Det har gått fem år sen jag ”gick ut” och berättade om egna erfarenheter av psykisk ohälsa. Det är obehagligt att bli överrumplad med en sådan gammal berättelse för anhöriga eller vänner eller personal. Ingen vill höra något sådant. Ingen vill tro, att det är skillnad mellan en psykisk sjukdom och en fysisk. Jo, det vet alla men inte var skammen sitter och att den är lika påtaglig idag. En ung person med självskadebeteende får ingen eller liten sympati, som jag ser det. Min kunskap är mycket begränsad men tillräckligt stor om skillnaden i att bli sjuk psykiskt eller fysiskt.
Det kom inte en enda kommentar, när jag vågade ifrågasätta Livets Ords firande av sina 30 år som församling. Det enda jag föreslagit var en försoning, ett litet möte med de, som känner sig kränkta och blivit kränkta. Jakob med all sin nyvunna rikedom vågade kampen och gick vägen till försoning med sin bror Esau. Vad är jag ute efter som aldrig varit på ett möte i Uppsala ens? Hur kan jag bedöma vad som skett om alla tidningsskriverier är osanna?
Det händer att jag får lära känna pensionärer, som en gång varit inom den psykiatriska vården. För mig är det självklart att ställa frågor om bältesläggningar. För mig är det självklart att fråga om personalens negativa inställning till gudsupplevelser. Svaret kom snabbt häromdagen av en pensionerad sköterska inom mentalsjukvården:
”Det är Livets Ord.”
Ja, då vet jag det. Men att slentrianmässiga bältesläggningar förekommer fortfarande inom psykvården och övergrepp psykiskt har ju ingenting med Livets Ord att göra. Eller hur? Snarare är det väl så att personer med svår ångest söker hjälp på olika sätt och kanske söker sig till möten av den karaktären med bön för sjuka. Jag har frågat mig varför det finns så många fördomar mot mig som kristen inom (H)järnkoll. Vi skall ju inte ha några fördomar mot oliktänkande och olikvarande!
Det kostade visst mycket att få hjälp av en reklambyrå till detta (H). Den som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa kunde få utbilda sig till ambassadör inom (H)järnkoll. Det är ett mycket viktigt projekt – ett regeringsuppdrag. Det behövs information inom alla olika områden inom samhället om olika grader av ohälsa psykiskt. Det finns kändisar som fungerar som attitydambassadörer genom sitt kändisskap. Det finns attitydambassadörer som föreläser målmedvetet bland sjukhuspersonal om hur handikappet eller sjukdomen påverkar dagliga livet.
Senaste initiativet jag sett är att köpa en silvernyckel som ett smycke. Det är inte vilken nyckel som helst utan kopian av en gammal bältesnyckel. Historien hur en av föreläsarna fått denna nyckel är mycket gripande. Vi är inte till för att låsa varandra! Vi är till för mycket större funktion.
Gunnels plats i rymden 
– Sveriges arbetsgivare har mycket att vinna på att förebygga och hantera psykisk ohälsa i arbetslivet. Förutom att införa skriftliga riktlinjer för hur chefer ska agera tidigt behöver man få alla medarbetare att bidra till en öppnare diskussion kring frågorna, säger Rickard Bracken, projektledare för kampanjen Hjärnkoll.
Kampanjen Hjärnkoll, regeringsuppdraget med devisen “För ett psykiskt friskare Sverige“ och som vill få oss att prata öppet om psykiska funktionsnedsättningar, är framgångsrik. Det visar intervjustudier och den ökade mängden pressklipp hos kampanjledaren Rickard Bracken på Handisam. Ett delmål är att öppna arbetslivet för personer som har eller har haft psykisk ohälsa, ett område där också en del ESF-projekt verkar.
Tasha D.Giles
Om vi tänker på (H)järnkoll som en kedja, så hjälper den inte med en eller några mycket starka länkar om den eller de svagaste kapas. Alla som lämnat in sin egen historia om erfarenhet av psykisk ohälsa är hyperkänsliga över att bli skippade även inom (H)järnkoll förutom skippade ur arbetslivet. Som jag lagt märke till.