Politiskt ambivalent

Det är få dagar kvar till valet. Inför en hel panel med politiker från samtliga större partier presenterade jag mig som en politiskt ambivalent på tisdagskvällen i Allégården, Göteborg. Åldern fick de tänka själva men visst borde jag veta var jag står med hela livet bakom? Visst är det bra att ha någon att skylla på som inte varit övertygande nog? Jag skyller på min far som var Folkpartist. Detta störde inte min barndom alls. En enda debatt vid köksbordet minns jag och det gällde var ett nytt sjukhus skulle ligga och varför det inte var bra med ett sjukhus i Trollhättan och ett i Vänersborg som det var. I den frågan vågade min storebror säga mot vår far. Det vill inte säga lite och NÄL blev det. Om nu det berodde på socialdemokraternas vilja…

Så jag hade ett ansikte på Folkpartiet och ett ansikte på Socialdemokraterna. Bara jag arbetade inom sjukvården men hade lämnat Vänersborg och allt vad det innebar bakom mig. Trodde jag.

I tisdags kväll var ämnet om barn som mobbas och vuxna som mobbas. Hur ställer sig de olika partierna inför detta faktum, att samhället ser ut som det gör med utslagning redan i förskolan numera? Är politikerna medvetna om kostnaderna för denna tidiga utslagning i skolan och sen på arbetsplatser? Den grupp som anordnade inledande faktaföreläsning om mobbning känner jag inte till. Hittade inbjudan på Facebook dagen innan och ville lyssna på Lisbeth Pipping – väl förtrogen med mobbning sen barndomen. Märkligt att först nu undrar jag var Sverigedemokraterna fanns. Alla stora partier hade med en representant från KD till Högern. Alla partirepresentanter var rörande eniga mot mobbning i skolan och på arbetsplatser. Jag kommer inte ihåg någon framförd ursäkt för att Sverigedemokraterna inte hade med någon representant…

Är det inte jag, som har en blogg som heter ”Tyst mobbning”? Är det inte jag, som är så egotrippad, att jag har tre konton på datorn och att nya datorn inte kan fatta, att jag är jag? Sakta men säkert närmar jag mig en poäng där jag kan få in mitt stora JAG. Visst har jag blivit mobbad också i livet, som haft det så bra? Hur är det nu med kvinnoprästmotståndare har inte de mobbat mig?

Sakta men säkert närmar jag mig poängen med altaret. Måste det vara en man (precis som Jesus var), som ställer sig vänd mot altaret? Vem var det som ställde frågan: ”Var står det skrivet?” och ”Vad står det skrivet?” Jo, jag studerar ritningen just nu i bibeln och utgår från att jag fått ett ansikte på läran ända från barndomen. Samma ansikte hade både folkpartisten och socialdemokraten i mitt hem på sin lära. Det ansiktet hade tidigare generation också på sin lära både prästen och missionsförbundaren/pietisten. Visst är sången glömd men de sjöng:

”Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild…”

Han bytte inte profilbild gång på gång. Han blev aldrig gammal utan var till från början. Allt som står om honom i nya testamentets texter, som han sade själv hänvisade han till tidigare texter, innan han blev synlig. Han utförde ritningen från det vi kallar Gamla Testamentet till punkt och pricka med orden:
”Det är fullbordat!”

Visst! Då räcker det väl att läsa Nya Testamentet? Nej, det räcker inte! Därför finns det mobbning inom våra kyrkor för traditioner är viktigare än honom, som är och som var och som skall komma. Min utgångspunkt är Lukas kap. 24:13-32. Bibelforskare från hela världen är ense om det Jesus påstår, att det står om honom överallt med början i Moseböckerna. Då kan inte den detaljerade ritningen till tabernaklet vara utan betydelse idag – något att hoppa över som en skuggbild?

Jesus är i historien och i alla detaljer och i det stora hela i mönsterbilden från tabernaklet. Jesu är brännofferaltaret. Jesus är översteprästen inför Gud! Vem har då sagt, att inte en kvinna får gå inför detta altare med sin egen synd och bekänna och ta emot försoningen? Varför får inte alla berätta om vad Jesu död för våra synder innebär för alla? Och vem har sagt något om alla dessa olika mässkrudar som kläder inför Gud? Vem är det som stått med kläder inför Gud och betalat kostnaden?

Sverigedemokraterna hade ingen representant med i tisdags kväll, när alla politiker ställdes inför fakta om all mobbning i samhället. Israels folk slutade en gång att bry sig om de fattiga och främlingarna i deras land. Det gick inte bra.