Söndagsskolan – Sida 2 – Gunnels plats i rymden

Tre mammor – Mors dag

Det är kväll snart på årets ”Mors dag”. Det är inte bara tre mammor, jag vill hylla utan många. Men alldeles särskilt tre som sammanstrålade i min tråd på Facebook. De hade tryckt på ”Gilla”-knappen för de är spontana alla tre precis som jag är.
Inget mer skryt från min sida, att jag läst doktorsavhandlingar utan att begripa något! Eller vet om en på franska, som jag inte berättar mer om. ”Till papperskorgen” och jag bestämmer i denna blogg.

De tre mammorna, som jag vill hylla särskilt ikväll träffade jag på två utbildningsdagar. Som jag förstår så här efteråt var jag överårig och 76. Imponerade att jag fick vara med. Det handlade om mod och åter mod att våga gå ut i samhället med information om neuropsykiatriska diagnoser hur de fungerar att leva dagligt liv med. Det handlade om mod och åter mod att våga gå ut i samhället och sticka hål på fördomar om psykisk ohälsa.

I den gruppen fann jag dem mammorna, som kämpade för sina barns rättigheter att vara lite annorlunda, lite stökiga eller mycket påfrestande ibland. Mammorna fick vara försvarsadvokater i tid och otid. Så kom berättelserna att de förstod sina barn för de hade haft det så själva i skolan. Varit annorlunda. Blivit mobbade. Känt sig ensamma, oförstådda. Och i sista minuten nästan hade de själva fått en utredning och diagnos på orsak och verkan. (Många vuxna med ADHD har mycket svårt att få hjälp med utredning och medicin.) En del har jag bloggat om tidigare. Nu har jag en annan infallsvinkel. De vågar skriva, att de inte begriper det kristna pratet. Och jag vågar skriva hur irriterad jag är på teologer, som rör till allt för mig, som jag kunnat sen söndagsskolan!

Så frågan gick till Carina Ikonen Nilsson igen om hon inte ville berätta på Facebook om hur det var för henne i söndagsskolan – detta att inte kunna sitta still – detta att vilja fråga om allt. Carina har skrivit en bok trots allt! Det är en prestation med hennes handikapp. Så frågade jag per mail om jag får citera hennes berättelse här. Det har inte blivit någon justering via något datorprogram innan:
Carina Ikonen Nilsson berättar:

”Jo så va det alla de där frågorna som jag hade fick inga svar utan mera att jag inte behövde fråga så mycket och jag måste låta andra prata dessutom gjorde jag alla pyssel på mitt egna sätt och det fick man inte. Synd tycker jag för just söndagsskolan tyckte jag var intressant, men när jag insåg sedan att just bibeln och Jesus tyckte att jag frågade för mycket då slocknade en del av mig kände som bara åtta nioåring att nej inte ens här passar jag in. När min son va lite fick jag samma känsla att de såg med samma ögon på honom när jag släpade iväg med honom till Kyrkans barn timma. Så vi va där bara några få gånger. Istället kom en präst hem till oss för jag hade råkat läsa bibeln för min son och jag läste om hur han förvandlade floden till blod och sånt vilket gjorde att min son tänkte att den där gud han va minsann inte riktigt som han skulle en hemsk mördare. så prästen hade med sig små barn verser och det blev riktigt trevligt.”

En eloge till alla mammor, som en gång varit barn och blivit mobbade men som nu kämpar för sina och andras barn! Jag glömmer inte era berättelser! En av dessa tre mammors söner är visst lite som jag. Han vill reda ut saker och ting. Få lite klara besked.

Mathilda efter sitt Göteborgsvarv

Eftertanken

Igår morse var jag irriterad, när jag skrev min blogg. Det är möjligt, att jag tar bort den. En blogg kan vara koncentrerad. En annan spretig och några är flamsiga. Det är jag Gunnel i alla fall, som försöker förstå de lärdas infallsvinklar och påverkas av debatterna. Eller mitt eget trauma.

Min alldeles egna debatt handlar om försoningen genom blodet och inget annat. Min far kunde inte förklara varför hans mor min farmor fortsatte att gå i gudstjänsterna i Missionshuset och hans far min farfar gick på gudstjänsterna i Missionskyrkan trots att de gift sig och var förenade som ett. Tomterna var och är precis bredvid varandra. Fast var det olika tider gick de väl till båda mötena? Min far var totalt okunnig om teologi. Farfar också. Han var grovsnickare. Min far var finsnickare men kunde bygga också och undervisade söndagsskolbarn långt upp i åren. Trots att han ingen talare var. Han blev rörd och grät lite vid poängen. Pinsamt för honom och hans egna barn.

Min lust att predika kommer från min morfars släkt. Det har ”släktat” över och är mycket obekvämt för min församlingsledning, gissar jag. Försöker hålla mig på min kant här i 2:an. Det är inte lätt. Jag är inte född pingstvän.

Så ha överseende med mig och mitt intresse för kvinnliga präster, som inte förkunnar som de skall. Det skall vi inte anklaga dem för utan gå till botten av de teologiska universitetens undervisning sen ett par hundra år tillbaka. Vi kan hålla oss i Sverige med Lund och Uppsala. Och att det finns tre Jesaja. Inte en som det fanns i min ungdom. Konstiga ord är heller inte bekvämt för mig och min irritabilitet.

Precis den är med upp på korset, när Jesus dog för hela världens synder och mina. I hans sår har vi fått läkedom. Påskens bibeltexter är bra hela året.

Vi närmar oss pingsthelgen. Brist ut min själ i lovsångsljud…

Söndagsskolan150 Söndagsskolan på 20-talet

57 + 57 = 2014

Hur går nu detta ihop? Vem kan tro på en sådan uträkning? Vem kan tro på Google, som scannar mitt liv och Mr Facebook, som kunde göra en film av mina enstaka bilder? År 2002 var detta med Google obegripligt för mig och hela Internet.

Idag kan jag berätta en gång till hur det var en försommardag utanför Norrköping, när hela min framtid var spolierad. Jag kom till en äng på min promenad och där stod en tom, ensam, odekorerad predikostol. Typisk för utomhusgudstjänster och tältmöten. Då kom lusten över mig att få stå där och predika Guds ord! Sen gick jag vidare på stigen över ängen. En man sprang ikapp mig och ropade och frågade, om jag inte sett skylten, att det var en skjutbana. Var han kom ifrån hade jag inte sett. Jag hade tur sa han, att jag inte blivit träffad, när de övade.

Som sagt. Detta har jag berättat förut om sjuksköterskan, som bara gjorde i ordning en blogg med namn och allt och ansåg, att jag bör blogga. Som om det var hennes egen idé!
I så fall var min lust att få predika. Inte visste jag för 12 år sen att detta är männens skjutfält! 🙂

Nu är påsken över och vi som har bibelns referensram lever med siffror och i frikyrkliga sammanhang finns dessa siffror tonsatta med text av Urban Ringbäck. Jag skulle så gärna vilja berätta vad bibeln betytt för mig efter katastrofens dagar. All trösts Gud har tröstat mig många gånger. Det enda jag behövde göra var att öppna tröstens bok och be till Gud om en finare i mjukt kalvskinn med övervikta kanter. Som väl är hade jag så många syskon och en moster, som gav 50 kronor var till en födelsedag. Allt kom i brev från olika håll. Drömmen gick att förverkliga.

Första hållhaken var inte tröst utan en direkt uppmaning från denna bok:
Glöm det som varit! Håll inte fast vid det som hänt! Och så löftet att Gud ville göra något nytt…Kunde jag inte se det redan? (Nej, det gick inte på tio år framåt.)
Rätt citerat fick detta stå på ett av försättsbladen i millimeterstora bokstäver. Inget schvung minsann i handstilen! Ingen tro på framtiden men väl på det som varit.

Påsken är över och under fyrtio dagar uppenbarar Jesus sig för sina lärjungar i bibeltexterna tills han lämnade dem från ett berg i Gallilen. Mig har han inte lämnat någon gång! Jag njuter av alla sammanhang i bibeln kopplat till just fyrtio. Det är möjligt, att jag ger bibelhänvisningar en dag. Allt blev gjort från Guds sida, som behövde göras genom ett utvalt folk och hans ende son och senare hans lärjungar.

Året var 1957 när jag var totalt desillusionerad och fick syn på en övergiven predikostol. Undrar just var männen håller hus, som borde förkunna Guds ord.

P.S.
”Här var mellan ljuset och mörkret en strid
dock segrade ljuset för evig tid
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor vad söker ni här?
Den levande ej bland de döda är
Uppstånden är Jesus. Halleluja.”
Segertoner och Psalmer och Sånger nr 146 vers 2

Den kampen började tidigt. Den fortsatte tills Herrens Gud ångrade allt gott han skapat. Det regnade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Floden kom och dränkte allt utom Noa och de som följde honom.
Hånet mot Herren Gud återkom genom olika folk senare i tiden. Goljat och hans män hånade under fyrtio dagar och nätter.
”Vad får den som tar bort skammen från Israels Gud?” (Citat fritt ur minnet) Vem var han, som utan krigsrustning gick emot? Vem var han, som måste gå ut i öknen och bli frestad av Djävulen under fyrtio dagar och nätter?

Vem är han, som vunnit seger över Djävulen och döden en gång för alla? Så visar han sig gång på gång på olika sätt under fyrtio dagar för sina lärjungar…
Och varenda blomma är med i lovsången över hans seger!
D.S.

”Tror du små blommor bedja till Gud
fastän du ej förnimmer ett ljud
Dock upp till himlen från ängden skön
stiger så sakta blommornas bön.

Gör du som blomman gläd dig och sjung…”

Ur söndagskolans sångbok

Förgätmigej från Göran Schmiths Hemsida och Floran på Rörö

Åsikter och insikter

Det är inte nödvändigt, att ha åsikter om allt. Jag har den åsikten att här behöver städas före påskhelgen. De flesta anser, att detta är inget att ha åsikt om utan bara att se till att det blir gjort. En åsikt kan bli en insikt och ett tvättat fönster kan bli en utsikt minsann, som blir njutbar!

Det finns massor av åsikter om barns andliga behov eller om det är hjärntvätt i kyrkornas söndagsskolor. Hur var det nu med den naiva sången om Noas ark i förra bloggposten? Är det åsikter eller insikter? Kan någon vetenskapsman formulera upplysningen bättre? Det fanns en man, som vågade lyda Herren oavsett detta orealistiska bygge på torra land under så lång tid. Han heter Noa.

År 1991 kom det ut en provöversättning till Bibel 2000 av Bibelkommisionen:
”TRE BIBELBÖCKER FÖRSTA MOSEBOKEN ORDSPRÅKSBOKEN JEREMIA”
Karl-Gustaf Hildebrand har skrivit förordet.
Detta förord den gången satte myror i huvudet på mig för denne lärde man kunde så mycket om mångas åsikter. Detta gällde bland annat berättelsen om Noa saga eller myt. Därför vågade jag sätta in en gammal söndagsskolesång om just Noas ark. Tänk, om författaren till den enkla sången inte hade några åsikter utan bara insikter? Kan det bli så? Och är det jag, som inte fattar begreppet ”myt”?

För min del har jag fått växa upp med söndagsskola utan rörelsesånger. Det fanns ingen flanellograf heller bara torra, sakliga berättelser och sånger ur söndagsskolans sångbok. Som barn hade jag inga åsikter om det var sant eller inte. Som tonåring ville jag ha mera. Åsikter har jag om allt annat men insikter är något annat.

Det har nästan blivit fula ord talet om att lyda. Därför har begreppet ”Israel” blivit obegripligt och mytologi väger tyngre än sanningen. Visst är det beundranvärt att kunna olika folks gudar! Visst är det bra att kunna gammal historia! Till detta behövs kartor! Det behövs för att kunna se proportionerna på en lydig mans vandring till exempel som Abraham var och jämföra det med de stora mäktiga folken runt omkring.

Noa byggde efter den ritning han fått av Herren långt tidigare. Mose och folket byggde i allt som Herrens sagt genom en ritning till Mose senare än Abraham. Måtten har en så fin harmoni. Ändå senare i tiden blev det ett tempel där Salomo lydde Herren i början av sitt liv. Innan dess hade Israels folk varit lydiga utan att förstå innebörden av riterna. Försoningsdagens offer pekar fram mot Jesus död på ett kors. Det blodet blev givet en gång för alla och renar från all synd.

Budskapet i Noas bygge av en ark håller också!

Summan av Guds ord kan ge många åsikter men också mer och mer insikter.

Karta Israel är som en liten prick bara bland de stora mäktiga rikena runtomkring

Noa

Det är söndagsmorgon och dags att förbereda ”söndagsskolan”. Eller hur? Visst är det lämpligt att börja med en rörelsesång? Den får inte glömmas sången om Noa! Filmen om honom har haft premiär och många har redan sett den. Bra eller dålig? Sevärd? Det vet jag inte ännu. Hitintills har jag några bloggposter om regnbågen i skyn. På vad sätt motsätter vetenskapen några väl valda formuleringar i den gamla boken, som kallas bibeln? Både vetenskapsmän och allmänhet vet nu för tiden hur det går till när regnbågen visar sig i skyn. Det som fattas är summan av Guds ord som är sanning enligt bibeln. Det håller att pröva minsann!

Om jag vore en liten mus

1.Om jag vore en liten mus, ville jag bo uti Noas hus.
Ville jag se den mannen stark bygga på sin ark.

2. Noa Herren på orden tog. Spikarna dansa´och hammar´n slog.
Arken han byggde efter mått, som av Gud han fått.

3. Skratta du, men det gör ej jag, för jag vet att till sist en dag,
räddas blott den som på Herren tror och i arken bor.

Teologen Stefan Gustavsson om Noa

”Min båge sätter jag i skyn…”

Foto: Lars Ahgnell