Ingen parafras

parafras  omskrivning, omdiktning, bearbetning… (Enligt Bonniers Ordbok 23)

Den som behärskar hebreiska, grekiska och arameiska har rätt att översätta testamentet till modernare språk. Det gäller bara för läsaren att jämföra med vad det står tidigare. Några olika svenska översättningar kan ge rätt innebörd av texten från sitt originalspråk. Men en parafras är en parafras och kan inte bli godkänd som översättning.

En tolkning är en tolkning som tolkare tycker olika om. Vissa konstnärers bilder fastnar på näthinnan och i minnet. Så var det med Werner Sällmans Kristusbilder för mig och många andra. (Warner Sallman 1892 – 1968)

The_Head_of_Christ_by_Warner_Sallman_1941

Den kände Harry Carlsson, Tibro (HC-möbler), berättade för oss tonåringar år 1950 på ett läger om sitt möte med denna konstnär i Chicago. Hans förnamn Werner har blivit som ett efternamn Warner och det svenska påbråt verkar glömt numera. Hans mor var från Sverige och hans far från Åbo. Den Jesus han såg för sin inre syn en natt bearbetades och blev konst.

Eller också blev det en sångtext av någon annan: ”Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild Han är så tålig Han är så mild Han är den bäste av alla.” (Nils Frykman 1886)

Bibelns beskrivning av den kommande Messias var, att hans utseende inte kunde behaga oss. Så nog finns det bearbetningar. Så klart jag tilltalades av Werner Sällmans vackra Jesus-bild och äger en kopia. Så klart att Nils Frykmans sånger påverkat mig också. Nu vill jag inte ha någon parafras.

De flesta kan lilla bibeln: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son på det att var och en som tror på honom icke skall förgås utan hava evig liv.” Nyare översättning ändrar inget! Kärleken är ju villkorad! Ja, det har jag fått höra mer än en gång i samtal på intranät. Vadå villkorad? Jo, man måste kunna tro!

Så till den vers som finns innan denna så ofta citerade: ”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh 3:14)

Så det är inte nog med tro på Jesus! Det gäller att tro på ormen i öknen också! Bibeln är ingen parafras. Den berättar rakt på sak om det omöjliga för människan och det möjliga för Gud. Bibeln beskriver kampen mellan kärlek eller död.

Så om jag fattat rätt var det en strid i himlen i pre-adamitisk tid. En av änglarna blev högmodig och satte sig upp mot Gud. Resten är historia med många namn. Vi känner igen ”ormen från urtiden”. När Israel som ett folk vandrade genom öknen mot det land som Herren lovat dem kom alla klagomål. Maten var för ensidig. Törsten var svår. Varför skulle de lyda vad Mose sagt dem? Hade han fört dem ut i öknen för att dö?

Där kommer berättelsen om deras trots, som fick Herren att tappa tålamodet. Han sände giftiga ormar. De blev sjuka. Många dog. (4 Mos. 21:4-9) När de förstod sambandet med olydnad och synd, vädjade de till Mose. Han i sin tur borde vädja för folket inför Herren. Ja, så vet vi, att Mose skulle göra en kopparorm och sätta upp på en påle. De som såg upp mot den blev friska. Glömt berättelsen? Aldrig kunnat den? Vilket som. Israels folk glömde detta under men bar med sig kopparormen i sin fortsatta vandring. Generation efter generation. Den historiska verkligheten blev inte bara en parafras utan en avgud kallad Nebustan.

Generation efter generation bar de  med sig kopparormen men glömde historien! Det är ruskig läsning i bibeln om hur förbundsfolket lämnade Herrens undervisning och ledning. De blandade ihop sig med andra folk och började dyrka deras gudar! Så visst är det grymheter i Gamla Testamentet! Så visst är det lätt att tappa poängen om att allt var gott som Gud skapat! Så när som på ormen då i Edens lustgård – eller? Bibelns undervisning är att den trotsiga, högmodiga ängeln blivit utkastad från himlen men fortsatte trotsa Gud i ormens skepnad:

”Har Gud verkligen sagt…” (1 Mos. 3)

Jag upprepar. Tvivlet mot Herrens ord fortsätter tills Herren Gud tappade tålamodet och Mose fick i uppgift att göra en kopparorm och hänga upp på en påle. Den som blivit sjuk av giftiga ormar skulle se upp mot kopparormen och få sin hälsa tillbaka! Så enkelt! Börja om från början och lyssna och lyda Herrens ord! Med facit i hand vet vi, att detta är en profetia om Guds egen son Jesus, som skulle komma och ta på sig all skuld i vårt ställe. Vi klarar heller inte av att lyssna och lyda! Vi glömmer vad korset står för! Bildligt talat bär vi med oss kopparormen generation efter generation och låter den bli en avgud! Varför hänger Jesus kvar på korset annars på så många målningar? Eller uthuggen i trä? Han är ju inte kvar där på skammens påle!

”Förbannad är var och en som är upphängd på trä.” Gal 3:13  Profetian om Jesus som blev gjord till förbannelse för vår skull förebildades i en kopparorm en gång under ökenvandringen! Den korsfäste Jesus skall inte vi bära omkring och avguda! Jesus är inte en Nebustan! 2 Kungaboken kap 17 och 18

Nu närmar jag mig poängen. Min blogg är en ”jag”- berättelse väldigt ofta. En period hamnade jag i ett gammalt hjulspår i mitt berättande. Kan det vara så att mitt eget trauma blev som en kopparorm, som jag släpat med mig år efter år? Ibland tycker nog jag, att min bok, som dessutom blivit filmad, är riktigt bra:

”Pat. är frisk och pigg för övrigt”…

För övrigt är det den levande Jesus, som jag borde se på för att bli helad.

Glömt?

Äktenskapsbrott

Det finns inget som heter sambobrott. Jag har läst någonstans, att Svenska Kyrkan likställer sambo med äktenskap numera. Det är tillåtet att tunna ut bibliska begrepp. Det är tillåtet att lägga ut en dimridå över olika bibeltexter. Eller sudda ut begreppen…

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige men det är inte politiskt korrekt. Partipiskan viner över den, som vågar rösta emot sitt eget parti. Inget parti vågar hänvisa till att Sveriges rikes lag en gång byggde på tio Guds bud. Som är bra och håller.

Så fanns det en ung man i en debatt kallad bibelsajten, som kunde mycket om judiska lagar i Gamla Testamentet. Frågorna kom upp så ofta varför kristna inte höll alla lagar. Lagen blev ju inte upphävd enligt Jesus. Inte en enda prick skulle ändras på utan fullbordas. Och enligt lagen skulle en kvinna stenas, som begått äktenskapsbrott.

Denne unge man i debatten där jag deltog visste att det fanns en muntlig Tora, som visade på att det måste finnas två vittnen minst till äktenskapsbrottet. Utan vittnen blev det ingen stening av kvinnan och heller inte ofta. Då började mina tankar att mala och jag fick en aha-upplevelse:

Fariséerna drog fram en kvinna framför Jesus för att sätta honom på prov! Kvinna hade blivit ertappad på bar gärning med äktenskapsbrott. Det fanns alltså vittnen till äktenskapsbrottet! De menade, att då borde hon stenas enligt Mose lag. Skulle Jesus säga något annat och bryta mot Mose lag? (Joh. ev. 8:3)

Vad blev min stora upplevelse då? Jo, jag fattade varför ett utvalt folk fått så otroligt stränga regler, när det gäller förbund och äktenskap. Lagen gällde både mannen och kvinnan. Bibelns berättelser skulle aldrig vara trovärdiga med mindre än att lagen hölls och övertramp noterades med skärpa och fördömdes av Herren. Så blev jag intresserad av släktforskningen i Matteus evangelium och varför släktforskning är från far till son. Några kvinnor är namngivna och poängterade. Poängen är att lagen inte kunde styra folket till lydnad inför Guds bud. Poängen är att Guds förbund fortsatte att gälla fast partnern bröt förbundet gång på gång i olika generationer. Och allt blev nertecknat om Juda, som glömde bort sin förpliktelse mot Tamar…

Det har jag skrivit om här:

2011 05 10 Tamar

Herrens förbund och löften till Israel stod kvar trots alla svek från folkets sida, krig och ondska. Det är svårt att förstå alla krigen. Det är svårt att fatta, att fienden mot Herrens plan skulle dödas. Eller att alla som trotsade Herrens bud dog i tusental trots att de var hans utvalda. Plötsligt blir den mest föraktade kvinnan i en stad räddad med hela sin familj och kommer in i Jesu släkttavla. Rahav kallas en troshjälte bland enbart män i Hebreerbrevet kapitel 11. Läs mer här om ett rött snöre:

2011 05 14 Sökan Rahav

Släktforskningen är från far till son men ytterligare en kvinna blir nämnd vid namn, som mor till mannens son. Mannen i första äktenskapet var död. Han hette Mahlon. Han hade mot lagen gift sig med en kvinna från ett fiendeland Mohab. Berättelsen visar, att en kvinna Rut från hedningarnas område fick komma in i den släkttavla, som blev Jesu egen.

2016 06 08 Rut

Det är skillnad på äktenskap och sambo. Det behövs kunskap bredvid bibeln, som inte kan få plats med allt. Det finns kunskap att hämta hur en blivande brud gjordes i ordning för ett äktenskap. Även mannen kunde alla regler. Enligt nutid är det ett individuellt tankesätt och inte minst sätt att känna. Herrens förbund med Israel liknas vid ett äktenskap. Det kungjordes offentligt, det var juridiskt bindande med ansvar från Herrens sida och frivillighet att följa från Israels sida och de två blev ett. (En förenklad beskrivning från min sida.) Som sagt. Bibelns trovärdighet bevisas genom att brott och synd inte sopas under mattan. Nästa kvinna som kommit med i Matteus evangelium från början nämns inte med namn utan som en annan mans hustru! Det har jag skrivit om här:

Urias hustru:   2011 05 26 Äktenskapsbrott

Evangelisten Matteus har underförstått sagt samma sak som Paulus skriver om senare om vad lagen inte klarade av och vad som blev evangelium om Jesus. Detta gjorde Gud när han sände sin son i köttslig gestalt. Dock utan synd! Läs och repetera:

2011 03 08 Tänk om Maria sagt nej

Detta blev ett långt inlägg och tillägnas mina barnbarn på låtsas. Avståndet mellan en gammal människas referensram och den ungas är annorlunda.

Med Guds folk är det annorlunda. Alltid. Gud har utvalt oss i Jesus Kristus. Han håller sitt förbund, som han lovat med ed. Han tar ansvar för den han har utvalt.

Om vi vill vara som alla andra går det snett!

Glad Midsommar!

 

 

 

 

 

 

Naken eller avklädd

”Det är inte fråga om vad man säger utan hur man säger det.”

Hur många gånger har inte jag fått höra detta som en fin tillrättavisning. Jag borde formulera om mig! Och detta mer än en gång. I stället för att vara klumpig är det ju bättre att pröva lite finkänslighet?

Vi har åsiktsfrihet men risken är att bli avklädd offentligt och få stå naken inför alla. Det är förargelseväckande beteende att gå naken offentligt. Personen som provocerar kan få böter. Inom konst och litteratur är allt tillåtet. Det är tillåtet att kränka kristna. Det är tillåtet att skriva en hel bok om Gud efter egna eller andras halvsanningar. Det är tillåtet inom litteratur och konst att ta eviga sanningar ur sitt sammanhang och förvanska dem.

Det är skillnad på att vara naken eller bli avklädd inför folket. Det är tillåtet att gå naken i en demonstration. Den som tittar får skylla sig själv. Den som går på en utställning och tittar får också skylla sig själv hur provocerande än bildspråket är och kränkande för en kristen. Det är tillåtet att avbilda vatten och en duva och två nakna män.

Hur är det nu med poängen? Jo, det började med att två människor var nakna och inte skämdes inför varandra. Det fortsatte med en metafor för lögnens fader med flera olika namn framöver i texten. Han lurade först den ena, som kallas hen nu. Sen lurade nutidens hen den andre, som också heter hen nu.

Historien är tydlig för den som inte vill bli avklädd och naken inför allt folk. Historien är tydlig för den som vill bli klädd inför Gud. Välklädd.

Än så länge har vi yttrandefrihet i Sverige. Än så länge är det tillåtet att formulera om sig.

Tro det den som vill.

Paradisets barn

Paradisets barn är en boktitel, en trilogi av Marianne Fredriksson. En efter en kom till mig och sa, att jag måste läsa den. Det som fick mig att läsa till slut var hon som sa, att man förstår bibeln bättre sen.

Jojo. Jag blev bara arg och protesterade högljutt.

”Så står det ju inte!”

Sen var debatten igång och jag fick ge upp. En författare har rätt att skriva vad som helst i romanform. Böckerna blev en succé. Och jag blir upprörd bara jag tänker på denna stora begåvning att forma meningarna till trovärdighet.

Nu läser jag om Lars Ferms bok: Svartenbrandt. Den kom ut år 1994. Där skriver han bland annat om bibelns saga om helvetet, när helvetet är här och nu inom honom. Det var hans sanning och rätt att uttrycka verkligheten.

För att förstå bibelns sanningar behövs kunniga utläggare, som leder rätt. Jag för min del har rätt att fråga om sammanhangen, som jag inte förstår. De är många men villiga utläggare är få.

”Hur skall en vanlig bibelläsare kunna förstå varför Herren gjorde skillnad på två bröders offer? Båda vill ju ge sina offer åt Gud?”

Om jag inte förstår början av bibeln om Kain och Abels offer, hur skall jag då kunna fatta resten? Två bibellärare stod i den långa matkön på Hönökonferensen ett år för länge sedan och samtalade med varandra. Min frustration var så stor, att jag avbröt dem i deras samtal och frågade rakt ut. Detta är jag glad över ännu. Så småningom ledde det till att jag fick komma hem till pastor Nils Pollack för att köpa begagnade böcker. Han frågade artigt vilken område jag sökte i. Sen dröjde det inte länge, innan han själv valde:

”Den här måste du ha! Ljus över korset”

En så enkel bok av en enkel präst, som lyssnat på sin mamma och en gammal man, som visat honom sammanhanget i bibeltexterna! Deras erfarenheter blev mer värdefulla än alla teologiska kunskaper, som han fått på universitetet.

”Det finns andra bibelsammanhang, förstår du, som förklarar skillnaden på offren.” När jag vill kan jag se matkön framför mig på Hönökonferensen och höra hur ivrig Nils Pollack blev, när han fick göra en bibelutläggning.

Nu gäller det, att inte döma Svartenbrandt. Nej, det har jag aldrig tänkt heller! Men nyheten om hans död kablades ut snabbt och väckte hela stora frågeställningen inom mig:

Kan Gud frälsa en människa genom Jesus Kristus? Om han inte kan det är det synd om människorna, som Strindberg lär ha sagt. Det hade varit synd om mig, om jag inte läst Herrens samtal med Kain ur bibeln i stället för de förledande orden i romanform! Där var det så synd om Kain. Han hade blivit så ifrågasatt av sin mamma till fördel för den begåvade Abel.

Det var så synd om mig också en period, tills jag fattade beslut om att läsa bibeln och se var detta med synd stod att läsa om den första gången. Och det handlade om lite syskonavundsjuka bara, som den drabbade borde råda över. Borde ta itu med av fri vilja.

Sverige idag

Karta Arvedelar055

Svartenbrandt är död men Jesus lever. Det står inte på löpsedlarna dagen efter. Och jag vågar fortsätta skriva, att bibelns budskap gällde då. Det gäller nu. Det gäller sen.

Igår handlade bloggen om 60-talet då narkotikan översvämmade Sverige. De var som fiender, som ockuperade landets unga. Innan dess hade vi 50-talet, som förberedde allt med fri kärlek. Himmelens Gud som gav livet hade inget att säga till om längre i Sverige. Kvinnan var inte längre hans medskapare utan satte ner foten som sin egen gud med bestämmanderätt över livet. Omärkligt kom allt positivt tänkande in. Genom det kunde vi uträtta allt omöjligt. Det handlade om blommor och kärlek och allas lika värde mer och mer. Gud blev mindre och mindre eller i vart fall likställd med andra gudar. Ordet blev religionsdialog och tolerans.

Sätt in Sverige i stället för kartan över löfteslandet. Studera utvecklingen i Nordriket med Israels tio stammar. De blandade ihop sig med andra folks gudar och avgudadyrkan. De går att läsa om i 2 Kungaboken 17: 24 och framåt.

En dag fick Herren nog och tog sin hand från dem. De fick som de ville och blev en munsbit för Assyriens härar. De tio stammarnas folk blev fångar i Assyrien. Kvar var Juda stam och Benjamins stam i söder. Kvar var profeterna, som varnade och varnade men inget hjälpte. Detta är historia. En gång sade Herren till Samuel: ”Det är inte dig de övergett utan mig!” Eller minns jag fel?

Svenska folket har släppt in många fiender redan med olika syfte och i olika namn. Den kristna läran är nerriven som muren runt Jerusalem. Räddningen i Jesus Kristus skulle vara som en skyddsmur runt landets gränser!

Studera metaforerna för träldom! Det var inte Moses, som räddade folket ur deras träldom i Egypten. Det var Herren, som tog striden mot Egyptens alla avgudar! Herren är EN. Det är inte samme Gud med olika språk som Allah numera heller.

Så det är dags att inse, att också jag och min familj har syndat mot Gud. Vi har försummat att läsa hans ord och bygga upp det som blivit nerrivet eller sönderbränt i vår skyddsmur.

Nehemja har mycket att lära oss om ryktesspridning och lögn. Det försenar uppbyggandet!

Nattorientering

Det var igår, som jag skrattade åt länken från Landet runts inspelning om tråkigaste platsen i Sverige. Idag är jag allvarlig. Är det Sverigedemokrater, som leker krig i en skog med en gammal pansarvagn? (se länken)

Mina egna minnen rusade iväg till mitten av 60-talet eller början. Att mina bröder orienterade kunde jag. Men det var dagtid. Bland de unga i distriktet runt Essunga skulle det bli nattorientering, som jag inte fattade och inte kunde skogen. Banan var snitslad med vita små lakansremsor. Med hjälp av en bra ficklampa gick det att hitta rätt stig, när ljusstrålen träffade remsan. Som ledare var det min uppgift att se till att de vita vägledarna fanns kvar i träden. De som gick först eller lite senare kunde bli frestade att försvåra tävlingen genom att ta bort någon.

Det var då den långe tonåringen kom och gick vid min sida och faktiskt avslöjade på sitt sätt, att det inte var roligt, att jag lämnade dem och flyttade till Göteborg. Hade jag tänkt igenom hur jag skulle klara mig utan dem?

Jag å min sida kunde inte tänka ut ett sabotage, att någon tog bort en vit remsa i träden. Det var ju inte ens ett Emil-hyss! Så gick vi där han och jag och såg till att banan var OK. Tro inte att jag glömt dessa stökiga tonåringar i Grästorp! Den kvällen fanns det ju unga från Essunga också.

Hur är det nu med bibelkunskapen? Jo, om det var någon skyldig, som skulle straffas med döden, så skulle den personen se till att fly till en fristad i Löfteslandet. Dessa fristäder var strategiskt så placerade att sträckan inte fick bli för lång. Det skulle gå att hinna fram innan åklagaren kom ifatt! Och hör och häpna ingen fick plocka ner de vita remsorna av lakanstyg så att den skyldige skulle komma vilse!

Nej, så står det inte i bibeln. Det står bara att vägen till fristäderna skulle hållas i ordning. Försumlighet är allvarligt nog och att leka krig är ändå värre.

Det är dags att vakna nu! Vi har firat påsk! Kyrkan i Sverige skall väl ändå inte plocka bort de vita snitslarna på vägen till Jesu kors för dem, som är hotade till livet? Och vilseleda med andra stigar…

Bibelhänvisning: 4 Mosebok 35:6  och 5 Mosebok kap. 19

Ett svärd genom din själ

Händelserna sammanföll. Vi får berättelsen i koncentrat. Jesusbarnet hade blivit född i Betlehem och reningsdagarna enligt Mose lag var över. Så vandrade Josef och Maria upp mot templet i Jerusalem. Precis som de skulle för att bära fram Jesus inför Herren.

”På den tiden fanns en man i Jerusalem som hette Simeon.” Denne gamle man hade väntat färdigt och aldrig gett upp. Så hans vandring började också upp mot templet ”på andens uppmaning”. Av den helige Ande hade han fått veta, att han inte skulle se döden förrän han fått se Israels tröst, Herrens smorde.

”Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar prisade Gud och sade: ”Herre nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning…” (Ur Lukas kapitel 2  öv.s. SFB)

Bitarna föll på plats skulle vi kanske säga. Ge inte upp! Låt Anden visa på helheten! Öppna bibeln så kommer Anden att öppna ögonen varför Jesus måste dö i vårt ställe – i mitt ställe! Hur kan någon ta på sig en skuld, som inte ens fanns på den tiden? Det kan vara en fråga för många.

”Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbart vad många människor tänker i sina hjärtan.” (Lukas 2:34)

Ja, jag slår på samma spik! Fem år har gått sen vi fick veta att alla blodiga psalmer borde bort under fastan som ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och andra motbjudande. Ingen vad jag vet har tagit på sig ansvaret för att bibelundervisningen nästan försvunnit. Finns det inget som är synd, så behövs ju ingen Frälsare. Räcker det att alla tänker positivt för att alla krig skall upphöra? Håller de olika vackra självhjälpsprogrammen om ljus, energi och positivt tänkande?

Var kommer svärdet in då? Kunde inte Maria få vara lycklig en enda liten stund i templet med Jesusbarnet i sina armar? Måste Simeon berätta detta hemska samtidigt? Kunde hon inte få lite beröm för allt hon utstått tillsammans med Josef? Han var ju inte ens far till barnet och hade inte rört henne! Var detta tack för deras prestation – ett svärd skulle gå genom hennes själ?

Han växte upp och blev tolv år och kom till templet vid påskhögtiden och försvann för sina föräldrar i vimlet. Ja, Maria och Josef tog för givet att han var med på hemvägen i resesällskapet. Efter tre dagar hittade de honom i templet bland de skriftlärde. Maria fick inte ens uttrycka sin bestörtning och stora oro med orden: ”Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig.” Ingen medömkan. Jesus gjorde en tydlig markering mot dem, som de inte förstod:

”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader.” Lukas 2:49

Han gick ut med det uppdrag, som han hade av Fadern senare. Folk började prata om honom, som om han var Josefs son i Nasaret. Hur kunde han göra de tecken och under som han gjorde? Han kanske var besatt? Ja, så kom Maria och hans bröder för att fråga.  Men Jesus bara gjorde en ny markering mot Maria och familjen. (Matt 12:46-50) Hur kände Maria inför detta? ”Vem är min moder och vem är mina bröder”, frågade Jesus? Hur ofta kände hon av detta svärd, som skulle gå genom hennes själ? Skulle hon aldrig få ett erkännande för sin insats? Hon hade ju burit honom och fostrat upp honom och de hade lärt honom lagen.

Så ont detta gör! Han delar inte sin ära med någon! Aldrig någonstans står det, att någon eller ens Maria skall få dela äran och tillbedjan!

”Gå Sion din konung att möta, Jerusalem gläds åt din Gud! Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre o Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Han kommer från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall, sin ära i ljusets palatser och lägges på strå i ett stall.

Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam, att dö för vårt syndiga släkte och föra rättfärdighet fram.

Han kommer ur graven med byte, och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckes till liv utur seklernas grus.

Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, till Gud uti alla blir allt. Var glad, var glad…”

(Psalmer och Sånger och Segertoner nr 108.)

Palmsöndagen år 2016

Kristikors