Kategori: Kristen tro

Bibelhack -Jakobs brunn

Det fattades tjugo minuter innan gudstjänsten skulle börja. Då fick jag lite panik för jag skulle predika över den kända texten om kvinnan vid Sykars brunn. Den texten har ju många inom frikyrkorna hört utläggas i text och sång. Jag hade varit i församlingen några gånger för Räddningsmissionen i Göteborg men nu hade de kallat mig som predikant.

Hastigt tittade jag på texten igen och kom bara några rader in. Där står i Johannes ev. kap 4: 5

”Så kom han till en stad i Samarien, som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Där fick jag ett bibelhack minst sagt! Jag insåg, att jag inget kunde hur många gånger jag än hört andra predika över denna text! Här hade folk kommit och gått generationer före den samaritiska kvinnan och innan Jesus kommit dit. Judarna brukade inte ta denna väg till Galileen från Judeen.

vers 4 ”Därvid måste han taga vägen genom Samarien.” Jag hade till och med varit på turistresa femton dagar runt jul och nyår år 1974/1975 med författaren Gunnar Edman, som kunde både berätta och proklamera på begäran sin berättelse och text just vid Sykars brunn. (Nuvarande Västbanken)

Hur gick det då med predikan? Jo, så snart jag var tillbaka i Göteborg såg jag till att hitta en kurs i Gamla Testamentet, som gav tre universitetspoäng. Bättre än så av detta bibelhack: Resan mot försoning hade börjat i min själ! Under åren jag var ”pastor” hösten 1988 – sommaren 1993 pågick den stora Psykiatrirevolutionen. Mentalsjukhusen i hela landet skulle tömmas. Medicinerna hade blivit så bra, att de flesta skulle klara eget boende. Vad hade detta med mig att göra och min predikan om upprättelse av en kvinna?

På resan till Israel fanns inte bara den kände Gunnar Edman som kaplan utan också en världskänd violinist Guido Vecci och hans pianist Hilja Saarne gift med läkaren Apollon Saarne. Vi fick en konsert på julafton helt utanför programmet. (Snart kommer poängen!)

Som mammor är så var Hilja Saarne så stolt över sin enda dotter, som var på väg att doktorera i konstvetenskap. Där började min försoning med allt som inte går att glömma! Hilja och jag blev vänner och jag fick veta mer och mer om arbetet med en kvinnas konst, som varit inlåst på mentalsjukhus större delen av sitt liv.

Hur kunde någon få för sig att leta upp alster efter en som varit inlåst och inte synlig i vårt samhälle? Jag blev mer och mer glad utan att avslöja vilken kunskap, som jag sitter inne med. Boken: ”En ensam fågel – jag vet vem det är – Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström blev klar och jag sträckläste och fattade allt! Kvar var bara att våga berätta sen var jag varit patient och träffat en läkare, som sårat mig djupt. Han var familjens vän. Och levde…

Det är en lång process hos en envis, minnesgod människa, där andra gör så många fel, att vilja försonas och le mot honom. Så klart att han också kom ihåg var vi mött varandra. Så enkelt hade det inte varit att glömma denne doktor av många andra…

Sofia Camnerin har också en doktorsavhandling, som jag väntat otåligt på:

”Försoningens mellanrum”

Den sträckläste jag också med envishet som drivkraft. Detta ämne kan ju jag!

Jo, pyttsan!

Väl mött vid Jakobs brunn…”och brunnen är djup.”

#Bibelhacks – vatten

Detta är min plats i rymden! Namnet var inte mitt förslag. I början av 2000-talet fick jag hjälp av en duktig sjuksköterska att komma ut på nätet. Jag fattade inget av ”hacks”, för jag kan inte engelska språket.

Frågan var bara: ”Hur skall någon hitta till min blogg och att jag vill berätta om blodet!” Det stod still i mitt huvud och hjälpte inte, att jag fick veta att Google finns och att det går att söka på ordet ”blodet”. Inget hjälpte utan hennes datakunskaper och hennes käcka: ”Jag hjälper dig!”

Där är vi nu. Jag kunde inget om pixlar och förkortningar av dem i tum heller. Min vånda var signatur eller rätt namn och att stå för inläggen. Igår justerade jag kopian från bibeln år 1958. Det var jag – just jag som behövde Guds löften och sträckläste och tog vara på dessa. ”Var inte rädd… jag är med dig…”. Fel eller rätt sätt att läsa egen bibel som gåva av många äldre syskon och en moster? Jo, de gav 50 kr var i brev till en födelsedag och blev exakt den summa jag behövde till en fin bibel med övervikta kanter. Året var svårt och 1958.

#Hacks till exempel ”Kvinnor i bibeln” sa hon bland annat. Det fattade jag heller inte varför jag i så fall skulle skriva om en efter en kvinna…Sen blev jag intresserad av förändringen i NT 81 ”…vars mor var…”

Nu är jag intresserad av Livets vatten mer än namn på en kyrka som ”Livets Ord”. Jo, jag har läst på lite mer om Svenska Missionsförbundets början och deras strider i rätt och fel. Och andra samfunds historia…

Jesus är allt vi behöver! Han är källan som porlar inom mig! Han har livets vatten att ge den som törstar. ”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Vi har fått ORDET från Gud via dem.

#Hash – Stinksyska

Elva år har gått snart sen Annica Engström sa, att det fattades bilder i filmen om mitt trauma från Restad Sjukhus. Det fattades bild på mig, hur jag såg ut år 1957 strax efteråt. Mitt manus var redan en bok för patienten var frisk och pigg för övrigt. Så fick hon komma och göra ett ”hemma hos” mig i mitt album om familjen. Mitt förslag var det:

”Kom hem till mig, så drar jag ut byrålådan, där kopian av sjukjournalen ligger. Och du får höra gnisslet från lådan dessutom…”

Sagt och gjort. Dessutom hade hon gått ut på balkongen och ställts sig att vänta in en spårvagn komma i min glipa. Då var jag och fixade kaffe men fick denna trevliga överraskning, när filmen provkördes år 2013. Det kommer en spårvagn i filmen…

Elva år har gått och jag med alla andra på gatan är inbyggd – saknar utsikt men har fått insikt. Sitter jag på sängkanten en morgon, så har jag en annan men smal glipa på andra sidan gatan. Där kan jag vänta in en spårvagn komma eller gå.

Om jag reser mig upp på darrande ben finns en glipa åt vänster kvar att se spårvagnar komma och gå. Så jag har det bra. Och fick besök av f.d. projektledaren igår. Helt oväntat.

Elva år har gått sen jag fick se en orkidé i en jordhög på andra sidan spårvägsspåren. Visst är detta en dagbok! Okända personer får en detaljerad beskrivning av hur jag blir sämre och sämre. Jag har aldrig kunnat böja mig men inte varit sjukskriven för det eller fått hel sjukpension.

Så blev jag en fönstertittare som saknade mitt favoritställe på försommaren mellan en kantsten och nästa kantsten i vinkel på väg till bilen. Just där kom de pyttesmå blommorna, som heter Rödnarv. Jo, jag har fått insikt men tappat utsikten. Försommaren år 1957 tappade jag huvudet. Det kan heta depression och jag gick bara rakt fram. Då var jag nära att trampa på dem hemmavid. Det var alldeles fullt av små röda prickar vid fötterna, där jag skulle fram över bangården.

Förlåt mig älskade lilla Rödnarv! Jag vill inte göra om det men kan inte ta flygfoto på dem, som fanns på min gata ens. Där är hus vid hus men en glipa fick jag för spårvagnarna.

Nu vet jag, att små blomsterfrön kan hänga med gamla jordhögar som grävs upp och sen flyttas på. Sen trotsar de allt ogräs runt omkring och brännässlor och låter mig bli glad över en orkidé.

https://gunnelsplats.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=3426&action=edit
Stinksyska

”…slutsats, logisk följd”

Före detta Annandag Pingst år 2024.

Främmande ord är inte min grej. Nu tror jag, att ”konklution” sitter som innebörd ett litet tag. Sen glömmer jag det igen. Så många gånger jag tänkte förr, att om jag får hålla en enda andakt till, vad vill jag ha sagt då? Sen kom om jag får läsa inledningsordet en gång till, vilket vill jag läsa då?

Så kom Pingsten år 2024 och jag fick frågan, om jag vill läsa just inledningordet till gudstjänsten. Denna gång behövde jag inte föreslå mig själv som villig att läsa!

”Öppna din bibel och ta emot Guds kärlek!” Det är ett citat av Oasrörelsens ena ledare Berit Simonsson.

Öppna din bibel och ta emot den helige Ande! ”Den helige Anden finns i bibeln,” sa pingstpastor Josef Lado, från Ungern, när jag fick lyssna till bibellära. Han berättade, att unga kom till honom och ville ha förbön för att få andedopet. När han frågade, om de läser bibeln kunde de vara ärliga och svara ”nej”. Hans råd var: ”Börja där. Den helige Anden är i bibeln!” Andedopet fick inte bli någon häftig upplevelse som en kick! ”Vill du ha en tro på Gud, så läs Gamla Testamentet,” sa han också.

Bra råd år 1967. Sen dess har jag lyssnat på fler bibellärare, som visat på att den helige Ande är personlig – inte bara som en vind, som man inte vet var den kommer ifrån eller vart den far. Inte bara som en eld, som kan tända ljumma hjärtan på nytt eller för första gången. ”Den helige Ande är som en advokat som tar sig an din sak inför Gud.” ”Den helige Ande kan bli sårad, ledsen.” ”Bedröva inte den helige Anden!”

Idag är det Annandag Pingst för mig hela dagen! Det är den absolut vackraste dagen ute i naturen. Syrenerna skyndar på alldeles för fort. Inget tid mellan hägg och syren längre. Nu är jag så gammal, att jag till och med tycker maskrosor är så vackra.

Det fanns länge i ryggmärgen, att de är ett hot med djupa rötter i grönsakslandet! De var ett hot i hushållsekonomin på 30-talet och 40-talet! Där börjar min lovsång till Pingsten och avslutningar i söndagsskolan. Det var alltid en sådan här vacker sommardag i Eks trädgård flera år eller vår.

Nu är jag ”hemma” igen bakåt i tiden. Jag är hemma i min matvrå också – en stund till.

Snart gassar solen på fönstren, att det blir mindre uthärdligt…

Öppet brev till den som orkar höra…

Mig lurar de inte med ord på engelska! Hör hur fint det låter: Servicehus…

Vi västgötar säger som det är: Ålderdomshem

Men så får inte jag säga! Jag fick inte säga ”sinnessjukhus”, fast det var det år 1956. De bytte namn till mentalsjukhus, som om skammen skulle försvinna så enkelt. De bytte bort själen och sinnesro mot ”psyket”, som sen kunde åka in någonstans för vård.

Såren från år 1958 har blivit fula ärr men de är läkta! Gud har sagt ”ja” till mig och bekräftat sin kallelse oavsett vackra förklaringar från Missionsskolan på Lidingö. Min envishet rubbade ingen men rektorn gick i pension och jag fick möta näste i Borås. Det var närmare hemma för mig.

Han tyckte jag skulle utbilda mig till något annat först…

Svenska Missionsförbundet är min ”moder”, som jag älskar trots 50 år i Smyrna i Göteborg och nu Alliansmissionen. Alliansmissionen hade David Hedegård, men det har få fattat! Då berättar jag om Missionsskolan på Lidingö.

Och teologiska strider.

Ja, det finns bibelstudiegrupper, som är bra via Facebook också. Problemet är att jag är ”döfärdig” och fortfarande en ledartyp, som ingen vill ha.

Inte 88 år längre…

Fristäderna

Nu gör jag ett sista försök, att göra mig förstådd! Jag vet, att tusen tankar flyger i huvudet samtidigt. De går inte att få struktur på drömmen, att inspirera andra till bibelläsning tvärs över hela bibeln, uppifrån och ända ner. Från A till O…

Gör ett försök med hjälp av inlevelseförmåga om kroppen som huvud, hals, axlar med armarna utsträckta åt båda håll och kroppen för övrigt i korsfästelsen. Budskapet har gått ut i alla väderstreck! Försoningsblodet i tro på vad Jesus gjort för hela världen (Joh 3:16) cirkulerar alltid så länge världen är till. Den som är avgjord kristen skall ta nattvarden till minne av Jesus död – kroppen för dig utgiven, blodet för dig utgivet. Och vara i ordet från Gud, äta det och dricka det…

På varje sida om Jordan skulle Israels stammar välja ut sex fristäder för den skyldige, som måste hinna undan blodshämnaren. Det kunde hända en olycka, som såg ut som ett mord som värst. (4 Mos 35, 5 Mos 19.) Det skulle vara Kedes, Sikem och Hebron på västra sidan och Beser, Ramot och Goljan på östra sidan. Vägarna till dessa skulle hållas i ordning, så den anklagade hann fram till porten, innan det var för sent. Och sen fick bli innesluten…

Detta är ljus över korset!

Detta är vår placering i Kristus. I honom inte utanför. Jag renar mig i hoppet till honom varje dag, liksom han är ren (1 Joh 3:3). Min kropp är ett tempel åt den helige Ande (Rom kap 11). Han har gett oss försoningens ämbete (2 Kor 5:18). Budskapet skall bäras ut åt alla håll och Jesus vill använda oss!

Löfteslandet är totalt sönderbombat. (Jag gjorde en skiss spontant med hjälp av gamla kartor och ramsan om Jakobs söner.)

Var står du och jag i Kristus? (I honom är det rör oss och är till)

Ljus över korset – fortsättning

Hur kunde jag göra så i tidig morgontimma? Skanna Palestina av en gammal skolatlas från år 1947 och ha som botten och sen en än äldre tänkt 1400 år före Kristus ungefär med namn på de tolv sönerna till Jakob?

Detta är ”Gunnels plats i rymden”. Namnet har inte jag hittat på men jag betalar för platsen. Jag har ”predikosjukan”, men ingen att predika för. I mars år 2000 trodde jag, att min bibelkunskap skulle kunna passa för unga via nätet, som inte går i någon kyrka. Mitt sätt att skriva passade inte. Och jag kunde inte argumentera fick jag veta. Dessutom var det roligt att retas, för jag blev så arg.

Kartan passar mig perfekt i mitt sätta att läsa bibeln. Jag tycker om gamla tiders sätt att föra över bibeltexterna till nuvarande tillstånd. ”Egypten” står då för en träldomstid för Jakobs söner, så när som på Josef. Josef är ju en allra bästa förebild till Jesus. Han blev sänd av sin far Jakob ”för att se hur bröderna hade det.” Det är tydligast förebilden till Jesu liv senare och ljus över korset.

Kanaans land blev ett ”löftesland” av Gud till det folk, som var hans och var utvalda bland alla andra folk, därför att Abram trodde på Gud och inte på övriga folks alla gudar som månen och solen med mera. Israels befriade folk skulle inta och mota bort fiender till ende guden. Men det var 430 år sen Abraham fick löftet. Det hann att bli många generationer. Min skolatlas är sen år 1947, som underlag till min egen berättelse under många år som bloggare. Den berättelsen har ju rört sig om kropp, själ (psyke) och ande.

Så kartan i morse som bottenplatta till allt jag berättat är en kropp och själ, som bildligt talat blev totalt sönderbombad under tre månader hösten 1956 inom mentalsjukvården. All framtid gick förlorad och alla drömma dog så småningom. All bibelläsning efter det tillämpade jag på mitt jag, som ett löftesland av Gud. Jag har vandrat i bibeltexterna sida vid sida av olika personer, vakat, bett och kämpat med den Okände. Det finns en orsak och verkan i bibeln.

Det var lite typisk självironi av mig, att vi bör kunna vad fristäderna heter och inte hamna utanför min karta.

I hans sår har vi fått läkedom! I hans sår har vi läkedom.

Korset är mitt enda hopp.

Talet, sången och bitterheten

Jo, jag har visst fått talets gåva.

I den lilla Missionsförsamling, där jag fick bli medlem, var det bara pappa, mamma och Johan förut. De var inte musikaliska mer än mor Anna, som varit organisten, sen hon gifte sig 1921 och kom till församlingen. Den uppgiften fick jag ta över och spelade ibland bas och ibland diskant och ibland inget alls enligt en syster. Så fick jag sjunga också själv och inleda mötet med bibelläsning. Efter mötet fick församlingen plats i min Volvo. Johan hade gått till mötet den långa vägen men fick skjuts hem.

Så var det då den lilla busken, som inte var något märkvärdigt med enligt pensionerade pastorn Leif Delvert. Enligt hans berättelse har jag helt ny kunskap om den slingrande bitterheten, som kan ta sig in i en varelse av kött och blod. Växten är invasiv och heter Parkslide.

En period i frikyrkligheten var det vanligt med helbrägdagörare från olika håll i världen och Sverige, som bad för olika långa ben. Men jag blev inte frisk utan det blev på andra sidan i stället. Ambulerande skolios kallas det bland ortopeder. Så växten växte sakta men säkert ända upp i andliga våningen.

Så min sjukdomsvinst blev hemmagjorda kartor lager på lager i tiden från olika böcker. Den som fyllt 80 år av mina vänner hade råd att ge bort sin bästa bok efter bibeln: ”En gyllene bok BIBELNS LÄNDER”. Tjugo år senare hade jag fyllt 80 år men har inte gett den vidare ännu. (Det pågår röj i alla bokhyllor.)

Blommor har varit ett stort intresse som vilda. Det kan en önska sig via Facebook på bild. En dag fick jag in en fot på ett universitetsbibliotek och fick ett lånekort där på Botaniska. Gissa om jag var stolt! Första bilden i en tjock bok var på Paul Petter Waldenström, att en vän i Amerika föreslagit honom att ordna en tävling i landskapsblommor. Gissa om jag kände mig hemma bland de lärde!

Sen fanns chansen att möte flera lärda och lyssna i Betlehemkyrkan, Göteborg. De fick 25 minuter var de tre om subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära. Det var grejer! Jag fattade knappast inget men busken kom upp med sina rötter tack vare min envishet och Ingrid Svenssons kunskap om egenrättfärdighet!

Det hade jag, påstod hon, som trodde att jag kunde fixa växten Parkslide själv!

Frispråkig

En period läste jag missionshistoria – min egen inom SMF. Det var mycket intressant, om jag kände till namnen på ledarna. Om en stod det att läsa, att han var frispråkig.

Där är jag minst sagt! Nu går det inte att ångra några berättelser. Min lilla bok, som blev film och allt berättande på denna blogg har varit som en uppslagen bok och offentligt. Det sociala nätet kan ha en sluten grupp men vad hjälper det i mitt fall? En känd psykoterapeut bad om tillåtelse att sammanfatta, vad jag berättat i och med skammens resa. Jag svarade ”ja” och det gick vidare till USA. Dessutom finns det något som heter AI.

Hur avslutar jag mitt bloggande på en plats i rymden? Det är ju ändå bara en som vill kommentera eller två? Finns det inget att samtala om? Nu är vi inne i fastan år 2024. Egentligen är jag bara intresserad av försoningen med Gud genom Jesus… Jag är förlåten, försonad och upprättad i Jesus Kristus min Herre och Frälsare!

Facebook glömmer aldrig även om jag varit frispråkig. Facebook kan inte förlåta mig! Å andra sidan vet jag, att jag ville väl i all upprördhet eller lugn.

Så här lär jag ha skrivet i sluten grupp till mina vänner enligt Facebook. Nu står jag dessutom offentligt för varje ord och citerar mig själv:

”20231026 Digging Deep

God morgon kära syskon!

Idag får jag chans att åka bil till nya Smyrna. Igår var jag i nya ”Vardagsrummet” vid Frölunda Torg och även på tisdag kl 11 på kaffe och gemenskap. En man kom in samtidigt med en bunt reklam för rfhl (Riksförbundet för hjälp till läkemedelsmissbrukare och narkotika), som han själv varit med att formulera och ansvara för. Då tände jag till och började mina frågor. På facebook är jag med i en sluten grupp att läka från psykiatrin. Mina inlägg är uppskattade där trots att det gått snart 70 år sen traumat och övergreppen senare genom livet. Det är vetenskapligt bevisat, att den som har något psykiatrisk ord och diagnos med i journalen till Vårdcentralen blir inte trodd på samma sätt för fysiska symtom. När jag har rätt blodtryck är jag frisk! Jag är frisk om jag inte tål smärtstillande eller sömntabletter! (De försökte lura på mig en psykiater för all artros i höften och mina knän.) I gruppen mad heritage som konst och kultur vill inte jag vara! Jag är heller ingen kulturhistoria i min hembygds Missionskyrka, som är riven.

Nu till poängen. Gud har gett livet åt varje människa! Det är ett osynligt under när barnets egna luftblåsor i lungorna fylls helt ut i förlossningen och ett lite skrik är välkomnat! Det är luften som går ut när döden inträffar. Gud tar tillbaka livet som han/hon andades in. Gud kan sin Skapelse bättre än alla psykiater! Rastlösa barn skall inte stämplas med ADHD hur som helst och ställas på farlig medicin! Kvinnor som levt med psykopater skall inte låsas in och skadas av ECT-behandlingar som hysteriska. Barn skall inte bära föräldrars kriminalitet och missbruk redan från födelsen! Vem hjälper dem att placera skammen där skammen hör hemma hos Satan?

Bostadsbolaget AB Poseidon har bett frikyrkorna i Väst om hjälp vid Frölunda Torg! När det var gott om pengar i Göteborg byggdes ett ungkarlshotell Klippan. De männen skulle få ha kvar sin identitet i flaskan men det fick ske på eget rum. På Fyrbåksexpressen fick de inte ha sin identitet i flaskan. Den fick stå i vakten under natten, om de hade med sprit. Senare klarade inte kommunen av sin ”snällhet” på Klippan utan bad de kristna om hjälp! Klippan revs. Samman med mentalsjukhusen, där Gud inte får vara med i några samtal. Och Hibernal blev Frälsaren tills allt var förstört och de kristna kunde få hjälpa till mera.

Vårt samhälle är bedövat av lugnande medel eller vin och sprit för festens skull. KLIPPAN som ungkarlshotell blev riven. Vi kristna fortsätter att vara snälla och låtsar inte om behovet av omvändelse hos mig eller andra.

Nehemja grät, fastade och erkände sin synd, när han hörde om orsak och verkan. Jag har inte läst Guds ord som jag borde heller trots evangelium.

Vattnet stod som en mur till höger och vänster…Så frälste HERREN den dagen…ur slaveri!

Kristus rev ner en mur som skilde oss åt. Men det var mellan judar och hedningar. Det finns murar till skydd som bör ha väktare – frälsningens mur.

Människan har ande kropp och själ. Själen kan vara hyperkänslig och lätt bli bedövad av kemiska substanser eller alkohol. I Gamla testamentet står det redan om delirium. Mannen som kom till Vardagsrummet på tisdagen hade varit alkoholist och tablettmissbrukare. Han hade gått igenom 12-stegs programmet och vill hjälpa missbrukare att trappa ner.

Mycket intressant. Jag är schartauan och behöver daglig omvändelse.

Guds välsignelse!

Vi hörs! (Datorn fyller i ”ledighetskommiten” om jag skriver ”Hälsningar”)

Gunnel”

Slut för idag!

Snart skall jag sluta blogga…

Eleven

”Kan då en moder förgäta sitt barn så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle jag dock icke förgäta dig.” Jes 49:15

Detta gäller Israel men också var och en som tror på HERRENs löften. För hur många löftena än är har de fått sitt ”JA” i Jesus Kristus och sitt ”AMEN”.

Det hände några dygn innan min elevtid blev avslutad med en felaktig diagnos: manodepressiv psykos, som var för livet. Jag hade lånat min rumskamrats kamera utan att fråga först. Det var bråttom att få ett foto på oss två. Han var inte önskvärd. Mamman hade fått barn efter barn utan ansvarig fader. Hon var deprimerad och uttryckte det. Kan detta vara preskriberat? Kan jag glömma vad de i hans ålder nu berättar idag av att vara oönskad och mobbad som fel på alla sätt?

Bilden flimrade förbi på min skärm. Jag vet inte när jag bjudit på den men jag jag mött en man, som ville följa med på mitt livs svåraste resa i skam till före detta Restad Sjukhus. Det har gått tio år sen dess. Han sa inget. Han fick erbjudande att slippa se min berättelse på film en gång till samma dag. Men han ville vara med när nästa kull studenter såg: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Sen dess har jag lyssnat på hans berättelse om att vara oönskad och bli utsatt för mobbning hela barn- och skoltiden.

Jag är nummer sju i en barnaskara och har känt intuitivt, att jag var en för mycket född i svår depressionstid på 30-talet. Men det samtalet gick bra att föra med min mor på hennes ålders höst: ”Ville du egentligen ha mig?”

Livet är en gåva från Gud. Det är bara han som kan sätta igång ett liv och sen ta bort luften en andas. Ingen tänker på undret som sker när barnet drar in sin luft och helst ger från sig ett skrik. Barnets lungor har egna luftblåsor som fylls med luft. Genvägen mellan hjärtats förmak sluts igen av ett undertryck och egna hjärtat tar över hela funktionen. Den fanns förut också som möjlighet. Undret sker under några sekunder utan att synas och navelsträngen klipps.

Barnet jag håller på bilden var inte efterlängtat. Men det var min utbildning som blev avbruten några dygn senare. Jag fick bära ett barn till hans mamma och försökte visa hur fin han var. Det var år 1956 sista dagarna i augusti. Sen kom en sömnrubbning för mig, när jag inte kunde sova varken dag eller natt och skulle vaka. Min elevtid tog slut och jag fick inte fortsätta min utbildning efter behandlingen på Restad Sjukhus.

Jag har minst sagt gjort bort mig! 🙂

Skatten

Det var år 1982 som huset där kistan stod på vinden gick ur släkten från far till son från år 1808 då första paret gifte sig. Tyvärr kunde inte jag vara med på auktionen. När huset var tömt och städat senare ville jag gå från rum till rum och fotografera tapeter, dörrar och tak. På vinden upptäckte jag böckerna i denna kista och fotograferade dem. Sen tog jag med dem till min morbror och frågade om jag kunde få dem.

År 1981 fick vi en provöversättning av Nya Testamentet. Då blev jag så inspirerad av en lite förändring redan i första kapitlet i Matteus. ”…vars mor var Tamar…” i stället för mannen ”som födde med…”. (Bibelstudiet finns på Youtube inspelat 40 år senare år 2021 i rädsla för Corona-epidemin)

Det förvånar mig, att det är så liten eller ingen efterfrågan på bibelstudier. Som jag ser det finns hela historien hopdragen i dessa bibelverser med hänvisning till Gamla Testamentet. Vi klarar oss inte utan Guds ingripande, när tiden var inne. Då sände han sin son till frälsning!

Tio år har gått sen min personliga berättelse från år 1956 blev inspelad på plats. Jag fick så djupa sår och skador av diagnosen och behandlingen på ett mentalsjukhus, att de aldrig kunna läka utan Jesu försoning! Såren har gått upp gång på gång och börjat blöda.

Nu är jag 88 år och har spolat av mycket av besvikelser. Det positiva är att jag under alla år grävt djupare i bibeltexter och fått hjälp att tolka skillnaden mellan att inte kunna glömma och att förlåta helt.

En del skall inte glömmas. De skall åtgärdas…

Berättelsens baksida

Det fanns en berättelse i byrålådan som blev alldeles för utförlig och intressant en dag. Det var min idé, när det fattades bilder i filmen. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” att jag kunde dra ut översta byrålådan i Bettys gamla byrå över hundra år. Så blev det och gnisslet hörs varje gång. Skillnaden nu är att jag själv bränt min gamla sjukjournal i slasken som haft en kopia där. Den finns inte mer bara på filmen. Nu räcker det! Det var aldrig min mening med fortsatt berättande år efter år. Kvar är en gedigen utredning på min rygg gjord av en duktig ortoped med egen erfarenhet av operation för diskbråck. Han kunde sin egen ryggsmärta! Jag var förvånad första åren hur han kunde veta! Det fick jag berättat av hans sjuksköterska först efter alla avslutade konsultationer.

Kvar är bibelversen jag fick av min konfirmationslärare Arthur Hesslefors som tonåring:

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.”

Samme konfirmationslärare som senare var sjukhuspräst på Restad Sjukhus, Vänersborg. Det var helt frivilligt jag sökte upp honom, när jag som 20-åring blev sjuk.

Människan har en kropp. Människan har ett psyke. Det finns en ande i vilken en kan komma i kontakt med Gud och Jesus. Nej, ordet treenig står inte i bibeln men orden upprepas, att vi har möjlighet att födas på nytt genom att tro på den Gud har sänt Jesus Kristus – hans enfödde son.

Detta var min lust att få berätta om vad som står i bibeln och som räddat mig genom hela, långa livet. Jag är inte bara räddad enligt översättningen i B2000. Jag är frälst!

Denna frälsning gäller nu och sen om jag håller fast vid tron på Jesus och allt han gjort för alla och mig.