Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Avklädd

Det pågår en utställning i Göteborgs historiska museum, som heter ”Psykets historia – en resa genom 4000 år” fram till den 28 nov 2010. Den har pågått sen december 2009 och är ett stort teamarbete på liten yta. Museet ligger så vackert i Slottskogen mot Linnéplatsen.

Mer information finns på www.inrerum.com

Så blev det äntligen av efter många påtryckningar, att jag gick dit och sen kunde säga: ”Ja, jag har varit på den utställningen. Ja, den var bra fast det fanns ingen guide.”

Det var ju synd. OK. Jag skickade mail till ”Inre rum” och gav mig tillkänna. Svaret kom så småningom att jag kunde få vara med på en guidad tur som i fredags. Det gjorde skillnad! Det gjorde skillnad att dessförinnan få möta minst tolv okända med egna upplevelser av psykiskt ohälsa och mötet med psykiatrin och kunskapen om omgivningens kompakta tystnad eller oförståelse.

Bit för bit fick gymnasisterna i fredags guidning genom historiens dårskap eller gyckel fram till nutiden och en vit patientskjorta uppsatt på en vägg. Där blev hela psykiatrins ruskiga historia kött och blod, ångest och tårar. Guiden själv, Anneli Jäderholm, bar denna patientskjorta på fotografiet och gav sin berättelse om hur det kändes att bli totalt avklädd och sen påklädd och bältad.  Stämplad med ”Tillhör landstinget” uppe under axeln.

Vem hade blivit stämplad? Var det Anneli som patient eller var det bara den lilla tunna bomullsskjortan? Eller var det bara hon i detta rummet,  som blivit stämplad, fastspänd i bälte och förnedrad? Nej, där stod jag också fast besluten att inte fega ur. Jag blev stämplad för livet den 5 september år 1956 och fick en vass tvångströja av diagnoser för livet. Trots att jag var en ambitiös sjuksköterskeelev och snäll…..

Det gäller att klä på sig igen så fort chansen ges, när man blivit avklädd inför många. Det var skämmigt. Så hette det inte då. Så säger de unga nu vid lite blygsel.

Jag har tillsammans med många andra bestämt mig för att försöka bita huvudet av skammen. Vissa sjukdomar är skamliga. Andra inte. Min ryggsjukdom är inte skamlig. Den började i tidiga tonår som en flicksjukdom.

Bibeln talar om ande, själ och kropp. Skönt att få vara hel.

Skämmigt

Det handlade om ordförståelse. Det handlade om ord, som inte används så ofta. Det var i gårdagens blogg. Så kommer det till nya böjningar och nya kombinationer.

”Jag hade tänkt fega ur,” sa den unga dottern på sin pappas födelsedag. Så fattade hon mod och talade inför många.

”Det är så skämmigt,” sa 20-åringen, när han inte ville höra bandet, där han sjöng så fint som barn.

Natten är över och igår hade jag tänkt fega ur. Jag vill inte vara med längre och berätta om hur hårfin skillnaden är mellan att vara frisk och sjuk. Det är så skämmigt! Det finns sjukdomar, som är skamliga! Det fanns sjukhus, som var ökända utom för personalen, som kunde den världen. Vad är friskt och vad är sjukt? Vad är dåraktigt och vad är förståndigt?

”De´va´ bara ett stôlleprov,” sa hon om en dumhet hon gjort. Ja, det är minst sagt skämmigt med stôlleprov!  Igår kväll tänkte jag fega ur. De unga skall minsann inte få höra om mina! Så perfekt som jag uppför mig och friskt. Alltid. Och såå duktig som jag är! Alltid.

Nästan. Måtte det gå bra för Annelie J! Det är fråga om en attitydförändring och ”Inre rum”, som hon och andra försöker genomföra genom att berätta om denna hårfina gräns som är mellan friskt och sjukt. Och den, som var sjuk år 1956 skall inte vara stämplad hela sitt liv med en sinnessjukdom och bära osynlig tvångströja! Det finns ju andra diagnoser, som inte är skämmiga. Lite arg är jag fortfarande över den behandling, som jag fick då för en svår sömnrubbning men jag skall inte fega ur. Tror jag. Jag är ju ett stycke gammal historia, som inte får glömmas och inte skall upprepas av blivande sjukvårdspersonal.

Kvinnan tige i församlingen

Det finns bibelcitat som etsat sig fast hos väldigt många. Det blir som en skyddsmur mot angrepp. Det blir en trygg plats att gömma sig i för att slippa helheten, slippa sanningen. Så är mannen kvinnans huvud och bestämmer över henne. Det är som det skall vara.

Min mor var mild och försynt och fyndig. En gång kom hon ihåg att citera en resepredikant som sagt:

”Det kvinnan vill, det vill Gud.”

Som sagt. Jag älskar Paulus mer än de andra och helheten är större än delarna. Det är männens revir att debattera och sällan eller aldrig släpps en kvinna in i deras bibeltolkningar enligt min erfarenhet ute i rymden. Detta gäller alldeles särskilt Credo, där bibelsamtalet skall var på en hög, akademisk nivå. Jag är en medelmåtta även i ordförståelse och kom bara upp till 34 av 40 möjliga. Sofia min meddebattör hade 39 av 40 möjliga (se Fjärde Väggen). Sofia har släppt in mig i sin debatt. Där ligger den poäng, som fattas för henne.

Det är så här att jag läst anatomi och fysiologi som ung sjuksköterskeelev och kommer ihåg från den undervisningen att huvudet är ett precis som Paulus betonar. I huvudet finns två hjärnhalvor och en så kallad lillhjärna där koordinationscentrat ligger. Så jag tycker inte att läran om treenigheten är ett dugg komplicerad. Det tycker däremot många män och kan debattera detta i årtusenden. Den helige Anden är en person i gudomen och kan fortfarande harmonisera kroppens rörelser. Kroppen är församlingen och kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Att vara huvudlös fungerar inte.

Så till Paulus.

Ef 4:15-16
    Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Köpa orgel och öppna eget

På förekommen anledning berättar jag härmed och alla ”tolkar” påstår nästan alla. Ingen läser med andra ord som det står. -:)

”Jag har hört, att du köpt orgel och öppnat eget,” sa en vän till mig, när jag flyttat till ett ytterområde full av energi och entusiasm och med en ny orgel. Svenska Kyrkan står där den står och är inte så lätt att flytta på. En man i en församling, som tolkade allt annorlunda än prästen kunde köpa en orgel och öppna eget en bit därifrån förr. Om jag fattat uttrycket rätt i skillnaden mellan Svenska Kyrkan och frikyrkan. I frikyrkans barndom kunde predikanten både predika och spela orgel. Där kommer orgeln in i mitt liv. När min far kom som ungkarl till Norra Björke fanns där ”separatister” och stugmöten och orgel och nybyggd missionskyrka men ingen kantor. Det behövdes bara någon som kunde spela. Det kunde min mor, när de gift sig och hon kommit till platsen. Det ingick sen i barnuppfostran, att lära sig spela orgel. Där kommer skillnaden in mellan Svenska Kyrkans anställda och frikyrkans frivilliga, obetalda.

Mitt val av personer, som jag länkat till beror på min kärlek till orgeln. Så fick Andreas vara med för han är kantor och älskar EFS och gift med en pastor SMK. Så lade jag märke till en virvelvind på Stockholms gator, som tyvärr inte kunde spela orgel men kunde och kan all annan musik och sång och älskar sin Kyrka. Så såg jag fyndigheten i storasysterivassen och hennes val av bloggnamn. Miriam är ung och fick bli präst till skillnad från kyrksyster och mig, som är äldre och fick ”nej”.  Undrar just om kyrksyster kan spela orgel? Ska nog länka till henne också……

Mikael Karlendal var med på första länklistan. Det beror inte på någon orgel utan på hans begåvning  att uttrycka teologi på ett begripligt sätt. Om min datamentor kan spela orgel, vet jag inget. Men visst är det bra med något gemensamt intresse!

Så på den blivande länklistan kommer naturligtvis Paulus att finnas. Men jag har inte bråttom. Min orgel fick inte plats i mitt compac living i senaste flytten. Så den är i forna Jugoslavien. Mina vänner därifrån och boende här eller där har lärt mig mycket om försoningen genom Jesus Kristus. Om den är objektiv eller subjektiv bryr jag mig inte längre.

När slang blev verklighet

I numret 1-2 i Riksantikvarieämbetets utgåva år 1995 SVENSKA HUS  KULTUR MILJÖ VÅRD finns en del av vår historia i de gamla, vackra husen. Gamla kartor är som konstverk. Alla bilderna är så vackra och texterna så väl genomarbetade.

Den utgåvan från år 1995 tog jag fram igen från min bokhylla. Jag måste försvara inför mig själv, att min idé till hemsidan från år 2002 håller och varför jag vägrar att förnya mig. Så konstnärliga hemsidor och bloggar, som det finns nu för tiden och så håller jag envist fast vid luft, rymd och en liten bild i tre av hörnen på framsidan!

Arkiteten Kerstin Fried berättar om sin och makens dröm om att komma från Stockholm till ett litet rött sommarhus i Norrbotten för avkoppling. De åkte runt i trakten flera somrar och letade. En dag i början av 70-talet stod de där:

”Fyra väggar av bastant timmer, gapande hål där fönstren suttit, utan tak, golv eller dörrar men på en perfekt sockel av handhuggen sten. De höll på att riva resten. Utmärkt brasved, sa de.” Slut citat

Hon köpte det avklädda huset och dess stengrund. Varje stock blev synad och numrerad precis som stenarna i sockeln. Allt fraktades en kall vinter över isen till en ö i Vasa skärgård. Jakobstadsarkitekten Hans Nordman klarade att skaffa allt som fattades golv, tak, fönster och dörrar från olika rivningshus på fastlandet.

”Och mest fantastiskt – alltsammans passade. Varenda mått stämde i de hus som traktens gubbar byggde på gehör.” Det enda som inte gick att hitta var ett spåntak. Spåntakshyvlarna hade stannat sen lång tid tillbaka. Denna fantastiska och utförliga berättelse, som jag bara ger fragment ur börjar med en rubrik i kursiverad stil och sen större bokstäver:

Hur jag blev frälst eller Historien om den röda lilla stugan

Jag citerar ur artikeln: ”Från och med nu var jag frälst på allvar och detta började med en stor vrede.” Frälsningen för henne började med byggnadsvård och avslöjandet att Falu rödfärg inte längre var som den skulle utan syntetisk.

Hennes slanguttryck om att bli frälst blev verklighet för mig. Hennes artikel påverkade mig länge. Så började jag bygga min hemsida 7 år senare från en given grund, som jag hittat! Det lilla röda huset har jag följt i tankarna från år 1808 och hur de stod på trappan och tog emot postiljonen och fick ”brefvet” om profeterna, som gick i gårdarna och sen svarade i ett annat brev genom att berätta hur de var för övrigt på gården……

”Det var nu jag upptäckte de tidiga predikanterna,” skrev arkitekten om rätt sätt att bygga i motsats till fuskbygge. ”Varenda mått stämde i de hus som traktens gubbar byggde på gehör”, skrev hon tidigare i artikeln och de var minsann inte på måfå utan efter ritningar.

Det är så associationerna går till bibelns folk, som byggde exakt efter de mått, som de fått av Herren Gud. Så gjorde Noa. Så gjorde Mose och folket. Det är deras lydnad och respekt för ritningarna, som gör att detta håller många tusen år senare att bygga efter. Det var så jag blev frälst. Jag hittade en given grund, som andra byggt på förut. Perfekt. Se mera i www.brefvet.com

Engagemang är bra. Det var slang på 70-talet att vara helfrälst i betydelsen förtjust i. Noa och hans familj blev frälsta från all ondska, som rådde på den tiden. Den ritningen håller fortfarande att tro på torra land vad Herren har sagt skall komma. Hur dåraktigt det än låter, så håller ritningen till frälsning. Mer om detta en annan dag.

Skräp

Dom som kan det här med datorer påstår, att det kan bli skräp någonstans, som tydligen hindrar jobbet. Inte visste jag, att datorn är så lik garderober och källarskrubben. Jag vet inte vad som finns där. Nu skall den gamla datorn tömmas. Vad har den i sitt minne och vad har jag?

Det går inte på en dag att finna sig till rätta på en ny plats heller. Jag har inget gjort för det ens. Det är en fascinerade tanke vilka som rör sig i rymden via en dator. Var och en har sin egen bana precis som stjärnorna. Nej, så enkelt är det inte för våra synpunkter och uppfattningar krockar ofta i debatter.

Den som betytt mest för mig under mina 10 år ute i rymden är Job x. Job står för att han var prövad till brisningsgränsen och x för att han ville vara okänd, tills vi fick ett förnamn. (Detta är min egen tolkning.) Denne Job x hade varit kristen under många år och var mycket bibelkunnig. Sen lämnade han den kristna tron. Han utmanade oss bekännande kristna i alla svåra frågor. Jag var tvungen att tänka till många gånger. Tyvärr var vi lika envisa om att tolka rätt båda två.

Detta är min första  Blogg-post här på WordPress. Tänk, om det gick att få kontakt en gång till med Job x? Debattsajterna stängde ner en efter en för ungefär 5 år sen. Kvar i min dator finns mappar med olika namn. Första åren tog  jag kopior av viktiga debatter. Är det så konstigt?

”Kristus är svaret, men vad är frågan.”  En fyndig formulering som fanns att läsa en gång i tidningen Nytt Liv.

Sann ekumenik

Min farmor tillhörde rosenianarna det vill säga att hennes far (och min farmorsfar) en gång i tiden var nersupen men blev omvänd till Gud och gick med i deras grupp. I hans begåvning fanns fortfarande alla snickartalanger och han var med på att bygga ett missionshus. Det till höger i Hjo.
 
Min farfar tillhörde waldenströmarna och var nykter från början, när han omvände sig till Gud. Snickarbegåvningen fanns i hans gener också fast de två inte var släkt med varandra. Farfar var med och byggde missionhuset till vänster på samma tomt i Hjo. Detta kallas sedemera för en försoningsstrid. Att kunna bygga två bönehus på samma tomt var inte vanligt -:) . Det brukade i vart fall vara ett kvarter emellan.
 
Hur jag kan leva nu år 2010 och ha en farmor, som levde senare delen av 1800-talet, det fattar inte jag. Det är väl det, att jag är yngst av alla hemma hos oss. Och den enda av min morfars barnbarn, som fick prästgenen. Den finns i den andra släkten. Min mors släkt släktar ihop sig med Svenska Kyrkan och nu kommer poängen…. Window Live fungerar fortfarande, som ni ser……
Det är så svårt att kommentera mina inlägg här men det går där hos Sofia Lilly Jönsson. Sofia ger mig svar på tal igår. Jag skulle inte be om ursäkt för mina kommentarer och skriva förlåt att jag la mig i samtalet:
 

                        "Nej nej, inte ”förlåt”, det är klart du får kommentera det som skrivs på en öppen blogg. Jag tänkte bara du trodde att jag svarat dig med min kommentar och ville förtydliga. 

Alltså, du verkar vara orolig för att mitt bokprojekt inte blir som jag har tänkt? Jag vill beskriva mitt förhållande till Svenska kyrkan. Jag kommer inte beskriva DITT förhållande till Svenska kyrkan, men om kommentarerna behålls så kommer en del av det du påpekat med.

Vi har olika bakgrunder du och jag där vi lärt oss att olika saker är viktigt. Jag är väl en fyrtio år yngre. Skolan betonade andra saker än på din tid, och sen har jag tagit till mig olika teorier på universitet. Ditt gamla missionsförbund lyckades verkligen med att banka in betydelsen av texterna i dig. Du påminner om värdefulla och tänkvärda saker, som det senaste blogginlägget du har skrivit som jag tycker är mycket bra (http://gunnelsplats.spaces.live.com/blog/cns!570DD277FD1FA96B!538.entry). Ändå kan man inte som du gör här ovan säga att Svenska kyrkans lära skiljer sig från biblisk lära – det är ju skilda åsikter i detta som är skäl för olika kyrkoformer, och det är ekumenik att inte hävda de andra fel. Bibeln innehåller inte en dopsyn. Det där känns inte som att man ska behöva diskutera det mer, iallafall inte såhär.

Det jag gör är att ställa Svenska kyrkan, där jag var medlem, till svars för sin egen teologi i praktiken, sitt eget sätt att vara kyrka på. Om jag egentligen tyckte att SvK skulle vara Missionskyrkan, eller Pingstkyrkan, eller RKK, eller så, som många kritiker verkar tycka att den ska, så skulle grunden för hela min kritik ogiltigförklaras. SvK ska vara SvK och inte någon annan kyrka som folk gillar bättre. Jag gillade SvK. Men den följde inte sitt eget uppritade schema. Det är vad min bok handlar om. Teologiska strider om huruvida SvK i grunden fattat någonting fel, det för inte jag. Jag är intresserad av dina perspektiv. Men det är inte utifrån dem jag gjort mina erfarenheter, utan från mitt eget liv och min egen bakgrund.

Svara

 

Slut citat. Äntligen har jag hittat en kvinna på nätet, som vill debattera. Ja, Svenska Missionsförbundet betydde mycket för mig i min barn och ungdomastid. Sen dess har jag inte haft någon som helst framgång i mina debatter på Skutan. Vi har så att säga vuxit ifrån varandra.

 

Förlåt mig kära datorer!

Jag är en retsticka ända sen barndomen och yngst av alla syskonen. Skyller på att det var i hemmet som jag tränade upp detta oskick. Nu får jag igen för detta med råge. Både datorn och jag har blivit gamla och har ingen marginal för dumheter.
Det handlar bara om ett mellanslag, som om det vore något att bråka om? Det var ju inte jag som började. Det var faktiskt min mentor som ansåg, att jag borde blogga.
Trots mina protester fixade rm "Gunnels plats i rymden". Hon knuffade ut mig över kanten. Sen var det bara att börja ett osäkert flaxande. Luften bar men få kunde berömma mina flygturer.  "No comment" har jag fått finna mig i.  Andra bloggare lär få hundra vad dom än skriver om.
 
Nu skall Window Live inte vara med längre och erbjuda luftrum. Gunnels plats i rymden kommer inte att finnas längre. Där kommer mellanrummet in. Det måste vara mellanrum. Jag trodde, att jag var smart nog att ta bort detta viktiga för en plats till – ett utrymme till för mig men på "Blogger". Där ville jag heta samma det vill säga "gunnelsplats".
 
Det är ju såå viktigt med mellanslag! Nu skulle mellanslag eller inte mellanslag skilja mina två olika bloggar åt! Pyttsan! Window Live klarar inte av att förklara finessen för WordPress för dom i sin tur relaterar till Blogger. Ja, ja. Det var jag som började……men ett så litet fel att bråka om……det är ju inte ett jota ens……
 
Här kommer min poäng i min sista Blogg ute i rymden under detta namn. När det är något litet kan man säga "inte ett jota" och det lär komma från latinet eller från grekiskan eller hebreiskan och stå för att inte ett jota får vara fel. Det är en förvrängning till slut av minsta bokstaven i gruntexternas alfabet, som är litet som ett kommatecken. Detta i sin tur kommer från Jesus, som sade att allt skall fullbordas. Inte en enda prick i lagen skall förgå! Där börjar alla bråk. Där börjar alla tolkningar. Är det viktigt eller inte? Får jag lov att reta en dator med ett mellanrum eller utan ett mellanrum i mitt namn?
 
Jo, jag leker med min frustration nu. Vet inte hur övergången från space.live.com till WordPress.com kommer att fungera. Allt beror på mellanrummet. Det går att krångla till det. Det går att bråka. Det går att gräla om rätt eller fel tolkning av vad Jesus sagt. Det kan bli teologi av dessa gräl som till exempel
Liberalteologi eller liberal teologi.
 
Mellanrummet gör skillnaden. Jag lär vara fundamentalist enligt andras bedömning ute i rymden. Jag tror på fundamenten. Dom hör till grunden för min tro här nere på jorden. Fundamenten kommer att hålla vare sig jag får vara med i rymden i fortsättningen eller inte.
 
Brefvet är gammalt, som ligger i min byrålåda. Brev kommer jag nog att fortsätta att skriva till dig. Jag vill berätta om min bok, som jag har i huvudet. Det var så jag svarade på frågan efter min sjukpensionering:
 
"Och vad skall du göra nu då?"
 
Detta var år 1990 och jag var för sjuk i ryggen för att orka arbeta. Jag fick förslaget att skaffa en dator utan att ha pengar till det ens. Hur kan någon föreslå något så dumt, så dyra som de var på den tiden? Ett litet pekfinger upp i luften bara och kommentaren kom:
 
"Det är väl inga problem för dig, som har så goda kontakter!"
 
Inte nog med det. Jag fick veta hur suverän en dator är med sina sökfunktioner i en stor textmassa. Jag skulle bara kunna söka efter ett ord och datorn skulle ta reda på var det fanns och markera. En dator kunde också markera och flytta olika textstycken vart som helst i princip.
 
Jag är en retsticka och allt detta gick jag inte på. Första datorn utan internetuppkoppling år 1991 sattes på prov, så snart den fanns hos mig och jag hittat denna sökruta.
Där fyllde jag i:
"Jesus" på "Sök"
Sen rasslade det länge och väl. En annan ruta kom upp på skärmen där det stod:
"Hittar inte Jesus."
 
Så är det fortfarande i en människas själ. Om det inte finns några texter eller sånger inmatade, så finns det inget att hämta upp. Själen är mycket mer komplicerad än en dator någonsin kan bli. Själen behöver inprogrammeras med rätt upplysningar om Jesus för att kunna fungera. En dator kan bråka väldigt mycke med en. Det gör inte Jesus.

Släktträdet

Vem är jag? Och när skall jag presentera mig? Som tonåring bryter och bänder frågorna inom en och det är helt normalt med trotsperioder redan från 3-årsåldern visst. Det är normalt med en frigörelseprocess upprepade gånger i livet. Det är vanligt att spela olika roller beroende på vem man umgås med. Det är möjligt att kunna skärpa sig i vissa sammanhang, som kräver detta.
Vem är då jag, som var inne på att öppna en Blogg ytterligare för att kunna vara lite mer religiös här och lite mindre religiös där. Är jag två personer? Spelar jag olika roller i olika sammanhang? Har jag en personlighetsklyvning?
 
I går gjorde jag ett försök att öppna en ny Blogg med nästan samma namn för att kunna hitta den lätt och klickade på många olika funktioner. En Blogg som har lättare kommentatorsfunktion. Till slut var det en stor vit ruta och en kant runt från ett svart/vitt foto av mig och mina drömmar i ungdomsåren. Där stannar jag. Det är ändå inte min egen dödsruna jag bygger på.  Det blir heller ingen mera Blogg för min del. Jag är inte två olika personer.
 
Jag har en stor släkt och då blir det självklart arvsanlag från två olika släkter och sen fyra och sen åtta och så vidare. Vare sig man vill eller inte måste man acceptera det som finns i ens gener. Predikaren i bibeln påstår att evigheten är nedlagd i varje människa. Det var enligt 1917 års översättning. Jag tror ju fortfarande, att detta är så. "Min själ längtar och trängtar efter vattenbäckar……" Det finns en törst inom varje människa efter någon som är större och bättre och som kan hjälpa mig och ge mig hopp och tröst för evigheten.
 
Hela bibeln budskap handlar om tillhörighet, som från början fanns med Skaparen. Den relationen blev förstörd men Gud fortsatte att söka kontakt och förberedde en ny möjlighet. Enligt bildspråket i Romarbrevet kapitel 11 är det som ett olivträd med ett heligt rotsystem. Ur detta rotsystem enligt Jesaja kapitel 11 skulle det komma upp en telning – ett rotskott. Stammen var avhuggen men roten fanns och finns kvar. Paulus berättar, som om han var en skicklig trädgårdsmästare om inympning. Jesus är av Juda stam. Frälsningen kommer från judarna och evangeliet har gått ut i hela världen till alla människor snart om detta rotstystem och om Jesus som Livets träd.
 
I detta släktträd finns jag, som en liten gren enligt bibelns ord och har en stor släkt i Sverige och i hela världen. Jag är inte rotlös utan rotad i Kristus med min längtan och mina drömmar om framtiden. Jag är frälst men inte slutfrälst förrän i himlen. Och i mitt genetiska arv har jag en prästgen känd sen början av 1800-talet. Det är okvinnligt och väldigt motigt, att just jag skulle få den. Som jag ser det väljer Gud vem han vill och utrustar vem han vill. Även om det ser dåraktigt ut och svagt.
 
 
 
Detta är en skiss bara
 
 

Ditt viktigaste val

Nu gäller det att välja rätt. Vill du bli lycklig, så gäller det att välja rätt föräldrar. Punkt slut på den radiodebatten om förutsättningar för att bli lycklig. Förutsättningarna finns i generna med andra ord.
Välj hälsa. Det är bättre än sjukdom….. Vem vill bli utförsäkrad?
Välj rikedom. Det är mer bekvämt än att leva i ångest över pengar som fattas. Ditt viktigaste val gör du idag eller nu…..
 
Hur stämmer detta, att jag skall gå till val efter alla givna löften?
 

19 september Dagens löfte:  2 Kor 13:11

"Gläd er nu, mina bröder, och låt mina förmaningar göra er alltmer felfria, var eniga och håll fred, så skall kärlekens och fridens Gud vara med er. Håll fred så mycket som beror på er……"

Ja, men detta gäller ju inte idag! Paulus har ju bara ställt till en massa bråk genom sina uttalanden. Å andra sidan: Lite adrenalin skadar inte, så att det blir fart på debatten. Alla kan ju inte ha rätt! Har alla läkare rätt diagnos kanske? Har alla präster rätt teologi? Vem tolkar framtiden bäst och vems råd skall jag följa? Hur kan det vara mitt viktigaste val  år 2010, när min framtid ligger bakom och de flesta valen redan är gjorda?

Visst. När dagen är slut börjar rösträkningen. När rösträkningen är slut börjar utvärderingen. Var gjorde förlorarna fel? Någon kommer att vinna valet. Någon kommer att förlora.

Många kyrkor har enats om en broschyr som heter "Ditt viktigaste val". Jag hinner inte med i vanlig ordning och vill ha lite mer betänketid. Det är viktigt med ett meningsfullt arbete. På bilden i denna broschyr står en man och stickar. Är det meningsfullt för en man? Eller är det meningfullt att bryta mönster? Skall män också lära sig att tänka i avigt och rätt? Ger detta någon inkomst? Är det raka budskap eller dubbla? Är detta queerteologi kanske?

Se upp med reklamen! Följ hellre Jesu anvisningar, som står nertecknade i bibeln!

"Sök först hans rike och hans rättfärdighet så skall allt detta andra tillfalla er."

 

Prästen

Idag är dagen efter den 11 september. Jag har inte haft någon lust att Blogga, sen jag skrev den förra. Tankarna rusar runt över ett långt liv. Äntligen har jag fått en formulering på det jag vetat under 25 års tid från en prästinstallation i Skara domkyrka. De blivande prästerna fick lova inför Gud och församlingen att förkunna Guds ord, som det står skrivet. De lovade inget om att hitta på egna tankar och meditationer efter sin egen intelligens. Den helige Ande står ju till förfogande som Hjälpare att förstå och förmedla det ofattbara och som advokat inför Gud.
 
Ann Heberlein har skrivit en liten bok kallad Ondska. Hon är inte präst men väl analytiker och skriver i ämnet Systematisk teologi. Tidningen Dagen hade en helsida om hennes senaste bok för ett tag sen. Jag för min del saknar ett bibelstudium i ämnet Ondska och ser början till ett manus omedelbart i 1 Mos kapitel 4. Ondskan började i en människas tankesystem. Herren ansåg, att han (Kain) borde ha bättre koll på det och styra sina tankar. I annat fall lurade synden vid dörren. Konsekvenserna av synden har vi sett allt sen dess.
 
Det är tabu i våra dagar att nämna ordet synd, för det finns ingen enligt New Ages läror. Jag har i vart fall stora erfarenheter från mitt hjärta, att den finns. Och vem klarade av att rå på den?  Inte var det jag inte.
 
Nu hänvisar jag till Storasyster i Vassen och hennes berättelse. Miriam är präst. Ondskan är ett faktum och Segraren över den också. I en tidigare Bloggpost står det tydligt om vad en präst lovat angående förkunnelsen.
 
Där synden överflödade där överflödade nåden så mycket mer. Enligt bibeln. Det är tillåtet att berätta om nåden. Är vi medvetna om det?
 
Så lustigt det lät på biblioteket här om dagen. "Är du medveten om detta?" Så frågade bibliotikaren mig angående en CD, som jag vill lyssna på. "Hela boken är på en CD utan uppehåll!" Jag skulle vara medveten om detta och fattade inget om hennes olika termer på en CD-spelare.
 
Visst! Jag blev medveten när jag kom hem även om jag inte fattade hennes fråga då. Det finns tydligen bättre CD-spelare, som är mer exakta än min att markera var vi är i texten.  Det finns många, som inte är medvetna heller om att bibeln är i en enda bok fastän det är många kapitel. Då gäller det att veta var man är i texten. Alla kapitel harmoniserar med varandra. Allt hör ihop med allt och är en kontext.
 
(Det sista var en parentes men mycket viktig som sådan.)

Pastorn

Det blir tydlingen sagt till mig som en komplimang eller om mig som ett smeknamn. Ingen fattar hur ont detta gjorde innan såren var läkta.
Idag berättar signaturen "kyrksyster" lite mer utförligt om hur det varit och är känslomässigt att bli försmådd som kvinna som förkunnare.
Sofia Lilly Jönsson har hittat hennes berättelse som en kommentar bara till Dag Sandahls Blogg i Östran
 
År 1987 mötte jag en av stryrelseledamoterna i Räddningsmissionen i Göteborg med orden:
– Gud har sagt JA till mig.
– Vadå? Det är väl självklart!
 
Tydligen hade jag just defragmenterat färdigt för den gången i min själs skrymslen, sorterat alla minnen, analyserat kallelsen och tagit alla smällarna. Defragmenteringen för den gången var klar och resultatet blev:
– Gud har sagt JA till mig.
 
Oavsett alla andras NEJ eller förslag på att jag skulle bli något annat än det jag var. Tiden har inte gått ifrån mig trots att den mänskligt sett ligger bakom.
Idag är räddningens dag. Om det berättar jag så gärna i tid och otid.