Skämmigt

Det handlade om ordförståelse. Det handlade om ord, som inte används så ofta. Det var i gårdagens blogg. Så kommer det till nya böjningar och nya kombinationer.

”Jag hade tänkt fega ur,” sa den unga dottern på sin pappas födelsedag. Så fattade hon mod och talade inför många.

”Det är så skämmigt,” sa 20-åringen, när han inte ville höra bandet, där han sjöng så fint som barn.

Natten är över och igår hade jag tänkt fega ur. Jag vill inte vara med längre och berätta om hur hårfin skillnaden är mellan att vara frisk och sjuk. Det är så skämmigt! Det finns sjukdomar, som är skamliga! Det fanns sjukhus, som var ökända utom för personalen, som kunde den världen. Vad är friskt och vad är sjukt? Vad är dåraktigt och vad är förståndigt?

”De´va´ bara ett stôlleprov,” sa hon om en dumhet hon gjort. Ja, det är minst sagt skämmigt med stôlleprov!  Igår kväll tänkte jag fega ur. De unga skall minsann inte få höra om mina! Så perfekt som jag uppför mig och friskt. Alltid. Och såå duktig som jag är! Alltid.

Nästan. Måtte det gå bra för Annelie J! Det är fråga om en attitydförändring och ”Inre rum”, som hon och andra försöker genomföra genom att berätta om denna hårfina gräns som är mellan friskt och sjukt. Och den, som var sjuk år 1956 skall inte vara stämplad hela sitt liv med en sinnessjukdom och bära osynlig tvångströja! Det finns ju andra diagnoser, som inte är skämmiga. Lite arg är jag fortfarande över den behandling, som jag fick då för en svår sömnrubbning men jag skall inte fega ur. Tror jag. Jag är ju ett stycke gammal historia, som inte får glömmas och inte skall upprepas av blivande sjukvårdspersonal.