Avklädd

Det pågår en utställning i Göteborgs historiska museum, som heter ”Psykets historia – en resa genom 4000 år” fram till den 28 nov 2010. Den har pågått sen december 2009 och är ett stort teamarbete på liten yta. Museet ligger så vackert i Slottskogen mot Linnéplatsen.

Mer information finns på www.inrerum.com

Så blev det äntligen av efter många påtryckningar, att jag gick dit och sen kunde säga: ”Ja, jag har varit på den utställningen. Ja, den var bra fast det fanns ingen guide.”

Det var ju synd. OK. Jag skickade mail till ”Inre rum” och gav mig tillkänna. Svaret kom så småningom att jag kunde få vara med på en guidad tur som i fredags. Det gjorde skillnad! Det gjorde skillnad att dessförinnan få möta minst tolv okända med egna upplevelser av psykiskt ohälsa och mötet med psykiatrin och kunskapen om omgivningens kompakta tystnad eller oförståelse.

Bit för bit fick gymnasisterna i fredags guidning genom historiens dårskap eller gyckel fram till nutiden och en vit patientskjorta uppsatt på en vägg. Där blev hela psykiatrins ruskiga historia kött och blod, ångest och tårar. Guiden själv, Anneli Jäderholm, bar denna patientskjorta på fotografiet och gav sin berättelse om hur det kändes att bli totalt avklädd och sen påklädd och bältad.  Stämplad med ”Tillhör landstinget” uppe under axeln.

Vem hade blivit stämplad? Var det Anneli som patient eller var det bara den lilla tunna bomullsskjortan? Eller var det bara hon i detta rummet,  som blivit stämplad, fastspänd i bälte och förnedrad? Nej, där stod jag också fast besluten att inte fega ur. Jag blev stämplad för livet den 5 september år 1956 och fick en vass tvångströja av diagnoser för livet. Trots att jag var en ambitiös sjuksköterskeelev och snäll…..

Det gäller att klä på sig igen så fort chansen ges, när man blivit avklädd inför många. Det var skämmigt. Så hette det inte då. Så säger de unga nu vid lite blygsel.

Jag har tillsammans med många andra bestämt mig för att försöka bita huvudet av skammen. Vissa sjukdomar är skamliga. Andra inte. Min ryggsjukdom är inte skamlig. Den började i tidiga tonår som en flicksjukdom.

Bibeln talar om ande, själ och kropp. Skönt att få vara hel.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......." Visa alla inlägg av Gunnel