Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Maskrosor

…som ett ständigt takdropp

Jag tänker inte tala om var det står eller hur det står! Men det skulle kunna gälla vissa män också, som poängterar sitt ämbete ständigt. Som om det inte är Gud själv som kallar, utväljer och rustar vem han vill. Ja, jag sitter vid datorn stundtals och noterar och sorterar! Sen får jag i vanlig ordning myror i huvudet eller något att bita i.

Hur kommer då maskrosor in? Jo, jag tycker, att vi skulle kunna debattera om de är vackra eller inte. Gör de sig bäst i färg eller i svart/vitt? Visst är det självklart med färg? Särskilt turister i Sverige, som kommer långt bort ifrån tycker, att det är så vackert med en gräsmatta full av dessa vackra gula blommor mot grönt. Alla trakter har inte grönska.

I min församling skulle jag vilja predika. Kvinnor skall tiga i församlingen. Kvinnor skall inte undervisa enligt Paulus. Jag älskar Paulus och allt han sagt och skulle bara vilja predika om att maskrosor är ogräs med djupa rötter. Hur fotomässigt vackert det än är, när maskrosfrön flyger iväg för minsta lilla vindpust, så är det ogräsfrön. Då skall inte det vara en bild av maskrosfrön, som flyger för vinden som reklam för bibelskolan! Först påpekades detta till ansvarige och sen till alla. Kvinnan skall tiga i församlingen.

Bilden är snygg på en utblommad maskros vem som än lyckas med fröna för vinden. Jag har en pangbild i svart/vitt, när ett lite barn får blåsa iväg dem. Små barn behöver inte rensa i grönsaksland. Det är livskraft i en maskros. Det är livskraft i ett barn.

Det är livskraft i orden från en lära också. Fröna sprider sig för vinden och rotar sig. Det går aldrig att följa upp och se resultatet. Jag minns en kväll i min församling för många, många år sen när Peter Halldorf var talare. Han talade om sådant, som jag inget begrep av. Jag hade ingen som helst förkunskap och fattar nästan lika lite nu. Han var före sin tid och varnade för gnosticismen.

Det är snopet, att inte fatta, att inget veta om olika tolkningmodeller. Nu går det inte längre. Någon måste reda ut begreppen! Vem har som sagt ansvar för att bibelkunskapen försvinner eller har försvunnit i Svenska Kyrkan och i frikyrkor?

Runt åren 2002 levde jag i ständig vånda. Då skulle nya bibelöversättningen göras aktuell via nätet. Det såg så bra ut om det inte varit för dessa utblommade maskrosors skull. Barn fick blåsa ut fröna, som det såg ut bildligt talat. Hur blir det som sagt om barn skall lära sig att ständigt ifrågasätta allt utan att få kunskap i vad som är bestående? Det finns något som heter hållfasthetslära.

Nu tänker jag på trosbekännelsen. Den håller och skall inte ifrågasättas. Däremot behövs mycket undervisning och motivering varför den finns och håller gentemot andra bibeltexter. Ordet ”jungfrufödelse” finns inte i texterna men många texter berättar i förväg vad som skulle ske, när tiden var inne och hur och varför. Alla vet hur det är när man tappar något att det faller till marken på grund av tyngdlagen. Tyngdlagen kan debatteras. Det står alldeles tillräckligt om Jesu himmelfärd. Han längtade tillbaka till den härlighet, som han lämnat en gång hos fadern.

Mot sunt förnuft. Det håller att tro på ändå.

Är det viktigt att veta hur Gud blev människa?

Ett huvud och en kropp

Små strödda tankar med anledning av många olika synpunkter från olika bloggar.
Det finns ingen läkare, som skulle ifrågasätta denna text, som jag citerar från. Jag tror inte att läkarkandidater kan börja sina studier med att allt skall ifrågasättas. Det är väl där problemen börjar med bibelkunskapen och vem som skall bli lärare. Kan den bli lärare, som ifrågasätter allt som står i bibeln? Skall utgångspunkten vara att pröva sanningen? Skall en blivande präst ifrågasätta, att Jesus dog för våra synder och tog dem med upp på ett kors/påle? Skall en blivande präst ifrågasätta, att Jesus kom från Gud i himlen och gick tillbaka dit efter det att han presenterat Guds vilja?

Finns det någon läkarkandidat som ifrågasätter, att det finns två hjärnhalvor i huvudet som samarbetar? Eller att ett koordinationcentra ligger i den s.k. lillhjärnan? Varför då ifrågasätta treenigheten?
Är det inte den helige Andes uppgift att samordna rörelserna i kroppen, som är församlingen och till det bästa?

1 Kor 12:1-31
I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: ”Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga: ”Jesus är herre”, om han inte är fylld av den heliga anden.
Och vidare…
”Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.”
Och vidare längre ner i kapitlet
”Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: ”Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen”, så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: ”Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen”, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.
Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.
Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.”

Kol 2:18-19
”Låt er inte berövas segern av dem som hänger sig åt självförnekelse och ängladyrkan och som fördjupar sig i sina syner. De blåser upp sig med sina fåfänga människotankar och håller sig inte till honom som är huvudet och som försörjer hela kroppen och binder ihop den med leder och senor, så att den växer som Gud vill.”

Om Kristus får vara huvudet för kroppen som är församlingen, så skulle vi inte strida eller försöka göra oss kvitt med varandra. I Kristus finns all kunskap och vishet. I honom är det som vi rör oss och är till.

Synpunkter från universitetet

Kampen mot döden

Äntligen en kommentar i Stefan Swärds Blogg, som ger mig hoppet tillbaka angående vad teologi och exegetik är för något! Vad det är egentligen…
Det handlar inte om högmod hos mig. Det handlar om en djup sorg, som funnits sen det kom två nya bibelöversättningar nästan samtidigt. Det var ju bra. Det var nödvändigt eftersom språket förändras på 80 år drygt från år 1917.
Men…
Enligt min bedömning tog bibelkritikerna över och har haft ett stort försprång genom de intellektuella, verbala, analyserande, som visar på alla grymheter i bibeln.
Så jag för min del måste börja på sagonivån igen med ”Bröderna Lejonhjärta” av Astrid Lindgren. ”Häxan och lejonet” av C.S. Lewis har jag läst mer än en gång förut. Dessutom har jag stavat på Karl-Gustaf Hildebrands förord till ”Tre bibelböcker Första Moseboken Ordspråksboken Jeremia” I översättning av Bibelkommisionen. Just i det förordet används ordet ”sagor”. Noas ark är populär för alla barn och finns som leksaker med arken och alla djuren till och med. Hildebrand visar på att bibelns berättelser är mer än sagor minsann.

Läs gärna ”Bröderna Lejonhjärta” igen och lägg märke till hur författaren Astrid Lindgren är genomsyrad av bibelkunskap. Kampen mellan ljuset och mörkret mellan döden och livet är tydlig kanske till och med övertydlig. När Jonatan till slut blivit skadad av kampen mot fienden och vilddjuret blir han förlamad och kan inte röra sig som förut. Då vill han slippa! Vem vill inte det? Slippa bromsar, slippa sjukdomar!

Innan dess händer flera spännande avsnitt. Lillebror Skorpan Lejonhjärta har tagit sig ut ur Körsbärsdalen själv på sin häst Fjalar. Han har förstått, att Jonatan är i fara och Skorpan Lejonhjärta måste trotsa sin egen rädsla. (För den som inte läst sagan eller glömt en del, så blev Skorpan ofrivilligt instängd i den grotta, där han tänkt sova bara över natten. Fienden kom också dit på sina hästar, gjorde lägereld och pratade högt om vem de jagade. Det var just Jonatan hans älskade storebror som fienden var ute efter och dessutom honom själv.)

Nu gör jag ett tvärt kast till bibelns berättelse om herdepojken David och hans gudsfruktan. Det var i tilliten till Gud, som han tränat sitt mod att möta fiender. Fienderna besegrades. När kung Saul blev hans fiende måste David fly upp i bergen och gömma sig i en grotta. Där låg han instängd och visste, att han var dödens, när kung Saul kom med 3.000 man för att ta honom fången eller döda honom. 1 Samuelsboken 24: 1-

Bibelns berättelse om kampen mellan mörker och ljus, döden eller livet, hatet eller kärleken är mer spännande än någon saga. Studera krigsutrustningen på Tengals män i sagan om Bröderna Lejonhjärta och jämför med filisteen Goljats. David ville inte ha en krigsutrustning heller.

1 Sam 17:38-47 (Bibel 2000)
Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.
Med slungan i handen gick han emot filistén. Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. När filistén fick syn på David fnös han för-akt-fullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. ”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. ”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat. I dag skall Herren utlämna dig åt mig, jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig. I dag skall jag ge ditt lik och de filisteiska soldaternas lik åt himlens fåglar och markens vilda djur. Så skall hela världen förstå att Israel har en Gud, och alla här skall inse att det inte är med svärd och spjut som Herren ger seger. Han råder över kriget, och han har gett er i vårt våld.”

Om jag fattat rätt så betyder exegetik att studera ett ords innebörd och rot och vart det pekar. Om någon vill ge mig en definition, så är jag tacksam. Exegetik och teologi tangerar varandra eller går i varandra i språkforskningen. Om jag fattat rätt så tål alla tolkningar att prövas gentemot de äldsta handskrifterna oavsett om det är hebreiska, grekiska eller latin. Kyrkans ledare har prövat tolkningarna genom alla tider och bibelns budskap är tidlöst. Att ha en egen teologi är dömt att misslyckas.

Vi kämpar nu också med vår rädsla för smärta och döden precis som lillebror Skorpan gjorde, när han var sjuk och så rädd för att dö. Det var ju andra som sa, att han skulle dö fast han inte ens var 10 år gammal! Författaren Astrid Lindgren har ett underbart språk. Trösten i hennes saga överträffar inte bibelns beskrivning om himmelrikets härlighet. Spänningen i sagans värld överträffar inte bibelns beskrivning av Segraren på Golgata.

Exegetik i NT

Stefan Swärd angående präst och pastorsutbildningar

Drömarbete

Det finns en bok som heter:
”Använd dina drömmar”
Den är skriven av Montague Ullman och Nan Zimmerman
Nan Zimmerman förväntade sig att den kände forskaren i drömarbete skulle transformera ner sina teoretiska och kliniska kunskaper till begriplig nivå. Själv trodde han, att han talade begripligt för lekmän. Så småningom arbetade de två fram en lärobok i ämnet.
Det är seriöst, att vara rädd om sina drömmar. Det är intressant, när någon kunnig visar på verktygen hur man skall arbeta.

I bibeln står det om hur fort en dröm försvinner. Det vet vi och hinner bara konstatera, att jag drömde så konstigt i natt. Sen är det bara modiga människor, som vågar ta vara på nattens information. Jag förnekade ett helt år, att jag drömmer. Drömmarna har metaforer, som är kända över hela världen. Den konstiga drömmen kanske inte är så konstig. En trasig bro kanske är en trasig bro till någon på andra sidan. Alla tolkar på sitt sätt och det är bara den som fått drömmen, som har facit till sitt liv. Men symbolspråket kan vara allmängiltigt. Att ha en trasig, sipprig bro framför sig, som är farlig eller omöjlig att gå på väcker starka känslor av maktlöshet.

Josefs drömmar i bibeln är mer än drömmar. De är profetior om vad som skulle komma. Mannat i öknen var historia men också ett profetiskt budskap om brödet från himlen, som Jesus är. Metaforerna i bibeln är logiska. Så jag bjuder på dagens ”mannakorn” i min privata samling av löftesord.

2 Kor 5:1
Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.

B82
5:1 Jes 38:12; 2 Pet 1:13f. / Mark 14:58
5:1 tält Denna bild för kroppen blandas i fortsättningen med bilden av kroppen som en dräkt.

Det är bra om teologerna och exegeterna delar med sig av sina kunskaper – tranformerar ner den till begriplig nivå. Det ser vi fram emot efter all debatt om teologisk utbildning. Jesus lovade att ge sina lärjungar den helige ande som en hjälpare. ”Han skall lära er och påminna er om allt jag har sagt.”

Han finns i bibelns texter. Överallt. Och vill inget hellre än att undervisa oss om vägen till livet och Gud.

Gudsfruktan eller religion forts.

Idag vill jag fortsätta med ordvalet, som irriterat mig. Orsaken kan ju vara att Kristendom som religion i Sverige är självklar för mig, Jag tänker inte i pluralis och andras religioner som utgångspunkt. Herren är en och andra gudar är avgudar. Plötsligt måste jag tänka från andra håll. Det passar dåligt för den som går rakt fram. Viker varken av åt höger eller vänster (självironi).

Visst vet jag, att det finns synonymer. Någon skrev, att synonym är det ord man tar till, när man inte kan stava till det man först tänkte på. Jag kan stava till gudsfruktan och behöver inte välja synonymen religion. Jag kan citera från KJV och Bibel 2000:
1 Tim 3:16
And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.

1 Tim 3:16
Och erkänt stor är vår religions hemlighet:
Han uppenbarades som jordisk varelse,
rättfärdigades som andlig,
skådades av änglarna,
förkunnades bland hedningarna,
vann tro i världen
och togs upp i härligheten.

Ur min Bibelkonkordans till NT81:
deisidaimonia – gudsfruktan, religion
thréskeia – (guds)dyrkan, religion
eusébeia – fromhet, gudsfruktan

Nu är det som det är och vi har många olika bibelöversättningar, olika tolkningar och olika bibelsyn. Jag har berättat flera gånger, att jag mått dåligt genom mitt tvärsäkra sätt att debattera i kristna sajter. Inte nog med det. Jag tappade allt förtroende för teologi och exegetik.

Nu har jag mött en ung, lågmäld exeget David Willgren i Stefan Swärds Blogg och ger en länk till hans Gästblogg där. Det finns olika tolkningsmodeller. Det skall inte hindra det egna bibelläsandet. Och bibeltolkning skall ske inom församlingen, om jag fattat rätt. (Förr hette detta bibelstudier – en församlingsaktivitet, som borde prioriteras).

Exegetik

Gudsfruktan eller religion

Det är inte lätt att tänka om. Det kan ta tid. Det kan bli många myror i huvudet. Är det rätt eller fel att tänka? Den som ifrågasätter och anmärker kan bli ett stort irritationsmoment i omgivningen. Det ser ut, som det är bättre, att inte tänka. På Gud i vart fall.

Så fick vi äntligen en ny Bibelöversättning år 2000. Det var svårt, att få någon att vilja vara med i ett samtal hur det står nu och hur det stod förut i 1917 års översättning. Någon sa till mig, att först måste jag kunna grundtexten, innan jag anmärker så mycket. Det är försent i min ålder. Kvar är min intuition. Kvar är mina föräldrars uppfostran, ordlös i kärlek till varandra, oss barn och innan dess kärleken till Gud. De var före alla teologer och exegeter! Det är jag glad över. Det räcker teskedvis med denna teologi numera. Tydligen kan var och en ha sin egen eller gruppera sig…

Gudsfruktan är för mig respekt för den högste mycket mer än rädsla för åskväder. Gud fordrar inte respekt! Han är värd det! Fordrar respekt gör däremot ledarna för kriminella gäng. Annars kommer mordhoten och innan dess utpressning. Gud är värd respekt och tillbedjan. Det är inte kriminella ledare. Gudsfruktan är för mig tillit och trygghet. Religionskunskap har jag aldrig läst. På min tid var undervisningen självklar i Kristendom ända fram till realexamen. Nu vet vi hur farligt det är med Guds välsignelse till och med. Det kan vara kränkande.

Gudsfruktan är vishetens begynnelse.
All kunskap och vishet finns i Kristus! Varför ger då vår religion stor lön?
(1 Tim 6:6 ”Visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga,” Not: Matt 6:19-21, 24-34+; 10:9f.; Heb 13:5
6:6 Fil 4:11f.; 1 Tim 4:8; 5:18+)
1917 års översättning:
”Ja gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning.”

Är det detta som kallas beröringsskräck? För de andras skull talar vi hellre om religionsdialog än att det finns en enda frälsning genom namnet Jesus…

Våga tala om summan av Guds ord!

Ett motgift

Via Google och Apoteksbolagets emblem får jag den text jag söker:
”Ormen som slingrar sig runt en stav är en symbol för den grekiske guden för läkekonst, Asklepios, och har varit läkekonstens symbol i över 2500 år”
Det låter ju trovärdigt.

Den bibliska historien är äldre än så och Jesus kopplar ihop den kommande händelsen, när han skall korsfästas med ormen i öknen runt 1450 år f.Kr.
Joh 3:14-15
Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Isrels barn skulle bli friska igen efter ormbetten, om de såg upp på den kopparorm, som Mose hängt upp på en stång.
4 Mos 21:4-8
De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.”
Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.”
Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.”

Herren gjorde det ena undret efter det andra för att visa sin makt att rädda Israels folk ur träldomen i Egypten. De skulle lära sig tillit genom undren. De skulle lära sig att ingen Gud är som deras. De skulle lära sig välsignelse genom lydnad. Men de klarade inte av att tro på Herrens löfte om mat för dagen. (2 Mos kap 16)

Jesus kallade sig livets bröd och för brödet som kommit ned från himlen. I den texten använder Jesus samma namn som Gud använde om sig själv i sin presentation till Mose:
2 Mos 3:14-15
Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ‘Jag är’ har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.

Citat från noten till Joh 4:26 och Joh 9:37 NT 81

4:26 Det är jag Grundtextens uttryck kan, taget för sig, betyda ”jag är” och anspelar därmed på Guds ord till Mose enligt 2 Mos 3:14: ”Jag är (den jag är)”. Samma uttryck, med samma anspelning, återkommer flera gånger i Johannesevangeliet (6:20; 8:24, 28, 58; 13:19; 18:5; jfr Matt 14:27 med par.; Mark 13:6; 14:62).

Varför repeterar jag detta? Jo, därför att det är livsnödvändigt att påminna om att Israels Gud i Gamla Testamentet är samme Gud i Nya Testamentet i Jesus. Lydnad är inget ord som har prioritet nu för tiden. Det som gäller är mer ett skarp intellekt att kunna tänka självständigt och kunna sortera bland bibeltexterna vad som är rimligt eller inte.

Jesus lärde lydnad i allt fastän han var Guds son!
Heb 5:8-10
Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Talet om korset är en dårskap! Ta bort psalmen ”Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” och kvar blir mänskliga tankebyggnader, som faller platt till marken.
1 Kor 1:18
Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Jonas Gardells teologi kontra Marcus Birros

Normalisering

Det kanske är någon som undrar över varför jag skriver så mycket om Svenska Kyrkan och inte om Pingströrelsen. Det beror enbart på att mitt intresse för teologi inte kom förrän år 2000. På allvar.
Innan dess har det inte varit aktuellt med vad som skiljer bekännande kristna åt för min del. I det arbete, som jag stått i på Räddningsmissionen har det aldrig varit aktuellt med teologiska samtal.

När jag skulle bekänna färg som 18 åring bland arbetskamrater i en ny stad använde jag inte pingstvännernas uttryck, att jag är frälst. Jag sa, att jag är kristen. Det var inte bra heller och en frågade rakt ut:
– Vadå kristen? Är vi hedningar då?
Sen fick jag veta, att det var godkänt, att vara missionare, för vi var ju normala.
En gång försökte jag med ”troende”.
– Vadå troende? Tror inte jag då?

Den som inte vet hur det står i bibeltexterna fattar inte språket.
Rom 10:9
Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.

Alltså är det inte fråga om att bekänna, att man är bättre än alla andra utan bekänna att Jesus har räddat min själ!
Det finns inte någon räddning i något annat namn än i namnet Jesus! Det är givet av Gud!

Problemet är att inte våga vara annorlunda. Problemet är att vilja vara som alla andra! Hellre intellektuell än en dåre för Kristus. Så språket skall normaliseras. En klippa kan inte vandra. Det är andra folks mytologi.
(Se Jonas Gardells bok. ”Om Gud”)
Så det gäller att tala om kärlek, energi, ljus och gemenskap. Om vi alla tänker positivt, så blir det inga krig!

För många år sen berättade pingstpastorn Roland Stahre från Öckerö, att en gammal genuin pingstvän kom fram till honom och frågade:
– Sjonger du bara om gräs och vann nu för tiden?

(Från Google citerar jag: Vecka 30: Roland Stahre
Roland Stahre är sjukhuspastor och arbetar också med personalutveckling och ledarutbildning. Han skriver en hel del egna visor. Han bor på Öckerö.
Producent för andakterna är Åke Andreasson, SR Göteborg)

Roland Stahre berättade att den frågan gav honom en ny sång om Jesus. Som jag förstår det måste kristna visförfattare anpassa språket för att få vara med i större sammhang som i svensktoppen och TV-sändningar.

Med detta vill jag berätta, att jag är med i en stor pingstförsamling sen år 1970. Den är hur normal som helst utan spontana tungotal eller uttydningar.

Vad är en kyrka?

Frågan blir mer intressant för varje dag. Det beror ju på att jag följt bloggen ”Fjärde väggen” sen start. Nu tar en nättidning ”Evangelium” fart. Mitt intresse för ”kyrkan” blir större och större. Min barndoms kyrka var en gång en del av profilen i ett samhälle, som byggdes upp på grund av en smalspårig järnväg VGJ mellan Nossebro och Trollhättan. En kyrka kan rivas, när siste medlemmen dör. Det yttre skalet kan dö men kyrkan som församling kan aldrig dö. Den lever vidare.

Min barndoms kyrka byggd i sten står orubbligt kvar sen tiden före digerdöden. Antagligen dog invånarna ut men kyrkan fanns kvar och blev så småningom upptäckt. Eller också är detta en sägen. Kyrkan får heta kyrka men en församling får inte vara hur liten som helst utan måste bli hopslagen med nästa kyrka. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka av sten. Ändå har kyrka inget annat ord i grekiska språket än församling.

Där kommer det brännbara in att kyrkan får sina medlemmar i samband med familjehögtider. På så sätt har Svenska Kyrkan många medlemmar. Och en mycket stor organisation, som ifrågasätts i bloggen Fjärde väggen…
”Ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv”. Det gäller väl inom en församling för huvudet för kroppen är Kristus och kroppen är församlingen. Det blir genast mycket mer komplicerat. Vem är då huvudet för Svenska Kyrkan? Vem bestämmer vad? Vem får vara med?

Personligen fick jag tydligen mitt medlemskap i Svenska Kyrkan genom ett spädbarnsdop på BB i Trollhättan. Personligen fick jag tydligen ett medlemskap i Missionsförsamlingen i och med min bekännelse, att jag tror på vad Jesus gjort för mig. Jag stannade kvar på nattvardsgång efter en inbjudan men hade aldrig sett ett troendedop eller hört någon sådan förkunnelse. Den övertygelsen läste jag mig till och har aldrig varit anställd i Svenska Kyrkan. Så jag kunde inte bli utesluten som medlem av den anledningen: vederdop. Mycket konstigt ord men det lär komma från tyskan och ha med ”åter” att göra. Vad vet jag om teologi?

Inte mycket. Inte något som ändrade min inställning till Svenska Missionsförbundet. Jag har bytt församling men inte uppfattning om Kristus som kroppens huvud som är församlingen. Församlingarna i Nya Testamentet såg olika ut och fungerade olika bra. Det finns beskrivningar hur en gudstjänst skall gå till på alla sätt.

Detta är spännande! Vi är inte bara en kyrka utan den levande gudens tempel på jorden.

Tillsammans. Frivilligt för den som vill vara i Kristus.

Att komma till insikt

Det har varit många bottenlägen i mitt liv. Ett av dem var, när jag tvingades ta emot hel sjukpension på grund av en svår ryggsjukdom. Det var ju Gud som fick alla anklagelser och frågor om vad han menade med detta. Så mycket som jag ville! Och var fanns kallelsen jag fått som tonåring? Ingen blir väl ändå kallad att vara sjuk? Jag var bara 53 år.

En söndagsmorgon klockan 9.40 eller med mitt egna uttryck, så var hon tjuge i tio och jag fick lite panik. En liten missionförsamling väntade på att jag skulle predika över den föreslagna bibeltexten. Det var en så välkänd bibeltext. Det borde inte bli problem så många gånger, som jag hört den utläggas av predikanter. Den senaste utläggningen var väl om Jesus som den store själavårdaren. Snart skulle det bli min tur att tala över texten i Joh kap 4 om den samariska kvinnans möte med Jesus.

Då plötsligt kom paniken. Jag kan ju ingenting! Jag visste ju inte varför judarna inte gick genom Samarien utan brukade ta vägen på andra sidan Jordan till Galieen. Det står i texten, att Jesus måste ta den vägen – underförstått som andra inte ville gå.

Den söndagen blev en vändpunkt i mitt liv. Jag måste läsa på och lära mig sammanhangen bakåt i tiden! Varför hade judarna och samarierna blivit osams, som en gång fått hela landet av Gud?
Det är inte för sent att inse, att man inget kan! Det finns bra läroböcker och kurser på distans om Gamla Testamentets historia.

Ett annat viktigt avgörande ögonblick i mitt liv var framför en av pastor Nils Pollaks alla bokhyllor. Han tog fram en bok och sa:
”Den här måste du ha!” Rubriken är ”Ljus över korset”
I förordet står det att läsa om teologen Wilhelm Buschs studier till präst. Han hade fått lära sig att man kunde konstatera olika källor i de fem Moseböckerna: Jahvisten och Elohisten…Han hade lärt sig att skilja mellan äldre och yngre beståndsdelar…han hade hört att det fanns en första och en andra Jesaja. Det gick att skilja Gamla testamentets icke kristna fromhet från ”Jesu lära”…
Citat:
Kort sagt – Gamla testamentet var en högst tvivelaktig skapelse inom den religiösa judiska litteraturen. Så skickade universitetet ut mig i en stor församling som ”Guds ords förkunnare”.

Boken kom ut år 1959 och behövs mer än någonsin nu. I ett bibelstudium hade Wilhelm Busch föreläst om Mose, när han slog på klippan, så att det kom fram vatten. Han var övertygad om att han talat bra. Efteråt kom en gammal erfaren Jesu lärjunge fram och påpekade vad det stod i hans bibel:
”De drucko nämligen ur samma andliga klippa som åtföljde dem och den klippan är Kristus. Om det har ni inget sagt i kväll.”

Den unge prästen började sen att läsa bibeln på ett nytt sätt.
Jag tror också på
…den Helige Ande, en helig, allmännerlig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Längtan efter evangelium

Begripligt eller obegripligt

Envishet och energi hör visst ihop på något sätt. Den som skall forska måste vara envis och inte ge upp. Den som vill komma framåt måste ha energi och tro, att det lönar sig att kämpa. Sen kan man inte stånga sig blodig mot en mur av motstånd utan måste pröva att gå runt den i stället.

Det rådet fick jag som ung, när alla vägar blev stängda till teologisk utbildning. Måste jag sluta tro på Gud och bibeln för det? Vad har hänt med mig under alla år som gått sen jag fick upprepade ”nej” till teologisk utbildning?

Idag vågade jag för andra gången klicka ”Gilla” på ett inlägg av Stefan Swärd. Sen kommer detta att visa sig i Facebook också, att jag vågade hålla med. Om jag läser en doktorsavhandling i ett ämne inom bibelforskning, så borde jag kunna begripa vanlig svenska och hitta anknytningspunkter till bibeltexterna, tycker nog jag. Om jag läst bibeln från och till under hela mitt liv, så borde jag väl kunna läsa boken ”Systematisk teologi”?

År 1999 började http://www.bibelsajten.nu för unga människor från 12 till 20+. Bibel 2000 borde göras aktuell och jag trodde i min enfald, att jag som bibelläsare skulle kunna få dela med mig av mina kunskaper! Icke heller. Jag blev mer och mer trängd in i ett hörn och skulle redogöra för min tro angående helvetet eller utlevd homosex. Med facit i hand så var det en given grupp, som attackerade bibelns budskap och hindrade en sund bibelkunskap. Efter fyra år blev jag avstängd och lite senare stängdes alla möjligheter till debatt av. Det är debattavdelningarna jag syftar på.

Ja, det går att släcka ner debatter. Det går att tiga ihjäl bibelkunskap också och inte bråka. Det är meningslöst att bråka. Debatten om helvetet som prästsonen satte igång för länge sen har tystnat och munnen syddes igen på de flesta förkunnare. Vi låtsar inte om allt farligt som står i bibeln! Som om det inte finns människor som förlorat sin själ! Som om det inte behövs varningar!

”Om unga människor inte får tro på bibeln som Guds ord vad skall de då tro på?”

Förförelse måste komma men ve den genom vilken förförelsen kommer! Är det rätt att bli så invecklad och intellektuell att all undervisning blir obegriplig? Vad är det barn inte förstår, om de får undervisning om Jesus?

Min egen bibelläsning förde mig ut på djupt vatten bildligt talat – ut i den dubbla strömmen. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, påstår Paulus. Skall vi kristna tiga om skillnade mellan att förlora eller vinna? Är det bättre med allt TV-tittande på andras kamp?

Begripligt eller obegripligt

Sagan om Nangijala

Det är många år sen nu som författaren Astrid Lindgren intervjuades i Sveriges Radio om det återkommande temat i hennes barnböcker. Författaren fick frågan, om hon trodde på himlen rent av. Vem av oss har inte sett Bröderna Lejonhjärta? Vem av oss njuter inte av körsbärsdalen, där Jonatan väntade på sin lillebror efter döden?

Jag glömmer inte Astrid Lindgrens svar.
– När de gamla mormor eller farmor har slutat att berätta om himlen för barn, då måste jag hitta på sagor som tröst.

Ungefär så svarade hon. Astrid Lindgren visste att sjuka, dödende barn behövde tröst. Inte bara de utan även deras föräldrar och syskon.

Så fick vi denna underbara saga om Jonatan och Skorpan fastän verkligheten finns beskriven i bibeln på så många andra sätt. Där finns ju kampen beskriven mellan döden och livet. Där finns ju beskrivningen av vem som tog upp striden mot ondskan och segrade över draken från urtiden. Jag förstår inte alla dessa ursäkter att inte läsa bibelns berättelser och inse att kampen är utkämpad för vår skull – en seger över döden och ondskan.

När de gamla har slutat att berätta om himlen för barnbarnen… Ja, det var då Astrid Lindgren var tvungen att hitta på sagor till tröst! Och sen sägs det, att det inget språk finns för berättelsen! Vem är den som inte vet vad en seger innebär i motsats till en förlust? Vem är den som inte vet vad frid är i motsats till ångest? Vem är den som inte vet vad ljus är i motsats till mörker?

En gång i ett litet sammanhang citerade jag Lydia Lithells sång:
”Det enda som bär när allting annat vacklar Det är Guds nåd och Guds barmhärtighet…”
Då var det en dam som sa:
-Den sången har min mamma skrivit!

I morse hittade jag en länk där syskonen Lithell sjunger om himlen. Så kan vi hjälpas åt att återerövra berättelsen om Jesu Guds sons blod också. Den sången fattas oss! Himlen kan inte vänta! Den är tillgänglig redan nu.

Jag har hört om en stad ovan molnen

Läs Elisabet Sandlunds artiken igen om bibelkunskapen som försvinner