Skrivet av: Gunnel | 23 juli, 2011

Konklusion

Fattar inte varför det skall vara så många främmande ord, när de finns svenska. Det mest effektiva sättet att få mig att känna mig utanför är att tala på ett annat språk.
I mitt första förord till ett manus hade jag ett ord på latin men det fick jag inte ha kvar för det uteslöt en arbetsterapeut från en sjuksköterskas kunskap eller allmänhetens. Jag tyckte nog för min del att lite faktaspråk gav tyngd åt min berättelse. Det skulle stå varböld och inte abscess. (Vem vet om jag kan stava rätt efter 55 år? Väntar på att min mentor griper in under dagens lopp.)

Mitt manus åkte ner i byrålådan. ”Inte en människa orkar läsa detta,” sa min dåvarande chef på Räddningsmissionen. Jasså. Jaha. Och 20 år senare fick jag frågan vad min berättelse har med Räddningsmissionen att göra. Det var en mycket bra fråga och även detta manus började vägen till byrålådan.

Där blev det stopp. Jag kan slå upp ordet konklusion och börja om från början! Det fanns alltså ingen sammanhållning i min berättelse. Den är som jag pratar om tre saker på en gång. Det fattas ord! Men bilderna finns ju. Titta på dem då!

Första bilden är en celldörr beskriven för en konstnär. Dörren har jag sett en gång på Hinsebergs kvinnofängelse. Anna Myhrman var kurator där under en lång tid och visade mig och mina vänner stort förtroende som besökare. Så en tjej bad mig, att hon skulle få visa sin celldörr, som en stor kassaskåpsdörr med grova kolvar. På bilden syns en liten hopkrupen tjej. Är den illustrationen svår att förstå, att en ung tjej kan ha förlorat sin frihet av olika anledningar?

Nästa bild illustrerar tre olika celler från ett fängelse för män sett inifrån när dörren är låst utifrån. Alla tre ropar till Gud om frihet på olika sätt.
Det är inte bara att scanna konstnärers bilder och använda! Som sagt så finns det en upphovsrätt till bilden. Konstnären lever inte här nere på jorden längre och upplösning skall vi inte tala om! Det håller inte med 72 dpi.
Om Kristus inte uppstått från de döda, så är vi de mest ömkansvärda men nu har han uppstått och vi skall uppstå med honom. Där fick jag in vad min favoritteolog skrivit!

Jag har lärt mig mycket om upplösning och upphovsrätt till bilden den senaste veckan. Tur att jag kan få blogga om det. Konstnären Dagmar Holmqvist kände jag tills hon dog och hon har barn att fråga om tillstånd och barnbarn. De andra då rumskamraten, som har upphovsrätten till den vackra bilden på mig 20 år gammal, leende och full av framtidsdrömmar? Hur skulle jag kunna veta om Ruth, sjuksköterskeeleven från år 1956 lever eller var hon bor och upplösningen är fortfarande väsentlig. Det finns två stora sinnessjukdomar schizofreni och manodepressiv. Ruth och jag delade rum hela första året på sjuksköterskeskolan. Kanske Ruth kunde berätta vilken dag eller natt, som jag fick en av dessa sjukdomar? Om jag dessutom lånade hennes kamera för att få en bild från KK på en patient med en liten baby, vem har då upphovsrätten till den bilden på samma film?
Vem har rätt till barnet, som mamman inte velat ha ens?

I min blivande bok finns alla frågorna ”vem är hon” under olika tider i livet och i bibelns berättelser. Tredje bilden tecknad av Dagmar är från Golgata med Jesus döende i mitten av två döende rövare. Den bilden har för dålig upplösning och jag hittar inget orginal. Boken som skall komma i tryck handlar om att denne Jesus dog i mitt ställe och teckningen finns perfekt återgiven i rätt upplösning i bibeln. Det är bara mig det är fel på om jag scannar in bilden med fel kvalitet och inte lyckas få med illustrationen i min text.

Fjärde bilden av Dagmar finns i färg och det blir för dyrbart i tryck. Det är en kanariefågel, som lämnar sin trånga bur för dörren har öppnats utifrån. Boken slutar med ett orginal med ett barn, som Skaparen själv har upphovsrätten till och inget hellre vill än att leda hela vägen hem. Ja visst. Det var jag, som tog den bilden år 1978 på ett litet barn under en klippa – ett klippbock som brustit. Bilden hade oskärpa. Det var för mörkt och blev för lång exponeringstid. Det blev både över- och underexponering. Så jag brydde mig inte om att titta på resultatet förrän 5 år senare.
Då uppenbarade sig Herren själv i mitt mörkrum Getsemane, som Nils Ferlin uttrycker det i sin dikt. Det kom fram ett kors ur klippan på Hunneberg och ett till genom sprickbildningarna i berget och ett till på det vita fotopappret, när jag vaggade det i framkallningsvätskan.
Och han sa till mig: Jag är med dig alla dagar intill tidens ände.

Det borde väl vara innebörden av konklusion bland alla fragment? Dessa fragment kommer att tryckas nu utanför mitt eget tryckeri. Datorn finns i köksgarderoben och tillsammans med garderoben från hallen kommer tryckeriet. (Jag har en genomgång från tagentbordet till utskrivaren som från hjärnan till munnen ungefär på mina tankar.)

Varsågod!


Responses

  1. så nu blir det äntligen av gud så spännande lycka till i massvis

  2. Du har ju muntrat upp mig till detta! Ge inte upp!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: