Kategori: Kristen tro

Använd dina drömmar

Så heter läroboken av Ullman Zimmerman – fortfarande i min bokhylla. Det var inte mycket som jag förstod i boken för väldigt många år sen. Bara detta att en vanlig kvinna blev så tagen av sina drömmar, att hon ville veta mer och började fråga ut en klinisk forskare.

För min del förnekade jag ett helt år, att jag drömmer. Tyckte att det lät löjligt som material att ta vara på. En dag skulle kamraten, som gick kurser i ämnet få veta minsann, att jag hade rätt, för jag fick en löjlig dröm, att jag tappat min lillfingerring i soporna och letade där efter den. Det var allt.

Sagt och gjort. Senare på dagen ringde jag triumferande och berättade denna korta dröm. Det gick inte hem! En del blir trötta på allt mitt tjat och hon avfärdade mig helt kort med orden:

”Det är väl något som betyder mycket för dig!”

Där var samtalet slut. Hon kunde inte mycket om mitt trauma. Däremot kunde jag min mors föräldrars så kallade syndkatalog. När min mor Anna var liten fick hon en liten barnring i guld i 14 karat, som var så vacker med en slinga ingraverad likt löv från smultron. Den fick hon aldrig ha på sig, för det kunde leda till synd och högmod. Ringen låg i en liten ask av glas med lock av förgyllt silver år efter år i vår sekretär tills mor Anna utsattes för mitt tjat år 1959:

”Mamma, den ringen kan la jag få?”

Så bra då att ha en ring som skulle påminna om det löfte jag gett min Gud. Det är bara det, att vad löftet stod för glömde jag av och blev bitter. Vad jag lovat var ju inget i förhållande till vad min Gud lovat mig.

Men det hade jag glömt! I natten dröm letade jag förgäves…

Frikyrkoförsamlingen i min lilla ”bonnby” var alla släkt med pappan till den kände tonsättaren till många psaltarpsalmer Gunnar Wennerberg. Många bybor ville visst vara släkt med honom men inte min far som var helt utsocknes. Det blir aldrig det samma med dessa ungkarlar, som sen döpte sitt hus som ”Solhem” eller ”Solgård” och blev byn trogna med sina familjer.

Detta jämfört med Fridhem och Lyckhem på andra sidan den nya bron i drömmen…

De husen var lika nybyggda men som undantagsstugor.

Detta var allt för idag om drömmen ”En ny bro” från ”kärlekens stig” i min hembygd.

Han (HERREN) drog mig upp ur den djupa dyn och satte mina fötter på en klippa.

Vägen valde mig – köket

Kap 3/24 09 02

Så får det bli. En bit i taget…

Det var den 14 maj år 1948. På bilden från mitt föräldrahem syns en del av en liten radio i vänster hörn. Den stod inom räckhåll för min far, som hade sin plats på kökssoffan bredvid. Från en sändning i radion kom meddelande, att Israel blivit proklamerad som självständig stat. Det var en minst sagt högtidlig tystnad i köket. Bara jag som yngsta barnet var med den gången. Jag hade föräldrar, som visste att judarna skulle få sitt land enligt bibeln. Tolv men inte tretton år, så fattade jag hur stort detta var. Ingen kan ärva en tro av föräldrar men just i vårt kök hade jag fattat ett tyst beslut att stå på samma sida som mina föräldrar och gå med på gudstjänster. Min syster och jag hade frågat gemensamt en gång, om vi var tvungna att gå med. Det var inte så roligt med långa predikningar i Missionskyrkan utan sångare och musiker.

”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?” Jesaja 66:8

”..i ett enda stycke…”

I boken: ”101 BIBELHACKS Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson kom jag fram till att jag läst bibeln på fel sätt hela mitt liv. Nu är de dagarna över som väl är av tråkig känsla.

En skall inte ta någon vers ur sitt sammanhang utan läsa hela! Men hela morgonen ringer orden från bibeln inom mig: ”… den var vävd i ett enda stycke.” Jag har erfarenhet och lång utbildning inom vävning. Det är mitt eget sammanhang! Det är min egen kunskap, att kunna lägga upp en väv från början på loftet hemma, där en aln var 60 centimeter. En biblisk aln enligt 1917 års översättning med förklaringar mot slutet av boken är 50 cm. Får jag blanda in min egen kunskap om växtfärgat garn som bleknar?

”… vävd i ett enda stycke,” står att läsa om när Jesus var korsfäst och soldaterna delade hans kläder mellan fyra – en åt varje soldat. De tog livklädnaden också men den var utan sömmar, ”vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner.” Joh kap 19:23. Därför ville de inte skära sönder den. De kastade lott om vem som skulle få den. Mycket märkligt att de gjorde så för att skriften skulle uppfyllas!

”De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.” v 24

Nu citerar jag ur boken BIBELHACKS nr 48:

”Bibeln är en helhet(3): Alla delar av Bibeln är lika mycket Guds ord. Gamla och Nya Testamentet skall förstås som en helhet. Undvik lösryckta verser eller avsnitt som lyfts ur sitt sammanhang. Tolka alltid ett avsnitt i harmoni med det större sammanhanget, ytterst med hela bibeln. (John Stek)”

Så jag lät det ringa inom mig hela morgonen: ”vävd i ett enda stycke.” Sen var det bara att hämta Bensows Biblisk Ordbok i bokhyllan för att se var det står skrivet och hur sammanhanget lyder ordagrant. Men det gäller att börja från början med det oskyldiga blodet, som måste rinna i Lustgården. De kläderna blev gjorda av Gud själv i skinn för att kläda de olydiga och ta bort deras skamkänslor. 1 Mosebok kap 3:21

Det räcker inte att läsa ett kapitel om kläder! Längre fram i bibeln berättas det om orättvisa och en älsklingsson och en särskilt vacker mantel. 1 Mos kap 37

Men den manteln sölade avundsjuka bröder ner med blod för att lura sin far! Det går inte på en dag att fatta, att bibelns berättelser hör ihop! 1 Mos 37:31-35

Det tar minst ett liv…

Bibelhack – Asasel

Som skrivet så är detta min plats att berätta på. Och jag har försökt vara så ärlig som möjligt. Jag bloggade om Bileams åsna utan att kunna berättelsen. Jag hade bara sett en åsna sitta pladask på en bild. Bilden stämmer till det sammanhang, där den blev ritad.

Så har jag läst en första gång: ”101 Bibelhacks av Jonas Dagson. Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare.” Mitt långa liv som bibelläsare ligger bakom. I min ungdom fanns inte dessa verktyg, som finns nu för bibelöversättningar och råd. Det jag ville genom min dator en gång var, att försöka nå unga människor, som aldrig varit i kontakt med kristen tro och via nätet. Hur sitter en hemma och väljer ut en målgrupp för en blogg? Precis det skulle vi göra, som försökte oss lära webbdesign. Jag kunde inte ens tekniken med webbläsare och olika fönster och fattar inte ännu!

Som skrivet var det en sjuksköterska, som behärskade datoranvändning. Jag kan peka ut var jag var på vägen från Mölndal till Göteborg, när jag insåg det orimliga. Någon kunde söka på Google på ordet ”blodet” och sen komma till min blogg! Ja, så hade hon sagt och dataexperten i Mölndal hade kört båda sina datorer för att söka kristna program i undervisning. Detta var år 2000 och han hittade knappast inget mer än Stanly Sjöberg. Men vänligheten att visa mig fanns där. En enda gång hade jag mött honom på ett 50-årskalas. Han sa, att han var datakonsult…

Till slut fattade jag, att markera det skrivna i ett fack. Som ”Kvinnor i bibeln”. Så hade inte jag tänkt alls utan mer att bibeln skulle vara männens revir. Hur skulle jag kunna glömma år 1958? Där gissar jag, att poängen kommer med Asasel. Teologerna har inte kunnat lösa den gåtan ännu med Asasel.

Jag tror ju för min del, att detta är ett mycket stort ökenområde där inget kan växa. Dit skulle den ena bocken bära Israels synd. Den första bocken, att få bära all synd på sig och sen dö som ett offer fanns inom området för Tabernaklet. Efter den bockens död fick översteprästen bära lite blod på sina fingrar in till Gud i det allra heligaste. Men den döda kroppen måste bäras utanför området och brännas upp.

Kristna skall gå utanför lägret och bära Jesus smälek. # Bibelhacken i min blogg är Asasel. Synden bär Jesus bort från oss så långt bort från oss som är möjligt till en stor öken, där Jesus redan vunnit seger över Djävulen på alla områden.

Att sen jag sprungit efter och försökt gräva upp det som är nergrävt är en sorglig historia från den 5 september år 1956.

Men det gäller så klart andras synd.

Bibelhack -Jakobs brunn

Det fattades tjugo minuter innan gudstjänsten skulle börja. Då fick jag lite panik för jag skulle predika över den kända texten om kvinnan vid Sykars brunn. Den texten har ju många inom frikyrkorna hört utläggas i text och sång. Jag hade varit i församlingen några gånger för Räddningsmissionen i Göteborg men nu hade de kallat mig som predikant.

Hastigt tittade jag på texten igen och kom bara några rader in. Där står i Johannes ev. kap 4: 5

”Så kom han till en stad i Samarien, som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Där fick jag ett bibelhack minst sagt! Jag insåg, att jag inget kunde hur många gånger jag än hört andra predika över denna text! Här hade folk kommit och gått generationer före den samaritiska kvinnan och innan Jesus kommit dit. Judarna brukade inte ta denna väg till Galileen från Judeen.

vers 4 ”Därvid måste han taga vägen genom Samarien.” Jag hade till och med varit på turistresa femton dagar runt jul och nyår år 1974/1975 med författaren Gunnar Edman, som kunde både berätta och proklamera på begäran sin berättelse och text just vid Sykars brunn. (Nuvarande Västbanken)

Hur gick det då med predikan? Jo, så snart jag var tillbaka i Göteborg såg jag till att hitta en kurs i Gamla Testamentet, som gav tre universitetspoäng. Bättre än så av detta bibelhack: Resan mot försoning hade börjat i min själ! Under åren jag var ”pastor” hösten 1988 – sommaren 1993 pågick den stora Psykiatrirevolutionen. Mentalsjukhusen i hela landet skulle tömmas. Medicinerna hade blivit så bra, att de flesta skulle klara eget boende. Vad hade detta med mig att göra och min predikan om upprättelse av en kvinna?

På resan till Israel fanns inte bara den kände Gunnar Edman som kaplan utan också en världskänd violinist Guido Vecci och hans pianist Hilja Saarne gift med läkaren Apollon Saarne. Vi fick en konsert på julafton helt utanför programmet. (Snart kommer poängen!)

Som mammor är så var Hilja Saarne så stolt över sin enda dotter, som var på väg att doktorera i konstvetenskap. Där började min försoning med allt som inte går att glömma! Hilja och jag blev vänner och jag fick veta mer och mer om arbetet med en kvinnas konst, som varit inlåst på mentalsjukhus större delen av sitt liv.

Hur kunde någon få för sig att leta upp alster efter en som varit inlåst och inte synlig i vårt samhälle? Jag blev mer och mer glad utan att avslöja vilken kunskap, som jag sitter inne med. Boken: ”En ensam fågel – jag vet vem det är – Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström blev klar och jag sträckläste och fattade allt! Kvar var bara att våga berätta sen var jag varit patient och träffat en läkare, som sårat mig djupt. Han var familjens vän. Och levde…

Det är en lång process hos en envis, minnesgod människa, där andra gör så många fel, att vilja försonas och le mot honom. Så klart att han också kom ihåg var vi mött varandra. Så enkelt hade det inte varit att glömma denne doktor av många andra…

Sofia Camnerin har också en doktorsavhandling, som jag väntat otåligt på:

”Försoningens mellanrum”

Den sträckläste jag också med envishet som drivkraft. Detta ämne kan ju jag!

Jo, pyttsan!

Väl mött vid Jakobs brunn…”och brunnen är djup.”

#Bibelhacks – vatten

Detta är min plats i rymden! Namnet var inte mitt förslag. I början av 2000-talet fick jag hjälp av en duktig sjuksköterska att komma ut på nätet. Jag fattade inget av ”hacks”, för jag kan inte engelska språket.

Frågan var bara: ”Hur skall någon hitta till min blogg och att jag vill berätta om blodet!” Det stod still i mitt huvud och hjälpte inte, att jag fick veta att Google finns och att det går att söka på ordet ”blodet”. Inget hjälpte utan hennes datakunskaper och hennes käcka: ”Jag hjälper dig!”

Där är vi nu. Jag kunde inget om pixlar och förkortningar av dem i tum heller. Min vånda var signatur eller rätt namn och att stå för inläggen. Igår justerade jag kopian från bibeln år 1958. Det var jag – just jag som behövde Guds löften och sträckläste och tog vara på dessa. ”Var inte rädd… jag är med dig…”. Fel eller rätt sätt att läsa egen bibel som gåva av många äldre syskon och en moster? Jo, de gav 50 kr var i brev till en födelsedag och blev exakt den summa jag behövde till en fin bibel med övervikta kanter. Året var svårt och 1958.

#Hacks till exempel ”Kvinnor i bibeln” sa hon bland annat. Det fattade jag heller inte varför jag i så fall skulle skriva om en efter en kvinna…Sen blev jag intresserad av förändringen i NT 81 ”…vars mor var…”

Nu är jag intresserad av Livets vatten mer än namn på en kyrka som ”Livets Ord”. Jo, jag har läst på lite mer om Svenska Missionsförbundets början och deras strider i rätt och fel. Och andra samfunds historia…

Jesus är allt vi behöver! Han är källan som porlar inom mig! Han har livets vatten att ge den som törstar. ”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Vi har fått ORDET från Gud via dem.

#Hash – Stinksyska

Elva år har gått snart sen Annica Engström sa, att det fattades bilder i filmen om mitt trauma från Restad Sjukhus. Det fattades bild på mig, hur jag såg ut år 1957 strax efteråt. Mitt manus var redan en bok för patienten var frisk och pigg för övrigt. Så fick hon komma och göra ett ”hemma hos” mig i mitt album om familjen. Mitt förslag var det:

”Kom hem till mig, så drar jag ut byrålådan, där kopian av sjukjournalen ligger. Och du får höra gnisslet från lådan dessutom…”

Sagt och gjort. Dessutom hade hon gått ut på balkongen och ställts sig att vänta in en spårvagn komma i min glipa. Då var jag och fixade kaffe men fick denna trevliga överraskning, när filmen provkördes år 2013. Det kommer en spårvagn i filmen…

Elva år har gått och jag med alla andra på gatan är inbyggd – saknar utsikt men har fått insikt. Sitter jag på sängkanten en morgon, så har jag en annan men smal glipa på andra sidan gatan. Där kan jag vänta in en spårvagn komma eller gå.

Om jag reser mig upp på darrande ben finns en glipa åt vänster kvar att se spårvagnar komma och gå. Så jag har det bra. Och fick besök av f.d. projektledaren igår. Helt oväntat.

Elva år har gått sen jag fick se en orkidé i en jordhög på andra sidan spårvägsspåren. Visst är detta en dagbok! Okända personer får en detaljerad beskrivning av hur jag blir sämre och sämre. Jag har aldrig kunnat böja mig men inte varit sjukskriven för det eller fått hel sjukpension.

Så blev jag en fönstertittare som saknade mitt favoritställe på försommaren mellan en kantsten och nästa kantsten i vinkel på väg till bilen. Just där kom de pyttesmå blommorna, som heter Rödnarv. Jo, jag har fått insikt men tappat utsikten. Försommaren år 1957 tappade jag huvudet. Det kan heta depression och jag gick bara rakt fram. Då var jag nära att trampa på dem hemmavid. Det var alldeles fullt av små röda prickar vid fötterna, där jag skulle fram över bangården.

Förlåt mig älskade lilla Rödnarv! Jag vill inte göra om det men kan inte ta flygfoto på dem, som fanns på min gata ens. Där är hus vid hus men en glipa fick jag för spårvagnarna.

Nu vet jag, att små blomsterfrön kan hänga med gamla jordhögar som grävs upp och sen flyttas på. Sen trotsar de allt ogräs runt omkring och brännässlor och låter mig bli glad över en orkidé.

https://gunnelsplats.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=3426&action=edit
Stinksyska

”…slutsats, logisk följd”

Före detta Annandag Pingst år 2024.

Främmande ord är inte min grej. Nu tror jag, att ”konklution” sitter som innebörd ett litet tag. Sen glömmer jag det igen. Så många gånger jag tänkte förr, att om jag får hålla en enda andakt till, vad vill jag ha sagt då? Sen kom om jag får läsa inledningsordet en gång till, vilket vill jag läsa då?

Så kom Pingsten år 2024 och jag fick frågan, om jag vill läsa just inledningordet till gudstjänsten. Denna gång behövde jag inte föreslå mig själv som villig att läsa!

”Öppna din bibel och ta emot Guds kärlek!” Det är ett citat av Oasrörelsens ena ledare Berit Simonsson.

Öppna din bibel och ta emot den helige Ande! ”Den helige Anden finns i bibeln,” sa pingstpastor Josef Lado, från Ungern, när jag fick lyssna till bibellära. Han berättade, att unga kom till honom och ville ha förbön för att få andedopet. När han frågade, om de läser bibeln kunde de vara ärliga och svara ”nej”. Hans råd var: ”Börja där. Den helige Anden är i bibeln!” Andedopet fick inte bli någon häftig upplevelse som en kick! ”Vill du ha en tro på Gud, så läs Gamla Testamentet,” sa han också.

Bra råd år 1967. Sen dess har jag lyssnat på fler bibellärare, som visat på att den helige Ande är personlig – inte bara som en vind, som man inte vet var den kommer ifrån eller vart den far. Inte bara som en eld, som kan tända ljumma hjärtan på nytt eller för första gången. ”Den helige Ande är som en advokat som tar sig an din sak inför Gud.” ”Den helige Ande kan bli sårad, ledsen.” ”Bedröva inte den helige Anden!”

Idag är det Annandag Pingst för mig hela dagen! Det är den absolut vackraste dagen ute i naturen. Syrenerna skyndar på alldeles för fort. Inget tid mellan hägg och syren längre. Nu är jag så gammal, att jag till och med tycker maskrosor är så vackra.

Det fanns länge i ryggmärgen, att de är ett hot med djupa rötter i grönsakslandet! De var ett hot i hushållsekonomin på 30-talet och 40-talet! Där börjar min lovsång till Pingsten och avslutningar i söndagsskolan. Det var alltid en sådan här vacker sommardag i Eks trädgård flera år eller vår.

Nu är jag ”hemma” igen bakåt i tiden. Jag är hemma i min matvrå också – en stund till.

Snart gassar solen på fönstren, att det blir mindre uthärdligt…

Öppet brev till den som orkar höra…

Mig lurar de inte med ord på engelska! Hör hur fint det låter: Servicehus…

Vi västgötar säger som det är: Ålderdomshem

Men så får inte jag säga! Jag fick inte säga ”sinnessjukhus”, fast det var det år 1956. De bytte namn till mentalsjukhus, som om skammen skulle försvinna så enkelt. De bytte bort själen och sinnesro mot ”psyket”, som sen kunde åka in någonstans för vård.

Såren från år 1958 har blivit fula ärr men de är läkta! Gud har sagt ”ja” till mig och bekräftat sin kallelse oavsett vackra förklaringar från Missionsskolan på Lidingö. Min envishet rubbade ingen men rektorn gick i pension och jag fick möta näste i Borås. Det var närmare hemma för mig.

Han tyckte jag skulle utbilda mig till något annat först…

Svenska Missionsförbundet är min ”moder”, som jag älskar trots 50 år i Smyrna i Göteborg och nu Alliansmissionen. Alliansmissionen hade David Hedegård, men det har få fattat! Då berättar jag om Missionsskolan på Lidingö.

Och teologiska strider.

Ja, det finns bibelstudiegrupper, som är bra via Facebook också. Problemet är att jag är ”döfärdig” och fortfarande en ledartyp, som ingen vill ha.

Inte 88 år längre…

Fristäderna

Nu gör jag ett sista försök, att göra mig förstådd! Jag vet, att tusen tankar flyger i huvudet samtidigt. De går inte att få struktur på drömmen, att inspirera andra till bibelläsning tvärs över hela bibeln, uppifrån och ända ner. Från A till O…

Gör ett försök med hjälp av inlevelseförmåga om kroppen som huvud, hals, axlar med armarna utsträckta åt båda håll och kroppen för övrigt i korsfästelsen. Budskapet har gått ut i alla väderstreck! Försoningsblodet i tro på vad Jesus gjort för hela världen (Joh 3:16) cirkulerar alltid så länge världen är till. Den som är avgjord kristen skall ta nattvarden till minne av Jesus död – kroppen för dig utgiven, blodet för dig utgivet. Och vara i ordet från Gud, äta det och dricka det…

På varje sida om Jordan skulle Israels stammar välja ut sex fristäder för den skyldige, som måste hinna undan blodshämnaren. Det kunde hända en olycka, som såg ut som ett mord som värst. (4 Mos 35, 5 Mos 19.) Det skulle vara Kedes, Sikem och Hebron på västra sidan och Beser, Ramot och Goljan på östra sidan. Vägarna till dessa skulle hållas i ordning, så den anklagade hann fram till porten, innan det var för sent. Och sen fick bli innesluten…

Detta är ljus över korset!

Detta är vår placering i Kristus. I honom inte utanför. Jag renar mig i hoppet till honom varje dag, liksom han är ren (1 Joh 3:3). Min kropp är ett tempel åt den helige Ande (Rom kap 11). Han har gett oss försoningens ämbete (2 Kor 5:18). Budskapet skall bäras ut åt alla håll och Jesus vill använda oss!

Löfteslandet är totalt sönderbombat. (Jag gjorde en skiss spontant med hjälp av gamla kartor och ramsan om Jakobs söner.)

Var står du och jag i Kristus? (I honom är det rör oss och är till)

Ljus över korset – fortsättning

Hur kunde jag göra så i tidig morgontimma? Skanna Palestina av en gammal skolatlas från år 1947 och ha som botten och sen en än äldre tänkt 1400 år före Kristus ungefär med namn på de tolv sönerna till Jakob?

Detta är ”Gunnels plats i rymden”. Namnet har inte jag hittat på men jag betalar för platsen. Jag har ”predikosjukan”, men ingen att predika för. I mars år 2000 trodde jag, att min bibelkunskap skulle kunna passa för unga via nätet, som inte går i någon kyrka. Mitt sätt att skriva passade inte. Och jag kunde inte argumentera fick jag veta. Dessutom var det roligt att retas, för jag blev så arg.

Kartan passar mig perfekt i mitt sätta att läsa bibeln. Jag tycker om gamla tiders sätt att föra över bibeltexterna till nuvarande tillstånd. ”Egypten” står då för en träldomstid för Jakobs söner, så när som på Josef. Josef är ju en allra bästa förebild till Jesus. Han blev sänd av sin far Jakob ”för att se hur bröderna hade det.” Det är tydligast förebilden till Jesu liv senare och ljus över korset.

Kanaans land blev ett ”löftesland” av Gud till det folk, som var hans och var utvalda bland alla andra folk, därför att Abram trodde på Gud och inte på övriga folks alla gudar som månen och solen med mera. Israels befriade folk skulle inta och mota bort fiender till ende guden. Men det var 430 år sen Abraham fick löftet. Det hann att bli många generationer. Min skolatlas är sen år 1947, som underlag till min egen berättelse under många år som bloggare. Den berättelsen har ju rört sig om kropp, själ (psyke) och ande.

Så kartan i morse som bottenplatta till allt jag berättat är en kropp och själ, som bildligt talat blev totalt sönderbombad under tre månader hösten 1956 inom mentalsjukvården. All framtid gick förlorad och alla drömma dog så småningom. All bibelläsning efter det tillämpade jag på mitt jag, som ett löftesland av Gud. Jag har vandrat i bibeltexterna sida vid sida av olika personer, vakat, bett och kämpat med den Okände. Det finns en orsak och verkan i bibeln.

Det var lite typisk självironi av mig, att vi bör kunna vad fristäderna heter och inte hamna utanför min karta.

I hans sår har vi fått läkedom! I hans sår har vi läkedom.

Korset är mitt enda hopp.

Talet, sången och bitterheten

Jo, jag har visst fått talets gåva.

I den lilla Missionsförsamling, där jag fick bli medlem, var det bara pappa, mamma och Johan förut. De var inte musikaliska mer än mor Anna, som varit organisten, sen hon gifte sig 1921 och kom till församlingen. Den uppgiften fick jag ta över och spelade ibland bas och ibland diskant och ibland inget alls enligt en syster. Så fick jag sjunga också själv och inleda mötet med bibelläsning. Efter mötet fick församlingen plats i min Volvo. Johan hade gått till mötet den långa vägen men fick skjuts hem.

Så var det då den lilla busken, som inte var något märkvärdigt med enligt pensionerade pastorn Leif Delvert. Enligt hans berättelse har jag helt ny kunskap om den slingrande bitterheten, som kan ta sig in i en varelse av kött och blod. Växten är invasiv och heter Parkslide.

En period i frikyrkligheten var det vanligt med helbrägdagörare från olika håll i världen och Sverige, som bad för olika långa ben. Men jag blev inte frisk utan det blev på andra sidan i stället. Ambulerande skolios kallas det bland ortopeder. Så växten växte sakta men säkert ända upp i andliga våningen.

Så min sjukdomsvinst blev hemmagjorda kartor lager på lager i tiden från olika böcker. Den som fyllt 80 år av mina vänner hade råd att ge bort sin bästa bok efter bibeln: ”En gyllene bok BIBELNS LÄNDER”. Tjugo år senare hade jag fyllt 80 år men har inte gett den vidare ännu. (Det pågår röj i alla bokhyllor.)

Blommor har varit ett stort intresse som vilda. Det kan en önska sig via Facebook på bild. En dag fick jag in en fot på ett universitetsbibliotek och fick ett lånekort där på Botaniska. Gissa om jag var stolt! Första bilden i en tjock bok var på Paul Petter Waldenström, att en vän i Amerika föreslagit honom att ordna en tävling i landskapsblommor. Gissa om jag kände mig hemma bland de lärde!

Sen fanns chansen att möte flera lärda och lyssna i Betlehemkyrkan, Göteborg. De fick 25 minuter var de tre om subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära. Det var grejer! Jag fattade knappast inget men busken kom upp med sina rötter tack vare min envishet och Ingrid Svenssons kunskap om egenrättfärdighet!

Det hade jag, påstod hon, som trodde att jag kunde fixa växten Parkslide själv!