Tidningen Inblick Inre rum är ett avslutat kapitel i mångas liv. Eller i en liten grupps liv, som var engagerade under några år av sitt liv. Det var frivilliga, som anmälde sitt intresse att gå ut till allmänheten och berätta om hur det är att leva med en psykisk sjukdom eller ett neuropsykiatriskt handikapp. Projektet finansierades av pengar från Allmänna arvsfonden och lokalerna var på Garverigatan 2, Göteborg i Stiftelsen Gyllenkrokens lokaler.
Dit anmälde jag mitt intresse sent omsider. Precis sent därför att jag var för feg att gå ut med min egen erfarenhet. Jag var rädd för min släkt och mina vänner vad de skulle tycka, om jag drog fram och ältade det gamla igen och igen.
Nu är projektet avslutat i och med att arvsfonden inte beviljade mer pengar. De engagerade fick gå med i ett större projekt över hela landet med pengar från regeringen och uppdrag därifrån. En ambassadör har ett uppdrag av den högste/det högsta. Jag slog upp ordet för säkerhets skull. Även de pengarna är slut och därmed projektet (H)järnkoll.
För min del har jag motiverat varför jag gått ut till allmänheten med min berättelse. Boken finns att köpa genom Adlibris på titeln:
Pat. är frisk och pigg för övrigt
Inblick är namnet på en tidning med kristet innehåll, som var före i tiden. Inblick kan vem som helst ha eller få i olika områden. Så jag är framme vid försoningen och kan inte dela upp mig själv i tre delar: kropp, själ och ande. Denna blogg är min. Kroppen är min och jag har facit till mitt eget liv. Det blir spår i sanden efter varje människa. På den kända tavlan med två spår bredvid varandra blir det bara ett till slut. I berättelsen om jag inte minns fel får vi läsa om en fråga:
”Var fanns du då under den svåraste perioden i mitt liv, när det bara syns ett spår?”
Och Jesus som Mästaren svarar:
”Då bar jag dig!”
Jag är tacksam över att jag fått inblick i så många olika människors sätt att hantera sina problem. Osynliga för de flesta. Projekten är avslutade och jag fortsätter att vara en ambassadör. Det är inget regeringsuppdrag. Det är den högstes, som regeringen vill regera utan. Jag är tillbaka på ruta ett och tänkte kolla en sång, som blivit omodern. Inte bara i Smyrna minsann utan i alla frikyrkor, tror jag. Så skulle jag läsa om författaren och hans första tidning hette:
”Det fördolda livet” och kom ut år 1895. Vem vet om inte han hade Aspberger? Axel Oskar Schager var född år 1870 i Stockholm och var tydligen en mycket noggrann person, inåtvänd som ”ältade” gissar jag. Han slutade arbeta med siffror och räkenskaper och tulltjänstgöring efter en andlig kris.
Nu kommer jag till poängen. Varför har Schagers mest kända sång om försoningen blivit omodern? Varför denna snuttifiering i stället för tre sångverser, som innehåller texter från hela bibeln koncentrerat? Jag bara undrar. Och runt orgeln är det staket.
Numret är 510 i Psalmer och Sånger och 451 i Segertoner.
Andreas Holmberg har med melodin i sin Blogg Andliga Sånger. Och texten finns på Google:
Nu är försoningsdagen kommen för världen vid. I de tre sångverserna finns frälsningens hemlighet och glädjen över att vara försonad. Summan av Guds ord är sanning och hans domar rättfärdiga.
Gunnels plats i rymden 