Det är många år sen nu som författaren Astrid Lindgren intervjuades i Sveriges Radio om det återkommande temat i hennes barnböcker. Författaren fick frågan, om hon trodde på himlen rent av. Vem av oss har inte sett Bröderna Lejonhjärta? Vem av oss njuter inte av körsbärsdalen, där Jonatan väntade på sin lillebror efter döden?
Jag glömmer inte Astrid Lindgrens svar.
– När de gamla mormor eller farmor har slutat att berätta om himlen för barn, då måste jag hitta på sagor som tröst.
Ungefär så svarade hon. Astrid Lindgren visste att sjuka, dödende barn behövde tröst. Inte bara de utan även deras föräldrar och syskon.
Så fick vi denna underbara saga om Jonatan och Skorpan fastän verkligheten finns beskriven i bibeln på så många andra sätt. Där finns ju kampen beskriven mellan döden och livet. Där finns ju beskrivningen av vem som tog upp striden mot ondskan och segrade över draken från urtiden. Jag förstår inte alla dessa ursäkter att inte läsa bibelns berättelser och inse att kampen är utkämpad för vår skull – en seger över döden och ondskan.
När de gamla har slutat att berätta om himlen för barnbarnen… Ja, det var då Astrid Lindgren var tvungen att hitta på sagor till tröst! Och sen sägs det, att det inget språk finns för berättelsen! Vem är den som inte vet vad en seger innebär i motsats till en förlust? Vem är den som inte vet vad frid är i motsats till ångest? Vem är den som inte vet vad ljus är i motsats till mörker?
En gång i ett litet sammanhang citerade jag Lydia Lithells sång:
”Det enda som bär när allting annat vacklar Det är Guds nåd och Guds barmhärtighet…”
Då var det en dam som sa:
-Den sången har min mamma skrivit!
I morse hittade jag en länk där syskonen Lithell sjunger om himlen. Så kan vi hjälpas åt att återerövra berättelsen om Jesu Guds sons blod också. Den sången fattas oss! Himlen kan inte vänta! Den är tillgänglig redan nu.
Jag har hört om en stad ovan molnen
Läs Elisabet Sandlunds artiken igen om bibelkunskapen som försvinner
Gunnels plats i rymden 