Naken eller avklädd

”Det är inte fråga om vad man säger utan hur man säger det.”

Hur många gånger har inte jag fått höra detta som en fin tillrättavisning. Jag borde formulera om mig! Och detta mer än en gång. I stället för att vara klumpig är det ju bättre att pröva lite finkänslighet?

Vi har åsiktsfrihet men risken är att bli avklädd offentligt och få stå naken inför alla. Det är förargelseväckande beteende att gå naken offentligt. Personen som provocerar kan få böter. Inom konst och litteratur är allt tillåtet. Det är tillåtet att kränka kristna. Det är tillåtet att skriva en hel bok om Gud efter egna eller andras halvsanningar. Det är tillåtet inom litteratur och konst att ta eviga sanningar ur sitt sammanhang och förvanska dem.

Det är skillnad på att vara naken eller bli avklädd inför folket. Det är tillåtet att gå naken i en demonstration. Den som tittar får skylla sig själv. Den som går på en utställning och tittar får också skylla sig själv hur provocerande än bildspråket är och kränkande för en kristen. Det är tillåtet att avbilda vatten och en duva och två nakna män.

Hur är det nu med poängen? Jo, det började med att två människor var nakna och inte skämdes inför varandra. Det fortsatte med en metafor för lögnens fader med flera olika namn framöver i texten. Han lurade först den ena, som kallas hen nu. Sen lurade nutidens hen den andre, som också heter hen nu.

Historien är tydlig för den som inte vill bli avklädd och naken inför allt folk. Historien är tydlig för den som vill bli klädd inför Gud. Välklädd.

Än så länge har vi yttrandefrihet i Sverige. Än så länge är det tillåtet att formulera om sig.

Tro det den som vill.

Paradisets barn

Paradisets barn är en boktitel, en trilogi av Marianne Fredriksson. En efter en kom till mig och sa, att jag måste läsa den. Det som fick mig att läsa till slut var hon som sa, att man förstår bibeln bättre sen.

Jojo. Jag blev bara arg och protesterade högljutt.

”Så står det ju inte!”

Sen var debatten igång och jag fick ge upp. En författare har rätt att skriva vad som helst i romanform. Böckerna blev en succé. Och jag blir upprörd bara jag tänker på denna stora begåvning att forma meningarna till trovärdighet.

Nu läser jag om Lars Ferms bok: Svartenbrandt. Den kom ut år 1994. Där skriver han bland annat om bibelns saga om helvetet, när helvetet är här och nu inom honom. Det var hans sanning och rätt att uttrycka verkligheten.

För att förstå bibelns sanningar behövs kunniga utläggare, som leder rätt. Jag för min del har rätt att fråga om sammanhangen, som jag inte förstår. De är många men villiga utläggare är få.

”Hur skall en vanlig bibelläsare kunna förstå varför Herren gjorde skillnad på två bröders offer? Båda vill ju ge sina offer åt Gud?”

Om jag inte förstår början av bibeln om Kain och Abels offer, hur skall jag då kunna fatta resten? Två bibellärare stod i den långa matkön på Hönökonferensen ett år för länge sedan och samtalade med varandra. Min frustration var så stor, att jag avbröt dem i deras samtal och frågade rakt ut. Detta är jag glad över ännu. Så småningom ledde det till att jag fick komma hem till pastor Nils Pollack för att köpa begagnade böcker. Han frågade artigt vilken område jag sökte i. Sen dröjde det inte länge, innan han själv valde:

”Den här måste du ha! Ljus över korset”

En så enkel bok av en enkel präst, som lyssnat på sin mamma och en gammal man, som visat honom sammanhanget i bibeltexterna! Deras erfarenheter blev mer värdefulla än alla teologiska kunskaper, som han fått på universitetet.

”Det finns andra bibelsammanhang, förstår du, som förklarar skillnaden på offren.” När jag vill kan jag se matkön framför mig på Hönökonferensen och höra hur ivrig Nils Pollack blev, när han fick göra en bibelutläggning.

Nu gäller det, att inte döma Svartenbrandt. Nej, det har jag aldrig tänkt heller! Men nyheten om hans död kablades ut snabbt och väckte hela stora frågeställningen inom mig:

Kan Gud frälsa en människa genom Jesus Kristus? Om han inte kan det är det synd om människorna, som Strindberg lär ha sagt. Det hade varit synd om mig, om jag inte läst Herrens samtal med Kain ur bibeln i stället för de förledande orden i romanform! Där var det så synd om Kain. Han hade blivit så ifrågasatt av sin mamma till fördel för den begåvade Abel.

Det var så synd om mig också en period, tills jag fattade beslut om att läsa bibeln och se var detta med synd stod att läsa om den första gången. Och det handlade om lite syskonavundsjuka bara, som den drabbade borde råda över. Borde ta itu med av fri vilja.

Sverige idag

Karta Arvedelar055

Svartenbrandt är död men Jesus lever. Det står inte på löpsedlarna dagen efter. Och jag vågar fortsätta skriva, att bibelns budskap gällde då. Det gäller nu. Det gäller sen.

Igår handlade bloggen om 60-talet då narkotikan översvämmade Sverige. De var som fiender, som ockuperade landets unga. Innan dess hade vi 50-talet, som förberedde allt med fri kärlek. Himmelens Gud som gav livet hade inget att säga till om längre i Sverige. Kvinnan var inte längre hans medskapare utan satte ner foten som sin egen gud med bestämmanderätt över livet. Omärkligt kom allt positivt tänkande in. Genom det kunde vi uträtta allt omöjligt. Det handlade om blommor och kärlek och allas lika värde mer och mer. Gud blev mindre och mindre eller i vart fall likställd med andra gudar. Ordet blev religionsdialog och tolerans.

Sätt in Sverige i stället för kartan över löfteslandet. Studera utvecklingen i Nordriket med Israels tio stammar. De blandade ihop sig med andra folks gudar och avgudadyrkan. De går att läsa om i 2 Kungaboken 17: 24 och framåt.

En dag fick Herren nog och tog sin hand från dem. De fick som de ville och blev en munsbit för Assyriens härar. De tio stammarnas folk blev fångar i Assyrien. Kvar var Juda stam och Benjamins stam i söder. Kvar var profeterna, som varnade och varnade men inget hjälpte. Detta är historia. En gång sade Herren till Samuel: ”Det är inte dig de övergett utan mig!” Eller minns jag fel?

Svenska folket har släppt in många fiender redan med olika syfte och i olika namn. Den kristna läran är nerriven som muren runt Jerusalem. Räddningen i Jesus Kristus skulle vara som en skyddsmur runt landets gränser!

Studera metaforerna för träldom! Det var inte Moses, som räddade folket ur deras träldom i Egypten. Det var Herren, som tog striden mot Egyptens alla avgudar! Herren är EN. Det är inte samme Gud med olika språk som Allah numera heller.

Så det är dags att inse, att också jag och min familj har syndat mot Gud. Vi har försummat att läsa hans ord och bygga upp det som blivit nerrivet eller sönderbränt i vår skyddsmur.

Nehemja har mycket att lära oss om ryktesspridning och lögn. Det försenar uppbyggandet!

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6  och 5 Mosebok kap. 19

Ett svärd genom din själ

Händelserna sammanföll. Vi får berättelsen i koncentrat. Jesusbarnet hade blivit född i Betlehem och reningsdagarna enligt Mose lag var över. Så vandrade Josef och Maria upp mot templet i Jerusalem. Precis som de skulle för att bära fram Jesus inför Herren.

”På den tiden fanns en man i Jerusalem som hette Simeon.” Denne gamle man hade väntat färdigt och aldrig gett upp. Så hans vandring började också upp mot templet ”på andens uppmaning”. Av den helige Ande hade han fått veta, att han inte skulle se döden förrän han fått se Israels tröst, Herrens smorde.

”Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar prisade Gud och sade: ”Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning…” (Ur Lukas kapitel 2  öv.s. SFB)

Bitarna föll på plats skulle vi kanske säga. Ge inte upp! Låt Anden visa på helheten! Öppna bibeln så kommer Anden att öppna ögonen varför Jesus måste dö i vårt ställe – i mitt ställe! Hur kan någon ta på sig en skuld, som inte ens fanns på den tiden? Det kan vara en fråga för många.

”Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbart vad många människor tänker i sina hjärtan.” (Lukas 2:34)

Ja, jag slår på samma spik! Fem år har gått sen vi fick veta att alla blodiga psalmer borde bort under fastan som ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och andra motbjudande. Ingen vad jag vet har tagit på sig ansvaret för att bibelundervisningen nästan försvunnit. Finns det inget som är synd, så behövs ju ingen Frälsare. Räcker det att alla tänker positivt för att alla krig skall upphöra? Håller de olika vackra självhjälpsprogrammen om ljus, energi och positivt tänkande?

Var kommer svärdet in då? Kunde inte Maria få vara lycklig en enda liten stund i templet med Jesusbarnet i sina armar? Måste Simeon berätta detta hemska samtidigt? Kunde hon inte få lite beröm för allt hon utstått tillsammans med Josef? Han var ju inte ens far till barnet och hade inte rört henne! Var detta tack för deras prestation – ett svärd skulle gå genom hennes själ?

Han växte upp och blev tolv år och kom till templet vid påskhögtiden och försvann för sina föräldrar i vimlet. Ja, Maria och Josef tog för givet att han var med på hemvägen i resesällskapet. Efter tre dagar hittade de honom i templet bland de skriftlärde. Maria fick inte ens uttrycka sin bestörtning och stora oro med orden: ”Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig.” Ingen medömkan. Jesus gjorde en tydlig markering mot dem, som de inte förstod:

”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader.” Lukas 2:49

Han gick ut med det uppdrag, som han hade av Fadern senare. Folk började prata om honom, som om han var Josefs son i Nasaret. Hur kunde han göra de tecken och under som han gjorde? Han kanske var besatt? Ja, så kom Maria och hans bröder för att fråga.  Men Jesus bara gjorde en ny markering mot Maria och familjen. (Matt 12:46-50) Hur kände Maria inför detta? ”Vem är min moder och vem är mina bröder”, frågade Jesus? Hur ofta kände hon av detta svärd, som skulle gå genom hennes själ? Skulle hon aldrig få ett erkännande för sin insats? Hon hade ju burit honom och fostrat upp honom och de hade lärt honom lagen.

Så ont detta gör! Han delar inte sin ära med någon! Aldrig någonstans står det, att någon eller ens Maria skall få dela äran och tillbedjan!

”Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre o Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall.

Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Han kommer ur graven med byte, och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckes till liv utur seklernas grus.

Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, till Gud uti alla blir allt. Var glad, var glad…”

(Psalmer och Sånger och Segertoner nr 108.)

Palmsöndagen år 2016

Kristikors

 

Arvet

Auktionen var över. Den dagen hade jag inga möjligheter att vara med och inget intresse heller. Det bara är så. Vi värderar och intresserar oss för olika ting.
En dag var jag så mycket bättre i min rygg, att jag kunde resa och besöka min morbror. De hade brutit upp han och moster och hade modern lägenhet i stan. Nye ägaren hade inte tillträtt och jag fick låna nycklarna till husen. Jag ville fotografera taken och dörrarna. Jag ville minnas barndomens hemlängtan efter mamma. Visserligen var jag där bara på sommarlov. Det ändrade inte min inställning och den kusliga vindstrappan var borta. Moderniserad, öppen ljus. Det som kallades andra våningen var öppen vind i min barndom med ett vindskontor åt varje håll. Morbror ”Larsa” rum låg till höger ut mot vägen. Så märkligt. Jag bara har fått för mig, att det var i det rummet den första hemliga nattvardsgången hölls utanför Svenska Kyrkan. Det kunde ju lika väl ha varit i rummet till vänster inåt trädgården, eftersom samlingen inte var tillåten. År 1876 var morfars äldre bror August initiativtagare till att en söndagsskola bildades. År 1884 bildades Missionsförsamlingen. Så var det kvar en oinredd vind mellan dessa två rum. Där tittade jag in och fick se en stor klumpig kista. De hade väl inte klarat av att bära ut den till auktionen och inte heller fått någon köpare. Den stod kvar där den stått alltid. Inte bara kistan minsann utan även det Guds ord, som funnits tillgängligt bland gårdens ägare. Kan man ärva en kista? Ja. Kan man ärva Guds ord? Nej. Bara bli påverkad…

dold%20skatt 

Sagt och gjort. Jag lyfte upp dessa böcker och lade dem ovanpå för fotografering. Sen skulle jag ta med dem till stan och fråga min morbror hur detta gått till. Jag vet ju att ”religiösa” böcker blir över på auktioner. Kunde jag få min morfars böcker? En heter: ”Passionspredikningar jemte twå predikningar om tröst emot döden” av Doktor Martin Luther (Ny översättning av Cavallin)

Här är jag nu och undrar om man kan ärva Guds ord, som det står översatt eller genom förklaringar?

Historien

Så började historien för min del. Den äldsta sysslingen på min mors sida skulle komma till Göteborg på besök. Handstilen på hennes brev som låg på golvet i tamburen var så bekant, men vem var brevet ifrån? Kan någon ärva en handstil för så skrev ju min mor, innan hon blev darrhänt och gammal? Så skrev en kusin…

I brevet fanns en förfrågan om natthärbärge för henne och hennes man. Vi kände inte varandra. Besöket blev en stor vändpunkt för mig år 1982. Gudrun ville lämna tillbaka min morfars bondepraktika och jag fick kopior av gamla brev om Roparna. Så sa hon, att de gamla breven innehöll uppgifter om Roparna.Historien163

Nu har jag nystat färdigt. Åren har gått och jag fortsatte min släktforskning i bibeln. Visst är det imponerade att komma ända ner till Adam och Eva! Utan historia lever ingen vare sig den är ljus eller mörk eller ointressant rent av. I min morfars bondepraktika är det fråga om sådd och skörd mest. I hans farfars tid var det fråga om ett svårt svältår. Det fanns inget ätbart. I bibelns historia återkommer berättelser om hungersnöd mer än en gång.

Det är morgon den 12 mars och mina tankar skall få virvla totalt fritt hit och dit, för det är sista dagen på kontraktet för brefvet.com. Någon har befogenhet att släcka ner den hemsidan sen. Innan dess fick jag hjälp av en supporter att flytta över de små berättelserna hit. Här är bilden på husen, som gått i arv från far till son. Jag har berättat om ”prästgenen”, som då rakt inte passade i en kvinnlig arvinge år 1958. Jo, jag har berättat om äldste sonen i en av generationerna, som tydligen var lika klen, som jag varit. Den slutsatsen har jag dragit alldeles själv, för det blev inget av en.

(Det är en västgötahistoria av Sixten Bengtsson. På landet förr i tiden var det märkvärdigt, när en missionär kom hem och berättade från något okänt område. Så var missionärens berättelse slut i kapellet och hon gav tillfälle till frågor. Det var tyst en stund. Sen kom frågan: ”Ho´ hade ena halter söster. Va´ ble´ de´ å´ den?”)

Nej, jag tänker inte oja mig, för det allra mesta av livet ligger bakom. Nu vet jag, att jag har sinne för teologi. Det var en kvinnlig exeget, som fick mig att fatta häromdagen. Och det gjorde mig gott!

Noomi betyder den ljuvliga men hon förlorade allt och tyckte att släkten borde kalla henne Mara. (Ruts bok kapitel 1)

Detta är antagligen lite teologi, som jag gräver i. Eller snarare är det så att jag älskar att promenera bredvid olika personer via texter och kartor bibeln…

Kom ihåg hur mycket jag vandrat bredvid Josef!