Försoningsdagen

Tankarna virvlar runt, runt därför att jag läst om den stora planerade försoningsfesten i Clarence Crafoords bok:
”Kärleksförsök och svek
En själsläkares berättelser”
 
Författarens 60-årskalas var minutiös förberett, som en försoningsfest med x-fru, barn, barnbarn, äldre syskon, släkt och vänner, kollegor från när och fjärran.
Det blev inte så lyckat, som det var tänkt, för äldste sonen höll ett långt tal om pappans svek och ställde frågan:
”Hur kunde du?” 
Som övergivna barn hade sonen och de andra syskonen längtat efter sin pappa.
 
Tankarna virvlar runt, runt för detta hade jag inte tänkt, när jag köpte denna dyra bok av nutidens i Sverige mest kände psykiater och psykoanalytiker.
Det har hängt upp sig i huvudet på mig. Nu kan ju alla, alla f.d. konfidenter ta del av hans misslyckanden! En psykoanalytiker skall ju bara spegla och aldrig någonsin bjuda på något eget…..
 
Jag Googlar på Annika Östberg och läser Ann Heberleins recension av programmet i söndags ”Sommar, sommar, sommar…..”
Det var heller inte som jag tänkt. Ann Heberlein tänker inte som jag heller. Läs mer här:
 
Ja, då backar jag i tiden till den stora försoningsdagen i Israels historia. Det var alldeles nödvändigt med någon att skylla på. Det var alldeles nödvändigt med en syndabock. Det räckte inte med en. Det behövdes två. På dem placerades Israels folks synder. En måste dö och lite blod bäras in i det allra heligaste av översteprästen och inför Herren. Den andre skulle släppas att bära bort synden så långt iväg som möjligt till Asazel, där den hörde hemma.
 
Det finns ett tydligt profetiskt budskap i denna rit, som skulle upprepas och kunna förstås långt, långt senare, när Jesus dog på ett kors i vårt ställe. Han blev den syndabock, som vi fick att skylla på och placera synden på. Han är offret. Inte Annika Östberg eller någon annan kändis.
Det är väsentligt att samtala om det som varit ur den synvinkeln, att inget går att ändra på. På vad sätt blir de anhöriga* mer respekterade om Annika Östberg måste dömas till  döden eller få livstids fängelse? Räcker det inte med vad hon sonat? Och varför skulle inte hon kunna få dela med sig av sina erfarenheter?
 

(* syftar på de anhöriga till poliserna, som blev skjutna av Annika Östbergs sambo)


Alla har syndat och förtjänar döden enligt bibeln. Alla behöver en syndabock att placera sin synd på. Alla tycker synd om sig själva någon gång och upplever sig som offer för omständigheterna. Som jag ser det.
 
Försoningsdagen behövs. Den är värd att studera och finns att läsa om i 3 Mos kapitel 16 och 23.
Sen kan försoningsfesten börja för oss alla.

Författare: Gunnel

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

2 reaktioner till “Försoningsdagen”

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: