Kategori: Personliga reflektioner

Konklusion

Fattar inte varför det skall vara så många främmande ord, när de finns svenska. Det mest effektiva sättet att få mig att känna mig utanför är att tala på ett annat språk.
I mitt första förord till ett manus hade jag ett ord på latin men det fick jag inte ha kvar för det uteslöt en arbetsterapeut från en sjuksköterskas kunskap eller allmänhetens. Jag tyckte nog för min del att lite faktaspråk gav tyngd åt min berättelse. Det skulle stå varböld och inte abscess. (Vem vet om jag kan stava rätt efter 55 år? Väntar på att min mentor griper in under dagens lopp.)

Mitt manus åkte ner i byrålådan. ”Inte en människa orkar läsa detta,” sa min dåvarande chef på Räddningsmissionen. Jasså. Jaha. Och 20 år senare fick jag frågan vad min berättelse har med Räddningsmissionen att göra. Det var en mycket bra fråga och även detta manus började vägen till byrålådan.

Där blev det stopp. Jag kan slå upp ordet konklusion och börja om från början! Det fanns alltså ingen sammanhållning i min berättelse. Den är som jag pratar om tre saker på en gång. Det fattas ord! Men bilderna finns ju. Titta på dem då!

Första bilden är en celldörr beskriven för en konstnär. Dörren har jag sett en gång på Hinsebergs kvinnofängelse. Anna Myhrman var kurator där under en lång tid och visade mig och mina vänner stort förtroende som besökare. Så en tjej bad mig, att hon skulle få visa sin celldörr, som en stor kassaskåpsdörr med grova kolvar. På bilden syns en liten hopkrupen tjej. Är den illustrationen svår att förstå, att en ung tjej kan ha förlorat sin frihet av olika anledningar?

Nästa bild illustrerar tre olika celler från ett fängelse för män sett inifrån när dörren är låst utifrån. Alla tre ropar till Gud om frihet på olika sätt.
Det är inte bara att scanna konstnärers bilder och använda! Som sagt så finns det en upphovsrätt till bilden. Konstnären lever inte här nere på jorden längre och upplösning skall vi inte tala om! Det håller inte med 72 dpi.
Om Kristus inte uppstått från de döda, så är vi de mest ömkansvärda men nu har han uppstått och vi skall uppstå med honom. Där fick jag in vad min favoritteolog skrivit!

Jag har lärt mig mycket om upplösning och upphovsrätt till bilden den senaste veckan. Tur att jag kan få blogga om det. Konstnären Dagmar Holmqvist kände jag tills hon dog och hon har barn att fråga om tillstånd och barnbarn. De andra då rumskamraten, som har upphovsrätten till den vackra bilden på mig 20 år gammal, leende och full av framtidsdrömmar? Hur skulle jag kunna veta om Ruth, sjuksköterskeeleven från år 1956 lever eller var hon bor och upplösningen är fortfarande väsentlig. Det finns två stora sinnessjukdomar schizofreni och manodepressiv. Ruth och jag delade rum hela första året på sjuksköterskeskolan. Kanske Ruth kunde berätta vilken dag eller natt, som jag fick en av dessa sjukdomar? Om jag dessutom lånade hennes kamera för att få en bild från KK på en patient med en liten baby, vem har då upphovsrätten till den bilden på samma film?
Vem har rätt till barnet, som mamman inte velat ha ens?

I min blivande bok finns alla frågorna ”vem är hon” under olika tider i livet och i bibelns berättelser. Tredje bilden tecknad av Dagmar är från Golgata med Jesus döende i mitten av två döende rövare. Den bilden har för dålig upplösning och jag hittar inget orginal. Boken som skall komma i tryck handlar om att denne Jesus dog i mitt ställe och teckningen finns perfekt återgiven i rätt upplösning i bibeln. Det är bara mig det är fel på om jag scannar in bilden med fel kvalitet och inte lyckas få med illustrationen i min text.

Fjärde bilden av Dagmar finns i färg och det blir för dyrbart i tryck. Det är en kanariefågel, som lämnar sin trånga bur för dörren har öppnats utifrån. Boken slutar med ett orginal med ett barn, som Skaparen själv har upphovsrätten till och inget hellre vill än att leda hela vägen hem. Ja visst. Det var jag, som tog den bilden år 1978 på ett litet barn under en klippa – ett klippbock som brustit. Bilden hade oskärpa. Det var för mörkt och blev för lång exponeringstid. Det blev både över- och underexponering. Så jag brydde mig inte om att titta på resultatet förrän 5 år senare.
Då uppenbarade sig Herren själv i mitt mörkrum Getsemane, som Nils Ferlin uttrycker det i sin dikt. Det kom fram ett kors ur klippan på Hunneberg och ett till genom sprickbildningarna i berget och ett till på det vita fotopappret, när jag vaggade det i framkallningsvätskan.
Och han sa till mig: Jag är med dig alla dagar intill tidens ände.

Det borde väl vara innebörden av konklusion bland alla fragment? Dessa fragment kommer att tryckas nu utanför mitt eget tryckeri. Datorn finns i köksgarderoben och tillsammans med garderoben från hallen kommer tryckeriet. (Jag har en genomgång från tagentbordet till utskrivaren som från hjärnan till munnen ungefär på mina tankar.)

Varsågod!

Förbättrad bild

Jojo! Vem vill inte se ung och fräsch ut? Men jag bara varnar er för att försöka manipulera med tekniken. Eller ta en ingenjörsexamen först. Civil helst det låter bättre i mina öron.
Pixlarna har faktiskt fastnat i huvudet på mig men inte kombinerat med siffror.Kilo är antagligen inte kilo via datorn och sorterna går inte att blanda hur som helst. Jag har visst en utförlig bloggpost om pixlar tidigare och skall inte göra mig mer tjatig än jag är redan.

Det som rekommenderades på HTML-kursen, som jag inget begrep av då håller inte idag. Det är skillnad på 72 och 200 dpi. Det är skillnad på scanner och scanner för att få en snyggare bild av mig själv. Detta kommer att stå mig dyrt i konsultarvoden och räkningar från Telia. Då blir det inget kvar att ärva minsann. Telia skall ju dessuton ha betalt för varje räkning och jag vill inte kunna mer elektroniskt. Tänk, om jag då klickar två gånger för att betala deras räkning! Så förtjust som jag blivit i att klicka på ”Gilla” på Face(book).

Tro mig! Det går inte att förbättra utseendet elektroniskt i 72 dpi och tro att det blir så bra i kopia att kopian går att scanna in sen i 300 dpi och så lura förlaget!

”Kvinnans list övergår mannens förstånd.”
Tro det den som vill. Jag blev avslöjad.
Jag gjorde visst ett uppehåll i mitt bloggande vad jag kan se på datum på förra bloggen.
Här har ni gumman. Det finns ingen återvändo.

Den stora rädslan

Det som var ”igår” är ”i förrgår” idag.
Eva lever fortfarande och går tydligen med sin rollator precis som jag gör. En gång i tiden förvandlades jag i ett nu från att ha varit sjukvårdspersonal till patient och efter den allra värsta chocken i mitt liv möttes vi två Eva och jag.

Jag hade kommit in på grund av en svår utmattning och sömnrubbning. Den skulle behandlas bland de allra svårast sinnessjuka 17 patienterna på en avdelning eller flera.(Nej, detta är inte ett syftningsfel. De gick senare med mig från avdelning till avdelning eftersom de tyckte, att jag var bättre eller sämre….)
Jag var placerad i bälte i sängen bredvid den tända lampan, där sköterskan skulle vaka över mig och alla de andra. (Ingen hade räknat med allt jag tog in av kunskap.)

Eva klarade av att häva den chock jag fått av deras rutiner. Hon gjorde det lugnt och effektivt och frågade var jag kom ifrån och blev intresserad av min utbildning till sjuksköterska och frågade efter föreläsningarna. Jag frågade efter papper och penna och om jag fick rita och berätta. Jag började med hjärtat och låg på magen i sängen.

Tredje natten tyckte jag, att vi kände varandra så väl, att jag påstod, att jag inte är farlig, när jag sover. Kunde jag få sova utan bältet? Det sved så i ryggen och det var mitt eget fel. Jag hade testat bältet, när jag blivit så arg över chockbehandlingen och gjort armhävningar i den smala järnsängen. Var de personalen rädda för mig, kunde jag lika väl visa, att jag är stark. Så självdestruktivt.

Eva tänkte noga. Sen gav hon ett ultimatum, att om jag lovade, att hon fick låsa mig tjugo minuter efter sex, innan dagpersonalen kom, så gick hon med på det. Jag lovade och teg som muren dagen efter. För visst var det tjänstefel?

Det är därför jag aldrig någonsin kan glömma Eva.

Astrid berättade på tisdagen, när vi besökte f.d. sjukhuset, att hon hade sin bostad ovanpå denna avdelning, ända tills hon gifte sig. Om någon patient blev svår och personalen behövde hjälp, så blev hon eller någon annan väckt och fick gå ner en trappa och hjälpa till.

Detta är historia, som jag är en mycket liten del av som sjuksköterskeelev och patient i ett. 25 % av befolkningen kan någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa.

Om du tiger….

Nej, man skall inte ta ett mannakorn utan läsa hela sammanhangen. Men nu blev det så ändå Ester kapitel 4 och vers 14 häromdagen:
”Tiger du i detta ögonblick kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll men du och din fars familj skall gå under.” Bibel 2000

Det ger en association till Jesu ord:
– Några fariseer i folkmassan sade då till honom (Jesus): ”Mästare, säg åt dessa att sluta. Han svarade dem: ”Jag säger er, att om de tiger kommer stenarna att ropa.” Lukas kap 19:39-40

Det ger vidare association till min hembygds kyrkogård, där jag hittade fyra gravstenar, som hade bibelhänvisning till Jesu försoningsgärning på korset. (Nu är de oläsliga).
För så är det. Man glider inte in i himlen på ett bananskal efter döden. Det gäller att veta vem man tror på och vad han lovat. Det slog mig samtidigt, att flera sprängda bergväggar hade några ord om Jesus. Det var år 1999, som jag gjorde denna koppling. Om ingen inklusive mig själv berättar om var räddningen finns, så kommer budskapet att stå på stenarna. Och det är fult i naturen.

Esters bok i bibeln är historia för det judiska folket och en mycket, mycket djupare undervisning i förebilder för den som tror på hela bibelns sammanhang. Jesus är kungars kung och vi får komma inför honom med vår önskan och begäran.

”Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.” 2 Mos 4

Ester

Tänk, om jag ändå kunde förklara alla krigen! Så enkelt det skulle bli då och många skulle få intresse för bibeln! Eller? Kan någon förklara alla krig, som varit på Balkan eller i Kongo? Kan någon förklara mäns grymheter mot kvinnor och barn, att våldtäkter är de mest effektiva vapnen att förgöra ett folk?

Nej, det kan ingen. Vi är maktlösa inför ondskan. Det var ju den, som skulle bort från jorden på Noas tid. Det var bara ondskan. Inte de oskyldiga barnen. Inte den som förlitade sig på Herrens undervisning och ville ha den.

Israels folk fick ett uppdrag senare i tiden, att föra Herrens undervisning vidare till det så kallade löfteslandet. Herren som har skapat himmel och jord har faktiskt rätt att få kalla någon för sin egen och till och med äga ett land runt omkring honom! Denne någon är förebildad överallt i Gamla Testamentets skrifter: i historien, genom profeterna och i poesin och vishetslitteraturen. Denne någon finns i ”Israel” och blir älskad eller hatad, mottagen eller förkastad, välsignad eller …..ja, det är bara att läsa litteraturen. (Jag läser just nu boken ”Avklädd Gud”).

Tänk, om jag haft lite kunskap om hur sederna var i olika tider! Boas kunde sitt folks seder och visste hur en kvinna förbereddes inför en tilltänkt man. Han gjorde inte bort sig sedan. Boas är en förbild för män och en förbild till Kristus.

Idag hänvisar bibeln till Esters bok genom ett mannakorn. Ja, jag har en viss kunskap och referensram men inte tillräcklig för att fatta vidden av budskapet. Jag har fått lära mig mycket i de kristna debatterna och striderna om vem som tolkar mest rätt. Jag har sett de hårda orden och domarna över varandra som heretiker.

Vem har tolkningsföreträde till bibelns alla skrifter? Självklart är det han, som gett ORDET och låtit det bli kött och blod i en människas gestalt! Lär av honom! Han var utan synd och gav sen den helige Ande som hjälpare och advokat. Han finns i ”Israel” vare sig vi fattar vidden eller inte. De som kan hebreiska kan se mycket, mycket mer i texterna.

Esters bok innehåller bara tio kapitel. Då fanns ingen kapitelindelning på pergamentrullarna eller mellanslag. Texten gick i ett. Det gör att i texten står det mera men aldrig mindre.

I alla sårande debatter med dagens teologer och lärde, så skall kvinnan tiga. Så står det inte i Esters bok utan hon skulle fatta vad som var hennes uppgift just för denna tid, som var hennes.

Läs och se vilka som är i fara i vårt land i vår tid!

Upphovsrätten till bilden

Han satsade allt på sitt intresse, kunskap, tid, pengar och bekvämlighet för att få bilderna. En dag upptäckte han, att hans bilder var stulna av en konstnär, lika duktig, lika känd. Bilderna kom igen som tecknade och sålda som konst. Efter alla debatter om upphovsrätt slutade allt i en rättegång, där fotografen äntligen vann segern. Detta var på 70-talet eller början av 80-talet, om jag inte minns fel. Det finns lag på upphovsrätt.

Vem har då upphovsrätt till en bild av mig? Eftersom jag är bibeltroende är svaret självklart Gud. Bara han har en sanningsenlig bild från början och efterhand som livet pågått. Nu är det frestande med nostalgi att få lura andra och mig själv genom att visa ungdomsporträtt, som till och med blev returscherade hos fotograf. Så otroligt skönt jag haft det i livet, innan jag fick syn på författaren Birgitta Onsells bok:
Avklädd Gud.
Den guden skulle inte jag vilja ha som fotograf på mig varken som ett litet oskyldigt barn eller nu!
Det är viktigt med upphovsrätten till en bild! Det finns en tidsgräns, när man får publicera andras bilder utan tillstånd. Där är vi inte ännu. Jag får inte ens publicera en bild på mig utan tillstånd. Där är jag nu och det är snopet, om det bara finns ett enda bra foto på mig. Det är snopet, att allt skall hänga på upphovsrätten, som inte jag har till mig själv. Jag får inte göra som jag vill själv och visa ett fördelaktigt yttre! Så blev det med den drömmen. Ytterligare en såpbubbla som sprack.

Vem har upphovsrätten till mig och jag får inte göra som jag vill med den bilden? Frågan är om andra får förstöra bilden av mig med sina kunskaper, sin tid och sitt intresse att visa upp en sjuk bild? Jag trodde en gång i 20-årsåldern, att jag var duktig, ansvarsfull och målmedveten men skulle vara sjuk enligt vissa diagnoser och finna mig i att vara inlåst, bältesbehandlad och tvångsmedicinerad. Om det handlar min bok:

Pat. är frisk och pigg för övrigt

Fast det blir ingen bok utan upphovsrätt till bilden av mig.

Det blir ingen bok eftersom konstnären till bilderna från fångenskap till frihet inte lever längre. Hon är hemma hos Herren och kan frossa i färger och få vara fullt rörlig igen. Det är viktigt med upphovsrätten till färgerna och sanningen om honom, som satte oss fria.

Som det ser ut idag. Min rumskamrat under ett år på sjuksköterskeskolan lever och är bara 76 år. Hon också. Bilden är tagen i augusti 1956. De första dagarna i septemter var jag plötsligt sjuk. Det minns vi båda två, som om det vore igår. Det är viktigt med sömn. Det är viktigt med rätt behandling.
Har hon upphovsrätt till bilden av mig? Vi skilldes ju så dramatiskt och våra vägar gick åt olika håll.

”Jag vet väl vilkar tankar jag har om er, säger Herren. Nämligen fridens och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp.” Jer 29:11

Släkten är värst

Han har ingen släkt bakåt i tiden i Sverige och uppsatsämnet var givet:
”Släkten är värst”
Hans far dog, när han var 13 år och farfar levde heller inte. Ingen att fråga. Så jag fick frågan, om han inte kunde få låna min släkt. Den är inte värst. Den är bra men OK.

Så vi måste jobba tillsammans med det som aldrig intresserat mig nämligen historia och krigen. Det som intresserat mig bakåt i tiden var vem som var först i släkterna, att omvända sig åt Gud. Jag hade kommit ner till år 1860 ungefär. Om ”Roparna” fick jag läsa i böcker och rekommenderar Predikare-Lena av Tore Zetterholm och Roparna av David Carlsson. De böckerna borde alla kvinnoprästmotståndare läsa!

Nu kan jag inte definitionen av en släkt men det är från far till son och kvinnan är ingift i hans släkt. Den som vill rasa mot bibelns släktregister får göra det och jag blir inte feminist därför att patriarkerna fortsätter att ha stor betydelse. Bit för bit repeterar jag författaren Eva Mobergs hatartikel mot Gamla Testamentets Gud i tidningen Ordfront nr 1 år 2000. Den artikeln har fått mig att tänka till mer än en gång. För mig är den mycket värdefull. Jag får veta hur andra tänker om bibeln.

Präster och pastorer har gått på semester, så jag kan provocera dom en gång till. Jag får ändå ingen kommentar trots utmaningar. Nu gäller det den fria viljan och gener och förutbestämmelse. På min fars sida finns viljestyrka och organisationsförmåga. Ville de unga bli kaptener och ut i ett farligt krig i början av 1600-talet och framåt? På min mors sida fanns bönderna, som var rusthållare. Ville de verkligen släppa till sina fina hästar och kanske söner? Hur är det med den fria viljan? Hur är det med arv och miljö?

Så bra att ämnet var givet och vi inte skulle ändra rubriken. Som sagt. Jag har gått in i andras stora släktforskning och den börjar inte bra. Hur påverkar krigen karaktären? Var 30-åriga kriget bra eller dåligt?

Den unge fine killen och jag fick i vart fall MVG på Släkten är värst och jag tänker inte bli Calvinist. Läran om dubbel förutbestämmelse är livsfarlig i fel händer. Läran om allas frälsning till slut är lika livsfarlig hos sovande präster och pastorer.

Under hans beskydd

Då fortsätter jag fritt ur hjärtat med fria associationer och utan språkkunskaper i hebreiska. Tack vare alla andras synpunkter och lika fria associationer, så blir denna bloggpost till. Tack vare alla andras lust att uttrycka sina synpunkter, så måste jag sortera deras och mina. Med andra ord är det blandade synpunkter och blandade känslor.

”Sanningen fruktar inte dialog, därför att sanning aldrig kan skadas av dialog.”

Citatet är från en bloggare, som citerade ur Sv Kyrkans tidning, som citerade från en av de första århundradenas lärde. Så citat är viktiga. Och översättningar är viktiga. Och tolkningar är viktiga.

Svenska Kyrkans förre ärkebiskop K.G.Hammar var och är mycket lärd och har en kunskap, som jag aldrig klarade av att sätta mig in i. Det klarade däremot teologen Stefan Gustavsson och kunde formulera den annorlunda tolkningsmodellen. Som jag inte vill ha ens.

Då är jag en bit närmare poängen denna morgon. Min mor var från en bondgård och hade i sin ungdom ansvarat för hönsgården och hönornas frihet utanför också. Hon hade sett hur det ser ut, när det är fara på färde och hönan kacklar högljutt och sträcker på sig för att samla in sina kycklingar. Jag ville ha en textutläggning en gång i tiden och veta hur det ser ut. Plötsligt hade min försynta mor en livlig textutläggning om rädda kycklingars fart in under hönans vingar. Här är texten:

”Ty du är min hjälp och under dina vingars skugga jublar jag.”
Psaltaren 63:8

…till dess det onda är förbi…..fritt ur minnet var nu detta står på något annat ställe? Min livserfarenhet bekräftar likheten med fara, en rädd kyckling och mörkret under vingarna och friheten och ljuset, när faran är över och när glädjen kommer.

Vi är kvar i Ruts bok hur omodernt än budskapet är för feminister. Rut hade tydligen varit en mycket bra sonhustru och stöttat sin svärmor, när Noomi blivit änka. Ryktet om Rut hade nått Boas. Han visste redan mycket om henne, när de träffades på sädesåkern i skördearbetet. Boas tillade:
”Herren skall löna dig för vad du har gjort. Ja, full lön skall tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, som du har kommit för att finna tillflykt under hans vingar.”
(Svenska Folkbibeln)

Författaren Eva Moberg skrev en lång, lång analys av Gamla Testamentet, när Bibel 2000 hade kommit ut. Artikeln finns i Ordfront nr 1 2000. Hon ville ha en varningstext och städat bland bibeltexterna. Det var bara Ruts bok, som gick igenom hennes hårda censur. Hon och feministerna ville nog helst ha bort alla karlar men Boas fick godkänt och mannen i Höga Visans med sin sinnliga kärlek. Många lärde vill dessutom ha bort poängen med äktenskapet och Guds tankar, som är mycket högre än människors.

Så det passar tydligen inte, att en kvinna kan underordna sig och att en man och kvinna kan underordna sig varandra i HERREN. Men detta gjorde Boas och Rut. Han tillhörde det utvalda Israels folk och hon tillhörde ett fiendefolk mot Herrens utvalda. Rut kom inte in i Jesu släkttavla hur som helst. Nu är jag nästan framme vid poängen…..

I Ruts bok kapitel 3 står det enligt grundtexten fyra gånger, att Rut låg vid fötterna under Boas mantel. Hon var under hans beskydd dagtid och när natten hade kommit. Vi har fått nya bibelöversättningar runt år 2000. Eftersom någon frågade i en kristen tidning om sex före äktenskapet och menade, att det inte var noga i Gamla Testamentet, så kollade jag både den ena och den andra nya bibelöversättningen, när de kommit ut. Låg inte Rut vid Boas fötter? Har inte texten lika djup innebörd idag detta att vara under någons beskydd? Var det inte så att offentligheten om Boas och Ruts kärlek och juridiken hade sin rätta gång först innan de blev ett?

Snart är jag klar med släktforskningen i Matteus kapitel 1. Parenteserna om vilka som var mammor under vissa förhållanden i vissa tider och vissa kulturer visar bara på att Jesus kom till alla i alla tider oavsett utgångspunkt.
Ingen feminist kan förändra fakta om släktforskning från far till son. Ingen kvinna är mindre betydelsefull för det. En höna är en höna dessutom och Jesus ville inget hellre än att samla sitt folk under sina vingar, som en höna samlar ihop dem.

Under hans vingar jublar jag, som en liten rädd kyckling ibland. Ibland är jag ute och vimsar runt.
Fakta kvarstår. Guds ord håller att lita på.

Inga andra gudar

När Bibel 2000 kom ut kom också kritiken. För min del hade jag aldrig tidigare läst någon bibelkritik utan hållit mig till de bibeltroende. Författaren Eva Moberg är död sen en månad tillbaka. Då tog det mig en månad att studera hennes artikel i tidningen Ordfront nr 1 år 2000:
”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”

Jag hade ingen aning om att Gud var sådan, som hon beskrev honom med sin vässade penna!
Det Eva Moberg fick med av kritik i en enda artikel behövde Jonas Gardell en hel bok att uttrycka sin uppfattning i: ”Om Gud” – denne vidrige, hämndlysne krigsgud.

Människan är liten, som ett stoffskorn på en världskarta. Hon lever en liten tid och dör sen. Så slog det mig, att det är dags att sätta in den nästan hemmangjorda kartan igen, som Google inte vet, om de skall godkänna eller inte. Jag är beredd på en ny fråga! Inte ens en liten prick på kartan är människan! Inte ens en liten prick på kartan är en hel familj och släkt som utvandrare! En gång i tiden skrev författaren Wilhelm Moberg far till Eva Moberg om svenskar, som inte fick tro, som det står i bibeln och följa den. De tvingades utvandra till Amerika.

På denna karta syns inte Bet-lehem (=brödhus på hebreiska), där det blev hungersnöd en gång. Alla krig runtomkring i området syns inte heller på kartan. I Domareboken som kommer före Ruts bok står det om Israels folk, som övergett Herren, övergett sitt uppdrag:
”På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.”
Så slutar texten i Domarboken. Det förklarar mycket av eländet. Sen kommer den lilla korta berättelsen om hungersnöden i Betlehem. Elemelek hade tydligen haft åkerstycken som han måst sälja, när hungern drev honom, hans hustru Noomi och de två sönerna till Moabs land.
Allt hör ihop med allt och tidigare i historien går det att läsa om vilka folk som hindrade Guds vilja. Visst är det märkligt, att Gud som skapat himmel och jord inte skulle kunna få bestämma över en enda liten plätt på jorden? Titta på kartan hur förhållandevis liten del det så kallade löfteslandet är jämfört med stormakternas områden? Moabiterna hindrade Israels folk en gång i tiden och fortsatte att vara fiender. Till deras land tvingades familjen Elimelek vandra för att söka komma undan hungern efter mat.

Inget blev som de tänkt. Noomi blev änka. Sönerna gifte sig mot lagen med mobitiska kvinnor. Efter 10 år blev även Orpa och Rut änkor. Det var en kort repetition. Herren är en som strider för oss till att ge oss en framtid och ett hopp! Det är en kamp på liv och död. Genom att Rut vågade följa sin svärmor till ett okänt land med en annan gud än moabiternas, så blev hon så småningom ingift i Israel och finns i Jesu släkttavla.
Där är poängen, att vi kan studera Guds vilja genom hela bibeln oavsett att Guds vilja inte fått råda alltid. Gud sände sin son till slut som fullbordade allt vad Gud skissat upp i ritningar för frälsning. Jesus presenterade genom sitt liv och sin död och uppståndelse vem Gud är och kommer att vara.

Där citerar jag från Stefan Herczfelds kommentar:
”Matteus påminner, som du säger, om att en viktig tanke i den judiska traditionen varit svår att hantera, och haft olika konjunkturer. Det är att Gud är allas Gud. Det kan inte vara annorlunda, eftersom han är den ende levande guden. Det som ofta tryckte detta i bakgrunden var att han slutit ett speciellt förbund med judarna, att han valt ut dem till något speciellt.”

Guds vilja är att alla människor skall få del av brödet från himlen. Jesus säger om sig själv, att han är det brödet. Han är den som ger liv och övernog.
Jesus sa:
”Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Nyckeln till Ruts bok är citerar jag ur bibelstudier av Berit Simonsson år 2003:
”Det Boas är för Rut är Kristus för oss.”
Vår bördeman är stark!

Rut

Innan jag fortsätter att blogga om Rut är det väl bäst att citera vad det står för idag:
”RUT är en förkortning av Rengöring, Underhåll och Tvätt. Begreppet rut-avdrag används för att beskriva möjligheten till skatteavdrag för husarbete. Exempel på tjänster är städning, barnpassning och trädgårdsarbete. Avdrag ges enbart för arbetskostnad.”
Så var det gjort.
Den som läser har ju rätt att associera. Det är svårare att styra in läsarna i mina tankebanor.

Rut ville faktiskt bli en som tjänar. Konstigt. Skall invandrare inte kunna få andra jobb? Jämför vad Rut säger till Boas:
Rut 2:8-13
Då sade Boas till Rut: ”Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.” Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: ”Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?” Boas svarade: ”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.” – ”Du är mycket god mot mig, herre”, svarade Rut, ”du har tröstat och uppmuntrat din tjänarinna, fast jag är ringare än alla i din tjänst.”

När allt var taget från Rut i Moabs land och hon inte hade något att se fram emot vågade hon gå mot det okända landet. Rut förebildar en människa, som vågar bryta upp från det kända och följa med till ett okänt land med en för henne okänd Gud. Det var det Rut gjorde. Det var så Rut kom in i ett nytt sammanhang. De åkerstycken, som en gång tillhört hennes döde svärfar Elimelek ville Noomi sälja. Det fanns en återlösare, som var närmare släkt än Boas. Där behövs förförståelse. Vad är en bördeman? Vad är en återlösare? Varför var det så noga? Denne man hade förtur att köpa de åkrar Noomi ville sälja. Han ville köpa dem men utan ansvaret och försörjningsplikten för Rut som änka. Så blev Boas bördeman med rätt inställning och kärlek till Rut efter ”tinget”. Se Rut kap 4
(5 Mos 10:18 Herren skaffar den faderlöse och änkan rätt)
”Summan av ditt ord är sanning och dina rättfärdiga domslut är eviga.” Ps 119:160

En enda gång har det hänt, att en man frågat vad jag menar med att citera släktregistret i Matteus första kapitel och dessa övertramp från lagen. Är det något att frossa i att kung David föll för den vackra Urias hustru Batseba till exempel?
Nej, inte alls. Men släktregistret visar genom sina små parenteser om mammorna på vad lagen inte klarade av. Människorna klarade inte av att bli rättfärdiga genom att hålla lagen. Lagen var försvagad genom kroppsliga begär. Där grep Gud in och sände sin son. Där i Gamla Testamentets texter finns redan profetiorna om oss hedningar att till och med vi kan komma in i Jesu släkt genom att bryta upp och gå mot detta okända.

Precis som Rut vågade och gjorde! Hennes bördeman var stark! Vår bördeman är stark! Där finns redan orden om återlösa, förlossa…..

Så återerövra bibelns texter! Det är mat för själen.

Sådd och skörd

Om jag fattat rätt så innebär liberalteologi bland annat att stadsbor inte förstår det gamla bibelspråket. Det behövs en modernisering och omskrivningar. En teolog hette Rudolf Bultmann, som förespråkade förändringar.

Så jag sätter in en familjebild från landet. Jag kommer aldrig att bli liberalteolog för jag är född på landet. Farfar längst till vänster var farfar och far längst till höger var far till mig och den vackraste kvinnan på bilden i skördearbetet var Rut min faster med namn efter bibelns berättelse.
Kan detta vara så svårt att förstå, att det man sår får man skörda?

Där kommer min berättelse om bibelns Rut att fortsätta så småningom. Det är viktigt med släktforskning att få se med egna ögon till vilka Jesus Guds son kom från himlens härlighet. Alla är inkluderade. Det syns i de släkter, som räknades som hans.