Skrivet av: Gunnel | 7 april, 2018

Lammets blod

Två personer lämnade allt bakom sig. De stod inte ut längre med allt vad de varit med om senaste åren och särskilt under påsken i Jerusalem. Tro det den som vill, att det går att gå ifrån sig själv och sitt tidigare liv tillsammans med andra! Visst! Det som inte går att ändra på igår eller de andra dagarna som gått, det bör man ju lämna bakom sig. Visst!

”Du måste ju gå vidare nu!”

Så de gjorde de två. Vi får bara veta vad han hette. Vi får aldrig veta hennes namn. Så där kunde jag sätta in mitt eget och bli en av huvudpersonerna. Påsken var över i Jerusalem. De fanns bara en chock kvar och tunga ben men vägen hem kunde de steg för steg.

En främling slöt upp vid deras sida och frågade vad de samtalade om. Det var de två som insåg att detta var en person, som inte varit med i Jerusalem och sett den grymma korsfästelsen av deras Mästare och två rövare. Därför kallade de honom ”en främling”. Historien står att läsa om i Lukas kap 24:13-31 men vem som helst kan upprepa den, läsa på alla bibelns texter om vad som hände i Jerusalem under denna påsk.

Främlingen frågade vad som hänt eftersom de såg så bedrövade ut och visade det tydligt. Ja, så fick det berätta om allt de trott på och allt de förlorat nu. Främlingen lyssnade men sa inget om att det var synd om dem, som gjort denna förlust. Han visade ingen medkänsla. Tvärtom fick de höra att de var oförståndiga och tröga till att tro. På vad?

Jo, främlingen gick igenom alla skrifter, som fanns med början i Moseböckerna. Han gick igenom vad alla profeterna sagt måste ske. Precis som det redan skett i Jerusalem på ett kors. Pålen är ju omnämnd i Moseböckerna med en kopparorm visserligen. Men ändå! De som varit olydiga mot Herrens bud och blivit bitna av giftiga ormar blev sjuka och kunde dö. Men om de såg upp på kopparormen, så fick de hälsan tillbaka! Joh 3:14-17

Så började han från början med det blod, som måste rinna i Edens lustgård för att Adam och Eva skulle kunna stå inför Herren Gud igen med frimodighet. Han hade gjort kläder av skinn och klädde dem. För det måste först ett oskyldigt djur dö. Sen fortsatte främlingen att berätta om oskyldigt blod som räddning undan döden. Det kan vi gissa bara. Ja, varje hushåll måste slakta ett felfritt lamm för att kunna stryka blodet på dörrposterna i Egypten. Lammets blod blev skillnaden på liv eller död för alla förstfödda bland alla. Det vet vi.

En senare historia handlar om två felfria syndabockar. Båda fick bära allas synd. Lite av blodet av den slaktade och offrade syndabocken bars in i det allra heligaste till Gud. Den som lotten föll på att bära ut synden i öknen gjorde det. Platsen eller funktionen fick namnet Asasel. (Med facit i hand fastade Jesus 40 dagar i öknen och blev ständigt frestad av Satan. Dock utan synd. Därför kan han hjälpa de som frestas. En parentes men ingen liten i så fall.) Blodet stänktes och bars in i det allra heligaste till Gud…

Vägen till Emmaus var omkring 11 kilometer, om det var just det Emmaus som ligger närmast Jerusalem. Hur som helst så började det bli mörkt sen. Så de bad främlingen stanna. Det gjorde han och bröt själv brödet, när de såg på.

Då kände de igen honom i den gesten och när han bad bordsbönen!

”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd.”

Det står i bibeln. Ett testamente blir inte giltigt förrän den som skrivit det är död.


Responses

  1. Har aldrig lagt märke till att bara en av Emmausvandrarna är namngiven och att den andra kanske inte var en man!?

    • Det kanske var ett gift par på väg till sitt hem? Vem satte annars fram kvällsmålet?

      • Haha! Där har du en poäng.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: