Kategori: Personliga reflektioner

Måndagen den 19 juli hade Göteborgs-Posten en bokrecention skriven av Karin Widegård. Där finns foto av den kände psykiatern Clarence Crafoord och rubriken är:

 Öppenhjärtligt och personligt

Titeln på Crafoords memoarer är:

"Kärleksförsök och svek – en själsläkares berättelser"

 

Torsdagen den 22 juli bjöd Göteborgs-Posten på två helsidor av en f.d. patient inom psykiatrin, som haft psykoser och rest sig igen.

"Anneli fann livet efter psykosen"

 

Ingen semesterläsning precis för min del men jag fattade direkt ett beslut att köpa Clarence Crafoords bok, bläddrade i den igår och läste lite här och lite där och blev så besviken över att boken inte handlar mer om den abrupta nedläggningen av mentalsjukhusen i slutet av 80-talet. Det var fråga om människor, som inte visste om något annat än att vara inlåsta och stämplade med diagnoser, som släpptes ut i frihet och skulle överleva den förändringen.

 

Detta var dagsresten, som utlöste nattens dröm. En dröm kan vara hur märklig som helst men innehålla mycket mer än det som hände dagen innan. Drömmen kan innehålla hela ens liv koncentrerat ibland.

 

Jag drömde, att jag satt vid den världskände psykiaterns dödsbädd. I boken igår såg jag, att hans nuvarande fru heter Gunnel. Hon fanns där i rummen också och så sa jag till den döende:

 

"Jag ska till himlen."

 

Det lär vara psykiskt övergrepp att fråga en döende om hur han har det med Gud. Jag för min del skriver också memoarer men är inte längre en naken loser. Hela bibelns innehåll handlar om människans nakenhet inför Gud och hans kärlek till sin skapelse mannen och kvinnan och hans möjlighet att ge honom och henne kläder. Slitstarka vardagskläder och bröllopskläder. Bibelns budskap handlar om att få ta av de nersmutsade kläderna och få rena.

En naken loser kan få bli en välklädd segrare i Jesu namn. En stukad liten människa kan få upprättelse.

 

 

Det är semestertider. Det är så varmt, att ingen orkar bry sig. Den som är debattglad har svårt att hitta en debatt där det är fullt ös. Jag för min del måste nog konstatera, att det verkar okvinnligt med teologiska debatter. Det var bara för 10 år sen i början av min karriär i rymden, som det gick att hitta tjejer eller kvinnor, som ville samtala om rätt eller fel uppfattning av bibeltexter. Då var det turbulens. Då gick det hett tillväga:

 

"Jag har rätt. Du har fel."

 

För jag är ju sådan i min personlighet. Antingen eller. Rätt eller fel. Pratar fortare än jag lyssnar och tills motståndaren ger upp…..

Det är ingen som orkar bry sig längre. Eller också hade pastor David Wilkerson exakt rätt i sin predikan i Sverige för några år sen att här är en likgiltighet bland bekännande kristna för bibelns budskap.

 

Som om allt kvittar. Som om det vore högsommarvärme runt 30 grader jämt! Vem kan tänka då?

Jag gillar att grunna. Gamla som grunnar klarar sig visst bättre än de, som inte sitter och grunnar. Det kom en uppsats om detta för många år sen. Nu grunnar jag på detta antingen eller. Det är som om en skall ha rätt och den andre skall ha fel för att det skall bli en debatt. Det skall tydligen vara en evolutionist mot en kreationist. Det skall tydligen vara en ateist mot en bekännande kristen. För att inte tala om hur givande det är att ge sig på motståndarens alla feltolkningar av bibelns texter ända ner till de första århundradena efter Kristus. Och debatten skall helst föras på ett akademiskt plan på engelska. Det ger en sådan tyngd åt kunskapen.

 

Den som då vill provocera mig mer än så kan skriva e.v.t.  Med min envishet tog jag reda på vad det stod för och vet nu, att den som inte tror, att Jesus blev född till denna jorden kan uttrycka sin otro med några förkortningar om tideräkningens början och sen ifrågasätta den också.

 

Visst! På den tiden relaterade människorna till viktiga händelser inom sitt eget område eller närområde så något exakt födelseår som är exakt rätt har vi inte fått. Bara att en frälsare blivit född i Davids stad och att han kom för att förlåta folket deras synder.

 

Vadå synder? Det är frågan. Jag gör ju så gott jag kan och är väl inte sämre än alla andra. Tillhör genomsnittet med andra ord. Jojo. Nog är jag mer envis än genomsnittet? Detta är jag till och med glad över. Det är det enda enligt bibelns texter, som jag får vara stolt över att jag har förstånd att söka Herren.

 

I tid och i otid. Det är rätt.

I fredags mötte jag en stolt mormor i matkön på Hönökonferensen.

 

– Detta är Ruben, sa hon, fast det var fler barn runt henne.

 

Våra blickar möttes Rubens och min och jag tror, att han visste sin betydelse i mitt liv. Jag tror, att han kom ihåg, att hans mormor varit stolt över honom förut i ett möte med mig och presenterat honom för mig med samma ord:

"Detta är Ruben."

 

Det är viktigt att bli bekräftad för vem man är. Pojken blir inte Ruben. Han är det och har varit det sen han fick sitt namn. Jag däremot hade hans skrivna bokstäver på ett almanacksblad intill min dator därför att jag blivit så glad över hans bokstäver och att han fått vara med och teckna ner dom. Sen var det lätt, att skaffa ett löfte om publiseringsrätt.

 

Här på min Hemsida berättar jag om mitt fösta möte med Ruben. Tack vare en stolt mormor blev jag presenterad för honom några år senare. Och en gång till i fredags.

 

 

Nu samarbeter vi omärkligt. Ingen av oss vet vem som tittar in på min hemsida. Ingen av oss vet, vem som behöver dessa bokstäver av tröst idag. Så varsågod! Vi bjuder Ruben och jag. I mötet med honom och hans släkt fick jag ny inspiration att skriva en Blogg till.

I kväll sänds "Så som i himmelen" ett drama från år 2004 igen. Svenska folket skall avkristnas totalt med hjälp av TV, radio och texter. En präst framställs som hård, kall och hemsk och motsatsen är en vanlig enkel raggarbrud, som är kärleken personifierad och omtänksamheten.

 

I ett "Sommar, sommar, sommar…" program för några år sen var det författaren Lena Andersson, som klarade av att recensera en känd bibeltext med några extra egna tillagda ord. Det gällde den lame mannen, som några män bar till Jesus. När de inte kom förbi alla som trängdes firade de ner den lame mannen genom att göra ett öppning i taket.  Se Markus kapitel 2

Jesus sa till den lame mannen, att hans synder var förlåtna. Knappt hörbart sa då mannen enligt författaren "vaddå synder? Jag har väl inte syndat mer än någon annan". Om inte jag minns fel, för där är ifrågasättande nu precis som då.

 

Vaddå synder? "Vem kan förlåta synder utom Gud allena?" Dom skriftlärde i närheten ifrågasatte Jesus. Nutidsmänniskan förnekar, att det finns synd, som behöver förlåtas. Alltså behövs ingen präst, som förkunnar vad bibeln lär. Alltså behövs ingen undervisning om vägen till himlen.

 

Detta ändrar ingenting av fakta, att Gud sände sin ende son just för att förlåta synder och upprätta människor. Detta ändrar ingenting av fakta, att Jesus Kristus kom för att presentera vem Gud är i makt och härlighet. Detta förändrar ingenting av fakta, att Jesu död på korset för våra synders skull är enda sättet att nå himlen och Gud.

 

Sanningen om Gud segrar oavsett allt förtal. Jesus kom för att förlåta synder och upprätta oss – ge oss en gemenskap med fadern i himlen.

Gissar att jag tillhör den sista generationen, som hade psalmverser som läxa i skolan. När man minst anar, så flyter det upp något ur den läxan. Det är ingen vanlig ofta sjungen psalm men den finns där i djupet.

 

"Två väldiga strida om människan själ Att den i sin lydnad taga

Den ene vill hennes eviga väl Och kommer med tukt och aga

Den andre vill se henne fången och snärd

Han villar med smicker Han lockar med flärd

Och tänker blott på att bedraga."

 

Den striden började redan i Edens lustgård i nuvarande norra Irak. Den fortsatte i nästa generation. Bibeln berättar koncentrerat om Kains ögon vid ett tillfälle. Ögonen sägs ju vara själens spegel. I den berättelsen från 1 Moseboken kapitel 4 märks tydligt var kampen står mellan gott och ont dessa väldiga två som strider om människans tankesystem. Allra lättast är ju att skylla ifrån sig på Gud Skaparen, som gett människan ett val. Så slipper människan sitt ansvar för sina handlingar. Det var ju Gud, som skapat allt det goda och förväntade sig tillit till hans ord.

 

Så följer kampen mellan ljuset och mörkret mellan Gud som EN och andra gudar. Många har svårt att hitta poängen i alla krig, som förekommer i Gamla testamentets texter. Många blir fixerade av alla grymheter och skyller hellre på Gud. Det var hans fel, som satte igång alltsammans. Så kommer människan ifrån sitt ansvar. Människan vill vara fri och oberoende.

 

I schackspel bör vit vinna för vit är först ut och alltid ett drag före. Det fick jag veta en gång av en duktig schackspelare. I kampen mellan ljuset och mörkret och kampen mellan det goda och det onda var Gud först ut och har segrat och kommer att segra oavsett hur det ser ut i världen. Gud segrade på korset genom sin ende son Jesus Kristus och han ber ständigt för oss och tar sig an vår sak likt en skicklig advokat. I Jesus Kristus kan vi också segra.

 

Religion har ställt till med mycket elände tiderna igenom. Det är lätt att skylla på religionen också när allt misslyckas. Tidigare stod det, att gudsfruktan förenat med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Nu står det: "Och visst ger religionen god lön, om man nöjer sig med det nödvändiga." 1 Timotius 6 : 6 (Bibel 2000)

 

Det låter så bra med att vi har religionsfrihet i vårt land men inte om det innebär frihet från vår religion, som är Kristendomen. Gudsfruktan är början på vishet. Respekt för bibelns Gud, som gav allt för att vi skulle bli befriade från skuld, synd och dödsångest är vad vi behöver innan vårt land blir occuperat av alla möjliga andra gudar.

 

"Himmelriket är likt en skatt som ligger gömd i en åker", sa Jesus i en liknelse till sina lärjungar.

 

Så långt stämmer verkligheten i min hembygd Norra Björke med en skatt i en åker. Sen skiljer sig dessa verkligheter åt. Ett par hade köpt och ägde en tomt med lagfart. Dom klippte gräset som vanligt med en motorgräsklippare. Som vanligt var det ett irritationsmoment. Detta något var en rostig taggtråd och den sensommardagen år 1990 skulle den upp ur jorden och den drog med sig ett annat föremål rostigt och konstigt. Detta förmål fick hänga i en garderob år efter år tills någon började prata om en bild på ett förmål….

…….berättat fritt ur minnet. Nu hämtar jag årtal ur Hembygdföreningens tidning för Åsaka-Björke. Det var den 7 juli år 1995, som allmänheten fick kännedom om guldhalsringen i Vittene via Trollhättans Tidning. Senare hittades mera guldfynd vid utgrävningarna. Värdet är så stort, att det bara kan förvaras i Historiska Museet i Stockholm.

 

"Himmelriket är likt en skatt, som ligger gömd i en åker", sa Jesus. Mannen som hittade den skatten blev så glad, att han gömde den! Vad gjorde han sen då? Jo, sen sålde han allt han ägde och gick och köpte den åkern. Han satsade allt på denna skatt, som han funnit enligt Jesu liknelse. Jesus berättade om sig själv som "Himmelriket" och skatten det var att finna honom. För det är många liknelser om Himmelriket innan denna i Matteus kapitel 13.  Ingen kan ta denna skatt och påstå, att den tillhör Staten. Ingen kan ta kyrkan/församlingen och påstå att den tillhör Staten. För Guds rike är inom oss. Vi som tror på "Himmelriket" är flyttbara likt tabernaklet i öknet. Det gick att plocka ner och sätta upp allteftersom folket vandrade till det land, som Herren Gud lovat dem. Detta tål att tänka på för mig, som varit på besök i min hembygd och hembygds kyrka.

 

Där finns en skatt, som många inte har upptäckt ännu. Dold men uppenbar.

För 25 år sen höll en brorson ett hyllningstal till sin "svart/vittälskande faster".  Det är allt jag kommer ihåg från det talet. För så var det. Jag älskade svart/vita foton och hade insett, att det inte fanns någon utveckling på den fronten. Ja, det var vad expediten sa i en fotoaffär, när jag hämtade ut kopior från en rulle negativ svartvit film. Jag blev så besviken över resultatet. Det var då jag fick veta detta, att utvecklingen stannat av och allt skulle vara i färg.

 

– Vill man ta svartvita foton måste man framkalla och kopiera själv!

 

Sagt och gjort. Det var bara att acceptera och börja inlärningen. En fin svartvit kopia skall ha alla nyanser från vitt till svart. Det är inte alla som tänker på. Det skall inte sota igen. Det skall inte vara antingen eller, såvida inte smaken är åt det hårda hållet. Då gäller det val av märke på fotopappret också. Agfa var svårare att jobba med än Ilfords fotopapper.

 

Nu protesterar jag mot vit text på svart yta på så många Hemsidor. Det är inte roligt längre. Det kanske var häftigt i början för 10 år sen men inte för den, som ser sämre. Någon har gjort en sökning via Google på ordet "socialporr" och hamnat på min Blogg.

 

Det är intressant med svartvitt. Det är intressant med antingen eller. Det är vackert med alla nyanserna från vitt till svart. Det är intressant med Google och associationsbanor i rymden.

 

 

Min Blogg är en personlig Blogg utan debattmöjligheter, som jag fattat så småningom. Den får fortsätta att vara på Window Live. Sen följer jag andras Bloggar och mångas kommentarer. Idag hänvisar jag till Anna-Karins kommentar i Mikael Karlendals Blogg.  Vilket år regnbågsflaggan kom till vet jag inte. Jag vet bara, att jag kände mig bestulen på en metafor den tiden.

Nu är jag gammal och har mänskligt sett livet bakom mig. Ingen kan ta ifrån mig mina minnen och upplevelser, som ligger bakåt i tiden. Ingen kan ta ifrån mig min relation till Gud och hans ord. I min slitna första bibel efter konfirmationsbibeln har jag skrivit in datum på de svåra speciella tillfällen, då Gud mitt i mörkret satt upp sin båge på himlen ”end to end”.  För det är ändå större med en hel än en halv regnbåge eller dubbel. En gång var den synlig mitt i vintern. En annan gång mitt i storstaden, där det inte borde vara himmel nog på grund av alla höga hus.

Det står datum och år som 1965, 1972, 1973, 1993. Vid alla dessa tillfällen var det fara för mitt andliga eller fysiska liv. Gud har aldrig försvunnit utan tröstat i rätt stund med sitt löfte och sin närvaro i min personliga kamp.

Noas ark är en förebild för räddning undan all ondska. Noas ark är en förebild till tro på Jesus oavsett hur det ser ut runt omkring i tiden. Jesus hänvisar till hur det såg ut vid den tiden då Noa byggde sin ark efter den ritning han fått av Gud. Så kommer det att se ut en gång till innan Människosonen kommer tillbaka i sin härlighet. Det är fråga om tro på något till synes omöjligt och hålla fast vid den tron.

Undrar just hur många år den affärskedjan funnits med sina stora bokstäver ONOFF på skyltarna.  Affären har inte intresserat mig ett dugg och jag har aldrig tänkt i de banorna, att det kan vara ett sammansatt ord av engelskans on och off. En av mina äldre vänner, som aldrig läst engelska skrattade och sa en gång.

– Nu har jag lärt mig on och off på mikrofonen i vart fall.

 

Det finns ett språk, som fallit i glömska tyvärr men som jag uppskattar. I min ungdom blev det föraktat som "kanaans tungomål". Det handlade om bibelläsare, som rörde sig med obegripliga termer från bibeln på sammankomster eller sinsemellan. Åren har gått och det språket har fallit i glömska i och med att bibelkunskapen försvunnit. Vi skall ju tala begripligt och inte exkludera någon. Som om det är så mycket bättre med engelska låneord inkludera alla eller exkludera? Det förekommer tungotal allt mer sällan ens i en pingstförsamling. Alla skall ju kunna känna sig hemma och inte bli rädda för det okända, tycks förklaringen vara.

 

En gång i tiden insåg Herren Gud, att hädanefter skulle inget bli omöjligt för människorna att genomföra. Vilket är sant med vårt tids teknik. Då vid bygget av Babels torn, som skulle nå himlen var det tänkt, så hindrade Gud bygget genom språkförbistring. Den ene förstod inte vad den andre sa. Allt samarbete blev omöjligt och fortsatt bygge på det tornet. Läs gärna om detta i 1 Mosebok kapitel 11

 

Igår var det pingstdagen. Det flesta vet inte varför vi firar den. Det finns ingen referensram till bibelns berättelser. Det finns ingen språkförståelse.

 

Eller? Här är det som on och off kommer in. Gud talar fortfarande till oss människor genom sitt ord och den helige Ande.  I 40 dagar efter Jesu död på korset var det en stor ovisshet om framtiden utan Mästaren. Efter 50 dagar kom den helige Ande precis som Jesus hade utlovat som tungor av eld och satte sig på var och en…..

Kan någon låta bli att utforska denna händelse, när var och en i publiken kunde höra sitt eget språk talas av dessa olärda lärjungar till Jesus? Kan någon låta bli att läsa Apostlagärningarna i bibeln? Det handlar om att bli uppkopplad med himlen. Det handlar om att få ett språk att kommunicera med i vår tid också.

 

Den som tycker att himlen kan vänta trycker på off.

Himmelriket är presens här och nu on eller off.

Den kortaste vägen mellan två punkter är den raka. Så självklart! Så lätt allting är, när man fattar det! "Det" för mig just nu är kombination av bokstäver, streck och punkter på ett rätt sätt. Precis som andra behärskar och skriver . Läs mera här

 

Jojo. Det har gått inflation i ordet "teologi". När jag var ung betydde det just läran om Gud, som man finner den i bibeln. Inte bara att läsa lite här och lite där och dra egna slutsatser utan text skulle förklaras av annan eller andra texter. Det var så självklart i min värld, att Gud är EN och andra gudar är avgudar. Det är fortfarande så självklart för mig, att det är skillnad på teologi och mytologi och religionskunskap.

 

Det har varit omtumlande att få veta, att vi alla har samme Gud, men det är bara språken som skiljer oss åt. Vilket namn vi har på denne ende guden betyder inget. Det är, sa någon, som att sitta runt en jättestor sjö, så ser naturen ut lite olika på olika platser men sjön är den samma. Vi ser olika och uppfattar olika. Gud är kärleken och vi är alla som droppar i detta hav, sa en annan. Det är bara det, att alla har inte fattat, att de är en del av detta kärlekshav. Visst! Det finns så många beskrivningar, uppfattningar eller saknad av uppfattningar.

 

"Under 40 dagar" heter förra Bloggposten. Som om den går att fatta för icke initierade? Obegriplig skulle jag tro att den är vid lite eftertanke precis som HTML-spåket är.

 

Siffran 40 återkommer i bibelns texter. Under 40 dagar smädade jätten Goljat Israels Gud. Under 40 dagar frestade Satan Jesus i öknen. Under 40 dagar efter Jesu död på korset var hans lärjungar chockade, vilsna, resignerade och skräckslagna med tanke på framtiden. Om dessa deras olika reaktioner kan man läsa i slutet av varje evangelium.

 

Om Segraren över Satan kan man läsa i olika texter genom hela bibeln. Jesus är Gud även i Gamla testamentets texter. Alla religioner har inte en korsfäst Guds son som återuppstått och lever. Alla religioner har inte en treenig Gud.