Kategori: Vägen valde mig

Modlöshet

Den här bloggen skall handla om mina känslor igår kväll. I bibeln står det om olika känslor och alla sorters känslor. Där finns inte vårt svenska lagom. Det är tillåtet att känna vrede. Det är tillåtet att gråta och riva sönder sina kläder i förtvivlan.

Dagen började med koncentration av vad jag ville ha ut av ett samtal med en projektledare på Stiftelsen Gyllenkroken. Jag tror i min enfald, att min historia är lika viktig som de yngres. I min ekonomiska situation är 130.000 kronor väldigt stora pengar men ingenting i jämförelse med alla som medverkat med sin berättelse om psykisk ohälsa. Min fråga är fortfarande:

Vem är Sveriges kommuner och landsting?
Dessutom har jag en fråga till:
Vad är psykiatripersonal rädda för som inte vill en dialog om bältesspänningar och tvångssprutor som rutin?

I min enfald trodde jag, att jag trots min höga ålder har något att bidraga med för att förbättra psykiatrisk sjukvård.

Vårt samtal på Gyllenkroken var bra och givande för mig. Trots att jag var uppgiven på kvällen. Trots att jag inte förstår detta med att bära en silvernyckel, så sätter jag in länken och surfa gärna runt bland de enskildas berättelser:

Silvernyckeln?

Gyllenkroken, Göteborg

Nu har jag över 500 bloggar att surfa runt bland och har inte velat vara otydlig. Som kristen har jag mina ömmaste punkter i relationen Svenska Missionsförbundet kontra Pingströrelsen. Men jag skall inte sätta in något foto på P Waldenström ur min privata fotosamling. 🙂

Min subjektiva försoningslära är helt baserad på min egna djupa sår och oförmåga att glömma vad som hände mig år 1956. Kalla det gärna att jag ältar! Poängen med mitt ältande är, att jag har fått en fri vilja. I varje situation där det gällt ett val och landet legat öppet för mig, så har jag måst ansvara för det val jag gjort.

Till slut var det inte jag, som valde honom utan han valde mig! Det som för världen var dåraktigt och svagt det utvalde Gud för att världens visa skulle komma på skam.

Hur debatterar vi kristna ledare

Så blev det en ny morgon med nytt hopp. Och i det hoppet renar jag mig, precis som han är ren.

Enligt skrifterna.

”Om Guds nåd och trofasthet…”

År 1982 kom min morfars bondepratika fram och så småningom fick jag som sagt en stövelkartong med gamla brev och handlingar av min gamla moster. Frikyrkoarvet är väl genomarbetet och genomtänkt. Ingen har varit tvungen att ansluta sig till de äldres val av samfund eller sätt att tro och leva. Tjugo år senare kunde jag bygga min hemsida efter dessa gamla foton, brev och anteckningar.

Den 3 augusti fick jag kontakt med Varola Hembygdsförening. Allt blev aktuellt i och med en släktträff. Någonstans på vinden finns en packe med gamla Svenska Morgonbladets söndagsdel från slutet av 1800-talet med bibelstudier av P. Waldenström och andra. De gamle var mycket noga med bibelstudier. Som jag ser det är det vars och ens personliga ansvar att förvalta det andliga arvet oavsett samfundstillhörighet.

Förra bloggen har bara en bild från en vandring i Galileen. Och en bibelhänvisning, som har talat till mig. Jag har inte ansvar för Missionskyrkan och inte för Pingströrelsen men ansvar över om jag följer Jesus och lyssnar till honom.

Morfars anteckningar071Om Guds nåd och trofasthet

dold skattDolda skatter

Stefan Swärds analys av förändringar inom frikyrkligheten med fokus på Niklas Piensohos predikan under Nyhemsveckan

Vem är HERREN?

Nu har det hänt igen, att jag känner mig utanför. I de bloggar jag följer debatteras böcker, som jag inte läst. Två kända förkunnare drabbar samman om innehållet och jag kan inte få vara med. Det är ord och inga visor. ”Läs boken först!”

Precis vad jag själv tyckt om boken: ”Om Gud”. Läs den först. Sen kan vi ha bibelstudier om vad bibelns sammanlagda budskap är. Jag backar till år 2000. Då hade vi fått två bibelöversättningar. Fick jag ha åsikter och vara med i samtalet? Enligt mitt minne gick det inte alls bra för mig. Läs grundtexten! Sen kan du få vara med!
Ungefär så. Vi pratar inte om innehållet i bibeln, när vi äntligen fått en ny översättning i tiden.

Den som verkligen vågade läsa och visa vad det står i bibeln var författaren Eva Moberg. Hon skrev en knivskarp recension av Gamla Testamentet i tidningen Ordfronts första nummer år 2000. Så hade jag aldrig sett någon skriva förut mot Gud och fick en helt ny infallsvinkel. Det var nyttigt.

Några år senare skildrade en annan kvinna Jesus i bilder men inte ord. Precis lika knivskarpt via fotografier. Som hon upplever honom. Så hade jag aldrig sett Jesus och det gick inte att värja sig för hennes bilder. De tvingades på oss via tidningar och TV-sändningar. Det var hennes sanning om Jesus.

Bibeln framställer inte Jesus som en vuxen, naken man som levt ett hemligt liv och måste gå ut ur en garderob. När Mose föddes och hans jämnåriga fanns det egyptiska barnmorskor i tjänst. De ljög och låtsade, att de inte hann fram vid förlossningarna. Så där står inget om att gossarna föddes nakna. Det står heller inget om att Jesus föddes naken. Däremot står det att Maria lindade honom och lade honom i en krubba.

Det står om Jesus i skrifterna före hans födelse. Det står om en mantel med blodsfläckar och att han blev slagen för vår skull. Efter korsfästelsen står det att de kastade lott om hans mantel. Den var vävt i ett stycke. Ingen ville dela på den men inte ens på korset står det om en naken Jesus. När Jesus gick ut i offentligheten var dopet en lydnadshandling. Han lämnade inget bakom sig, som inte var proklamerat från början genom alla skrifter. Det är bara att läsa på förhandsinformationen. Han skulle presentera vem Gud är som sänt honom och varför.

”Så älskade Gud världen att han sände sin enfödde son!”
Inte för att döma världen utan för att…

När profeterna tystnat några hundra år före Jesu födelse så tog änglar vid och förklarade för de nedersta männen i samhällsstrukturen om glädjen, att nu är han född! Varför sjöng de?
Född till vad då?

Vi behöver inte ha åsikter om olika amerikanska pastorers budskap. Det räcker att lära känna HERREN genom bibelns berättelser och låta honom bli den han är. Varken mer eller mindre.

”Den svenska synden”

Det är inte så värst många, som läser min blogg. Om jag då gör ett experiment och gissar att hälften, som läst gårdagens blogg sett filmen: ”Hon dansade en sommar” och den andra hälften vet vem syskonen Marta och Maria är och hemmet i Betania med brodern Lasarus. Då blir det fråga om referensram och vilken ålder mina läsare har. Det blir också obegripligt för den unga generationen hur vi ”gamla” kan debattera en predikan av föreståndaren för Filadelfiakyrkan i Stockholm Niklas Piensoho.

I vart fall så väckte filmen ”Hon dansade en sommar” genast så stort intresse, att den kunde översättas och säljas till utlandet som export och den nervkittlande ”svenska synden”. I släktforskningsboken ”Steg för steg” av Per Clemensson och Per Andersson är det mycket intressant att läsa. Författarna valde en socken med en präst, som skrev tydligt och var noggrann i sina anteckningar. Så blev det min mors hemsocken och en av handstilarna känner jag igen. På 1800-talets slut i väckelserörelsen var det synd att snusa. Jag kan också min frikyrkliga historia. ”Allting var synd, som var roligt,” sa en frikyrkoman på sin ålderdom. Ändå ångrade han aldrig, att han lämnat sitt liv åt Gud. Så hette det i början av 50-talet. Det uttrycket var inom Svenska Missionsförbundet. Inom Pingströrelsen skulle de bekänna sig som frälsta.

Det var inte fråga om att bekänna sig som bättre än andra och vara snusfri. Det var fråga om vad bibeln lärde:
”Ty om du med din mun bekänner, att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst.” Rom 10:9 (1917 års översättning)

Hur skriver jag en blogg begripligt utan att veta vem som läser eller vilken referensram eventuella/eventuelle läsaren har? Jag vet bara en sak och det är att Guds kärlek har gått ut till alla människor genom Jesus Kristus och hela hans skapelse vittnar om att han finns. Jag vet på vem jag tror och det är mitt ansvar att hålla fast vid hans ord. Summan av Guds sanning är Jesus personifierad. Bibeln skrivs inte om för att många vill sortera i den.

Det är tio år sen jag började traggla med ett språk som bygger på engelska språket, som jag inte kan. Alltså blev det ändå svårare med HTML. Men jag ville så gärna ut på nätet och byggde från grunden. Precis så långt bakåt i tiden, som jag begriper av ett totalt nersupet folk i Sverige. Min Hemsida http://www.brefvet.com är byggt efter modellen av ett hus på fast grund, som sedan blivit ett hem. Frikyrkofolket kallade församlingen för sitt andliga hem. I Bibel 2000 är ”församling” utbytt med ”kyrka”. Visst det är synonymt i grekiska språket men jag associerar till alla tomma kyrkor på landet. Det är ett stort problem och stor kostnad att skydda all konst. Bibeln säger, att vi är den levande gudens tempel. Vi skall låta oss byggas som levande stenar.

Det finns inget större än att få leva i gemenskap med Gud, Jesus, den helige Ande och hans församling! Prototypen finns i berättelsen om ett hem med tre syskon Marta, Maria och Lasaros.
Döden gjorde filmen ”Hon dansade en sommar” så vacker och så gripande visst.
Döden kom på omtumlande besök i Betania också. Utgången blev minsann ingen svensk synd utan liv och uppståndelse!

Endast ett är nödvändigt

För min del ligger livet bakom och framtiden framför. Precis som för alla andra. Även ett litet barn lämnar daddaspråket och tiden före skolan. Redan en två, treåring ser ner på den mindre och säger ”baby”.

Så jag för min del kan backa 60 år utan vidare och minnas och mer än så. Filmen ”Hon dansade en sommar” gick på biograferna. Det är bara att läsa på i Wikipedia:
Läs om filmen här och musiken.

Han med stort H ringde och frågade, om jag sett den och jag fick veta, att den var så bra, att han sett den två gånger. Till och med döden blev så gripande och vacker för hon var ju så ung och de vara ju så kära.

Nej, jag såg den aldrig men märker i beskrivningen hur kritiken var mot ”strängt hållen”, prästen och undrar just varför de sjöng. ”Blott en dag ett ögonblick i sänder.” Var det något i stil med ”Himlen kan vänta”? Ett enda hån mot s.k. moralism?

Nu kommer poängen. Det är lätt att bli engagerad och förälskad i den åldern. Så det fick bli en bibel- och evangelistkurs tillsammans med andra ungdomar för min del. Under en månads tid skulle vi ha textutläggning två gånger inför bibellärare och klassen. Första gången fick vi välja text själva. Andra gången senare i kursen blev vi tilldelade en text. Jag för min del fick texten om Jesu besök hos syskonen Marta och Maria.
Lukas 10:38-42

Hur skulle jag kunna glömma detta? Jo, kritiken efteråt blev hård. Den lärare jag kände sen barndomen smulade sönder allt jag sagt och frågade var det står i texten, som jag lagt ut den med. Till slut anmärkte han på att jag bara hade ett Nya Testamentet:
”Det håller inte! Du måste skaffa en hel bibel!”

Vad hade jag sagt då som var så fel? Jo, i brist på kunskap om vad detta enda nödvändiga är, så broderade jag ut texten, hur mycket Marta hade att göra under dagen. Jag såg min mamma framför mig, som inte hade en chans att sätta sig ner och bara lyssna på vardagarna. Kritiken sved i mig och jag fick böja huvudet ner inför alla. Det blev tyst sen. Detta är den viktigaste kritik jag någonsin fått! Den kritiken håller idag också. Var står det skrivet? Vad står det skrivet?

Jag har hittat predikan av Niklas Piensoho från en Hönökonferens om varför Jesus måste dö. (Tidigare har jag efterlyst teologiskt klarspråk med tanke på präster, som vill ha bort Jesu blodiga offer för vår skull. Ulla Karlsson var inte ensam minsann att undra). Dessutom hittade jag en annan predikan av honom om kvinnan vid Sykars brunn. Idag är det hans tur, att ta emot frågan om en utläggning av bibeltexter:
”Var står det som du sagt på Nyhemskonferensen?”

Det håller inte att välja ut bibeltexter och sen tala om annat! De flesta är läskunninga och kan slå upp hela sammanhanget för att se själva vad som är det enda nödvändiga. Abraham och Lot såg precis samma syn framför sig men vek åt olika håll. Konsekvenserna blev därefter. Vi har fått en fri vilja. Vi har ansvar för våra val.

Marta och Maria bodde i samma hem och visste vad som måste göras. Maria prioriterade att lyssna på Mästaren framför stress.

”Endast ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen och den skall inte tas ifrån henne.” Jesus

Gå vare sig åt höger eller vänster!

Det har sina poäng, att vara uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet och granne med Svenska Kyrkans aktiva. Det har många poäng för min del, att ha varit anställd på Räddningsmissionen/Fyrbåken, Göteborg. Där var jag en av ledarna för frivilligarbetarna inom mission bland vilsna unga missbrukare under många år och sen en av fängelsebesökarna. Vad är poängen då? Jo, vi hade bibelstudier på tisdagskvällarna och talade aldrig om teologiska skillnader i tolkningar. Vi tillhörde alla de olika kyrkorna i betydelsen församlingar. Det fick sina poäng senare att flytta över till en Pingstförsamling som medlem för min del och få ha kvar vännerna tillhörande andra församlingar.

Idag begriper jag fullt ut Dag Sandahls blogg, som jag följer men idag har jag svårt med Mikael Karlendal, när han lämnar Sverige och bloggar på engelska språket och hänvisar till för mig okända teologer. Tillbaka till bibeln som alla kan följa med i tycker nog jag. (Som har egna åsikter om nästa allt.)

Bekymmer inom frikyrkor

Kyrkovalet

Bibelhänvisning: 5 Mosebok 5:32-33

Det visade sig i min hembygd, att några inte visste hur en Missionsförsamling är uppbyggd. När siste medlemmen dog år 1987 fanns ingen, som fortsatte verksamheten. Då insåg jag, att det behövdes ett informationsmöte om skillnaden mellan att vara en församling eller en kyrka. (Med Bibel 2000 i översättning och tanke numera där församling blivit utbytt till kyrka. Missionskyrkan revs men Guds församlingen lever och fortsätter.)

Bibelhänvisning: Johannes ev. kap 11:25-26

Gudstjänst059Sista Gudstjänsten

Känslor

Det finns en föreläsare, som jag önskat få lyssna till länge. Nu är det möjligt via länk. Denna föreläsning har jag lyssnat på och sett tre olika gånger. Så viktig är den för mig, att någon vågar stå upp för de mest utsatta inom sjukvården!

Den 22 juli år 2010 hade Göteborgs Posten helsida (mittenuppslag) om Anneli Jäderholms livssituation och livsresa inom psykiatrin som patient. Och vägen ur patientsituationen till att bli förläsare och informatör…

Den morgonen i mötet med denna djärva kvinna fattade jag mitt eget beslut att också gå ut och berätta. Fast med mina egna ord och min egen upplevelse i min egen tidsperiod. Där på Hönö denna vackra, tidiga, klara sommarmorgon fortsatte kampen inom mig:

Är det rätt att tiga och inte stå upp för dem, som inte har någon röst?

Som utbildad arbetsterapeut inom psykvården har jag många kontakter och kurskamrater från utbildningen på 60-talet. En av dem som jag hållit kontakt med hjälpte sin dotter med en 20-poängs uppsats om Restad Sjukhus från år 1954 med tusen patienter och tusen i personal. Detta var för många år sen. Den uppsatsen tiggde jag mig till som en PDF-fil. Det är ett mycket bra arbete utifrån beskrivet. Inget inifrån mitt patientperspektiv om bältesläggning och tvångssprutor och stigmatiserande diagnoser.

Så tvingades jag berätta för kurskamraten och arbetsterapeuten vad jag varit med om som patient just där. Frågan har varit under alla år sen dess:

”Får jag lov att berätta vad jag som sjukvårdpersonal under utbildning varit med om som patient?”
Svar: Helst inte!

Ja, men Anneli Jäderholm då? Varför är det OK, att hon berättar egna upplevelser år 2013? Var det inte så att skammen att bli sjuk psykiskt inte finns längre? Är det inte så att den skam, som fanns på min tid på 50-talet är borttagen genom upplysningar, att vem som helst kan få en svacka i psyket?

Vågar du lyssna och tänka till? Senare i höst skall det komma en stor utställning till Partille kommun som heter:
”En annan tid”
Frågan för mig är om allmänheten skall få se den eller att den bara visas internt för sjukhuspersonal. Bakom står Sveriges kommuner och landsting, Gyllenkroken(Inre rum) och(H)järnkoll

http://web22.abiliteam.com/ability/show/xaimkwdhhp/20130603_0940_hasseludden/mainshow.asp?STREAMID=1″ title=”Hasseludden mainshow” target=”_blank”>Anneli Jäderholm föreläser för psykiatripersonal

Elden

Den som bjuder andra på en av sina drömmar skall bara bjuda och inte tolka. Om jag fattat rätt och enligt en seriös modell av Ullman och Zimmerman i boken ”Använd dina drömmar”.
Sen är det upp till var och en som lyssnat, att göra drömmen till sin och berätta om vad metaforerna står för.
”Alla tolkar”, upprepade en kyrkoherde på den tiden i bibelsajten, när debatterna var som hetast. Tänk, att det tog många år, innan jag fattade! När det gäller bibeltexter är det väl bara att läsa rätt innantill! Eller?

Ja, hur är de nu med detta? Vem kan tolka de drömmar, som Josef hade och berättade för sin far och sina bröder rätt?
Kan stadsbor tolka ett skördearbete med hårt arbete med lie och folk, som binder för hand alla dessa kärvar? Kan jag, som inget vet om astronomi tolka drömmen om solen, månen och stjärnorna rätt? Allt var ju i olag och alla bugade sig för en enda stjärna?

Kan någon annan tolka min dröm om att vandra motsols mitt i natten, som inget vet om vad jag varit med om och varför det blivit natt och går baklänges? Det är ju bara den som haft drömmen, som har facit till sitt liv! Ändå bjöd jag, för där har jag varit mitt i natten och mitt i verkligheten med alla minnen om åsknedslag både i ett hus mitt i hembyn och just där inne i den stora skogen bakom mannen med en liten eldslåga i min dröm.

Så prövade jag, att se efter någon ny blogg i Fjärde väggen och hos storasysterivassen. De två och andra har arbetat intensivt med ”Tidskiften Evangelium” och bloggandet har fått vila. Men så fanns det bloggar igen om Kyrkan och elden dessutom! Det var förra söndagens föreslagna bibeltexter om hur det skall gå för oss på domens dag. Inom Pingströrelsen följer man inte kyrkoårets föreslagna texter. Så jag får läsa på nu. Ja, hur skall det gå för oss pingstvänner då på domens dag? Räcker det att vara vuxendöpt, andedöpt och kunna tala i tungor och sen få slippa domen?

”Andlig klarsyn” var rubriken för den 21:e juli. Matt 7:22-29, Ordsp 7:1-3 och 1 Kor 3:10-15

Jag för min del har sysslat mycket med utvärdering av mitt liv – ältat tycker en del. Vart tog kallelsen vägen, som jag fick när jag var 16 – 17 år? Det har jag undrat mycket över. I vart fall har Gud lovat, att jag skall få vara med igen, när elden renat mig från slagg.

Elden kan vara förödande men också renande. Om mitt eget verk brinner upp på domens dag, så är frälsningen kvar genom Jesus Kristus och härligheten från Gud.

Det är nog och övernog!

Två drömmar

Josef hade två olika drömmar, som irriterade hans äldre bröder. Han drömde, att de var ute på åkern och band kärvar. Då reste sig hans kärve upp och blev stående. Brödernas kärvar ställde sig runt hans och bugade sig.
1 Mos 37:5-
Där fortsätter tydligen berättelsen om lite avundsjuka. Lite synd om du så vill med tanke på Kain…
De elva kärvarna bugade sig för Josefs kärve. Så fortsatte bitterheten mot Josef och hatet pyrde.
Inte nog med denna dröm om vanligt skördearbete det jordnära så att säga. Josef bad dem lyssna till en än kraftfullare dröm om solen och månen och elva stjärnor som bugade sig för hans stjärna. Jojo. I psykiatriska termer är väl detta vanföreställningar och mani att drömma om universum och vara stor där. Det var inte bara bröderna, som förkastade berättelsen. Fader Jakob tog sin son vid sidan om och ifrågasatte, att han själv som familjen överhuvud och hans hustru Rakel, som fött Josef skulle falla ner för denne yngling. I vart fall blev det värt att begrunda och gömma i sitt hjärta.

Tills det gick i uppfyllelse! Som om Gud inte vet historiens gång? Som om Gud inte talar om i förväg vad som kommer att ske? Som om Gud inte kan tala på olika sätt i olika tider? Vem var det som utbrast:

”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Vem var det som kom ihåg hans själs ångest, när det själva var i dödsnöd?

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…

En gång för länge, länge sen drömde jag, att jag gick slingan motsols i min hembygd på natten. Drömmen började ett stycke in på stigen och jag gick bredvid en mörk man med ett annat språk än mitt. Vi gick tysta sida vid sida och jag visade honom min tillgivenhet genom att ge honom en kyss. Sen var det öppet fält och fullmånen lyste mot oss. När skogen närmade sig igen, så stod där en annan mörk man bakom en timmerklo. Han höll en cigarettändare i handen med en liten låga och skogen var bakom. Där hade det varit en stor skogsbrand, när jag var mellan barn och tonåring. Åskan hade slagit ner och antänt på mer än ett ställe.

Så vaknade jag i stor rädsla. Mannen som jag vandrat med var försvunnen och jag stod som mellan dessa två i avstånd.

Det är bara jag, som har facit till mitt liv. Den som läser och lånar min dröm har facit till sitt eget liv men inte mitt. Jag hade inte märkt, att jag gick i förväg och kommit ifrån honom, som jag var trygg med. Få människor har haft en så trygg barndom, som jag haft och fått lära känna Gud från början och hans kärlek. Inte alla har fått det med modermjölken, att det jordiska och det himmelska hör ihop alltid i Kristus.

I honom är det som vi rör oss och är till.
Gissa vem som skrivit det!

Dokumentation

Eric Strand var en av min mors lekkamrater och granne. Om det nu fanns plats för så många lekar i skarven mellan 1800-talet och 1900-talet. Krigsåret 1914 köpte Eric en kamera tillsammans med Lars Larsson från Logården i Warola för 14 kronor och 50 öre. Det är tack vare Erics intresse att fotografera, framkalla och kopiera, som det finns foton för eftervärlden och mig. Och mitt intresse för svart/vitt…

Så gick det till år 1982, att min morfars bondepraktika kom till rätta. Jag hade inte ens vetat att den fanns. Min mor hann att läsa den och berättade vad hon mindes av händelserna ur den. Jag hann att fråga vem som tagit dessa fina svartvita fotona, som fanns i en hurts i bokhyllan. Så gick det till med mitt intresse för dokumentation. Eric Stand levde och jag kunde kontakta honom för fler berättelser och fick hans löfte att reprofotografera hans bilder och använda dem. Han blev drygt 90 år och berättade så gärna.

Sen var intresset för släkten och släkterna igång jämsides med frikyrkohistorien. Vad är några hundra år bakåt i tiden jämfört med att få lära känna Jakob och hans söner? Nu är jag där igen och kommer att fortsätta. En repetition av berättelsen finner du i bloggen:

Brunnen är tom

Jag för min del använder min gamla systemkamera med utbytbara objektiv och min fantasi, när jag läser bibeltexterna om Jakob och hans söner. I min själs mörkrum har jag stått med alla negativ och prövat mig fram med olika tider på fotopappret i olika tider.
”Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam…”

Josef ger sig tillkänna för sina bröder till slut i berättelsen om hungersnöden. Jakobs söner hade varit tvungna att vandra den långa vägen till Egypten gång på gång för sin egen överlevnads skull. De hade hunnit att tänka och komma ihåg mycket. De hade sett Josefs själs ångest, när de ville döda honom eller lämna honom i en tom brunn att dö långsamt…
1 Mosebok kap 45
Där ser jag, att de inte ens hinner att be Josef om förlåtelse innan han har gett den.
Josef är en förbild till Jesus.

Sådan är Jesus. Han ger oss tid att fatta brödundret och försoningen.

Fotorum047 (800x566)Arbete i mörkrummet Olle Strand till höger och ? till vänster (justerat)

(H)

Det har gått fem år sen jag ”gick ut” och berättade om egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Det är obehagligt att bli överrumplad med en sådan gammal berättelse för anhöriga eller vänner eller personal. Ingen vill höra något sådant. Ingen vill tro, att det är skillnad mellan en psykisk sjukdom och en fysisk. Jo, det vet alla men inte var skammen sitter och att den är lika påtaglig idag. En ung person med självskadebeteende får ingen eller liten sympati, som jag ser det. Min kunskap är mycket begränsad men tillräckligt stor om skillnaden i att bli sjuk psykiskt eller fysiskt.

Det kom inte en enda kommentar, när jag vågade ifrågasätta Livets Ords firande av sina 30 år som församling. Det enda jag föreslagit var en försoning, ett litet möte med de, som känner sig kränkta och blivit kränkta. Jakob med all sin nyvunna rikedom vågade kampen och gick vägen till försoning med sin bror Esau. Vad är jag ute efter som aldrig varit på ett möte i Uppsala ens? Hur kan jag bedöma vad som skett om alla tidningsskriverier är osanna?

Det händer att jag får lära känna pensionärer, som en gång varit inom den psykiatriska vården. För mig är det självklart att ställa frågor om bältesläggningar. För mig är det självklart att fråga om personalens negativa inställning till gudsupplevelser. Svaret kom snabbt häromdagen av en pensionerad sköterska inom mentalsjukvården:
”Det är Livets Ord.”

Ja, då vet jag det. Men att slentrianmässiga bältesläggningar förekommer fortfarande inom psykvården och övergrepp psykiskt har ju ingenting med Livets Ord att göra. Eller hur? Snarare är det väl så att personer med svår ångest söker hjälp på olika sätt och kanske söker sig till möten av den karaktären med bön för sjuka. Jag har frågat mig varför det finns så många fördomar mot mig som kristen inom (H)järnkoll. Vi skall ju inte ha några fördomar mot oliktänkande och olikvarande!

Det kostade visst mycket att få hjälp av en reklambyrå till detta (H). Den som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa kunde få utbilda sig till ambassadör inom (H)järnkoll. Det är ett mycket viktigt projekt – ett regeringsuppdrag. Det behövs information inom alla olika områden inom samhället om olika grader av ohälsa psykiskt. Det finns kändisar som fungerar som attitydambassadörer genom sitt kändisskap. Det finns attitydambassadörer som föreläser målmedvetet bland sjukhuspersonal om hur handikappet eller sjukdomen påverkar dagliga livet.

Senaste initiativet jag sett är att köpa en silvernyckel som ett smycke. Det är inte vilken nyckel som helst utan kopian av en gammal bältesnyckel. Historien hur en av föreläsarna fått denna nyckel är mycket gripande. Vi är inte till för att låsa varandra! Vi är till för mycket större funktion.

Anneli Jäderholm berättar