Självkänsla – vad är det?

Filmen: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och är bara 30 minuter lång. De minuterna försvann fort och sen kom applåden. I salongen på Stora Teatern i Göteborg den 17: e oktober 2015 fanns människor från hela världen under en Internationell Filmfestival. De visste vad budskapet i berättelsen rörde sig om. Flera hade tydligen själva blivit kränkta som unga inom mentalsjukvården. Det var ingen applåd av artighet. Den var äkta och hjärtlig och jag fick upprättelse. Psykiatri är en vetenskap. Denna vetenskap borde inte knäcka unga människor i sin identitetskris. 30 minuter går fort. Med facit i hand har 80 år gått fort också och jag fortsätter att tro på en som kan mer än vetenskapen.

Vad är självkänsla? Vad är upprättelse? Vad är identitet? Jag har fått feedback och kan göra ett sammandrag. Är det fel att ifrågasätta? Kan det vara så här? Skulle då Gud ha sagt? Det är människans första fråga och första valmöjlighet. Där började friheten att lyssna på fel budskap. Där börjar förlusten av självkänsla. Där kommer skammen in efter fel val. Där kommer svaret. Skaparen älskade sin skapelse och gav både Adam och Eva kläder att skyla sin nakenhet med. Det var olydnaden för deras del som gav skamkänslor. Hela lustgården hade stått till deras förfogande med ett enda undantag – kunskapens träd på ont och gott. Av den frukten fick de inte äta för då skulle de dö.

Detta är så märkligt med en Gud, som kan berätta framåt i tiden. När väldigt lång tid gått kunde och kan han profetera bakåt i tiden med hjälp av profeter. För att ge tillbaka Adam och Eva sin självkänsla och frimodighet inför Gud fick de kläder av skinn. För att Herren skulle kunna göra dessa kläder måste ett oskyldigt djur offras. För att vi långt senare i tiden skall kunna få tillbaka vår frimodighet inför Gud, så måste han offra sin ende son. Ett oskyldigt, felfritt offer – hans ende son. Detta tål att upprepas gång efter gång! Rättfärdiggjord genom tro på Kristus. Klädd inför Gud och frimodig inför domens dag.

Detta är så märkligt med en Gud, som kan tala med en människa. Han talade med Kain och försökte få honom att tänka till och tänka om! Detta intresserar mig för nutidsmänniskan vill inte gå till kyrkan: ”Där talas ju bara om synd!”

Ja, då kollade jag upp det. När står det ”synd” för första gången i bibeln? Jo, det var när Kain släppt in avundsjuka och vrede i sitt tankeliv. Herren Gud såg de mörka tankarna i hans blick. Ögonen är ju själens spegel sägs det. Människan har fått en fri vilja och kan få välja. Kain valde fel och gick ut på åkern och slog ihjäl sin bror Abel. Detta blod började ropa till Gud. Människorna klarade inte en fri vilja eller fria val.

Tillsamman med många andra mest okända läser jag bibeln och är med i en Facebookgrupp, som heter ”Anta utmaningen”. Det spår jag valt är vid 3 Mosebok kapitel 16 idag bland andra texter. Det går an att vara gammal och ha haft bra bibellärare som ung! Det är lätt att hoppa över alla obegripliga bibeltexter annars!

Men livet är i blodet och utan blodomlopp dör vi.

Bibeln upprepar, att det behövs ett oskyldigt, felfritt offer för att placera våra synder på. Märkligt att begreppet ”en syndabock” fungerar i samhället och på arbetsplatser fortfarande. Någon får skulden. Någon måste fungera som en syndabock. Det är tragiskt och ingen kan klara den funktionen!

På försoningsdagen behövdes det två syndabockar. Där är vi nu. Vad innebär det att ha självkänsla? Får människan inte tänka egna tankar och göra egna val? Jo då! Det är bara det att rätt val leder till livet och fel val till synd. Vadå synd? Jo, motsatsen till liv är inte död utan synd. Alla dör förr eller senare men alla behöver inte dö i sin synd.

Just därför upprepas det felfria, rena offret i det oändliga nästan i Gamla Testamentet. Det skulle präntas in! Placera din synd på ett rent, oskyldigt offer och översteprästen får bära lite blod inför Herren Gud in det allra heligaste. Det gällde den ena syndabockens död och blod. Den andra syndabocken skulle bära bort synden ut i öknen till Asasel. Så förebildar de två syndabockarna två sidor av Jesu försoningsuppdrag senare i tiden enlig bibeltolkare. (I mitt arv finns P. Fjellstedts bibelförklaringar)

Försoningsläran är krånglig enligt teologer, som skall leva under samma namn. Då valde jag mittenpartiet i Equmeniakyrkans föreläsningar december år 2013. Det blev en ahaupplevelse. Det är slut på poesins vers för min del:

”Lär dig livets vackra gåta – Älska glömma och förlåta”

En av föreläsarna sade, att om den skyldige till övergreppen inte ber om förlåtelse eller förstår skadan som uppstått, så går det att stanna kvar i Jesu försoning och kärlek genom ett viljebeslut. Det går att stanna kvar i Jesu försoningsgärning trots skadan! Han är den syndabock, som klarade att bära allas synd och skuld inför Gud genom sitt blod. Han är den syndabock också som bär bort sjukliga skuldkänslor bort ut i öknen till Asasel där allt hör hemma och inget liv är möjligt. Det är skillnad på att vilja och kunna förlåta men ha kvar minnen av övergreppen!

Bibeln talar inte begripligt. Bibeln talar sanning. Min synd låg mellan mig och Gud. ”Också jag och min familj har syndat,” bekände Nehemja i sin fångenskap. Så grät han och vände om. Vände sitt hjärta till Gud och hemåt.

Det var igår, som jag borde läsa om försoningsdagen i 3 Mosebok kapitel 16. Det är en ny dag nu. Jag tror, att jag behöver läsa det om igen. Han är försoningen för våra synder. Han har burit fram sitt offer inför Gud i vårt ställe. Han bär bort skulden från oss så långt, att den inte kan plåga mer.

Var platsen Asasel ligger vet bara var och en. Tror jag.

 

Då brast det…

Det var dags att sätta på TV.n. Det var lördagskväll och humöret i botten. Ungefär. Jag kom för sent och hamnade mitt i en kyrka och min egen viktigaste bibeltext för närvarande. Lukas kap 24:13-.  Allt verkade så bra och det var den präst, som fått så mycket beröm nyligen i en spalt i tidningen Dagen.

Sen brast det för mig. Han lämnade orden i bibeltexten och fokuserade på mänskliga tankar som sympati och värme från främlingen – en av de tre texten handlar om. I England har jag hört, att de spelar eller sjunger dessa välkända ord ur texten:

”Bliv kvar hos mig…” efter fotbollsmatcher! Dagen är slut. Natten närmar sig. Så tryggt det skulle vara om denne främling stannade kvar hos oss…

Då brast det för mig och jag skrev ner min besvikelse över män, som skall vara präster men som lämnar bibeltexten och pratar om annat! Nej, jag grät inte. Jag skrev en blogg. Sen tappade jag också fokus och satte in ett fint foto på mig själv dagen efter.

Då brast det!

Vad var det som brast? Jo, det var förhänget i templet, när Jesus gav upp andan på korset och dog för hela världens synder och mina. Så nära påskens händelser lever vi och jag flyttar fokus på ett fint foto av mig! Hoppas då att ingen sett, hur grinig jag är. En gnällspik.

Hon hette Hildur Hedlund och var en gammal frälsningssoldat, när vi två möttes. Hon präntade in i oss unga, att Jesus inte delar sin ära med någon. Vem ville inte vara något och vara duktig? Vem vill inte det fortfarande?

”Människa du är någon,” skrev någon som var prästvigd och i tjänst för fyra år sen i fastlagstid. Hon ville ha bort allt blodigt tal och slaktat Guds lamm. Det behövdes inget offer och blev ett stort rabalder enligt hennes bok senare. Sen dess har jag längtat efter en saklig bibelundervisning genom Gamla Testamentet, som visar på att Jesus måste dö på ett kors/en påle.

Sen brast det för mig. Utan tårar. Jag har bara blivit upprörd över bristen på bibelkunskap! Detta får inte uttryckas på mitt sätt! Det skall vara positivt, när så många gör så mycket för Gud – satsar allt av sin tid. En ny andlighet…

”Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig.

Naken dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du, i din källa tvår mig nu.”

Vad var det som brast mer än klippan i öknen?

Det var hela den ritning/mönsterbild, som Mose fått på berget av Gud. Han och folket utförde den och lydde in i minsta detalj. Den ritningen håller fortfarande för att bygga en kyrka/församling på. Tro mig! Det är inga låsta dörrar nu heller in i gemenskapen. Fortfarande är det herden, som vaktar dörren in till sin hjord. Fortfarande gäller det att lägga av synden vid ”offeraltaret”, som nu är det tomma korset. Det tomma korset nu är en symbol för att allt är gjort för oss, som måste göras!

Lammet blev en herde. Johannes skriver ett kodat språk i Uppenbarelseboken för dem som tror både på början och slutet. Det är totalt orimligt att göra sig ren i Lammets blod.

Ändå fungerar det för en gnällspik.

Oss ”sektmedlemmar” emellan

Käre David!

Det blir inte lätt, att berätta om din morfars bibelundervisning! Jag vet ju inte om du alls hört den typen av undervisning i din generation. Så minns jag lite bättre varför du gjort ett  litet tillägg på lappen du skrev: ”…oss sektmedlemmar emellan.” Det fanns en tidningen Dagen framme på mitt köksbord den gång, som ni lånade min lägenhet. ”Livets Ord” var stämplat som en sekt. Tidigare var det Pingströrelsen. Så var det väl en artikel om vad som är vad i det numret. Gissar jag. Din morfar var predikant inom Örebromissionen (vederdöpare = de döpte för andra gången, om dopet skett i spädbarnsåldern). Det är väl lika bra då att nämna Tabernaklet som kyrka i Göteborg och som tillhör de så kallade stockholmsbaptisterna.

Detta har inte gått på en dag att få grepp om. Det gällde för mig att känna 90-åringar, som varit med om delningarna. Nu har utvecklingen svängt tillbaka och Pingströrelsen är villiga att låta barndöpta, troende att få bli medlemmar. Inte utan debatt skall du veta.

I mitt förra brev till dig, så tog jag upp de gamla namnen Gilead, Salem, Betel, Tabernaklet. Nu skall det vara tuffa namn på engelska hellre än anknytning till en händelse eller händelser i bibeln. Det är pluralis så klart för på platsen hände mycket med tusentals år emellan. Jordan är en flod, som blivit viktig som vattendelare och före och efter ett dop.

Vattnet är en metafor. Vi kan strida teologiskt om vad som sker i vattnet. Jag är helt oteologiskt spädbarnsdöpt på Maria Alberts Sjukhus i Trollhättan några dagar gammal. Det var inget nöddop. Min mor födde sitt sjunde barn där och för första gången på ett BB. Mina fem äldre syskon är födda hemma i sängarna. Hennes andra son dog efter födelsen. Ingen i mitt föräldrahem har varit intresserad av teologi i meningen hårklyverier om arvsynd eller inte. Bara det skulle du och jag kunna samtala om. Hur går det om ett barn dör och inte är döpt? För min mor var det praktiskt att passa på när sjukhuset erbjöd dop för de mammor, som önskade att deras barn döptes redan där. Inget som vållat mig problem. Problemet kom när jag var arton, nitton år gammal och läste mitt nya testamente ”tro och bli döpt”.

Efter mycket lång kamp fick mina föräldrar veta vad jag läst. Pastorn i Trollhättans Missionsförsamling och den lilla på landet fick veta det. Deras dopgrav läckte visst och då blev dopet i Vänersborgs Missionskyrka. Det är så bra, att den kampen fick bli min egen inom Svenska Missionsförbundet, som tillämpade både ock. Jag hade aldrig hört någon förkunnelse om dop eller sett något.

Du vet om både baptistisk dopsyn och Svenska Kyrkans. Därför skall du få dagens debatt i teologiska frågor – en debatt som är aktuell ”vattendelare”. Jag lägger mig i och ingen tycks förstå, att jag lider av debatten! Mikael Karlendal är mycket kunnig, utbildad med stor bredd – teolog och pastor inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) tidigare inom Pingströrelsen. Till hans blogg hör de/vi som skriver kommentarer. Dag Sandahl är pensionerad präst inom Svenska Kyrkan och doktor inom två ämnesområden.

Där får vi försöka börja vårt samtal offentligt. Jag har försökt få in Erics undervisning om Tabernaklet men misslyckats i Dag Sandahls blogg. Och det skall bli sammanslagning av min hemsida. http://www.brefvet.com och min plats i rymden. Fast jag varit densamma hela tiden.

Smått och nytt av Dag Sandahl med flera

Dagens väg nedför Mikael Karlendal med flera

Ja, detta var mycket på en gång, David! Men vad vore Örebromissionen utan alla kvinnliga evangelister! Det är en historia i sig och din morfar Eric Nilsson, Näsåker, ÖM-pastor var min andlige far från första stund på bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 tills han inte kunde svara på bibelfrågor längre. Då gav han mig sitt stöd ändå.

Allt gott

Din i Kristus

Gunnel

 

Som ett brev på posten – fortsättning

Käre David!

Du undrade hur min bloggpost skulle bli med bröllopsfotot från Norra Björke kyrka. Det tog tid för mig att tänka ut hur jag skulle få till det. Mitt intresse gäller kyrkans budskap och så fick jag äntligen ett vackert foto på altartavlan som helhet!

Nu har vi gått in i fastan. Det är olika uppfattningar om intresset för bibelns budskap i Sverige, om det finns eller om det är en nästan total avsaknad av poängen. Jag för min del uppskattar den kvinnliga präst, som vågade blotta sin okunnighet för fyra år sen offentligt i artiklar i Svenska kyrkans tidning. Hon ville ha bort ”Guds rena lamm oskyldig…” Bättre kunde vi inte få det formulerat! Det har jag skrivit om tidigare mer utförligt.

”Ta ner honom från korset! Han lever ju!”

Ja, varför har Svenska Kyrkan alla dessa målningar med Jesus blödande på ett kors? Du och jag har vuxit upp inom frikyrkor med ett tomt kors i blickpunkten. Han är inte där. Han har uppstått från de döda och lever! Har jag skrivit alldeles för personligt till dig, David? Du är inte så värst snabb, att höra av dig. Det blir väl genomtänkt sedan. Så jag skrev ett mail till din syster och frågade. Av hennes svar kan jag dra slutsatsen, att jag kan få fortsätta att berätta om er mormor och morfar. Eric blev min andlige far under många, svåra år. Jag fick räknas som ”dotter” i huset. ”Storsa” tror jag det hette i Norrland.

En gång fick jag besök av dig, när jag var hemma. Vid första besöket lånade ni mitt lilla hem, kom in i min hall och får se fina förstoringar på er själva – dig och Sara som barn. Bildbevis på att relationen inte är ny. Så nu är jag framme vid poängen ”två fotstycken av silver”. De skulle sättas under varje bräda. Eric och jag hade det gemensamt, att vi visste hur ett sågverk fungerade och såg ut. När han började undervisa om tabernaklet i öknen, så hade jag ett stort försprång, som följt dessa bräder från början tills de var uppsågade, hyvlade, uppmätta och fått exakt samma mått. Erics barnbarn borde få veta vad hans undervisning betytt för mig! Så där fortsätter jag, upprepar berättelsen av tabernaklet i öknen.

På bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 där jag mötte Hildur och Eric första gången, så fanns det redan ett stort intresse för modellen av första ”kyrkan”. Husmor var händig och hade gjort den viktigaste personen i miniatyr – översteprästen. Jesus är vår överstepräst och manar alltid gott för oss i himlen.

David, jag såg på TV-gudstjänsterna från Salem i Vargön, där du är medlem – en ny och vacker kyrka. Ingen kyrka eller församling kan byggas utan att följa ritningen, som finns i bibeln. Den enskilda medlemmen skall veta, att kroppen är ett tempel åt den helige ande. Medlemmarna tillsammans skall veta, att vi skall låta oss byggas till ett Guds tempel. Allt som står i Nya Testamentet har hänvisningar till alla skrifter före Jesus tid. Så beskrivningen av tabernaklet i öknen kan aldrig bli inaktuell och höra till ett 30-talet eller tidigare eller till ett 70-tal, då jag fick undervisning av Eric Nilsson och Wilhelm Bergling. Att bli upprättad och få en försoningsgrund under båda fötterna är det bästa som kan hända. Jag är upprättad på Ordets grund. Det finns att läsa om både i gamla och nya testamentet. Alla får tänka själva – ja. Alla får ha olika uppfattningar – ja. Men det håller inte att bygga en kyrka/församling på. Kristus har försonat oss med Gud och vi har fått försoningens ämbete. Det är grunden vi står på.

En ny fastetid igen år 2015. Fint att jag fått berätta för dig om vad de gamles undervisning betytt för mig. Jag tränar på att föra berättelsen vidare till unga. Så blev det, då du kom på besök en gång till mig. Det var inte bara vad din morfar sagt utan vad Gud sagt, hoppas jag.

Sökväg till ”ritningen”  2 Mos 26:15-19, Joh. ev. kap 2:19-21, Rom 12:1, 1 Kor 6:19 och 2 Kor 6:16

Det finns olika tolkningstraditioner. Här är det tillämpningar – inte vetenskapliga bevis.

Allt gott

önskar

Gunnel

(Sågbacken i Norra Björke runt år 1918. Foto: Georg Lindahl. Klicka på bilden så syns mitt blivande föräldrahem bättre.)

Tabernaklet045

Som ett brev på posten

Käre David!

Äntligen kan jag få använda öppet-brev-formen! Det har jag önskat länge men inte haft någon att skriva till. Det behövs ett ansikte på mottagaren. Det behövs ett intresse av att få mitt brev. Du har visat ditt intresse och svarat på mail. Dessutom gav du mig en fråga. Ja, min upprepade fråga till dig var ju namnet på den fotograf, vars foton gjorde mig så glad. Glömsk som jag är.

Vi får ta det från början då. I slutet av 60-talet höll jag på att förlora min tro. Det fattades kunskap om Gud och jag såg på mig själv och andra svaga människor. Då blev jag rekommenderad att gå en bibelskola, där din morfar var en av bibellärarna. Din mormor var med från Norrland också till Skåne. Vi fick en privat relation för de två levde i en stor sorg. De hade haft en enda son, som dött i cancer i 20-årsåldern. Jag levde i en annan sorg. Vi umgicks privat och jag fick gärna gå egna promenader med Eric och fråga obegränsat. Han undervisade i Gamla Testamentet. Den andre bibelläraren hade Nya Testamentet och nutid från kriget i Ungern och Rumänien, där han varit fängslad för sin tro.

Min fråga till dig var, om jag kunde få ha med ett av bröllopsfotona från ditt och Saidas bröllop i min hembygds kyrka här på min blogg. Din fråga kom så klart vilket det gällde av alla. För mig var det första gången jag såg ett foto med hela altaret ända upp till taket. Ja, så fick jag förklara orsaken och du fortsatte att fråga: ”Vad är en bördeman?”

Det är din morfar, som inspirerat mig att läsa Gamla Testamentet och fortsätta att studera. Han var en enkel frikyrkopredikant inom f.d. Örebromissionen (baptistsamfund). Familjen fick flytta runt i landet och till sist skaffade han sin försörjning som sågverksarbetare i Näsåker, där de köpt kapellet. Alla söndagar ville han predika. Jag har fått gästa dem mer än en gång och fortsatte med mina frågor så länge han kunde svara. Eric Nilsson kom mer än en gång till Göteborg och höll bibelstudier på Räddningsmissionen. Där fick jag för första gången lära mig om tabernaklet i öknen som förebild för den kristna trons grund. Ordet ”upprättad” fastnade. Jag har flera bloggposter om detta tidigare.

Nu är du ganska nygift och 40 år gammal. Jag älskar Gamla Testamentet tack vare din morfars gedigna undervisning hur allt hör ihop. Den undervisningen fick jag i söndagsskolan också att personerna och händelserna i GT pekar fram mot Jesus i Nya Testamentet. ”Det Boas var för Rut är Jesus för oss”. Det är ett citat från ett bibelstudium av Berit Simonsson i nutid. Bibeln skrivs inte om därför att äktenskapet förlorat sin bibliska grund. Ett förbund sluts mellan två parter – juridiskt och offentligt och de två blir ett kött. Enligt bibeln är det ingen privat överenskommelse bara.

Berättelsen om Boas och Rut fortsätter i Nya Testamentets släkttavla över Jesus som född människa genom jungfrun Maria men med en juridiskt ansvarig far Josef. I Ruts bok kommer ordet ”bördeman” in. Rut var ju änka och hennes svärmor Noomi var änka. Noomi hade hamnat i ett hednaland i en svår hungersnöd i Betlehem. Du kan säkert hela denna berättelse så när som på innebörden av ordet ”bördeman”. Profetian om Jesus i GT är att bördemannen är stark. Bördemannen skulle ta ekonomiskt ansvar för en änka. Hon skulle vara trygg under hans beskydd. Du får Googla på ”bördeman” och ”bördesrätt” Här är en länk till en tidigare bloggpost om Rut:

Rut

Vilket foto ville jag ha på en bloggpost från Norra Björke kyrka? Jo, jag ville se lammet med segerfanan högst upp på altaret. Ljuskronan som är en donation en gång i tiden skymmer allt. Våra ”donationer” till kyrkan kan skymma bibelns lära, att Kristus lever och verkar. Han hänger inte kvar på ett kors.

Det är detta mina öppna brev handlar om. Idag till dig, David. Jag är glad över att få ha dig till vän du Eric och Hildurs barnbarn. Om jag hade det extra svårt ringde Eric mig från Norrland. Då kunde jag fråga honom rakt på sak: ”Har Hildur sagt till dig att ringa mig?” Hildur hade tunna väggar och fick med om någon hade det svårt. Jag fick vara med i deras förböner. Jag som många andra. Det var då det.

Allt gott

önskar

Gunnel

Foto: Peter Wahlström, Atelje Wahlström, Vänersborg

Bröllop
Bröllop

Jag ger upp!

Jag ger upp! Det är sant på ett sätt. Det är sant på andra sätt. Det kan gälla att släppa taget om det obegripliga. Det kan gälla acceptans: Nu är det som det är och jag är inte ung längre.

Den fjärde fastlagstiden är här sen chocken kom. Jag för min del vill ha kvar de psalmer, som vi fick lära oss i skolan utantill. Jag för min del skulle fortfarande vilja ha kontakt med en kvinnlig präst, som önskade få bort de blodiga psalmerna. ”Vi behöver inget offer,” skrev hon. ”Ta ner honom från korset!”

Visst! Jag måste tänka till. Hon måste tänka till. Alla måste tänka till. Nu är det bråttom! Ingen kan leva i ett vakuum utan grundkunskap eller leva med fel kunskap.

”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid o Jesus.” Psalmen är från före år 1529

Det var en personlig fråga för mig som frikyrklig vad jag hade för gemensam teologi med Svenska Kyrkan och min hembygds kyrka, där jag är konfirmerad. Då letade jag upp denna psalm och hänvisade för många år sen till Lammet högst upp på altaret med segerfanan. Var finns detta lamm med segerfanan nu i Norra Björke kyrka? Jag har letat förgäves på ett fotografi med hela altaret ända upp till taket.

Förstår du mig, att jag undrar? Var finns undervisningen om lammet, som blev en herde, som blev en brudgum till en brud, som följer frivilligt?

”Jag ger upp!” Så skrev en ung kvinna med anledning av bibelläsningen i tredje Moseboken med alla sina blodiga offer. Vi är många, som läser bibeln gemensamt nu i en Facebookgrupp: ”Anta utmaningen”

Jag för min del inser, att jag inte fattar. Men jag ger inte upp ”i en tid som denna” = (citat ur Mordokajs ord till Ester i en farlig tid). Islam är inte så gammal som religion. Jesus sa till sina rädda lärjungar:

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”

Lukas 12:32

Rom är målet för islamisterna – Mikael Karlendal

Uppgörelsen – Upprättelsen

Översta lådan i Bettys byrå gnisslade inte idag, då jag drog ut den. Det obehagliga gnisslet kanske kommer på sommaren vid 28 graders torr värme i matvrån. Betty var en äldre syster till min mormor och född år 1853. Mormor Ida var ingift i Toddestorp och hon hade ett litet privat ålderdomshem i andra ändan av huset. Där bodde äldre brodern August också. Betty hade med allt hon ägde hemifrån det vill säga byrån och några hemvävda förkläden. (Jag vet var det ena av dem finns i socknen. Hon som fick det har berättat det.)

Nu är äntligen byrån min. Den har mellanlandat på ett annat ställe i släkten först efter auktionen år 1982. Innan dess var det stora röjet efter flera generationer.

Det var min idé, att det skulle filmas, när jag drar ut översta byrålådan. Det fattades bilder men inte mitt prat till filmen med samma namn som min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Det är färdigältat! Det är bara rubriken som fattades till denna bloggpost och beskrivningen av den senare delen. Kopian av min sjukjournal från år 1956 ligger där i byrån. Jag har bara orkat läsa teskedvis. En kort promenad mellan byrån och kökssoffan sen. Historia bakåt i tiden är viktig. Byrån är väl gjord i något uthus i Forsby. Kökssoffan är gjord på en möbelfabrik.

Uppgörelsen handlar om vad som är friskt och vad som är sjukt. Där på den punkten har inte jag varit överens med två olika överläkare. Jag har påstått år 1956 på hösten, att jag var frisk och ville hem (alltså inte vara inlåst längre.) Enligt sjukjournalen påstår de, att jag saknar sjukdomsinsikt. Eller har en måttlig sådan. Jag skulle bära på den sjukdom de diagnostiserat mig med så snabbt: Mano depressiv psykos. De skulle följa utvecklingen av den sjukdomen.

Där lade jag tillbaka kopian av sjukjournalen i Bettys gamla byrå. Tacksam över mitt arv. Mormor hade visst mycket humor och de skrattade ofta i det hemmet. Hon och barnen. Morfar var nog lite allvarsam. Tror jag. Genom honom har jag ju fått min prästgen, som hoppade över de manliga barnbarnen. (Sic)

Raskt över till försoningen, som två av tre föreläsare hade var kvinnor den 17 december år 2013. Det som har fastnat hos mig är, att det finns så svåra övergrepp att försoning nästan är omöjlig. Alldeles särskilt om förövaren inte fattar vilka skador som uppstått av övergreppen. Det finns de, som inte fattar och aldrig ber om förlåtelse. Då är processen kvar att glömma allt som varit och gå vidare…

”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Så enkelt var nu inte det, att kunna skilja på allt som är förlåtet men inte glömt. Hjärnan kan ha ett stort arbetsminne. Många GB.

Återkommer i morgon, tror jag. Det här att bli upprättad genom tro på Kristus kanske blir för svårt att förstå idag. Det är en preposition dessutom, som är felöversatt till svenska i bibeln. 🙂