Judeen – Samarien – Galileen

Vid ett ”T” i PALESTINA ligger bergen Gerissim och Ebal. PALESTINA är textat nerifrån och upp på den gamla skolatlasen från år 1947.

Hur skall det gå till att binda ihop mina spridda tankar och kunskaper över tid? Jag vill ju inte verka rörig! Samtidig följer jag min släkts frikyrkohistoria på kartan hur två olika släkter blev en genom mina föräldrar. Det var Skaraborgs län bara några mil emellan deras födelseorter men släkterna går inte ihop under de 200 år, som jag forskat i. Och den historia som intresserar mig är vem som var först i varje släkt att bli omvänd till Gud, när svenska folket var totalt nersupet. Det finns personliga brev och muntliga berättelser från tidigt 1800-tal.

Efter Pingstdagen i år har jag läst en berättelse från Norrland och mannens minnen från tiden i söndagsskolan. I barndomens söndagsskola var berättarens vackra hembygd med berg och sjöar självklart som Galileen på bibliska planschen. Där vandrade Jesus och gjorde många under. ”Där” var deras hembygd likt så klart. För mig har det tagit tid för söndagsskolans vackra planscher att ta plats i mig. Men nu 50 år efter resan i Judeen, Samarien och Galileen, så har platserna på skolatlasen landat! Dom finns ju kvar och jag har varit där under 14 dagar år 1974 -1975!

Du som är äldre och varit söndagskollärare en gång kom ihåg att platserna finns kvar under allt sönderbombat, krigshärjat och hotat område! Det gäller inga höga berg. Det var mer som en hög kulle och jag kunde inget om varken Ebal eller Gerissim nära Jakobs brunn. Nu är jag dess mer intresserad.

När Israels folk var fria från träldomen i Egypten och fria från en påfrestande ökentid, då äldsta generationen dog, då var allt nytt och HERREN ville fortsätta leda sitt folk. HERREN vill ge dem ett land ur sin egen skapelse. ”Vi tror på Gud himmelens och jordens skapare…”. Kan han som skapat allt inte få ha en enda liten plätt att kalla för sin? ”Mitt land…” , ”mitt folk…”. Har inte han rätt att ta itu med fiender?

I landet de fick skulle det finns tre fristäder på varje sida av floden Jordan. Dit skulle den som ofrivilligt dödat någon kunna fly undan blodshämnaren. Vägarna till fristäderna skulle hållas i ordning, så att den skyldige hann fram innan stadsporten stängdes. (Fritt återgivet ur minnet)

Det jag vill komma fram till är att mönsterbilden står för något angående tabernaklet i öknen. Templet i Jerusalem hade en ritning, som kung David fått av HERREN men sonen Salomo fick utföra den. Det som står att läsa i Uppenbarelseboken hör ihop med allt som är skrivet tidigare. Jesus fullbordade lagen. Han upphävde inte en enda prick. (På svenska använder vi ibland uttrycket: ”inte ett jota”.)

Så varför kan ”muren” runt templet inte få stå för frälsning/räddning undan fienden? Det skall inte vara några sprickor i muren, så att fienden kan komma in – ”de små rävarna”.

Så varför kan inte äktenskapet få stå för HERREN som älskar ”bruden” och var villig dö för att få hennes kärlek? ”Han är din man.”

Det är mycket som är obegripligt i bibeln till exempel att HERREN gjorde en viss kvinna ofruktsam för en viss tid. Jag tänker på berättelsen om Jakobs kärlek till Rakel, där svärfadern Laban lurade Jakob, så han fick Lea först som hustru. Ja, sen kommer dessa bihustrur. Till slut får Rakel Josef som blir älsklingssonen och senare blir en lång inbyggd förebild till Jesus. 1 Moseboken

Nej, jag är inte färdig med profeten Esra, som föreslog att de som gift sig med främmande kvinnor skulle skilja sig från dem. Det verkar grymt mot henne och barnen. Förbundet var en gång mellan HERREN och de tolv stammarna. ”Hör ISRAEL – HERREN är en.” Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Den som skäms för Jesus nu kommer Jesus att skämmas för sedan. Enligt honom själv.

Ja, det finns stora religioner och vi har religionsfrihet i Sverige. Islam tar över mer och mer i det fördolda men som börjar synas alltmer. Vi har yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Det behövs bara tillstånd hos polisen för demonstration.

Jerusalem är inte vilken stad som helst. Där dog Jesus en gång för hela världens skull – för mina synder och dina. Det budskapet har gått ut och skall gå ut till alla.

Jesus grät en gång över Jerusalem. De ville inte ha hans budskap. I dalgången mellan bergen Gerissim och Ebal går en gräns – den mellan att lyssna till HERRENs ord och få välsignelsen eller att inte lyssna och få ta konsekvenserna i förbannelsen.

Brunnen är fortfarande djup och Jesus bjuder livets vatten. Samarien finns kvar. ”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”

Visst finns det mer än fem gudar i Sverige att följa och vara förenade med? Det var i Antiokia de först kallades kristna. De följde Jesus som kallat sig:

VÄGEN, SANNINGEN och LIVET…

Mina föräldrars cykelvägar för att få träffa varandra då och då innan äktenskapet. Deras kärlek till varandra och till Gud och oss barn var ett föredöme.

Äkta – skapad = äktenskap Del 2

Där fortsätter jag och låter mina tankar virvla runt. Mina tre bokhyllor fulla av böcker måste minimeras. ”Böcker har inget värde,” sägs det besviket av flera. ”Unga läser på skärmen!”

Eller inte alls?

Detta är inte sant när ”STEG FÖR STEG STUDIEBIBEL – Svenska Folkbibeln – Den visuella vägen in i Bibelns värld” kom ut eller andra nyöversättningar!

Böckernas bok = bibeln har följt mig sen jag var ung. Det kom en dag, då jag tyckte, att jag förlorat allt angående framtiden. Jag lovade Gud, att han kunde få det lilla, som var kvar den 5 september år 1959. Jag lovade, att inte gifta mig.

Sen dess hörde vi ihop bibeln och jag. Jag ber inte om ursäkt för mitt stora intresse av detta förbund, som kan kallas äkta med Skaparen. Står han för sina löften till mig, så ville jag hålla mitt. Där kommer hans trofasthet in och min trolöshet. Jag har svårt att tro på helande i kroppen för min del men har gått fram för förbön många gånger i stora sammanhang. Sen har jag måst arbeta med besvikelsen. Det hände inget.

Däremot hände detta, att jag ville gräva djupare och djupare efter hans uppfattning och syfte med mitt liv och andras.

Han älskar Israel! Han tänker ut något nytt sätt att rädda den försmådda. ”Livet är i blodet.” Men en skall inte ta något ur sitt sammanhang. Det heter ”kontext” på de lärdes språk men jag fick inte fortsätta mina studier i bibelkunskap som jag velat.

Det räcker att läsa profeten Hosea. Det är bara fjorton kapitel. En profet som det var så stränga krav på fick order av HERREN att gå och gifta sig med en sköka. I boken som sammanfattat mina tio år på Facebook finns det med en kommentar till mina inlägg. Hur kunde jag skriva om en sköka Gomer och pressa ner kvinnor ytterligare?

Nej, jag är inte feministteolog (om jag haft teologiska studier). Jag har stor respekt för det så kallade patriarkaliska: Abraham Isak och Jakob…

Så finns det liberalteologi. Det passar inte mig heller. Däremot tycker jag om bildspråket. Israel var likt en brud som följde sin brudgum genom öknen. Men sen då?

I Hesekiel kapitel 23 liknas de tio stammarna av Israel vid en äktenskapsbryterska kallad Ohola som var den äldre. Den yngre kallas Oholiba och var Juda och Benjamin. ”Namnen står för Samaria och Jerusalem.” Då har vi årtal och mer fakta för den som vill läsa och fatta.

Äntligen har jag fått lite intresse för årtal! Nehemja blev jag intresserad av på tidigt 70-tal – det första kapitlet. Nu undrar jag mer och mer varför Nehemja grät så förtvivlat. Det gör vi ju inte i Sverige, oavsett hur här ser ut med avgudadyrkan!

HERREN bryter inte sitt förbund! Bibeln säger, att om Israel sviker honom så skall inte han svika dem. ”Kan en mor överge sitt barn…”

Så kom profeten Esra in i samtalet. Det var ju mycket bra att stå ut med läsningen alla kapitel i Nehemjas bok, så att muren blev färdig och sången och musiken kunde flöda!

Problemet är den lagkunnige prästen Esra som föreslog skilsmässa från främmande kvinnor.

Kan detta ha något samband med tidigare erfarenheter av en främmande eld på altaret och död för många?

Är det fråga om liv eller död?

Äkta – skapad = äktenskap

Det skall handla om begrepp då och nu. I min ungdom på landsbygden var det distans till Stockholm och den dialekten, som förknippades med något förmer. Det kunde förminskas också som angående de, som inte var gifta utan var sambo. Detta kallades ”stockholmsäktenskap” – en icke godkänd, modern variant. Kristendomen som lag gällde på landet. Det var hårda bud. Barnen skulle komma till innanför äktenskapets ramar. Det var grymt i kyrkbokföringen att förkortningen u.ä. (utanför äktenskapet) kunde tolkas som o.ä. (oäkta barn). Barnen får bära skammen.

Bibeln betonar fyra kvinnor vid namn i det släktregister som finns i Matteus evangelium. Den femte av kvinnorna nämns i en omskrivning för att brottet skall bli tydligt. Hon nämns som Urias hustru. Maria nämns inte som syndfri utan som trolovad med Josef, som inte rört henne före äktenskapet. Alla fem kvinnornas historia finns att läsa om i bibelns helhet. Summan av Guds ord är sanning. Människors domar är inte nådiga. Guds domar är rätta, rättfärdiga.

Boken med tio år för mig på Facebook kom ”on its way” till min adress. Där kryllar det av foton, som jag bjudit på under årens lopp. Jag förstod inte bättre utan har varit stolt över bra och viktiga exponeringar vid olika tillfällen i livet. I början av min vistelse på Facebook var det inte fråga om annat än att bilderna är mina, som jag tagit. Så var det en gång i tiden för naturfotografer. Det var inte bara att ta deras foton och förvandla till egen konst i teckning med eget namn.

Ja, sen kom reglerna med sida upp och sida ner i finstilt…

Ibland finns det delar av min text med i detta AI verk. Artificiell intelligens på gott och ont. Sen år 1981 då NT81 (Nya Testamentet) kom ut har jag stavat på släktforskningen -Toledot – för Jesus. I min blogg finns flera poster om Rahav, som räknas som en hjälte i Nya Testamentets Hebreerbrevet bland enbart män. Hur kunde jag skriva om henne? Var det att lyfta fram kvinnor i vår tid? Jag fick en skarp tillrättavisning på Facebook – en mycket nyttig sådan. Hur skall jag kunna veta hur andra uppfattar bibeltexter på annat sätt än mitt?

Så till poängen att alla barn är äkta från födelsen! ”I synd är jag född, i synd har min moder avlat mig…”. Det är en teologisk lära om arvsynden, att genom spädbarnsdop be bort förbannelse. Jag har citerat pingstpastor Bertil Olingdahl på sin tid i förkunnelse: ”Jag är född hemma i en kökssoffa men jag fick inte kökssoffan i mig.” Dopet kan och bör vara ett viljebeslut.

Det Gud skapat är äkta och rent från början. Skapelsen var god, när han såg på den. Förhållandet mellan man och kvinna kallas så småningom äktenskap i bibeln och liknas vid förbundet mellan Gud och Israel (Hosea-boken). Tydligare än så kan inte begreppen bli och förhållandet mellan träl/slav och den fria hustrun, som mellan Hagar och Sara tidigare i Moseböckerna. Hela bibeln är en berättelse om Guds kärlek till sin skapelse, sitt folk och sitt land…

”…som de har delat.”

I boken med mina tio år på Facebook finns ett foto på ett nyfött barn i ”linda” och en glasruta, som skiljer honom från en tvååring på besök. En barnsköterska håller den nyfödde. Jag håller i kameran. Barnen är inte mina men fotot är mitt. Minnena är mina. Tron är min på Guds ord. Tron håller år efter år, att den som tar emot Jesus, som Gud har sänt som ORDET, får Gud som fader och är född av Gud från den stunden och får kallas Guds barn – ”vilket vi också är…”

Detta är ett himlaarv senare! Ingen kan påstå att arvet är orättvist fördelat!

”Här nere jag får vad jag behöver

och himlaarvet blir ändå över…”

Det finns något som är rättvist, sa hon plötsligt i ett samtal:

”Alla skall dö och alla har val att göra.”

Brefvet.com – on its way…

Gissar att jag med min envishet kommer att pröva vad som finns i ett USB-minne! Lättpocket HTML 4…

Jojo! Jag ville bygga själv trots att grunden redan var lagd. Så blev det som det blev och alldeles för långt mellan nya inlägg. Alla länkar skulle ha adress till ett centrum i hemsidan. Iden var: ”Huset som blev ett hem”.

Huset har en vacker snickarglädje med veranda och litet snetak. Därunder brukade svalorna flyga fram och tillbaka, när jag skrapade och skulle måla om räcket. Sen blev de mycket irriterade av doften på målarfärgen. Min syster blev irriterad på mig, som är så petig (och lik vår far en gång). Åren har gått och jag fick ge upp. Det ena efter det andra – minst sagt.

Kvar är att jag vill att andra skall lyda mig! Se till att ta tillbaka språket! Kan du det inte, så tänker jag upprepa precis som förut i denna senare bottenplatta med word – inte värld och press. Livet är i blodet enligt bibeln!

Jo, kartor som vanligt med centrum på Jerusalem där Jesus dog för allas synder och skuld.

Och alla arabländer runt omkring.

Där är dagens poäng! I Sverige har vi en kristen grund. Vi kallas kristna, som följer ”den vägen”.

I inget annat namn än JESUS finns det räddning!

Nostalgitripp i Haga – ”Dö´n ska på nôt ställe börja…”

”…is on its way.”

Husargatan taget från hörnet av Pilgatan/Husargatan

Min moster berättade om läkarens besök hos min mormor. Hon hade fått så svår värk i en axel. Han hittade inget fel och hon konstaterade bara, att dö´n skall på nôt ställe börja. Så är det för mig nu fast i vänster höft. Så nu är det bråttom!

Jag tänker berätta om ”Mosters” den så kallade moster, som hade ett café, där missbrukare hade en hemvist i Haga. Nej, mer än så behöver jag inte skriva, än jag skrivit förut, att det var gott om ”knarkarkvartar” i Haga. Då blev Mosters ett centrum för kontakter.

Det finns något som heter tystnadsplikt. För vem? Är det för barnens skull? Är det för samhällets skull? För vems skull är det? Är det för min egen skull, att jag har tystnadsplikt, som längtat efter barn hela mitt liv! Invandrarkvinnor frågar mig alltid först hur många barn jag har. Har jag tystnadsplikt då?

Två av alla ”mina barn” har jag hittat på nätet. En dag skrev den ena på Facebook, att jag är den enda i hennes liv, som träffat alla tre syskonen. Storasyster hade dött, som jag sökte upp tillsammans med mamman i början av 70-talet. Nej, jag tänker inte tiga och gömma mig under någon så kallad tystnadsplikt! Vem var det som fick bära lidandet av fädernas svek och mammornas missbruk om inte barnen?

”…is on its way.” Så står det att läsa i ett E-postmeddelande. Det gällde en bok med sammanfattningar under tio år på Facebook på det jag bjudit på av bilder och text.

Jessica Netterbladt (red) är inte anonym och har inte tystnadsplikt. Hon satte upp en lapp på en anslagstavla en gång och frågade om någon ville berätta. Senare efter en dokumentärfilm ”MonaLisa Story” kunde hon fortsätta ett projekt på Hinsebergs kvinnofängelse tillsammans med de, som ville berätta. De som var mammor fick berätta om längtan efter sina barn.

Eller var det mer längtan efter narkotika?

Det är dags att fråga ”mina barn” nu om deras längtan efter mamma. ”Mina barn” är som sig bör över 60 år gamla…

Jag älskar dem lika mycket som riktiga mammor älskar sina barn.

Jag ser inga fel på dem!

Nostalgitripp i Haga – Del 3

https://www.svtplay.se/video/jxy3JxK/albert-och-herberts-julkalender/5-mitt-och-ditt

Här är gatan från andra hållet och med en del av Albert och Herbert innanför på denna gård.

Nu är det spännande om deras suveräna rollspel och mina minnen går ihop. För jag tänker citera en bibelvers ur minnet, som jag haft mycket svårt att förlika mig med under årens lopp:

Inga andra frestelser har mött eder än sådana som vanligtvis möta människor och Gud är trofast. Han skall icke tillstädja att I bliven frestade över er förmåga utan när frestelsen kommer skall han bereda eder en utväg där ur.

Jo, jag fick för mig att vara ett undantag och frestad över min förmåga. Jag ville så gärna falla för frestelsen men först skulle jag då vara ärlig och gå ur Smyrnaförsamlingen, där jag var medlem. Sen skulle jag dessutom säga upp min tjänst på Räddningsmissionen och söka arbete som arbetsterapeut igen…

Hur gick detta då med min ärlighet? Jo, jag berättade, att jag har dålig rygg och kan bara arbeta halvtid, när jag sökte en annan tjänst.

”Om du har dålig rygg, hur skall du då kunna jobba här?”

Det var frågan lika ärligt.

Det var snopet och frestelsen fick vara.

Nostalgitripp i Haga – Del 2

Här fortsätter min berättelse av rivningen av min arbetsplats. Den sammanföll med mina ryggproblem, som ledde till hel sjukpension. I min förtvivlan följde jag rivningen och var bara 52 år gammal! Var fanns Gud i all min energi och vilja att arbeta? Vart hade min kallelse tagit vägen?

Här syns bara karmen över dörren på Pilgatan. Där innanför var ett mottagningsrum och en telefon med eget nummet till mig och ”Ungdomsmissionen”. Greta – husmor – hade aldrig haft eget telefonnummer men tagit emot väldigt många behövande för att få kläder. Mottagningen för matservering var på hörnet till Husargatan.

Kontoret för arbete med tidningen ”Din nästa” låg ovanför. Mitt fönster var mitt emot Pilgatan, där det brunnit och revs först bland de gamla husen. En dag när det ringde på ”mitt” nummer ville en så kallad fostermamma ha hjälp att be en bön till Gud. Den unga tjej hon försökte hjälpa hade försvunnit. Jag lovade be och samtalet var slut.

Kan en göra mer än att be? Jo, efter en stund tittade jag ut genom fönstret och får se tjejen komma springande på andra sidan och in i en port. Skulle jag gå ut och jaga? Nej, jag ringde upp ”mamman” och berättade och fick veta hur och var jag skulle fråga efter tjejen. Haga hade många rivningskontrakt och billiga lägenheter på kort kontraktstid. Det var många så kallade knarkarkvartar. Så jag ringde på den adress jag fått och fick uträtta mitt ärende genom brevinkastet i dörren:

”Kom upp till mig, N, ”Mamma” har ringt!” Så enkelt var det den gången att hjälpa.

Vilket bibelstudium fick jag innan jag började min tjänstgörning? Jo, det var en erfaren kvinna från Stadsmissionen, som läste ur Jeremina kapitel 1 och vers 10, som jag minns. Där har jag hela hennes undervisning i koncentrat i förhållande.

4 : 2.

Vi fick läsa boken: ”Krook, Caroline ; Lyckhage, Christa-Maria ; Lyckhage, Knuth. STÄNGDA DÖRRAR : OM MEDMÄNSKLIGHET OCH KRIMINALVÅRD [Krook, Caroline ; Lyckhage, Christa-Maria ; Lyckhage, Knuth]”. Slut citat från Google

Christa- Maria Lyckhage berättade om unga människor, som brutits ner fort men att det var svårare att upprätta. Det var fråga om att bli besökare på fängelser. Min bild som huvud för bloggen ”Gunnels plats i rymden” är tagen med ryggen åt Hinsebergs Kvinnofängelse, där vi gjorde flera besök från Räddningsmissionen under åren. För min del betyder bilden att komma ut i frihet och lämna det som varit traumatiskt tidigare i livet. Hela Jeremia bok är aktuell än idag i vårt samhälle. Och Nehemja med möjligheten bekänna synden och att börja om från början med omvändelse till Guds ord.

Nostalgitripp i Haga

Så föll hennes ord som tack för igår: ”Roligt med en nostalgitripp i Haga”. För min del tog jag fram en mapp med bilder av rivningen av stadsdelen Haga i Göteborg – min arbetsplats på Räddningsmissionen och deras hem som nygifta och vaktmästare. Vi har så olika referensram från olika tider.

Där får min berättelse börja idag på hörnet Pilgatan – Husargatan. Där hade det brunnit samtidigt som Ungdomsmissionen KÄLLAN bjöd in unga från gatan till en stund av gemenskap mellan kl 21 och 24 varje fredagskväll. En sådan kväll började det brinna mittemot på Pilgatan. Så småningom kom grävskopan – före sin tid, då hela Haga mer eller mindre revs.

Längre in på Pilgatan kan vi se åt vänster med Skansen Kronan i blickfältet. Här fanns rivningsfastigheter med låga hyror men med hyresgäster som bott i Haga det mesta av sitt liv och de år, som jag fotograferade på 70- och 80-talet.

Jag mår väldigt bra så länge jag har någon att berätta för. Innan mina gäster kom igår, så hann jag tänka ut vad som är viktigast att få med till ett eventuellt äldreboende. Ja, det är kökssoffan hemifrån, som min far och hans farfar gjort. En gång under skoltiden skrev han sin uppsats om ”Min farfar”. Väl att jag gömt en kopia! Vi gick igenom vilka möbler min far ritat först och det var enkla köksmöbler på 20-talet.

Den här bilden kallar jag för ”Sista Lasset”. Jim till vänster var vaktmästare på Räddningsmissionen och Ove Larsson föreståndare den sista perioden i Haga. De hittade en gammal dragkärra i ett uthus och är på väg över Hagaplan till nya lokaler på Vasagatan. För mig var detta skarven mellan halvtidsjobb och hel sjukpension. Rivningen av Haga sammanföll med mina dystra tankar att vara tvungen att ge upp – att inte kunna arbeta, att inte duga till något.

Så kom dagen som rivningsfirman meddelat på förfrågan. Jag var som det heter på fint språk ”mentalt förberedd” och stod där med mitt stativ till kameran. Där gällde det att inte darra på handen, när ögonblicket kom! Huset som varit vår arbetsplats och tillflykt för så många revs ner.

Innan dess i början av min tjänst hade jag fått ett mycket bra bibelstudium från Jeremia-boken om att riva ned och bygga upp. Det skriver jag om en annan gång. Än fanns min hembygd kvar med sin Missionskyrka. Än var inte den också riven och jag hyrde ”i tornet” och fick vara med skolbarnen i byn.

De fick se hur de gamle hade det förr på olika sätt! Året var 1987.

Ett barnbarns barn till David, snickaren och ”basen” på en liten möbelfabrik, sover över hos hans mammas faster Gunnel – lycklig ägare av soffan..

Esra – ett bönesvar!

Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)

Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.

Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.

HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.

Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.

Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.

Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…

Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…

Du skär ner mig från bommen…

Efter 25 år ute på nätet har jag fått feedback på bloggen! På Facebook är det lätt. På mäns inlägg är det svårt att bli tagen på allvar. Som sagt. Mitt intresse är bibeln som helhet – det vill säga att summan av alla orden är sanning. Nu är vi där, att jag ingen utombibliskt kunskap har och inte kan svara på frågan om profeten Esra. Jag skall försöka bjuda in någon som läst vidare…

Jag hade tänkt sluta prenumerera på Gunnels plats i rymden. Otänkbart för mig att sitta på en stol på ett äldreboende.

Någon kan ju ta min dator…

Varp och inslag

”En vekrygg”

Det går att snappa upp ord och begrepp och såra sig själv med. ”En som bara springer hos läkare…” är ett annat. Det normala är att göra rätt för sig, arbeta och inte ligga samhället till last.

Det kom en dag då jag måste ta emot hel sjukpension på grund av min dåliga rygg. Året var 1987 och sammanföll med att min och syskonens far dog och föräldrahemmet såldes. Kvar var Missionskyrkan med en liten lägenhet uppe i tornet. Då säger den privata ortoped jag gick hos, att jag var ett statistiskt undantag, som arbetat så länge med så dålig rygg. Jag var inte van vid beröm! Och en i byn sa:

”Du kan få vara med ôss!” Så fick jag barn att fotografera i svart/vitt och lite roligt i huvudet och händerna med framkallning och kopiering.

Den före detta överläkaren på Restad Sjukhus, som jag sökte upp i Norrland gjorde inga fel, skrev inga fel i vår brevväxling senare än år 1964. Hon ledsnade på alla mina anmärkningar på vården, som varit år 1956. Hon skrev i ett brev:

”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.”

En dag ganska nyligen kom det en akvarell från Norrland som gåva med ett svart ganska smalt litet streck i nedre delen med texten tre meter och 50 år sen. Resten i akvarellen är öppet landskap med himmel.

Ja, muren är kvar och är tre meter hög men har en öppning numera där jag gått in och låtit mig fotograferas av en målare den 5 september år 2013.

”Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste HERREN på den dagen Israel…” och mig!

Jag älskar Nehemja och snart Esra också!

…jag skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång…

En Satans törntagg i köttet

Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!

Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…

”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.

Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:

”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”

Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…

Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:

”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”

Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!

Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…

P.S. 25 05 20

När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.