Varför gråter du? Jesus lever och finns nära dig och vill vandra vid din sida…..Jag har sett dina tårar, säger han. Nu vill han ge dig tröst och läka såren. Enligt sitt eget ord.
Det gör fortfarande ont i dig, skrev du, fast det är så länge sen. Du var bara ett barn och trodde, att du fick fråga efter Jesus i kyrkan. Där fanns ju så många bilder på honom men frågorna fick inget svar. Du blev för besvärlig. Det blev ditt fel alltsammans. Varken du eller frågorna platsade i kyrkan. Var det inte där han bodde?
Och nu gråter du. Han var inte där. Så slutade du att leta för felet låg ju hos dig i ditt uppförande – i dina omöjliga frågor.
Och nu gråter du, trots att så många år har gått. Han var inte där i kyrkan. Han var inte där han skulle vara.
Åren gick och frågorna fanns kvar. Han kanske fanns bland de mest lärde i teologi och exegetik? Du frågade efter Jesus men han var inte där. Det var du, som var besvärlig med alla dina barnsliga frågor. Och nu gråter du. Ingen kunde svara på var Jesus är i alla grymma bibeltexter. Varför tar inte kyrkan bort alla dessa grymheter, som inte behövs? Det är ju motbjudande att sjunga…
O huvud blodigt, sårat av ångest och av ve
Vem vill ha ångest? Varför skulle du som vuxen berätta för okunniga om hans ångest, hans död? Är det liv? Skall vi inte tänka positivt och lämna det svåra bakom oss?
Kanske att du gråter nu? Jesus fanns inte i den stängda bibelns texter och rakt inte i personalrummet. Skulle inte du gråta?
– Kvinna, varför gråter du?
Vilken fråga!
– De har tagit min Mästare. Han är inte där!
Ingen kan backa en enda dag i tiden. Jesus var inte där du sökte honom. Och nu gråter du. Han är inte bland de döda. Han lever! Han är uppstånden!
Gå och berätta det för de andra, som är så förtvivlade och hälsa särskilt till Petrus, som kände honom men ”fegade ur”.
Gunnels plats i rymden 
Glad Påsk!
Du pekar på ett av våra allra största problem som människor! Det att vi tror att vi vet var vi har Gud. Varje gång man tror sig vara trygg, och på den säkra sidan, kan man lita på att man egentligen förlitar sig på sina egna krafter, sin egen kunskap, sina egna förmågor på något sätt. Då är man i viss mening långt ifrån Gud, eftersom han vill att man i stället skall lita på honom. Det innebär att man inte skall tro på sig själv, att man inte skall klara av allt, utan att man skall bejaka också det som verkar gå emot det man tror på, och de ambitioner som man har. Det är då man ger Gud möjlighet att leda. Tänk t.ex. på när israeliterna slagit läger, och farao satte efter dem. Var det inte upplagt för ett misslyckande? Var det inte just därigenom som Gud kunde leda dem – när de inte längre kunde lita på sina egna krafter? Det innebär inte att man skall förakta sina egna krafter, eftersom även de kommer ifrån Gud. Litet senare var det just det som hände, när israeliterna inte vågade gå in i det utlovade landet. Vad det handlar om är att kunna ge sig helt och hållet till Gud. Det var det Jesus gjorde när han i total ensamhet gick in i lidandet och döden. Det var därför som han kunde besegra döden.
vilken fin text vilket fint sätt att beskriva lidandet på och vilket fint sätt att ta bort skuld hos frågvisheten.
Carina!
Sluta inte att fråga och berätta om dina frågor som barn och vuxen. Det ger inspiration att fortsätta.
Bibelns texter är lika aktuella idag och hjälper oss. Stefan kan mycket om dessa gamla texter som är historiska, profetiska och aktuella.
Tack, Stefan!