Dolda skatter

Brefvet

Det kom brev från prästmannen SVEN WALBERG till systern Bolla Svensdotter
eller till hennes make Lars Bengtsson, Toddestorp, Warola. Detta är från år 1842.
Lars Bengtsson var född år 1784 och Bolla år 1785.

Älskade Syster Bolla!

Sedan jag med gårdagsposten skrifvit till Svåger Lars, kom Bonden från Asketorp och får jag härmed återkalla hvad jag postskriptum tecknade rörande tillsägelsen som jag nu sjelf uträttat. Men detta är icke enda ändamålet hvarföre jag skrifver till Dig. Bonden berättar att några personer infunnit sig äfven hos Eder föregifvande sig emottagit en profetisk andae och behäftade med den en längre tid på flere orter grasserande så kallade predikaresjukdomen, och att äfven Du med alla de dina afhört desse apost. samt deraf fått en och annan betänklighet.
Om sjelfva sjukdomen är så mycket skrifvet med och mot att jag anser öfverflödigt yttra mer än min enskilta öfvertygelse, som är den, att några enfaldiga mindre uplyste menniskor först af såkallade läsareprester blifvit upskrämde och möjligen anfallits af nerfskakningar, som på lika stämda öfverflyttat sig. Enligt allmän uppgift är dock sjukdomen redan afstadnad och jag fruktar att de eder nu besökande drifvas af någon annan ande än de sjelfe upgifva. Låter Eder icke omföras af hvarjehada lärdomsväder, fömanar den allena vise, mästaren, och jag tror att Du och hvar och en gör bäst om I enfaldigt hållen eder vid det rena och oförfalskade Guds eget ord i Biblen, vår Psalmbok och Qatekes. För mig äro sådana villopredikanter icke främmande; ty under min första tjenstetid i Särestad funnos 3 dylika inom församlingen: en Sold. Nätt, en så kallad Magister Stina och den vidtberyktade Kåsekarl…..

Kunde fylleri, svordomar, flärd, högfärd, Guds ords missbruk och flere grofva laster blifva, såsom det påsts, genom dessa bättringsrop, hämmade, vore mycket vunnet och de voro dsåsom medel i Guds hand icke att förakta. Men att tala om en djefvul i helvetet som heter Javers och att en dylik hyses mellan hvarje tand i hårkammen är så tjock (?) och dumt att man borde förmoda det ingen förnuftig menniska i vår uplysta tid skulle der åt lemna ringaste upmärksamhet.

Javers är ett ord sammandraget af: J bevare oss. Vasseratre af vår Herres trä el kors och så vidare. Och måtte menniskorna vara angelägne om att den orena anden blifver genom dess nåd utdrifven ur hjertat, med kammen har det sedan ingen fara. Rifver (?) edre hjertan, icke edre kläder. Görer drickes- karet rent innantill och liknen icke de hvitmenade grifter, som ehuru fager än ytan är, äro fulla med all orenlighet etc. Med heliga åtbörder, sorgsna miner och hängande hufvud blifver ingen behsglig för Herren. Nej fröjden eder i Herranom. Detta är lösen för instundande högtid. Vi få fröjda oss med föräldrar, syskon och vänner, men under åtanke af Jahve i himmelen, af Brodren i krubban och himlasällskapet i Höjden. Vi få ikläda oss högtidsskruden, men den bör hysa ett hjerta från hvilket fåfänga och flärd blifvit bannlyste. Så skänke oss instundande högtid en glädje som ej skall fly med Juldagarne, som skall behålla sitt säte i vårt bröst. äfven sedan de yttre festigheterne uphört. Denna högtid förbjuder ingalunda oskyldiga yttre nöjen, den tvärtom inbjuder oss dertill. Vi få dricka af glädjens källa, men af den som upväller i Betlehem.
— Gud vare med oss alla, önskar och beder

Din trogne Broder Walberg