var antagligen klen i sin rygg också. Han ville hellre läsa och mormor var den flitiga arbetaren på gården. En dag när han läste en bra artikel i Morgonbladet för sin kära Ida lär han ha tittat ut genom fönstret och fått se henne skynda till ladugården. Då kom kommentaren enlig min morbror en gång:

”Tänk, att Ida ente kan tôla sej!”

En amalekit

Igår ”fegade jag ur” och tog bort min berättelse om en loppa, som min mor anade fanns i min bädd och genast såg till att finna den och döda den. Jag satte in en länk i stället till en predikan om en Satans tagg i köttet.

Så går det att göra för jag är admin och kan ta bort och lägga till.

Bibeln börjar där. Kain hade släppt in en mörk tanke som förökade sig. Det såg HERREN och tog ett samtal med honom. Kain borde råda över de tankarna.

Lite avundsjuka är väl inte hela världen? Det är väl ändå mänskligt? Det var ju HERRENs fel egentligen, som prioriterat Abels offer. Och Amalek kan väl inte hjälpa vem han är släkt med?

Finns det ett motsatsförhållande mellan frihet eller träldom? Sara födde en son, som inte kunde födas så rent biologiskt. Han blev född genom Guds löfte till Abraham. Har Israel ansvar för HERRENs löften?

Har jag något ansvar över hur jag läser bibeln? Får det stå där det som står där? Eller bör jag justera lite grand?

Bibeln på mina egna villkor

Den rubriken lånar jag från en doktorsavhandling. Jag hade en period i mitt liv, då jag samlade på doktorsavhandlingar för att mäta min intelligens och se hur många sidor, som jag klarade av att förstå. I brist på ett enda gymnasiebetyg… Egentligen skulle jag gå ut bakvägen, när det var dags för realexamen. Hellre ge mig godkänd i kemi än att få dragas med en uppkäftig elev ett år till…(Falsk barmhärtighet, som jag är tacksam över. Jag hade inte orkat sitta ett år till med min dåliga rygg.)

Nu var detta sagt. Jag behöver inga fler diagnoser men snart skall jag äntligen få komma till en ortoped! Hade jag inte haft skickliga ortopeder de första åren hade jag aldrig orkat detta handikapp! Nu var det också sagt personligt men inte privat. Privat känner jag bara en enda, som läser min blogg ibland. Hon lyssnade på mina bibelstudier på 70-talet ibland.

Rubriken är så bra! Den gäller 20 – 30 års forskning mest digitalt hur inställningen till bibeln ändrats bland unga. Författaren är Anders Sjöborg. Mitt bloggande började med just detta, att jag inte var välkommen att hjälpa till med bibelundervisning bland unga. Finns inga poäng i ämnet pedagogik. Men jag fick som jag ville att bygga själv, som jag ville ha det med hjälp av kunskap som jag inte fattade eller kunde på engelska. Jo, tagenterna på skrivbordet har bokstäver i förkortning på det språket. Min förste ortoped förklarade en gång, att den som har mycket värk inte klarar att komma ihåg information så länge. Där fick jag tröst. Jag klarade inte av att lära mig finska språket, när jag ändå var sjukskriven och det fanns på kassetter. Det är opraktiskt att inte kunna göra sig förstådd. Opraktiskt att försöka fortsätta med HTML4. Men snyggt blev det: ”Huset som blev ett hem” och namnet var Brefvet kom…Min adress till bloggen gick att stjäla, när jag inte förstod att den var köpt och måste betalas för. Detta blev obehagligt! Så det får inte upprepas! Att prata om tre saker samtidigt är jag visst bra på!

”Nya kläder för översteprästen

Sakarja 3: 1 Sedan lät han mig se översteprästen Josua✱ stå inför Herrens ängel, och Satan✱ stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 Men Herre sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”

3 Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. 4 Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” 5 Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.” Slut citat (SFB)

Antingen eller. Bibeln är tydlig i striden mellan ljus eller mörker, kärlek eller hat, vän eller fiende, liv eller död. ”Motsatsen till liv är inte död utan synd,” som en bibelforskare uttryckte det. Synden kommer inte in i himlen. Det ordnar sig inte till slut för Gud är kärlek (universalismen). Gud vredgas över synden men de bibelsammanhangen vill vi inte se. När muren runt templet var uppbyggd och den skriftlärde Esra gick igenom släktregistren, så kom de fram vilka främmande kvinnor, som haft med sig avgudar in i äktenskapet med män i Israel. De männen skulle skiljas från sina fruar och barn. Detta verkar hänsynslöst för oss.

När den stora floden kom en gång anser många att det inte går att tro på en Gud, som är så obarmhärtig mot oskyldiga barn. De drunknade ju också!

När Abraham fick order av Gud att offra sin ende son, så är det nog för att inte kunna tro på en så obarmhärtig Gud…

Hur fortsätter jag då att blogga utan större kunskap och insikt? Jo, det är enkelt med barnsliga tankar. Jag blev hans barn den dag jag började tro att min pappa valt rätt, som ville gå till Missionskyrkan söndag efter söndag och lyssna på långa predikningar. Och dessförinnan både städa och elda för värmens skull! Den söndagen råkade jag och en lite äldre syster vara sams om frågan:

”Måste vi gå me´ till körka?”

Senare kunde jag läsa själv i mitt lilla Nya Testamente om ett högre barnaskap. Det var ett tyst viljebeslut som 10-åring att min mamma och pappa valt något bra, som inte jag skulle trotsa den gången. Alla personer i bibeln har haft en möjlighet till val oavsett utgångssituation!

Så jag fortsätter gräva och undra. Hur var det nu med denne Tobia, som var med i början att bygga upp muren runt templet i Jerusalem. Varför lade han av? Tog han inte sig djupare in i templet senare och skaffade sig eget rum? Och vem var den vackre Saul släkt med?

Kan det finnas orsak och verkan? Abraham och Lot stod sida vid sida en gång och var rättfärdiga genom tro. Deras vägar divergerade lite till att börja med. Båda hade sett något framför sig och valde därefter.

Utan bröllopskläder

Det är inget farligt att undra eller fråga sig fram. Det är inget farligt att erkänna, att man inte begriper. Jesus tog liknelser. De gick inte att förstå för publiken. Då tog lärjungarna Jesus i enrum och frågade. Inte bara en gång.

Liknelsen om kungasonens bröllop

Matteus evangelium kapitel 22

1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 ”Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade✱ och dödade dem.

7 Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.

11 När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda.” Slut citat

Hela bibelns berättelse får hjälpa oss att förstå. Låt det ta sin tid. Jag vet bara hur glad jag blev, när någon visade på denne man utan bröllopskläder, som blev utslängd. Kan de vara så enkelt att bröllopskläder står för något? Kan det vara så enkelt som att Jesus är enda möjligheten – enda porten att komma in genom?

För min det tycker jag om att få brottas med en text som den om de tio jungfrurna. Alla tio gick ju ut för att möta brudgummen. Ändå fanns ingen pardon, när deras olja inte räckte till hela vägen, hela väntan. I denna liknelse är det en man, som tagit sig in utan att kunna förklara hur det gått till.

”Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder?”

Förmodligen var det en skriftlärd som kunde lagen men inte förstått, att Jesus är Guds Son, som står för möjligheten att nå Gud som fadern. Jesus hade gjort inbjudan gång på gång. Men de hånade honom och trodde att undren han gjorde var genom Belsebul – ett annat namn för Djävulen.

Detta inlägg är inget försök att skrämma någon! Det är bara ett försök till samtal. Frågan är ju så bra: ”Hur kom du in här?” Har vi tänkt igenom hur det skall gå till? Är himlen en saga bara om en vacker körsbärsdal, där vi träffar någon kär anhörig? Många kan den mest kända och citerade bibelversen:

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh 3:16

Så enkelt! Dessutom står det tidigare i Joh 1:12-13

”Han (Jesus) kom till sitt eget, men de egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

Då behöver ingen bli rädd för bibeltexten om mannen, som inga bröllopskläder hade och blev utkastad. Eller hur? Alla är inbjudna till bröllopet! I liknelsen visar Jesus på mångas ursäkter att inte kunna komma. Mannen i liknelsen utan bröllopskläder hade tagit sig in ändå. Detta är intressant! Detta är värt att tänka till om, tycker nog jag!

Bibeln visar på att inget är omöjligt för Gud. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Motståndaren är mörker och vår anklagare inför Gud. ”Gud är orättvis,” påstår Satan. Job var ju den mest priviligerade på denna jord och hade alla rikedomar! Bibeln visar också på att den mest utsatta och förnedrade kvinnan från ett fiendefolk kunde använda sin vilja för att få vara med i ”hans folk” och få medlemskap i ”hans släkt”. Har jag rätt? Har inte Herren räddad kvinnor utan värde som en brand ur elden? Hade de något CV?

Vi skall inte ta en eller två bibelverser ur sitt sammanhang. Kärleken från Gud är villkorad. Det finns ett gratis erbjudande berättat utförligt om en kopparorm i öknen. Det var fråga om lydnad eller olydnad. Var detta så viktigt? Antingen – eller?

Ja, det var viktigt! Ormen – lögnaren från urtiden – uppenbarade sig i små giftiga ormar i öknen och hotade med sjukdom och död. Då fick Israels folk en förebild i en kopparorm upphängd på trä. Den som varit olydig mot Herrens bud men såg upp på kopparormen han blev frisk igen – fick livet tillbaka. Under vår vandring på jorden har vi fått Jesus att se upp till – honom som korsfäst på trä för allas skull. Bibeln undervisar om att tron på Guds Sons blod på korset renar från all synd. Genom min tro på vad han gjort för mig, så får jag mitt namn skrivet i livets bok. Den helige Ande vakar över de inbjudna till bröllopet och bjuder dessutom på bröllopskläderna!

”Min vän hur gick det till att du kom in?”

Den som säger sig vara utan synd gör Jesus till en lögnare. 1 Joh. brevet. Den som ser upp till Jesus tvättar sina kläder och håller dem rena tills det blir dags för bröllop.

Jag är inte redig längre och aktiv i verksamheten. Däremot är jag klädd av Gud – rättfärdiggjord av tro och frimodig inför domen.

Antingen – eller

Igår var det ett foto i tidningen Hem & Hyra, som satte igång hela tankesystemet. Fotot är från Restad Gård det före detta stora mentalsjukhuset i Vänersborg och gamla avdelningarna på 7:an. Där låg Migrationverkets lokaler länge. De gamla så kallade stormavdelningar för män eller kvinnor blev reparerade för att ta emot flyktingar. Artikeln är inte uppbygglig att läsa om ”Migrations-millionärerna”. Det är tragiskt att få läsa på sociala medier om flyktingar som kommit till Sverige för över 10 år sedan och etablerat sig men som nu skall utvisas. De har konverterat och är bekännande kristna.

Jag vill veta var jag är och gillar kartor. Jag kan min egen hembygd. Där har jag haft ett gott hem med kristen uppfostran och nykterhet och frihet. Berget Hunneberg skiljer den plats, där jag mötte Gud och lärde känna bibelns budskap med den andra sidan tvång, fångenskap och destruktivt bemötande som 20-åring på Restad Sjukhus. Detta är ett antingen – eller för mig på kartan.

Bibeln är klar i att beskriva ett antingen eller i en enda bibelvers. Det inger mig respekt från facit i arbete bland missbrukare:

”Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster, låt er i stället uppfyllas av Anden,…” Efesierbrevet 5:17-18

Det är inte fråga om ett ”lite vin för magen” eller hur många det är som klarar ett måttligt användande av vin. Det är fråga om ett motsatsförhållande, att vi som människor behöver något som hjälper upp ur svackor. Det är fråga om lögn eller sanning. Som det var på Lots dagar, så skall det vara när Människosonen kommer tillbaka. Folk åt och drack…

Lot och hans döttrar blev räddade ur Sodom. De skulle fly ut ur staden innan domen kom utan att se sig tillbaka. Det rådet lydde inte Lots hustru utan såg sig tillbaka på vad hon antagligen förlorat och saknade. Hon blev en saltstod. Så till den ruskiga historien, att Lots döttrar kunde detta med vin och berusning. Det går att fly en gång och bli räddad. Det går att fly igen och igen genom rusdrycker. Historien berättar att Lots döttrar blev desperata, att de inte hade någon möjlighet att skaffa män och föda barn. Den äldsta såg till att hennes far fick så mycket vin, att han somnade. Sen våldtog hon honom. Samma gjorde den yngre nästa natt. Av dessa våldtäkter blev två söner och vidare två olika folk – fientliga generation efter generation mot Israel. Det är bara att studera kartan!

Det finns en klippa som förebildar Kristus i bibeln. Den står fast mellan antingen – eller. Mose skulle slå på klippan för att folket skulle få leva och inte dö av törst i öknen. Nästa stora kris, när döden hotade, skulle Mose tala till klippan men han hörde inte på den anvisningen. Han slog en gång till och förlorade möjligheten att nå löfteslandet.

Kristus blev slagen en gång för alla och tog på sig domen i vårt ställe. Hamas kan aldrig någonsin döda Guds enfödde Son en gång till! Många försöker bli av med Kristus i Sverige men kommer att misslyckas totalt.

Det går att utvisa afganer, som blivit kristna i Sverige, men det går inte att utvisa Kristus!

Min klangbotten

Plötsligt fattar jag, att han har älskat mig först! Det är inte så mycket med en hög bekännelse längre, att det är jag som älskar Jesus!

Jo, jag spolar av. Eller sopar upp efter mig…

Det var så chefen på hotellet på Restad Gård som citerade mig uttryckte det: ”Gunnel sopar upp efter sig!”

Tidningen TTELA som är hopslagning av Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad hade haft en artikel om hur illa det gick till med en tävling i en kulvert på före detta Restad Sjukhus kallad: ”Fånarna på Restad”. Det var ett namn efter TV-tävlingen ”Fångarna på fortet”. Jag fick artikeln relaterad per telefonsamtal och ringde chefen för hotellet och presenterade mig, mitt namn och mitt ärende. ”Jag är en av fånarna på Restad och kommer den 5:e september. Då kan jag berätta för er hur det var, att vara patient!”

Gissa vem det är som synkroniserar livets händelser! Det är inte jag! Det är inte mitt fel! Jag märker, att han älskar mig och vet vad 5 september innebär för mig över tid! Den dagen skulle jag få berätta och visa den så kallade stormavdelningen för en projektledare. Så fick jag veta, att det inte gick och blev flyttat fram till den 12:e september år 2013. Så jag hyrde en bil och gick igenom huset själv med en vaktmästare. Det var i grevens tid. Sen skulle huset repareras för att bli bostäder för flyktingar. Det blev inga ”taskiga vibbar” som narkomaner berättar om att de får. Han som älskat mig sen urminnes tider hade varit på detta ställe före mig och kunde allt lidande. Jag gick där trygg vid hans sida.

Så detta är min klangbotten! Det finns en som inte sviker i någon enda situation utan vakar med kärlek och tålamod!

Äntligen har jag fattat, att min kärlek till honom inte varit så märkvärdig. Det är faktiskt skönt nu när det inte är så mycket med mig!

”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” 1 Johannes brev 4:10 (SFB)

Vägen valde mig – fortsättning…

Som skrivet förut så valde VÄGEN mig efter en bibelvers Apg 11:26 och 19:23:

”Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.” ”Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av ”den vägen”.

Palestina är skrivet på kartan nerifrån och ända upp på baksidan av en skolatlas från år 1947. Jag har skannat området där bergen Gessim och Ebal finns med ungefär vid bokstaven ”T” i Palestina. Inget hjälper i dagens debatter på nätet, om några kan historiska fakta i detta område. I söndagsskolan däremot var det tydligt med Galileen, Samarien och Judeen.

Så än längre bort i tiden än i min söndagsskolas karta var det Josef, Jakobs älsklingsson, som fick uppdraget att gå för att se hur hans bröder hade det. Texten är som gjord för familjeterapeuter, som någon uttryckt det senare. Josef föddes äntligen efter många års barnlöshet med Rakel. Rakel var Jakobs stora kärlek – inte den äldsta av Labans döttrar Lea, som han fick först. Inte de andra som var bihustrur enligt den tiden sätt att leva och föda arvingar.

1 Mos 37:12 ”Och hans bröder gick för att vakta sin fars får i Sikem. 13 Då sade Israel till Josef: ”Se dina bröder vaktar fåren i Sikem. Jag vill skicka dig till dem.”

Visst är det bra med en kartbok från år 1947 – året innan Israel blev accepterat som ett litet landområde med gränser! Idag hånas fortfarande bibelkunskap, som något förlegat, överspänt. Därför skannar jag hela sång nr 13 i Psalmer och Sånger:

Gamla som vuxit upp med dessa sånger och psalmer skall inte bli fråntagna läran om Gud genom långa sångtexter! Fokus ligger inte på att jag närmar mig 90 år utan tacksamheten över arvet, som jag fick från 1800-talets böcker i text och musik. Jag har vandrat med Josef från Sykars brunn (Sikem) tvärs över till Dotan, där bröderna vill döda honom och satte honom i en tom brunn. Sen sålde de honom som slav till Egypten. Det är bara 10 -12 kapitel att repetera i 1 Mos 37- 49.

Josef är en förebild till Jesus. Det går att vandra med ”Främlingen” i Lukas kap 24:13-34 och låta honom lyssna på allt svårt som hänt – allt obegripligt i livet. Sen berättar han, att det står överallt i skrifterna, att han måste dö för vår skull.

Palestinakartan har ett gytter av vägar och platser. Det behövs ett starkt förstoringsglas för att hitta bergen Gerissim och Ebal där dalgången går och där Israels folk skulle stanna upp för att pränta in välsignelsen av att lyssna till HERRENs ord eller att lyssna till konsekvenserna som blir av att inte lyssna – motsatsen till välsignelse är förbannelse. 5 Mos 11 och 27

Jag skäms inte över att jag inte kan politik. Men det är jag övertygad om att det håller: HERRENs undervisning, som blev ORDET från Gud uttryckt i Johannesevangeliet. Det finns inget lagom bra. Det räcker långt med gudsfruktan. Gud talar sanning. Den andre är en Lögnare från början.

Mitt liv ligger bakom mig och här är arvet efter mig till mina arton syskonbarn.

Jag repeterar och sorterar och vet bara, att jag blev glad på morfars vind, då jag hittade böckerna ingen ville köpa på en auktion. Själv var jag inte med på auktionen.

Och vem vill ha Gottfrid Billings ”Betraktelser för hvar dag i Kyrkoåret” efter mig?

”Vägen valde mig”. Här kommer min fortsättning den 9:e nov 2025. Det är statistiken som hjälper mig att fortsätta bloggandet. WordPress statistik på kommentarer stämmer inte med min upplevelse. Bara om de kallar de flesta för ”skräppost” och filtrerar. En talar om att det är intressant med grävandet i bibeltexter.

OK. Nu läser jag boken ”Mästerverket” av Per Ewert och blir mer och mer glad över att känna mig hemma. Min gamla blogg på olika hotell är 25 år gammal. Jag kan kritisera mig själv till botten eller fortsätta skriva som jag pratar i tre ämnen samtidigt. Det är för mycket JAG och min situation! Men som sagt: Jag spolar av nu och sopar upp efter mig…

Det gick inte att påverka mentalsjukvården! Det går inte att påverka Läkemedelsbolagen hur skadliga deras mediciner kan vara! Det går inte att göra om mig till det bättre så att jag tänker före jag pratar eller skriver!

Kvar är min längtan efter barn och att jag fortfarande efter nästa 70 år vill höja upp barnets värde även om barnet inte är önskat. Även om faderskapet försvinner…

Den som tror på Gud och den han har sänt Jesus Kristus kan få Gud till sin far under hela sin livstid! Bara någon berättar om SANNINGEN och LIVET!

På den VÄGEN är det!

(Min sista månad som sjuksköterskeelev 1956 då jag vakade tillsammans med en annan elev och hade fått starka sömntabletter, som utlöste en så kallad psykos. Där slutade alla mina drömmar och min framtid, som jag stakat ut den.)

”Dö´n ska på nåt ställe börja.”

Natten är över och jag vaknar inte. Värken har hållit mig vaken. Nu är det vänster axel. Jag får igen för det jag citerat som jätteroligt. Som min storebror sa om värk för många år sen:

”De´ begriper en inte förrän en är där!”

I mörka stunder har jag varit sjuk hela livet. I ljusa tider har jag arbetat och varit full av energi och haft kreativitet alltid. I bottenläge har det alltid hänt att någon korsat min väg. Det har blivit en vändpunkt.

Så kom det ett brev år 1982 med en handstil likt min mors och en kusins. Kan en ärva handstil? Det var från en för mig inte känd syssling. Hon och hennes man ville komma och bo över hos mig. Dessutom ville hon lämna tillbaka min morfars bondepraktika, som varit totalt försvunnen länge.

Min gamla mor Anna hade bara ett halvår kvar att leva då. Hon närmade sig de 90 och satt vid köksbordet, när jag kom hem med denna dyrgrip. Hon sken upp och sa:

”Å se, här har far skrevet!” Sen läste hon och berättade sina barndomsminnen under tiden om hur det var när ljuset kom och de sprang runt, runt huset som barn och tittade in i fönstren utifrån.

Inte nog med det! Innan dess hade jag dragit ut en låda med lösa foton ur en bokhylla med hurts. Frågan kom så klart att vissa foton var bättre tagna än andra: ”Vem har tagit dessa?”

Eric Strand en granne levde, så vitt de visste och då fick jag bråttom för han var i så fall över 90 år. Min morfar hade skrivit om kvarnen de byggde och denne Eric var bara 14 år, när han köpte en kamera tillsammans med en annan pojke för lika många kronor i början av 1900-talet. Jag tror inte på slumpen! Jag tror, att Gud visste, att nu behövde jag omväxling från värk och lite roligt!

Pojkarna hade haft sitt mörkrum i kvarnen som Erics far fått köpa av min morfar. Hur kunde detta vara möjligt så känsligt för damm, som det är i ett mörkrumsarbete! Frågorna hopade sig. Hur fick de in vatten i rummet till sköljning av glasplåtarna? Jag hade sökt upp gamle Eric och hans fru och fick fråga obegränsat.

Här är en yngre bror Olle och Eric Strand till höger i sitt mörkrum runt år 1913. Delägaren i kameran Lars Larsson har tagit fotot.

Gud har i sin fotografiatelje ett mörkrum som heter Getsemane. Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam. Men den som är rädd – för köld och ris, får aldrig ett blomst i paradis. (Ur dikten Getsemane av Nils Ferlin)

Min värk fortsatte men under tiden kunde jag låna och läsa fototidningar om mörkrumsarbete. Jag låg plant på hård bädd och hade en årgång tidningar på ena sidan på golvet och de lästa på den andra. Sen fick det bli svart/vitt i stället för färg.

Nej, jag tror inte på ödet! En dag senare i livet flyttade det in ett ungt par i en lägenhet mittemot min. Det visade sig så småningom, att han var proffsfotograf. Det blev fritt fram att fråga honom om filmer och framkallningar och kopiering till det bättre! För att få fram kontrast i de svaga lite gulnande fotona kunde jag använda ett blåfilter vid reprofotografering. Så sa han.

Där kommer Josef in i Moseböckerna och hans drömmar om sädesfält och kärvar. Nu hade jag morfars anteckningar och de ändå äldres brev om en mycket svår svält på 1820-talet, kvarnen, mjölet och vattnet som runnit i ån och sköljt glasplåtarna i en trälåda under natten.

År 1862 skriver min morfar, att de började spränga till en ”qvarn”. Det var i arbetet med reprofotografering av Erics fina foton som tankarna gick vidare till Josef i Moseboken. Jag har ju följt hans vandring från Sikars brunn till Dotan och sen vidare till Egypten. Hans liv forsade fram men blev hejdat som till en kvarn att tjänstgöra för liv till hungrande…

Det var bara att ligga plant på hård bädd för att slippa all värk och tänka på Josef och hans bröder. Med det kom jag långt på den tiden, utan att kunna arbeta som alla andra och göra rätt för mig.

Jag kom till Jesus! Jag stannade hos Jesus! På den VÄGEN är det. När doktorn inte hitta något fel i min mormors axeln lär hon ha konstaterat:

”Dö´n skall på nåt ställe börja!”

(Jag har gått alldeles för länge med rollatorn och låtit den ta över det ena benet inte förmår.)

P.S. Det kom en hälsning från Marta Mikander med sånger och psalmer att lyssna på.

Här är en av länkarna. Tack Marta! https://www.youtube.com/shorts/LhXcPFAs_NY

Verkar inte vara något slut. ”Hela vägen gick han med mig O vad kan jag önska mer…” D.S.

Dags att köpa orgel och öppna eget

Familjen cyklade till Koberg på friluftsmöte. Där var slottet och där var sjön. Där kom också ett fruktansvärt åskväder för ett barns öron och ögon. Då var det gott att ha en pappa bredvid och hans stora varma hand att kunna söka. Där la jag min. Och glömmer aldrig detta plötsliga åskoväder.

Inte heller glömmer jag ett flygplan, som blev nedskjutet över Koberg. Det gick att cykla dit och titta på flygplansdelar lite senare i livet.

Inte heller glömmer jag Finlandsbarnen, när de satt tysta i vårt väntrum. Vårt väntrum var mor Annas arbetsplats som föreståndare för en liten Telefon & Telegrafstation på landet. Alla pojkarna med rakade huvuden och lapp om halsen satt tysta på stolarna. Bara två tanter stod upp och läste upp namn på finska och på svensk reserv-mamma. Hur skulle jag kunna glömma detta? Vi fick ju också en av dessa. Alla mina syskon var äldre än mig och var med och fostrade mig. Nu skulle jag äntligen få en att fostra! Han blev så rädd, om det hördes ett flygplan men hade inget språk att berätta vad han kunde från Helsingfors. Han tog min hand och drog i den mot källaren. Då var jag liten men överlägsen, att det inget farligt var.

Inte heller glömmer jag regnbågen, som kunde dyka upp efter en hotfull, mörk himmel. Jag fick en egen relation till den och till min bibel. ”Min båge sätter jag i skyn…”. Det kom fler svåra åskväder i mitt liv utan att min far fanns vid min sida med sin trygghet. Jag var också en annan fars barn genom min tro. Det hade han präntat in i mig via söndagsskolan och sångerna: ”I en djup oändlig skog Svart av moln där åskan slog Gick ett litet barn en gång Dagen lång. Grät och tänkte aldrig mer Jag min faders boning ser…”

För att inte glömma dessa märkliga ögonblick i min ensamhet med kriser då regnbågen blivit synlig end to end, så satte jag datum vid Guds löfte i bibeln, att han inte glömmer vad han lovat utan gett detta tecken i skyn.

Där är vi nu, att jag har åsiktsfrihet i Sverige! ”Min båge sätter jag i skyn…” och den är gudomlig och har sju färger.

Regnbågsfolkets båge har sex färger. Det står för det mänskliga. Vem vill inte vara mänsklig i sina åsikter och tolerant?

Min bibel tillhör inte Svenska Missionsförbundet, där jag blev junior en gång och fick en liten nål och bibelstället om de olika punden och att jag nog var en tvåpundsmänniska. Då var jag så glad, att jag äntligen nått rätt ålder. Men juniorledaren råkade säga något felaktigt till en annan flicka. Sen kom det inga fler till juniormötena. Jag blev ensam kvar. Heder åt henne som markerade!

Jag blev ensam mer än en gång efter detta. Det blev dags en dag att köpa orgel och öppna eget utanför Pingströrelsen till och med.

Än så länge har jag åsiktsfrihet utanför alla frikyrkor. Är det synd om den frikyrkoförsamling, som får mig som (med)lem i kroppen?

Den första augusti 2025

Som sagt så försöker jag själv att knyta ihop min säck. Han var 17 år och gjorde lumpen som samvetsöm. Jag var dubbelt så gammal och ungdomsledare på Räddningsmissionen, Göteborg. Så möttes vi senare och han sa:

”Jag har hört, att du flyttat till Hammarkullen köpt orgel och öppnat eget!”

Det var ett talesätt inom frikyrkan, att en pastor utan framgång kunde göra så. I början av 70-talet kallades Angered utanför Göteborg för ett ”millionprojekt”. Det sprängdes i berg och byggdes överallt till nya stadsdelar. Frikyrkorna hade planerat tillsammans att ha en ”vandringskyrka” i varje del utan att konkurrera med varandra. Det var mycket praktiskt och Svenska Kyrkan började likadant och byggde permanent senare. Jag för min del ville följa de små barn jag kände, att de skulle ha nära väg till mig. Frikyrkorna börjad barnarbete i de olika områdena.

Vårt land hade kristendomen som grund. Idag har vi backat och funnit oss i att andra religioner dominerar. Min elorgel är i forna Jugoslavien.

Det gick inte så bra att öppna eget!

”Du får ett val.”

En trovärdig teolog skrev tidigare, att han skulle lämna/avyttra Facebook/META för en annan plats att skriva på.

Detta tröstar mig, när avstängningen upprepas till mig: ”Du får ett val.” Det går inte att jämföra Facebook/META med WordPress. Här blir jag erbjuden att tjäna pengar på min plats. Och jag tackar ”nej” konsekvent år efter år. Sen får jag veta, att jag skulle kunna nå en million läsare… om jag bara nappar på olika erbjudanden!

Här är dagens kvart ur appen hos Svenska Kärnbibeln:

”2 Kor 4:7–15

Guds kraft blir synlig i jordiska kärl
⁷Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva.

[Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se 2 Kor 4:10, 16; 5:1. Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som vers 8-9 beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se Dom 7:16-20, 22. I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se 2 Tim 2:20.]” Slut citat

Mitt minne sviker så klart, när det gäller rubriker på posterna. Runt år 2000 satt jag och jämförde B2000 med Svenska Folkbibeln. Det är mitt intresse att gräva efter kunskap på mitt sätt genom bara svenska språket. Jag har inget annat val. (Det går inte att studera och minnas eller sitta länge med värk och åter värk. däremot fungerar frågor till Gud, Jesus och den helige Anden.)

Så bibeltexten angående de tio jungfrurna, som alla ville möta brudgummen men somnade kom under luppen. Lyktan är utbytt till en fackla i B2000 och då blev det mycket omkullkastat i mitt huvud. Väldigt svårt att hitta någon som ville ha mina synpunkter! Kvinna är som det svagare kärlet. (När det gäller porslin är det ju finare och mer dyrbart ju tunnare det är.) Biblar finns det överallt att få tag på. Där finns den helige Anden, som liknas vid olja. En flicka nu är inte densamma som en ung kvinna var i bibeltexten – det vill säga orörd.

Psaltaren 119:105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

Min slutsats var enkel. Skillnaden mellan de fem förståndiga och de fem oförståndiga jungfrurna är inte märkbar eftersom alla ville möta brudgummen och alla somnade. Alla blev överraskade av härskriet, att han kommer. Skillnaden är i nya översättningen. Det går att tunna ut begreppen med fackla!

Det är helig Ande i bibeln! Bibeln är som en lykta ett ljus på vår väg. Vi är kärl, som är svaga men som kan ha ”oljan” både i bibeln och i kroppen. Vi hinner inte leta upp några biblar, när ljudet från basunen hörs:

”Nu kommer han!”

Liknelsen om de tio jungfrurna

1 Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, 4 medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

6 Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 9 De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

10 Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 11 Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. 13 Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.” Slut på citat i Matteus kap 25 ur Svenska Folkbibeln 2015

Det är hur lätt som helst att låta sig fyllas av den helige Anden! Det är HERREN Gud som bjuder på allt! Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Så förhärliga då Gud i er kropp. ( Matt kap 25 och Rom kap 12)

Du får ett val. Sortera lögnerna om Israel!

Dörren har slagit igen!

Detta är makt, som jag råkar ut för den andra gången i mitt liv. META/Facebook ger ett nytt val med nya regler. Om jag vill slippa, att det material jag bjudit på frivilligt används måste jag betala varje månad. Jag får ett val!

”Vilddjuret är här redan” har teologen Sven Almkvist bjudit på som ett bibelstudium via Youtube. Gratis eller att han själv får köpa och bjuda på platsen i rymden. Bara att skaffa ett konto.

Jojo! Det hette ”Sociala medier” i början och fungerade blixtsnabbt med kontakter över hela världen. Jag blev mer och mer imponerad och bjöd och bjöd på mitt livs rikedom i text och bild. Varje år fick vi erbjudande att köpa fotoalbum på det vi bjudit på under året. Öppna flotta erbjudande…

Men igår slog dörren igen abrupt: ”Du har ett val.”

Så generöst att det är jag som avgör!

Sista bilden jag bjöd mina vänner i min hembygd på med exakt angiven plats, så att de kan hitta dit själva och bada i Kvarnsjön uppe på Hunneberg. Jag hann få kontakt med femton av dem…

Den bilden fogar META över numera men minnena är mina. De kan ingen blockera med nya val. En gång i tiden var det ett barn, som behövde min närvaro och den trygghet som jag kunde ge honom.