Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

En sliten sång

”Så du vill sjunga en sång med många verser,” sa en av ungdomarna från Smyrnakyrkan. Det var jag, som tog upp provokationen om ny sång och musikstil i gudstjänsten. Detta var på onsdagskvällen i veckan som gick.

På torsdagskvällen blev jag fotograferad i ett stort och viktigt sammanhang i Stiftelsen Gyllenkrokens lokaler, Göteborg tillsammans med en modig kvinna. Det enda vi har gemensamt är Trollhättan, Velanda och Sjuntorp. På de platserna har vi båda varit och har sen helt olika referensramar.

Så nu sjunger en sliten sångvers inom mig:

”En gång som en jagad duva som en sårad hjort jag var

men ett djupt förkrossat hjärta Jesus ej förskjutit har.”

Det sjunger mer inom mig, som är gammalt från bibeln:

”Ohelbar är den skada du fått. Ingen tar sig an dina sår. Men jag Herren vill läka dina sår!”

Det hör ihop allt, som sjunger inom mig!

”Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera tills Gud uti alla blir allt.”

Det är bra med slitna sånger och en använd bibel. Det Anneli Jäderholm och jag har gemensamt är att vi båda och många andra kämpar mot felaktiga bältesläggningar och tvångssprutor inom psykiatrin.

http://www.no.more.se

I torsdags fick vi tillsammans lyssna på ett väl genomarbetat föredrag en timma av journalisten Linda Weichselbraun mot bältesläggningar inom psykiatrin. Det var IBIS (Intresseföreningen för bipolär sjukdom), som var inbjudare. Och fotograf projektledaren Annica Engström, Stiftelsen Gyllenkroken.

Där fortsätter jag mitt eget bloggande om min oförmåga att glömma de psykiska övergreppen i min personlighet och inom så kallad sjukvård. Finns det plats för Gud i min berättelse? Hur kan psykiatrin släppa in annat från mellersta östern men inte vilja ha helande genom tro på Jesus?

Anneli Jäderholm berättar offentligt, att när hon var som sjukast var hon Jesus och skulle rädda alla världens barn som lider. Jag för min del är självrättfärdig och tror mig kunna glömma övergreppen inom sinnessjukhusvården i egen kraft.

Jo, det svaret har jag fått som tröst eftersom ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro,” inte har fungerat i mitt psyke. Egenrättfärdig vill jag inte vara. Så då överlämnar jag hela mig igen och igen åt nåden. Och sjunger sången om försoningsdagen…(tre verser).

Jag skulle så gärna vilja veta hur de andra, som varit med om övergrepp hanterat sina minnen och gått vidare.

Det gällde att skydda samhällets invånare från oss sjuka. Muren var tre meter hög runt rastgården.

Fotograf: Annica Engström i filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Gnällspikar

Det finns gnällspikar i den församling, som jag tillhör. Och jag tillhör. (Det var väl ändå inget syftningsfel?) De är dom, som bara klagar på än det ena och än det andra. Dom har blivit gamla och gaggiga. Och jag får naturligtvis skylla mig själv, som blev det och inte kan engelska.

”Tala för dig själv du,” får jag höra.

Ja, visst skall jag göra det. Jag får skylla mig själv, som blivit så gammal och bara klagar över att jag minns hur det var förut. Minns inte någon annan det hur det var att få sjunga en sång av Lina Sandell i gudstjänsten till orgel? Minns ingen mer än jag, hur melodin går till psalmen/sången:

”Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå… Jag följer korset och lämnar världen…”

Visst , jag får skylla mig själv, som blivit så gammal och en gnällspik. Det var Hillsong, som bytt ut melodin och introducerat den i församlingen, som jag tillhör. Detta fattade jag igår i reprisen av deras gudstjänst och jag vill inte vara en gnällspik. Utan fortsätta vara lite charmig och med mitt pastorsfjäsk. I den församling som jag får tillhöra…

Även om jag närmar mig åttio, så fattar jag, att det skall vara rörliga färger nu som sveper över estraden, där unga hoppar och dansar.

Jag är inte avundsjuk bara lite rörelsehindrad. Annars gillar jag färger och glädjeskutt.

Men inte teater. Verkligheten finns hos Kristus.

Lite nostalgi bara. Syskonbarnen Anna, Ulrika och Ninnie vid sin farmor Annas orgel.

Och så nästa generation med andra instrument. Storebrors barnbarn Linnea, John, Anna och Simon.

Domsöndagen

Idag är det Domsöndagen, när det gäller val av bibeltexter i kyrkoåret. Under några lyckliga år av mitt liv fick jag predika varannan söndag i en liten Missionsförsamling (med Försäkringskassans medgivande. De visste inte, att det innebar ett arbete 🙂 Jag hade mer eller mindre tvingats ge upp och ta emot hel sjukpension 52 år gammal). I den församlingen ville de äldre, att jag skulle följa de föreslagna predikotexterna. Min utbildning är inom sjukvården och inte teologi.

Under den perioden år 1988 till år 1993 pågick det vi kallar för psykiatrireformen. De stora mentalsjukhusen tömdes på sina patienter. Enligt en före detta patient inom ett annat upptagningsområde än NÄL, så var det då Läkemedelsbolagen tog över vården. Det var den mannens formulering. Inte min. Men i mitt eget område gick jag ut med, att jag varit sjuk år 1956. Något så skamligt skulle jag ha tigit med! OBS!

Åter till mitt predikande. Det dröjde inte många söndagar innan jag insåg, att jag inget kan i biblisk historia. Texten var från Johannes kapitel 4 om kvinnan vid Jakobs brunn och ordet ”måste” fanns där i texten. Jesus måste gå den vägen. Det räckte inte längre med min egen bibelläsning eller kunskap från barn och ungdomen.

Så gick det till. Jag kom till insikt om att det fanns en historia bakom när Israels stammar blivit osams och fiender. Den historien har fortsatt med församlingar tyvärr. I vår tid finns beskrivningen att kartan har ritats om. Som jag ser det, är det mest av ekonomiska orsaker. Medlemmar i frikyrkor har inte råd och lust att samla in frivilliga pengar till anställda och byggnader. Vi har ju samma bibel och tolkningarna orsakar inte nya kyrkbyggen, som det gjorde i slutet av 1800-talet.

Var kommer då domsöndagens föreslagna bibeltexter in i Pingströrelsen? Jo, de lyser med sin frånvaro och jag för min personliga del minns hur nyttigt det var, att tvingas arbeta med bibeltexter, som jag inte förstod eller kände något för. Det var och är nyttigt att studera orsak och sammanhang till alla krigen i Gamla Testamentet.

Och i vår tid: Kartan kan ritas om när det gäller frikyrkoförsamlingar. Nya diagnoser på sjukdomar kommer till inom psykiatrin också. Patienter tillhör inte längre Staten. Sjukhusskjortorna tillhör Landstingen men själen som är orolig längtar efter Gud.

Domen skall gå över mitt liv nu om jag fattat bibelns budskap rätt. Annars kommer jag att dömas sen på Domens dag. Idag kan jag ta emot en frikännande dom genom att Jesus tagit på sig all skuld och burit synden upp på ett kors. Idag är Domsöndagen enligt föreslagna bibeltexter. De texterna behövs!

Det är en villolära, att alla kommer till himlen och där blir allt återställt, frid och fröjd. Alla kommer till domens dag men de blir frikända, som tog emot vad Jesus gjort i sin dom över döden och synden här.

Det är upp till var och en att hålla fast vid vad Gud gjort för oss genom Jesus. Idag är domsöndagen och en glädjens dag.

”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.”

Kvinnoprästmotståndare

Nej, så vill inte prästerna kallas, som är emot att kvinnor utbildar sig till präster. För de tycker inte illa om kvinnor snarare älskar men inte inom deras eget revir framför altaret.

Nu var det skrivet. Om nu kvinnor ändå framhärdar och tjänstgör som präster, så är detta ett tecken på jordens undergång.

Nu är det skrivet. Alltså. Ta nu ert ansvar och förkunna vad bibeln säger oss om den yttersta tiden! Det är väl det minsta jag som kvinna kan förvänta mig av er präster!

Moraliskt och ekonomiskt stöd till terrorhyllningar

Alla vägar bär inte till Rom

Den 2 augusti 2012 skrev jag bloggen: ”Grattis prosten!”

grattis Johnny Hagberg!

”Påvlig orden till prosten Johnny Hagberg
Johnny Hagberg, kyrkoherde och prost i Järpås församling i Skara stift, har av Vatikanen tilldelats Gregorius den Stores orden för sitt mångåriga arbete inom Skara stifts historiska sällskap som står bakom utgivning av ett flertal böcker med medeltida tema. Två av böckerna har även fått plats i Vatikanbiblioteket, Skaramissalet och Horae de Domina (Vår frus tider). Johnny Hagberg var 1992 med och startade Skara stifts historiska sällskap som hittills har gett ut 41 volymer.
Den 15 februari kommer Johnny Hagberg att ta emot den påvliga utmärkelsen av den apostoliske nuntien i Sverige, ärkebiskop Emil Paul Tscherrig.
Läs mer i Katolskt magasin 3/2009.”

Anders Gunnarssons väg till Rom får inte samma stora konsekvenser, som det blev efter pastor Ulf Ekmans långa väg till Rom. Och inte heller efter andras noggranna studier och väg dit.

Om vi inte skall gå alldeles vilse, är det dags att ta fram kartan över bibliska städer och orter. Det skulle finnas sex fristäder strategiskt placerade, så att den jagade hann fram undan blodshämnaren. Vägen dit skulle hållas i ordning för att underlätta flykten undan döden som straff. Det är dags att studera bibeln och sammanhangen! Det är dags att hjälpa de jagade att hitta VÄGEN.

(4 Mos kap 35 och 5 Mose kap 19)

Vägen till Rom behöver inte hållas i ordning. Ingen kan städa i luftrummet även om det bara är en timmas flygresa dit. Vägen till korset behöver hållas i bättre ordning, hur nära den än finns oss!

Det är bara den som blivit slagen och sargad, som kan och har rätten att ge försoning och förlåtelse.

(Tack Niklas Piensoho för en bra predikan på Hönökonferensen ett år för länge sen om varför Jesus måste dö för oss.)

Utombiblisk tradition – fortsättning

Nu är min mentor hemma igen. Men det var en privat upplysning. Jag tillhör om jag förstått rätt fria församlingar i samverkan inom Pingströrelsen. Det är andra, som rört till det för mig. Så klart att det är andras fel med allt tjafs! Så bra som jag började med en ordentlig redogörelse i min privata kyrkohistoria med hjälp av HTML. Detta blev http://www.brefvet.com. Till det fordras min mentors datakunskap. Inget tjafs.

Inga ”gubbs” heller. För det är mitt uttryck oss emellan per mail. Jag berättar sakligt vad de ”store” diskuterar på nätet. Frågan kommer direkt:

”Hur orkar du?”

Jo, jag orkar för detta är viktigt. Hur kan en församling planera ett nytt kyrkbygge eller en stor reparation utan att läsa ritningen tillsammans?

Skall en och en sitta med det i sin egen lilla vrå och läsa ”bibeln på mina egna villkor”? ”Vi tycker inte lika!” Är det en ursäkt för att inte läsa tillsammans? Är inte det viktigt nog att fråga tillsammans var vi befinner oss i tiden i förhållande till Israel? Kan man vara både för och emot läran? Och vems lära skall vi följa? Vems tolkningstradition skall gälla?

Min mentor har fått veta gång på gång i vilka kretsar jag rör mig ute på nätet förutom på Facebook – förutom i en gammal bok (jämngammal med mig) om tabernaklet i öknen. Där är ritningen till en församling i alla tider.

Min fråga var en tolkning senast i Mikael Karlendals blogg: ”Varför skriver du om Maria?” Räcker det inte snart med allt prat om Katolska Kyrkan? Det är ju ändå möjlighet att tycka olika, läsa och tolka som passar mig bäst och mina intressen. Menade Jesus att Petrus var en klippa att bygga på eller var Jesus själv enda klippan? Det är bara ett av alla svårtolkade bibelställen.

Frågan från mig gick vidare till en exeget i hebreiska språket i synnerhet och kunnighet i de andra grundspråken. Det är bara att googla på namnet Gunnel André, som svarade och låter mig sätta in svaret:

”Hej Gunnel B från Gunnel A!

Saken gäller Matteus 16:18, där det med gravt förenklad transkription står i mitt grekiska NT: ”kago de soi lego hoti su ei Pétros, kai epi tautä tä pétra oikodomäso mou tän ekklesian…” , dvs ”du är Petrus och på denna Petra ska jag låta min församling husera (bokstavligen ”bygga hus”).

Här får Petrus sitt nya namn, konstruerat utifrån Petra. MEN, observera att denna ordlek bara är möjlig på grekiska. Latin har inget med saken att göra! Däremot konverserade Jesus med sin omgivning inklusive lärjungarna på arameiska och vi har inga grundtexter kvar på originalspråk, vare sig till GT eller till NT. Vi har översättningar eller i GTs fall avskrifter av avskrifter av avskrifter efter en ursprungligen muntlig tradition.

Ingen vet den exakta ordalydelsen på det Jesus sa på SITT språk!

Som expert på biblisk hebreiska har jag alltid antagit att Jesus – PÅ SITT EGET SPRÅK – för ordet i grekisk översättning ”petra” använde ordet ”säla” (OBS inte sela i Psaltaren!). Och när jag nyss kollade med mitt till hebreiska översatta NT, så konstaterar jag att man valt just den glosan. Alltså, ”weaf-ani more eläka ki atta pätros weal-hassäla hazzä ävnä ät-qehillati…

Jesus följde en gammal tradition att konstruera namn utifrån en företeelse som gav namnet dess mening, t ex Adam från ”adama, dvs jord, Mose från ”dra upp” och de flesta såna här konstruktioner är snarast folketymologier. Substantivet ”säla” förekommer 57 ggr i GT, som namn i Dom 1:36 (Sela vid Akkrabimbranten), 2 Kung 14:7 (staden Sela, som kung Amasja döpte om till Jokteel) och Jes 16:1 (från Klippan i öknen till Sions berg). Det finns inte belagt som personnamn!

Alltså finns namnet Säla enbart belagt som geografiskt fenomen och av sammanhangen att döma stora välkända klippor, definitivt inga stenar!

Vi kan också med 99,9 procents säkerhet säga, att Jesus i sin arameisktalande omgivning ALDRIG använde egennamnet Petrus. Jesus måste ha sagt: ”Du är Säla (eller en för oss okänd variant av denna glosa) och på denna Säla ska jag bygga min församling.”

Bästa hälsningar

Gunnel”

Förra julen fick jag i julklapp av mig själv boken:

DET STÅR SKRIVET

Med inblickar mellan raderna

Av Gunnel André

Förlag: Bibelsällskapet

Mycket bra julklapp året om och lättläst enligt författaren. Med andra ord tillbaka till bibelns texter!

Några tankar om sola sciptura

Utombiblisk tradition

”Varför skriver du om Maria?”

Frågan har gått till prästen och pastorn Mikael Karlendal i hans blogg. Jag kan inte se något svar mer än på annat.

Jag har också skrivit om Maria. Det tål att upprepas med bibelhänvisningar:

”Tänk om Maria sagt nej…

Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag!
En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovade utan helig ande skulle komma över henne.

Tänk om Josef sagt:
– Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt?
Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet?
Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…

Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt:
– Nu orkar jag inte mer!
Eller om Josef sagt:
– Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!

Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna.
– Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga!
Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem:
– Visste ni inte att jag bör vara där min fader är?
Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud:
– Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!

Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen:
– Din mor och dina bröder är här för att söka dig…

Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade:
– Vem är min mor och vem är mina bröder?
Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!

Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!

Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen…”

Frågan från mig har gått till pensionerade prästen Dag Sandahl också. Om det skall vara en man, som förkunnar Guds ord, därför att Jesus var man och apostlarna, så varför inte göra det då? I hans blogg är det bara om felaktigheter i Svenska Kyrkan som organisation.

Jo, det är ju en blogg kvar, där jag ställt frågorna. Jag har undrat varför Stefan Swärd provocerat teologerna och exegeterna inom vår frikyrka. Då blev jag förvirrad och skvallrade för en dam, som heter Sofia Camnerin.

Om nu hon kan få vara med i Sverige och förkunna Guds ord och inget annat!

Kvinna varför gråter du?

Palestina och Abrahams barn

År 1947 kom Roths Skolatlas No 1 GEOGRAFISK ATLAS ut. På baksidan av den finns en karta PALESTINA med JUDEEN, SAMARIEN och GALILEEN. Precis som vi hade fått lära oss och SYRIEN och TRANJORDAN.

”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett enda ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?”

(1917 års översättning av Jesaja kap 66:8)

I marginalen i den bibel (som är min) står det finstilt ett datum: 14.5 1948

Detta ändrar ingenting på kartan från Illustrerat Bibellexikon. Jerusalem är i den skalan som minsta lilla prick. För snart 2000 år sen dog juden Jesus där för hela världens synder. Ingen kan sudda ut hans presentation av fadern och hans kärlek till sitt folk och till alla.

För två dagar sen satte en attitydambassadör från Göteborg in ett foto på Facebook. Det var en psykiatrivecka i Norrland och i Örnsköldsvik denna dag. Samlingen skulle vara i Elim på eftermiddagen. Vem vet vad Elim står för i dagens publik? Fotot visade en tom lokal och över altartavlan orden: GUD ÄR KÄRLEKEN.

ALLAH och GUD är två olika språk. Bara Gud har en son, som kom ner till jorden för att presentera hans räddningsplan. Vem kan sudda ut den ritningen? Altaret till tabernaklet i öknen skulle vara fyrkantigt och står enligt bibelforskare för att riktningen av budskapet är i alla fyra väderstrecken – åt alla jordens hörn. Offret är ett enda för hela världen och enligt Uppenbarelseboken talar altaret fortfarande. Det är presens om Guds rättfärdiga domar i Uppenbarelseboken kap 16. Utan Jesu blod ges ingen förlåtelse.

(Hebreerbrevet kap 9)

Idag är det ständiga lögner om Israel. Gud talar om i förväg för sina vänner vad som kommer att ske i framtiden. Han talar alltid om i förväg vad som skall ske genom sina profeter och främst genom Jesus hans son.

GUD ÄR KÄRLEKEN

Åsiktskorridoren

Åsiktskorridoren är smal i Sverige. Har jag fattat rätt? ”Rätta dig i ledet!” Men om jag inte gör det då? Ja, då kan det svepa kalla vindar runt kjolen. ”Kvinna föds man inte till. Det blir man.” Det har någon uttryckt så. Det är inte fråga om ”mandom mod och morske män finns i gamla Sverige än.”

Det är fråga om en sann identitet i Kristus nu. Här är inte man eller kvinna, slav eller fri, jude eller grek. Här är inte fråga om präster i kjol eller kvinnliga präster i långbyxor. Det är fråga om rätten att få ha en åsikt i Sverige eller inte. Får jag lov att fortsätta tro på Guds förbund, som han själv dikterat dem? Får jag lov att påminna om att Gud själv upprepat sina förbund gång på gång med en enskild eller en familj eller en släkt eller alla människor? Är det fråga om en åsikt då?

Det var i Antiokia som de först kallades kristna. De följde ”den vägen”. De följde honom, som kallat sig själv för VÄGEN, SANNINGEN och LIVET. Han sa aldrig, att de som följde honom skulle ha samma åsikt. De skulle bara veta att vägen till livet är smal och få finner den. Den kan vara igenväxt. Den kan vara illa skött. Vägen till en fristad skulle vara väl skött, så att den jagade hann fram i tid undan förföljaren. Han själv är fristaden. Han dömer inte till döden utan frikänner.

Detta är ingen åsikt. Det är tillåtet i Sverige att lära sig om VÄGEN till LIVET. Det är tillåtet att säga JA till livet men det kostar.

Det fördolda livet

Axel Oskar Henrik Schager föddes i Stockholm år 1870.

”Efter långa inre strider kom han i början av 1890-talet till andlig klarhet. En inåtvänd läggning och dragning till mystiken präglade hans religiositet.”

Så står det att läsa om sångförfattaren Schager i Oskar Lövgrens Psalm & Sång Lexikon. Bland annat. Det är dessa rader som intresserar mig. Sången om försoningsdagen är ju hämtad ur Moseboken. Vad är det som är mystik? Hur skall någon kunna vara med och bygga en kyrka det vill säga en församling utan att läsa ritningen? Varje människa har ett INRE RUM. Där fortsätter mitt bloggande med inblick i mitt inre rum utan att vara politisk korrekt. Det är väl självklart, att vi inget vet om varandra utan en berättelse?

Mina bloggar har handlat om (H)järnkoll och ”Inre rum Gyllenkroken” ibland. År 2011 kom boken:

”Inre rum Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscenter om psykisk sjukdom, hälsa och ohälsa” Författare Annica Engström och Linda Weichselbraun

I den boken finns bland annat mångas berättelser inifrån. Min berättelse är inte sann, om jag inte får berätta vem som hjälpt mig genom allt. Jag har som alla andra ett inre rum. Där lever jag ett fördolt liv med Kristus. Han vet vem jag är och har rätt uppfattning om mig.

Jag har en relation med Gud, sen jag var barn. Efter det att all min självkänsla blev knäckt på Restad Sjukhus som 20 åring, så har jag hämtat all tröst från bibeln. Min teologi har jag fått genom de gamla läsarsångerna. Min fråga är som sagt hur dessa sånger kan bli omoderna. Är det inte så att samhället har så högt tempo, att det inte finns tid för bibelläsning? Det är inte Satan som frestar en människa längre utan tidstjuvar.

Är det någon idé längre att sjunga om bröstsköldens ädelstenar, när New Age finns? Tänk, att hålla i en sten bara och få kraft! Tänk, att få hjälp att hitta rätt personlig färg! Vad är det som är mystik? Är det inte snarare fråga om brist på kunskap om Guds löften? Det är han, som tittar på regnbågen och minns vad han lovat! Det är han, som bestämde, att det skulle vara tolv olika ädelstenar med de tolv sönernas namn på bröstskölden närmast översteprästens hjärta. För att han skulle komma ihåg var och en med sina olikheter…

Sen står det, att vi har fått en överstepräst, som vet om alla våra svagheter och ber för oss i himlen. Det ena var Då DET. Det andra är NU DET.

Inblick Inre rum

Tidningen Inblick Inre rum är ett avslutat kapitel i mångas liv. Eller i en liten grupps liv, som var engagerade under några år av sitt liv. Det var frivilliga, som anmälde sitt intresse att gå ut till allmänheten och berätta om hur det är att leva med en psykisk sjukdom eller ett neuropsykiatriskt handikapp. Projektet finansierades av pengar från Allmänna arvsfonden och lokalerna var på Garverigatan 2, Göteborg i Stiftelsen Gyllenkrokens lokaler.

Dit anmälde jag mitt intresse sent omsider. Precis sent därför att jag var för feg att gå ut med min egen erfarenhet. Jag var rädd för min släkt och mina vänner vad de skulle tycka, om jag drog fram och ältade det gamla igen och igen.

Nu är projektet avslutat i och med att arvsfonden inte beviljade mer pengar. De engagerade fick gå med i ett större projekt över hela landet med pengar från regeringen och uppdrag därifrån. En ambassadör har ett uppdrag av den högste/det högsta. Jag slog upp ordet för säkerhets skull. Även de pengarna är slut och därmed projektet (H)järnkoll.

För min del har jag motiverat varför jag gått ut till allmänheten med min berättelse. Boken finns att köpa genom Adlibris på titeln:

Pat. är frisk och pigg för övrigt

https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&ei=dzI8VPhV4dXKA_bngcAN&url=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DndMTX2_GNi4&ved=0CBoQtwIwAA&usg=AFQjCNHJoSH8HXOgE2BGhbth6J_A-9f0Zg&sig2=yjBsNa6–GH8HrUYRy9JVA

Inblick är namnet på en tidning med kristet innehåll, som var före i tiden. Inblick kan vem som helst ha eller få i olika områden. Så jag är framme vid försoningen och kan inte dela upp mig själv i tre delar: kropp, själ och ande. Denna blogg är min. Kroppen är min och jag har facit till mitt eget liv. Det blir spår i sanden efter varje människa. På den kända tavlan med två spår bredvid varandra blir det bara ett till slut. I berättelsen om jag inte minns fel får vi läsa om en fråga:

”Var fanns du då under den svåraste perioden i mitt liv, när det bara syns ett spår?”

Och Jesus som Mästaren svarar:

”Då bar jag dig!”

Jag är tacksam över att jag fått inblick i så många olika människors sätt att hantera sina problem. Osynliga för de flesta. Projekten är avslutade och jag fortsätter att vara en ambassadör. Det är inget regeringsuppdrag. Det är den högstes, som regeringen vill regera utan. Jag är tillbaka på ruta ett och tänkte kolla en sång, som blivit omodern. Inte bara i Smyrna minsann utan i alla frikyrkor, tror jag. Så skulle jag läsa om författaren och hans första tidning hette:

”Det fördolda livet” och kom ut år 1895. Vem vet om inte han hade Aspberger? Axel Oskar Schager var född år 1870 i Stockholm och var tydligen en mycket noggrann person, inåtvänd som ”ältade” gissar jag. Han slutade arbeta med siffror och räkenskaper och tulltjänstgöring efter en andlig kris.

Nu kommer jag till poängen. Varför har Schagers mest kända sång om försoningen blivit omodern? Varför denna snuttifiering i stället för tre sångverser, som innehåller texter från hela bibeln koncentrerat? Jag bara undrar. Och runt orgeln är det staket.

Numret är 510 i Psalmer och Sånger och 451 i Segertoner.

Andreas Holmberg har med melodin i sin Blogg Andliga Sånger. Och texten finns på Google:

Nu är försoningsdagen kommen för världen vid. I de tre sångverserna finns frälsningens hemlighet och glädjen över att vara försonad. Summan av Guds ord är sanning och hans domar rättfärdiga.

Dit du icke vill

Bok & Biblioteksmässan är över för i år. Som sagt. Orden ringde i mina öron innan:

”Dit du icke vill”

Ja, jag vet, att det är en känd boktitel. Författaren är Ulla Isaksson och jag har inte läst boken. Det är inte många böcker, som jag läst. Att gå på bokmässan är absolut inte något för mig. Men så har jag fått fribiljett flera år och vill vara artig. Bokmässan är inget för en ljudkänslig. Överallt är det mikrofoner och högtalare för talarna. Överallt talar nästan alla samtidigt även publiken. Fribiljetten har gällt även för torsdag med fackfolket. Då är det mindre med folk…

Sen hittade jag ett annat trix. Det var att studera Svenska Kyrkans bilaga till hela programmet. Den heter ”Se människan” precis som deras stora scen. Den är stor i förhållande till alla små, öppna scener. Den som vill vara säker om en sittplats bör gå på programmet, som är innan det man vill lyssna på och sen sitta kvar. Ett trix som jag lärde mig, det var år 2011, när jag själv skulle tala för min bok och Annika Östberg var i dialog om sin bok:

Ögonblick som förändrar livet

Allt hör ihop med allt. Nu är det natt och jag kan inte sova. Det blev ord för mycket på Facebook igår. Som någon kunde hindra på sin plats. Det var ett inlägg för mycket från min sida med fel tonfall. Vi skall vara positiva. Och det är inte jag. Det är lite New Age över allt positivt tänkande, tycker nog jag:

”Om alla bestämde sig för att tänka positivt, så skulle det inga krig bli!”

Det var programförklaringen, som jag fick för många år sen. Men nu är det krig och jag är kritisk och eftertänksam. Skulle jag haft en mjukare framtoning? Skulle jag tigit i stället och inte gått ut med min berättelse om psykiatrisk vård på 50-talet?

Det blev ett ord förmycket igår. Därför är jag vaken och fortsätter att orda. Det är inte bara jag som ordar. Det gjorde mannen också den 10:e oktober, när jag förde den dagen på tal…

”…psykiatrireformen? Menar du när läkemedelsbolagen tog över vården?”

Allt hör ihop med allt och jag har ordat igen om min egen bok på Bok & Biblioteksmässan: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den fick fin kritik av mina vänner då den kom ut år 2011 första lilla upplagan på Recito Förlag AB. Om jag bara inte hade skrivit om blodet. Kunde jag inte ta bort det kapitlet? Ingen skulle fatta sammanhanget. Kritiken fick jag gång på gång, när boken var ett manus bara. Kritiken fortsatte. Jag borde dela på berättelsen från Restad Sjukhus år 1956 och mitt predikande om blodet.

Jojo. Sjukvården vill inte höra talas om blod! Märker ingen hur ologiskt detta är? Psykiatrin inom sjukvården vill inte höra talas om själen! Märker ingen hur ologiskt detta är? Vi skall ha (H)järnkoll men inget veta om själens längtan efter försoning med Gud! Jag är inte politiskt korrekt. Obekväm med andra ord och har ordat för mycket. Därför kan inte jag sova och ordar igen.

Dit du icke vill. Det är ord från bibeln. Jesus berättade för sin lärjunge Petrus, att tiderna skulle ändra sig. Som ung gick han dit han ville. En dag skulle han bli förd, omgjordad och ledd ”dit du icke vill”. Jesus visste vad han talade om. Alla skrifter talar om honom, att det fanns inget annat sätt att rädda oss på än att ge sitt liv – sitt blod. Joh. ev. kap 21:15 – 19

Dit du icke vill. Orden ringde inom mig. Jag ville inte gå på Bok & Biblioteksmässan i år heller men skulle motivera under tio minuter varför jag skrivit boken om platsen, dit jag inte ville komma.

Gunnel Bergstrand

https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&ei=dzI8VPhV4dXKA_bngcAN&url=http://www.youtube.com/watch%3Fv%3DndMTX2_GNi4&ved=0CBoQtwIwAA&usg=AFQjCNHJoSH8HXOgE2BGhbth6J_A-9f0Zg&sig2=yjBsNa6–GH8HrUYRy9JVA

Den platsen ledde mig sen vidare till kunskap om försoning genom blodet – försoning med mig själv, försoning med mina minnen. Fotot därifrån är taget den femte september år 2009 med ryggen åt mitt trauma. Längst bort på gatan kommer det tre personen, som går mot mig. För mig betyder det mycket med min referensram till bibeltexter och sammanhang. Ande, själ och kropp kan få besök av fadern, sonen och den helige anden.