Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Åsiktsfrihet

Än så länge har vi åsiktsfrihet i Sverige. En del har många åsikter. Andra har färre eller inga. Som sagt: År 2000 fick jag åsikter om teologi. Tidigare hade jag bara haft en enda i detta ämne, att teologi är läran om Gud. Efter år 2000 blev allt omtumlande på grund av utbildade och icke utbildade teologers strider om vem som tolkar rätt. Tolkningar och teologi kan inte vara samma sak.

Än så länge har vi rätt att ha bestämda uppfattningar i Sverige utan att vi skall tvingas in i den politiskt korrekta fåran. Offentliga personer måste tåla granskning. Enligt bibeln är det prästen, som man skall ta itu med först och främst. Det är hans uppgift att tolka skrifterna och förmedla ett begripligt budskap om Gud.

Nu är jag där igen! Jag har bestämda åsikter om mycket och en bestämd uppfattning om skillnaden på teologi och på egna livserfarenheter. Med det vill jag ha sagt, att jag inte tänker läsa Jonas Gardells senaste bok: ”Torka aldrig tårar utan handskar”
Däremot har jag sett de två senare avsnitten i serien i TV med samma namn. Det är ett stycke tragisk nutidshistoria.

Samme författares bok: ”Om Gud” är lögn och inget annat eller kalla det okunskap kanske om Gud. Så är jag mycket snäll. Blanda inte ihop personlig medkänsla i anledning av hans tidigare berättelser om grova sexuella övergrepp med hans undervisning i teologi!

Varje församling har rätt att hålla fast vid sin bibeltolkning än så länge. I den frikyrkoförsamling jag tillhör är bibeltolkningen, att dopet skall ske efter egen fri vilja och bekännelse. Är det diskriminering att säga ”nej” till medlemskap för en spädbarnsdöpt? Bör detta anmälas till Diskrimineringsombudsmannen? Kvinnan ifråga tror ju på sitt barndop och på Gud, Jesus och bibeln! Det är en bra fråga i dessa förvillade tider utan referensramar till summan av Gud ord.

Jag har hittat en länk till Seglora tankesmedja om diskriminering inom Frälsningsarmen. Jag har ingen som helst lust att länka till den tankesmedjan.
Det är fortfarande tillåtet i Sverige att tro på Gud som Skaparen och äktenskapet som ett föbund mellan man och kvinna.

Välsigna Jerusalem! Det är fortfarande platsen där försoningen blev fullbordad.

Kvalificerat struntprat

Den som vill deltaga i debatter på nätet får inte bli arg. Den regeln visste jag inget om förrän två år hade gått för mig ute på nätet. Och jag var kroniskt arg det vill säga vreden gick inte över innan solens nedgång. Oandligt med andra ord. Obibliskt.

När jag var som värst arg svarade jag med orden kvalificerat struntprat utan att kunna stava rätt till det ens. Det var illa. En sann nätvän berättade hur det skall stavas. Så nu vet jag det och är tacksam för mänsklig stavningshjälp. Datorn bjuder ju på det om jag bara prövade.
Det är visst en manlig egenskap att kunna tänka logiskt enligt någon uppställning från mellanöstern. Jag vill ändå tänka logiskt med risk att vara okvinnlig. Som om vi helst skulle vara lite charmigt veliga.

I vart fall är det skadligt med dubbla budskap för barn. Föräldrar skall inte säga ett och mena ett annat. Det skapar osäkerhet. Med den enkla utgångspunkten trodde jag, att bibelsajten skulle handla om just vad som står i bibeln och inte hur man nonchalerar det som står där.
”Det som är sant för dig, är inte sant för mig,” var en stående kommentar i avdelningen bibeltolkning. Nej, jag blev inte omtumlad bara. Jag blev arg och sen argare. Och sen avstängd.
I ett logiskt tänkande är det väl föräldrar, som kan mer än tonåringarna inte sant? Svaret var upprepat: besserwisser
I ett logiskt tänkande är väl ändå prästerna lärare för Svenska Kyrkans Unga? Utan att vara präst ville jag vara en andlig moder. Det är enligt bibelns undervisning möjligt och behövligt.

Idag i Stefan Swärds Blogg uttrycker han sin förvåning över åt vilket håll kritiken går över hans teologi. Jag är inte ett dugg förvånad. Den som anser, att Guds ord står över den egna personens tolkningar blir klassad som fundamentalist. Minst sagt.

Det märkliga är, att vi har religionsfrihet i Sverige. Det märkliga är att vi har åsiktsfrihet. Det som inte är bra är om någon håller fast vid Gud, Jesus och den helige Ande, som bibeln lär oss om. Då bör vi marginaliseras.

Stefan Swärds tankar om att bli placerad i ett fack

Uppdatering

En av mina vänner ringer mig och föreslår mig material för att bli uppdaterad. Eftersom jag har lätt för att dra förhastade slutsatser tänker jag på hennes kollega som dött. Hon kan inte längre hjälpa till med dessa nödvändiga röj. Och inte jag heller för min bil har gått till skroten och jag kan inte längre vara chaufför till soptippen.
Så blir det, när jag har tendenser till sarkasm och inte tror, att jag behöver bli uppdaterad i min ålder.

Väninnan är två år yngre än jag så därför såg jag inte henne på ett tonårsläger i Skaraborg. Ramsan vi sjöng kommer jag ihåg däremot:
”HåCe har ett litet torp Lakenäs är dess namsre…”
Hon anser däremot att hon känt mig sen den tiden. När hon var utbildad arbetsterapeut fick jag hennes telefonnummer, för då var jag i beroendeställning och letade bostad i Göteborg. Jag hade äntligen kommit in på den utbildningen också år 1963. Där är poängen. Hon är alltid före mig i uppdatering inom facket. Jag är underlägsen ständigt, som mer patient känslomässigt än personal. Det har med komplex att göra inför de friska, arbetsföra. Å andra sidan är det jag, som formulerat vad en arbetsterapeut står för:

En arbetsterapeut tar vara på det som är kvar och gör det bästa av det.

Vi har varit kollegor med andra ord inom psykiatrin. I går hade hon färdigt en så tung kasse med material för min uppdatering, att hennes man måste vara med och bära. Det är inte lätt, att se glad och tacksam ut alltid. En ny kasse med brôte att sortera! Som om inte jag har många egna tunga kassar för sortering!

Det visade sig vid första sorteringen vara ett mycket intressant material. Samma dag ringde min syster från Stockholm, att hon hittat annonsen i DN om utställningen på Kulturhuset från och med måndag och under veckan.
De som arbetat med utställningen i Göteborg kallas projektledare. Det är en annan bra titel för att inte tala om Attitydambassadör, om man går fortsättningskursen år 2012.

Gå gärna och besök denna utställning i Stockholm under några dagar om Bättre vård inom psykiatrin och mindre tvång. Det är inte tillåtet längre att fotografera psykiskt sjuka för de anhörigas skull. Men jag finns där på ett ungdomsporträtt ett par veckor innan jag fick min sömnrubbning år 1956. Det syns inte, att jag är sjuk!
(Ta itu med alla fördomar! Det går att bli frisk, om man får sova ostört, mörkt och tyst. Var inte så snabba med diagnoser för livet eller att placera människor inom vissa fack!)

Jag tror att utställningen är se och tänkvärd på Kulturhuset i Stockholm för jag får ju vara med. Mitt stora, stora barnsliga JAG.

Skapa rubrik om sig

Jojo! Det är många som gör eller försöker att göra. En bloggare borde ju ha en rubrik, som väcker intresse i vart fall. Hur gick det till att underbaraclara blev så omåttligt populär? Vad skriver hon om egentligen?

Det är natt och jag undrar över detta med etiketter och kategorier. Hur skall jag hitta själv det jag söker bland mina bloggar? Hur skall jag få ordning på mina tankar inom (H)järnkoll? Är jag kanske struken som attitydambassadör för att jag ingen fortsättningskurs har gått?

Vi attitydambassadörer skall i alla fall sticka hål på fördomar – fördomar om psykisk ohälsa. Tillåter vi varandra att vara lite egna och annorlunda? Vinner jag något på att platta till en författare, som sålt sin bok ”Om Gud” i flera hundra tusental, när min bok knappast gick att sälja? Har jag fördomar om hbtq-folket?

Då skall jag skriva det en gång till att jag uppskattar Jonas Gardells bok ”Om Gud”! Det var den första läroboken i mitt liv om hur teologi bedrivs vid statliga teologiska institutionerna! Detta skall inte blandas ihop med att författaren gått ut med sin sexuella läggning! Det står inget om homosex i boken ”Om Gud”. Det står heller inget om att allt i Gamla Testamentet pekar fram mot Jesus i Nya Testamentet. Strider mellan ont och gott får skildras i sagoböcker. Striden mellan Gud och Satan får inte vara krigisk och blodig.

Detta skall inte blandas ihop med manligt eller kvinnligt heller. Det gäller ju att välja sina strider. I Credoakademins debattavdelning skrev en präst att kvinnliga präster var början till jordens undergång. Som en annan förkunnare sa, så har vi aldrig varit så nära jordens undergång som idag.

En dag närmare målet

Plocka kastanjer

”Alla har väl någon gång plockat kastanjer,” frågade Madelein Larsson Wollnik på Facebook igår. Och många får associationer. Jag brukar också plocka och ha minst en i fickan, som får finnas där länge.
Tidigare frågade Madelein, om det är rätt att raljera över diagnoser. Hon hade hört ett radioprogram med underbaraclara – en mycket känd bloggare fredag den 26:e oktober. Det skall bli spännade att följa samtalet. Blir fördomarna mindre av att någon raljerar över diagnosen ADHD till exempel? Hur menade Clara Lidström?

Så i morse plockade jag ner sju olika böcker från min bokhylla alla skrivna av författare med egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Nästan alla har jag mött under vår utbildning till attitydambassadörer inom (H)järnkoll i syfte att gå ut i samhället för att sticka hål på fördomar om till exempel neuropsykiatriska handikapp eller någon sjukdom med svår ångest.

Jag för min del tyckte inte, att jag kunde något, innan jag kom till kursen. En sak är att höra och veta teoretiskt, att det finns dessa diagnoser. En helt annan upplevelse var att höra någon berätta om innebörden av diagnosen. Jag fick ställa frågan: ”Vad är OCD”? Så slarvigt det är att säga. ”Jag har nog lite ADHD,” utan att veta ett dugg av vad det innebär som hinder i vardagen!

Nu är jag framme vid poängen, att kunna se det sköna i naturen och plocka kastanjer. Det är några ord ur en predikan på 70-talet, som kommer för mig. I varje kastanjenöt finns en arketektonisk ritning till en ny kastanj inte lik någon annan som funnits förut! Där svindlar tanken på denna ritning inuti den kastanj jag bär i fickan ibland. Den ligger där för den är så slät och fin men blir heller inget annat utan att få dö i den svarta jorden och utvecklas.

I varje embryo finns en arketektonisk ritning till en människa. Ingen lik den andra. Vilken livsstyrka och livsglädje, som kan utvecklas trots fysiska eller psykiska begränsningar! Ingen är lik den andra eller andre! Vi har en mångfald av träd i skapelsen. De finns där utan att grubbla över sina olikheter. Det märkliga är att träden är med i samma utveckling och sen förgängelse som vi människor är med i. Skapelsen suckar och våndas till och med. Men en dag skall träden klappa i händerna och vara med i en lovsång till Skaparen.

Om den dagen står det skrivet i bibeln så klart.

Mathilda har plockat kastanjer

Gudstjänstglädje – mitt i natten

Det är natt och tydligen förkylningstid. De tiderna kommer tydligen hur som helst nu för tiden. Förr var min tid strax före jul. Sen fick det vara nog.

Det finns andra tider. Det finns friska tider. En sådan är att söka Gud. Jag fortsätter, att söka Gud på nätet i prästers bloggar. Finns det något intresse för ämbetet att förkunna Guds ord, som det står skrivet?
Det kan väl inte vara farligt, att komma med ett enkelt litet förslag?

Gudstjänstglädje

Bibelns sammanhang

Upp 7:17
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Det var inga biskopar, som ens höjde på ögonbrynen, när boken ”Om Gud” kom ut år 2003, som jag minns. Det skulle vara Jonas Gardells teologi bland Kyrkans Unga.
Nu avslutar jag med att citera från bokens baksidas omslag:

”Gud hämtar drag och egenskaper från fåraherdarnas stamgudar, den hämndlystne bergsguden Jahve, kanaaneernas uråldrige kung EL, drakbesegrarnas Baal och Marduk, han uppenbarar sig i storm och åska och uppträder till och med understundom som demon.”

Om nu ämbetet att undervisa i bibelns lära är förbehållet endast män, så varför inte vara trogen det ämbetet då? Som jag ser det via bloggar så marginaliseras de manliga präster, som ser allvaret i sitt ämbete. Och de belyser mest striderna…

Sen fick vi en ännu tydligare bok nyss genom Ulla Karlsson en gång prästvigd. Det är ungefär samma innehåll som i Jonas Gardells bok: ”Om Gud”: Bort med det blodiga offret! Bort med det slaktade lammet!
Hur skulle det vara att lyssna på den skeva undervisning dessa två fått i sina teologiska studier och börja använda tiden till summan av Guds ords sanning?

Det finns många villoläror. Jehovas vittne tror inte på en treenig Gud. Om jag fattat rätt har de svårt för talet om Jesu Guds sons blod, som renar från all synd. De bara de är utvalda. Alla andra är avfällingar.
En av de unga homosexuella männen i Jonas Gardells dokumentär i SVT hade föräldrar inom Jehovas vittne. De hade lärt honom en vacker bibelvers, som fick avsluta Jonas Gardells berättelse om aids och döden.

Medkänsla behövs i vårt samhälle men det är inte det samma som teologi. Varför inte ta Ulla Karlssons artiklar i Svenska Kyrkans tidning och sen bok på allvar? Detta är tydligen vad som läres ut på teologiska institut! Det är lätt att plocka isär bibelns böcker och analysera. Det är svårare tydligen att få ihop delarna till Jesu sanning.

Ps 119:160 (Svenska Folkbibeln)
”Summan av dina ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.”

Det står om Jesus överallt i skrifterna (Gamla Testamentet). Den undervisningen behövs mer än någonsin.

Nollställd

Det är ingen lätt situation, att bli nollställd från att ha varit något/någon. En gång i bibelns historia hade två föräldrar varit detta åt en son, som skulle dödas enligt order från landets högste. Föräldrarna tillhörde Levis´ stam. Det innebar, att sonen borde bli präst som vuxen och utbildad. Nu blev de nollställda på grund av Faraos beslut att döda alla gossebarn bland hebreerna. Vi får veta genom berättelsen i andra Moseboken, att denne Egyptens farao inte hade kunskap om vad Josef betytt. Den låg 400 år tillbaka i tiden.

Så blev två förtvivlade föräldrar nollställda. De vågade trotsa faraos förbud under tre månader. Sen fann mamman på en lösning som vi vet att fläta en liten kista av rör, beströk den med tjära och jordbeck och satte barnet och kistan i kanten av Nilen. Detta är spännande läsning! Detta är både historia och profetia och nutidshistoria!

Det går inte att ta död på Guds frälsningsplan!

Det är bara att läsa på fortsättningen! När barnet Mose vuxit upp som Faraos dotterson var han utbildad i all Egyptens vishetsläror. Gissar att han kunde allt om landets gudar och deras förmåga. Mose visste dessutom sin egen historia, att han tillhörde ett folk med Herren som Gud och ingen annan. En dag kom skiljelinjen och blev tydlig. Nästa dag blev det så uppenbart, att Mose sett slaveriet hans bröder utsattes för och mördat en av de grymma fogdarna. Mose grävde ner honom i sanden i vittnens närvaro. Fyrtio år senare som flykting i öknen och bara som en simpel herde trädde ett större vittne till händelserna fram och förklarade:
2 Mos 3:7-8
Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer.

Under fyrtio år hade Mose blivit totalt nollställd från sin ställning som Faraos dotterson och arvinge. Han hade fått böja sig längst ner till en tjänst som herde – utblottad på allt. Sen fick han inte ens ha kvar sina skor för ödemarken var plötsligt helig och den högste presenterade sig för honom som JAG ÄR DEN JAG ÄR.
I samtalet dem emellan fick Mose berätta vem han var. En nolla varken mer eller mindre. Nollställd väl medveten om sitt brott.

Kan bibelns berättelser bli bättre än så här? Den evige stiger ner och berättar för en människa som misslyckats i sin tidigare position, att han vet hur folket har det och hur de lider? Inte nog med det. Den högste önskar ett samarbete med den som inget är!

Inte nog med det! Jesus lämnade himlen härlighet och blev nollställd på lägsta nivå som en herde för får. Han använde ändå detta namn om sig själv vid vissa tillfällen senaste gången i Getsemane: JAG ÄR DEN JAG ÄR

Kan bibelns berättelser bli bättre än att han är den samme idag och möter nollställda människor som förlorat sin position? Det är så lagom roligt, att bli nollställd!
Det blir så annorlunda att lyssna på den högste, som steg ned och talade om…

Jag vet vad de lider! Jag vill befria!

Diskriminerande

Så skönt att jag skrivit min blogg igår innan Expressen/GT hann ut med sitt budskap om Smyrnaförsamlingen i Göteborg som diskriminerande. Varför har jag bloggat så mycket om Svenska Kyrkan och inte låtsat om att jag tillhör en pingstförsamling?

Svaret är enkelt och det är att bibelns grundtexter är de samma i alla kyrkor men vi föredrar olika översättningar eller jämför olika.
Medlem blir man i Svenska Kyrkan genom spädbarnsdopet. Baptistiska församlingar kan också ha barndop ner till 8 års åldern men barnet skall vilja detta dop – kunna gå själv till dopgraven. Kalla det gärna medlemskrav men diskriminerande är det inte.

Sen gäller för den vuxne att hålla fast vid sitt dop i faderns, sonen och den helige Andes namn. Det är bra att läsa Jesu missionsbefallning om dop och lära. Det är inte vilken lära som helst minsann! Läran skall vara prövad gentemot alla skrifter, som lästes i dåtidens synagogor. Vårt samlingsnamn är Gamla Testamentet.

Det jag reagerade på i artikeln om Stockholmsteologin citerar jag här:

”Själv brottades Martin Luther med att finna en nådig och barmhärtig Gud. Och han gjorde det. Ur hans upplevelse formades teologi och förkunnelse som bland annat förklarade människan som myndiggjord inför Gud, människans möjlighet att nå rättfärdiggörelse enbart genom Guds nåd, människans frihet att själv tolka bibelordet. Han vände sig emot en kyrka som lade ut hinder för detta. I Luthers spår har vi samma uppdrag. I den stund organisation och planer hindrar människor från att uppleva sin frihet, sitt myndigblivande eller att uppleva Guds nåd och barmhärtighet, då är det dags för oss att tänka reformationen.”

Innebär detta att var och en tolkar bibelns texter som han eller hon vill, att det skall stå?
Är det det som är Stockholmsteologi, feministteologi eller liberalteologi? Inte var väl Martin Luther flummig?

Stockholmsteologi

Visst är jag långt efter min tid med en länk från 17 april 2009! På ett sätt ja. På ett annat sätt är det helt nytt för mig, att teologi tydligen kan se ut precis hur som helst. Detta är omtumlande minst sagt.

Där fortsätter jag från gårdagens blogg om övergrepp på kroppen, psyket eller anden. Vi har fått ansikten på personer, som blivit sexuellt våldtagna som barn eller tonåringar. Vi har fått lyssna till känslor och upplevelser senast via en dokumentär i SVT: ”Våga minnas”. Skadorna kan påverka hela livet.

Nu är min fråga om svåra upplevelser kan forma en teologi och exegetik? Kan var och en forma sin egen teologi? Kan vem som helst tala om utveckling – en reformation som pågår och så kallade bänknötare skall vara tysta? Har jag rätt att plocka ihop bibelverser från Gamla Testamentet, som jag tycker om och sen kalla det för teologi = som min lära om Gud?

Psalmen ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad…” bör bort ur Svenska Kyrkan har vi hört. Den kände författaren Jonas Gardell kallar Gud för en slaktare i sin bok:
”Om Gud”
utan att koppla till Nya Testamentets ord av Johannes Döparen:
”Se Guds lamm som borttager världens synder,” om Jesus. Benämningen ”slaktare” är i samband med att de förstfödda i Egypten dog. Guds ord var bara att folket skulle få fira gudstjänst i öknen och den begäran hade Mose och Aron fört fram. Sen kom motståndet efter hand – kraftmätningen mellan Gud som den Ende guden eller Egyptens gudar.

Hur skall vi kunna förstå blodets innebörd i nattvarden utan Israels folks historia genom tiderna?

I boken: ”Människa du är någon” av Ulla Karlsson (tidigare präst) kan man läsa en predikan om det omöjliga i Jesu kött och Jesu blod. Hur äter man det i nattvarden?

När jag varit med om psykisk våldtäkt under tre månader år 1956, så letade jag efter den tiden tröst i bibeln utan att veta vad en kontext är för något. Jag tog orden ur ett sammanhang, därför att de tröstade mig!
”Ohelbar är din skada, oläkligt det sår du fått. Ingen tar sig an din sak och sköter ditt sår ingen helande läkedom finnes för dig.” Jeremia kap 30:12 -13

Så skall man inte läsa bibeln utan sammanhang. Det gällde ju på Jeremias tid detta om Israels folk.
Ja visst! Men jag läste inte exegetik eller teologi utan bara om en Gud, som visste allt om mig och min situation och ville hela trots det omöjliga.
vers 17
”Ty jag vill hela dina sår och läka dig från det slag du fått, säger Herren.”

Biskop Eva Brunne om Stockholmsteologi från 17 april 2009

Som en röd tråd

I mitt liv är det skillnad på bibellärare och teologer. Det borde inte vara det. Nu är det som det är. Sen år 2000 tappade jag förtroendet för teologer och håller fast vid bibellärarnas undervisning genom åren. Tills någon upprättar förtroendet för en teolog som yrke…
Skadan uppkom i och med att jag började ta in olika uppfattningar av de lärde. Det var spännande till att börja med. Sen blev det vemodigt. Detta hände mitt i en tjock doktorsavhandling angående teologernas bekymmer från år 1917 till år 1942. Hälften av boken sträckläste jag och var lycklig över igenkännandet och att jag fattade vad jag läste. Där mitt i efter 300 sidor kom sorgen. Jag visste inte, att de som undervisar i bibelns lära var osams. Tolkningar fanns inte som problem i min bibelläsning. (Gissar att jag hoppat över det mesta och letat fram mina egna ”russin”).

Å andra sidan hade jag varit lycklig så långt fram i tiden. Ingen kan undervisa längre än så. Jag hade undervisat både barn och vuxna men så hamrades orden in om kvinnans ställning. Undervisningen kom ute på nätet av manliga teologer. Jag får inte vara med om att undervisa från bibeln!
Så nu fortsätter jag att berätta om vad försoningen i Jesus Kristus betytt för mig – försoningen genom hans blod på korset – hela den undervisningen, som bör bort ur Svenska Kyrkans undervisning enligt flera teologer (min ironi).

Som jag uppfattat olika människors berättelser, så finns det grova övergrepp gjorda av andra på kroppen eller i själen eller i anden. Nyss sändes en dokumentär i SVT med rubriken.
”Våga minnas”
Det hade gått 25 år sen en ung tjej på 18 år blev våldtagen och som inte klarade av att bli av med upplevelsen.
Andra kan säga: ”Du måste lämna detta bakom dig!” Andra kan ha goda råd att ge. Skadan finns kvar och påverkar hela livet. Så berättade Ewa.

Jag för min del blev utsatt för en psykisk våldtäkt år 1956 inom sinnessjukvården. Jag fick 50 år på mig att försöka bli av med minnena.
”Du måste lämna detta bakom dig!”
Ja visst! Det kan andra säga. Men jag har hela filmen kvar i hjärnan.

Så finns det andlig våldtäkt. Det ena grova övergreppet går inte att jämföra det det andra. Skadorna är inte jämförbara. Påverkan är inte jämförbar för utomstående. Det var och är som att få in bakterier i blodomloppet. Vi lever inte med varandras blodomlopp! Vi lever inte med varandras sår även om omgivningen påverkas av skadorna.

Min personliga tröst och läkedom har jag fått genom bibeltexterna som detta

Jes 43:18-19
Tänk inte på vad förr har varit, bry er inte om vad fordom har skett.
Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig – märker ni det inte? Ja, jag skall göra en väg i öknen, och strömmar i ödemarken,

Sen satte jag det på försättsbladet i nya bibeln med datum 5 dec. 1958
Visst löftet gäller Israel enligt bibeltolkning! Då gäller det bara att läsa vidare att löftena hur många de än är gäller var och en som tror.

Bit för bit vill jag berätta om blodets beskydd och betydelse i min bibelläsning. OK den skiljer sig från andras bibelläsning. Jag kommer att citera ur Jonas Gardells bok:
”Om Gud”

En bra bild förmedlad genom Sofia Camnerin

Till man och kvinna skapade han dem

Trosbekännelsen i Svenska Kyrkan börjar med tron på en Skapare.
”Vi tror på Gud Fader allsmäktig himmelens och jordens skapare.” Så det är inte prästers uppgift att argumentera för evolutionsläran. Det är bra att kunna vetenskapens utveckling men viktigare är att ha tillit till Gud och vem bibeln säger, att han är den han är.

Det finns många kristna kyrkors historia att läsa på om. Det finns mycket att lära av brytningarna i lärofrågor. Jag är inte klar ännu med min egen historia och måste vänta med att läsa om Pingströrelsens med uppsatsen:

”Kvinnans roll inom Pingströrelsen utifrån ett genuskontrakt”

För min egen personliga del har jag tagit skada av debatten, om en kvinna skall få bli präst eller inte. Det ser inte ut, som om den striden är över. Eller också är det bara bitterheten kvar bland vissa män, som tror på ett ämbete enbart för män. Vad är nu det för värde med alla dessa tomma kyrkor, som drar värme och kostnader men inte lyssnare? Ursäkta, att jag efterlyser poängen med alla spädbarnsdop också! Präster skall ha dopsamtal innan dopet och föräldrarna skall få veta innebörden. Sen skall de svara ”ja” till att vilja undervisa och fostra barnet i den kristna tron. Föräldrarna har största ansvaret inte bara för att barnet skall få ett namn eller flera. Så finns det barntimmar och konfirmationsundervisning…
Det är tvunget att tänka till nu, (poskvänner)!

Så nästan omärkligt försvann frikyrkornas begrepp med en högtid då tonåringarna avslutade en bibelskola. Vi vill vara som alla andra! Visst, vi kallar det för konfirmation utan att tala om vad det är vi konfirmerar! I Svenska Kyrkan konfirmeras det som hände i spädbarnsdopet att barnet blev upptaget i den kristna tron och en medlem i Svenska Kyrkan. Omärkligt nästan har frikyrkan tagit över ett begrepp utan att tänka igenom innebörden. Vart tog då den fria viljan vägen? Jo, flera blivande konfirmander vet, att då vid konfirmationen blir det mycket presenter. Vart tog förkunnelsen vägen om den fria viljan och behovet av omvändelse? Vart tog förkunnelsen vägen, att hela livet består av val och det nödvändiga i att hålla fast vid historiens Gud. För inte går det väl att hitta äldre text än om Abram från Ur skrivet på sten? Det är ju så, att den som inte kan tro på uppenbarelsen från Gud måste ha synliga bevis för allt.

Om någon undrar var jag får allt ifrån så följer jag BloggarDag. Där finns mer konflikter än bröd för själen. Så kan det vara i min Blogg också, om jag inte skärper mig. Sen har jag ”Den Inre Missionens historia” i fem band av E.J. Ekman och senare upplagan i två stora band reviderad av N.P. Ollén.
Det lär vara ett samfund det också att bara läsa bibeln och tro på det allmänna prästadömet. Fast det var mycket, mycket länge sen.