Frihet – Sida 5 – Gunnels plats i rymden

Försonad

Så enkelt då att bara lämna Stora teatern i Göteborg den 17 oktober år 2015 och vara upprättad! Äntligen efter nästan 60 år! Av vem? Ja, av alla människor som var där samtidigt. Det fanns ju så många andra från hela världen denna dag och dessa tre dagar, som också gått igenom en eklut. Och kommit ut renade. Detta har jag skrivit om förut och det finns mycket att läsa om via http://www.madinamerica.com eller http://www.drivinguscrazy.com.

På Facebook har jag sett annonseringar om en utbildad läkare, som väntar på upprättelse. Eller är det min formulering? Jag köpte Erik Enbys bok bums och sträckläste:

”BLOD, MOD OCH ENVISHET”

Baksidans text ger upplysning om att Erik Enby blev fråntagen sin läkarlegitimation år 2007. Han har forskat över 30 år genom sitt mikroskop på obehandlat blod i syfte att finna orsak till kroniska sjukdomar. Men blivit ifrågasatt som jag uppfattar summan…

Visst är min blogg väldigt spretig? Det går knappast att hitta ett sätt att fortsätta, om jag inte varit så envis också? Eller hur? Enligt min egen sjukjournal från året 1956 är jag religiös och svär om vartannat. Sånt kan hända i totalt utmattat tillstånd visst. Andra får säga, att de är förbannade gång på gång utan att fatta innebörden. Men det bör finnas krav på mig, som bekänner mig som kristen! Känn på orden ”upprörd” eller ”arg” eller ”utom mig” i stället. Varför inte ”maktlös” men inte förbannad?

Om det inte finns någon förkunskap till bibelns språkbruk eller historiska berättelser blir det svårt att förstå blodets betydelse. I bibeln handlar det om ett friskt, ofördärvat blod där inga infektioner kommit in. Den beskrivningen finns från början till slut. För att de första människorna skulle få tillbaka det, som gått förlorat behövdes ett rent ofördärvat blod som offer. Av ett första oskyldigt offer gjorde Herren Gud kläder av skinn och klädde Adam och hans hustru. Att vara klädd inför Gud är samma som att vara upprättad i nya testamentets teologi. Bibeln nämner order ”synd” för första gången när Kain släppt in ilska och avundsjuka i sitt tankeliv. Kain klarade inte av att styra sitt hat, som bibeln beskriver det. Han slog ihjäl sin broder Abel. Och Abels blod ropade till Gud allt sen dess.

Längre fram i Moseböckerna står det: ”Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.” 3 Mos 17:14 (B2000)

Svenska Folkbibeln översätter versen:”Ty varje kropps liv är dess blod…”

Detta är intressant! Kapitlet innan har rubriken: ”Den stora försoningsdagen” och handlar om de två syndabockarna. Texterna är obegripliga utan förklaringar. Kristen teologi hänvisar till Kristus som vår syndabock – den ende som det håller att placera all världens synd och skuld på en gång för alla. Läs hela kapitlet i 3 Mos 16 och lägg märke till hur många gånger det står ”för att bringa försoning.”

När Jesus uppstått från de döda uppenbarade han sig för lärjungarna. Han gick som en främling bredvid Kleopas och en annan lärjunge, som lämnat Jerusalem. De ville från allt som skett i Jerusalem antar jag. De var förtvivlade och begrep inget. Evangelisten Lukas berättar om händelsen i kap 24, att främlingen började gå igenom alla skrifter med början på Moses och förklarade, att det som skett måste ske. Vi får inte veta vilka ord han använde för dessa blodiga offer i skrifterna eller om detta blod, som nyss runnit på korset. Vi får inte veta vilka ord han använde om rättegången och alla slagen, allt spott på denne Jesus. De obegripliga texterna hade Kleopas och den andre lärjungen hört många gånger men inte fattat. Framme i Emmaus bad de främlingen stanna kvar. Det var nära natt. Då läste han tackbönen och bröt brödet. Det var ingen främling längre. De kände igen honom men då försvann han.

Peter Fjellstedt förklarar i slutet av 1800-talet, att de två syndabockarnas hör tillsammans som ett enda offer. Försoningen skulle framställas i två avseenden. Av israeliternas menighet skulle ju Aron ta emot två bockar till syndoffer och ställa dem inför Herrens ansikte. Genom lottdragning skulle Herren avgöra vilken som skulle ut i öknen levande till Asasel och vilken som skulle dö och lite blod föras in i det allra heligaste. Detta är så intressant, att jag skulle vilja skriva av förklaringen ordagrant. Nu blir det inte så men lär finnas att läsa på nätet.

Teologer har grubblat över vad som menas med ”Asasel” (3 Mos 16:9,10.) Profetiskt sett så har Jesus vunnit seger över Satan i öknen. Han frestades under 40 dagar. Profetiskt sett så har varje människa möjlighet att låta Jesus bära hennes synd bort från henne långt ut i öknen där den hör hemma. Profetiskt sett så har Jesus en gång för alla gett sitt liv och blod och försonat oss med Gud i det allra heligaste. Fjellstedt hänvisar till Job där det står om Åklagaren, som går inför Gud efter sin vandring på jorden. (Åklagare betyder Satan på hebreiska). Dessa hemligheter är svåra att förstå för den som inte upplevt försoningen med Gud genom Jesus!

Just därför önskar jag en församlingssång, innan det blir för sent! Just därför önskar jag visa på vilken lovsång, som har tystnat till förmån för trendiga små körer sjungna om och om igen i hela frikyrkorörelsen. Här är den:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen all Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…” nr 510 i Psalmer och Sånger och nr 451 i Segertoner.

Som sagt: Den teologi jag kan har jag sjungit in som barn och ung. Då kunde jag inga psykiatriska diagnoser eller etiketter men jag gissar att sångförfattaren var introvert. Vad jag förstår hade han själanöd och kanske lång väg ut i frihet.

Axel Oskar Henrik Schager hade en bred bibelkunskap. Den finns i sången skriven troligen år 1925 i Toner från en inre värld.

Jo, mina associationer hör ihop. I annat fall går det bra att ställa en fråga. Jag har fått upprättelse efter nästan 60 år i ett avseende men varit försonad med Gud hela mitt liv. Jag är så lyckligt lottad, att han tog hand om mig från början och var före Satan som Åklagare.

Det heter nåd.

Reningsvatten – fortsättning

Precis så är det. Livet ligger bakom mig och jag vill så mycket. Det var så mycket jag ville men inte lyckades med. Tänk, om jag får en stroke eller blir ändå mer rörig i alla tankar! Paniken ligger på lur. Hör du det? Jag ville berätta för dig om Jesus och att det står om honom överallt i bibeln. Jag har en relation till båda. Det går inte att lära känna Jesus utan att läsa vad han sagt om sig själv. Vem är han? Vem ärende gick han? Kan han gå vid min sida och trösta och ge råd?

Så jag ville berätta om reningsvatten i Gamla Testamentet. De skulle koka en stark lut att använda om någon rört vid en död.

Så jag vill berätta om reningsvatten i Nya Testamentet. Det finns för den som vill gå från död till liv. En motsatt verkan. Hör du det? Det jag misslyckas med att berätta fungerar ändå. Om du vill ha detta liv. Var har jag fått det ifrån? Jo, det står i bibeln. Den som vill håna får fortsätta att håna. Den som vill ta emot kan få liv och övernog.

Johannes Döparen fick syn på Jesus en gång och utbrast: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh. kap. 1)

Nästa dag hände det samma och Johannes Döparen sade: ”Se Guds lamm.”

Evangelisten Matteus berättar om när Jesus kom från Galileen vid Jordan. Där ville han bli döpt av Johannes som protesterade. Johannes döpte till syndernas förlåtelse och det borde vara tvärtom att Jesus döpte Johannes, ansåg han. (Matt. kap. 3). Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.”

Det var en lydnadshandling. Himlen öppnades och han (Johannes) såg Guds ande sänka sig ner som en duva och komma över honom (Jesus). Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son den Älskade. I honom har jag min glädje.”

Där fortsätter berättelsen om reningsvatten för den som varit i kontakt med döden. Där fortsätter berättelsen om ett reningsvatten. Men inte Jordans ens.

(Rom kap 6 och Kol kap 2)

Jo, det går att ifrågasätta om vattnet är rent eller inte och vad som sker i dopet. Bibeln har flera berättelser om tro och om misstro. Bibeln berättar om en Gud, som lärde ett utvalt folk lydnad i allt. I så fall skulle de få se hans makt i allt. Israels folk klarade inte att hålla lagens bud. Jesus fullbordade lagen i allt.

Denna blogg handlar inte om barndop eller troendedop. Det handlar inte om barnet blir buret till dopet eller om barnet är för litet för att låta döpa sig senare. Det handlar om ett reningsvatten genom tro. Det handlar om ett viljebeslut – en lydnadshandling. Det handlar om ett förr och ett nu.

Det var i ”Anta Utmaningen” en sluten Facebookgrupp med gemensam bibelläsning som reningsvatten blev aktuellt. Vi får välja bibelläsningsplan själva och takt. Jag för min del har svårt med koncentration men försöker på mitt sätt med halvfart. Mest blir det utvärdering. Mest blir det ett försök att få mina spridda tankar att landa hos någon ung, som inte har den gamlas referensram.

Jesus är överallt i skrifterna och i livet! Det är min erfarenhet. Han började gå igenom alla skrifter med en lärjunge, som hette Kleopas för att visa, att det var förutsagt, att han måste dö för våra synder. (Luk kap 24:13- )

Det var då det. Den andre eller andra lärjungen fick vi inget namn på.

Det kan vara du eller jag i NU-tid.

Våga minnas

Rubriken är inte min. Rubriken är hämtad från en dokumentär om konsekvenserna av en våldtäkt. Den berättelsen har betytt mycket för mig, som vägrar skämmas över min berättelse om en psykisk våldtäkt år 1956. Den tidens övergrepp för min del påverkade hela mitt liv och har påverkat min omgivning också – det icke berättade under många år.

Idag är det bibelns dag. Det är morgon och jag vill som sagt avsluta berättelsen om övergreppen i mitt psyke. ”Våga minnas” för att dela hoppet och glädjen, som funnits under alla år i botten. En bottenglädje med poeten Majken Johanssons ord. Eller en rubrik ur författaren Gunnar Edmans samlingar: ”När burfågeln sjöng”. Konstnären Dagmar Holmkvist illustrerade hans novell en gång i tidningen: ”Din Nästa”.

Det är många nu som lyssnat till det gamla traumat och de många följderna. Vi brevväxlar inte längre numera utan väljer elektronisk, snabb väg. Mail kan inte ersätta breven. Breven går att spara på ett helt annat sätt och läsa om och om igen.

Det är bara jag, som vet hur tung skambördan var december år 1956. Det är bara jag, som vet hur djup ångesten var inför framtiden – tanken på att möta rektorn vid Göteborgs Sjuksköterskeskola. Hur skulle jag kunna förklara vad som skett, att jag blivit sjuk och inte bara sjuk utan vårdad på ett sinnessjukhus? Av detta som var ren ångest fattade personalen ingenting! De beskrev mig i journalen som positiv nu för behandlingen och trevlig till och med. Möjligtvis lite orolig för framtiden…

Min identitet fanns i elevuniformen och den skulle jag hämta ut i början av år 1957. Det var resultatet av samtalet med rektorn. Den elev som jag delat rum med som provelev fick ett besök och blev glad till att börja med. Innan jag avslöjat något. Sen sa hon:

”Jag känner inte igen dig! Du har blivit så hård!”

På väg till spårvagnen mötte jag en annan elev. Hon blev också så glad. Glad för att jag såg ut som vanligt – underförstått att vistelsen inte påverkat utseendet. Annars blev ju det en mycket vanlig tanke: ”Syns det på mig, att jag varit sjuk på ”det stället”?

Idag är bibelns dag. Hela dagen. Den första trösten var, att Gud vet vem jag är och har rätt uppfattning om mig.

”Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv… Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;…” 69.12.31 (rader från 1917 års översättning av Psaltaren 139: 13-16) Jag har kallat dig vid ditt namn…

Så mötte jag orden om ett oläkligt sår – ”ingen tar sig an din sak…Se, jag vill hela dig säger Herren.” Ja, det står så att oavsett hur många Guds löften är. De har fått sitt ”ja” och ”amen” genom Jesus. Det gäller bara att kunna den versen! Och hålla fast vid löftena! (2 Kor 1:20)

Det finns brev, som jag ångrar, att jag slängt. En period skulle jag sopa bort varje spår av traumat och vandra vidare med annan utbildning. Vi hade en fin liten brevväxling rektor William Bredberg, Missionsskolan, Lidingö och jag. Han skrev och tackade mig för att jag tagit beskedet så bra, att jag inte kom in på Missionsskolan som nästa steg.

Så klart att trösten finns i bibeln! Gud själv ville ta hand om undervisningen då:

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Ps 32:8

Mest dråpliga var väl när jag ifrågasatte hur det skulle gå till att få vägledning om utbildning till arbetsterapeut. Det ordet finns ju inte i bibeln! Och så står det ju mest om män och jag tänkte söka till Stenebyskolan, Dals Långed och alla de olika slöjdkurserna. I läsningen i Gamla Testamentet kom jag till att Gud utrustade några med helig ande och olika slags slöjdskicklighet. I läsningen i Nya Testamentet kom jag till orden: ”Tänk, på dem som är fångna, som ni vore deras medfångar.”

Jag vågar minnas också att i olika livskriser har det inte gått att trycka undan svåra minnen av den psykiska våldtäkten. Filmen har satt igång i mitt huvud på nätterna och det har inte funnits någon stoppknapp. Och jag fick bara veta, att jag ältade, om jag förde något på tal. ”Det” skulle jag lämna bakom mig och gå vidare. Så ”det” trycktes ner ändå djupare ner i mitt medvetande. Det gick inte att få ”det” omedvetet! Var jag frälst egentligen, som inte kunde glömma?

Två veckor fick jag vara tillsammans med författaren Gunnar Edman och många andra i Jordanien och Israel i skarven mellan 1974 och 1975. Vid Jakobs brunn nära Nablus på Västbanken var det en av deltagarna, som bad honom läsa sin novell ”Låt krukan stå”. Det är oersättliga minnen. Då fattade jag inte hur det kapitlet i Johannes evangeliet skulle påverka mig senare i livet. Och marken där vi stod. Och tiden bakåt till berättelsen om bergen Ebal och Gerissim. (Johannes ev. kap 4) och Josef som vandrat där och hans bröder…

Det är bibelns dag idag. Hela dagen. Tänk, att få komma till insikt om att jag inget kan om biblisk historia! Det var det som hände en söndagsmorgon i slutet av 80-talet. Den föreslagna evangelietexten var just om kvinnan vid Sykars brunn. Då kom jag till insikt om att jag inget kan och tog itu med den okunskapen. Så snart det gick och blev vardag. Nu finns datorer, mobiler och läsplattor. Det finns möjlighet att läsa bibeln tillsammans med andra via Facebook och ”Anta utmaningen”. Bara att anmäla sig och sen vara tillsammans i sluten grupp, få skriva frågor, få hjälp och vägledning.

*****************

Våga minnas! Det var ett råd som gavs i en dokumentär av en kvinna som varit utsatt för en grov våldtäkt som 18-åring. Sen kom ett chocktillstånd då det inte gick att minnas i polisförhöret. Det var lätt att Googla för att repetera vad jag mindes av dokumentären. Det gav mig uppmuntran. Djupa inre sår behöver bli rengjorda för att de skall läka!

Idag är bibelns dag hela dagen. Jag för min del har fått hjälp av många olika de senaste åren. Utan texterna i bibeln hade jag nog inte överlevt eller i vart fall trampat vatten. Eller fastnat i dyn.

”Han drog mig upp ur den djupa dyn och ställde mina fötter på en klippa , han gjorde mina steg fasta; han lade en ny sång, en lovsång till vår Gud.” (Ps 40:3-4)

”…han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd, med den tröst vi själva får av Gud.” 2 Kor 1:4

Det finns andlig våldtäkt inom kyrkor också till skillnad från psykiska övergrepp inom mentalsjukvården. Jag tror, att det finns läkedom! Det kan ta lite tid bara. Och många viljebeslut om att stå kvar i försoningen.

Våga minnas