Släktträdet

Vem är jag? Och när skall jag presentera mig? Som tonåring bryter och bänder frågorna inom en och det är helt normalt med trotsperioder redan från 3-årsåldern visst. Det är normalt med en frigörelseprocess upprepade gånger i livet. Det är vanligt att spela olika roller beroende på vem man umgås med. Det är möjligt att kunna skärpa sig i vissa sammanhang, som kräver detta.

Vem är då jag, som var inne på att öppna en Blogg ytterligare för att kunna vara lite mer religiös här och lite mindre religiös där. Är jag två personer? Spelar jag olika roller i olika sammanhang? Har jag en personlighetsklyvning?

 

I går gjorde jag ett försök att öppna en ny Blogg med nästan samma namn för att kunna hitta den lätt och klickade på många olika funktioner. En Blogg som har lättare kommentatorsfunktion. Till slut var det en stor vit ruta och en kant runt från ett svart/vitt foto av mig och mina drömmar i ungdomsåren. Där stannar jag. Det är ändå inte min egen dödsruna jag bygger på.  Det blir heller ingen mera Blogg för min del. Jag är inte två olika personer.

 

Jag har en stor släkt och då blir det självklart arvsanlag från två olika släkter och sen fyra och sen åtta och så vidare. Vare sig man vill eller inte måste man acceptera det som finns i ens gener. Predikaren i bibeln påstår att evigheten är nedlagd i varje människa. Det var enligt 1917 års översättning. Jag tror ju fortfarande, att detta är så. "Min själ längtar och trängtar efter vattenbäckar……" Det finns en törst inom varje människa efter någon som är större och bättre och som kan hjälpa mig och ge mig hopp och tröst för evigheten.

 

Hela bibeln budskap handlar om tillhörighet, som från början fanns med Skaparen. Den relationen blev förstörd men Gud fortsatte att söka kontakt och förberedde en ny möjlighet. Enligt bildspråket i Romarbrevet kapitel 11 är det som ett olivträd med ett heligt rotsystem. Ur detta rotsystem enligt Jesaja kapitel 11 skulle det komma upp en telning – ett rotskott. Stammen var avhuggen men roten fanns och finns kvar. Paulus berättar, som om han var en skicklig trädgårdsmästare om inympning. Jesus är av Juda stam. Frälsningen kommer från judarna och evangeliet har gått ut i hela världen till alla människor snart om detta rotstystem och om Jesus som Livets träd.

 

I detta släktträd finns jag, som en liten gren enligt bibelns ord och har en stor släkt i Sverige och i hela världen. Jag är inte rotlös utan rotad i Kristus med min längtan och mina drömmar om framtiden. Jag är frälst men inte slutfrälst förrän i himlen. Och i mitt genetiska arv har jag en prästgen känd sen början av 1800-talet. Det är okvinnligt och väldigt motigt, att just jag skulle få den. Som jag ser det väljer Gud vem han vill och utrustar vem han vill. Även om det ser dåraktigt ut och svagt.

 

 

 

Detta är en skiss bara