Då brast det…

Det var dags att sätta på TV.n. Det var lördagskväll och humöret i botten. Ungefär. Jag kom för sent och hamnade mitt i en kyrka och min egen viktigaste bibeltext för närvarande. Lukas kap 24:13-.  Allt verkade så bra och det var den präst, som fått så mycket beröm nyligen i en spalt i tidningen Dagen.

Sen brast det för mig. Han lämnade orden i bibeltexten och fokuserade på mänskliga tankar som sympati och värme från främlingen – en av de tre texten handlar om. I England har jag hört, att de spelar eller sjunger dessa välkända ord ur texten:

”Bliv kvar hos mig…” efter fotbollsmatcher! Dagen är slut. Natten närmar sig. Så tryggt det skulle vara om denne främling stannade kvar hos oss…

Då brast det för mig och jag skrev ner min besvikelse över män, som skall vara präster men som lämnar bibeltexten och pratar om annat! Nej, jag grät inte. Jag skrev en blogg. Sen tappade jag också fokus och satte in ett fint foto på mig själv dagen efter.

Då brast det!

Vad var det som brast? Jo, det var förhänget i templet, när Jesus gav upp andan på korset och dog för hela världens synder och mina. Så nära påskens händelser lever vi och jag flyttar fokus på ett fint foto av mig! Hoppas då att ingen sett, hur grinig jag är. En gnällspik.

Hon hette Hildur Hedlund och var en gammal frälsningssoldat, när vi två möttes. Hon präntade in i oss unga, att Jesus inte delar sin ära med någon. Vem ville inte vara något och vara duktig? Vem vill inte det fortfarande?

”Människa du är någon,” skrev någon som var prästvigd och i tjänst för fyra år sen i fastlagstid. Hon ville ha bort allt blodigt tal och slaktat Guds lamm. Det behövdes inget offer och blev ett stort rabalder enligt hennes bok senare. Sen dess har jag längtat efter en saklig bibelundervisning genom Gamla Testamentet, som visar på att Jesus måste dö på ett kors/en påle.

Sen brast det för mig. Utan tårar. Jag har bara blivit upprörd över bristen på bibelkunskap! Detta får inte uttryckas på mitt sätt! Det skall vara positivt, när så många gör så mycket för Gud – satsar allt av sin tid. En ny andlighet…

”Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig.

Naken dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du, i din källa tvår mig nu.”

Vad var det som brast mer än klippan i öknen?

Det var hela den ritning/mönsterbild, som Mose fått på berget av Gud. Han och folket utförde den och lydde in i minsta detalj. Den ritningen håller fortfarande för att bygga en kyrka/församling på. Tro mig! Det är inga låsta dörrar nu heller in i gemenskapen. Fortfarande är det herden, som vaktar dörren in till sin hjord. Fortfarande gäller det att lägga av synden vid ”offeraltaret”, som nu är det tomma korset. Det tomma korset nu är en symbol för att allt är gjort för oss, som måste göras!

Lammet blev en herde. Johannes skriver ett kodat språk i Uppenbarelseboken för dem som tror både på början och slutet. Det är totalt orimligt att göra sig ren i Lammets blod.

Ändå fungerar det för en gnällspik.

Oss ”sektmedlemmar” emellan

Käre David!

Det blir inte lätt, att berätta om din morfars bibelundervisning! Jag vet ju inte om du alls hört den typen av undervisning i din generation. Så minns jag lite bättre varför du gjort ett  litet tillägg på lappen du skrev: ”…oss sektmedlemmar emellan.” Det fanns en tidningen Dagen framme på mitt köksbord den gång, som ni lånade min lägenhet. ”Livets Ord” var stämplat som en sekt. Tidigare var det Pingströrelsen. Så var det väl en artikel om vad som är vad i det numret. Gissar jag. Din morfar var predikant inom Örebromissionen (vederdöpare = de döpte för andra gången, om dopet skett i spädbarnsåldern). Det är väl lika bra då att nämna Tabernaklet som kyrka i Göteborg och som tillhör de så kallade stockholmsbaptisterna.

Detta har inte gått på en dag att få grepp om. Det gällde för mig att känna 90-åringar, som varit med om delningarna. Nu har utvecklingen svängt tillbaka och Pingströrelsen är villiga att låta barndöpta, troende att få bli medlemmar. Inte utan debatt skall du veta.

I mitt förra brev till dig, så tog jag upp de gamla namnen Gilead, Salem, Betel, Tabernaklet. Nu skall det vara tuffa namn på engelska hellre än anknytning till en händelse eller händelser i bibeln. Det är pluralis så klart för på platsen hände mycket med tusentals år emellan. Jordan är en flod, som blivit viktig som vattendelare och före och efter ett dop.

Vattnet är en metafor. Vi kan strida teologiskt om vad som sker i vattnet. Jag är helt oteologiskt spädbarnsdöpt på Maria Alberts Sjukhus i Trollhättan några dagar gammal. Det var inget nöddop. Min mor födde sitt sjunde barn där och för första gången på ett BB. Mina fem äldre syskon är födda hemma i sängarna. Hennes andra son dog efter födelsen. Ingen i mitt föräldrahem har varit intresserad av teologi i meningen hårklyverier om arvsynd eller inte. Bara det skulle du och jag kunna samtala om. Hur går det om ett barn dör och inte är döpt? För min mor var det praktiskt att passa på när sjukhuset erbjöd dop för de mammor, som önskade att deras barn döptes redan där. Inget som vållat mig problem. Problemet kom när jag var arton, nitton år gammal och läste mitt nya testamente ”tro och bli döpt”.

Efter mycket lång kamp fick mina föräldrar veta vad jag läst. Pastorn i Trollhättans Missionsförsamling och den lilla på landet fick veta det. Deras dopgrav läckte visst och då blev dopet i Vänersborgs Missionskyrka. Det är så bra, att den kampen fick bli min egen inom Svenska Missionsförbundet, som tillämpade både ock. Jag hade aldrig hört någon förkunnelse om dop eller sett något.

Du vet om både baptistisk dopsyn och Svenska Kyrkans. Därför skall du få dagens debatt i teologiska frågor – en debatt som är aktuell ”vattendelare”. Jag lägger mig i och ingen tycks förstå, att jag lider av debatten! Mikael Karlendal är mycket kunnig, utbildad med stor bredd – teolog och pastor inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) tidigare inom Pingströrelsen. Till hans blogg hör de/vi som skriver kommentarer. Dag Sandahl är pensionerad präst inom Svenska Kyrkan och doktor inom två ämnesområden.

Där får vi försöka börja vårt samtal offentligt. Jag har försökt få in Erics undervisning om Tabernaklet men misslyckats i Dag Sandahls blogg. Och det skall bli sammanslagning av min hemsida. http://www.brefvet.com och min plats i rymden. Fast jag varit densamma hela tiden.

Smått och nytt av Dag Sandahl med flera

Dagens väg nedför Mikael Karlendal med flera

Ja, detta var mycket på en gång, David! Men vad vore Örebromissionen utan alla kvinnliga evangelister! Det är en historia i sig och din morfar Eric Nilsson, Näsåker, ÖM-pastor var min andlige far från första stund på bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 tills han inte kunde svara på bibelfrågor längre. Då gav han mig sitt stöd ändå.

Allt gott

Din i Kristus

Gunnel

 

Som ett brev på posten – fortsättning

Käre David!

Du undrade hur min bloggpost skulle bli med bröllopsfotot från Norra Björke kyrka. Det tog tid för mig att tänka ut hur jag skulle få till det. Mitt intresse gäller kyrkans budskap och så fick jag äntligen ett vackert foto på altartavlan som helhet!

Nu har vi gått in i fastan. Det är olika uppfattningar om intresset för bibelns budskap i Sverige, om det finns eller om det är en nästan total avsaknad av poängen. Jag för min del uppskattar den kvinnliga präst, som vågade blotta sin okunnighet för fyra år sen offentligt i artiklar i Svenska kyrkans tidning. Hon ville ha bort ”Guds rena lamm oskyldig…” Bättre kunde vi inte få det formulerat! Det har jag skrivit om tidigare mer utförligt.

”Ta ner honom från korset! Han lever ju!”

Ja, varför har Svenska Kyrkan alla dessa målningar med Jesus blödande på ett kors? Du och jag har vuxit upp inom frikyrkor med ett tomt kors i blickpunkten. Han är inte där. Han har uppstått från de döda och lever! Har jag skrivit alldeles för personligt till dig, David? Du är inte så värst snabb, att höra av dig. Det blir väl genomtänkt sedan. Så jag skrev ett mail till din syster och frågade. Av hennes svar kan jag dra slutsatsen, att jag kan få fortsätta att berätta om er mormor och morfar. Eric blev min andlige far under många, svåra år. Jag fick räknas som ”dotter” i huset. ”Storsa” tror jag det hette i Norrland.

En gång fick jag besök av dig, när jag var hemma. Vid första besöket lånade ni mitt lilla hem, kom in i min hall och får se fina förstoringar på er själva – dig och Sara som barn. Bildbevis på att relationen inte är ny. Så nu är jag framme vid poängen ”två fotstycken av silver”. De skulle sättas under varje bräda. Eric och jag hade det gemensamt, att vi visste hur ett sågverk fungerade och såg ut. När han började undervisa om tabernaklet i öknen, så hade jag ett stort försprång, som följt dessa bräder från början tills de var uppsågade, hyvlade, uppmätta och fått exakt samma mått. Erics barnbarn borde få veta vad hans undervisning betytt för mig! Så där fortsätter jag, upprepar berättelsen av tabernaklet i öknen.

På bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 där jag mötte Hildur och Eric första gången, så fanns det redan ett stort intresse för modellen av första ”kyrkan”. Husmor var händig och hade gjort den viktigaste personen i miniatyr – översteprästen. Jesus är vår överstepräst och manar alltid gott för oss i himlen.

David, jag såg på TV-gudstjänsterna från Salem i Vargön, där du är medlem – en ny och vacker kyrka. Ingen kyrka eller församling kan byggas utan att följa ritningen, som finns i bibeln. Den enskilda medlemmen skall veta, att kroppen är ett tempel åt den helige ande. Medlemmarna tillsammans skall veta, att vi skall låta oss byggas till ett Guds tempel. Allt som står i Nya Testamentet har hänvisningar till alla skrifter före Jesus tid. Så beskrivningen av tabernaklet i öknen kan aldrig bli inaktuell och höra till ett 30-talet eller tidigare eller till ett 70-tal, då jag fick undervisning av Eric Nilsson och Wilhelm Bergling. Att bli upprättad och få en försoningsgrund under båda fötterna är det bästa som kan hända. Jag är upprättad på Ordets grund. Det finns att läsa om både i gamla och nya testamentet. Alla får tänka själva – ja. Alla får ha olika uppfattningar – ja. Men det håller inte att bygga en kyrka/församling på. Kristus har försonat oss med Gud och vi har fått försoningens ämbete. Det är grunden vi står på.

En ny fastetid igen år 2015. Fint att jag fått berätta för dig om vad de gamles undervisning betytt för mig. Jag tränar på att föra berättelsen vidare till unga. Så blev det, då du kom på besök en gång till mig. Det var inte bara vad din morfar sagt utan vad Gud sagt, hoppas jag.

Sökväg till ”ritningen”  2 Mos 26:15-19, Joh. ev. kap 2:19-21, Rom 12:1, 1 Kor 6:19 och 2 Kor 6:16

Det finns olika tolkningstraditioner. Här är det tillämpningar – inte vetenskapliga bevis.

Allt gott

önskar

Gunnel

(Sågbacken i Norra Björke runt år 1918. Foto: Georg Lindahl. Klicka på bilden så syns mitt blivande föräldrahem bättre.)

Tabernaklet045

Som ett brev på posten

Käre David!

Äntligen kan jag få använda öppet-brev-formen! Det har jag önskat länge men inte haft någon att skriva till. Det behövs ett ansikte på mottagaren. Det behövs ett intresse av att få mitt brev. Du har visat ditt intresse och svarat på mail. Dessutom gav du mig en fråga. Ja, min upprepade fråga till dig var ju namnet på den fotograf, vars foton gjorde mig så glad. Glömsk som jag är.

Vi får ta det från början då. I slutet av 60-talet höll jag på att förlora min tro. Det fattades kunskap om Gud och jag såg på mig själv och andra svaga människor. Då blev jag rekommenderad att gå en bibelskola, där din morfar var en av bibellärarna. Din mormor var med från Norrland också till Skåne. Vi fick en privat relation för de två levde i en stor sorg. De hade haft en enda son, som dött i cancer i 20-årsåldern. Jag levde i en annan sorg. Vi umgicks privat och jag fick gärna gå egna promenader med Eric och fråga obegränsat. Han undervisade i Gamla Testamentet. Den andre bibelläraren hade Nya Testamentet och nutid från kriget i Ungern och Rumänien, där han varit fängslad för sin tro.

Min fråga till dig var, om jag kunde få ha med ett av bröllopsfotona från ditt och Saidas bröllop i min hembygds kyrka här på min blogg. Din fråga kom så klart vilket det gällde av alla. För mig var det första gången jag såg ett foto med hela altaret ända upp till taket. Ja, så fick jag förklara orsaken och du fortsatte att fråga: ”Vad är en bördeman?”

Det är din morfar, som inspirerat mig att läsa Gamla Testamentet och fortsätta att studera. Han var en enkel frikyrkopredikant inom f.d. Örebromissionen (baptistsamfund). Familjen fick flytta runt i landet och till sist skaffade han sin försörjning som sågverksarbetare i Näsåker, där de köpt kapellet. Alla söndagar ville han predika. Jag har fått gästa dem mer än en gång och fortsatte med mina frågor så länge han kunde svara. Eric Nilsson kom mer än en gång till Göteborg och höll bibelstudier på Räddningsmissionen. Där fick jag för första gången lära mig om tabernaklet i öknen som förebild för den kristna trons grund. Ordet ”upprättad” fastnade. Jag har flera bloggposter om detta tidigare.

Nu är du ganska nygift och 40 år gammal. Jag älskar Gamla Testamentet tack vare din morfars gedigna undervisning hur allt hör ihop. Den undervisningen fick jag i söndagsskolan också att personerna och händelserna i GT pekar fram mot Jesus i Nya Testamentet. ”Det Boas var för Rut är Jesus för oss”. Det är ett citat från ett bibelstudium av Berit Simonsson i nutid. Bibeln skrivs inte om därför att äktenskapet förlorat sin bibliska grund. Ett förbund sluts mellan två parter – juridiskt och offentligt och de två blir ett kött. Enligt bibeln är det ingen privat överenskommelse bara.

Berättelsen om Boas och Rut fortsätter i Nya Testamentets släkttavla över Jesus som född människa genom jungfrun Maria men med en juridiskt ansvarig far Josef. I Ruts bok kommer ordet ”bördeman” in. Rut var ju änka och hennes svärmor Noomi var änka. Noomi hade hamnat i ett hednaland i en svår hungersnöd i Betlehem. Du kan säkert hela denna berättelse så när som på innebörden av ordet ”bördeman”. Profetian om Jesus i GT är att bördemannen är stark. Bördemannen skulle ta ekonomiskt ansvar för en änka. Hon skulle vara trygg under hans beskydd. Du får Googla på ”bördeman” och ”bördesrätt” Här är en länk till en tidigare bloggpost om Rut:

Rut

Vilket foto ville jag ha på en bloggpost från Norra Björke kyrka? Jo, jag ville se lammet med segerfanan högst upp på altaret. Ljuskronan som är en donation en gång i tiden skymmer allt. Våra ”donationer” till kyrkan kan skymma bibelns lära, att Kristus lever och verkar. Han hänger inte kvar på ett kors.

Det är detta mina öppna brev handlar om. Idag till dig, David. Jag är glad över att få ha dig till vän du Eric och Hildurs barnbarn. Om jag hade det extra svårt ringde Eric mig från Norrland. Då kunde jag fråga honom rakt på sak: ”Har Hildur sagt till dig att ringa mig?” Hildur hade tunna väggar och fick med om någon hade det svårt. Jag fick vara med i deras förböner. Jag som många andra. Det var då det.

Allt gott

önskar

Gunnel

Foto: Peter Wahlström, Atelje Wahlström, Vänersborg

Bröllop
Bröllop

Jag ger upp!

Jag ger upp! Det är sant på ett sätt. Det är sant på andra sätt. Det kan gälla att släppa taget om det obegripliga. Det kan gälla acceptans: Nu är det som det är och jag är inte ung längre.

Den fjärde fastlagstiden är här sen chocken kom. Jag för min del vill ha kvar de psalmer, som vi fick lära oss i skolan utantill. Jag för min del skulle fortfarande vilja ha kontakt med en kvinnlig präst, som önskade få bort de blodiga psalmerna. ”Vi behöver inget offer,” skrev hon. ”Ta ner honom från korset!”

Visst! Jag måste tänka till. Hon måste tänka till. Alla måste tänka till. Nu är det bråttom! Ingen kan leva i ett vakuum utan grundkunskap eller leva med fel kunskap.

”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid o Jesus.” Psalmen är från före år 1529

Det var en personlig fråga för mig som frikyrklig vad jag hade för gemensam teologi med Svenska Kyrkan och min hembygds kyrka, där jag är konfirmerad. Då letade jag upp denna psalm och hänvisade för många år sen till Lammet högst upp på altaret med segerfanan. Var finns detta lamm med segerfanan nu i Norra Björke kyrka? Jag har letat förgäves på ett fotografi med hela altaret ända upp till taket.

Förstår du mig, att jag undrar? Var finns undervisningen om lammet, som blev en herde, som blev en brudgum till en brud, som följer frivilligt?

”Jag ger upp!” Så skrev en ung kvinna med anledning av bibelläsningen i tredje Moseboken med alla sina blodiga offer. Vi är många, som läser bibeln gemensamt nu i en Facebookgrupp: ”Anta utmaningen”

Jag för min del inser, att jag inte fattar. Men jag ger inte upp ”i en tid som denna” = (citat ur Mordokajs ord till Ester i en farlig tid). Islam är inte så gammal som religion. Jesus sa till sina rädda lärjungar:

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”

Lukas 12:32

Rom är målet för islamisterna – Mikael Karlendal

Uppgörelsen – Upprättelsen

Översta lådan i Bettys byrå gnisslade inte idag, då jag drog ut den. Det obehagliga gnisslet kanske kommer på sommaren vid 28 graders torr värme i matvrån. Betty var en äldre syster till min mormor och född år 1853. Mormor Ida var ingift i Toddestorp och hon hade ett litet privat ålderdomshem i andra ändan av huset. Där bodde äldre brodern August också. Betty hade med allt hon ägde hemifrån det vill säga byrån och några hemvävda förkläden. (Jag vet var det ena av dem finns i socknen. Hon som fick det har berättat det.)

Nu är äntligen byrån min. Den har mellanlandat på ett annat ställe i släkten först efter auktionen år 1982. Innan dess var det stora röjet efter flera generationer.

Det var min idé, att det skulle filmas, när jag drar ut översta byrålådan. Det fattades bilder men inte mitt prat till filmen med samma namn som min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Det är färdigältat! Det är bara rubriken som fattades till denna bloggpost och beskrivningen av den senare delen. Kopian av min sjukjournal från år 1956 ligger där i byrån. Jag har bara orkat läsa teskedvis. En kort promenad mellan byrån och kökssoffan sen. Historia bakåt i tiden är viktig. Byrån är väl gjord i något uthus i Forsby. Kökssoffan är gjord på en möbelfabrik.

Uppgörelsen handlar om vad som är friskt och vad som är sjukt. Där på den punkten har inte jag varit överens med två olika överläkare. Jag har påstått år 1956 på hösten, att jag var frisk och ville hem (alltså inte vara inlåst längre.) Enligt sjukjournalen påstår de, att jag saknar sjukdomsinsikt. Eller har en måttlig sådan. Jag skulle bära på den sjukdom de diagnostiserat mig med så snabbt: Mano depressiv psykos. De skulle följa utvecklingen av den sjukdomen.

Där lade jag tillbaka kopian av sjukjournalen i Bettys gamla byrå. Tacksam över mitt arv. Mormor hade visst mycket humor och de skrattade ofta i det hemmet. Hon och barnen. Morfar var nog lite allvarsam. Tror jag. Genom honom har jag ju fått min prästgen, som hoppade över de manliga barnbarnen. (Sic)

Raskt över till försoningen, som två av tre föreläsare hade var kvinnor den 17 december år 2013. Det som har fastnat hos mig är, att det finns så svåra övergrepp att försoning nästan är omöjlig. Alldeles särskilt om förövaren inte fattar vilka skador som uppstått av övergreppen. Det finns de, som inte fattar och aldrig ber om förlåtelse. Då är processen kvar att glömma allt som varit och gå vidare…

”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Så enkelt var nu inte det, att kunna skilja på allt som är förlåtet men inte glömt. Hjärnan kan ha ett stort arbetsminne. Många GB.

Återkommer i morgon, tror jag. Det här att bli upprättad genom tro på Kristus kanske blir för svårt att förstå idag. Det är en preposition dessutom, som är felöversatt till svenska i bibeln. 🙂

En ritning från Gud som håller

Den ritning, som Gud själv gett håller under alla tider. Pröva själv! Ingen kan leva sitt liv åt en annan människa. Ingen kan ha så mycket empati, att det går att ta över en annan människas tankesystem och känsloliv. Ingen kan ta över en annan människas fysiska smärta heller.

Gud gav en ritning till hur var och en skall få komma till sin rätt – bli upprättad. På vilken grund? Ja, en del påstår att det är på klippan Petrus och millioner och åter millioner människor över hela världen kallar sig katoliker. Andra påstår annat och oenigheten fortsätter via internät eller lokalt inom kyrkan. Tills Kyrkan faller isär bildligt talat på grund av politiskt tillsatt kyrkoråd och uppbyggd administration, som slukar alla pengarna. En liten grupp håller på den judiska teologin. En kort period var det Jonas Gardells teologi, som skulle råda.

Nej, vi talar inte om att Jesus skall komma tillbaka! Då kan det bli stora gräl om ersättningsteologin. Har judarna rätt, som väntar på Messias för första gången eller har kristna rätt, som väntar Messias för andra gången? För att inte tala om den bekväma läran, att döden är en illusion bara. Vi utveckas bara till det bättre genom nästa liv och sen nästa liv. Om vi inte lyckats så bra på denna sidan döden… Eller läran om att alla blir utan någon ondska bara vi dött och hamnar i himlen. Gud bli allt i alla hux flux.

Vi skall vara positiva! Om alla människor tänker positivt, så skulle det aldrig bli några krig. Det är bara att sätta igång att tänka positivt! Ta ansvar. Se framåt. Inte älta gamla ledsamheter. Det finns många variationer och en del säger, att var och en blir salig på sin fason.

Bibeln säger, att man blir salig om det håller. Eller har jag fattat fel? Pröva gärna från början. Gud ångrar inte sin kallelse och sina löften vare sig till judar eller greker, män eller kvinnor. Han kan inte ångra, vad han gjort för oss genom Jesus Kristus. Han håller fast vi sina löften oavsett hur många de är.

Så det som är Israels egen historia kan bli vår frälsningshistoria. När deras träldomstid i Egypten var slut och de hade kommit ut på sin ökenvandring till ett eget land, så fick de instruktioner av Herren Gud själv. Nu är det bara några detaljer, som jag tänker påminna om. Orsaken till detta är alla gräl om vem som tolkar bibeltexterna mest rätt i olika bloggar och kommentatorfält.

De befriade israeliterna skulle samla ihop allt silver de erövrat från egyptierna efter vars och ens förmåga. Undantagna var de under 20 år. Detta silver kallades försoningssilver. Här gäller det att läsa på! Här gäller det att tro, för summan av Guds ord är sanning och alla hans domar är rättfärdiga.

Under varje bräda i bygget till ett flyttbart tabernakel skulle de sätta två fotstycken av silver. (2 Mosebok kapitel 26) Två pastorer från olika samfund har undervisat mig och andra utförligt om den överförda meningen till Nya testamentets undervisning och till funktionen i vår tid av församlingsbygge. Denna undervisning fick jag i början av 70-talet och repeterar. Ritningen håller! Upprättelsen sker genom att vi får en försoningsgrund under våra fötter och blir upprättade tillsammans. Vi är den levande gudens tempel i vår tid! Skall jag då gräla om vilken grund han eller hon står på vid sidan om? Om en katolik håller fast vid vad Jesus gjort för oss genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse, så har han eller hon fått exakt samma grund under sina fötter att stå på som jag fått. Petrus är ingen försoningsgrund att stå på men silvret står för att Guds ord är renat i eld, prövat. Jag är upprättad på Guds löften både i gamla testamentet och i nya. Ingen kan ändra på den upprättelse, som jag har fått i Jesus Kristus. Jag är inte upprättad på någons teologi! Och fungerar bra tillsammans med alla dem, som också är upprättade i Jesus Kristus på ORDETs grund. Av dessa enskilda ”bräder” kan det bli en Guds församling – flyttbar till och med som helgedom åt Gud. Kyrkor är fastigheter byggda för ändamålet att medlemmarna tackar och prisar Gud för hans väldiga gärningar.

(Svenska Kyrkan har ett orimligt system att lösa ut präster, som inte vill tjänstgöra tillsammans med kvinnliga präster. Först har de blivit marginaliserade utan chans att bli kyrkoherde eller biskop. Vad är det annat än med skattebetalarnas medel, eftersom de flesta blivit medlemmar i Svenska Kyrkan utan att fatta innebörden? Enligt bibeln har Kristus betalt allt som behöver betalas för vår frälsning.)

Mikael Karlensdals blogg med kommentatorer

Dag Sandahls blogg om Gårdagens nyheter

 

 

Utombiblisk tradition – fortsättning

Nu är min mentor hemma igen. Men det var en privat upplysning. Jag tillhör om jag förstått rätt fria församlingar i samverkan inom Pingströrelsen. Det är andra, som rört till det för mig. Så klart att det är andras fel med allt tjafs! Så bra som jag började med en ordentlig redogörelse i min privata kyrkohistoria med hjälp av HTML. Detta blev http://www.brefvet.com. Till det fordras min mentors datakunskap. Inget tjafs.

Inga ”gubbs” heller. För det är mitt uttryck oss emellan per mail. Jag berättar sakligt vad de ”store” diskuterar på nätet. Frågan kommer direkt:

”Hur orkar du?”

Jo, jag orkar för detta är viktigt. Hur kan en församling planera ett nytt kyrkbygge eller en stor reparation utan att läsa ritningen tillsammans?

Skall en och en sitta med det i sin egen lilla vrå och läsa ”bibeln på mina egna villkor”? ”Vi tycker inte lika!” Är det en ursäkt för att inte läsa tillsammans? Är inte det viktigt nog att fråga tillsammans var vi befinner oss i tiden i förhållande till Israel? Kan man vara både för och emot läran? Och vems lära skall vi följa? Vems tolkningstradition skall gälla?

Min mentor har fått veta gång på gång i vilka kretsar jag rör mig ute på nätet förutom på Facebook – förutom i en gammal bok (jämngammal med mig) om tabernaklet i öknen. Där är ritningen till en församling i alla tider.

Min fråga var en tolkning senast i Mikael Karlendals blogg: ”Varför skriver du om Maria?” Räcker det inte snart med allt prat om Katolska Kyrkan? Det är ju ändå möjlighet att tycka olika, läsa och tolka som passar mig bäst och mina intressen. Menade Jesus att Petrus var en klippa att bygga på eller var Jesus själv  enda klippan? Det är bara ett av alla svårtolkade bibelställen.

Frågan från mig gick vidare till en exeget i hebreiska språket i synnerhet och kunnighet i de andra grundspråken. Det är bara att googla på namnet Gunnel André, som svarade och låter mig sätta in svaret:

 

”Hej Gunnel B från Gunnel A!

 Saken gäller Matteus 16:18, där det med gravt förenklad transkription står i mitt grekiska NT: ”kago de soi lego hoti su ei Pétros, kai epi tautä tä pétra oikodomäso mou tän ekklesian…” , dvs ”du är Petrus och på denna Petra ska jag låta min församling husera (bokstavligen ”bygga hus”).

 Här får Petrus sitt nya namn, konstruerat utifrån Petra. MEN, observera att denna ordlek bara är möjlig på grekiska. Latin har inget med saken att göra! Däremot konverserade Jesus med sin omgivning inklusive lärjungarna på arameiska och vi har inga grundtexter kvar på originalspråk, vare sig till GT eller till NT. Vi har översättningar eller i GTs fall avskrifter av avskrifter av avskrifter efter en ursprungligen muntlig tradition.

 Ingen vet den exakta ordalydelsen på det Jesus sa på SITT språk!

 Som expert på biblisk hebreiska har jag alltid antagit att Jesus – PÅ SITT EGET SPRÅK – för ordet i grekisk översättning ”petra” använde ordet ”säla” (OBS inte sela i Psaltaren!). Och när jag nyss kollade med mitt till hebreiska översatta NT, så konstaterar jag att man valt just den glosan. Alltså, ”weaf-ani more eläka ki atta pätros weal-hassäla hazzä ävnä ät-qehillati…

 Jesus följde en gammal tradition att konstruera namn utifrån en företeelse som gav namnet dess mening, t ex Adam från ”adama, dvs jord, Mose från ”dra upp” och de flesta såna här konstruktioner är snarast folketymologier. Substantivet ”säla” förekommer 57 ggr i GT, som namn i Dom 1:36 (Sela vid Akkrabimbranten), 2 Kung 14:7 (staden Sela, som kung Amasja döpte om till Jokteel) och Jes 16:1 (från Klippan i öknen till Sions berg). Det finns inte belagt som personnamn!

 Alltså finns namnet Säla enbart belagt som geografiskt fenomen och av sammanhangen att döma stora välkända klippor, definitivt inga stenar!

 Vi kan också med 99,9 procents säkerhet säga, att Jesus i sin arameisktalande omgivning ALDRIG använde egennamnet Petrus. Jesus måste ha sagt: ”Du är Säla (eller en för oss okänd variant av denna glosa) och på denna Säla ska jag bygga min församling.”

 Bästa hälsningar

 Gunnel”

Förra julen fick jag i julklapp av mig själv boken:

DET STÅR SKRIVET

Med inblickar mellan raderna

Av Gunnel André

Förlag: Bibelsällskapet

Mycket bra julklapp året om och lättläst enligt författaren. Med andra ord tillbaka till bibelns texter!

 

Några tankar om sola sciptura

 

Palestina och Abrahams barn

Karta

 

År 1947 kom Roths Skolatlas  No 1 GEOGRAFISK ATLAS ut. På baksidan av den finns en karta PALESTINA med JUDEEN, SAMARIEN och GALILEEN. Precis som vi hade fått lära oss och SYRIEN och TRANJORDAN.

”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett enda ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?”

(1917 års översättning av Jesaja kap 66:8)

I marginalen i den bibel (som är min) står det finstilt ett datum: 14.5 1948

Detta ändrar ingenting på kartan från Illustrerat Bibellexikon. Jerusalem är i den skalan som minsta lilla prick. För snart 2000 år sen dog juden Jesus där för hela världens synder. Ingen kan sudda ut hans presentation av fadern och hans kärlek till sitt folk och till alla.

För två dagar sen satte en attitydambassadör från Göteborg in ett foto på Facebook. Det var en psykiatrivecka i Norrland och i Örnsköldsvik denna dag. Samlingen skulle vara i Elim på eftermiddagen. Vem vet vad Elim står för i dagens publik? Fotot visade en tom lokal och över altartavlan orden: GUD ÄR KÄRLEKEN.

ALLAH och GUD är två olika språk. Bara Gud har en son, som kom ner till jorden för att presentera hans räddningsplan. Vem kan sudda ut den ritningen? Altaret till tabernaklet i öknen skulle vara fyrkantigt och står enligt bibelforskare för att riktningen av budskapet är i alla fyra väderstrecken – åt alla jordens hörn. Offret är ett enda för hela världen och enligt Uppenbarelseboken talar altaret fortfarande. Det är presens om Guds rättfärdiga domar i Uppenbarelseboken kap 16. Utan Jesu blod ges ingen förlåtelse.

(Hebreerbrevet kap 9)

Idag är det ständiga lögner om Israel. Gud talar om i förväg för sina vänner vad som kommer att ske i framtiden. Han talar alltid om i förväg vad som skall ske genom sina profeter och främst genom Jesus hans son.

GUD ÄR KÄRLEKEN

Det fördolda livet

Axel Oskar Henrik Schager föddes i Stockholm år 1870.

”Efter långa inre strider kom han i början av 1890-talet till andlig klarhet. En inåtvänd läggning och dragning till mystiken präglade hans religiositet.”

Så står det att läsa om sångförfattaren Schager i Oskar Lövgrens Psalm & Sång Lexikon. Bland annat. Det är dessa rader som intresserar mig. Sången om försoningsdagen är ju hämtad ur Moseboken. Vad är det som är mystik? Hur skall någon kunna vara med och bygga en kyrka det vill säga en församling utan att läsa ritningen? Varje människa har ett INRE RUM.  Där fortsätter mitt bloggande med inblick i mitt inre rum utan att vara politisk korrekt. Det är väl självklart, att vi inget vet om varandra utan en berättelse?

Mina bloggar har handlat om (H)järnkoll och ”Inre rum Gyllenkroken” ibland.  År 2011 kom boken:

”Inre rum Stiftelsen Gyllenkroken – ett erfarenhetsbaserat kunskapscenter om psykisk sjukdom, hälsa och ohälsa” Författare Annica Engström och Linda Weichselbraun

I den boken finns bland annat mångas berättelser inifrån. Min berättelse är inte sann, om jag inte får berätta vem som hjälpt mig genom allt. Jag har som alla andra ett inre rum. Där lever jag ett fördolt liv med Kristus. Han vet vem jag är och har rätt uppfattning om mig.

Jag har en relation med Gud, sen jag var barn. Efter det att all min självkänsla blev knäckt på Restad Sjukhus som 20 åring, så har jag hämtat all tröst från bibeln. Min teologi har jag fått genom de gamla läsarsångerna. Min fråga är som sagt hur dessa sånger kan bli omoderna. Är det inte så att samhället har så högt tempo, att det inte finns tid för bibelläsning? Det är inte Satan som frestar en människa längre utan tidstjuvar.

Är det någon idé längre att sjunga om bröstsköldens ädelstenar, när New Age finns? Tänk, att hålla i en sten bara och få kraft! Tänk, att få hjälp att hitta rätt personlig färg! Vad är det som är mystik? Är det inte snarare fråga om brist på kunskap om Guds löften? Det är han, som tittar på regnbågen och minns vad han lovat! Det är han, som bestämde, att det skulle vara tolv olika ädelstenar med de tolv sönernas namn på bröstskölden närmast översteprästens hjärta. För att han skulle komma ihåg var och en med sina olikheter…

Sen står det, att vi har fått en överstepräst, som vet om alla våra svagheter och ber för oss i himlen. Det ena var Då DET. Det andra är NU DET.

 

Mitt val är gjort… Del 2

”Om man anser att Svenska Kyrkan är som samfund, så tillhör man inte två,” ungefär så uttryckte distriktsföreståndare Raneskog sig i undervisningen för oss unga år 1954 inom Missionsförbundet. Mitt val var lätt. Alltså gick jag ur Svenska Kyrkan. Jag hade aldrig bett, att få bli medlem där. Medlemskap eller lärjungaskap det är frågan.

Nu har jag äntligen fått den fråga, som jag längtat efter: ”Vem är kyrkan?” och uppmaningen: ”Berätta” fast det var jag, som ville lyssna. Det var hon, Anneli Jäderholm, som skulle berätta om Jesus och existentiella frågor i fredags. Det var tillsammans med teologen och exegeten Ola Sigurdsen i Domkyrkans församlingsvåning i Göteborg. (Till höger i spalten över länkar finns Anneli Jäderholms hemsida för mer information)

Äntligen kanske det kommer att lossna och vi får till ett samtal mer än på Facebook!
Kan det vara, som jag tjatar om i alla sammanhang, att det fattas bibelkunskap? Är det inte så att alla kränkta människor längtar efter upprättelse men inte vet hur det skall gå till att få den?
”Psykiatrin har misslyckats!” Så sa en läkare och lade till att hon själv aldrig skulle orka arbeta inom den vården. Av tusen sjukhusplatser, som försvann genom psykiatrireformen, återstår visst ett hundra. Förklaringen är, att vi fått så bra mediciner. Tro det den som vill och har erfarenhet.

Mitt val är gjort. Jag valde bort den stora sjukvården som arbetsplats och gick ut i tomma intet utan fast anställning och lön. Det hette i slutet av 60-talet, att man gick ut i tro. Min tro var slut efter ett år. Sen måste jag ha lite mer bibelkunskap och gick på bibelskola.

Efter 20 år inom Räddningsmissionens ramar fick jag veta av en pastor/psykoterapeut, att jag måste vara hjälpt själv, innan jag kan hjälpa andra (underförstått utslagna). Det var så dags men jag fick skylla mig själv. Det är inget strongt i det, att bära på ett trauma år efter år ensam, bita ihop och gå vidare.

Så det är bara att leta bland mina bloggar om tabernaklet i öknen beskrivet i bibeln. Där står det i detalj om hur en människa skall kunna bli upprättad och försonad med Gud. Det står inget om att en kränkt människa skall ta på sig en offerroll. Det står inget om skådespel heller. Israels folk lydde Gud och utförde ritualerna och tjänsterna under 40 år i öknen utan att fatta den djupaste innebörden och det profetiska i upprepandet. Jesus är den syndabock vi behöver. Bara han orkade bära all världens synd upp på skammens påle. Han blev utskämd som en rövare och ogärningsman. De spottade på honom och hånade och slog på hans väg till korset.

Upprättelsen i mitt liv har gått den vägen genom alla berättelser i Gamla Testamentet. Varför då bli stigmatiserad av några verser och sen förkasta hela Jesu försoninggärning?
Han kan upprätta fullständigt! Män och kvinnor får samma försoningsgrund (av silver) att stå på sida vid sida. Psykiatern med all sin teoretiska kunskap är inte högre än den stukade patienten i ett tempel för Gud! Varje enskild människas kropp är tänkt till ett tempel åt Gud tillsammans med andra.

Så enkelt är det med teologi och psykiatri.

Politiskt ambivalent

Det är få dagar kvar till valet. Inför en hel panel med politiker från samtliga större partier presenterade jag mig som en politiskt ambivalent på tisdagskvällen i Allégården, Göteborg. Åldern fick de tänka själva men visst borde jag veta var jag står med hela livet bakom? Visst är det bra att ha någon att skylla på som inte varit övertygande nog? Jag skyller på min far som var Folkpartist. Detta störde inte min barndom alls. En enda debatt vid köksbordet minns jag och det gällde var ett nytt sjukhus skulle ligga och varför det inte var bra med ett sjukhus i Trollhättan och ett i Vänersborg som det var. I den frågan vågade min storebror säga mot vår far. Det vill inte säga lite och NÄL blev det. Om nu det berodde på socialdemokraternas vilja…

Så jag hade ett ansikte på Folkpartiet och ett ansikte på Socialdemokraterna. Bara jag arbetade inom sjukvården men hade lämnat Vänersborg och allt vad det innebar bakom mig. Trodde jag.

I tisdags kväll var ämnet om barn som mobbas och vuxna som mobbas. Hur ställer sig de olika partierna inför detta faktum, att samhället ser ut som det gör med utslagning redan i förskolan numera? Är politikerna medvetna om kostnaderna för denna tidiga utslagning i skolan och sen på arbetsplatser? Den grupp som anordnade inledande faktaföreläsning om mobbning känner jag inte till. Hittade inbjudan på Facebook dagen innan och ville lyssna på Lisbeth Pipping – väl förtrogen med mobbning sen barndomen. Märkligt att först nu undrar jag var Sverigedemokraterna fanns. Alla stora partier hade med en representant från KD till Högern. Alla partirepresentanter var rörande eniga mot mobbning i skolan och på arbetsplatser. Jag kommer inte ihåg någon framförd ursäkt för att Sverigedemokraterna inte hade med någon representant…

Är det inte jag, som har en blogg som heter ”Tyst mobbning”? Är det inte jag, som är så egotrippad, att jag har tre konton på datorn och att nya datorn inte kan fatta, att jag är jag? Sakta men säkert närmar jag mig en poäng där jag kan få in mitt stora JAG. Visst har jag blivit mobbad också i livet, som haft det så bra? Hur är det nu med kvinnoprästmotståndare har inte de mobbat mig?

Sakta men säkert närmar jag mig poängen med altaret. Måste det vara en man (precis som Jesus var), som ställer sig vänd mot altaret? Vem var det som ställde frågan: ”Var står det skrivet?” och ”Vad står det skrivet?” Jo, jag studerar ritningen just nu i bibeln och utgår från att jag fått ett ansikte på läran ända från barndomen. Samma ansikte hade både folkpartisten och socialdemokraten i mitt hem på sin lära. Det ansiktet hade tidigare generation också på sin lära både prästen och missionsförbundaren/pietisten. Visst är sången glömd men de sjöng:

”Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild…”

Han bytte inte profilbild gång på gång. Han blev aldrig gammal utan var till från början. Allt som står om honom i nya testamentets texter, som han sade själv hänvisade han till tidigare texter, innan han blev synlig. Han utförde ritningen från det vi kallar Gamla Testamentet till punkt och pricka med orden:
Det är fullbordat!”

Visst! Då räcker det väl att läsa Nya Testamentet? Nej, det räcker inte! Därför finns det mobbning inom våra kyrkor för traditioner är viktigare än honom, som är och som var och som skall komma. Min utgångspunkt är Lukas kap. 24:13-32. Bibelforskare från hela världen är ense om det Jesus påstår, att det står om honom överallt med början i Moseböckerna. Då kan inte den detaljerade ritningen till tabernaklet vara utan betydelse idag – något att hoppa över som en skuggbild?

Jesus är i historien och i alla detaljer och i det stora hela i mönsterbilden från tabernaklet. Jesu är brännofferaltaret. Jesus är översteprästen inför Gud! Vem har då sagt, att inte en kvinna får gå inför detta altare med sin egen synd och bekänna och ta emot försoningen? Varför får inte alla berätta om vad Jesu död för våra synder innebär för alla? Och vem har sagt något om alla dessa olika mässkrudar som kläder inför Gud? Vem är det som stått med kläder inför Gud och betalat kostnaden?

Sverigedemokraterna hade ingen representant med i tisdags kväll, när alla politiker ställdes inför fakta om all mobbning i samhället. Israels folk slutade en gång att bry sig om de fattiga och främlingarna i deras land. Det gick inte bra.