Kategori: Frihet

Naken eller avklädd

”Det är inte fråga om vad man säger utan hur man säger det.”

Hur många gånger har inte jag fått höra detta som en fin tillrättavisning. Jag borde formulera om mig! Och detta mer än en gång. I stället för att vara klumpig är det ju bättre att pröva lite finkänslighet?

Vi har åsiktsfrihet men risken är att bli avklädd offentligt och få stå naken inför alla. Det är förargelseväckande beteende att gå naken offentligt. Personen som provocerar kan få böter. Inom konst och litteratur är allt tillåtet. Det är tillåtet att kränka kristna. Det är tillåtet att skriva en hel bok om Gud efter egna eller andras halvsanningar. Det är tillåtet inom litteratur och konst att ta eviga sanningar ur sitt sammanhang och förvanska dem.

Det är skillnad på att vara naken eller bli avklädd inför folket. Det är tillåtet att gå naken i en demonstration. Den som tittar får skylla sig själv. Den som går på en utställning och tittar får också skylla sig själv hur provocerande än bildspråket är och kränkande för en kristen. Det är tillåtet att avbilda vatten och en duva och två nakna män.

Hur är det nu med poängen? Jo, det började med att två människor var nakna och inte skämdes inför varandra. Det fortsatte med en metafor för lögnens fader med flera olika namn framöver i texten. Han lurade först den ena, som kallas hen nu. Sen lurade nutidens hen den andre, som också heter hen nu.

Historien är tydlig för den som inte vill bli avklädd och naken inför allt folk. Historien är tydlig för den som vill bli klädd inför Gud. Välklädd.

Än så länge har vi yttrandefrihet i Sverige. Än så länge är det tillåtet att formulera om sig.

Tro det den som vill.

En vit sten

Det finns många olika slags handikapp. Jag har en del. Det är olika dagar, som olika är olika svårt att bära. Den som börjar bli dement kan skämta och fylla i lite meningar med fantasins hjälp. Den som inte kan engelska språket kan köra med en inlärd fras då och då. Men det håller inte länge. Det håller inte alls.

Så har jag blivit taggad på Facebook igår. Bara den lilla meningen innehåller lite av ett begrepp ur engelskan. Det är en hel video med fem damer från olika delar av världen, som samtalar under ledning av Åsa Moberg känd författare och debattör. Hon nämner mitt namn i början av intervjun och detta är det enda jag fattar vidden av men inget mer. Detta är frustrerande! Tre dagar var jag med på Internationella filmfestivalen, satt i en mjuk låg fåtölj, fast jag aldrig väljer det annars och förstod ingen engelska! En gång till under de dagarna lyckades jag snappa upp att mitt namn nämndes av en föreläsare.

Jag kan inte förlora ett språk, som jag aldrig behärskat före år 1953. År 1956 mötte jag väldigt många kvinnor mot min vilja, som förlorat sitt språk – sitt egna språk svenska. Det var en tragisk iakttagelse, som jag aldrig glömmer. Var de så inne i sin sjuka värld, att de hade nog av röster som talade? Var de så understimulerade av miljön, att det var meningslöst att samtala med någon annan? Jag försökte provocera fram ett samtal med en av dem. Hon hade sin säng närmast en vägg. Till slut blev hon så irriterad på mig, att hon tog knytnäven och bankade i väggen. Jag hade fått fram en reaktion. Jag fick dåligt samvete men var hon farlig eller inte, där hon satt i sängen i sitt bälte?

Olga Runciman från Danmark – en av de fyra som intervjuades har berättat (text i svensk översättning), att ett trauma i barndomen kan utlösa schizofreni senare i livet med hallucinationer. Hon har tagit sig igenom många svåra år och kallar sig ”stemmehörer”. Hon har lärt sig leva med sitt handikapp och utbildat sig till psykolog för att kunna hjälpa andra.

Åter till år 1956, då jag mötte svårt sjuka kvinnor, som förlorat sitt språk. Men var de farliga? Innanför kontoret fanns ett låst utrymme. Där fanns mitt godis hemifrån. Av det kunde jag få hämta lite då och då – hämtade och la några praliner längst ner på kvinnans bädd. Precis så långt ifrån henne, att jag inte behövde bli rädd och hon skulle nå dem.

Hon hade förlorat sitt språk. Skamligt att jag också visade rädsla. Skamligt på vilket sätt jag provocerade fram ett annat språk. Jag kommer ihåg namnen på många av personalen men inte på en enda patient. Som om de inget namn hade! De hörde röster bara.

I all engelska som flödade fram mellan den 16 – 18 oktober 2015 på Stora Teatern i Göteborg så hörde jag mitt namn nämnas två gånger utan att fatta vad de sade mer än så. Gissa om jag är framme vid poängen! Vad andra än säger om mig positivt eller negativt eller vad jag anklagar mig själv för så finns det en vit sten någonstans där allt stämmer.

Enligt Skaparens eget löfte skall jag få en vit sten med ett nytt namn, som ingen mer känner till än jag som fått det.

Spännande! För Skaparen känner de andra också, som blivit missförstådda och missbedömda. De som kanske ligger i bälte nu. Och andra är så trötta på…

Uppenbarelseboken 2:17

(Vi vet inte hur många det är, som håller fast vid honom, som segrat över all sjukdom, all synd och döden. Det gäller bara att hålla sig till rätt Gud i denna tid, när det vimlar av läror och gudar.)

 

Sverige idag

Karta Arvedelar055

Svartenbrandt är död men Jesus lever. Det står inte på löpsedlarna dagen efter. Och jag vågar fortsätta skriva, att bibelns budskap gällde då. Det gäller nu. Det gäller sen.

Igår handlade bloggen om 60-talet då narkotikan översvämmade Sverige. De var som fiender, som ockuperade landets unga. Innan dess hade vi 50-talet, som förberedde allt med fri kärlek. Himmelens Gud som gav livet hade inget att säga till om längre i Sverige. Kvinnan var inte längre hans medskapare utan satte ner foten som sin egen gud med bestämmanderätt över livet. Omärkligt kom allt positivt tänkande in. Genom det kunde vi uträtta allt omöjligt. Det handlade om blommor och kärlek och allas lika värde mer och mer. Gud blev mindre och mindre eller i vart fall likställd med andra gudar. Ordet blev religionsdialog och tolerans.

Sätt in Sverige i stället för kartan över löfteslandet. Studera utvecklingen i Nordriket med Israels tio stammar. De blandade ihop sig med andra folks gudar och avgudadyrkan. De går att läsa om i 2 Kungaboken 17: 24 och framåt.

En dag fick Herren nog och tog sin hand från dem. De fick som de ville och blev en munsbit för Assyriens härar. De tio stammarnas folk blev fångar i Assyrien. Kvar var Juda stam och Benjamins stam i söder. Kvar var profeterna, som varnade och varnade men inget hjälpte. Detta är historia. En gång sade Herren till Samuel: ”Det är inte dig de övergett utan mig!” Eller minns jag fel?

Svenska folket har släppt in många fiender redan med olika syfte och i olika namn. Den kristna läran är nerriven som muren runt Jerusalem. Räddningen i Jesus Kristus skulle vara som en skyddsmur runt landets gränser!

Studera metaforerna för träldom! Det var inte Moses, som räddade folket ur deras träldom i Egypten. Det var Herren, som tog striden mot Egyptens alla avgudar! Herren är EN. Det är inte samme Gud med olika språk som Allah numera heller.

Så det är dags att inse, att också jag och min familj har syndat mot Gud. Vi har försummat att läsa hans ord och bygga upp det som blivit nerrivet eller sönderbränt i vår skyddsmur.

Nehemja har mycket att lära oss om ryktesspridning och lögn. Det försenar uppbyggandet!

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6  och 5 Mosebok kap. 19

Historien

Så började historien för min del. Den äldsta sysslingen på min mors sida skulle komma till Göteborg på besök. Handstilen på hennes brev som låg på golvet i tamburen var så bekant, men vem var brevet ifrån? Kan någon ärva en handstil för så skrev ju min mor, innan hon blev darrhänt och gammal? Så skrev en kusin…

I brevet fanns en förfrågan om natthärbärge för henne och hennes man. Vi kände inte varandra. Besöket blev en stor vändpunkt för mig år 1982. Gudrun ville lämna tillbaka min morfars bondepraktika och jag fick kopior av gamla brev om Roparna. Så sa hon, att de gamla breven innehöll uppgifter om Roparna.Historien163

Nu har jag nystat färdigt. Åren har gått och jag fortsatte min släktforskning i bibeln. Visst är det imponerade att komma ända ner till Adam och Eva! Utan historia lever ingen vare sig den är ljus eller mörk eller ointressant rent av. I min morfars bondepraktika är det fråga om sådd och skörd mest. I hans farfars tid var det fråga om ett svårt svältår. Det fanns inget ätbart. I bibelns historia återkommer berättelser om hungersnöd mer än en gång.

Det är morgon den 12 mars och mina tankar skall få virvla totalt fritt hit och dit, för det är sista dagen på kontraktet för brefvet.com. Någon har befogenhet att släcka ner den hemsidan sen. Innan dess fick jag hjälp av en supporter att flytta över de små berättelserna hit. Här är bilden på husen, som gått i arv från far till son. Jag har berättat om ”prästgenen”, som då rakt inte passade i en kvinnlig arvinge år 1958. Jo, jag har berättat om äldste sonen i en av generationerna, som tydligen var lika klen, som jag varit. Den slutsatsen har jag dragit alldeles själv, för det blev inget av en.

(Det är en västgötahistoria av Sixten Bengtsson. På landet förr i tiden var det märkvärdigt, när en missionär kom hem och berättade från något okänt område. Så var missionärens berättelse slut i kapellet och hon gav tillfälle till frågor. Det var tyst en stund. Sen kom frågan: ”Ho´ hade ena halter söster. Va´ ble´ de´ å´ den?”)

Nej, jag tänker inte oja mig, för det allra mesta av livet ligger bakom. Nu vet jag, att jag har sinne för teologi. Det var en kvinnlig exeget, som fick mig att fatta häromdagen. Och det gjorde mig gott!

Noomi betyder den ljuvliga men hon förlorade allt och tyckte att släkten borde kalla henne Mara. (Ruts bok kapitel 1)

Detta är antagligen lite teologi, som jag gräver i. Eller snarare är det så att jag älskar att promenera bredvid olika personer via texter och kartor bibeln…

Kom ihåg hur mycket jag vandrat bredvid Josef!

Försonad

Så enkelt då att bara lämna Stora teatern i Göteborg den 17 oktober år 2015 och vara upprättad! Äntligen efter nästan 60 år! Av vem? Ja, av alla människor som var där samtidigt. Det fanns ju så många andra från hela världen denna dag och dessa tre dagar, som också gått igenom en eklut. Och kommit ut renade. Detta har jag skrivit om förut och det finns mycket att läsa om via http://www.madinamerica.com eller http://www.drivinguscrazy.com.

På Facebook har jag sett annonseringar om en utbildad läkare, som väntar på upprättelse. Eller är det min formulering? Jag köpte Erik Enbys bok bums och sträckläste:

”BLOD, MOD OCH ENVISHET”

Baksidans text ger upplysning om att Erik Enby blev fråntagen sin läkarlegitimation år 2007. Han har forskat över 30 år genom sitt mikroskop på obehandlat blod i syfte att finna orsak till kroniska sjukdomar. Men blivit ifrågasatt som jag uppfattar summan…

Visst är min blogg väldigt spretig? Det går knappast att hitta ett sätt att fortsätta, om jag inte varit så envis också? Eller hur? Enligt min egen sjukjournal från året 1956 är jag religiös och svär om vartannat. Sånt kan hända i totalt utmattat tillstånd visst. Andra får säga, att de är förbannade gång på gång utan att fatta innebörden. Men det bör finnas krav på mig, som bekänner mig som kristen! Känn på orden ”upprörd” eller ”arg” eller ”utom mig” i stället. Varför inte ”maktlös” men inte förbannad?

Om det inte finns någon förkunskap till bibelns språkbruk eller historiska berättelser blir det svårt att förstå blodets betydelse. I bibeln handlar det om ett friskt, ofördärvat blod där inga infektioner kommit in. Den beskrivningen finns från början till slut. För att de första människorna skulle få tillbaka det, som gått förlorat behövdes ett rent ofördärvat blod som offer. Av ett första oskyldigt offer gjorde Herren Gud kläder av skinn och klädde Adam och hans hustru. Att vara klädd inför Gud är samma som att vara upprättad i nya testamentets teologi. Bibeln nämner order ”synd” för första gången när Kain släppt in ilska och avundsjuka i sitt tankeliv. Kain klarade inte av att styra sitt hat, som bibeln beskriver det. Han slog ihjäl sin broder Abel. Och Abels blod ropade till Gud allt sen dess.

Längre fram i Moseböckerna står det: ”Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.” 3 Mos 17:14 (B2000)

Svenska Folkbibeln översätter versen:”Ty varje kropps liv är dess blod…”

Detta är intressant!  Kapitlet innan har rubriken: ”Den stora försoningsdagen” och handlar om de två syndabockarna. Texterna är obegripliga utan förklaringar. Kristen teologi hänvisar till Kristus som vår syndabock – den ende som det håller att placera all världens synd och skuld på en gång för alla. Läs hela kapitlet i 3 Mos 16 och lägg märke till hur många gånger det står ”för att bringa försoning.”

När Jesus uppstått från de döda uppenbarade han sig för lärjungarna. Han gick som en främling bredvid Kleopas och en annan lärjunge, som lämnat Jerusalem. De ville från allt som skett i Jerusalem antar jag. De var förtvivlade och begrep inget. Evangelisten Lukas berättar om händelsen i kap 24, att främlingen började gå igenom alla skrifter med början på Moses och förklarade, att det som skett måste ske. Vi får inte veta vilka ord han använde för dessa blodiga offer i skrifterna eller om detta blod, som nyss runnit på korset. Vi får inte veta vilka ord han använde om rättegången och alla slagen, allt spott på denne Jesus. De obegripliga texterna hade Kleopas och den andre lärjungen hört många gånger men inte fattat. Framme i Emmaus bad de främlingen stanna kvar. Det var nära natt. Då läste han tackbönen och bröt brödet. Det var ingen främling längre. De kände igen honom men då försvann han.

Peter Fjellstedt förklarar i slutet av 1800-talet, att de två syndabockarnas hör tillsammans som ett enda offer. Försoningen skulle framställas i två avseenden. Av israeliternas menighet skulle ju Aron ta emot två bockar till syndoffer och ställa dem inför Herrens ansikte. Genom lottdragning skulle Herren avgöra vilken som skulle ut i öknen levande till Asasel och vilken som skulle dö och lite blod föras in i det allra heligaste. Detta är så intressant, att jag skulle vilja skriva av förklaringen ordagrant. Nu blir det inte så men lär finnas att läsa på nätet.

Teologer har grubblat över vad som menas med ”Asasel” (3 Mos 16:9,10.) Profetiskt sett så har Jesus vunnit seger över Satan i öknen. Han frestades under 40 dagar. Profetiskt sett så har varje människa möjlighet att låta Jesus bära hennes synd bort från henne långt ut i öknen där den hör hemma. Profetiskt sett så har Jesus en gång för alla gett sitt liv och blod och försonat oss med Gud i det allra heligaste. Fjellstedt hänvisar till Job där det står om Åklagaren, som går inför Gud efter sin vandring på jorden. (Åklagare betyder Satan på hebreiska). Dessa hemligheter är svåra att förstå för den som inte upplevt försoningen med Gud genom Jesus!

Just därför önskar jag en församlingssång, innan det blir för sent! Just därför önskar jag visa på vilken lovsång, som har tystnat till förmån för trendiga små körer sjungna om och om igen i hela frikyrkorörelsen. Här är den:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen all Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…” nr 510 i Psalmer och Sånger och nr 451 i Segertoner.

Som sagt: Den teologi jag kan har jag sjungit in som barn och ung. Då kunde jag inga psykiatriska diagnoser eller etiketter men jag gissar att sångförfattaren var introvert. Vad jag förstår hade han själanöd och kanske lång väg ut i frihet.

Axel Oskar Henrik Schager hade en bred bibelkunskap. Den finns i sången skriven troligen år 1925 i Toner från en inre värld.

Jo, mina associationer hör ihop. I annat fall går det bra att ställa en fråga. Jag har fått upprättelse efter nästan 60 år i ett avseende men varit försonad med Gud hela mitt liv. Jag är så lyckligt lottad, att han tog hand om mig från början och var före Satan som Åklagare.

Det heter nåd.

Reningsvatten – fortsättning

Precis så är det. Livet ligger bakom mig och jag vill så mycket. Det var så mycket jag ville men inte lyckades med. Tänk, om jag får en stroke eller blir ändå mer rörig i alla tankar! Paniken ligger på lur. Hör du det? Jag ville berätta för dig om Jesus och att det står om honom överallt i bibeln. Jag har en relation till båda. Det går inte att lära känna Jesus utan att läsa vad han sagt om sig själv. Vem är han? Vem ärende gick han? Kan han gå vid min sida och trösta och ge råd?

Så jag ville berätta om reningsvatten i Gamla Testamentet. De skulle koka en stark lut att använda om någon rört vid en död.

Så jag vill berätta om reningsvatten i Nya Testamentet. Det finns för den som vill gå från död till liv. En motsatt verkan. Hör du det? Det jag misslyckas med att berätta fungerar ändå. Om du vill ha detta liv. Var har jag fått det ifrån? Jo, det står i bibeln. Den som vill håna får fortsätta att håna. Den som vill ta emot kan få liv och övernog.

Johannes Döparen fick syn på Jesus en gång och utbrast: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh. kap. 1)

Nästa dag hände det samma och Johannes Döparen sade: ”Se Guds lamm.”

Evangelisten Matteus berättar om när Jesus kom från Galileen vid Jordan. Där ville han bli döpt av Johannes som protesterade. Johannes döpte till syndernas förlåtelse och det borde vara tvärtom att Jesus döpte Johannes, ansåg han. (Matt. kap. 3). Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.”

Det var en lydnadshandling. Himlen öppnades och han (Johannes) såg Guds ande sänka sig ner som en duva och komma över honom (Jesus). Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son den Älskade. I honom har jag min glädje.”

Där fortsätter berättelsen om reningsvatten för den som varit i kontakt med döden. Där fortsätter berättelsen om ett reningsvatten. Men inte Jordans ens.

(Rom kap 6 och Kol kap 2)

Jo, det går att ifrågasätta om vattnet är rent eller inte och vad som sker i dopet. Bibeln har flera berättelser om tro och om misstro. Bibeln berättar om en Gud, som lärde ett utvalt folk lydnad i allt. I så fall skulle de få se hans makt i allt. Israels folk klarade inte att hålla lagens bud. Jesus fullbordade lagen i allt.

Denna blogg handlar inte om barndop eller troendedop. Det handlar inte om barnet blir buret till dopet eller om barnet är för litet för att låta döpa sig senare. Det handlar om ett reningsvatten genom tro. Det handlar om ett viljebeslut – en lydnadshandling. Det handlar om ett förr och ett nu.

Det var i ”Anta Utmaningen” en sluten Facebookgrupp med gemensam bibelläsning som reningsvatten blev aktuellt. Vi får välja bibelläsningsplan själva och takt. Jag för min del har svårt med koncentration men försöker på mitt sätt med halvfart. Mest blir det utvärdering. Mest blir det ett försök att få mina spridda tankar att landa hos någon ung, som inte har den gamlas referensram.

Jesus är överallt i skrifterna och i livet! Det är min erfarenhet. Han började gå igenom alla skrifter med en lärjunge, som hette Kleopas för att visa, att det var förutsagt, att han måste dö för våra synder. (Luk kap 24:13- )

Det var då det. Den andre eller andra lärjungen fick vi inget namn på.

Det kan vara du eller jag i NU-tid.

 

 

Våga minnas

dagmar3

Rubriken är inte min. Rubriken är hämtad från en dokumentär om konsekvenserna av en våldtäkt. Den berättelsen har betytt mycket för mig, som vägrar skämmas över min berättelse om en psykisk våldtäkt år 1956. Den tidens övergrepp för min del påverkade hela mitt liv och har påverkat min omgivning också – det icke berättade under många år.

Idag är det bibelns dag. Det är morgon och jag vill som sagt avsluta berättelsen om övergreppen i mitt psyke. ”Våga minnas” för att dela hoppet och glädjen, som funnits under alla år i botten. En bottenglädje med poeten Majken Johanssons ord. Eller en rubrik ur författaren Gunnar Edmans samlingar: ”När burfågeln sjöng”. Konstnären Dagmar Holmkvist illustrerade hans novell en gång i tidningen: ”Din Nästa”.

Det är många nu som lyssnat till det gamla traumat och de många följderna. Vi brevväxlar inte längre numera utan väljer elektronisk, snabb väg. Mail kan inte ersätta breven. Breven går att spara på ett helt annat sätt och läsa om och om igen.

Det är bara jag, som vet hur tung skambördan var december år 1956. Det är bara jag, som vet hur djup ångesten var inför framtiden – tanken på att möta rektorn vid Göteborgs Sjuksköterskeskola. Hur skulle jag kunna förklara vad som skett, att jag blivit sjuk och inte bara sjuk utan vårdad på ett sinnessjukhus? Av detta som var ren ångest fattade personalen ingenting! De beskrev mig i journalen som positiv nu för behandlingen och trevlig till och med. Möjligtvis lite orolig för framtiden…

Min identitet fanns i elevuniformen och den skulle jag hämta ut i början av år 1957. Det var resultatet av samtalet med rektorn. Den elev som jag delat rum med som provelev fick ett besök och blev glad till att börja med. Innan jag avslöjat något. Sen sa hon:

”Jag känner inte igen dig! Du har blivit så hård!”

På väg till spårvagnen mötte jag en annan elev. Hon blev också så glad. Glad för att jag såg ut som vanligt – underförstått att vistelsen inte påverkat utseendet. Annars blev ju det en mycket vanlig tanke: ”Syns det på mig, att jag varit sjuk på ”det stället”?

Idag är bibelns dag. Hela dagen. Den första trösten var, att Gud vet vem jag är och har rätt uppfattning om mig.

”Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv… Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;…”  69.12.31 (rader från 1917 års översättning av Psaltaren 139: 13-16) Jag har kallat dig vid ditt namn…

Så mötte jag orden om ett oläkligt sår – ”ingen tar sig an din sak…Se, jag vill hela dig säger Herren.” Ja, det står så att oavsett hur många Guds löften är. De har fått sitt ”ja” och ”amen” genom Jesus. Det gäller bara att kunna den versen! Och hålla fast vid löftena!    (2 Kor 1:20)

Det finns brev, som jag ångrar, att jag slängt. En period skulle jag sopa bort varje spår av traumat och vandra vidare med annan utbildning. Vi hade en fin liten brevväxling rektor William Bredberg, Missionsskolan, Lidingö och jag. Han skrev och tackade mig för att jag tagit beskedet så bra, att jag inte kom in på Missionsskolan som nästa steg.

Så klart att trösten finns i bibeln! Gud själv ville ta hand om undervisningen då:

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Ps 32:8

Mest dråpliga var väl när jag ifrågasatte hur det skulle gå till att få vägledning om utbildning till arbetsterapeut. Det ordet finns ju inte i bibeln! Och så står det ju mest om män och jag tänkte söka till Stenebyskolan, Dals Långed och alla de olika slöjdkurserna. I läsningen i Gamla Testamentet kom jag till att Gud utrustade några med helig ande och olika slags slöjdskicklighet. I läsningen i Nya Testamentet kom jag till orden: ”Tänk, på dem som är fångna, som ni vore deras medfångar.”

Jag vågar minnas också att i olika livskriser har det inte gått att trycka undan svåra minnen av den psykiska våldtäkten. Filmen har satt igång i mitt huvud på nätterna och det har inte funnits någon stoppknapp. Och jag fick bara veta, att jag ältade, om jag förde något på tal. ”Det” skulle jag lämna bakom mig och gå vidare. Så ”det” trycktes ner ändå djupare ner i mitt medvetande. Det gick inte att få ”det” omedvetet!  Var jag frälst egentligen, som inte kunde glömma?

Två veckor fick jag vara tillsammans med författaren Gunnar Edman och många andra i Jordanien och Israel i skarven mellan 1974 och 1975. Vid Jakobs brunn nära Nablus på Västbanken var det en av deltagarna, som bad honom läsa sin novell ”Låt krukan stå”. Det är oersättliga minnen. Då fattade jag inte hur det kapitlet i Johannes evangeliet skulle påverka mig senare i livet. Och marken där vi stod. Och tiden bakåt till berättelsen om bergen Ebal och Gerissim. (Johannes ev. kap 4) och Josef som vandrat där och hans bröder…

Det är bibelns dag idag. Hela dagen. Tänk, att få komma till insikt om att jag inget kan om biblisk historia! Det var det som hände en söndagsmorgon i slutet av 80-talet. Den föreslagna evangelietexten var just om kvinnan vid Sykars brunn. Då kom jag till insikt om att jag inget kan och tog itu med den okunskapen. Så snart det gick och blev vardag. Nu finns datorer, mobiler och läsplattor. Det finns möjlighet att läsa bibeln tillsammans med andra via Facebook och ”Anta utmaningen”. Bara att anmäla sig och sen vara tillsammans i sluten grupp, få skriva frågor, få hjälp och vägledning.

*****************

Våga minnas! Det var ett råd som gavs i en dokumentär av en kvinna som varit utsatt för en grov våldtäkt som 18-åring. Sen kom ett chocktillstånd då det inte gick att minnas i polisförhöret. Det var lätt att Googla för att repetera vad jag mindes av dokumentären. Det gav mig uppmuntran. Djupa inre sår behöver bli rengjorda för att de skall läka!

Idag är bibelns dag hela dagen. Jag för min del har fått hjälp av många olika de senaste åren. Utan texterna i bibeln hade jag nog inte överlevt eller i vart fall trampat vatten. Eller fastnat i dyn.

”Han drog mig upp ur den djupa dyn och ställde mina fötter på en klippa , han gjorde mina steg fasta; han lade en ny sång, en lovsång till vår Gud.” (Ps 40:3-4)

”…han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd, med den tröst vi själva får av Gud.” 2 Kor 1:4

Det finns andlig våldtäkt inom kyrkor också till skillnad från psykiska övergrepp inom mentalsjukvården. Jag tror, att det finns läkedom! Det kan ta lite tid bara. Och många viljebeslut om att stå kvar i försoningen.

Våga minnas