Kategori: Tabernaklet som förebild

Utombiblisk tradition – fortsättning

Nu är min mentor hemma igen. Men det var en privat upplysning. Jag tillhör om jag förstått rätt fria församlingar i samverkan inom Pingströrelsen. Det är andra, som rört till det för mig. Så klart att det är andras fel med allt tjafs! Så bra som jag började med en ordentlig redogörelse i min privata kyrkohistoria med hjälp av HTML. Detta blev http://www.brefvet.com. Till det fordras min mentors datakunskap. Inget tjafs.

Inga ”gubbs” heller. För det är mitt uttryck oss emellan per mail. Jag berättar sakligt vad de ”store” diskuterar på nätet. Frågan kommer direkt:

”Hur orkar du?”

Jo, jag orkar för detta är viktigt. Hur kan en församling planera ett nytt kyrkbygge eller en stor reparation utan att läsa ritningen tillsammans?

Skall en och en sitta med det i sin egen lilla vrå och läsa ”bibeln på mina egna villkor”? ”Vi tycker inte lika!” Är det en ursäkt för att inte läsa tillsammans? Är inte det viktigt nog att fråga tillsammans var vi befinner oss i tiden i förhållande till Israel? Kan man vara både för och emot läran? Och vems lära skall vi följa? Vems tolkningstradition skall gälla?

Min mentor har fått veta gång på gång i vilka kretsar jag rör mig ute på nätet förutom på Facebook – förutom i en gammal bok (jämngammal med mig) om tabernaklet i öknen. Där är ritningen till en församling i alla tider.

Min fråga var en tolkning senast i Mikael Karlendals blogg: ”Varför skriver du om Maria?” Räcker det inte snart med allt prat om Katolska Kyrkan? Det är ju ändå möjlighet att tycka olika, läsa och tolka som passar mig bäst och mina intressen. Menade Jesus att Petrus var en klippa att bygga på eller var Jesus själv  enda klippan? Det är bara ett av alla svårtolkade bibelställen.

Frågan från mig gick vidare till en exeget i hebreiska språket i synnerhet och kunnighet i de andra grundspråken. Det är bara att googla på namnet Gunnel André, som svarade och låter mig sätta in svaret:

 

”Hej Gunnel B från Gunnel A!

 Saken gäller Matteus 16:18, där det med gravt förenklad transkription står i mitt grekiska NT: ”kago de soi lego hoti su ei Pétros, kai epi tautä tä pétra oikodomäso mou tän ekklesian…” , dvs ”du är Petrus och på denna Petra ska jag låta min församling husera (bokstavligen ”bygga hus”).

 Här får Petrus sitt nya namn, konstruerat utifrån Petra. MEN, observera att denna ordlek bara är möjlig på grekiska. Latin har inget med saken att göra! Däremot konverserade Jesus med sin omgivning inklusive lärjungarna på arameiska och vi har inga grundtexter kvar på originalspråk, vare sig till GT eller till NT. Vi har översättningar eller i GTs fall avskrifter av avskrifter av avskrifter efter en ursprungligen muntlig tradition.

 Ingen vet den exakta ordalydelsen på det Jesus sa på SITT språk!

 Som expert på biblisk hebreiska har jag alltid antagit att Jesus – PÅ SITT EGET SPRÅK – för ordet i grekisk översättning ”petra” använde ordet ”säla” (OBS inte sela i Psaltaren!). Och när jag nyss kollade med mitt till hebreiska översatta NT, så konstaterar jag att man valt just den glosan. Alltså, ”weaf-ani more eläka ki atta pätros weal-hassäla hazzä ävnä ät-qehillati…

 Jesus följde en gammal tradition att konstruera namn utifrån en företeelse som gav namnet dess mening, t ex Adam från ”adama, dvs jord, Mose från ”dra upp” och de flesta såna här konstruktioner är snarast folketymologier. Substantivet ”säla” förekommer 57 ggr i GT, som namn i Dom 1:36 (Sela vid Akkrabimbranten), 2 Kung 14:7 (staden Sela, som kung Amasja döpte om till Jokteel) och Jes 16:1 (från Klippan i öknen till Sions berg). Det finns inte belagt som personnamn!

 Alltså finns namnet Säla enbart belagt som geografiskt fenomen och av sammanhangen att döma stora välkända klippor, definitivt inga stenar!

 Vi kan också med 99,9 procents säkerhet säga, att Jesus i sin arameisktalande omgivning ALDRIG använde egennamnet Petrus. Jesus måste ha sagt: ”Du är Säla (eller en för oss okänd variant av denna glosa) och på denna Säla ska jag bygga min församling.”

 Bästa hälsningar

 Gunnel”

Förra julen fick jag i julklapp av mig själv boken:

DET STÅR SKRIVET

Med inblickar mellan raderna

Av Gunnel André

Förlag: Bibelsällskapet

Mycket bra julklapp året om och lättläst enligt författaren. Med andra ord tillbaka till bibelns texter!

 

Några tankar om sola sciptura

 

Palestina och Abrahams barn

Karta

 

År 1947 kom Roths Skolatlas  No 1 GEOGRAFISK ATLAS ut. På baksidan av den finns en karta PALESTINA med JUDEEN, SAMARIEN och GALILEEN. Precis som vi hade fått lära oss och SYRIEN och TRANJORDAN.

”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett enda ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?”

(1917 års översättning av Jesaja kap 66:8)

I marginalen i den bibel (som är min) står det finstilt ett datum: 14.5 1948

Detta ändrar ingenting på kartan från Illustrerat Bibellexikon. Jerusalem är i den skalan som minsta lilla prick. För snart 2000 år sen dog juden Jesus där för hela världens synder. Ingen kan sudda ut hans presentation av fadern och hans kärlek till sitt folk och till alla.

För två dagar sen satte en attitydambassadör från Göteborg in ett foto på Facebook. Det var en psykiatrivecka i Norrland och i Örnsköldsvik denna dag. Samlingen skulle vara i Elim på eftermiddagen. Vem vet vad Elim står för i dagens publik? Fotot visade en tom lokal och över altartavlan orden: GUD ÄR KÄRLEKEN.

ALLAH och GUD är två olika språk. Bara Gud har en son, som kom ner till jorden för att presentera hans räddningsplan. Vem kan sudda ut den ritningen? Altaret till tabernaklet i öknen skulle vara fyrkantigt och står enligt bibelforskare för att riktningen av budskapet är i alla fyra väderstrecken – åt alla jordens hörn. Offret är ett enda för hela världen och enligt Uppenbarelseboken talar altaret fortfarande. Det är presens om Guds rättfärdiga domar i Uppenbarelseboken kap 16. Utan Jesu blod ges ingen förlåtelse.

(Hebreerbrevet kap 9)

Idag är det ständiga lögner om Israel. Gud talar om i förväg för sina vänner vad som kommer att ske i framtiden. Han talar alltid om i förväg vad som skall ske genom sina profeter och främst genom Jesus hans son.

GUD ÄR KÄRLEKEN

Det fördolda livet

Axel Oskar Henrik Schager föddes i Stockholm år 1870.

”Efter långa inre strider kom han i början av 1890-talet till andlig klarhet. En inåtvänd läggning och dragning till mystiken präglade hans religiositet.”

Så står det att läsa om sångförfattaren Schager i Oskar Lövgrens Psalm & Sång Lexikon. Bland annat. Det är dessa rader som intresserar mig. Sången om försoningsdagen är ju hämtad ur Moseboken. Vad är det som är mystik? Hur skall någon kunna vara med och bygga en kyrka det vill säga en församling utan att läsa ritningen? Varje människa har ett INRE RUM.  Där fortsätter mitt bloggande med inblick i mitt inre rum utan att vara politisk korrekt. Det är väl självklart, att vi inget vet om varandra utan en berättelse?

Mina bloggar har handlat om (H)järnkoll och ”Inre rum Gyllenkroken” ibland.  År 2011 kom boken:

”Inre rum Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscenter om psykisk sjukdom, hälsa och ohälsa” Författare Annica Engström och Linda Weichselbraun

I den boken finns bland annat mångas berättelser inifrån. Min berättelse är inte sann, om jag inte får berätta vem som hjälpt mig genom allt. Jag har som alla andra ett inre rum. Där lever jag ett fördolt liv med Kristus. Han vet vem jag är och har rätt uppfattning om mig.

Jag har en relation med Gud, sen jag var barn. Efter det att all min självkänsla blev knäckt på Restad Sjukhus som 20 åring, så har jag hämtat all tröst från bibeln. Min teologi har jag fått genom de gamla läsarsångerna. Min fråga är som sagt hur dessa sånger kan bli omoderna. Är det inte så att samhället har så högt tempo, att det inte finns tid för bibelläsning? Det är inte Satan som frestar en människa längre utan tidstjuvar.

Är det någon idé längre att sjunga om bröstsköldens ädelstenar, när New Age finns? Tänk, att hålla i en sten bara och få kraft! Tänk, att få hjälp att hitta rätt personlig färg! Vad är det som är mystik? Är det inte snarare fråga om brist på kunskap om Guds löften? Det är han, som tittar på regnbågen och minns vad han lovat! Det är han, som bestämde, att det skulle vara tolv olika ädelstenar med de tolv sönernas namn på bröstskölden närmast översteprästens hjärta. För att han skulle komma ihåg var och en med sina olikheter…

Sen står det, att vi har fått en överstepräst, som vet om alla våra svagheter och ber för oss i himlen. Det ena var Då DET. Det andra är NU DET.

 

Mitt val är gjort… Del 2

”Om man anser att Svenska Kyrkan är som samfund, så tillhör man inte två,” ungefär så uttryckte distriktsföreståndare Raneskog sig i undervisningen för oss unga år 1954 inom Missionsförbundet. Mitt val var lätt. Alltså gick jag ur Svenska Kyrkan. Jag hade aldrig bett, att få bli medlem där. Medlemskap eller lärjungaskap det är frågan.

Nu har jag äntligen fått den fråga, som jag längtat efter: ”Vem är kyrkan?” och uppmaningen: ”Berätta” fast det var jag, som ville lyssna. Det var hon, Anneli Jäderholm, som skulle berätta om Jesus och existentiella frågor i fredags. Det var tillsammans med teologen och exegeten Ola Sigurdsen i Domkyrkans församlingsvåning i Göteborg. (Till höger i spalten över länkar finns Anneli Jäderholms hemsida för mer information)

Äntligen kanske det kommer att lossna och vi får till ett samtal mer än på Facebook!
Kan det vara, som jag tjatar om i alla sammanhang, att det fattas bibelkunskap? Är det inte så att alla kränkta människor längtar efter upprättelse men inte vet hur det skall gå till att få den?
”Psykiatrin har misslyckats!” Så sa en läkare och lade till att hon själv aldrig skulle orka arbeta inom den vården. Av tusen sjukhusplatser, som försvann genom psykiatrireformen, återstår visst ett hundra. Förklaringen är, att vi fått så bra mediciner. Tro det den som vill och har erfarenhet.

Mitt val är gjort. Jag valde bort den stora sjukvården som arbetsplats och gick ut i tomma intet utan fast anställning och lön. Det hette i slutet av 60-talet, att man gick ut i tro. Min tro var slut efter ett år. Sen måste jag ha lite mer bibelkunskap och gick på bibelskola.

Efter 20 år inom Räddningsmissionens ramar fick jag veta av en pastor/psykoterapeut, att jag måste vara hjälpt själv, innan jag kan hjälpa andra (underförstått utslagna). Det var så dags men jag fick skylla mig själv. Det är inget strongt i det, att bära på ett trauma år efter år ensam, bita ihop och gå vidare.

Så det är bara att leta bland mina bloggar om tabernaklet i öknen beskrivet i bibeln. Där står det i detalj om hur en människa skall kunna bli upprättad och försonad med Gud. Det står inget om att en kränkt människa skall ta på sig en offerroll. Det står inget om skådespel heller. Israels folk lydde Gud och utförde ritualerna och tjänsterna under 40 år i öknen utan att fatta den djupaste innebörden och det profetiska i upprepandet. Jesus är den syndabock vi behöver. Bara han orkade bära all världens synd upp på skammens påle. Han blev utskämd som en rövare och ogärningsman. De spottade på honom och hånade och slog på hans väg till korset.

Upprättelsen i mitt liv har gått den vägen genom alla berättelser i Gamla Testamentet. Varför då bli stigmatiserad av några verser och sen förkasta hela Jesu försoninggärning?
Han kan upprätta fullständigt! Män och kvinnor får samma försoningsgrund (av silver) att stå på sida vid sida. Psykiatern med all sin teoretiska kunskap är inte högre än den stukade patienten i ett tempel för Gud! Varje enskild människas kropp är tänkt till ett tempel åt Gud tillsammans med andra.

Så enkelt är det med teologi och psykiatri.

Politiskt ambivalent

Det är få dagar kvar till valet. Inför en hel panel med politiker från samtliga större partier presenterade jag mig som en politiskt ambivalent på tisdagskvällen i Allégården, Göteborg. Åldern fick de tänka själva men visst borde jag veta var jag står med hela livet bakom? Visst är det bra att ha någon att skylla på som inte varit övertygande nog? Jag skyller på min far som var Folkpartist. Detta störde inte min barndom alls. En enda debatt vid köksbordet minns jag och det gällde var ett nytt sjukhus skulle ligga och varför det inte var bra med ett sjukhus i Trollhättan och ett i Vänersborg som det var. I den frågan vågade min storebror säga mot vår far. Det vill inte säga lite och NÄL blev det. Om nu det berodde på socialdemokraternas vilja…

Så jag hade ett ansikte på Folkpartiet och ett ansikte på Socialdemokraterna. Bara jag arbetade inom sjukvården men hade lämnat Vänersborg och allt vad det innebar bakom mig. Trodde jag.

I tisdags kväll var ämnet om barn som mobbas och vuxna som mobbas. Hur ställer sig de olika partierna inför detta faktum, att samhället ser ut som det gör med utslagning redan i förskolan numera? Är politikerna medvetna om kostnaderna för denna tidiga utslagning i skolan och sen på arbetsplatser? Den grupp som anordnade inledande faktaföreläsning om mobbning känner jag inte till. Hittade inbjudan på Facebook dagen innan och ville lyssna på Lisbeth Pipping – väl förtrogen med mobbning sen barndomen. Märkligt att först nu undrar jag var Sverigedemokraterna fanns. Alla stora partier hade med en representant från KD till Högern. Alla partirepresentanter var rörande eniga mot mobbning i skolan och på arbetsplatser. Jag kommer inte ihåg någon framförd ursäkt för att Sverigedemokraterna inte hade med någon representant…

Är det inte jag, som har en blogg som heter ”Tyst mobbning”? Är det inte jag, som är så egotrippad, att jag har tre konton på datorn och att nya datorn inte kan fatta, att jag är jag? Sakta men säkert närmar jag mig en poäng där jag kan få in mitt stora JAG. Visst har jag blivit mobbad också i livet, som haft det så bra? Hur är det nu med kvinnoprästmotståndare har inte de mobbat mig?

Sakta men säkert närmar jag mig poängen med altaret. Måste det vara en man (precis som Jesus var), som ställer sig vänd mot altaret? Vem var det som ställde frågan: ”Var står det skrivet?” och ”Vad står det skrivet?” Jo, jag studerar ritningen just nu i bibeln och utgår från att jag fått ett ansikte på läran ända från barndomen. Samma ansikte hade både folkpartisten och socialdemokraten i mitt hem på sin lära. Det ansiktet hade tidigare generation också på sin lära både prästen och missionsförbundaren/pietisten. Visst är sången glömd men de sjöng:

”Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild…”

Han bytte inte profilbild gång på gång. Han blev aldrig gammal utan var till från början. Allt som står om honom i nya testamentets texter, som han sade själv hänvisade han till tidigare texter, innan han blev synlig. Han utförde ritningen från det vi kallar Gamla Testamentet till punkt och pricka med orden:
”Det är fullbordat!”

Visst! Då räcker det väl att läsa Nya Testamentet? Nej, det räcker inte! Därför finns det mobbning inom våra kyrkor för traditioner är viktigare än honom, som är och som var och som skall komma. Min utgångspunkt är Lukas kap. 24:13-32. Bibelforskare från hela världen är ense om det Jesus påstår, att det står om honom överallt med början i Moseböckerna. Då kan inte den detaljerade ritningen till tabernaklet vara utan betydelse idag – något att hoppa över som en skuggbild?

Jesus är i historien och i alla detaljer och i det stora hela i mönsterbilden från tabernaklet. Jesu är brännofferaltaret. Jesus är översteprästen inför Gud! Vem har då sagt, att inte en kvinna får gå inför detta altare med sin egen synd och bekänna och ta emot försoningen? Varför får inte alla berätta om vad Jesu död för våra synder innebär för alla? Och vem har sagt något om alla dessa olika mässkrudar som kläder inför Gud? Vem är det som stått med kläder inför Gud och betalat kostnaden?

Sverigedemokraterna hade ingen representant med i tisdags kväll, när alla politiker ställdes inför fakta om all mobbning i samhället. Israels folk slutade en gång att bry sig om de fattiga och främlingarna i deras land. Det gick inte bra.

Det är ock skrivet…

Nu får det bli 1917 års översättning av bibelcitat. Anden hade fört Jesus ut i öknen där Satan skulle fresta honom under 40 dagar. Och gjorde det också genom citat från skrifterna. Samma system används idag också genom att citera en halv vers. Då fanns inte versindelning, som vi har. Vi förstår i alla fall detta att rycka något ur sitt sammanhang och sen vinkla åt ett annat håll.
De små orden är etsade in i mitt minne ”det står ock skrivet” eller ”enligt skrifterna” som Jesus visade på. Det är fråga om en helhet. Det är fråga om en summa som är sanning. Vår kunskap är ett styckverk. Ju fortare vi accepterar detta ju bättre. Det finns en kunskap som är i Kristus. Den tål att prövas! Det är tillåtet att undra över hur detta går ihop.

Mina undringar är över 50 år. Ibland glimmar det till och jag får hjälp från oväntat håll. Som detta med män och ämbete att få förkunna Guds ord, den fria viljan eller ”en annan skall föra dig dit du icke vill”. Har jag som kvinna rätt att förkunna Guds ord? Hade Judas någon fri vilja? Tänk, så många som gömt sig bakom en dubbel förutbestämmelse! Judas var glad i pengar står det också. Det var väl ändå inte förutbestämt?
”Hans ämbete tage en annan,” står det inte så efteråt. Kan någon ha ett ämbete och bli fråntagen det?

Vart vill jag komma? Jo, jag har dammsugit böckerna i mina bokhyllor, där det blir som mest dammiga. Det går inte att veta vilka böcker jag samlat på mig. En bok köpt på en Sekund Hand kom fram om Tabernaklet. ”Den lade jag för sig.”
En pastor från Indien hade bibelstudier i Filadelfia, Stockholm år 1935 som stenograferades. Så kom boken ut år 1936. Står det samma tolkning av tabernaklet i öknen som den missionär Wilhelm Bergling skrev om 30 år senare? Wilhelm Bergling betonar, att om man tolkar fel, så kommer man inte längre. Då blir det stopp. För visst kan man undra var de får allt ifrån?

Precis där är jag i mina funderingar. Hur kan man bygga en ny kyrka utan att följa ritningarna? Kyrka och församling är ett ord nu i Bibel 2000:s översättning. Så när som på pingstdagen när församlingen var utomhus, rörlig och utan byggnad – utan olika tolkningar. Visst är det så att tabernaklet i öknen hörde till historien redan den första pingstdagen med en mönsterritning som är från den ursprungliga tanken. Byggarbetare som fuskar med ritningarna blir inte godkänt som bygge eller underkänt så småningom som fuskbygge.

Allt i tabernaklet enligt bibelforskarna pekar fram mot Jesus – varenda detalj skriver de. Då är vi där igen detta med altare, som är rena konstverk i många kyrkor. Är det ett ämbete för någon att ställa sig framför det? Googla på altare. Finns där något om Jesus? Hur kan bibelforskare veta vad akasieträd står för eller koppar? Horn står för styrka och kraft i bibeln. Ja, då är det bara att söka på alla ställena och se, att där finns något om frälsning i sammanhanget. Finns det bara ett enda namn givet under himlen i vilket det finns frälsning? Kan ”offer” syfta på någon annan än att vissa tar på sig en egen offerroll?

LeoH – Grattis till tusen bloggar

LeoH är framme vid sitt tusende blogginlägg och har kurage att poängtera, om det finns något av mina inlägg, som är bra. Leo har varit mycket aktiv politiker.

Leo Holtters bogg: Tankar i natten

Om jag inte fattat fel, så började det med 68-rörelsen. Den kan jag från mitt håll med allt motstånd mot oss i Jesus-rörelsen. Ja, jag för min del var ju redan då för gammal att vara med men fick smaka av motståndet. Pockettidningen R hade ett nummer som hette:

”Med Jesus i vårdsvängen”

Nu är det dags att berätta, att det var precis därför jag lämnade mitt arbete inom sjukvården. Det fanns ingen som helst plats för Jesus där. Sjukvårdspersonal fick inte inleda ett andligt samtal med en patient. Det var nästan det första jag fick instruktioner om som vårdbiträde år 1954 på Vänersborgs lasarett. Jo, det finns andaktsrum för privat stillhet. Numera gissar jag, att det inte får vara något kristet tecken. Rummet skall passa patienter från olika religioner. (Detta måste jag undersöka.)

LeoH har kommit tillbaka till Svenska Kyrkan inte bara som medlem utan är aktivt troende på Jesus och hans lära. Jag har länkat några gånger till hans bloggar. Tusen bloggar…

En gång var jag nära att ge upp bloggandet. Det fanns knappast några besökare. Jag fick rådet av Andreas Holmberg att blogga ändå och skriva lovsång till min Gud. ”Hur gör jag då,” tänkte jag men snart är det aktuellt. Han läser ju mina tankar och jag är ute i hans rymd. Gratis. Vad skulle vara bättre än att lovsjunga och tacka för att jag får vara med? Den här platsen är min. Rose-Marie fick med att jag var ledsen en period och fixade datatekniken för en hemsida och sen en blogg.

Nej, ingen kan hindra en lovsång till Gud nu. Gunnel A kan hebreiska, grekiska och andra språk och Gunnel B är rätt så bra på bildspråk. Under hela min barndom följde jag männens arbete med timmer, stockar, plank och brädor på sågbacken. Jag kunde följa de soltorkade planken och brädorna till torken på möbelfabriken och senare vid olika arbetares maskiner. De fanns inga skyltar eller inhägnader, som stängde ute barn – inte basens i vart fall. Därför älskar jag ritningen på tabernaklet i öknen och de teologiska utläggningar, som jag kan komma över.

Det är omodernt med bibelstudier. Det tar för lång tid och stressen är för stor för att låta ordet landa djupt, djupt ner i själen. Det står mycket om en orolig själ i bibelns sångbok Psaltaren. Det står mycket om Israel och krig. Det går att vinkla allt åt fel håll, om man inte tar sig tid. Ritningen till första gudstjänstlokalen och tjänstgöringen kallas mönsterbild eller skuggbild av verkligheten i Nya Testamentet.

Verkligheten i mitt liv är, att jag blivit upprättad i Kristus och fått en grund under mina fötter. Det är inget gungfly men detta får jag inte berätta om inom sjukvården som personal. Där finns bara en kropp och ett psyke. Mest kropp trots att psyket påverkar kroppen.

Än är det inte försent att utforska Guds kärlek till hela människans varelse.

Vart vill du komma?

Förord till andra upplagan av boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

År 1987 var jag bara 52 år och tvingades ta emot hel sjukpension på grund av en svår ryggsjukdom. År 1988 fick jag äntligen bli ”pastor” utan lön med försäkringskassans: ”OK då” i en liten församling. Det var åren 1988 – 1993 och under den perioden ”tömdes” alla landets mentalsjukhus på sina sjuka f.d. inlåsta patienter. De som år efter år blivit så kränkta av inlåsning, medicinering och ibland eller ofta bältesbehandling skulle plötsligt ha eget boende ute i samhället. I det sammanhanget berättade jag, att jag är ett ögonvittne till alla dessa kränkningar och har varit utsatt för dem som 20-åring under några månader på värsta stället. Då blev min skam offentliggjord.

Citat ur Schizofreniförbundets hemsida:
Under 1980-talet började man öppna mentalsjukhusen allt mer. Man inrättade multiprofessionella team, vilket innebar att personal med olika kompetenser läkare, sjuksköterskor, skötare, psykologer, kuratorer m fl självständigt skulle ha hand om all psykiatri inom ett geografiskt område med högst 100.000 invånare. Stöd skulle ges i öppen vård framförallt till långtidssjuka. Tyvärr gjordes väldigt lite åt den slutna vården, som förblev en förvaringsplats för långtidssjuka.

År 2008 blev jag inbjuden till mina kurskamraters 50 års jubileum från Göteborgs Sjuksköterskeskola. Samtidigt var mitt manus klart till denna bok. Jag fick då frågan:
”Vart vill du komma?”

Den frågan följer mig fortfarande. Detta trots att jag orkade fullfölja manus och låta boken tryckas år 2011. Två år har gått sen dess. Projektledaren Annica Engström på Gyllenkroken, Göteborg erbjöd mig ett studiebesök på gamla Restad Sjukhus numera Restad Gård. Detta var i samband med utställningen ”En annan tid”, som invigdes i Brinkåsens psykiatriska och rättpsykiatriska samlingslokal. Jag önskade få bli guide för 50-talets vård. Jag önskade inte att få sätta en punkt för min gamla historia. Jag önskar få börja om igen med en ny satsning och drömmer om att få nå unga människor under utbildning inom psykiatri, psykologi och socialvård.
Tack Henrik och Heikki på Restad Gård, som gjorde det möjligt för mig att komma in på avdelning 10 B och minnas. Tack Annica för att du filmade min berättelse dessutom den 12 september. Tack Martin för att du tog upp ljudet så noga. Tack Dan, du som var och är villig och kunnig att klippa ner allt mitt berättande. Du gav mig en fin historia att titta på till slut.
Kanske händer det under resans gång att någon stukad liten patient kan få upprättelse? Precis det är det som jag vill med denna bok.

Västra Frölunda den 9 november 2013″
Slut citat

Frågan från min kurskamrat år 1955 men ställd över 50 år senare följer mig fortfarande.
Vart vill jag komma?
Projektet (H)järnkoll är snart över och det skall bli en sammanfattning i bokform. De psykiskt sjuka eller de med nedsatt funktionsförmåga har berättat för allmänheten hur det är att leva med psykisk ohälsa. Vi har fått ett ansikte på många olika diagnoser. Men jag då? Varför har jag gått ut och vill fortsätta att ge information om ett så gammalt trauma som det från år 1956?

Just därför att jag bekänner mig som kristen och tror att människan är mer än psyke och kropp…

Just därför att jag bekänner mig som kristen och tror att bibelns information om att människans kropp är som ett tempel åt den helige Ande…

Just därför att jag bekänner mig som kristen och tror på bibelns undervisning om att ett tillsammans med andra kristna, så blir vi ett tempel åt Gud…

Enligt bibelns undervisning om ritningen till tabernaklet i öknen, så bygger HERREN fortfarande sin kyrka på ORDET från Gud.

Pat. är frisk och pigg för övrigt Förlag: Liten upplaga

Boken finns att köpa via författaren.

Obegripliga krig

Orsaken till att inte läsa bibeln är visst alla grymma krig. Orsaken till att inte gå till en gudstjänst är visst alla kristna, som bara strider med varandra. Så varför inte en länk om konst eller inte konst i kyrkolokalen?

Samtidskonst i halländska kyrkor

Några tycker att det är så skönt, att få gå in i en kyrka utan gudstjänst. Det är skönt med tystnaden och att få tänka själv. I andra delar av världen bränns kyrkorna ner oavsett sitt värde. De kristna drivs på flykt eller mördas.

Förföljda kristna

Vad hände innan dess? Vad höll de kristna fast vid och trodde på?

En kyrka som inte kompromissar med världen

För mig är alla debatterna som sagt obegripliga om den rätta tolkningen. Min dator håller på att strejka. Så kanske blir det ett uppehåll i mitt bloggande. ”Det gäller att välja sina strider”, heter det. Det kan inte jag. Jag vill bara fortsätta att rekommendera hela summan av Guds ord enligt Psaltaren 119:160

Ulf Ekman och Stefan Swärd

Katolska kyrkan är absolut inget för mig! Jag kan inte ge beröm åt en känd ledare, som bearbetat sina läror och konverterar. För mig hör översteprästens vackra klädedräkt till försoningens ämbete i Gamla Testamentet. Där fick bara han gå in i det allra heligaste en gång om året. NU är det en gång för alla Jesus, som är vår överstepräst inför Gud, som ber för oss och manar gott för oss.

Den klädedräkten Jesus bar här nere på jorden går att studera i många olika bibeltexter. Hans härlighet som kung över alla riken och länder återstår att vänta på.
Var det inte Jesus som sa, att himmelriket är mitt ibland er? Han själv är den han är av evighet mitt ibland oss! Den som tror på honom blir räddad!

Det står han för.

Några tankar om Gaza del 1

Dopet

Dopet ser olika ut inom olika kyrkor. Det är inte tid nu för teologiska samtal vem som tolkar bibeln mest rätt. De samtalen har pågått länge nog i våra frikyrkor. Kan vi enas eller inte? Eller fattar vi att vägen är smal, som leder till livet? VÄGEN valde mig. VÄGEN valde dig. Inte en av alla vägar utan en enda väg till fadern i himlen som sonen gått före oss. Skall vi fatta att mångfald av vägar inte gäller en kristen?

I Jesu fotspårDen smala vägen i Jesu fotspår

Mikael Hirsch skrev på Facebook:
”Den arabiska bokstaven ”N” målades igår av de mordiska islamisterna ISIS på kristnas hus i Mosul i norra Irak. Första bokstaven i det arabiska ordet ”nasaré”, dvs efterföljare till Jesus från Nasaret. Många martyrer har nu inträtt i den himmelska härligheten som en följd av att de vägrat förneka sin tro. Alla kors och kristna symboler har plockats bort från offentligheten. Kyrkor har bränts. Herre förbarma dig. Kristus förbarma dig. Herre förbarma dig!”

1909619_10202783711697179_1153975220573838705_nDe kristna förföljs

Idag kom en ny blogg och ett nytt SOS till Svenska Kyrkans biskopar av Leo Holtter. En annan dag från en frimodig kvinnlig präst Helena Edlund:

Folkmord pågår Helena Edlunds Blogg

För min del har jag varit upprörd lång tid. Det var som om det var alldeles omöjligt att slå larm. Kan en Kyrka fungera utan bibelns budskap i Sverige men inte utöver andra delar av världen? I Sverige fick dopet en innebörd av att våga gå ut ur en garderob till offentligheten och bekänna sexuell läggning i början av år 2000. Vad har det med ett dop att göra?

Google kan skanna alla mina bloggar och koppla ihop fel. Det gäller att se upp med var mina bilder hamnar! Bibeln skannar också rakt igenom alla texter och det är harmoni från början till slut. Jesus är offeraltaret en gång för alla och i Uppenbarelseboken kan ALTARET tala! Det finns ingen annan försoning för våra synder! Jesus var utan synd men lät sig döpas av Johannes med ett omvändelsedop. Jesus var lydig i allt och fullkomnade lagen. Mose förebildar honom i vandringen genom vattnet ut ur fångenskapen i Egypten på väg mot frihet.

Gudsfruktan är vishetens begynnelse. Se upp med synonymen ”religion”.

Insändare av Leo Holtter

Altaret

Min blogg har blivit självgående utan att jag begriper något. Det var en impuls från början, att jag ville dela med mig till unga människor, som aldrig haft kontakt med en kyrka. Det obegripliga var datasystemet. Var det en slump, att jag en enda kväll mötte en datakunnig sjuksköterska? Den kontakten fick en fortsättning genom hennes generösa:
”Jag hjälper dig!”

Jag tror inte på slumpen. Mitt intellekt räcker inte långt. Hon kunde detta med sökmotorer och ord att söka på Google och länksystemet. Och jag fattade inget. Tolv år har gått och hennes kunskaper var bra och hennes val av system till platsen i rymden. Plötsligt fattar jag vitsen med rätt rubrik:

Altaret

kyrkan155Altaret

Plötsligt fattar jag, att mitt foto på altaret är bra och kan bli till illustration över prästernas förklaringar varför kyrkorna inte fungerar längre!

Prästen Dag Sandahls analys av biskopens herdebrev och liberalteologi

Plötsligt fattar jag mer av vart liberalteologin leder!

Prästen Torbjörn Lindahls klargöranden…

Enligt bibelforskare är altaret en förebild till Jesus som offer för våra synder.
Enligt bibelforskare kan det inte vara så detaljerad beskrivning av tabernaklet i öknen utan att det står för mycket mer! Det finns en bredd, längd, höjd och ett djup i beskrivningen av altaret i Gamla Testamentet. Det finns en bredd, längd, höjd och ett djup i Nya Testamentet på kunskapen i Kristus. Efesierbrevet kapitel 2

Det är skillnad på verkligheten i Kristus och kyrklig konst. Det är möjligt, att det är stort att få gå fram till altaret och förrätta tjänst. Det är större, att fatta innebörden av Jesu offer för våra synder. Han är altaret! Han har vandrat den långa vägen fram till offerplatsen vid sidan om sin far på Moria berg. Han är både sonen, vägen, veden, elden, altaret och offret!

Tro mig! Jag kommer att läsa på!
(Denna bloggpost tillägnas min mentor en genuin pingstvän.)

Försoningsdagen

Tankarna virvlar runt, runt därför att jag läst om den stora planerade försoningsfesten i Clarence Crafoords bok:
”Kärleksförsök och svek
En själsläkares berättelser”
 
Författarens 60-årskalas var minutiös förberett, som en försoningsfest med x-fru, barn, barnbarn, äldre syskon, släkt och vänner, kollegor från när och fjärran.
Det blev inte så lyckat, som det var tänkt, för äldste sonen höll ett långt tal om pappans svek och ställde frågan:
”Hur kunde du?” 
Som övergivna barn hade sonen och de andra syskonen längtat efter sin pappa.
 
Tankarna virvlar runt, runt för detta hade jag inte tänkt, när jag köpte denna dyra bok av nutidens i Sverige mest kände psykiater och psykoanalytiker.
Det har hängt upp sig i huvudet på mig. Nu kan ju alla, alla f.d. konfidenter ta del av hans misslyckanden! En psykoanalytiker skall ju bara spegla och aldrig någonsin bjuda på något eget…..
 
Jag Googlar på Annika Östberg och läser Ann Heberleins recension av programmet i söndags ”Sommar, sommar, sommar…..”
Det var heller inte som jag tänkt. Ann Heberlein tänker inte som jag heller. Läs mer här:
 
Ja, då backar jag i tiden till den stora försoningsdagen i Israels historia. Det var alldeles nödvändigt med någon att skylla på. Det var alldeles nödvändigt med en syndabock. Det räckte inte med en. Det behövdes två. På dem placerades Israels folks synder. En måste dö och lite blod bäras in i det allra heligaste av översteprästen och inför Herren. Den andre skulle släppas att bära bort synden så långt iväg som möjligt till Asazel, där den hörde hemma.
 
Det finns ett tydligt profetiskt budskap i denna rit, som skulle upprepas och kunna förstås långt, långt senare, när Jesus dog på ett kors i vårt ställe. Han blev den syndabock, som vi fick att skylla på och placera synden på. Han är offret. Inte Annika Östberg eller någon annan kändis.
Det är väsentligt att samtala om det som varit ur den synvinkeln, att inget går att ändra på. På vad sätt blir de anhöriga* mer respekterade om Annika Östberg måste dömas till  döden eller få livstids fängelse? Räcker det inte med vad hon sonat? Och varför skulle inte hon kunna få dela med sig av sina erfarenheter?
 

(* syftar på de anhöriga till poliserna, som blev skjutna av Annika Östbergs sambo)


Alla har syndat och förtjänar döden enligt bibeln. Alla behöver en syndabock att placera sin synd på. Alla tycker synd om sig själva någon gång och upplever sig som offer för omständigheterna. Som jag ser det.
 
Försoningsdagen behövs. Den är värd att studera och finns att läsa om i 3 Mos kapitel 16 och 23.
Sen kan försoningsfesten börja för oss alla.