Försonad

Så enkelt då att bara lämna Stora teatern i Göteborg den 17 oktober år 2015 och vara upprättad! Äntligen efter nästan 60 år! Av vem? Ja, av alla människor som var där samtidigt. Det fanns ju så många andra från hela världen denna dag och dessa tre dagar, som också gått igenom en eklut. Och kommit ut renade. Detta har jag skrivit om förut och det finns mycket att läsa om via http://www.madinamerica.com eller http://www.drivinguscrazy.com.

På Facebook har jag sett annonseringar om en utbildad läkare, som väntar på upprättelse. Eller är det min formulering? Jag köpte Erik Enbys bok bums och sträckläste:

”BLOD, MOD OCH ENVISHET”

Baksidans text ger upplysning om att Erik Enby blev fråntagen sin läkarlegitimation år 2007. Han har forskat över 30 år genom sitt mikroskop på obehandlat blod i syfte att finna orsak till kroniska sjukdomar. Men blivit ifrågasatt som jag uppfattar summan…

Visst är min blogg väldigt spretig? Det går knappast att hitta ett sätt att fortsätta, om jag inte varit så envis också? Eller hur? Enligt min egen sjukjournal från året 1956 är jag religiös och svär om vartannat. Sånt kan hända i totalt utmattat tillstånd visst. Andra får säga, att de är förbannade gång på gång utan att fatta innebörden. Men det bör finnas krav på mig, som bekänner mig som kristen! Känn på orden ”upprörd” eller ”arg” eller ”utom mig” i stället. Varför inte ”maktlös” men inte förbannad?

Om det inte finns någon förkunskap till bibelns språkbruk eller historiska berättelser blir det svårt att förstå blodets betydelse. I bibeln handlar det om ett friskt, ofördärvat blod där inga infektioner kommit in. Den beskrivningen finns från början till slut. För att de första människorna skulle få tillbaka det, som gått förlorat behövdes ett rent ofördärvat blod som offer. Av ett första oskyldigt offer gjorde Herren Gud kläder av skinn och klädde Adam och hans hustru. Att vara klädd inför Gud är samma som att vara upprättad i nya testamentets teologi. Bibeln nämner order ”synd” för första gången när Kain släppt in ilska och avundsjuka i sitt tankeliv. Kain klarade inte av att styra sitt hat, som bibeln beskriver det. Han slog ihjäl sin broder Abel. Och Abels blod ropade till Gud allt sen dess.

Längre fram i Moseböckerna står det: ”Ty om varje varelses liv gäller att blodet är dess liv. Därför har jag sagt till israeliterna att de inte får äta någon varelses blod, ty varje varelses liv är dess blod; var och en som äter av det skall utstötas.” 3 Mos 17:14 (B2000)

Svenska Folkbibeln översätter versen:”Ty varje kropps liv är dess blod…”

Detta är intressant!  Kapitlet innan har rubriken: ”Den stora försoningsdagen” och handlar om de två syndabockarna. Texterna är obegripliga utan förklaringar. Kristen teologi hänvisar till Kristus som vår syndabock – den ende som det håller att placera all världens synd och skuld på en gång för alla. Läs hela kapitlet i 3 Mos 16 och lägg märke till hur många gånger det står ”för att bringa försoning.”

När Jesus uppstått från de döda uppenbarade han sig för lärjungarna. Han gick som en främling bredvid Kleopas och en annan lärjunge, som lämnat Jerusalem. De ville från allt som skett i Jerusalem antar jag. De var förtvivlade och begrep inget. Evangelisten Lukas berättar om händelsen i kap 24, att främlingen började gå igenom alla skrifter med början på Moses och förklarade, att det som skett måste ske. Vi får inte veta vilka ord han använde för dessa blodiga offer i skrifterna eller om detta blod, som nyss runnit på korset. Vi får inte veta vilka ord han använde om rättegången och alla slagen, allt spott på denne Jesus. De obegripliga texterna hade Kleopas och den andre lärjungen hört många gånger men inte fattat. Framme i Emmaus bad de främlingen stanna kvar. Det var nära natt. Då läste han tackbönen och bröt brödet. Det var ingen främling längre. De kände igen honom men då försvann han.

Peter Fjellstedt förklarar i slutet av 1800-talet, att de två syndabockarnas hör tillsammans som ett enda offer. Försoningen skulle framställas i två avseenden. Av israeliternas menighet skulle ju Aron ta emot två bockar till syndoffer och ställa dem inför Herrens ansikte. Genom lottdragning skulle Herren avgöra vilken som skulle ut i öknen levande till Asasel och vilken som skulle dö och lite blod föras in i det allra heligaste. Detta är så intressant, att jag skulle vilja skriva av förklaringen ordagrant. Nu blir det inte så men lär finnas att läsa på nätet.

Teologer har grubblat över vad som menas med ”Asasel” (3 Mos 16:9,10.) Profetiskt sett så har Jesus vunnit seger över Satan i öknen. Han frestades under 40 dagar. Profetiskt sett så har varje människa möjlighet att låta Jesus bära hennes synd bort från henne långt ut i öknen där den hör hemma. Profetiskt sett så har Jesus en gång för alla gett sitt liv och blod och försonat oss med Gud i det allra heligaste. Fjellstedt hänvisar till Job där det står om Åklagaren, som går inför Gud efter sin vandring på jorden. (Åklagare betyder Satan på hebreiska). Dessa hemligheter är svåra att förstå för den som inte upplevt försoningen med Gud genom Jesus!

Just därför önskar jag en församlingssång, innan det blir för sent! Just därför önskar jag visa på vilken lovsång, som har tystnat till förmån för trendiga små körer sjungna om och om igen i hela frikyrkorörelsen. Här är den:

”Nu är försoningsdagen kommen för världen all Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…” nr 510 i Psalmer och Sånger och nr 451 i Segertoner.

Som sagt: Den teologi jag kan har jag sjungit in som barn och ung. Då kunde jag inga psykiatriska diagnoser eller etiketter men jag gissar att sångförfattaren var introvert. Vad jag förstår hade han själanöd och kanske lång väg ut i frihet.

Axel Oskar Henrik Schager hade en bred bibelkunskap. Den finns i sången skriven troligen år 1925 i Toner från en inre värld.

Jo, mina associationer hör ihop. I annat fall går det bra att ställa en fråga. Jag har fått upprättelse efter nästan 60 år i ett avseende men varit försonad med Gud hela mitt liv. Jag är så lyckligt lottad, att han tog hand om mig från början och var före Satan som Åklagare.

Det heter nåd.

Reningsvatten – fortsättning

Precis så är det. Livet ligger bakom mig och jag vill så mycket. Det var så mycket jag ville men inte lyckades med. Tänk, om jag får en stroke eller blir ändå mer rörig i alla tankar! Paniken ligger på lur. Hör du det? Jag ville berätta för dig om Jesus och att det står om honom överallt i bibeln. Jag har en relation till båda. Det går inte att lära känna Jesus utan att läsa vad han sagt om sig själv. Vem är han? Vem ärende gick han? Kan han gå vid min sida och trösta och ge råd?

Så jag ville berätta om reningsvatten i Gamla Testamentet. De skulle koka en stark lut att använda om någon rört vid en död.

Så jag vill berätta om reningsvatten i Nya Testamentet. Det finns för den som vill gå från död till liv. En motsatt verkan. Hör du det? Det jag misslyckas med att berätta fungerar ändå. Om du vill ha detta liv. Var har jag fått det ifrån? Jo, det står i bibeln. Den som vill håna får fortsätta att håna. Den som vill ta emot kan få liv och övernog.

Johannes Döparen fick syn på Jesus en gång och utbrast: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh. kap. 1)

Nästa dag hände det samma och Johannes Döparen sade: ”Se Guds lamm.”

Evangelisten Matteus berättar om när Jesus kom från Galileen vid Jordan. Där ville han bli döpt av Johannes som protesterade. Johannes döpte till syndernas förlåtelse och det borde vara tvärtom att Jesus döpte Johannes, ansåg han. (Matt. kap. 3). Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.”

Det var en lydnadshandling. Himlen öppnades och han (Johannes) såg Guds ande sänka sig ner som en duva och komma över honom (Jesus). Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son den Älskade. I honom har jag min glädje.”

Där fortsätter berättelsen om reningsvatten för den som varit i kontakt med döden. Där fortsätter berättelsen om ett reningsvatten. Men inte Jordans ens.

(Rom kap 6 och Kol kap 2)

Jo, det går att ifrågasätta om vattnet är rent eller inte och vad som sker i dopet. Bibeln har flera berättelser om tro och om misstro. Bibeln berättar om en Gud, som lärde ett utvalt folk lydnad i allt. I så fall skulle de få se hans makt i allt. Israels folk klarade inte att hålla lagens bud. Jesus fullbordade lagen i allt.

Denna blogg handlar inte om barndop eller troendedop. Det handlar inte om barnet blir buret till dopet eller om barnet är för litet för att låta döpa sig senare. Det handlar om ett reningsvatten genom tro. Det handlar om ett viljebeslut – en lydnadshandling. Det handlar om ett förr och ett nu.

Det var i ”Anta Utmaningen” en sluten Facebookgrupp med gemensam bibelläsning som reningsvatten blev aktuellt. Vi får välja bibelläsningsplan själva och takt. Jag för min del har svårt med koncentration men försöker på mitt sätt med halvfart. Mest blir det utvärdering. Mest blir det ett försök att få mina spridda tankar att landa hos någon ung, som inte har den gamlas referensram.

Jesus är överallt i skrifterna och i livet! Det är min erfarenhet. Han började gå igenom alla skrifter med en lärjunge, som hette Kleopas för att visa, att det var förutsagt, att han måste dö för våra synder. (Luk kap 24:13- )

Det var då det. Den andre eller andra lärjungen fick vi inget namn på.

Det kan vara du eller jag i NU-tid.

 

 

Reningsvatten

Det har kärvat till sig för mig i bloggandet. Hur skall jag fortsätta? Vem vill läsa? Ja, så frågade jag privat en nyfunnen vän från den 17 oktober i Göteborg om feedback på den senaste som heter: ”Våga minnas”. Det blev samma omdöme som andra har, att jag pratar om allt på en gång. Så nu blir det ett citat från bibelläsningen via Facebook: ”Anta utmaningen”. Självklart att mina associationer skenar åt olika håll. Kanske att det kan stanna vid en ny rekommendation av bibeln och några fina minnen ”hemifrån”?

I så fall blir det en fortsättning på reningsvattnet beskrivet i Nya Testamentet…

En av medlemmarna Maria Tingdahl har kommit till 4 Mosebok kapitel 19 och tillåter mig citera hennes inlägg:

”#Pärm-till-pärm: Läste idag bl.a 4 Mos 19, där det står om reningsvattnet som användes. En ko brändes till aska, varpå askan skulle användas till att göra reningsvatten. Jag har läst detta innan, men idag slog det mig vad man får när man blandar vatten och aska… (4 Mos 19:9) De kokade tvål. Eller lut i alla fall. Användes så sent som under andra världskriget när tvålen var slut. Det skulle användas vid lite alla möjliga reningar, bl.a när någon dött i deras tält, både till tvätt av personer och egendom (tält). Jag förstår inte riktigt meningen med de olika antalet dagar. Men jag förstår en anledning till varför Israels folk varit huvud och inte svans. Herren lär dem sanitet (utan att blanda in krångliga beskrivningar om mikroorganismer – i det läget i alla fall).

Recept på lut:

http://www.korps.se/utskick/e0911.pdf” Slut citat

En kommentar av Ulf Johansson som det också är OK att citera: ”Aska är en märklig produkt ur elden som är ren och med högt PH medan röken och sotet
är smutsigt surt och väldigt lågt .PH”

Koka lut139

Några bilder från Åsaka-Björke Hembygdsdag för ett par skolklasser från Norra Björke.

Elisabeth och Erland kokar lut för att visa skolbarnen hur det gick till förr.

Sen får barnen se luten färdig i en flaska. Evie kan börja tvätta och barnen går vidare…

Tvätta140

Färdig lut141